Mini- konferenserna. Sveriges Facköversättarförening (SFÖ) Swedish Association of Professional Translators

Transkript

1 Mini- konferenserna 2012 Sveriges Facköversättarförening (SFÖ) Swedish Association of Professional Translators

2 De numera traditionella minikonferenserna avhölls förra året vid sju tillfällen på sex olika orter; drygt hundratalet personer deltog. Med tanke på att det ena huvudtemat var översättningskvalitet ville vi särskilt gärna ha med företagsmedlemmarna, och det lyckades faktiskt hyggligt nio översättningsbyråer var representerade (se ruta). Här är en sammanfattning av alla rapporterna. Kvalitetssäkring Förhållandet byråer frilansar Förhållandet byråer SFÖ Följande översättningsbyråer var representerade och förtjänar rosor (ett helt fång till Semantix, som deltog nästan överallt): AAC Global Alcuin Global Scandinavia Interkult Kommunicera Lionbridge Semantix Space 360 Translator Scandinavia Marknaden Offentlig upphandling Förhållandet till kunderna SFÖ som förening Översättarens status Hur få fler engagerade inom SFÖ? Kvalitetssäkring Flera av översättningsbyråerna var certifierade enligt ISO 9001, alltså för kvalitetsledningssystem. Däremot var det ingen som var certifierad enligt standarden för översättningstjänster, EN 15038, som man anser är alltför begränsande, framför allt därför att den kräver granskning av en ytterligare person något som inte passar alla kunder. Däremot var det flera som sa sig jobba enligt EN-standarden i övrigt, t.ex. på så sätt att man ställer krav på frilansöversättare enligt den standarden: översättarutbildning eller språkutbildning, översättningserfarenhet, målspråket som modersmål. Därtill kräver flera byråer provöversättningar eller arbetsprov av nya frilansar. Man menade att standarderna framför allt bidrar till en effektiv arbetsprocess men inte per automatik bidrar till att höja kvaliteten på slutprodukten. Dessutom ser man till att projektledaren följer generella eller kundanpassade processer där exempelvis granskningsnivån är fastställd. (Vissa byråer erbjuder kunden olika granskningsnivåer.) En byrå kräver dessutom av översättaren att denne ska vid leveransen ska bifoga någon form av logg över utförd maskinell kvalitetskontroll; det förekommer också att översättaren får en tydlig kravspecifikation för det som ska levereras. Granskning av översättningen diskuterades rätt ingående, och variationsrikedomen är påfallande. En byrå konstaterade att eftersom man jobbar med språk varje dag så har man ingen inhouse- Minikonferenser

3 kapacitet eller -kompetens för granskningen i stället gör man stickprov, huvudsakligen av siffror. Om kunden vill ha granskning så utförs den som en separat tjänst. Somliga ser till att fingranska de första översättningarna från nya frilansar; därefter gör man stickprovskontroller. Andra byråer låter kontrolläsa alla texter och anlitar vanligen frilansar för detta. Åter andra menar att kontrolläsning är mindre relevant; det finns andra kvalitetskontroller som är mer relevanta åtminstone för vissa typer av text. Alternativet med särskilt verktyg för kvalitetskontroll förekommer också, liksom kontrolläsning av interna språkspecialister som har kontakt med både kund och översättare. Det konstaterades att ämnesspecifik kontroll egentligen bara kan göras av slutkunden, men det är ofta svårt att få kunden att göra det och ännu svårare att få återkoppling. Vad gäller brister i källtexten var man överens om att översättarna bör påpeka sådana ofta ska en texten översättas till flera språk, och felaktigheter kan då få stora konsekvenser. Det diskuterades också vad som egentligen menas med granskning är det fackgranskning, språkgranskning, korrekturläsning, och innebär granskningen att granskaren även ska göra ändringar? (Och får frilansen i så fall se resultatet? Alternativt: får frilansen se granskarens ändringsförslag och själv avgöra vilka som ska accepteras?) EN skiljer mellan korrekturläsning, fackgranskning och kontrollläsning. (Att använda termen korrekturläsning för all slags granskning är vanligt men bör undvikas.) Den översättare som åtar sig uppdraget från en byrå att granska andras översättning kan ha oturen att råka ut för en dålig text, som kräver mycket mer tid än beräknat (vilket belyser dilemmat med att ta betalt per ord eller per tid). Varje text skulle vinna på om frilansen kunde låta en kollega granska den före leverans, men här finns flera problem: det tar tid, granskaren bör få betalt vilket det sällan finns marginaler till, och så har vi sekretessen det kan hända att uppdragsgivaren kräver att få godkänna underleverantören. Någon ansåg det vara viktigt att man skriver avtal om granskning översättare emellan, oavsett hur väl man känner varandra. Förhållandet byråer frilansar Flera byråer betonade vikten av ett nära samarbete mellan byråer och frilansar och av bra relationer det behövs en gemensam plattform och att man motverkar motsatsförhållanden. Önskvärt vore med mer erfarenhetsutbyte, exempelvis angående trender på marknaden, nya verktyg mm. Frilansarna å sin sida önskade mer feedback från byråerna när det gäller översättningarnas kvalitet och kanske skulle de kunna skicka de slutfiler som levereras till kunden även till översättaren, alternativt att få slutresultatet redan innan det levereras. Vad tittar en byrå på när man letar frilansöversättare? Ja, inte bryr man sig särskilt mycket om SFÖmedlemskap nålsögat för att bli ens fullvärdig medlem anses inte vara särskilt kvalificerande. En byrå sade sig inte heller fästa särskilt stor vikt vid Kammarkollegiets auktorisering: omständigheterna under provet är dels orealistiska (ingen Internet-uppkoppling), dels slumpartade. En översättarutbildning med ett rejält sluttest, däremot, skulle vara en annan sak. Frilansen bör i kontakten med byrån redan från början ange sina specialkunskaper och även sådant som man inte klarar av. Byrån kan då definiera en nisch för varje översättare. Minikonferenser

4 Vad gäller kontakterna under själva arbetet är det viktigt att byrån noga anger vad som förväntas av frilansen, vilka uppgifter som ingår och denne ska inte ta för givet att kontrolläsning genomförs av översättningsföretagen efter leverans. För övrigt tycks många översättare tveka inför att ställa frågor till byråer för att inte störa eller verka okunniga. Någon klagade på att det blir allt vanligare att byråerna/slutkunderna kräver användning av specifika verktyg, vilket kan innebära att man tvingas lära sig många olika verktyg. En annan menade att projektledarna på byråerna ofta är okunniga och inte vet vilka verktyg som är kompatibla med vilka, vilket också ökar kravet på att använda kundspecifika verktyg. Utvecklingen verkar dessutom gå mot allt fler verktyg och fler förändringar inom branschen, vilket påverkar översättningsuppdragen. Förhållandet byråer SFÖ Man bör känna till att byråerna tidigare och under SFÖ:s första tid var präglade av sitt ursprung, som i de flesta fall var att de hade startats av enskilda (frilans)översättare. Nu är tiderna annorlunda, flera av företagens grundare har försvunnit, företagen har blivit stora och den tidigare grunden för gemenskap är också borta. En byrårepresentant påpekade att SFÖ är starkt orienterat mot frilansarna, vilket gör det svårt att via SFÖ träffa dem från andra företag som man vill träffa. I ett företagsperspektiv är föreningens fokus otydligt, och det är bl.a. dessa faktorer som har lett till att en grupp företag (inom och utom SFÖ) nu går samman och bildar en egen branschförening. Personen i fråga hade även ansträngt sig för att få SFÖ:s företagsgrupp att fungera, men förgäves (vilket inte i och för sig behöver vara SFÖs fel). Dessutom är det sällan som företagsrepresentanter på ledningsnivå deltar på konferenserna, vilket visar hur svårt det är att få företagsmedlemmarna engagerade inom SFÖ. Hen påpekade också att hen aldrig har blivit tillfrågad i remissärenden, trots att ju SFÖ har varit remissinstans i många frågor. Samma person menade vidare att det är oklart vilka gemensamma intressen man skulle kunna utveckla tillsammans med andra företagsmedlemmar i SFÖ. Dessutom är det många tjänstekategorier inom företagen som inte har något naturligt samarbetsforum alls. Slutligen var det flera byråer som p.g.a. den rådande diskussionen (om prissättning och företagsmedlemskap) inte känner sig välkomna i SFÖ. Å andra sidan påpekades det att de som är negativa till företagsmedlemskapet, om än kanske högljudda, har visat sig utgöra en rätt liten minoritet som gång på gång har blivit nedröstad. Och från några byråer framhölls bl.a. SFÖ:s kursverksamhet som en tillgång även för företagsmedlemmarna; dock efterlystes fler kurser av mer generellt intresse. Hur som helst: Mot den här bakgrunden hade ett antal företagsrepresentanter träffats för att utröna intresset för en branschorganisation utanför SFÖ. Om resultatet som kallas Språkföretagen kan man läsa på bl.a. detta: Syftet med den nya föreningen är bland annat att verka för upprätthållandet av hög standard samt hög etik inom branschen. Dessutom att genom information till allmänheten, företag och myndigheter ge en vidgad kunskap om branschen och dess betydelse. Språkföretagen ska vara en nordisk organisation; och även tolkbranschen är inbegripen. (Den branschen är uppenbarligen rena Vilda Västern, med ofta okunniga anbudsgivare och cowboy -entreprenörer utan kvalifikationer rapportörens intryck). I interimstyrelsen finns tre översättarrepresentanter, tre tolkrepresentanter samt en som är bådadera. Minikonferenser

5 Idén framkastades att SFÖ i framtiden skulle kunna vara en facklig organisation för enbart frilansar, om nu företagen har sin egen organisation och kanske som en följd av det lämnar SFÖ (vilket å andra sidan är långt ifrån givet). Marknaden Under diskussionerna efterlystes en ordentlig undersökning av översättningsmarknaden som kan ge en tydligare bild av branschen och dess aktörer. Vilka är översättningsbyråerna, hur många är SFÖmedlemmar, hur stora är byråerna, etc? Hur påverkas branschen av att allt fler mindre byråer går upp i större företag? Dessa frågor skulle behöva belysas när man ska ta ställning till frågan om företagsmedlemmarnas roll i SFÖ. Någon hade dock hört att de stora multinationella översättningsbyråerna bara svarar för en mindre del av alla översättningar; de mindre byråerna dominerar kvantitativt. Vi vet heller inte vilka och hur många översättare det finns i Sverige och hur många som står utanför SFÖ. (Ett sätt att undersöka detta kunde vara att kontrollera vilka och hur många enskilda firmor som finns registrerade med översättning som verksamhetsområde.) En undersökning som denna är knappast en uppgift som SFÖ kan klara ekonomiskt, men det kunde kanske vara möjligt att intressera ekonomihögskolorna att ta upp detta, t.ex. som ämne för examensarbete. (Not från MDL: SFÖ hade för en del år sedan ett projekt av den här typen på gång, men jag har för mig att det just blev för dyrt.) Det tycks råda en viss överetablering av frilansöversättare, samtidigt som det bör påpekas att byråerna och frilansarna sällan konkurrerar direkt. Helt klart tenderar dock konkurrensen från utländska byråer ibland annat de baltiska länderna att öka vilket drabbar oss alla. Sålunda hävdades att byråernas marginaler har minskat mer än vad arvodena till frilansar har gjort. Dessutom kunderna har blivit skickligare på att upphandla och pressar priserna ytterligare. De har också blivit mer medvetna om vikten av översättningsverktygen och därmed blivit kunnigare inköpare. Vidare är som bekant maskinöversättningarna nu mycket bättre än tidigare, särskilt t.ex. av EUdokument. Det betyder att översättarna kommer att få arbeta mer med eftergranskning. Ett par tips till frilansar: Sikta in er på branschorgan! Och använd sociala medier! Offentlig upphandling Byråerna påpekade att det ligger mycket administrativt arbete bakom ett anbud, arbetet är extremt tidskrävande, och det finns en hel del formella krav som är svåra att uppfylla om man inte är en byrå. Dessutom är det så att upphandlarna i synnerhet vid de senaste offentliga upphandlingarna av översättningstjänster framför allt har riktat in sig på priset, till nackdel för kvaliteten. Det beror delvis på att man inom vissa kundsegment är relativt okunniga om översättningsprocessen. Pirkko T. Kyllönen, VD i Språkservice AB, har i ett öppet brev påtalat att den nuvarande tillämpningen av LOU (lagen om offentlig upphandling) har medfört orimliga ekonomiska villkor för de frilansare som är underleverantörer till byråerna. Hon påpekar att det finns en riksminimitaxa för tolkarvoden och att det vore befogat med något liknande även när det gäller upphandling av översättningstjänster. Minikonferenser

6 Vidare borde kraven som ställs vid många upphandlingar ses över av en översättare eller någon annan som är insatt i arbetet, eftersom upphandlarna ofta inte tar hänsyn till våra arbetsprocesser, begränsningar eller förutsättningar. SFÖ skulle kanske kunna ta fram riktlinjer och/eller goda råd inriktade på just upphandling till översättningsköpare. I många upphandlingar måste alla översättare motsvara de krav som uppdragsgivaren ställt i samband med förfrågan, vilket innebär att nytillkomna översättare måste godkännas av slutkunden. Samtidigt har det ibland varit svårt att få med sig översättare i de stora upphandlingarna och utan deras medverkan blir det inget anbud. Förhållandet till kunderna Översättaren/byrån har ett ansvar för att tala med kunden och hjälpa denne att förstå vilken typ av tjänst det är man beställer. Många kunder förstår inte vad de betalar för när de beställer en översättning. Det krävs en ordentlig analys av vad det är kunden vill ha, och kunderna behöver upplysas om vikten av kvalitet och dess samband med de resurser som ges (t.ex. tid). Likaså är det viktigt att översättaren får veta vilken målgrupp som texten är avsedd för. Och projektledaren måste ta reda på vad det är kunden behöver: inkluderar uppdraget komplicerad filhantering eller flera olika språk? är det ett ämnesområde som kräver specialkompetens eller omarbetning av texten? Dessutom måste kunden upplysas om att sådant som dokumentkonvertering, layoutarbet m.m. tar tid och måste betalas för. Liksom att granskning och efterredigering är en stor del av jobbet. Och om vikten av att översättaren får nödvändigt stödmaterial, helst från början. (Undertecknad har för detta ändamål gjort ett förslag till checklista för översättare; finns upplagd på SFÖ Debatt i mappen Files.) SFÖ har en broschyr, Goda råd till köpare av översättningar, som finns tillgänglig bl.a. på webbplatsen. Den är dock utformad med tanke på att beställaren har direktkontakt med översättaren, vilket ju oftast inte är fallet. Numera ges allt kortare tid för uppdragen. Möjligheten finns då att debitera en expresstaxa men den kan förstås inte förbättra kvaliteten; däremot kanske kunden funderar en gång till på tidsmarginalen. Och om man inte hinner göra en översättning med god kvalitet bör man tacka nej, oavsett extra betalning. Inte heller ska vara rädd för att tacka nej till en text som inte passar ens kompetens, i stället för att göra en dålig översättning. Vad slutligen arvodena beträffar berättade en deltagare att han brukar återge ordpriset omräknat till en ungefärlig månadslön, och att kunderna då brukar få större förståelse för kostnaden. SFÖ som förening Några menade att det vore önskvärt med praktik på översättningsbyråer för alla under utbildningen. Men för att studiemedel ska utgå under tiden krävs att praktiken blir ett poängsatt utbildningsmoment inte ordnat i en handvändning. Det föreslogs vidare att SFÖ skulle hjälpa studenter på översättarutbildningar att bekanta sig med CAT-verktyg så att nyutexaminerade medlemmar blir mer attraktiva på marknaden. (MDL: Märkligt att en sådan komplettering fortfarande ska behövas!) Minikonferenser

7 Ett annat förslag: SFÖ kunde satsa på utveckling av konferenserna i form av halvdagseminarier på t.ex. bibliotek eller stora företag. SFÖ borde också arbeta för att stärka gemenskapen översättare emellan, fånga upp nya översättare samt marknadsföra och informera (allmänheten/kunderna) om yrket se även avsnittet Statut. Vidare efterlystes ett mer inkluderande klimat i föreningen: någon hade på sin första konferens lite fått en känsla av ett slutet sällskap; det var svårt att ta sig in i gemenskapen. Några sätt att motverka detta skulle kunna vara att ordna sociala mingel under konferenserna (till exempel speed-dating lär dig mer om en kollega på tre minuter), engagera fler ur den yngre generationen översättare och ge särskilda personer i uppdrag att söka kontakt med nya medlemmar. Dessutom föreslogs att man kunde få rabatt på konferensavgiften första gången man deltar. Översättarens status Flera deltagare menade att översättare inte har så låg status som många av oss tror. Det är snarare osynligheten inför allmänheten och inte minst näringslivet som bidrar till osäkerheten. Dock behöver vi ständigt poängtera att det som vi faktiskt levererar inte bara är en översättning (som chefen skulle kunna göra om han bara hade tid ). Å andra sidan ansåg andra att vi har relativt låg status men erkänt att översättare normalt har akademisk kompetens och håller hög kvalitet. Och: översättare är mångsysslare som förutom att vara experter på språk även ofta har fackutbildning, är mycket datakunniga, egenföretagare, och ofta har flera kompetensområden. Men hur ska vi stärka SFÖ:s varumärke som kvalitetsgaranti? Flera förslag framfördes: regelbunden kvalitetskontroll av medlemmarna någon form av regelbunden dokumentation (t ex vart femte år) från medlemmarnas sida av deras aktivitet som översättare tydligare beskrivning av vilka kvalitetskrav SFÖ ställer på medlemmarna; den ska finnas väl synlig på första sidan i SFÖ:s webbplats kraven liksom SFÖ:s yrkesetiska kod bör också finnas lätt tillgängliga i engelsk översättning på webbplatsen. Kanske kan man göra stora reklamkampanjer för att upplysa om översättarnas existens och kompetens? Eller uppsökande verksamhet där översättarna får chans att informera kunder i olika forum om vikten av kvalitativa översättningar? Frilansar kan kanske nätverka i olika forum, eller gå med i lokala företagarföreningar. Många ansåg också att SFÖ:s styrelse kan bli bättre på att visa vad föreningen gör för att höja yrkets status. Hur arbetar marknadsföringsgruppen inom SFÖ? Styrelsen borde kanske marknadsföra sig bättre gentemot sina medlemmar, visa vad man gör. Hur ser marknadsplanen ut för SFÖ? Finns det en marknadsföringsbudget? Kan SFÖ aktivt delta i mässaktiviteter? Kanske skulle man kunna ordna en mässgrupp, med regionala minigrupper som fokuserar på aktiviteter regionalt/lokalt, för att få ut bästa möjliga resultat? (MDL: Det finns sedan länge planer på detta, men de har möjligen hamnat i träda i brist på resurser.) Minikonferenser

8 Hur få fler engagerade inom SFÖ? Några ansåg att även associerade medlemmar skulle kunna väljas in i styrelsen, samtidigt som andra menade att det kan finnas skäl för att de som ska sitta i styrelsen ska vara tämligen etablerade som professionella översättare. Även regeln om att en styrelsemedlem endast får sitta under en begränsad period ansåg somliga onödig. Det påpekades att det över huvud taget numera är svårt att få frivilliga att ställa upp. Och förslaget om arvodering togs åter upp (men bemöttes med att det blir väldigt dyrt om det ska bli en märkbar nettoinkomst). Somliga hade intrycket att styrelsen i alltför stor utsträckning ägnar tid åt detaljfrågor och att styrelsearbetet alltså kan behöva rationaliseras och effektiviseras. (MDL: Som f.d. styrelseledamot vill jag invända att det intrycket nog mest beror på okunnighet, men att allt naturligtvis kan förbättras inklusive insynen i vad styrelsen faktiskt har för sig.) Man föreslog att SFÖ:s arbetsgrupper skulle profilera sig extra gentemot nya medlemmar och informera just dem om vad de behöver hjälp med. Och att man borde kunna nå ut till översättningsstudenterna bättre (även om de f.n. inte kan väljas till just styrelsen). Som vanligt ett stort tack till arrangörer, lokala värdar, rapportörer och moderatorer! Som ni säkert vet är era insatser väldigt uppskattade av alla som deltog. Mats Dannewitz Linder Minikonferenser