Finland sviktande ekonomi och lönebildning under omprövning

Transkript

1 1 Finland sviktande ekonomi och lönebildning under omprövning Bo Enegren Augusti 2013 Efter en rad framgångsrika år seglar den finländska ekonomin i motvind och i år väntas BNP sjunka för andra året i rad. Bransch- och företagsspecifika problem inom skogsindustrin och telekomsektorn har hållit tillbaka exporten och den långa perioden av överskott i bytesbalansen har brutits. En försvagad konkurrenskraft är också en faktor bakom den vikande exporten. Lönebildningen, som under lång tid präglades av centrala uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter och regeringen, har sedan dess varit under omprövning. Branschvisa förhandlingar följdes hösten 2011 av en återgång till trepartsuppgörelser. Denna återgång sågs dock av arbetsgivarsidan som tillfällig och inför höstens avtalsrörelse talar mycket för att förhandlingarna åter kommer att föras på branschnivå, efter att samtalen i våras om ett nytt centralt ramavtal blivit resultatlösa. För närvarande saknas dock en samsyn kring lönebildningens framtida ramverk. Finlands branschstruktur har mycket gemensamt med Sveriges och landet är en viktig konkurrent till svensk industri. Dessutom är Finland en betydelsefull exportmarknad för Sverige. Drygt 6 procent av den svenska varuexporten gick till Finland Därmed var Finland Sveriges sjätte viktigaste exportmarknad efter Norge, Tyskland, Storbritannien, USA och Danmark. Importen från Finland är mindre än exporten dit, knappt 56 miljarder SEK mot drygt 74 miljarder SEK för exporten Därmed gav varuhandeln med Finland ett överskott på knappt 19 miljarder SEK. Den cykliska karaktären på finsk export bidrog till att nedgången blev kraftigare i Finland än på många andra håll i samband med finanskrisen 2008/2009 (diagram 1). Dessutom innebar de allt större problemen inom telekomsektorn att återhämtningen därefter blev mycket måttlig. Strukturella problem inom den viktiga skogsindustrin bidrog också till att hålla tillbaka exporten. Till den svaga volymutvecklingen kan också läggas en fortsatt försämring av bytesförhållandet, det vill säga en svagare prisutveckling på de varor och tjänster som Finland exporterar än på dem man importerar.

2 Diagram 1 Export av varor och tjänster, volym, index 2008=100 Kombinationen av en svag volymutveckling för exporten och en försämring av bytesförhållandet medförde att bytesbalansen, som visat obrutna överskott alltsedan mitten av 1990-talet, började visa underskott från och med Bedömare som till exempel OECD räknar dessutom med att underskotten kommer att bestå, åtminstone under 2013 och 2014 (se diagram 2). Finland är också ett av de OECD-länder som haft den största nedgången i exportmarknadsandelar under senare år. Diagram 2 Bytesbalans, procent av BNP Under 2010 och 2011 hölls BNP-tillväxten hyggligt uppe tack vare en ökande konsumtion. Efterhand har dock en allt svagare inkomstutveckling fått genomslag på konsumtionen som nu i det närmaste stagnerar. Därtill kommer att investeringarna minskar vilket sammantaget gör att BNP enligt de flesta bedömare kan komma att falla ytterligare något 2013 efter en mindre nedgång BNP-utvecklingen i Finland sedan finanskrisen har varit svagare än i såväl euroområdet som i till exempel Sverige. Samtidigt som produktionen utvecklats svagare i Finland än på många andra håll har arbetsmarknaden stått emot nedgången hyggligt. Att sysselsättningen hållits uppe relativt väl, trots nedgången i produktionen innebär dock samtidigt också att produktiviteten haft en mycket svag utveckling.

3 3 Diagram 3 Enhetsarbetskostnader, hela ekonomin, index 2007= USA Tyskland Sverige Finland Källa: EU-kommissionen I kombination med förhållandevis höga löneökningar har detta lett till att den kostnadsmässiga konkurrenskraften försvagats rejält. Enhetsarbetskostnaderna i Finland har stigit med drygt 20 procent sedan 2007 medan motsvarande ökning i till exempel Sverige och USA uppgått till 6-7 procent och i Tyskland till 11 procent (diagram 3). Försvagningen av den kostnadsmässiga konkurrenskraften har skett parallellt med en fortsatt negativ prisutveckling på finska exportprodukter. Som framgår av diagram 4 har priserna på de varor och tjänster som Finland exporterar haft en 15 procent svagare prisutveckling än de varor och tjänster som Finland importerar. Kombinationen av stigande enhetsarbetskostnader och svag prisutveckling på företagens produkter har satt press på lönsamheten. Diagram 4 Bytesförhållande, varor och tjänster, index 2000kv1=100 För löntagarna å andra sidan har de förhållandevis höga löneökningarna efter hand i allt högre utsträckning ätits upp av stigande priser. Inflationen har delvis drivits på av höjda indirekta skatter som ett led i konsolideringen av de offentliga finanserna. Det senaste året har de indirekta skatterna höjt inflationen med cirka 0,7 procentenheter (diagram 5).

4 Diagram 5 Inflation Löneökningstakten mattades av tydligt under senare delen av 2012 och början av Denna utveckling avspeglar delvis profilen i det ramavtal som slöts hösten 2011 och som innehåller högre löneökningar det första avtalsåret än det andra. Finansministeriet bedömer att löneökningstakten i genomsnitt hamnar strax över 2 procent såväl 2013 som 2014 (tabell 1), det vill säga bara marginellt över inflationen. För hela perioden skulle detta innebära att reallönerna i det närmaste stagnerar. Tabell 1 Löneökningar, inflation och realöneökningar, hela ekonomin, procent Avtalsmässig löneökning Faktisk löneökning ,6 2,0 2,0 2,9 1,5-4,0 2,6 2,7 3,5 2,1 2,1 Inflation 0,0 1,2 3,4 2,8 1,7 2,1 Reallön 4,0 1,4-0,7 0,7 0,4 0,0 Källa: Finansministeriet, prognos från i juni 2013 Tradition av inkomstpolitiska uppgörelser ifrågasatt I Finland har avtalsförhandlingarna traditionellt föregåtts av inkomstpolitiska överläggningar mellan regeringen och arbetsmarknadens parter. Till skillnad från i Sverige förekommer i Finland så kallad allmängiltigförklaring av kollektivavtalen. Det innebär att alla riksomfattande avtal som anses representativa för en bransch blir allmänt bindande. Därmed blir arbetsgivarna inom det aktuella området skyldiga att följa alla bestämmelser i avtalet som handlar om anställningsvillkor och anställningsförhållanden. Cirka 90 procent av löntagarna i Finland omfattas av ett kollektivavtal.

5 5 Diagram 6 Facklig organisationsgrad, procent Källa: OECD När det gäller löntagarnas fackliga organisationsgrad ligger den på cirka 70 procent (diagram 6), vilket enligt OECD:s statistik endast överträffas av Island. Samtidigt kan konstateras att organisationsgraden i Finland fallit tillbaka med cirka 10 procentenheter från toppnivåerna i mitten av 1990-talet. Utvecklingen sammanfaller delvis med etableringen av en a-kassa utanför fackföreningarna. Fler och fler har valt att bli medlemmar i denna a-kassa från mitten av 1990-talet samtidigt som man valt bort medlemskap i de fackliga organisationerna. Under 2000-talet blev systemet med centrala inkomstpolitiska uppgörelser alltmer ifrågasatt. Systemet ansågs av arbetsgivarsidan vara föråldrat och ge alltför lite utrymme för branschvisa och/eller lokala överenskommelser. Verkstadsindustrins arbetsgivarorganisation deklarerade 2007 att man tänkte föra förhandlingarna på branschnivå när det gällande avtalet löpte ut. Hösten 2009 slöts ett avtal inom verkstadsindustrin som gav mycket måttliga lönelyft, framför allt det första avtalsåret. De följande två åren befann sig arbetsmarknaden i en i det närmaste oavbruten avtalsrörelse med förhandlingar som fördes på branschnivå. Verkstadsindustrins avtal fungerade inte som det märke för resten av ekonomin som arbetsgivarsidan hade tänkt sig. Dessutom ökade konflikterna på arbetsmarknaden. Antalet förlorade arbetsdagar på grund av konflikter blev 2010 det högsta på 15 år, undantaget 2005 års stora konflikt i pappersindustrin (diagram 7).

6 Diagram Förlorade arbetsdagar på grund av konflikt Källa: Statistikcentralen Återgång till central uppgörelse 2011 Våren 2011 inleddes förhandlingar inom verkstadsindustrin med ambitionen att i god tid före hösten komma fram till ett nytt avtal. Parterna stod dock mycket långt ifrån varandra och förhandlingarna drog ut på tiden. Samtidigt som förhandlingarna fördes inom industrin inleddes samtal på central nivå mellan LO och Finlands näringsliv där också staten ingick som samtalspart. Målsättningen vara att komma fram till ett centralt avtal för hela arbetsmarknaden och att staten skulle underlätta för parterna genom vissa finanspolitiska åtgärder om man kom fram till ett ansvarsfullt avtal. Detta skedde bland annat mot bakgrund av det relativt stora antalet konflikter under 2010 och att industrin inte hade lyckats etablera en norm som följdes av resten av arbetsmarknaden. Perioden med branschvisa förhandlingar sedan 2007 ansågs av många också ha lett till alltför höga lönelyft. I mitten av oktober 2011 kunde de centrala parterna presentera ett ramavtal som var tänkt att gälla för hela arbetsmarknaden. Avtalet innehöll löneökningar på 4,3 procent på 25 månader det vill säga 2,1 procent räknat i årstakt. Uppgörelsen innehöll också ett engångsbelopp på 150 euro värderat till cirka 0,4 procent. Om avtalet fick tillräcklig uppslutning skulle staten i gengäld genomföra vissa skattesänkningar för hushåll och företag. Ytterligare en del av uppgörelsen var en satsning på utbildning av personalen. Industrin tecknade avtal i linje med den centrala uppgörelsen och senare följde större delen av arbetsmarknaden efter. Ganska snart visade dock arbetsgivarsidan inom industrin sitt missnöje med avtalet. Missnöjet bottnade i en allmän skepsis mot en centralisering av lönebildningen, men berodde säkert också på att man i efterhand såg löneökningarna som för höga i ljuset av den svaga ekonomiska utvecklingen och försämringen av finsk konkurrenskraft. Dessutom blev också rätten till utbildningsdagar i ramavtalet en tvistefråga. Hösten 2012 byttes ledningen i Finlands näringsliv ut och det förekom uttalanden från arbetsgivarsidan om att man vill riva upp ramavtalet. Den nya ledningen deklarerade att man motsatte sig framtida centrala uppgörelser. LO har däremot uttalat att man vill se en fortsättning med någon typ av ramavtal liknande det som slöts I samband med budgetförhandlingarna våren 2013 bjöd regeringen in till samtal med parterna i för att undersöka möjligheterna att få till ett nytt centralt avtal. Dessa samtal blev dock resultatlösa.

7 7 Svåra förhandlingar väntar i höst I slutet av oktober 2013 löper verkstadsindustrins avtal ut och nu vidtar förhandlingar efter vissa sonderande samtal som förts mellan parterna sedan i våras. Förhandlingarna förs i ett läge där ekonomin befinner sig i recession, reallönerna står och stampar och lönsamheten är pressad. Arbetsgivarsidan på industrins område har uttalat att man vill ha en liknande ordning som i övriga Norden, där industrin sluter avtal först och övriga arbetsmarknaden anpassar sig till industrins riktmärke. Man tycks också sträva mot ett medlingssystem som ska understödja denna ordning, i linje med den svenska modellen. De uttalanden som gjorts hittills från till exempel fackliga företrädare inom offentlig sektor tyder på att det kan bli svårt för industrin att få acceptans från resten av arbetsmarknaden för en sådan ordning. Bristen på samsyn kring hur lönebildningen ska bedrivas och det kärva ekonomiska läget indikerar att höstens förhandlingar kan bli besvärliga. Det troligaste är att det blir en återgång till förbundsvisa förhandlingar, men Finlands näringsliv har inte helt stängt dörren för någon form av central uppgörelse, om denna innebär mycket låga löneökningar i kombination med en justering av skatterna. Denna rapport om Finland är baserad på bland annat följande källor: Economic Outlook , Bank of Finland Bulletin. Economic Outlook May 2013, OECD Fagorganisering i Norden, status och utviklingstrekk. Kristine Nergaard, Fafo, Statistik och allmän information om finsk lönebildning och arbetsmarknad kan bland annat hämtas från följande hemsidor: På det Dublinbaserade EIRO-institutets hemsida finns allmän information om lönebildningen i Finland och också nyheter om till exempel slutna löneavtal: Regeringens bedömningar och analyser av finsk ekonomi återfinns på finansdepartementets hemsida: ka_oversikter/ konjun/name.jsp Statistik över löner och arbetskostnader finns på följande länk hos Statistikcentralen: