Löner som konjunkturstimulans? Effekter på samhällsekonomi och företag

Transkript

1 Löner som konjunkturstimulans? Effekter på samhällsekonomi och företag

2 Löner som konjunkturstimulans? Ett argument som ibland framförs från fackligt håll är att höga löneökningar behövs för att hålla i gång konsumtionen och stimulera konjunkturen. Finns det omständigheter under vilka det skulle kunna vara gynnsamt att genom kollektivavtalen öka lönerna i detta syfte? Skulle kollektivavtalen kunna utnyttjas som ett konjunkturpolitiskt instrument för att stärka och i överensstämmelse därmed även bromsa konjunkturer? Företag som brottas med minskad orderingång och försämrad lönsamhet i en lågkonjunktur förbättrar inte sin situation genom att ytterligare öka sina lönekostnader. Tvärtom förvärras företagets situation ytterligare och dess konkurrenskraft urholkas. Men eftersom idén att höga löneökningar skulle kunna stimulera konjunkturen framförs då och då, har vi funnit det viktigt att granska idén närmare. I denna skrift har vi sammanställt vad ledande nationalekonomer anser om löneökningar som konjunkturstimulans. Syftet är att ekonomernas synsätt och argument ska finnas lätt tillgängliga i pedagogisk form om och när idén om löneökningar som konjunkturstimulans åter förs på tal. Christer Ågren Vice VD, Svenskt Näringsliv 2 3

3 Kan höga löneökningar stimulera konjunkturen? Svensk ekonomi och sysselsättning är starkt beroende av omvärlden. Bland företagen, de anställda och deras fackliga organisationer finns en oro för att de ekonomiska svårigheter som drabbat den internationella ekonomin i ännu högre grad ska sprida sig till Sverige. Ytterligare ett argument som hörs i debatten om hur den svaga konjunkturens effekter på svensk ekonomi bäst ska mildras och mötas, är att det finns ett behov av en starkare löneutveckling i avtalsrörelsen. Genom avtal om högre löner skulle den inhemska efterfrågan kunna stärkas och därigenom sysselsättningen kunna öka, lyder argumentet. I denna rapport granskas argumentet att höga avtalade löneökningar skulle vara en väg för att stärka den svenska konjunkturen. Enligt Konjunkturinstitutet och Riksbanken tycks det bli värre innan det blir bättre. Just nu är det hemmamarknaden och löntagarnas förhållandevis goda köpkraft som håller uppe efterfrågan i svensk ekonomi. Både penning- och finanspolitiken har roller att spela för att mildra och möta effekterna av den svaga konjunkturen i vår omvärld i allmänhet och våra viktigaste exportländer i synnerhet. 10,0 % BNPs utveckling Fasta priser, kalenderkorrigerad, procentuell förändring 6,3 % Konjunkturpolitikens medel När det gäller penningpolitiken finns det de som anser att räntan och Riksbankens prognostiserade räntebana borde sättas lägre för att stimulera ekonomin och för att undvika en för stark krona, vilken medför en stor utmaning för exportindustrin. Andra talar om vikten av att behålla nuvarande räntenivå och räntebana för att motverka finansiella obalanser, och pekar på att den svenska hemmamarknaden är förhållandevis stark med god reallöneutveckling för hushållen. 5,0 % 0 % 3,2 % 4,6 % 3,4 % -0,8 % 3,8 % 1,2 % 0,8 % 2,4 % När det gäller finanspolitiken håller regeringen hårt i plånboken och betonar vikten av starka reserver och signalvärdet av att kunna visa upp några av västvärldens starkaste statsfinanser. Andra menar att ännu mer borde satsas på till exempel långsiktiga infrastrukturinvesteringar, eller att socialförsäkringarna borde bli mer generösa och att a-kassan borde höjas för att stärka efterfrågan. -5,0 % -10,0 % ,0 % KÄLLA: Konjunkturinstitutet. December Prognos för 2013 och

4 8 % 4 % Konjunkturstimulerande löner? Effekter på exportmarknaderna Sverige är ett mycket exportberoende land. Hälften av de varor och tjänster vi producerar exporteras. Det som händer i vår omvärld och i våra viktigaste exportländer har avgörande betydelse för företagen, medarbetarna och ytterst för vårt välstånd. Exportberoende ger konjunkturberoende Jämför man Sveriges konjunkturutveckling med den i centrala exportländer som Tyskland, USA, Danmark och Storbritannien är det tydligt hur våra hög- och lågkonjunkturer i hög grad sammanfaller med konjunkturläget i dessa länder, exempelvis högkonjunkturen 1994 och Konjunkturutvecklingen Årlig procentuell förändring i BNP. De fem största exportmarknaderna svarar för närmare 40 procent av den totala svenska varuexporten. lågkonjunkturen Likaså tycks den svenska exporten till våra viktigaste exportländer toppa och bottna ungefär samtidigt. Den svenska konjunkturutvecklingen är alltså intimt sammanlänkad med utvecklingen i våra viktigaste exportländer. När dessa har dåliga tider, får också vi i allmänhet dåliga tider och vice versa. Ibland skiljer någon eller några av våra viktiga handelspartners ut sig, men oftast, som i den nuvarande situationen, är en nedgång samtidig i nästan alla våra exportländer (möjligen med undantag för Norge). Med detta perspektiv blir det svårt att förstå argumentet att löneökningar i svenska kollektivavtal skulle kunna stärka vår konjunktur. Högre löneökningar i Sverige försämrar företagens konkurrenskraft Att anställda i Sverige får ökade löner stärker deras köpkraft, men det blir ingen ökad efterfrågan från utlandet på svenska företags produkter och tjänster. Däremot drabbas de svenska exportföretagen av lönekostnadsökningarna samtidigt som de redan i utgångsläget är pressade. Förr eller senare sprider sig dessutom de ökade lönekostnaderna utanför exportsektorns företag genom kompensationskrav i andra sektorer på arbetsmarknaden. Konjunkturnedgången till följd av en minskad efterfrågan från utlandet blir ännu starkare av den försämrade konkurrenskraften. Den tänkta konjunkturstimulansen vänds till dess motsats. 0-4 % Storbritannien Sverige USA Norge Tyskland Danmark -8 % SAMMANFATTNING Ju viktigare exportmarknaderna är för den svenska ekonomin och ju fler av de viktigaste exportmarknaderna som befinner sig i lågkonjunktur desto mindre håller argumentet att ökade löner i kollektivavtalen skulle kunna stärka den svenska konjunkturen. KÄLLA: Konjunkturinstitutet, SCB. 6 7

5 Konjunkturstimulerande löner? Effekter i företagens verklighet Höga löneökningar i kollektivavtalen i syfte att stimulera efterfrågan i en lågkonjunktur innebär att lönekostnaden ökar i hela näringslivet eller i vissa sektorer av näringslivet (om löneökningen bara skulle bli aktuell i vissa avtal/sektorer). För att efterfrågestimulansen ska bli verklighet måste företagen kunna bära de ökade lönekostnaderna utan att säga upp anställda. Minskad sysselsättning skulle direkt motverka efterfrågestimulansen. Ökade lönekostnader leder till uppsägningar Vissa företag kan kanske dra ned på sina vinster och några kan en tid öka sina förluster, men många kommer att tvingas till uppsägningar och då uteblir den efterfrågestimulerande effekten av lönehöjningarna. I en svag konjunktur förvärras problemet via hushållens förväntningar. Om hushållen redan i utgångsläget ser en lågkonjunktur framför sig, så försämras deras framtidstro ytterligare av ökade varsel och uppsägningar. Det är välbelagt att hushållens förväntningar är direkt kopplade till sparandet. Försämrad framtidstro leder till ökat sparande, minskad konsumtion och försvagad efterfrågan och ytterligare press på företagen. Sammantaget skapas en nedåtgående spiral. Försvagad internationell konkurrenskraft Om lågkonjunkturen främst beror på svag konjunktur i omvärlden blir den tänkta efterfrågestimulansen dessutom en ren konkurrensnackdel eftersom utländska företag inte får ökade lönekostnader. Ännu fler företag tvingas då till uppsägningar. Om lönerna skulle vara ett konjunkturinstrument, så skulle detta rimligen gälla även i högkonjunktur. Om risk finns för överhettning, arbetskraftsbrist, ökat inflationstryck och räntehöjningar borde löneökningstakten i så fall sänkas i överensstämmelse med kravet på höjningar i lågkonjunktur. Men det är svårt att se hur det skulle kunna gå att få acceptans för att löneutvecklingen ska bli sämre när företagens vinster ökar och det kanske råder brist på arbetskraft. SAMMANFATTNING Ökade lönekostnader i lågkonjunktur och sänkta lönekostnader i högkonjunktur rimmar inte med den företagsekonomiska verkligheten. När orderingången viker för företagen kan detta inte mötas med högre löneökningar. Många företag kommer att tvingas till uppsägningar och då uteblir den efterfrågestimulerande effekten av lönehöjningarna. Istället finns risk för en nedåtgående spiral. 8 9

6 Konjunkturstimulerande löner? Effekter på penningpolitiken Höga löneökningar får förr eller senare effekter på andra priser och på den allmänna prisnivån. Riksbankens mål för penningpolitiken är att hålla inflationen runt 2 procent. Inom ramen för denna målsättning kommer den att sätta reporäntan så att målet uppnås. Om Riksbanken ser ett inflationstryck i ekonomin som kan hota måluppfyllelsen kommer ökade löner i kollektivavtalen att sätta press på Riksbanken att höja reporäntan eftersom de ökade lönerna spär på inflationstrycket. Om Riksbanken i stället ser en risk för att inflationen är för låg, sätter ökade löner i avtalen sannolikt inte samma press på Riksbanken att höja räntan. Däremot kan ökade löner få Riksbanken att avstå från räntesänkningar om den ser att de ökade lönerna ökar inflationstrycket på sikt. Om höga löneökningar leder till att inflationsbedömningen justeras upp på något års sikt, finns risk att räntesänkningar uteblir. Detta leder till att räntekostnaderna för både företag och hushåll blir högre än vad de annars skulle ha varit. 5,0 % 4,0 % 4,0 % 3,0 % innebär ökade räntekostnader på kr per år, vilket är lika med kr efter ränteavdrag, dvs. 292 kr per månad. Resultatet blir alltså en förlust för den enskilde! SAMMANFATTNING Höga löneökningar i avtalen under en lågkonjunktur riskerar att tidigarelägga räntehöjningar eller få till följd att räntesänkningar uteblir, till skada för efterfrågan och återhämtningen i ekonomin. För löntagare med normala inkomster och normala bolån kan en utebliven räntesänkning vara en större förlust än den vinst som en något större löneökning ger. Riksbankens reporänta Ränta vid utgången av året 3,8 % 3,8 % 2,8 % 3,0 % 4,0 % Högre räntekostnader Ett räkneexempel illustrerar effekten av en löneökning på 1 procent över vad Riksbanken anser är förenligt med inflationsmålet: Om löntagaren har en lön på kr per månad så innebär löneökningen 300 kr per månad och efter skatt 210 kr per månad. Samtidigt höjer Riksbanken räntan med 0,5 procentenheter (eller underlåter att sänka den med 0,5), vilket på ett lån på 1 miljon SEK 2,0 % 1,0 % 0 % 2,0 % 1,5 % 2,0 % 0,3 % 1,3 % 1,8 % 1,0 % KÄLLA: Riksbanken 10 11

7 Konjunkturstimulerande löner? Effekter på Industriavtalet Efter 1995 års avtalsrörelse, som blev den mest konfliktdrabbade sedan storkonflikternas år 1980, sattes politisk press på arbetsmarknadens parter att hitta nya former för förhandlingar och lönebildning som kunde möjliggöra en löneutveckling på europeisk nivå. Genom en artikel i Dagens Nyheter i juni 1996 bjöd industrifacken in till förhandlingar som sedermera ledde till Industriavtalet som kom att användas skarpt första gången hösten Det nuvarande Industriavtalet, som gäller från och med juli 2011, bygger på följande skrivning avseende lönebildningen: Industrins utsatthet för internationell konkurrens innebär att arbetskraftskostnadsökningar långsiktigt måste stå i överensstämmelse med den internationella utvecklingen, främst i våra viktigaste konkurrentländer, för att inte underminera tillväxt och sysselsättning. En sund och bärkraftig lönebildning förutsätter att förbundsavtalen inom industrin, som är kärnan i den internationellt konkurrensutsatta sektorn, utgör kostnadsnorm och vägledning för arbetskraftskostnader på svensk arbetsmarknad. En väl fungerande lönebildning är förutsättningen för att en stärkt konkurrenskraft kan kombineras med god löneutveckling och goda villkor i övrigt för de anställda. Industriavtalet en framgång Sedan 1997 har parterna via Industriavtalet lyckats leverera en reallöneutveckling som är betydligt bättre än innan avtalets tillkomst. I denna mening är avtalet en stor 12 % 8 % 4 % 0 % -4 % framgång och dess utgångspunkt, att den konkurrensutsatta sektorn i allmänhet och industrin i synnerhet utgör kostnadsnorm ( Märket ), har säkrat att lönekostnaderna utvecklats på ett sätt som är förenligt med industrins konkurrenskraft. Under de 15 åren mellan 1981 och 1995 var den reala löneutvecklingen för arbetare 0 procent medan den under de 15 åren mellan 1996 och 2011 var drygt 45 procent. Under den senare perioden ökade alltså reallönerna med ungefär 2,5 procent per år i reala termer mot 0 per år i perioden innan, och då började inte Industriavtalet verka förrän i slutet av Reallönens utveckling Procentuell förändring. Nominallön Inflation Reallön -8 % KÄLLA: Medlingsinstitutet 12 13

8 Konjunkturaspekter skulle hota stabilitet och långsiktighet Det finns en diskussion om att industrin inte är självklar som löneledare. Det råder emellertid ingen tvekan om att den konkurrensutsatta sektorn är den som snabbast känner av effekten av högre lönekostnader, bland annat via växelkursen som riskerar att stärkas genom de räntehöjningar som Riksbanken kan genomföra som en följd av ökat inflationstryck från löneökningarna. Därigenom torde den konkurrensutsatta sektorn ha starkast incitament att väga in lönekostnadernas påverkan på sysselsättningen och inflationsutvecklingen. Oavsett vilken sektor som är (och bör vara) löneledande har väldigt mycket uppnåtts i form av bättre reallöner, arbetsfred och konkurrenskraft för svensk ekonomi under åren sedan Industriavtalets tillkomst. Det är svårt att tänka sig att svensk arbetsmarknad, med förhållandevis starka fackföreningar och den starka traditionen av solidarisk löneutveckling, skulle klara konkurrenskraften utan någon form av koordinering av löneförhandlingarna. Det vore riskabelt att hota den framgångsrika koordinering som uppnåtts genom att föra in konjunkturstimulerande argument som en faktor i lönebildningen. SAMMANFATTNING Om löner skulle användas som konjunkturstimulerande instrument, skulle det innebära att det infördes ytterligare en komponent i debatten om hur löner ska sättas och vad lönebildningen syftar till. Detta riskerar att underminera den stabilisering av lönebildningen som gäller sedan Industriavtalets tillkomst

9 Storgatan 19, Stockholm Telefon