Vi rör oss hej vilt mellan tidpunkter, ställen och möjligheter när vi pratar, lyssnar, skriver och läser.

Transkript

1 Sida 1 av 7 Johan Althoff Att se sina tankar Några ingångar till berättande språk TANKEBILDER Med språket skickar vi tankebilder till varandra. Att det är våra tankar som språket föreställer är en verkligt stor finess. Den gör att vi kan prata om annat än det som finns omkring oss för tillfället. Om andra ställen och tider. Om hur det varit och hur vi vill att det ska bli. Vi rör oss hej vilt mellan tidpunkter, ställen och möjligheter när vi pratar, lyssnar, skriver och läser. MINNEN Våra tankar kan röra sig fritt därför att vi har minnen. Det är genom minnen vi kan tänka på det vi inte kan se. Allt vi upplevt har skapat bilder i vårt inre. Vi minns personer, saker, händelser och hur det går till i världen. Av de bilderna kan vi skapa nya tankar. Nästan som en filmregissör klipper ihop en film. Vi minns också mycket som vi inte själva varit med om. Men som andra har berättat för oss. Eller som vi läst i böcker eller sett på film eller teve. Det blir också en del av minnet och gör vår tankevärld större. Vårt minnesförråd räcker till hur många tankar som helst. De flesta tankar vi tänker har aldrig tänkts förut. Men när vi tänkt dem så kan vi minnas dem. Så blir de en del av minnet att tänka ännu fler tankar med. Och berätta för andra.

2 Sida 2 av 7 TÅRTBAK Språkförmåga är att kunna beskriva sina tankar så att de får liv för andra. Prova med en tårta. Blunda. föreställ dig en tårta. Den är överdragen med grön marsipan. På marsipanen finns ett tunt lager florsocker. Stryk av lite florsocker och gnid mellan pekfingret och tummen. Det känns svalt och puderfint men samtidigt kärvt, nästan knirrigt, eller hur? Lägg an tårtkniven med spetsen mot tårtans mitt. Tryck till. Se hur marsipanen buktas ner lite innan kniven skär igenom och fortsätter ner i tårtans mjuka inre. Med ett dämpat klick stöter den mot tårtfatet. Gör ett snitt till i vinkel mot det första. För in knivbladet under tårtbiten och lirka med små försiktiga handledsrörelser ut tårtbiten ur tårtkroppen. Doften av grädde blir starkare. Tårtbiten känns behagligt tung när du balanserar över den till en assiett. Hjälp till med andra handens tumme så att den inte välter när du ska få den av kniven. Du får lite tårtkladd på tummen. Slicka av. Skär av tårtbitens spets med en sked och smaka. Låt biten ligga på tungan och pressa den lätt upp mot gommen. Du känner smaken av grädde. Och marsipan. Och vaniljkräm och sockerkaka. Om du vill kan du också känna en strimma smak av jordgubbssylt. Du kan känna många smaker och du kan skilja dem från varandra Öppna ögonen. Det finns ingen tårta. Bara ord. Ändå kunde du se den, känna dess tyngd, doft och smak. Du bakade den av dina egna minnen.

3 Sida 3 av 7 KOPPLINGSMÖNSTER Vi upplever världen med flera sinnen. Syn, smak, hörsel, lukt och känsel. Allt blir en del av minnet. Det är därför våra tankar kan kännas så verkliga. Det är nog universums märkligaste konststycke. Att det som har hänt kan bli kvar i något annat. I hjärnan. Det är där minnena bor. Hjärnan består av hundra miljarder nervceller. Myriader av nervtrådar förbinder dem kors och tvärs med varandra. (Och med resten av kroppen. Exempelvis våra sinnesorgan och muskler.) Genom nervtrådarna kan hjärnceller ta kontakt med varandra och samarbeta. Massor av celler, från olika delar av hjärnan, måste koppla ihop sig om vi ska göra invecklade saker. Som att äta en tårta. Och samtidigt uppleva och förstå vad vi gör. Det är så hjärnan fungerar. Genom att skapa kopplingsmönster. Vi förenklar och säger att det här är kopplingen när jag äter en tårta. (I verkligheten är väldiga mängder nervceller uppkopplade.) Nästan som en stjärnbild.

4 Sida 4 av 7 Nu kommer det verkligt intressanta: När jag i efterhand minns att jag åt tårtan så är minnet också en koppling i hjärnan. Likadan som när jag åt den! Hjärnan låtsas att den gör det igen. Det är det som är minnet. När vi tänker att vi gör något så händer samma sak i hjärnan som när vi verkligen gör det. Och likadant när vi tänker att någon annan gör det. När vi till exempel läser om det i en bok. Eller hör någon berätta. Hjärnan lever sig in. Det är det som gör allt språk möjligt. KONKRET Att språkas vid är att tända stjärnbilder i varandras hjärnor. De lyser starkast när vi är konkreta. Det konkreta träffar våra minnen direkt. Jämför den här meningen: Hon blev glad. Med den här: Hon skrattade och slog armarna om mig. Den första meningen påstår att en person blev glad. Hur och på vilket sätt är obestämt. Den andra beskriver hur det såg ut och hördes när hon blev det. Att beskriva det sinnena upplever är att vara konkret. Då behöver man inte ens säga att personen blev glad. Det lever vi oss in igenom våra minnen av skratt och kramar. En massa hjärnceller kopplar ihop sig och vi känner betydelsen i kroppen.

5 Sida 5 av 7 DETALJER Att vara konkret är inte detsamma som att beskriva utförligt. I språket gäller det tvärtom att kunna fånga mycket innehåll i lite beskrivning. Knepet är att välja ut detaljer. Med väl valda detaljer är det mycket vi inte behöver säga. Hjärnan förstår ändå. Ta en titt på de här meningarna: När jag öppnade dörren tystnade sorlet. Ett sorl och en dörr är allt som behövs för att vi ska förstå att: Dörren leder till ett rum som måste vara ganska stort. Det finns en massa människor där. De tittar på den som öppnar dörren. Det sjöng om däcken i nedförsbacken. Någon cyklar. På en asfaltsväg. Det går fort. Utifrån detaljer skapar den som lyssnar (eller läser) en hel bild. Hen gör det med hjälp av sina minnen och erfarenheter. Om man beskriver för mycket så hindrar man den andra från att skapa sin egen tankefilm. Kanske är det den viktigaste insikten om språket. Att det är gemensamt göra. När en pratar och en lyssnar ska det hända lika mycket i bådas hjärnor. Det fungerar bäst när du väljer bra detaljer. Inte när du säger mycket. Plötsligt knackade det på dörren Inget är så intressant och spännande som det som är konkret. Som livet självt.

6 Sida 6 av 7 LIVSKÄNSLA Vår språkförmåga börjar med tilltron till våra sinnliga minnen. Insikten att de är värdefulla att göra tankar och prat av. När vi medvetet börjar använda sinnliga erfarenheter i språket så händer också något annat. Vår blick på världen blir skarpare. Vi kommer att urskilja ännu fler intressanta detaljer. Och därmed känna glädjen att göra tankar av dem. Och med ord framkalla dem i andras hjärnor. Viljan att se och dela är språkförmågans innersta drivkraft. Och en del av vår livskänsla. ORDEN KOMMER Det vi berättar för varandra finns inte som färdigt språk i vårt inre. Det finns bortom språket. Som bilder av ting, händelser, sammanhang och som känslor. Orden kommer medan vi pratar (eller skriver). Det är så språkförmågan fungerar. Alldeles oavsett hur svårt eller lätt vi har med språket. Det är inlevelsen i tanken, och viljan att visa den för andra, som lockar fram orden. NÄR VI SER Det viktigaste för att kunna berätta något är att se sin tanke. Inte som ord, utan som bilder och sammanhang. Det är när man ser den som man kan beskriva den. (Det är ingen bra idé att försöka förvara det man tänker som färdigt språk i sitt inre. Då skulle man bli mer upptagen av att komma ihåg texten än att se berättelsen. Då förlorar den snabbt sitt liv.) Se dig som reporter i direktsändning från ditt inre. Då kommer orden bäst.

7 Sida 7 av 7 TILL EN PEDAGOG Min erfarenhet av möten med barn, ungdomar och vuxna om språket är att de ingångar till språkförmågan jag beskriver ovan är mycket verkningsfulla att använda i pedagogisk praktik. Så här kan man göra: Beskriv tårtan. När de lyssnande öppnar ögonen är stämningen glad. Resonera om hjärnan, minnen och detaljer. Be deltagarna att själva tänka på en situation då livet är härligt. Och skriva ner den med tårttrickets metod. Bara konkreta detaljer! Inga adjektiv som gott, kul, roligt, spännande, glad får användas. Alla läser upp sina berättelser. Om maträtter, dovt spinnande V8 motorer, ljumma nattvindar genom öppna fönster, lek med hundar, skoterturer på myren soliga vårvinterdagar De anspråkslösa och korta berättelserna blir sammantaget häpnadsväckande uttrycksfulla. En känsla av frihet och möjligheter har infunnit sig. Som inför en upptäckt. För många har en ny dörr öppnats till den egna förmågan. TILL EN SKRIBENT Den som skriver och den som läser är spegelvända mot varandra. Från tanke till ord hos den ena. Från ord till tanke hos den andra. Samma process fast åt olika håll. Alla får tårta. Bilder: Robert Nyberg Johan Althoff är författare. Han har skrivit en rad böcker för barn och vuxna om språket, vad man kan göra med det och hur det hänger ihop med vårt tänkande. Ofta tillsammans med tecknaren Robert Nyberg, som exempelvis Språklådan (1992), Ordförrådet (2003) och Språkets värld (2012). Läs mer på