Yttrande med anledning av foreläggande i mål nr M angående vattenverksamhet vid Slussen och Mälarens reglering m.m.

Transkript

1 1(5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Stefan Henriksson Tel: stefan.henriksson (3)naturv ardsverket.se YTTRANDE Ärendenr: NV Mark- och miljödomstolen Nacka tingsrätt Box Nacka Strand Yttrande med anledning av foreläggande i mål nr M angående vattenverksamhet vid Slussen och Mälarens reglering m.m. Naturvårdsverkets ställningstagande Naturvårdsverket vidhåller i huvudsak vad som framförts tidigare och vill särskilt framhålla följande. Natura Askö-Tidö SE Stockholms stads uppfattning om den påverkan som den nya regleringen medför på Askö-Tidö SE är enligt Naturvårdsverkets bedömning inte korrekt. Även om berörda livsmiljöer i Natura 2000-området, som Stockholms stad menar, inte skulle påverkas negativt så medför den nya regleringen ändå en stöming som på ett betydande sätt kan forsvåra bevarandet i området av de arter som avses skyddas av Natura 2000-området, exempelvis strandängsfåglär som gulärla, rödbena, tofsvipa, m.fl. (se Naturvårdsverkets yttrande aktbilaga 662). Natura 2000-tillstånd enligt 7 kap. 28 a och b miljöbalken kan med anledning av detta inte beviljas. Föreslagna åtgärder, våtmarksrestaurering kompletterat med skötsel i form av betesdrift, planeras utanför Natura 2000-området. Syftet är att tillskapa strandängshabitat som kan utgöra altemativa häckningsplatser for berörda arter strandängsfåglär och ersätta förlorade livsmiljöer i området. Naturvårdsverket konstaterar att dessa åtgärder därför inte förhindrar skadan inom Natura området. Sammantaget innebär detta att tillstånd enligt 7 kap. 28 a och 28 b miljöbalken får meddelas for den nya regleringen endast om regeringen meddelar tillåtlighet. Naturvårdsverket bedömer dock att rekvisiten i 7 kap. 29 miljöbalken kan anses föreligga under förutsättning att tillräckliga kompensationsåtgärder genomförs. BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND - FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET.SE INTERNET:

2 NATURVÄRDSVERKET 2(5) För att berörda arter och livsmiljöer ska omfattas av samma skydd som idag måste även Natura 2000-området utvidgas till att omfatta även det restaurerade området. Processen att utvidga ett Natura 2000-område ansvarar regeringen for. Naturvårdsverkets bedömning är vidare att utgångspunkten i prövningen måste vara nuvarande naturtillstånd eftersom man inte kan ta for givet att ombildningen av invallningsföretaget bifalls, att finansieringen blir klar och därmed att rivningen samt restaureringen genomförs innan regleringen ska genomföras. Eftersom det rör sig om kompensationsåtgärder behöver åtgärdema också regleras som villkor i ett tillåtlighetsbeslut enligt 7 kap. 29 miljöbalken och sedermera i ett tillstånd enligt 7 kap. 28 a och b miljöbalken. Natura Svämlövskogar När det gäller kravet på Natura 2000-tillsfånd har det ingen betydelse att föreslagen verksamhet har positiv påverkan på andra delar av ett Natura 2000-område, andra områden eller arter. Tillstånd krävs alltid på gmnd av den betydande negariva påverkan som kan uppstå i respektive område oavsett positiv påverkan i övrigt inom eller utanför berört område. På samma sätt kan villkor krävas för att motverka den betydande negativa påverkan trots att detfinnspositiv påverkan i övrigt. 1 områden med naturtypen 9750 Svämlövskogar och 9080 Strandnära lövsumpskogar kommer granen att kunna få förbättrade möjligheter till etablering i den zon som påverkas negativt av den minskade mellanårsvariationen och av att extremt höga vattenstånd kommer att inträffa mer sällan, något som är negativt för bevarandestatusen för naturtypema. Detta innebär en konkret försämring av bevarandestatusen för habitaten 9750 Svämlövskogar och 9080 Strandnära lövsumpskogar på en areal som i MKB:n beräknas till ca 7,85 ha. Naturvårdsverket bedömer emellertid att om villkor avseende skadeförebyggande åtgärder meddelas motverkas dessa negativa effekter till den grad att tillstånd kan ges enligt 7 kap. 28 a och b miljöbalken. Villkoren bör inte avse ekonomisk kompensation utan konkreta åtgärder för att motverka de effekter av regleringen som innebär att livsmiljön påverkas. Övriga naturvärden och kompensationsåtgärder Naturvårdsverket kan med anledning av Stockholms stads yttrande acceptera att inga kompensationsåtgärder enligt 16 kap. 9 miljöbalken föreskrivs i de områden som är utanför Natura 2000-områdena. Det är i detta sammanhang rimligt att de överlag positiva effektema på allmänna intressen gör att kompensationsåtgärder inte är rimliga att kräva for de skador som uppstår på dessa livsmiljöer. Avfall och risker for föroreningspåverkan För de massor som används för anläggningsändamål instämmer Naturvårdsverket i att fråga om ekonomisk säkerhet inte är aktuell. Såsom tidigare påpekats och som även framgår i underlag "Masshantering i vattenområde vid ombyggnad av Slussen Söderström" (kap 4.2), till ansökan anser Naturvårdsverket att vid användning av avfall i anläggningsändmål ska en högre ambitionsnivå råda än att marken inte behöver saneras. Till exempel ska

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) hänsyn tas till den långsiktiga hushållningen av naturresurser och att farliga ämnen så långt det är möjligt inte ska återföras till kretsloppet. Av Naturvårdsverkets rapport "Riskbedömning av förorenade områden" (nr 5977, s. 49), framgår när det gäller de generella riktvärdena för förorenad mark att de inte anger en nivå upp till vilken det är acceptabelt att förorena. Riktvärdena är inte heller direkt användbara for andra typer av förorenade medier, såsom exempelvis sediment och byggnadsmaterial. Vidare har riktvärdena inte tagits fram i syfte att användas som kriterier for återanvändning av avfall. Naturvårdsverket har tagit fram särskilda kriterier för detta, men de kriteriema är inte tillämpliga i vattenområden. MÖD har också i bl.a. mål nr M den 15 januari 2013, ansett att enligt praxis irmebär kravet på nytta vid användning av avfall för anläggningsändamål bland atmat att det ersatta materialets funktion ska bibehållas. Vidare krävs att olägenhetema för människors hälsa eller miljön inte far öka. I fråga om användningen av avfall i anläggningsändamål i vatten stödjer Naturvårdsverket Havs- och vattenmyndighetens ståndpunkt i yttrande den 25 mars 2013, aktbil. 857 och vill med anledning av detta även göra några förtydliganden. Det ena förtydligandet handlar om när endast ej förorenade massor far användas för utfyllnad. Naturvårdsverket vill förtydliga att detta är särskilt viktigt när det gäller användning i vattenområden utan betryggande åtgärder för att säkerställa att föroreningar inte sprids, såsom i detta fall. Det andra förtydligandet gäller halten TBT i avfallet. Naturvårdsverket anser som Havs- och vattenmyndigheten att 400 ug/kg TS av TBT är för högt. Troligtvis är även 100 ug/kg TS ett för högt värde för att säkerställa att det intefinnsriskför miljöpåverkan. Som jämförelse konstaterar Naturvårdsverket att i EU:s ämnesdatablad för TBT anges ett preliminärt gränsvärde for TBT i sediment till 0,02 ug/kg TS, något som ger en indikation på ämnets grad av giftighet och behovet av att så långt möjligt minska tillgängligheten av TBT i förorenade sediment. Naturvårdsverket anser, bl.a. med anledning av vad Havs- och vattenmyndigheten framfört avseende användningen av avfall i vattermiiljön, att för användning av avfall ovan vatten så bör platsspeciflka lakningskriterier till skydd för yt- och grundvatten tas fram för att säkerställa att inte avfall i anläggning över vatten förorenar vattenmiljön. Naturvårdverket noterar att i dom MÖD 2011:5 där generella riktvärden för mindre känslig markanvändning (MKM) användes efter en platsspecifik bedömning så skulle platsspeciflka riktvärden avseende skydd för ytvatten tas fram avseende användning av avfall i deponitäckning. Vidare noteras att domstolen förutsatte att allmänhetens tillgänglighet till området begränsades. Vid användning av avfall för deponitäckning tas generellt inte hänsyn till skyddet för grundvatten. Naturvårdsverket vill framföra att det generella riktvärdet MKM kan utgöra en skälig haltnivå for vad som ur föroreningssynpunkt kan accepteras ovan vatten, men att detta då ska grunda sig på vad som är relevant för fömtsättningama på platsen och inte utifrån ett vägledande riktvärde. Projektets storlek och komplexitet är av den grad att gjorda bedömningar bör ha platsspecifik grund. Noteras bör också att haltnivåer i storleksordning med generella riktvärdet MKM innebär att marken inte kan användas fritt for alla ändamål. Någon form

4 NATURVÄRDSVERKET 4(5) av restriktion, t ex för exponering eller återanvändning av jorden, kan komma att behövas. Buller Stockholms stad anser att riktlinjer som avser byggbuller ska tillämpas. Det bärande argumentet är att det i det här fallet handlar om bygg- och anläggningsverksamhet. Naturvårdsverket vidhåller dock att utgångspunkten vid bedömningen ska vara riktlinjema for buller från industrier eftersom verksamheten pågår under en sådan lång tid, sex till sju år. Stockholms stad refererar till vår vägledning. Naturvårdsverket medger att det kunde varit tydligare i vår vägledning hur det förhåller sig mellan riktlinjema för de olika verksamhetema. Men de riktlinjer som tagits fram för byggbuller avser i grunden verksamheter som pågår ett par, tre år, d v s en normal tid för byggande, t ex av ett hus. Under en sådan kortare period kan högre ljudnivåer tillåtas utan att det kan anses innebära olägenheter. Pågår verksamhet under en längre period kan olägenheter uppkomma med de värden som anges i Naturvårdsverkets allmänna råd avseende byggbuller, NFS 2004:15. När en verksamhet pågår så länge som sex till sju år anser Naturvårdsverket alltså att riktlinjema för industribuller ska vara utgångspunkten, tillsammans med Socialstyrelsens riktlinjer om buller inomhus, SOSFS 2005:6. Riktlinjema är inte avsedda att tillämpas utan hänsyn till de omständigheter som firms i de aktuella fallen, utan som Naturvårdsverket framfört i vårt tidigare yttrande, far anpassningar göras i det enskilda fallet, med hänsyn till vad som är ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt. Stockholms stad anger i sitt bemötande att "den individuella byggtiden för de olika huvudaktiviteterna [måste] beaktas". Detta är exempel på sådant som kan beaktas vid en bedömning av ljudnivåer och åtgärder som ska vidtas. Men Naturvårdsverket vill framhålla att det av handlingama faktiskt framgår att det kommer att vara en hög konstant ljudnivå under hela byggprocesessen, se t.ex. sid 127 i MKB:n, där det anges att ljudnivån under hela tiden då trafikapparaten byggs, kommer att ligga 2-3 dba under de angivna värdena, som avser den mest bullriga perioden. Det är rimligt att det är olägenheten som berörda utsätts för måste vara vägledande för vilka villkor som ställs på tillåtna bullernivåer. Verksamheten kommer i detta fall att pågå i sex-sju år, med en konstant hög ljudnivå, och det i ett område där de boende i området redan idag utsätts för höga ljudnivåer. Naturvårdsverket anser att när boende utsätts för buller från flera källor bör respektive bullerkälla klara aktuella riktvärden med marginal. Det är alltså ytterligare ett skäl till att inte tillåta höga bullernivåer. Sammantaget gör Naturvårdsverket bedömningen därför att utgångspunkten vid bedömningen ska vara riktlinjema för buller från industrier. Naturvårdsverket anser vidare att det bör redovisas vilket buller (ljudnivåer och under vilka perioder, inklusive tider under dygnet) olika bostäder kommer att utsättas for. Utifrån en sådan redovisning bör, med utgångspunkt från riktlinjema för industri, anges och motiveras vilka åtgärder som planeras när bullemivåema kommer att överskridas. I de fall bostäder endast utsätts för buller under en tid

5 NATURVÄRDSVERKET 5(5) på två till tre år, anser Naturvårdsverket liksom Stockholms stad, att riktlinjema för byggbuller kan vara utgångspunkten. Beslut om detta yttrande har fattats av sektionschef Gunilla Ewing Skotnicka. Vid den slutliga handläggningen i övrigt har deltagit Ebbe Adolfsson, Filip Norlén, EvaLinda Sederholm och Stefan Henriksson, den sistnämnde föredragande. Gimilla Exwing Skotnicka