Ansökan om skyddsjakt efter varg inom Vilhelmina södra sameby

Transkript

1 1(5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY VÄRDS«VERKET Göte Hamplin Tel: BESLUT Ärendenr: NV Vilhehnina södra sameby Tomas Nejne Fack KLIMPFJÄLL Ansökan om skyddsjakt efter varg inom Vilhelmina södra sameby Beslut Naturvårdsverket avslår ansökan. Bakgrund Vilhelmina södra samebys ansökan Vilhehnina södra sameby inkom den 10 december 2012 med en ansökan om skyddsjakt efter de två revirmarkerande vargar som upphäller sig i området runt Junsele i samebyns vinterbetesområde i Västemorrlands län. Om skyddsjakten inte beviljas begär samebyn att Naturvårdsverket flyttar vargama från området. Vilhehnina södra sameby (samebyn) anför bl.a. följande. Samebyn har under slutet av oktober fram till dags dato flyttat en stor del av renhjorden till området och ytteriigare renar är på väg. En ren har rivits och minst två jaktförsok har konstaterats. Det föreligger en uppenbar risk att skada uppstår för samebyn och dess medlemmar till följd av vargförekomsten, och särskih om de bildar revir Den skada som samebynriskeraratt drabbas av uppfyller art- och habitatdirektivets krav på allvarlig skada eftersom stora föriuster hotar rennäringen i området men även den enskilde renägarens möjligheter till att bedriva rennäring. Skadorna som uppstår genererar också dynamiska effekter såsom påverkan pa framtida möjligheter till inkomst och fortsatt bedrivande av renskötsel. Vad galler begreppet skada och vilken "förväntad skada" samebyn och den enskilde ska tolerera anför samebyn bl.a. följande. Staten är enligt egendomsrätten skyldig att ersätta renägarna för den skada som rovdjuren orsakar dem. En utgångspunkt ar att en sameby ska kunna bedriva en traditionell samisk renskötsel och att en BESÖK:STOCKHOLM-VALHÄLLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND - FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA - KASERNGATÄN 14 POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET.SE INTERNET:

2 NATURVÅRDSVERKET 2(5) renägare ska kompenseras fullt ut om fömtsättningar för detta inte föreligger. Detta fömtsätter att staten vet vilken skada som rermäringen orsakas. Staten är skyldig att, så långt det låter sig göras, beräkna vilken skada statens rovdjurspolitik orsakar renskötseln. Varje beslut om rovdjursersättning till renskötseln måste bygga på konkreta beräkningar av skadans storiek. Problemen blir att bedöma vad som avses med förväntad skada eftersom detta begrepp utgår från att en renskötare ersätts fullt ut och att rovdj urspopulationen är på en acceptabel och konstant nivå, vilket inte är fallet i dagsläget. Vidare fömtsätter begreppet att rennäringen kan bedrivas på ett traditionellt sätt och inte hotas. En omfattande bevakning sker redan i dag så långt det är möjligt inom samebyn, ytterligare bevakning kan inte ses som motiverad eller proportionerlig. Studier har visat att det är omöjligt att säga hur effekten av intensiv bevakning påverkar överlevnaden av renar. Samebyn är redan idag hårt ttängd av rovdjur, vindkraftparker, skogsbruk och andra exploateringar. En av de viktigaste fömtsättningama för att kurma bedriva en välordnad renskötsel är att vargar mte tillåts inom samebyns betesområde och att antalet rovdjur inte blir för högt inom samebyn. Redan den rovdjursförekomst som firms idag inom samebyn irmebär att samebyn har svårt att bedriva en ordnad renskötsel. Förluster av renar har ökat de senaste åren och har förorsakat ett flertal sekundära skador. Att nu dessutom ha vargetableringar inom onirådet är något som irmebär att samebyns renskötsel i stort sett omöjliggörs. Samebyn kan inte acceptera att vargama tillås uppehålla sig i betesområdet, då de orsakar rennäringen stora kostnader och renförluster samt att renarna utsätts för stress och lidande. Vargens närvaro orsakar en ohållbar situation för samebyn. Skyddsjakten konmier inte att försvåra upprätthållandet av en gyrmsam bevarandestatus hos vargen. En sådan jakt kan tillåtas även om arten inte har uppnått en gyrmsam bevarandestatus om statens intentioner är att uppnå målen. Det behöver inte heller ha uppstått faktiska skador då direktivet möjliggör för skyddsjakt för att förebygga allvarlig skada. Detta irmebär att det inte heller är nödvändigt att peka ut en specifikt skadegörande individ. Samebyn menar därmed att fömtsättrungama för att skyddsjakt är uppfyllda och att ansökan ska beviljas. Åtgärder i samrådfor skydd av vargtiken Den aktuella vargtiken harflyttatstidigare vid tre tillfällen då det bedömdes vara en arman lämpligare lösning än skyddsjakt. Regeringen har i beslut den 8 november 2012 gett Naturvårdsverket i uppdrag att, efter samråd med Sametinget, Viltskadecenter vid Sveriges lantbruksuniversitet samt länsstyrelsema i Västemorrlands län, Västerbottens län och Jämtlands län, överlägga med berörda samebyar om ekonomiskt rimliga åtgärder för att minimerariskenförskador på renskötseln så att vargparet med den genetiskt värdefulla vargtiken (G82-10) kan vistas i berörda län över vintem 2012/13 fram till våren 2013.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) ' Skal Juridiska förutsättningar för skyddsjakt Beslut om skyddsjakt efter varg kan bl.a. fattas med stöd av 23 a och 23 b jaktförordningen (1987:905). För att skyddsjakt ska kunna medges krävs att fömtsättningama i 23 a jaktförordningen är uppfyllda. Skyddsjakt får enligt bestämmelsen meddelasföratt förhindra allvarlig skada på t.ex. egendom om det mtefinns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess nattu-liga utbredningsområde. Av 23 b framgår att beslut om skyddsjakt efter varg får fattas även om någon skada inte har inttäffat, fömtsatt att detfinnsen stor sarmolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå. Naturvårdsverkets bedömning Samebyns ansökan om skyddsjakt Naturvårdsverket gör en samlad bedömning om skyddsjakt kan medges i vaije enskih fall. Naturvårdsverket bedömer omfattningen av eventtiella skador, om skadeförebyggande åtgärder har vidtagits, vilka möjligheter till förebyggande av skada somfinnssamt möjlighet till annan lämplig lösnmg än skyddsjakt. Vargstanmiens utveckling i landet som helhet samt vargamas genetiska ursprung beaktas också. Den svenska vargpopulationen har inte gyrmsam bevarandestatus. Enligt 23 a jaktförordningen får skyddsjakt inte medges om det försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess nattirliga utbredningsområde. Skyddsjakt far trots det medges om det kan konstateras att jakten mte kan förvärra en ogynnsam bevarandestattis eller förhuidrar återställandet av en gynnsam bevarandestattis. Den aktuella tiken är av östiigt ursprung och ay stort genetiskt värde för den svenska vargstammen. Att regeringen gett Nattirvårdsverket i uppdrag att överiägga med berörda samebyar om åtgärder för att vargparet ska kunnafinnasi området är ett ställnmgstagande för tikens stora genetiska värde. Nattu^årdsverket bedömer att skyddsjakt efter henne och hennes partner skulle försvåra bevarandestatusen för den skandinaviska vargpopulationen eftersom hon med shi genetiska bakgrund bedöms kunna sänka mavelsgraden i den svenska vargpopulationen om hon och partnern förökar sig. Samebyns ansökan om skyddsjakt ska därmed avslås. Samebyns begäran om förflyttning av vargarna I de fall genetiskt viktiga vargar etablerar sig inom renskötselområdet och med stor sannolikhetriskeraratt orsaka allvarlig skada på ren bör en fiytt övervägas. I detta fall bedömer Nattirvårdsverket att en flytt skulle kunnariskeravargtikens hälsa och även kunna innebära att hon inte reproducerar sig. Det föreligger även en stor sannolikhet för att hon skulle återvända till området. Samebyns begäran om förflyttnmg av vargama ska därmed avslås. Vad samebyn har anfört i övrigt medför inte någon annan bedönming.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(5) Beslut i detta ärende har fattats av bittädande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit Göte Hamplin, juristen Malm Hollberg Malm och sektionschefen Mette Svejgaard, den sistnänmda föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson I / Mette Svejgaard Upplysning om hur beslutet överklagas, se bilaga. Kopia till: Länsstyrelsen i Västemorrlands län Länsstyrelsen i Jämtlands län Länsstyrelsen i Västerbottens län Landsbygdsdepartementet Milj ödepartementet Skandinaviska vargprojektet (Skandulv) Rovdjursrådet Viltskadecenter

5 NATURVÅRDSVERKET ^^^-^ Bilaga Var ska beslutet överklagas? Nattirvårdsverkets beslut kan överklagas hos Förvaltningsrätten i Stockholm. Överklagandet ska dock skickas eller lämnas till Naturvårdsverket. Adressen framgår av beslutet. Har överklagandet kommit in i rätt tid överlämnar Naturvårdsverket överklagandet och handlingama till förvaltningsrätten. När ska beslutet senast överklagas? Överklagandet ska ha kommit in till Namrvårdsverket inom tre veckor från den dag Ni fick del av beslutet. Vad ska överklagandet innehålla? Överklagandet ska vara skriftligt och det ska vara undertecknat. I skrivelsen ska Ni ange: Ert namn, adress, personnummer/organisationsnummer och telefonnummer, vilket beslut som Ni överklagar t.ex. genom att ange beslutsdatum och ärendenummer, hur Ni anser att Naturvårdsverkets beslut ska ändras och varför det ska ändras samt om det fmns motparter i ärendet bör Ni ange deras namn, adress öch teleformummer.