Överklaganden av Länsstyrelsens i Blekinge läns beslut om skyddsjakt efter älg, länsstyrelsens dnr

Transkript

1 1(5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Ek, Hanna Tel: BESLUT Ärendenr: Naturskyddsföreningen i Blekinge län Att: Owe Nodmar E-post: juvan@algonet.se Carl Gunnar Ottosson E-post: carl-gunnar.ottosson@live.se Överklaganden av Länsstyrelsens i Blekinge läns beslut om skyddsjakt efter älg, länsstyrelsens dnr Beslut Naturvårdsverket avvisar Naturskyddsföreningens i Blekinge läns överklagande. Naturvårdsverket avvisar Carl Gunnar Ottossons yrkande om skadestånd och avslår hans överklagande i övrigt. Bakgrund Carl Gunnar Ottosson ansökte den 7 januari 2015 om skyddsjakt efter två älgar på fastigheterna Hökamåla 1:13, 1:15, 1:16 och Mörtön 1:3, 1:11 och 1:14. Länsstyrelsen i Blekinge län beslutade den 26 februari 2015 att avslå ansökan om skyddsjakt på de aktuella fastigheterna i Karlskrona kommun. Länsstyrelsens beslut har bl.a. motiverats enligt följande. Carl Gunnar Ottosson har under flera år ansökt om skyddsjakt efter älg, senast år Med stöd av Skogsstyrelsens rapport från det platsbesök som genomfördes i november 2013 samt yttrandet från i år, kan konstateras att skadorna på de aktuella fastigheterna är omfattande. Länsstyrelsen ifrågasätter inte Skogsstyrelsens bedömning. En förutsättning för att skyddsjakt ska kunna beviljas är att det inte finns någon annan lämplig lösning. Enligt länsstyrelsens uppfattning är en lämplig lösning, utöver de åtgärder som hittills vidtagits, att de aktuella markerna ansluts till något av de närliggande älgskötselområdena eller att Carl Gunnar Ottosson går samman med någon annan markägare för att uppnå minimiarealen för ett licensområde. BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 Ö STERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(5) Samverkan inom ett älgskötselområde ger möjlighet att lägga jakttrycket på områden där skador uppstår. Genom en sådan åtgärd förlängs även jakttiden fram till slutet av februari vilket angetts som ett önskemål i ansökan. En förlängd jakttid skulle också uppnås om tillräcklig areal anskaffats för att registrera ett licensområde. Skyddsjakt bör inte heller medges under ordinarie jakttid. Överklagande från Naturskyddsföreningen i Blekinge län Naturskyddsföreningen i Blekinge län (Naturskyddsföreningen), genom Owe Nodmar, överklagar beslutet och yrkar att Naturvårdsverket ska undanröja länsstyrelsens beslut och bevilja den sökta skyddsjakten på älg samt anför bl.a. följande. Länsstyrelsens underlag är mycket bristfälligt. Carl Gunnar Ottossons ambitioner är på intet sätt kontroversiella utan helt i linje med rådande lagstiftning och skogspolitik. Han ges inte möjlighet att bedriva ett ståndortsanpassat skogsbruk på grund av det höga betestrycket som för närvarande råder inom området. Skogsstyrelsen skriver i sitt yttrande att betesskadorna på Carl Gunnar Ottossons skog är oroväckande. Skogsägarna ges inte möjlighet att, med de älgförvaltningsplaner som finns i Blekinge, uppfylla kraven i skogsvårdslagen. Älgstammen är alldeles för stor i förhållande till fodertillgången. Naturskyddsföreningen vill att Naturvårdsverket skriver till regeringen angående dessa missförhållanden med syfte att få till en förändring. Som Sveriges största miljöorganisation anser Naturskyddsföreningen, med hänvisning till Århuskonventionen, sig ha rätten och skyldigheten att delta i beslutsprocesser och rätt till rättslig prövning angående jakt och viltvård. Han är Naturskyddsföreningens representant i viltförvaltningsdelegationen i länet. Naturskyddsföreningen har bifogat ett flertal bilagor till sitt överklagande. Naturskyddsföreningen, och Owe Nodmar för det fall han överklagar beslutet i egenskap av privatperson, har förelagts att styrka sin talerätt i ärendet. Överklagande från Carl Gunnar Ottosson Carl Gunnar Ottosson överklagar beslutet och anför bl.a. följande. Som skogsägare och jakträttsinnehavare kan han inte hävda sin rätt, skydda sin egendom och på berörda fastigheter inte bedriva älgjakt. Han tvingas mot sin vilja att ansluta berörda fastigheter till närliggande älgskötselområde, där jägarintresset har en dominans. Detta anser han strider mot äganderätten och grundlagen. Det är han som skogsägare och jakträttsinnehavare som bestämmer huruvida hans område, hans fastighet, ska ingå i ett älgskötselområde. Det finns ingen anledning att ansluta sig till närliggande älgskötselområde för att få ner skadenivån. Anslutning till ett älgskötselområde ska vara frivillig. Älgförvaltningsområdet Blekinge öst har en felaktig skötselplan där man fastställer hektar för vuxet djur och gör så att älgskötselområdena inte kan bedriva en adaptiv förvaltning. Att höja arealtalet genererar mer skador och minskar mångfalden genom för högt betestryck av älg. Höjning av arealtalet har pågått sedan det blev aktuellt med den nya älgförvaltningen. Länsstyrelsen ifrågasätter inte Skogsstyrelsens bedömning att de aktuella fastigheterna har omfattande skador. Trots detta beviljas han ingen skyddsjakt. För de skadegörelser som älgstammen åsamkat på berörda fastigheter kräver han, med stöd av grundlagen, full kompensation.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) Till sitt överklagande har Carl Gunnar Ottosson bifogat en skrivelse från Södra Skogsägarna. Skäl Aktuella bestämmelser m.m. Om talerätt Talerätt i ärenden om jakt är varken reglerad i jaktlagen (1987:259) eller i jaktförordningen (1987:905), varför förvaltningslagens regler om talerätt är tillämpliga. Av 22 förvaltningslagen (1986:223) framgår att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår om det gått honom emot och om beslutet kan överklagas. Med stöd av Kammarrättens i Stockholm domar i mål nr och den 7 februari 2013 framgår att en förening kan, genom tolkning av 22 förvaltningslagen), anses ha talerätt i ärenden som rör beslut enligt jaktlagstiftningen. En förutsättning därför är att föreningen ska uppfylla de i svensk rätt ställda kraven för att få talerätt i miljöfrågor, se 16 kap. 13 miljöbalken, samt att beslutet får anses medföra en sådan betydande påverkan på miljön som avses i Århuskonventionen. Om skyddsjakt Jakt efter älg under ordinarie jakttid får ske på mark som länsstyrelsen har registrerat som licensområde eller älgskötselområde med stöd av 33 jaktlagen (1987:259). Utöver den ordinarie jakten får länsstyrelsen med stöd av 23 a och 29 jaktförordningen (1987:905) ge tillstånd till skyddsjakt efter älg. Enligt 23 a jaktförordningen får skyddsjakt medges för att förhindra allvarlig skada särskilt på t.ex. skog om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Av förarbetena till den nya älgförvaltningen framgår bl.a. följande. Ett älgskötselområde ska vara lämpat för älgjakt och så stort att det medger avskjutning av minst tio älgar om året. Det krävs då att jakträttshavare samverkar i högre grad än tidigare för att de ska kunna fortsätta jaga vuxen älg. Den jakträttshavare som av någon anledning inte kan eller vill samordna jakten med andra hänvisas till att jaga endast kalv. Det kan samtidigt vara ett incitament att ansluta sig till ett älgskötselområde. Förslaget innebär dock också att den som av någon anledning inte får ansluta sig till ett älgskötselområde skulle utestängas från jakt på vuxen älg. En frivillig sammanslutning som det här avses handla om bygger på att flera personer av egen vilja går samman om en gemensam angelägenhet. Någon rätt för en person att mot de andras vilja ansluta sig kan i princip inte finnas. Om en jakträttshavare eller

4 NATURVÅRDSVERKET 4(5) markägare inte kan kräva att få sin mark ansluten till ett älgskötselområde och denna därför inte omfattas av området begränsas älgjakten till att endast gälla kalv. Vägras anslutning inskränks alltså användningen av marken i förhållande till nuvarande regler. Detta aktualiserar bestämmelserna i 2 kap. 18 regeringsformen om skyddet mot inskränkningar i egendomsrätten. Det är möjligt att inskränka användningen av egendom om detta kan motiveras med hänsyn till angelägna allmänna intressen. I vart fall i den mån syftet med regleringen är att främja trafiksäkerheten är det ett sådant angeläget allmänt intresse som krävs för inskränkningar i egendomsrätten. De anförda skälen har dock knappast tillräcklig tyngd för att motivera inskränkningen i egendomsskyddet. Utredningens förslag i den del det innebär ett avskaffande av licensområden bör därför inte genomföras (prop. 2009/10:239 s. 38 f.). Naturvårdsverkets bedömning Naturvårdsverket har att pröva ärendena utifrån förhållandena vid tiden för länsstyrelsens beslut. Överklagandet från Naturskyddsföreningen En förutsättning för att en miljöorganisation ska anses ha talerätt i ett ärende som rör beslut enligt jaktlagstiftningen är att beslutet får anses medföra en sådan betydande påverkan på miljön som avses i Århuskonventionen. Ett beslut gällande skyddsjakt efter två älgar kan inte anses ha en sådan betydande miljöpåverkan. Naturskyddsföreningen har därmed inte rätt att i egenskap av miljöorganisation klaga på länsstyrelsens beslut. Det har inte heller framkommit att Naturskyddsföreningen eller Owe Nodmar i övrigt skulle vara berörda av länsstyrelsens beslut på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga det. Överklagandet ska därför avvisas. Överklagandet från Carl Gunnar Ottosson Carl Gunnar Ottosson yrkar kompensation för de skador som älgstammen orsakar. Naturvårdsverket saknar möjlighet att pröva frågor av detta slag och har därmed ingen behörighet att ta upp detta yrkande till prövning. Överklagandet ska därför avvisas i denna del. Frågan i ärendet gäller om länsstyrelsen haft fog för sitt beslut att avslå ansökan om skyddsjakt efter två älgar på de aktuella fastigheterna. Carl Gunnar Ottosson har anfört att ett älgskötselområde är en frivillig anslutning. Naturvårdsverket anser detta i och för sig vara riktigt, men menar att svensk älgförvaltning är uppbyggd på så sätt att det är inom de inrättade registreringsformerna för älgjakt som jakt efter älg i första hand ska bedrivas, vilket framgår av förarbetena. Carl Gunnar Ottossons fastigheter är inte registrerade för älgjakt. Således får endast jakt efter älgkalv ske inom dessa. Han anför att det inte finns någon anledning att ansluta sig till närliggande älgskötselområde för att få ner skadenivån och att älgförvaltningsområdet har en felaktig skötselplan. Av utredningen i ärendet, och särskilt protokoll från Blekinge östra älgförvaltningsområde den 18 februari 2015, framgår att det finns förutsättningar för Carl Gunnar Ottosson att ansluta sig till ett älgskötselområde.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(5) För att skyddsjakt ska kunna beviljas krävs att samtliga tre kriterier är uppfyllda. Naturvårdsverket ifrågasätter inte skogsskadorna på de aktuella fastigheterna. Vid tiden för såväl Carl Gunnar Ottossons ansökan som länsstyrelsens beslut pågick jakten efter älg i länet. Naturvårdsverket anser att skyddsjakt som huvudregel inte bör beviljas under tid då ordinarie jakttid råder. Med anledning härav och med hänsyn till vad som i övrigt framkommit i ärendet bedömer Naturvårdsverket att Carl Gunnar Ottosson inte har uttömt möjligheterna till annan lämplig lösning. Att registrera fastigheterna för älgjakt är en lämpligare lösning än skyddsjakt och bidrar även på sikt till att skapa bättre förutsättningar för att förebygga skador orsakade av älg. Överklagandet ska därför avslås i övrigt. Detta beslut får enligt 58 1 jaktförordningen inte överklagas. Övrigt Jakten efter älg i länet nu är avslutad. Under förutsättning att skadesituationen fortfarande föreligger finns möjlighet för Carl Gunnar Ottosson att på nytt ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen. Carl Gunnar Ottosson uppger att det aktuella älgförvaltningsområdet har en felaktig plan. Om han väljer att ansluta sig till ett älgskötselområde som ingår i det älgförvaltningsområdet har han dock möjlighet att påverka såväl älgskötselplanen som älgförvaltningsplanen. Länsstyrelsen ska godkänna en älgförvaltningsplan respektive fastställa en älgskötselplan. Båda dessa beslut är möjliga att överklaga. I ett sådant överklagande kan Carl Gunnar Ottosson framhålla vilka brister i förvaltningen han anser finnas och på så sätt få till en överprövning av planerna. Beslut i dessa ärenden har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit vilthandläggaren Christer Pettersson (anmält avvikande mening enligt bilaga), juristen Hanna Ek och sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson Gunilla Ewing Skotnicka Kopia till: -Länsstyrelsen i Blekinge län