Mänskliga rättigheter i Honduras Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Honduras 2012 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Läget för de mänskliga rättigheterna i Honduras är allvarligt. Statskuppen 2009 och dess efterspel har försvagat staten och dess institutioner och bidragit till ett polariserat samhälle. Den utbredda korruptionen hindrar en förbättring av den institutionella effektiviteten och lämnar utrymme för organiserad brottslighet att frodas, liksom de redan, också i ett globalt perspektiv, mycket höga våldsnivåerna. Dessa faktorer i kombination med den omfattande straffriheten har skapat en utbredd misstro mot regeringen och statliga myndigheter. Att återvinna folkets förtroende är en av de största utmaningarna för regeringen. Landet är ett av de våldsammaste i världen med en statistik som visar på 92 mord per invånare. Organisationer för mänskliga rättigheter rapporterar regelbundet om mord och dödshot, som särskilt drabbar journalister, hbt-personer, advokater, småbrukare, försvarare av mänskliga rättigheter och medlemmar av motståndsrörelsen till statskuppen FN:s särskilde rapportör för människorättsförsvarare uttryckte under sitt besök i februari 2012 oro över det stora antalet övergrepp mot försvarare av mänskliga rättigheter. De rättsvårdande myndigheternas svaga institutionella kapacitet bidrar till att straffriheten uppgår till över 90 procent för mord. Polisens och åklagarämbetets utredningsarbete hämmas av bristande kapacitet och omfattande korruption, vilket gör att mycket få brott leder till åtal samt att ännu färre brott leder till fällande dom. Landets fängelser karaktäriseras av kraftig överbeläggning, omfattande säkerhetsbrister, dåliga sanitära förhållanden och bristande tillgång till sjukvård och mediciner.

2 2 Den organiserade brottsligheten med kopplingar till narkotikahandel har ökat lavinartat de senaste åren. En underbemannad och korrupt poliskår har medfört att militären används alltmer inom brottsbekämpning. Under 2011 godkände kongressen ett dekret som tillåter militären att utföra vissa polisfunktioner. Det förekommer rapporter om att militärer och poliser gjort sig skyldiga till övervåld vid gripanden, tortyr i samband med frihetsberövanden samt mord. Den ekonomiska ojämlikheten är betydande, en procent av befolkningen äger 40 procent av den odlingsbara jorden och över hälften av honduranerna påverkas av arbetslöshet och undersysselsättning. Den ojämlika fördelningen av jord har lett till svåra jordkonflikter mellan jordägare och småbrukare som krävt mer än 60 liv de tre senaste åren. Drygt halva befolkningen lever i fattigdom, de flesta av dessa är extremt fattiga. Spädbarnsdödlighet och mödradödlighet ligger på höga nivåer, även om trenden är nedåtgående. Bland barn under fem år lider 30 procent av kronisk undernäring. Dödligheten för barn under fem år har sjunkit med 40 procent det senaste decenniet, vilket är ett resultat av förbättrad barnhälsovård, vaccinationskampanjer och förbättrad tillgång till vatten och sanitet. De dåliga sociala förhållandena i landet har lett till ett högt antal tonårsgraviditeter, förekomsten av gatubarn, barnarbete och gängkriminalitet bland ungdomar. Våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn förekommer, liksom människohandel för sexuella ändamål. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden uppgår till hälften av männens och löneskillnaderna mellan män och kvinnor är betydande. Kvinnor har, trots kvoteringsbestämmelser, lågt deltagande i politiken. Drygt personer, motsvarande omkring åtta procent av landets befolkning tillhör någon av landets nio urfolk. Urfolken marginaliseras i praktiken ofta i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet. President Porfirio Lobo har sedan 2010 vidtagit en rad åtgärder för att främja och värna om mänskliga rättigheter. Dessa åtgärder inkluderar tillsättandet av en sannings- och försoningskommission med mandat att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna före, under och efter juni 2009, samt inrättandet av ett nytt justitieministerium som uttryckligen bland annat ska inriktas på mänskliga rättigheter (Ministerio de Justicia y Derechos Humanos) samt en nationell mekanism mot tortyr. En satsning för att få bort korrumperade poliser och rensa kåren från anställda som samarbetar med den organiserade brottsligheten har inletts. Regeringens ambition hindras emellertid av det statsfinansiella underskottet.

3 3 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Följande konventioner har ratificerats under nedan angivna år: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1997, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD), Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW), Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), 1996, samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter, 2002, respektive om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, 2008 samt det tillhörande protokollet, 2010 Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances, Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees samt det tillhörande protokollet från 1966, Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC), Honduras har ingått ett så kallat artikel 98-avtal med USA vilket undantar amerikanska medborgare från att överlämnas till domstolen. Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter med tilläggsprotokoll, Honduras har inte undertecknat tilläggsprotokollet till CEDAW om enskild klagorätt, och inte heller tilläggsprotokollet till ICESCR. Landet har en betydande eftersläpning i rapporteringen till FN-kommittéerna och har för närvarande fyra rapporter utestående: ICCPR, CERD, ICESCR, CEDAW samt CRC.

4 Särskilt försenad är rapporteringen till CERD-kommittén (åtta år). Landet har sedan maj 2010 en stående inbjudan till FN:s särskilde rapportörer för mänskliga rättigheter samt till den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (IACHR) att genomföra officiella besök i landet. Under 2012 genomfördes besök av särskilde rapportörerna för yttrandefrihet, handel med barn, barnprostitution och barnpornografi respektive människorättsförsvarare samt av IACHR. Honduras genomgick i april 2011 FN:s råd för mänskliga rättigheters universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter (UPR). Landet erhöll 129 rekommendationer och accepterade samtliga. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Statskuppen i juni 2009 och dess efterspel har fördjupat våld, korruption och straffrihet och bidragit till att Honduras idag är ett av världens våldsammaste länder. Antalet mord har fördubblats sedan 2005 och låg 2011 på 92 per invånare (nära mord på en befolkning på 8,3 miljoner). Det förekommer anklagelser om övervåld av polis och militär, inklusive tortyr i samband med frihetsberövanden och vräkningar samt mord riktade särskilt mot journalister, hbt-personer, advokater, småbrukare, försvarare av mänskliga rättigheter och medlemmar av motståndsrörelsen till statskuppen Ett antal utomrättsliga avrättningar har rapporterats där grupper inom polisen misstänks vara inblandade. Den mest utsatta gruppen har varit medlemmar av kriminella ungdomsgäng, så kallade maras. I området Bajo Aguán, där svåra jordkonflikter pågår mellan småbrukare och stora jordägare, har civilsamhällesorganisationer rapporterat om tortyr, oproportionerlig våldsanvändning och olagliga metoder av polis, militär och anställda vid privata säkerhetsföretag vid vräkningar. FN:s särskilde rapportör för yttrandefrihet betonade under sitt besök 2012 att även om vräkningarna i vissa fall är lagenliga så bör de inte utföras av privata säkerhetsföretag eller med användning av oproportionerligt våld. Landets fängelser karaktäriseras av kraftig överbeläggning, omfattande säkerhetsbrister, dåliga sanitära förhållanden och bristande tillgång till sjukvård och mediciner. Honduras 25 fängelser har en kapacitet på mellan och platser, men antalet fångar överskrider Mellan 50 och 70 procent av de frihetsberövade väntar på rättegång. Den omfattande korruptionen tillåter i många fall fortsatt brottslig aktivitet inifrån fängelserna. En fängelsereform inleddes under 2010 som syftar till att minska överbeläggningen genom byggande av nya fängelser, separering av fångar dömda för våldsbrott från andra fångar samt förbättrad rehabilitering. Reformen har hittills inte uppvisat nämnvärda resultat. Organisationer för mänskliga rättigheter har rapporterat om förekomsten av fysiska övergrepp och 4

5 misshandel av interner och häktade personer utförda av fängelsepersonal. Våld mellan interner är utbrett. Mord som resultat av uppgörelser mellan rivaliserande ungdomsgäng sker frekvent och straffriheten är närmast total. I februari 2012 omkom 361 interner i samband med en fängelsebrand. Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter konstaterade efter sitt besök i landet i april 2012 att ett antal strukturella problem har medfört att fängelsesystemet i Honduras kollapsat. Avsaknaden av en fängelsemyndighet med specialutbildad personal och rehabiliteringsprogram, en adekvat fängelselagstiftning och bristande budgetanslag var enligt kommissionen några av de huvudsakliga orsakerna till att staten inte kan garantera interners mänskliga rättigheter. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades år Rätten till frihet och personlig säkerhet Honduransk lag förbjuder godtyckliga anhållanden och frihetsberövanden. Ett anhållande kan ske efter domstolsorder, efter order av åklagare eller på bar gärning under pågående brott. En anhållen person har rätt att få frihetsberövandet prövat av en domare inom 24 timmar. I praktiken sker godtyckliga anhållanden och det händer ofta att de i lag stipulerade tidsfristerna överträds. Sanningskommissionen som tillsattes efter statskuppen 2009 slog i sin slutrapport fast att militär och polis gjort sig skyldig till godtyckliga arresteringar, övervåld och mord i statskuppens efterdyningar. Det finns inga formella inrikes eller utrikes reserestriktioner för honduranska medborgare. För att få ett pass utfärdat krävs giltig identitetshandling. Handläggningstiden för att få identitetshandling kan ibland vara lång. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Lagen stipulerar rätten till en rättvis rättegång, vilken i praktiken inte alltid upprätthålls. Lagen förbjuder straffrättsliga processer att fortskrida om den tilltalade inte har försvarare, men resurserna för att tillhandahålla offentlig försvarare är begränsade. Bristande bevisning från åklagarsidan, avsaknaden av vittnesskydd, utbredd misstro mot rättsvårdande myndigheter och korruption är vanligt förkommande. Domstolsväsendet utgörs av Högsta domstolen, tolv överrätter och 77 underinstansrätter med generell kompetens. Domare i underrätterna utses och avsätts av Högsta domstolen. Domstolarnas oberoende stipuleras i lag, men domstolsväsendet är politiserat. Domarna i Högsta domstolen tillsätts och 5

6 avsätts av kongressen och tillhör uteslutande de två historiskt dominerande partierna Partido Nacional (PN) och Partido Liberal (PL). Högsta domstolen och åklagarmyndigheten stödde offentligt statskuppen i juni 2009, och dessa institutioner hade även en aktiv roll i den juridiska argumentationen till stöd för kuppen. De rättsvårdande myndigheternas bristande oberoende bidrog till att de författningsreglerade bestämmelserna om allas likhet inför lagen inte upprätthölls. Ett antal domare som offentligt uttryckt kritik mot statskuppen har på vaga grunder blivit avskedade sedan I december 2012 beslutade kongressen att avsätta fyra ledamöter i Högsta domstolen, efter att dessa deklarerat att en lag som syftade till att rensa upp bland korrupta poliser var oförenlig med konstitutionen. Bristen på ett oberoende domstolsväsende utpekas av många bedömare som ett av statens huvudsakliga problem. FN:s särskilde rapportör för domares och advokaters oberoende konstaterade efter sitt besök 2010 att det råder en generell försummelse från statens sida vad gäller de principer som garanterar ett oberoende rättsväsende. Hon uttryckte även oro över de många attackerna mot personal inom rättsväsendet. Enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har 74 advokater mördats de tre senaste åren och adekvata utredningar har inte genomförts. 6 Under det senaste året har en lång rad skandaler uppdagats inom polisen. Avslöjanden om att poliser har förgreningar till den organiserade brottsligheten och deltagit vid utpressningar och kidnappningar har lett till att president Porfirio Lobo avskedat ett antal polischefer. En underbemannad och korrupt poliskår har medfört att militären används alltmer inom brottsbekämpning och antalet anställda i privata säkerhetsföretag är fem gånger högre än antalet poliser. Staten har ingen effektiv kontroll över de privata säkerhetsföretagen. Under 2011 godkände kongressen ett dekret som tillåter militären att utföra vissa polisfunktioner, dock med vederbörlig respekt för mänskliga rättigheter och konstitutionella garantier. Det förekommer emellertid rapporter om att militärer och poliser gjort sig skyldiga till övervåld vid gripanden, inklusive tortyr i samband med frihetsberövanden och vräkningar samt mord. En satsning för att få bort korrumperade poliser och rensa kåren från anställda som samarbetar med den organiserade brottsligheten har inletts. President Lobo tillsatte i slutet av januari 2012 en reformkommission (Comisión de Reforma de la Seguridad Pública) som har lagt fram förslag om en ny polislag, en ny lag om poliskarriären samt reformer av den lag som gäller riksåklagaren. Till kommissionens förslag hör också författningsändringar i syfte att kunna utveckla en ny säkerhetsstrategi för landet. Den nationella kommissionären för mänskliga rättigheter (CONADEH) fungerar som en ombudsman till vilken enskilda kan anmäla brott.

7 7 CONADEH leds av Ramón Custodio, vars uttryckliga ställningstagande för statskuppen medförde att förtroendet för denna instans minskade. Under 2010 skapades en presidentkommission för mänskliga rättigheter, Comisión Presidencial de Derechos Humanos. I september samma år skapades ett nytt justitieministerium som uttryckligen bland annat ska inriktas på mänskliga rättigheter (Ministerio de Justicia y Derechos Humanos). Under början av 2009 bildades ett institut (Instituto de Acceso a la Información Pública) för att tillgängliggöra offentlig information, vilket bland annat sker genom publicering på en hemsida. Under 2010 bildades även en interinstitutionell kommission mot korruption med representanter för de mest relevanta statliga myndigheterna bland annat med uppgift att utarbeta och genomföra en nationell antikorruptionspolitik. Transparency Internationals (TI) korruptionsindex 2012 placerar Honduras på plats 133 av 176 länder. Enligt Världsbankens rättsstatsindex från 2011 rankas Honduras bland de fem sista i Latinamerika. Indexet visar på en negativ utveckling. Högsta domstolen har utarbetat en strategisk plan för rättsväsendet En dialog mellan anställda inom rättsväsendet och civilsamhällesorganisationer har lett till identifieringen av strategiska mål som bland annat inkluderar transparent och effektiv, kvalitetsmässig styrning med reducerade väntetider, förbättring av tillgängligheten, modernisering och stärkande av den institutionella kapaciteten. Det finns en särskild åklagare för brott mot mänskliga rättigheter, liksom specialåklagarrotlar för kvinnor, barn, äldre samt urfolk med flera. Dessa instanser är dock endast representerade i de större städerna och har begränsad kapacitet i förhållande till behoven. 7. Straffrihet De rättsvårdande myndigheternas svaga institutionella kapacitet bidrar till den utbredda straffriheten, som uppgår till över 90 procent för mord. Polisens och åklagarämbetets utredningsarbete hämmas av bristande kapacitet och omfattande korruption, vilket gör att mycket få brott leder till åtal samt att ännu färre brott leder till fällande dom. På grund av myndigheternas svaga utredningskapacitet är det ofta svårt att säkerställa huruvida ett brott är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Myndigheternas underlåtenhet att utreda och lagföra brott mot de mänskliga rättigheterna efter statskuppen har sannolikt bidragit till det utbredda, bristande förtroendet för de rättsvårdande myndigheterna.

8 Den 26 januari 2010, under de facto-regeringens sista dag vid makten, godkände kongressen ett regeringsdekret om generell amnesti för politiska brott begångna under statskuppen, vilket trädde i kraft den 22 februari Även om vissa brott mot de mänskliga rättigheterna är undantagna amnestin är dekretet vagt formulerat och innehåller bland annat bestämmelser om amnesti för myndigheters maktmissbruk, vilket lämnar öppet för en vid tolkning med risk för godtycklighet. Den 13 januari 2010, endast två veckor innan Porfirio Lobo installerades som ny president utnämndes Roberto Micheletti (de facto president från statskuppen fram till den demokratiskt valde presidenten Porfirio Lobos tillträde den 27 januari 2010) av kongressen till livstids kongressledamot, en titel som inte existerar enligt honduransk lag och som gav honom immunitet. Högsta domstolens tydliga positionering för statskuppen har bidragit till att permanenta straffriheten för de brott som begicks under tiden efter statskuppen. Den efter statskuppen tillsatta sannings- och försoningskommissionens slutrapport från juli 2011 utfärdade 88 rekommendationer. Bland annat uppmanades staten att utreda och lagföra de skyldiga för tolv utomrättsliga avrättningar i samband med statskuppen. Enligt organisationer för mänskliga rättigheter var antalet avrättningar högre. Rapporten förespråkade även nya instanser för undersökning av brott begångna av polis och militär samt för hantering av administrativa uppgifter som innehavts av Högsta domstolen, i syfte att stärka rättsväsendets oberoende. I november 2011 antog kongressen en lag som inrättar ett rättsligt råd (Consejo de la Judicatura) som är tänkt att bl.a. ansvara för tillsättande och avsättande av domare. Lagen har dock kritiserats för att inte garantera rådets oberoende inrättades genom kongressbeslut en från polisen oberoende instans Dirección de Investigación y Evaluación de la Carrera Policial (DIECP) ansvarig för att utreda och i förekommande fall avskeda poliser som har begått brott, inklusive mot mänskliga rättigheter. Fram till oktober 2012 hade DIECP lämnat över två poliser, inklusive en före detta chef för kriminalundersökningsenheten, till åklagarämbetet för misstankar om inblandning i morden på två studenter år Två civilsamhällesorganisationer skickade i november 2012 en begäran till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) om att domstolen bör undersöka brott mot mänskligheten begångna i Honduras mellan den 28 juni 2009 och den 31 oktober Rapporten inkluderar uppgifter om 100 mord på journalister, fackföreningsmedlemmar, medlemmar av motståndsrörelsen, hbtpersoner samt utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden och tvångsmässig förflyttning av personer som organisationerna menar inte har utretts av staten. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrande-, press- och informationsfrihet är konstitutionellt skyddade i Honduras, men hot, trakasserier och mord på journalister begränsar dessa 8

9 friheter i praktiken. Honduras är ett av länderna i Latinamerika med högst antal mord på journalister, med 25 rapporterade mord under perioden från statskuppen i juni 2009 till augusti FN:s särskilde rapportör för yttrandefrihet uttryckte under sitt besök 2012 stor oro över det utbredda våldet mot journalister och underströk att avsaknaden av seriösa utredningar var en av de principiella orsakerna till den alarmerande situationen. Yttrandefriheten var en av de grundläggande författningsreglerade friheterna som tydligast inskränktes under de facto-regeringens tid vid makten efter statskuppen. Rättsvårdande myndigheter har gjort litet för att klara upp brott mot journalister under tiden efter 2009, trots presidentens uttalade avsikt att ställa ansvariga inför rätta. Sanningskommissionens slutrapport slog fast att militären begick flagranta brott mot yttrandefriheten i samband med och efter statskuppen. Enligt civilsamhällesorganisationer har omkring 30 journalister mördats i Honduras sedan statskuppen Merparten av tidningar och tv-stationer ägs av affärsmän, politiker och andra personer med stort ekonomiskt och politiskt inflytande. Den utbredda straffriheten gör att många journalister fruktar för sina liv och deras utsatthet i landet har medfört en påtaglig självcensur. Reportrar utan gränser betecknar Honduras som ett av västra hemisfärens farligaste länder att vistas i för journalister. Organisationens pressfrihetsindex rankar Honduras på plats 136 av 178 länder. Freedom house placerade 2012 landet i kategorin icke fria medier. Det fanns inga rapporter under året om restriktioner vad gäller internetanvändning. Antalet användare av internet har stigit mycket de senaste åren men det finns fortfarande en stor skillnad mellan landsbygd och städer vad gäller tillgången till internet och nya teknologier. 9. Mötes- och föreningsfrihet Mötesfriheten är garanterad i konstitutionen. Det förekommer emellertid rapporter om att poliser ibland använder övervåld vid demonstrationer. Föreningsfriheten är lagstadgad och respekteras i allmänhet, men civilsamhällesorganisationer har sedan länge kritiserat bestämmelser i strafflagen om olagliga föreningar, som man menar är en otillbörlig begränsning av föreningsfriheten. Organisationer som arbetar med hbt-frågor har uttryckt särskild oro över att bestämmelsen kan användas för att kriminalisera hbt-gruppers aktiviteter. Lagen stipulerar rätten att bilda och bli medlem i fackföreningar. Militär och polis är förbjudna att bilda fackföreningar. Etableringsrätten inskränks dock i och med att minst 30 arbetare måste gå med för att kunna etablera en fackförening och 90 procent av fackföreningens medlemmar måste inneha 9

10 10 honduranskt medborgarskap. En arbetsplats får bara ha en fackförening. Honduranskt medborgarskap krävs för att väljas till fackföreningsledare. Internationella fackliga samorganisationen (ITUC) rapporterade om två mord och 205 attacker på fackföreningsmedlemmar under Religions- och övertygelsefrihet 97 procent av befolkningen är katolsk, och större delen av resterande del tillhör protestantiska samfund. Religionsfriheten är författningsreglerad och respekteras generellt men den katolska kyrkan har en mycket stark ställning och spelar en avgörande roll i frågor om till exempel abortförbud. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Honduras är en republik och presidenten är stats- och regeringschef. Presidenten har inte rätt att ställa upp för omval. Personer över 18 år har rösträtt, med undantag för aktiva militärer, medlemmar av statens säkerhetsstyrkor och präster. Landets författning stipulerar genomförandet av fria och hemliga parlaments- och presidentval vart fjärde år. Enligt lag ska 30 procent av valbara kandidater till kongressen och borgmästarposter vara kvinnor. Kongressen har 128 ledamöter, varav 25 kvinnor (20 procent). Sex kvinnor sitter i kongressens verkställande utskott och tolv kvinnor innehar ordförandeposter i kongresskommittéer. Landet har sju kvinnliga guvernörer (av 18), och sex procent av de 298 borgmästarna är kvinnor. Honduras har en kvinnlig vicepresident och tre av totalt 18 ministrar i regeringen är kvinnor. Centralbanken har en kvinnlig chef. Av Högsta domstolens ledamöter är tre av 15 ledamöter kvinnor. Två ledamöter i kongressen och en av regeringens ministrar tillhör landets minoritetsbefolkning. Det historiska de facto tvåpartisystemet, bestående av det liberala partiet (Partido Liberal, PL) och det nationella partiet (Partido Nacional, PN), har nyligen brutits upp genom det nya partiet LIBRE, som skapats genom förre presidenten Zelayas utbrytning ur liberala partiet. I november 2012 hölls primärval inför presidentvalen De amerikanska staternas organisation (OAS) bedömde att valen genomfördes korrekt men utfärdade en rad rekommendationer inför genomförandet av de allmänna valen i november Den politiska makten kontrolleras till stor del av traditionellt inflytelserika och ekonomiskt starka familjer och grupperingar. Grupper med kopplingar till den narkotikarelaterade organiserade brottsligheten har vunnit ett ökat inflytande över de statliga institutionerna under de senaste årens politiska instabilitet.

11 11 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Honduras har ratificerat samtliga av ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Konventionernas genomförande i den nationella arbetslagstiftningen går dock långsamt och landets arbetslagstiftning till skydd för arbetstagares rättigheter efterlevs endast bristfälligt. Fler än 50 procent av de 3,7 miljoner ekonomiskt aktiva honduranerna påverkas av undersysselsättning och arbetslöshet. Den öppna arbetslösheten uppgår enligt officiella siffror till cirka fyra procent, men siffran är missvisande eftersom drygt 70 procent av den arbetsföra befolkningen beräknas arbeta inom den informella sektorn, utan tillgång till lagstadgade arbetsrättigheter. Den formella arbetsmarknaden är begränsad och svår att komma in på. Detta gäller framför allt på landsbygden. Kvinnor är mindre delaktiga på arbetsmarknaden än män. På landsbygden förvärvsarbetar bara en av fyra kvinnor, jämfört med tre av fyra män. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är betydande. Det finns rapporter om att kvinnliga arbetare inom maquila-industrin (fabriker för legosömnad för märkeskläder) tvingas ta graviditetstest innan de anställs. I den formella sektorn är minimilönen låg, mellan USD beroende på bransch, och räcker inte för att täcka kostnaden för en basvarukorg (350 USD). Politisk diskriminering vid anställningar förekommer, både inom den offentliga och inom den privata sektorn. Traditionen att byta ut majoriteten av den tidigare statsförvaltningens tjänstemän efter politiskt maktskifte, för att sedan tillsätta egen partitrogen personal, medför inte sällan att partilojalitet premieras i större utsträckning än kompetens. Totalt är omkring åtta procent av den arbetande befolkningen fackligt anslutna. Lagsstiftningen mot diskriminering av fackligt anslutna är bristfällig. Arbetslagstiftningen begränsar vad som kan ingå i kollektivavtalsförhandlingar. Offentligt anställda får inte ingå kollektivavtal. Strejkrätten är begränsad. Två tredjedelar av det totala antalet fackligt anslutna måste stödja utlysandet av strejken. Offentligt anställda får inte delta i sympatistrejker och anställda i statliga företag måste ge sex månaders varsel eller få regeringens godkännande innan strejk. Myndigheterna har befogenhet att avbryta strejker för vissa arbetskategorier.

12 Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Tillgången till hälso- och sjukvård är ojämnt fördelad inom landet, och omkring 30 procent av befolkningen saknar tillgång till sjukvård. Framför allt gäller detta befolkningen på landsbygden samt urfolk. Ett reformprogram pågår för att uppnå full täckning av hälsokliniker i hela landet, men genomförandet hämmas av bristande resurser. Det finns ett sjukförsäkringssystem för anställda och deras familjer, men det omfattar endast en femtedel av arbetskraften. Det råder ofta brist på läkemedel inom den statliga sjukvården. Drygt 80 procent av befolkningen saknar sjukförsäkring, och mindre än hälften av befolkningen har tillgång till grundläggande mediciner. Medellivslängden är 73 år, men stora variationer finns mellan olika grupper. Spädbarnsdödligheten uppgick 2011 till 18 per födda barn och mödradödligheten till 100 per levande födda barn. Trettio procent av förlossningarna sker utan närvaro av sjukhuspersonal. Dödligheten för barn upp till fem års ålder uppgår till 21 barn per levande födda, vilket är en minskning med 40 procent sedan år Detta är ett resultat av förbättrad kvalitet på barnhälsovård, vaccinationskampanjer liksom förbättrad tillgång till vatten och sanitet. Andelen hushåll med adekvat tillgång till vatten och sanitet uppgår idag till omkring 85 procent. Antalet tonårsgraviditeter har legat på höga nivåer de senaste åren. Under 2012 var 30 procent av landets gravida kvinnor under 18 år. Regeringen har en mycket restriktiv inställning till frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa. Procentandelen hiv-smittade i landet uppgår enligt UNAIDS till mellan 0,5 och 0,9 procent av befolkningen mellan år. 14. Rätten till utbildning Andelen läs-och skrivkunniga uppgick år 2012 till 85 procent för landets befolkning över 15 år. Tillgången till utbildning har ökat under det senaste decenniet och andelen barn mellan 5-14 år som går i skolan är enligt Unesco 84 procent. Det genomsnittliga antalet skolår är 6,5 år, men variationerna mellan olika grupper är stora när det gäller tillgång till och deltagande i utbildning, särskilt när det gäller barn som arbetar, urfolk, barn med särskilda behov och barn vars föräldrar inte har råd att betala kostnader för skolgång. Det råder stora skillnader i kvaliteten på utbildningen mellan städer och landsbygd.

13 Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Honduras rankas på plats 120 av 187 länder i UNDP:s Human Development Index Landet är ett av de tre mest ojämlika länderna i Latinamerika. Trots stadig ekonomisk tillväxt är nivåerna av ojämlikhet större idag än för tio år sedan. Omkring en procent av befolkningen äger 40 procent av den odlingsbara jorden och 67 procent av befolkningen lever i fattigdom, av vilka över 40 procent är extremt fattiga. Det är främst landsbygdsbefolkning och särskilt urfolken som befinner sig under fattigdomsstrecket. Det regressiva skattesystemet inverkar negativt på statens kapacitet att finansiera åtgärder för att minska den sociala och ekonomiska ojämlikheten i samhället. År 2010 antog regeringen en nationell plan för perioden med huvudsyftet att sänka fattigdomen och ojämlikheten. Honduras är mycket sårbart för naturkatastrofer och extrema väderförhållanden bidrar till problem med livsmedelssäkerheten. Kronisk undernäring drabbar tio procent av befolkningen, vilket innebär en förbättring med 55 procent sedan Det finns emellertid stora avvikelser från det nationella genomsnittet. År 2010 var trettio procent av alla barn under fem år undernärda. Därtill är de regionala skillnaderna markanta, i vissa rurala delar av landet uppgår den kroniska undernäringen till 50 procent. SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Kvinnor diskrimineras socialt och ekonomiskt i Honduras. Landet befann sig år 2011 på näst sista plats av de centralamerikanska länderna på FN:s genderrelaterade utvecklingsindex (plats 105 av 145 länder). Våld mot kvinnor är ett utbrett problem och omfattar bland annat våld i hemmet, sexuella övergrepp och mord. De allmänt höga våldsnivåerna har inverkat negativt på kvinnors situation. Kvinnor är inte sällan föremål för hämndattacker mot manliga familjemedlemmar. Dessa attacker har ökat i takt med gängkriminalitetens och den organiserade brottslighetens framfart. De senaste åren har antalet kvinnomord, femicidios, ökat med 35 procent och 80 procent av offren var mellan 15 och 30 år. Under 2012 mördades 520 kvinnor. Våld mot kvinnor i hemmet är straffbart enligt lag och är den näst vanligaste orsaken till polisanmälan i landet. Endast ett fåtal av kvinnomorden leder till domstolsprövning och straffriheten överstiger 95 procent. UNDP har uppskattat att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden 2010 uppgick till 43 procent, att jämföra med 85 procent för män. Vallagen

14 stipulerar att valbara kandidater till kongressen och borgmästarposter till 30 procent ska utgöras av kvinnor. Det saknas dock mekanismer som främjar och garanterar kvinnors deltagande i politiken. Abort är förbjudet i lag utom vid fara för moderns liv. Mödradödligheten uppgår till 100 per levande födda barn och en betydande andel av mödradödsfallen härrör från illegala aborter. Det finns en särskild åklagarrotel för brott mot kvinnor men resurserna och kapaciteten inom myndigheten är små. Det nationella kvinnoinstitutet, INAM, har ansvar för att utveckla, främja och samordna den nationella politiken på området. Under 2010 antogs den andra handlingsplanen för jämställdhet som sträcker sig fram till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté har rekommenderat Honduras att stärka INAM:s kapacitet genom att öka dess personella och ekonomiska resurser. 17. Barnets rättigheter Barn utgör drygt hälften av befolkningen och utgör en av de mest utsatta grupperna i samhället. Våld riktat mot barn förekommer både inom och utanför hemmet. Sexuella övergrepp mot barn är vanligt förekommande och utreds sällan. Antalet tonårsgraviditeter har ökat de senaste åren. Enligt en studie gjord av åklagarämbetets särskilda rotel för barn är 50 procent av graviditeter bland minderåriga resultat av våldtäkt. Antalet barn som helt eller delvis lever på gatan utan familjens eller statens skydd beräknas uppgå till omkring Många av gatubarnen använder droger och löper en stor risk för att bli sexuellt utnyttjade. Andelen barn som dör innan fem års ålder är 21 per levande födda barn. Hälften av dessa dör direkt eller indirekt av kronisk undernäring som drabbar 30 procent av alla barn under fem år. Enligt lag är det straffbart att anställa barn under 14 år, och barnarbete i åldersgruppen år är endast tillåtet efter intyg från myndigheter och föräldrar att barnets inkomst är avgörande för familjen. Andelen barn mellan fem och 17 år som arbetar, inklusive de som arbetar vid sidan av skolan, uppskattas till 14 procent (2010). Majoriteten av barn som arbetar finns på landsbygden och ofta på kaffe- och sockerplantager. Ett betydande antal barn, företrädesvis flickor, arbetar som hembiträden. Människohandel i alla dess former är förbjudet i lag. Människohandel med barn för sexuell exploatering är dock ett stort och växande problem, både internt i Honduras och över gränserna. Under 2010 etablerades ett rättsligt och institutionellt ramverk mot kommersiellt och sexuellt utnyttjande av barn. 14

15 15 FN:s särskilde rapportör rörande handel med barn, barnprostitution och barnpornografi uttryckte efter sitt besök i landet under 2012 oro över det stora antalet sexuellt exploaterade unga kvinnor, liksom det stora antalet flickor som blivit gravida efter övergrepp inom familjen. Särskilde rapportören uppmanade regeringen att anta en enhetlig och integrerad strategi på området och att stärka de rättsvårdande myndigheternas kapacitet för att lösa brott. Hon betonade också att framsteg inte kommer att uppnås utan en stark politisk vilja och stöd från FN-organ och det internationella samfundet. Organisationer för mänskliga rättigheter har rapporterat att grupperingar inom polisen använder övervåld, i vissa fall dödligt, mot misstänkta medlemmar av kriminella ungdomsgäng, maras. Det förekommer ofta att frihetsberövade barn under 18 år blandas med vuxna i landets fängelser i brist på särskilda program för minderåriga. Straffbarhetsåldern är tolv år. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Drygt personer, motsvarande omkring åtta procent av landets befolkning tillhör någon av landets nio urfolk. Majoriteten lever på landsbygden i fattigdom och uppvisar klart sämre hälsoindikatorer än övriga befolkningen. Urfolken marginaliseras i praktiken ofta i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet samt när det gäller utbildning och arbetsliv. Endast ett fåtal personer från urfolks- eller minoritetsgrupper återfinns i ledande befattningar på nationell nivå. Den för urfolken viktiga rättigheten till land respekteras inte på ett tillfredsställande sätt. Ökad utvinning av naturresurser, kraftverksbyggen och gruvindustrin har medfört tvångsförflyttningar och andra negativa konsekvenser för landets urfolk. De personer som tvingats flytta har protesterat dels för att miljökonsekvensbedömningar inte gjorts, dels för att konsultationer i enlighet med vad som stipuleras i ILO:s konvention 169 om urfolkens rättigheter inte genomförts. Regeringens satsningar på turism vid den norra kusten har till viss del drabbat folkgruppen garífunas negativt. Företrädare för garífunas har även hävdat att organiserad narkotikarelaterad brottslighet har tagit kontroll över delar av den mark som tillhör dem. Sedan 2010 finns ett sekretariat för urfolks rättigheter och utveckling, och samma år skapades också ett särskilt kongressutskott för urfolks rättigheter.

16 Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Statskuppen och dess efterspel har enligt hbt-organisationerna i landet försämrat möjligheterna för dem att verka. Organisationerna har rapporterat om ett flertal attacker och ett tjugotal mord på hbt-personer som misstänks ha utförts av poliser och militärer de senaste två åren. Inga av dessa mord har lett till åtal. Stigmatisering, trakasserier och diskriminering i vardagslivet är vanligt förekommande, transpersoner är särskilt utsatta. Under 2011 och 2012 etablerades särskilda avdelningar vid åklagarämbetena i Tegucigalpa och San Pedro Sula för utredning av mord på hbt-personer och andra utsatta grupper. Diskrimineringslagstiftning saknas och straffrättsliga bestämmelser om brott mot anständighet har lett till godtyckliga arresteringar av hbt-personer. 20. Flyktingars rättigheter Honduras har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning samt 1967 års tilläggsprotokoll och samarbetar med FN:s flyktingkommissariat och ILO i sin hantering av flyktingärenden. Honduras anslöt sig i oktober 2012 till 1954 års konvention om statslösa personers status. Honduras tar emot mycket få flyktingar. Under 2009 etablerade regeringen ett nytt program för skydd av flyktingar. Det förekommer att honduranska medborgare fått flyktingstatus utanför Honduras på grund av dödshot och förföljelse kopplat till gängkriminalitet och organiserad brottslighet. Honduras är ett transitland för invandring till USA och migranter är särskilt utsatta för människohandel, utpressning och diskriminering. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Tolv procent av landets befolkning har någon form av funktionsnedsättning. Diskriminering av personer med funktionsnedsättning i arbetslivet samt inom utbildnings- och hälsosektorn är förbjuden. I praktiken är diskriminering vanligt och tillgängligheten till offentliga byggnader begränsad. Det finns en särskild kommissionär för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men tillräckligt budgetanslag saknas. ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Trots att snart fyra år har passerat sedan statskuppen är fortfarande situationen för försvarare av mänskliga rättigheter svår. Organisationer för mänskliga rättigheter rapporterar regelbundet om dödshot och mord som särskilt drabbar

17 17 journalister, hbt-personer, advokater, småbrukare, försvarare av mänskliga rättigheter och medlemmar av motståndsrörelsen till statskuppen FN:s särskilde rapportör för människorättsförsvarare uttryckte under sitt besök i februari 2012 oro över det stora antalet övergrepp mot denna grupp, som inte sällan utförs av tjänstemän inom statsapparaten. Även den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter uttryckte under 2012 oro för situationen. I september mördades inom loppet av några dagar en advokat som försvarade småbrukare som driver sin rätt till jord samt en åklagare som var aktiv med ett fall som rörde mänskliga rättigheter. Händelsen fick stor uppmärksamhet och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter kritiserade den utbredda straffriheten och uppmanade regeringen att med alla medel utreda brotten och åtala de skyldiga. Jordkonflikter mellan bondeorganisationer och stora jordägare i området Bajo Agúan har enligt siffror från den statliga kommissionen för mänskliga rättigheter krävt mer än 60 liv mellan september 2009 och oktober 2012, de flesta småbrukare. Adekvata utredningar av morden har i de flesta fall inte genomförts. 23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sverige bedrev tidigare utvecklingssamarbete med Honduras, vilket nu har avslutats. Sverige stödde ekonomiskt och politiskt den sannings- och försoningskommission som tillsattes i maj 2010 med mandat att utreda händelserna före, under och efter statskuppen den 28 juni Ett flertal FN-organ, som till exempel UNDP, UNICEF, UNFPA och Unifem, arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna i landet.