Analys 360 En webbaserad analyskurs Analysens grunder. Om de reella talen. MatematikCentrum LTH
|
|
- Lovisa Hedlund
- för 5 år sedan
- Visningar:
Transkript
1 Analys 60 En webbaserad analyskurs Analysens grunder Om de reella talen Anders Källén MatematikCentrum LTH
2 Om de reella talen () Introduktion Den matematiska analysen är intimt förenad med det faktum att de reella talen är tillräckligt många. Grunden för analysen är att man kan beräkna olika gränsvärden och verkligen få olika tal. De tal som så dyker upp utgör de reella talen. Vi ska i detta kapitel därför diskutera lite om tal och då framför allt om relationen mellan de reella talens fullständighetsegenskap och existensen av just gränsvärden. Bland de reella talen ligger de rationella talen, alltså bråk av heltal, tätt. Det innebär att det godtyckligt nära ett reellt tal finns rationella tal. Så i praktiken kan man inte skilja ett reellt tal från ett rationellt tal bara genom att titta på det. Man kan fråga sig varför det inte räcker med de rationella talen. Ytterst beror det på att tal som inte är rationella, de irrationella talen, naturligt dyker upp (t.ex. π och Eulers konstant e), och i så fall skulle vi behöva beskriva dessa i form av approximationer med rationella tal. Vilket blir mycket mer komplicerat! Finns det irrationella tal? Det naturliga talen N = {,,,,...} är på något sett givna av gud, som den kände 800-tals-matematikern Leopold Kronecker sa. Allt annat är människoverk. T.ex. uppfann indierna nollan, något som grekerna inte gjorde eftersom noll inte var någonting och därför inte kunde vara ett tal. Sedan kommer de övriga talen genom att vi börjar ställa frågor. De negativa heltalen uppkommer genom att vi vill lösa ekvationen x + n = 0 där n N och därigenom får vi tillgång till alla heltalen Z = {0, ±, ± ±,...}. Sedan vill vi lösa ekvationen qx = p, där p, q Z och får därmed de rationella talen som består av kvoter av heltal: Q = { p ; p, q Z}. q Att det finns ytterligare tal som man måste ta hänsyn till kom en dag som en chock för det pytagoreanska sällskapet i södra Italien när de upptäckte att inte är rationellt! Att så är fallet kullkastade hela sällskapets världsbild, och det berättas att stackaren som gjorde upptäckten dränktes i en sjö för att förhindra att kunskapen spreds utanför sällskapet. Upptäckten byggde på ett tämligen enkelt resonemang []. Antag att det finns heltal p, q sådana att = p och att vi inte kan förkorta detta bråk längre (dvs p, q har ingen gemensam nämnare). Om vi kvadrerar och multiplicerar upp nämnaren i högerledet får vi att det ska gälla att q = p. Det i sin tur betyder att p är ett jämnt tal, och en kvadrat kan bara vara jämn om det vi kvadrerar är jämnt. Alltså gäller att p = r för något heltal r. q
3 Om de reella talen () Stoppar vi nu in detta uttryck för p i relationen q = p får vi, efter förkortning med, att q = r. Men av samma skäl som ovan följer att även q då måste vara jämnt. Men eftersom bråket var förkortat så långt som möjligt kan inte både p och q vara jämna, vilket är en motsägelse. Om man i ett resonemang som utgår ifrån vissa premisser kommer fram till en motsägelse, måste någon av premisserna vara fel. I detta fel är det endast ett antagande som kan vara fel, nämligen att är rationellt. Därmed är det alltså bevisat att är irrationellt. Ett sådant bevis kallas ett motsägelsebevis. De reella talen Ett sätt att se på de positiva reella talen är som alla möjliga mätetal, vilket gör att definitivt är ett reellt tal, eftersom det mäter diagonalens längd i en kvadrat med sidan ett. Upptäckten att det inte är rationellt visar då att det finns irrationella tal, alltså reella tal som inte är rationella. Ett rationellt tal är definierat som en kvot av heltal, men kan också skrivas i form av en decimalutveckling, och när man gör det blir det alltid ett tal med en periodisk decimalutveckling. Att så alltid gäller framgår om vi räknar igenom ett exempel. Exempel Låt oss bestämma decimalutvecklingen för det rationella talet /7. Normalt när man gör en sådan division använder man sig av någon form av uppställning (liggande stolen eller trappan), men låt oss beskriva divisionen mer i ord. Vi skriver 7 = = 0 ( ) = = (8 + 7 ) = = ( ) = = (7 + 7 ) = Låt oss ta en paus där. Vid de olika divisionerna med 7 har vi här fått i tur och ordning resterna 6,, 5,. Möjliga rester vid division med 7 är 0,,,,, 5, 6. Det betyder att håller vi på tillräckligt länge får vi tillbaka samma rest en gång. Låt oss se när så sker genom att fortsätta processen ovan: 7 = (+ 5 7 ) = = (+ 7 7 ) = Ur detta ser vi att 7 = ( ) = Fortsätter vi ser vi att 7 = = 0.857, där strecket ovanför betyder att denna period ska upprepas i det oändliga.
4 Om de reella talen () Anmärkning Notera att vi får periodiciteten då en viss rest dyker upp för andra gången. I det här fallet råkar det vara den första resten som dyker upp igen. Så behöver det absolut inte vara. Det vi lär oss från exemplet är att varje rationellt tal kan skrivas som en periodisk decimalutveckling. Detta innefattar fallet med ändliga decimalutvecklingar, som kan skrivas som periodiska med period som består av nollor: 5 = 0. = = 0.0. Sådana tal kan f.ö. skrivas på ett alternativ sätt: Vi har nämligen att så 5 5 = =, = = 0.( ) = 0. = 0.. Anmärkning Antag nämligen att <. Hur skulle vi då beskriva det tal som ligger mitt emellan i decimalform? Det går uppenbarligen inte, varför likheten måste gälla. Ett annat bevis för likheten använder den geometriska serien. Att omvänt alla tal som beskrivs av periodiska decimalutvecklingar (inklusive ändliga sådana) är rationella tal lämnas åt läsaren att bevisa. Vi definierar nu de reella talen som alla oändliga decimalutvecklingar, där vi noterar att vissa tal kan skrivas på två olika sätt (med nollor eller nior i slutet). Den viktiga egenskapen hos de reella talen som hela analysen bygger på är det som oftast kallas axiomet om övre gräns: Varje uppåt begränsad mängd av reella tal har en minsta övre begränsning. Om mängden kallas S, betecknar vi med sup S denna minsta övre begränsning. Att en sådan finns är ingen självklarhet (det gäller t.ex. inte de rationella talen), utan ett sätt att förklara att de (positiv) reella talen verkligen är alla mätetal, att det inte finns några hål bland dem. Axiomet om övre gräns kan vi förstå genom att vi successivt provar oss fram på följande sätt. Vilket är det största heltal a som ligger i S?. Det ska vara sådant att a + inte ligga i S, vilket betyder att det största talet i S har heltalsdelen a. Vilket är sedan det största tal a (heltal mellan 0 och 9) som är sådant att a.a ligger i S?. På det här sättet kan vi närma oss gränsen genom att bygga upp en decimalutveckling, och genom att vi kan göra detta i det oändliga [] kan vi uppnå den minsta övre gränsen. Vi ser att vår tolkning av reella tal som oändliga decimalutvecklingar är fundamental här.
5 Om de reella talen () Exempel Låt S = {x; x < }. För att hitta α = sup S gör vi som följer. = < men = >, så heltalsdelen av α är. Sedan provar vi:. =.96 < men.5 =.5 >, så α =..... Vidare. =.988 < men. =.06 >, så α =..... Fortsätter vi på det sätter får vi den oändliga decimalutvecklingen av det irrationella talet. En följd av axiomet av övre gräns är naturligtvis att även en nedåt begränsad mängd S av reella tal har en största nedåt begränsning. Denna kallas inf S. Om vi nämligen låter S beteckna mängden av tal x där x S. Då vet vi att S har en minsta övre begränsning, sup( S), och då gäller att sup( S) är en största nedre begränsning till S. Anmärkning Vi ser också från ovanstående att det godtyckligt nära ett reellt tal alltid finns ett rationellt sådan. Vi tar helt enkelt med endast ett visst antal decimaler (d.v.s. sätter de följande siffrorna till 0) och får därigenom ett rationellt tal. Genom att ta med tillräckligt många decimaler kan vi komma hur nära vi vill ett givet reellt tal. De reella talen går inte att räkna upp Man säger att två mängder har lika många element om det går att para ihop dem så att inga element blir över. Matematiskt uttrycker vi detta i form av funktioner på följande sätt. En funktion f : A B mellan två mängder A och B sägs vara injektiv om det gäller att två olika element i A inte kan ha samma bild i B: f(a) = f(b) a = b. Finns det en sådan funktion f kan det inte finnas fler element i A än i B, vilket vi skriver som att #A #B. Om istället varje element i B kan fås som en bild av ett element i A sägs f vara surjektiv. Med andra ord, till varje b B finns minst ett a A sådant att b = f(a). Finns det en sådan funktion f kan det inte finnas fler element i B än i A, vilket vi skriver #B #A. Om, slutligen, en funktion f : A B är både injektiv och surjektiv sägs den vara bijektiv. Om det finns en bijektion mellan två mängder A, B, så säger vi att mängderna har lika många element: #A = #B. Exempel Det finns lika många heltal som det finns naturliga tal. Det handlar helt enkelt om att vi kan räkna upp dem. En bijektiv funktion kan vi definiera genom följande tabell: N : Z : 0...
6 Om de reella talen 5 () Vi ser att efter att har räknat upp nollan gäller att de positiva heltalen svarar mot de udda naturliga talen och de negativa mot de jämna. Det betyder att vi kan skriva funktionen som Vi ser alltså att #Z = #N. f() = 0, f(k) = k, f(k + ) = k, k =,,... En mängd som har lika många element som de naturliga talen sägs vara uppräknelig. Exempel De rationella talen är uppräkneligt många. För att se att så är fallet räcker det att vi kan visa att vi kan räkna upp de positiva. Ett sätt att lista dem är På plats (p, q) i den här tabellen har vi det rationella talet p/q. Uppenbarligen får vi med alla positiva rationella tal på detta sätt, och dessutom ofta flera gånger eftersom t.ex. / = / = /6 o.s.v. Vi kan då räkna upp de positiva rationella talen genom att genomlöpa tabellen enligt följande diagonalförfarande: (, ) (, ) (, ) (, ) (, ) (, ) (, ) (, ) (, ) (, ) o.s.v. Alltså går de positiva rationella talen att räkna upp, och därmed alla de rationella talen (ta t.ex. vartannat positivt och vartannat negativt och börja med noll). De reella talen är emellertid inte uppräkneligt många. För att se det ska vi använda ett argument som kallas Cantor s diagonaliseringsresonemang. Det är ett motsägelsebevis som bygger på att om någon hävdar att de har en uppräkning av alla de reella talen, så kan vi konstruera ett nytt tal som inte ingår i uppräkningen. Antag därför att vi har en uppräkning av de reella talen, skrivna i decimalform. Vi ska nu konstruera ett nytt tal 0.a a a a... där alla a i är heltal mellan 0 och 9. Här väljer vi talet a i på följande sätt:
7 Om de reella talen 6 () Om det i:te talet i uppräkningen har en decimal på plats i som är något av talen 0,,,,, sätt a i = 5. Om inte, sätt a i =. Härigenom konstrueras ett nytt tal som inte kan finnas i uppräkningen, eftersom det kommer att skilja sig från varje element i uppräkningen på minst en decimal. Konvergens av talföljder En talföljd av reella tal är en funktion f : N R och vi skriver a n = f(n). Vi säger att talföljden {a n } konvergerar mot det reella talet a om följande gäller: till varje ɛ > 0 finns ett N = N(ɛ) sådant att n N a n a < ɛ. Vi skriver detta antingen som a n a då n, eller lim a n = a. n Här kan vi tillåta a = ± genom att modifiera definitionen lite. T.ex. gäller att a n då n om det till varje A finns ett N = N(A) sådant att n N a n A. En konsekvens om axiomet om övre gräns är nu att en växande och uppåt begränsad talföljd konvergerar. Om den inte är uppåt begränsad går den mot oändligheten. På samma sätt blir en avtagande och nedåt begränsad talföljd också konvergent, och är den obegränsad nedåt går den mot minus oändligheten. Vi ska illustrera detta med två exempel. Det första exemplet kräver att vi kan den aritmetisk-geometriska olikheten att det för positiva reella tal a, b gäller att ab a + b med likhet då och endast då a = b Detta följer av en enkel kvadratkomplettering: a + b ab = ( a b) 0. Exempel 5 Definiera talföljden {a n } genom a =, a n+ = (a n + a n ). Vi börjar med att konstatera att enligt den aritmetisk-geometriska olikheten gäller att a n+ a n =, a n
8 Om de reella talen 7 () så sviten är nedåt begränsad, och det gäller att att a n. Men ur detta följer att a n+ = a n + ( a n a n ) = a n + a n ( a n) a n. Vi har alltså en oändlig, avtagande, nedåt begränsad, talföljd, som därför måste konvergera. När vi nu vet att den konvergerar kan vi lätt beräkna gränsvärdet genom att göra gränsövergång i rekursionsformeln som definierar talföljden: om vi sätter a = lim n a n så gäller att a = (a + a ) a = a + a = Anmärkning Mer om konvergens av talföljder definierade genom rekursion kan läsas om i artikeln Grafisk analys av en skalär rekursion. Den andra tillämpningen är att visa att den talföljd som brukar användas för att definiera Eulers tal e verkligen konvergerar. För den behöver vi först följande observation: om x > 0 gäller att ( + x) m + mx. Detta kan visas genom att vi använder binomialteoremet [], men också med hjälp av analys genom att använda medelvärdessatsen []. Exempel 6 Vi ska visa att gränsvärdet existerar ändligt. e = lim n ( + n )n För detta tittar vi på a n = ( + n )n+. (Observera exponenten!) Då gäller att a n a n+ = (n + )n+ (n + ) n+ n = n + n+ n + ( + n(n + ) )n+ > n + n + ( + n + ) =. Här har vi använt lemmat med m = n + och x = /(n + n) /(n + ). Vi ser att {a n } är en strängt avtagande talföljd. Eftersom den uppenbarligen är nedåt begränsad av noll följer att den måste konvergera mot ett reellt tal. Gränsvärdet kallar vi e. Anmärkning Vi använder här att om a n a och b n b då n, så gäller att a n b n ab då n eftersom vi skriver lim n a n = lim n ( + n )n lim n ( + n ) = lim n ( + n )n.
9 Om de reella talen 8 () Detta visas lätt med hjälp av definitionen ovan, men vi låter det tillhöra ett annat kapitel [5]. Varianter av axiomet om övre gräns Vi har ovan diskuterat hur axiomet om övre gräns karakteriserar de reella talens fullständighet. Vi ska nu se på två ekvivalenta formuleringar som ska visa sig ha naturliga generaliseringar till R n. Den första omformuleringen handlar om hopningspunkter. Definition Ett reellt tal c kallas en hopningspunkt till en mängd S av reella tal om varje punkterad omgivning [6] till c innehåller oändligt många tal ur S. En ändlig mängd kan aldrig ha en hopningspunkt och en obegränsad mängd behöver inte ha någon hopningspunkt som t.ex. mängden S = N visar. Vidare behöver inte en hopningspunkt tillhöra mängden, t.ex. gäller att mängden S = { ; n N} har 0 som n hopningspunkt men 0 / S. Däremot har vi Sats : Bolzano-Weierstrass sats Varje begränsad oändlig mängd av reella tal har en hopningspunkt. Ur varje oändlig svit i denna mängd kan vi välja ut en delsvit som konvergerar mot hopningspunkten. Bevis. Låt S vara en oändlig delmängd av intervallet [a, b]. Definiera D = {x [a, b]; [a, x] innehåller endast ändligt många av elementen i S}. Det är en begränsad, icke-tom mängd och vi sätter c = sup D. Vi ska då visa att c är en hopningspunkt till S. Vi kan anta att c > a; annars minskar vi bara a lite. Tag ett klot med centrum i c som ligger helt i [a, b] och tag sedan z i detta sådant att c < z. Då gäller att z / D, så intervallet [a, z] innehåller oändligt många punkter ur S. Varje klot med centrum i c innehåller alltså oändligt många punkter ur S, vilket betyder att c är en hopningspunkt. För att visa den andra delen av satsen låter vi S = {x n } vara en oändlig, begränsad, svit av reella tal. Om antalet olika element i S är ändligt, upprepas något tal oändligt många gånger i sviten och vi kan ta dessa tal som konvergent delsvit. Antag därför att S består av oändligt många olika element. Låt a vara hopningspunkt för S och betrakta omgivningarna 0 < x a < /n för n N. Eftersom a är en hopningspunkt kan vi då ta ut ett element ur var en av dessa omgivningar och härigenom skapa en delsvit som per konstruktion konvergerar mot hopningspunkten.
10 Om de reella talen 9 () Anmärkning Andra delen av satsen, att varje begränsad svit av reella tal har en konvergent delsvit, kallas ibland Bolzano-Weierstrass sats på sekventiell form. Den andra omformuleringen av axiomet om övre gräns verkar vid första påseende inte ha något som helst med detta att göra Sats : Heine-Borels lemma Om det till varje x i det kompakta intervallet [a, b] är givet en öppen omgivning I(x), så gäller att det finns ändligt många punkter x,..., x m i [a, b] sådana att mängderna I(x i ), i =,..., m övertäcker [a, b], alltså [a, b] m I(x i ). i= Bevis. Vi gör ett motsägelseargument. Antag alltså att det inte går att övertäcka intervallet med ändligt många I(x). Dela intervallet [a, b] på mitten. Då måste något av delintervallen [a, c], [c, b], där c är mittpunkten, vara likadant, dvs det går inte att övertäcka det med ändligt många I(x). Genom att på detta sätt halvera intervallen och välja ut ett som inte har någon ändlig övertäckning (gäller det båda tar vi det vänstra), så får vi en svit I i = [a i, b i ] av intervall sådana att I i+ I i för alla i och sådana att deras längd är (b a) i, vilket går mot noll då i. Om vi sätter c = sup{a i }, så ser vi att eftersom a i :na utgör en växande svit, att a i c då i. Men eftersom intervall-längderna går mot noll följer då även att b i c. Till c hör en omgivning I(c) sådan att I i I(c) om i bara är tillräckligt stort (därför att I(c) är ett öppet intervall). Men detta är en motsägelse till antagandet att I i inte kan övertäckas med ändligt många intervall I(x). Därmed är satsen bevisad. Anmärkning Ett alternativt bevis för att Heine-Borels lemma som direkt använder axiomet om övre gräns får vi om vi först inför definitionen att ett intervall är ett ω-intervall om Heine-Borels lemma gäller för det. Definiera då S = {x [a, b]; [a, x] är ett ω intervall}. Då gäller att a S eftersom {a} kan övertäckas av I(a). Skriv nu som vanligt c = sup S och antag att c < b. Då finns ett klot B δ (c) som ligger i I(c) och om vi tar d = c + δ/ så har vi dels att [a, d] inte är ett ω-intervall p.g.a. definitionen av c, men å andra sidan att [a, d] kan övertäckas av den ändliga övertäckningen av [a, c] plus I(c). Denna motsägelse visar att c = b.
11 Om de reella talen 0 () Cauchy-sviter Definitionen av ett gränsvärde ovan hjälper oss inte att avgöra om en talföljd är konvergent om vi inte vet vad den konvergerar mot. Vi vill därför hitta ett kriterium sådant att vi kan avläsa direkt från sviten om den är konvergent eller inte. Utan att veta vad den konvergerar mot. Ett sådant kriterium gavs av Cauchy. Definition En talföljd {a n } sådan att det till varje ɛ > 0 finns ett N sådant att a n a m < ɛ för alla n, m N, kallas en Cauchy-svit. Vi har då Sats En talföljd {a n } är konvergent om och endast om den är en Cauchy-svit. Bevis. Nödvändigheten följer direkt ur triangelolikheten: om a n a då n och ɛ > 0 så finns ett N sådant att a n a < ɛ/ då n N. Om både n, m N gäller då att a n a m a n a + a m a < ɛ + ɛ = ɛ. Beviset går för tillräckligheten går i tre steg: a) Vi visar att talföljden är begränsad. Detta följer av att det finns ett N sådant att om n N så gäller att x n x N <, ty då följer det att för sådana n gäller att x n x N +. b) Vi använder nu den sekventiella formen av Bolzano-Weierstrass sats till att ta ut en konvergent delsvit {a n}. Antag att a n a då n. c) Vi kan nu använda triangelolikheten på följande sätt: a n a a n a n + a n a. Givet ɛ > 0 kan vi nu välja N sådan att a n a < ɛ/ då n N. Eftersom a n är en delsvit av a n och denna är en Cauchysvit kan vi också anta att a n a n < ɛ/, ev. efter att ha ökat N lite. Därmed är satsen bevisad.
12 Om de reella talen () Exempel 7 Som tillämpning på detta betraktar vi åter problemet i Exempel 5. Den här gången ska vi först visa att talföljden är en Cauchysvit, för att sedan, när vi vet att den konvergerar, bestämma gränsvärdet i ett andra steg. Vi ska då börja med att visa att a n för alla n. Om det nämligen gäller för ett visst n så gäller det också för nästa, eftersom = ( + ) a n+ ( + ) =. Det är sant för a, och alltså sant för alla a n [7]. Vi har nu att a n+ a n = (a n a n + ( a n a n )) = (a n a n )( a n a n ). Men vi vet att a n a n+, så vi måste ha att (a n a n ) a n+ a n (a n a n ), alltså a n+ a n a n a n. Men då följer att a n+ a n ( )n a a n. Men från detta kan vi nu uppskatta skillnader a n a m på grövsta möjliga sätt: antag att n > m. Vi har då att så triangelolikheten ger att a n a m = a n a n + a n a n a m+ a m, a n a m a n a n + a n a n a m+ a m n + n m. Den geometriska summan visar då att högerledet är ( m ) < n m m så vi har att a n a m < om n > m. m Men det följer att talföljden är en Cauchy-svit, och enligt satsen konvergerar den därför mot ett tal a. Gränsvärdet bestäms sedan som tidigare. Vi kan nu definiera de irrationella talen som de gränsvärden vi kan få av Cauchy-sviter av rationella tal. Man kan därför (som Cantor gjorde) identifiera de reella talen med sådana Cauchy-sviter, där man dock måste införa en ekvivalensrelation så att två sviter som konvergerar mot samma tal betraktas som samma svit.
13 Om de reella talen () Om alternativa definitioner av de reella talen Den definition av reella tal som oändliga decimalutvecklingar är inte helt tillfredsställande för alla. Bland annat bygger den på att vi använder basen 0, men naturligtvis kan vi använda vilken bas vi vill. Vi vill därför gärna hitta en definition som inte bygger på vilket talsystem vi väljer att använda för att beskriva talen. Vi tänker oss ett reellt tal som ett mätetal, alltså en punkt på den reella linjen. Ett att definiera vad vi menar med det, som inte använder decimalutvecklingar, bygger på sekvenser av nestade intervall. Låt {I k } k= vara en svit av intervall sådan att I k I k+ och sådan att längden m(i k ) 0 då k [8]. Då har vi vad vi kan kalla ett geometriskt axiom, nämligen att till varje sådan svit {I k } finns precis en punkt på tallinjen som ligger i dem alla. Punkterna på tallinjen kan alltså identifieras med sådana nestade intervallsviter, där vi antar att varje intervall har rationella tal som gränser. Exempel 8 Tag I = (, ), I = (.,.5), I = (.,.), I = (.,.5),.... Detta utgör början på en svit av nestade intervall med rationella ändpunkter som definierar talet. Det är nu möjligt (men tråkigt i sina detaljer) att visa att om vi definierar de reella talen på detta sätt kan vi definiera de fyra räknesätten för talen så att de uppfyller de grundläggande räknereglerna. Ett annat välbekant sätt att definiera de irrationella talen är genom s.k. Dedekind-snitt. Idén kommer från Richard Dedekind (8-96) och bygger på en speciell typ av snitt enligt följande. Antag att vi har en metod att dela in Q i två klasser A och B så att varje element i B är större än varje element i A. Det finns då tre möjligheter: a) Mängden A har ett största element a b) Mängden B har ett minsta element b c) A har inte ett största element och B har inte ett minsta element. Det som inte kan gälla är att A har ett största element och B ett minsta element, ty då skulle medelvärdet av dem vara ett rationellt tal som inte ligger i någon av mängderna. Här är a och b rationella tal, men i det tredje fallet definieras genom snittet ett irrationellt tal. Relationen med de nestade intervallen ovan är att vi till en sådan svit definierar ett snitt så att A består av alla rationella tal som ligger till vänster om minst ett av intervallen I n, och B de övriga rationella talen. Exempel 9 Mängderna A = {x Q; x < eller x < 0} och B = {x Q; x > och x > 0} representerar Dedekind-snitt för.
14 Om de reella talen () För att se att så är fallet måste vi visa att A inte har något största element. Antag motsatsen, att a A är det största talet i A. Då gäller att b = (a + )/(a + ) är ett rationellt tal sådant att b > a men b <, och vi har alltså konstruerat ett ännu större tal i A. Det följer att A inte kan ha ett största element. På samma sätt ser man att B inte har något minsta element. Dedekinds snitt är en tämligen abstrakt konstruktion, eftersom vi inte har några restriktioner på hur mängderna A och B får se ut. Noteringar. Åtminstone om man bortser från en detalj, nämligen att man behöver veta något om entydigheten av primtalsfaktorisering av heltal.. Tja! Inte kan vi göra något i det oändliga. Men vi har definierat de reella talen som det vi får om vi gör detta i det oändliga.. Se artikeln Binomialsatsen och lite kombinatorik. Se kapitlet Analys av polynomfunktioner i Grundkursen 5. Se kapitlet Gränsvärden och L Hospitals regel. 6. En punkterad omgivning till c är ett klot med c borttaget, alltså punkter som uppfyller 0 < x c < r för något r. 7. Vi gör alltså ett induktionsbevis. 8. Detta är egentligen samma idé som decimalutvecklingar, men utan referens till ett speciellt talsystem.
Om kontinuerliga funktioner
Analys 360 En webbaserad analyskurs Analysens Grunder Om kontinuerliga funktioner Anders Källén MatematikCentrum LTH anderskallen@gmail.com Om kontinuerliga funktioner 1 (12) 1 Introduktion Vi ska nu diskutera
Läs merOm konvergens av serier
Om konvergens av serier Anders Källén MatematikCentrum LTH anderskallen@gmail.com Sammanfattning I den här artikeln diskuteras några av de grundläggande satserna som hjälper oss att avgöra om en serie
Läs merMer om reella tal och kontinuitet
Kapitel R Mer om reella tal och kontinuitet I detta kapitel formulerar vi ett av de reella talens grundläggande axiom, axiomet om övre gräns, och studerar några konsekvenser av detta. Med dess hjälp kommer
Läs merKontinuitet och gränsvärden
Kapitel Kontinuitet och gränsvärden.1 Introduktion till kontinuerliga funktioner Kapitlet börjar med allmänna definitioner. Därefter utvidgar vi successivt familjen av kontinuerliga funktioner, genom specifika
Läs merMER TOPOLOGI OCH KONVERGENS
MER TOPOLOGI OCH KONVERGENS SVANTE JANSON 1. Kompakta mängder Definition. En delmängd av R n kallas kompakt om den är sluten och begränsad. Sats 1. Om K är en kompakt mängd i R n och {x i } är en följd
Läs mer1 Att läsa matematik.
1 Att läsa matematik. Precis som vid all annan läsning som betyder något skall matematik läsas aktivt. Detta innebär olika saker för olika personer. För en del kanske det betyder att visualisera de idéer
Läs merMer om kontinuitet. Kapitel K. K.1 Övre och undre gräns
Kapitel K Mer om kontinuitet I detta kapitel bevisar vi Sats 3.1, som säger att en kontinuerlig funktion av typen R 2 R på ett kompakt område antar ett största och ett minsta värde. Vi studerar dessutom
Läs merÄNDLIGT OCH OÄNDLIGT AVSNITT 4
VSNITT ÄNDLIGT OCH OÄNDLIGT Är det möjligt att jämföra storleken av olika talmängder? Har det någon mening om man säger att det finns fler irrationella tal än rationella? Är det överhuvudtaget möjligt
Läs merBisektionsalgoritmen. Kapitel Kvadratroten ur 2
Kapitel 4 Bisektionsalgoritmen Vi ska konstruera lösningar till algebraiska ekvationer av formen f(x) = 0 med hjälp av bisektionsalgoritmen (intervallhalveringsmetoden). På samma gång ska vi se hur man
Läs merKontinuerliga funktioner. Ytterligare en ekvivalent formulering av supremumaxiomet
Kontinuerliga funktioner. Ytterligare en ekvivalent formulering av supremumaxiomet är följande: SATS. (Intervallinkapslingssatsen) Låt I k = [a k, b k ], k = 1, 2,... vara en avtagande följd av slutna
Läs merOm existens och entydighet av lösningar till ordinära differentialekvationer
Om existens och entydighet av lösningar till ordinära differentialekvationer Anders Källén 11 maj 2016 1 Introduktion I det här kapitlet ska vi diskutera vad vi allmänt kan säga om lösningar till ett system
Läs mer1 Analysens grunder. Ordlista för Funktionalanalys 1. avbildning (map) En avbildning är i matematiskt språk i regel detsamma som en funktion.
Ordlista för Funktionalanalys 1 (28 augusti 2002) 1 Analysens grunder avbildning (map) En avbildning är i matematiskt språk i regel detsamma som en funktion. Bolzano-Weierstrassegenskapen En delmängd M
Läs merBlock 1 - Mängder och tal
Block 1 - Mängder och tal Mängder Mängder och element Venndiagram Talmängder Heltalen Z Rationella talen Q Reella talen R Räkning med tal. Ordning av talen i R Intervall Absolutbelopp Olikheter 1 Prepkursen
Läs merBlock 1 - Mängder och tal
Block 1 - Mängder och tal Mängder Mängder och element Venndiagram Delmängder och äkta delmängder Union och snittmängd Talmängder Heltalen Z Rationella talen Q Reella talen R Räkning med tal. Ordning av
Läs merMaterial till kursen SF1679, Diskret matematik: Lite om kedjebråk. 0. Inledning
Matematik, KTH Bengt Ek november 207 Material till kursen SF679, Diskret matematik: Lite om kedjebråk 0 Inledning Talet π (kvoten mellan en cirkels omkrets och dess diameter) är inte ett rationellt tal
Läs merMängder och kardinalitet
UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Erik Melin Specialkursen HT07 28 september 2007 Mängder och kardinalitet Dessa blad utgör skissartade föreläsningsanteckningar kombinerat med övningar. Framställningen
Läs merFourierserier: att bryta ner periodiska förlopp
Analys 36 En webbaserad analyskurs Funktionsutvecklingar Fourierserier: att bryta ner periodiska förlopp Anders Källén MatematikCentrum LTH anderskallen@gmail.com Fourierserier: att bryta ner periodiska
Läs merALA-a Innehåll RÄKNEÖVNING VECKA 7. 1 Lite teori Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel 14...
ALA-a 2005 Innehåll 1 Lite teori 3 RÄKNEÖVNING VECKA 7 1.1 Kapitel 7....................................... 3 1.2 Kapitel 12....................................... 3 1.3 Kapitel 13.......................................
Läs mer1.1. Fördjupning: Jämförelse av oändliga mängder
Kapitel 1 Kardinalitet Den här texten är tagen från boken Diskret matematik av Asratian Björn Turesson (och delvis modifierad) Av den anledningen finns det visa hänvisningar på en del ställen som är ersatta
Läs meravbildning En avbildning är i matematiskt språk i regel detsamma som en funktion.
Ordlista 1 1 Analysens grunder avbildning En avbildning är i matematiskt språk i regel detsamma som en funktion. Bolzano-Weierstrassegenskapen En delmängd M i ett metriskt rum har Bolzano- Weierstrass-egenskapen
Läs merModul 1 Mål och Sammanfattning
Institutionen för Matematik SF1625 Envariabelanalys Läsåret 2016-2017 Lars Filipsson Modul 1 Mål och Sammanfattning 1. Reella tal. 1. MÅL FÖR MODUL 1 Känna till talsystememet och kunna använda notation
Läs merFULLSTäNDIGHETSAXIOMET, SATSEN OM MELLANLIGGANDE VäRDE OCH SATSEN OM STöRSTA OCH MINSTA VäRDE
FULLSTäNDIGHETSAXIOMET, SATSEN OM MELLANLIGGANDE VäRDE OCH SATSEN OM STöRSTA OCH MINSTA VäRDE JAN-FREDRIK OLSEN I detta dokumentet ämnar vi bevisa följande två satser: Sats 1 (Satsen om mellanliggande
Läs merOm ortonormerade baser i oändligtdimensionella rum
Analys 360 En webbaserad analyskurs Funktionsutvecklingar Om ortonormerade baser i oändligtdimensionella rum Anders Källén MatematikCentrum LTH anderskallen@gmail.com Om ortonormerade baser i oändligtdimensionella
Läs merInstitutionen för Matematik. SF1625 Envariabelanalys. Lars Filipsson. Modul 1
Institutionen för Matematik SF1625 Envariabelanalys Läsåret 2017-2018 Lars Filipsson Modul 1 1. MÅL FÖR MODUL 1 1. Reella tal. Känna till talsystememet och kunna använda notation för mängder och intervall
Läs mer1 Att läsa matematik.
1 Att läsa matematik. Precis som vid all annan läsning som betyder något skall matematik läsas aktivt. Detta innebär olika saker för olika personer. För en del kanske det betyder att visualisera de idéer
Läs merSvar till vissa uppgifter från första veckan.
Svar till vissa uppgifter från första veckan. Svar till kortuppgifter F:. Ja! Förhoppningsvis så ser man direkt att g fx) är ett polynom. Vidare så gäller det att g fα) = gfα)) = gβ) = 0. Använd faktorsatsen!
Läs merIII. Analys av rationella funktioner
Analys 360 En webbaserad analyskurs Grundbok III. Analys av rationella funktioner Anders Källén MatematikCentrum LTH anderskallen@gmail.com III. Analys av rationella funktioner () Introduktion Vi ska nu
Läs merMatematiska strukturer - Satser
Matematiska strukturer - Satser April 2, 2018 I detta dokument har jag samlat och översatt de flesta satser som ingår i kursen Matematiksa Strukturer (FMAN65) från kursboken Set Theory and Metric Spaces
Läs merProv 1 2. Ellips 12 Numeriska och algebraiska metoder lösningar till övningsproven uppdaterad 20.5.2010. a) i) Nollställen för polynomet 2x 2 3x 1:
Ellips Numeriska och algebraiska metoder lösningar till övningsproven uppdaterad.. Prov a) i) ii) iii) =,, = st 9,876 =,9876,99 = 9,9,66,66 =,7 =,7 Anmärkning. Nollor i början av decimaltal har ingen betydelse
Läs merFixpunktsiteration. Kapitel Fixpunktsekvation. 1. f(x) = x = g(x).
Kapitel 5 Fixpunktsiteration 5.1 Fixpunktsekvation En algebraisk ekvation kan skrivas på följande två ekvivalenta sätt (vilket innebär att lösningarna är desamma). 1. f(x) = 0. En lösning x kallas en rot
Läs merGrundidén är att våra intuitiva rationella tal (bråk) alltid kan fås som lösningar till ekvationer av typen α ξ = β, där α och β är tal Z och α 0.
5B2710, lekt 4, HT07 Konstruktion av de rationella talen Q (AEE 2.3) Grundidén är att våra intuitiva rationella tal (bråk) alltid kan fås som lösningar till ekvationer av typen α ξ = β, där α och β är
Läs merMatematisk kommunikation för Π Problemsamling
Problemsamling Niels Chr. Overgaard & Johan Fredriksson 3 september 205 Problem 0. Skriv följande summor mha summationstecken. ( Dvs på formen q k=p a k där k är en räknare som löper med heltalssteg mellan
Läs merMatematisk kommunikation för Π Problemsamling
Problemsamling Charlotte Soneson & Niels Chr. Overgaard september 200 Problem. Betrakta formeln n k = k= n(n + ). 2 Troliggör den först genom att exempelvis i summan +2+3+4+5+6 para ihop termer två och
Läs merOm a 2 är ett jämnt tal, så är också a ett jämt tal sant. = 4n 2 + 4n + 1
1127 Påstående betecknas med P Motsatsen till påsteåendet betecknas P = icke P = inte P = ej P P n är ett udda tal P n är ett jämnt tal Kommentar: n kan enbart vara udda eller jämnt, P a + 2b 15 P a +
Läs merAnalys 360 En webbaserad analyskurs Analysens grunder. L Hôspitals regel. MatematikCentrum LTH
Analys 360 En webbaserad analyskurs Analysens grunder Gränsvärden och L Hôspitals regel Anders Källén MatematikCentrum LTH anderskallen@gmail.com Gränsvärden och L Hôspitals regel 1 (11) Introduktion Gränsvärdesöverläggningar
Läs merHela tal LCB 1999/2000
Hela tal LCB 1999/2000 Ersätter Grimaldi 4.3 4.5 1 Delbarhet Alla förekommande tal i fortsättningen är heltal. DEFINITION 1. Man säger att b delar a om det finns ett heltal n så att a Man skriver b a när
Läs mer2 (6) k 0 2 (7) n 1 F k F n. k F k F n F k F n F n 1 2 (8)
De naturliga talen. Vi skall till att börja med stanna kvar i världen av naturliga tal, N 3. Vi har redan använt (i beviset av Euklides primtalssats) att de naturliga talen är uppbyggda (genom multiplikation)
Läs merTal och polynom. Johan Wild
Tal och polynom Johan Wild 14 augusti 2008 Innehåll 1 Inledning 3 2 Att gå mellan olika typer av tal 3 3 De hela talen och polynom 4 3.1 Polynom........................... 4 3.2 Räkning med polynom...................
Läs mer2 Matematisk grammatik
MATEMATISK GRAMMATIK Matematisk grammatik.1 Skriva matematik Matematisk grammatik, minst lika kul som det låter, och hur man skriver matematik är nästan lika viktigt som vad man skriver. En grammatisk
Läs mergränsvärde existerar, vilket förefaller vara en naturlig definition (jämför med de generaliserade integralerna). I exemplet ovan ser vi att 3 = 3 n n
TATA42: Föreläsning 5 Serier ( generaliserade summor ) Johan Thim 5 mars 208 En funktion s: N R brukar kallas talföljd, och vi skriver ofta s n i stället för s(n). Detta innebär alltså att för varje heltal
Läs merSF1625 Envariabelanalys
Föreläsning 18 Institutionen för matematik KTH 12 december 2017 Idag Talföljder Serier Jämförelse med integraler (Cauchy s integralkriterium) Andra konvergenskriterier (jämförelsekriterier) Mer i morgon
Läs merSerier. egentligen är ett gränsvärde, inte en summa: s n, där s n =
Serier Serier eller oändliga summor har flyktigt behandlats redan i tidigare kurser. Vi ska nu gå igenom teorin på ett lite mer systematiskt sätt. I många fall spelar det ingen roll om termerna a k är
Läs merTATA42: Föreläsning 5 Serier ( generaliserade summor )
TATA42: Föreläsning 5 Serier ( generaliserade summor ) Johan Thim 0 januari 207 En funktion s: N R brukar kallas talföljd, och vi skriver ofta s n i stället för s(n). Detta innebär alltså att för varje
Läs merPeanos axiomsystem för de naturliga talen
5B1493, lekt 3, HT06 P1. Det finns ett naturligt tal 0. Peanos axiomsystem för de naturliga talen P2. Varje natutligt tal n har en s.k. efterföljare n +. P3. Om n + = m + så är n = m. P4. Inget naturligt
Läs merÖvningshäfte 3: Funktioner och relationer
GÖTEBORGS UNIVERSITET MATEMATIK 1, MAM100, HT2014 INLEDANDE ALGEBRA Övningshäfte 3: Funktioner och relationer Övning H Syftet är att utforska ett av matematikens viktigaste begrepp: funktionen. Du har
Läs merInduktion, mängder och bevis för Introduktionskursen på I
Induktion, mängder och bevis för Introduktionskursen på I J A S, ht 04 1 Induktion Detta avsnitt handlar om en speciell teknik för att försöka bevisa riktigheten av påståenden eller formler, för alla heltalsvärden
Läs merANDREAS REJBRAND 2014-04-25 Matematik http://www.rejbrand.se. Numeriska serier. Andreas Rejbrand, april 2014 1/29
Numeriska serier Andreas Rejbrand, april 2014 1/29 1 Inledning Författarens erfarenhet säger att momentet med numeriska serier är ganska svårt för många studenter i inledande matematikkurser på högskolenivå.
Läs merM0038M Differentialkalkyl, Lekt 15, H15
M0038M Differentialkalkyl, Lekt 15, H15 Staffan Lundberg Luleå Tekniska Universitet Staffan Lundberg M0038M H15 1/ 15 Repetition Lekt 14 Bestäm följande gränsvärden cos x tan x lim x 0 x x + ln ( e 2x
Läs mer(A B) C = A C B C och (A B) C = A C B C. Bevis: (A B) C = A C B C : (A B) C = A C B C : B C (A B) C A C B C
Sats 1.3 De Morgans lagar för mängder För alla mängder A och B gäller att (A B) C = A C B C och (A B) C = A C B C. (A B) C = A C B C : A B A C (A B) C B C A C B C (A B) C = A C B C : A B A C (A B) C B
Läs merEnklare matematiska uppgifter
Elementa Årgång 49, 966 Årgång 49, 966 Första häftet 2555. Visa att 4 n + n + 8 ej kan vara primtal för något heltal n 0. 2556. Man vill göra en behållare utan lock, som rymmer m 3, i form av en rätvinklig
Läs merKapitel 4. Funktioner. 4.1 Definitioner
Kapitel 4 Funktioner I det här kapitlet kommer vi att undersöka funktionsbegreppet. I de första sektionerna genomgås definitionen av begreppet funktion och vissa egenskaper som funktioner har. I slutet
Läs merNågra viktiga satser om deriverbara funktioner.
Några viktiga satser om deriverbara funktioner Rolles sats Differentialkalkylens medelvärdessats (=) 3 Cauchys medelvärdessats Sats Om funktionen f är deriverbar i en punkt x 0 så är f kontinuerlig i samma
Läs merUppsala Universitet Matematiska Institutionen Thomas Erlandsson
Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Thomas Erlandsson LÄSANVISNINGAR VECKA 36 VERSION 1. ARITMETIK FÖR RATIONELLA OCH REELLA TAL, OLIKHETER, ABSOLUTBELOPP ADAMS P.1 Real Numbers and the Real
Läs merEn bijektion mellan två mängder A och B som har ändligt antal element kan endast finnas om mängderna har samma antal element.
BIJEKTION, INJEKTION, SURJEKTION NUMRERBARA (eller UPPRÄKNELIGA) MÄNGDER Allmän terminologi. I samband med variabelbyte vid beräkning av integraler har vi en avbildning mellan två mängder A och B, dvs
Läs merTentamensuppgifter, Matematik 1 α
Matematikcentrum Matematik NF Tentamensuppgifter, Matematik 1 α Utvalda och utskrivna av Tomas Claesson och Per-Anders Ivert Aritmetik 1. Bestäm en största gemensam delare till heltalen a) 5431 och 1345,
Läs merÖvningshäfte 2: Induktion och rekursion
GÖTEBORGS UNIVERSITET MATEMATIK 1, MMG200, HT2017 INLEDANDE ALGEBRA Övningshäfte 2: Induktion och rekursion Övning D Syftet är att öva förmågan att utgående från enkla samband, aritmetiska och geometriska,
Läs merKursens Kortfrågor med Svar SF1602 Di. Int.
Kursens Kortfrågor med Svar SF62 Di. Int. Allmänt om kortfrågor: Kortfrågorna är ett viktigt sätt för er att engagera matematiken. De kommer att dyka upp på kontrollskrivningar. Syftet är att ni ska gå
Läs merSF1625 Envariabelanalys
Föreläsning 2 Institutionen för matematik KTH 31 augusti 2016 Att göra denna vecka Översikt över modul 1 Funktion Definitionsmängd Värdemängd Udda, jämn Begränsad Absolutbelopp, Trigonometri, Polynom Gränsvärde
Läs merSvar till S-uppgifter Endimensionell Analys för I och L
Svar till S-uppgifter Endimensionell Anals för I och L S a) ja, ja, ja, nej, ja S4 N = A(I σ MZ), Z = I (σ A N), A = I MA S5 Du har väl inte verkligen multiplicerat ut alla termer? a) resp. b) 4 resp.
Läs mer1. Inledning, som visar att man inte skall tro på allt man ser. Betrakta denna följd av tal, där varje tal är dubbelt så stort som närmast föregående
MATEMATISKA INSTITUTIONEN STOCKHOLMS UNIVERSITET Christian Gottlieb Gymnasieskolans matematik med akademiska ögon Induktion Dag 1 1. Inledning, som visar att man inte skall tro på allt man ser. Betrakta
Läs merExplorativ övning 4 ÄNDLIGT OCH OÄNDLIGT. Övning A
Explorativ övning 4 ÄNDLIGT OCH OÄNDLIGT Första delen av övningen handlar om begreppet funktion. Syftet är att bekanta sig med funktionsbegreppet som en parbildning. Vi koncentrerar oss på tre viktiga
Läs merMängder, funktioner och naturliga tal
Lådprincipen Följande sats framstår som en fullständig självklarhet: Sats (Lådprincipen (pigeon hole principle)). Låt n > m vara naturliga tal. Fördelar man n föremål i m lådor, så kommer åtminstone en
Läs merTATM79: Föreläsning 1 Notation, ekvationer, polynom och summor
TATM79: Föreläsning 1 Notation, ekvationer, polynom och summor Johan Thim 22 augusti 2018 1 Vanliga symboler Lite logik Implikation: P Q. Detta betyder att om P är sant så är Q sant. Utläses P medför Q
Läs merDen matematiska analysens grunder
KTH:s Matematiska Cirkel Den matematiska analysens grunder Katharina Heinrich Dan Petersen Institutionen för matematik, 2012 2013 Finansierat av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse Innehåll 1 Grundläggande
Läs merAnteckningar för kursen "Analys i en Variabel"
Anteckningar för kursen "Analys i en Variabel" Simone Calogero Vecka 4 Viktig information. Dessa anteckningar är inte avsedda som en ersättning för kurs litteratur men bara som en kort sammanfattning av
Läs merFöreläsning 3: Ekvationer och olikheter
Föreläsning 3: Ekvationer och olikheter En ekvation är en likhet som innehåller en flera obekanta storheter. Exempel: x = 9, x är okänd. t + t + 1 = 7, t är okänd. Vi säger att ett värde på den obekanta
Läs merSJÄLVSTÄNDIGA ARBETEN I MATEMATIK
SJÄLVSTÄNDIGA ARBETEN I MATEMATIK MATEMATISKA INSTITUTIONEN, STOCKHOLMS UNIVERSITET Kedjebråk av Joel Carlgren 206 - No 7 MATEMATISKA INSTITUTIONEN, STOCKHOLMS UNIVERSITET, 06 9 STOCKHOLM Kedjebråk Joel
Läs merLäsanvisning till Discrete matematics av Norman Biggs - 5B1118 Diskret matematik
Läsanvisning till Discrete matematics av Norman Biggs - 5B1118 Diskret matematik Mats Boij 28 oktober 2001 1 Heltalen Det första kapitlet handlar om heltalen och deras aritmetik, dvs deras egenskaper som
Läs merOm relationer och algebraiska
Om relationer och algebraiska strukturer Anders Källén MatematikCentrum LTH anderskallen@gmail.com Sammanfattning Även i analysen behöver man en del algebraiska begrepp. I den här artikeln definierar vi
Läs merLäsanvisningar till kapitel 4
Kapitel 4 Läsanvisningar till kapitel 4 Taylors sats samt Cauchyuppskattningar och några konsekvenser Taylorserier är något ni är bekannt med sedan era reellanalyskurser. Höjdpunkten i detta avsnitt säger
Läs merLäsanvisningar till kapitel
Läsanvisningar till kapitel 2.3 2.5 2.3 Analytiska funktioner Analytiska funktioner, eller holomorfa funktioner som vi kommer kalla dem, är de funktioner som vi komer studera så gott som resten av kursen.
Läs merinte följa någon enkel eller fiffig princip, vad man nu skulle mena med det. All right, men
MATEMATISKA INSTITUTIONEN STOCKHOLMS UNIVERSITET Christian Gottlieb Gymnasieskolans matematik med akademiska ögon Induktion Dag 2. Explicita formler och rekursionsformler. Dag mötte vi flera talföljder,
Läs merMAA7 Derivatan. 2. Funktionens egenskaper. 2.1 Repetition av grundbegerepp
MAA7 Derivatan 2. Funktionens egenskaper 2.1 Repetition av grundbegerepp - Det finns vissa begrepp som återkommer i nästan alla kurser i matematik. Några av dessa är definitionsmängd, värdemängd, största
Läs merExistens och entydighet
Föreläsning 7 Eistens och entydighet 7.1 Aktuella avsnitt i läroboken Appendi Eistence and Uniqueness of Solutions. 47 48 FÖRELÄSNING 7. EXISTENS OCH ENTYDIGHET Som vi sett i flera eempel kan man ibland
Läs merMetriska rum, R och p-adiska tal
Metriska rum, R och p-adiska tal Tony Johansson 1MA239: Specialkurs i Matematik II Uppsala Universitet VT 2018 När vi säger avståndet mellan punkt X och punkt Y där X och Y är punkter i planet (säg) är
Läs merSvar till S-uppgifter Endimensionell Analys för I och L
Svar till S-uppgifter Endimensionell Anals för I och L - 00 S 600 = 3 3 5 3850 = 5 7 847 = 7 största gemensamma delare till 600 och 3850: 5 minsta gemensamma multipel till 3850 och 847: 5 7 S a) +6+9 b)
Läs merMatematik 5 Kap 2 Diskret matematik II
Matematik 5 Kap 2 Diskret matematik II Inledning Konkretisering av ämnesplan (länk) http://www.ioprog.se/public_html/ämnesplan_matematik/struktur_äm nesplan_matematik/struktur_ämnesplan_matematik.html
Läs merLMA033/LMA515. Fredrik Lindgren. 4 september 2013
LMA033/LMA515 Fredrik Lindgren Matematiska vetenskaper Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet 4 september 2013 F. Lindgren (Chalmers&GU) Matematik 4 september 2013 1 / 25 Outline 1 Föreläsning
Läs merLösningsförslag till Tentamen i 5B1118 Diskret matematik 5p 22 augusti, 2001
Institutionen för matematik, KTH Mats Boij Lösningsförslag till Tentamen i 5B1118 Diskret matematik 5p 22 augusti, 2001 1. Ange kvot och rest vid division av 5BE med 1F där båda talen är angivna i hexadecimal
Läs merDiskret matematik, lektion 2
Diskret matematik, lektion Uppgifter med (*) är överkurs, och potentiellt lite klurigare. Ni behöver inte kunna lösa dessa. 1 Uppgifter 1. Låt A = {1,, 3}, B = {a, b}. Vilka element finns med i... a) A
Läs merNågra satser ur talteorin
Några satser ur talteorin LCB 997/2000 Fermats, Eulers och Wilsons satser Vi skall studera några klassiska satser i talteori, vilka är av betydelse bland annat i kodningsteknik och kryptoteknik. De kan
Läs merExplorativ övning 7 KOMPLEXA TAL
Explorativ övning 7 KOMPLEXA TAL Övningens syfte är att bekanta sig med komplexa tal. De komplexa talen, som är en utvidgning av de reella talen, kom till på 1400 talet då man försökte lösa kvadratiska
Läs merM0038M Differentialkalkyl, Lekt 7, H15
M0038M Differentialkalkyl, Lekt 7, H15 Staffan Lundberg Luleå Tekniska Universitet Staffan Lundberg M0038M H15 1/ 21 Tentamen M0038M Tentamensdatum 2015-10-28 Sista anmälningsdag 2015-10-08 Tentamensanmälan
Läs merLösningar till udda övningsuppgifter
Lösningar till udda övningsuppgifter Övning 1.1. (i) {, } (ii) {0, 1,, 3, 4} (iii) {0,, 4, 6, 8} Övning 1.3. Påståendena är (i), (iii) och (v), varav (iii) och (v) är sanna. Övning 1.5. andra. (i) Nej.
Läs merKomplexa tal: Begrepp och definitioner
UPPSALA UNIVERSITET Baskurs i matematik, 5hp Matematiska institutionen Höstterminen 007 Erik Darpö Martin Herschend Komplexa tal: Begrepp och definitioner Komplexa tal uppstod ur det faktum att vissa andragradsekvationer,
Läs merENDIMENSIONELL ANALYS B1 FÖRELÄSNING XII. Föreläsning XII. Mikael P. Sundqvist
Föreläsning XII Mikael P. Sundqvist Vad handlar gränsvärden om? Det är en kamp mellan epsilon (ε) och delta (δ) analystens främsta verktyg! Klicka här för bild på Barry Simon Gränsvärde av f (x) då x +
Läs merÖvningshäfte 3: Polynom och polynomekvationer
LMA100 VT2005 ARITMETIK OCH ALGEBRA DEL 2 Övningshäfte 3: Polynom och polynomekvationer Syftet med denna övning är att repetera gymnasiekunskaper om polynom och polynomekvationer samt att bekanta sig med
Läs merÖvningshäfte 2: Komplexa tal (och negativa tal)
LMA110 VT008 ARITMETIK OCH ALGEBRA DEL Övningshäfte : Komplexa tal (och negativa tal) Övningens syfte är att bekanta sig med komplexa tal och att fundera på några begreppsliga svårigheter som negativa
Läs merKTHs Matematiska Cirkel. Reella tal. Joakim Arnlind Tomas Ekholm Andreas Enblom
KTHs Matematiska Cirkel Reella tal Joakim Arnlind Tomas Ekholm Andreas Enblom Institutionen för matematik, 2005 Finansierat av Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse Innehåll 1 Mängdlära 7 1.1 Mängder...............................
Läs merUppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Sammanfattning av föreläsningarna 11-14, 16/11-28/
Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf Transformmetoder, 5 hp gy, IT, W, X 2011-10-26 Sammanfattning av föreläsningarna 11-14, 16/11-28/11 2012. Här lär vi oss använda transformer för att
Läs merFöreläsning 1: Tal, mängder och slutledningar
Föreläsning 1: Tal, mängder och slutledningar Tal Tal är organiserade efter några grundläggande egenskaper: Naturliga tal, N De naturliga talen betecknas med N och innehåller alla positiva heltal, N =
Läs merTATM79: Föreläsning 1 Notation, ekvationer, polynom och olikheter
TATM79: Föreläsning 1 Notation, ekvationer, polynom och olikheter Johan Thim 15 augusti 2015 1 Vanliga symboler Lite logik Implikation: P Q. Detta betyder att om P är sant så är Q sant. Utläses P medför
Läs merTATA42: Föreläsning 10 Serier ( generaliserade summor )
TATA42: Föreläsning 0 Serier ( generaliserade summor ) Johan Thim 5 maj 205 En funktion s: N R brukar kallas talföljd, och vi skriver ofta s n i stället för s(n). Detta innebär alltså att för varje heltal
Läs merGrafer och grannmatriser
Föreläsning 2, Linjär algebra IT VT2008 Som avslutning på kursen ska vi knyta samman linjär algebra med grafteori och sannolikhetsteori från första kursen. Resultatet blir så kallade slumpvandringar på
Läs merANDREAS REJBRAND NV3ANV Matematik Matematiskt språk
ANDREAS REJBRAND NV3ANV 2006-02-14 Matematik http://www.rejbrand.se Matematiskt språk Innehållsförteckning MATEMATISKT SPRÅK... 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2 INLEDNING... 3 MÄNGDER... 4 Att uttrycka en mängd...
Läs merPOLYNOM OCH POLYNOMEKVATIONER
Explorativ övning 8 POLYNOM OCH POLYNOMEKVATIONER Syftet med denna övning är att repetera gymnasiekunskaper om polynom och polynomekvationer samt att bekanta sig med en del nya egenskaper hos polynom.
Läs merSAMMANFATTNING TATA41 ENVARIABELANALYS 1
SAMMANFATTNING TATA4 ENVARIABELANALYS LÄST SOM EN DEL AV CIVILINGENJÖRSPROGRAMMET I INDUSTRIELL EKONOMI VID LITH, HT 04 Senast reviderad: 05-06-0 Författare: Viktor Cheng INNEHÅLLSFÖRTECKNING Diverse knep...3
Läs mer4x 1 = 2(x 1). i ( ) får vi 5 3 = 5 1, vilket inte stämmer alls, så x = 1 2 är en falsk rot. Svar. x = = x x + y2 1 4 y
UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Styf Prov i matematik BASKURS DISTANS 011-03-10 Lösningar till tentan 011-03-10 Del A 1. Lös ekvationen 5 + 4x 1 5 x. ( ). Lösning. Högerledet han skrivas
Läs merTALBEGREPPET AVSNITT 11
AVSNITT 11 TALBEGREPPET Vi har redan mött olika typer av tal: naturliga, hela, rationella, reella och komplexa, betecknade med N, Z, Q, R resp. C. Vad är det som skiljer olika talmängder? Finns det andra
Läs mer