Europeiskt och nordiskt försvarsmaterielsamarbete

Transkript

1 Europeiskt och nordiskt försvarsmaterielsamarbete En studie om det potentiella sambandet mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete i Europa och Norden Magisteruppsats Statsvetenskap med inriktning säkerhetspolitik Försvarshögskolan Författare: Viktor Norén Handledare: Malena Britz Maj 2013 Antal ord: 16478

2 SAMMANFATTNING I denna uppsats undersöks det potentiella sambandet mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete i Europa och Norden. Perioden som studeras är åren Variablerna konstrueras från data hämtade från SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) och utgörs av (i) genomsnittliga försvarsutgifter som andel av BNP, samt (ii) andelen försvarsmaterielaffärer som inkluderar samarbete vid produktion för de två grupperna av länder. I ett första steg görs en statistisk analys vars resultat visar på ett statistiskt signifikant samband mellan variablerna när det gäller de europeiska länderna, samt ett statistiskt insignifikant samband mellan variablerna för de nordiska länderna. I ett andra steg genomförs kvalitativa intervjuer i syfte att undersöka orsakerna till denna skillnad mellan de två samarbetena. De sammanvägda resultaten från studien ger inget entydigt svar på hur skillnaden mellan Europa och Norden med avseende på detta samband kan förklaras. Även om minskade försvarsutgifter överlag beskrivs som en drivkraft till internationellt försvarsmaterielsamarbete finns det sammantaget anledning att ifrågasätta att länder per automatik åstadkommer kostnadsbesparingar genom att ingå i ett försvarsmaterielsamarbete. Resultaten tyder på att försvarsmaterielsamarbete försvåras avsevärt om samarbetet varken kan erbjuda länderna kostnadseffektiva lösningar eller bidra till upprätthållandet av nationernas enskilda säkerhetspolitiska intressen. Inom ramen för det nordiska försvarsmaterielsamarbetet tyder mycket på att denna problematik är närvarande. Detta kan också vara en potentiell förklaring till frånvaron av samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete för de nordiska länderna. 2

3 INNEHÅLL Kapitel Inledning... 4 Disposition... 6 Framväxten av försvarsmaterielsamarbeten... 6 Europa... 6 Norden... 8 Kapitel Teori... 9 Kopplingen mellan ekonomi och försvarsmaterielsamarbete... 9 Efterfrågan, utbud och möjliga hinder för samarbete Realpolitik, idealism, internt och externt Tidigare studier Kapitel Metodologi Statistisk metod Kvalitativa intervjuer Metodologiska begränsningar Kapitel Deskriptiv statistik och avgränsningar Försvarsutgifter och försvarsmaterielsamarbete Kapitel Statistisk analys Trender avseende försvarsmaterielaffärer samt försvarsutgifter i Europa och Norden Forskningsfråga 1 Europa Forskningsfråga 1 Norden Kapitel Kvalitativ analys Forskningsfråga Kostnadsbesparingar som incitament till samarbete Mätproblem Politisk styrning Fördröjningseffekter Realpolitik och målkonflikter Koordinering och asymmetrisk information Rationellt agerande Kapitel Resultat Forskningsfråga Forskningsfråga Resultat kopplat till tidigare studier Kapitel Slutsatser och förslag på vidare forskning Appendix Källor

4 Kapitel 1 Inledning Kalla krigets slut används ofta för att beskriva början på en utveckling i Europa som bland annat innefattat ändrade uppgifter för ländernas försvarsmakter, minskade nationella försvarsutgifter, ett förändrat säkerhetsbegrepp samt ett ökat internationellt samarbete inom försvarsområdet. 1 Inom ramen för säkerhets-och försvarspolitiska samarbeten nämns ofta samarbete kring försvarsmateriel som en viktig komponent. Ett utökat försvarsmaterielsamarbete kopplas samman med idéer om interoperabilitet och standardisering mellan länders försvarsmakter. 2 Interoperabilitet kan här sägas vara direkt relaterat till ett vidare försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete och styr i vilken utsträckning försvarsmaterielen blir kompatibel med andra länders motsvarande materiel, vilket i sin tur styr möjligheten till vidare samarbete vid internationella insatser, övningar etc. När det gäller ekonomin har världens genomsnittliga försvarsutgifter sjunkit från 4,5 procent av BNP år 1980, till 2,5 procent av BNP år I relation till minskade ekonomiska resurser har det skett omfattande teknologiska framsteg, vilka bidragit till en dyrare och mer komplex vapenframställning. Förändringstakten i kostnaderna för vapenframställning har åtföljts av en betydligt lägre real ekonomisk tillväxt i de europeiska länderna. 4 Både i Europa och Norden finns ett utökat försvarsmaterielsamarbete med som prioriterat mål. Genom etableringen av den europeiska försvarsmyndigheten EDA (European Defence Agency) år 2004 tog EU ett steg på vägen mot att få ett gemensamt europeiskt försvar. En av EDA:s funktioner är att främja försvarsmaterielsamarbete mellan länderna som ingår i samarbetet. 5 När det gäller de nordiska länderna pågår ett försvarsmaterielsamarbete inom ramen för Nordefco (Nordic Defence Cooperation). Två av målen för det nordiska försvarssamarbetet är att främja konkurrens inom försvarsindustrin samt att 1 Mörth (2003), Alexandroff och Cooper (2010), Paul och Ripsman (2010), Agius (2011), Pettersson (2011) 2 Mörth 2003, s Sandler och Hartley 2007, s Kirkpatrick 2004, s EDA, hämtad den 17 april

5 öka interoperabiliteten mellan de nordiska försvarsmakterna. 6 Det politiska trycket avseende försvarsmaterielsamarbete mellan de nordiska länderna har succesivt ökat alltsedan 1990-talet. 7 Uppsatsen lägger fokus vid två faktorer minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete vilka med utgångspunkt i ovan är en del av utvecklingen sedan kalla krigets slut. En minskning av länders försvarsbudgeter i kombination med ökade materielkostnader leder till att svåra politiska beslut måste fattas. Sådana beslut rör exempelvis vilken roll landet ska spela på den internationella arenan samt hur man kan åstadkomma effektivitetsvinster vid materielanskaffning. 8 En potentiell effekt av internationellt försvarsmaterielsamarbete är att de länder som deltar i samarbetet kan uppnå en mer kostnadseffektiv materielanskaffning, vilket bör kunna kompensera för minskade försvarsutgifter. 9 Mot bakgrund i detta samt med utgångspunkt i det europeiska och nordiska försvarsmaterielsamarbetet formuleras följande två forskningsfrågor: 1. Finns det ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete för länderna inom EDA respektive Nordefco? 2. Vilka orsaker kan finnas till en eventuell skillnad mellan det europeiska och det nordiska samarbetet med avseende på detta samband? Syftet med undersökningen är att ta reda på hur sambandet mellan de två variablerna tar sig uttryck inom ramen för det europeiska och det nordiska försvarsmaterielsamarbetet. Om det är så att det finns ett samband mellan variablerna enligt ovan bör det vara möjligt att argumentera för att de kostnadsbesparingar de enskilda länderna uppnår i och med ett försvarsmaterielsamarbete helt eller delvis kan kompensera för minskade försvarsutgifter. 10 Om ett samband mellan variablerna saknas, alternativt om sambandet 6 Nordefco MoU 2009, hämtad den 17 april Britz 2012, p Sandler och Hartley 2007, s Marrone 2012, s Se exempelvis Valasek (2011) och Marrone (2012). Studien baseras därför på antagandet att det bör finnas en kausal koppling mellan minskade ekonomiska resurser och ett ökat samarbete på försvarsmaterielområdet. Studiens upplägg begränsar dock möjligheten att grundligt analysera denna eventuella kausalitet. 5

6 mellan variablerna skiljer sig åt mellan de två samarbetena, blir det intressant att undersöka vad som orsakar denna skillnad. Den första forskningsfrågan besvaras med hjälp av en statistisk metod och den andra forskningsfrågan med hjälp av kvalitativa intervjuer. Disposition Nedan ges inledningsvis en kort bakgrund till framväxten av nuvarande försvarsmaterielsamarbeten inom EDA och Nordefco. I kapitel 2 presenteras de teoretiska utgångspunkter som denna uppsats bygger på. Här presenteras också tidigare studier som på olika sätt knyter an till uppsatsens forskningsfrågor. Kapitel 3 innehåller en redogörelse över metodologi. Här diskuteras den statistiska metoden, kvalitativa intervjuer, samt metodologiska begränsningar. I kapitel 4 presenteras det empiriska materialet som används i den statistiska analysen samt de avgränsningar som gjorts avseende data och länder. Här presenteras och diskuteras också variablerna som används i den statistiska analysen. I kapitel 5 genomförs den statistiska analysen med utgångspunkt i den första forskningsfrågan. I kapitel 6 genomförs en kvalitativ analys som i huvudsak baseras på intervjuer i syfte att besvara den andra forskningsfrågan. I kapitel 7 sammanfattas studiens resultat och knyts till tidigare forskning. I ett avslutande kapitel presenteras slutsatser samt förslag på fortsatt forskning kring ämnet. Framväxten av försvarsmaterielsamarbeten Europa Mörth (2003) menar att försvarsmateriel utgör en mycket viktig fråga när det gäller framväxten av en gemensam europeisk försvarspolitik och försvarskapacitet. Utan en stark europeisk försvarsindustri och utan samarbete kring frågor som rör försvarsmateriel blir den europeiska försvarspolitiken substanslös. 11 Britz (2008) framhåller att NATO spelat en stor och viktig roll när det gäller försvarsindustrisamarbete i Europa eftersom det stora flertalet av de länder som producerar försvarsmateriel även är NATOmedlemmar. NATO har dessutom haft som mål att skapa interoperabilitet mellan medlemsländernas försvarsmakter, vilket utgjort en drivkraft när det gällt samarbete kring frågor som rört försvarsmateriel. 12 Även DeVore (2012) framhåller NATO som den 11 Mörth 2003, s Britz 2008, s. 45 6

7 första viktiga aktören vad gäller försvarsmaterielsamarbete. 13 Som tidigare nämnts innebar kalla krigets slut en början på utökade möjligheter att samarbeta i försvarsmaterielfrågor på en europeisk arena, snarare än inom ramen för NATO. De som först började utforma det europeiska försvarssamarbetet inspirerades av en vidare europeisk integrationsprocess som accelererade i och med att Maastrichtfördraget undertecknades år Föredraget möjliggjorde samarbete i frågor och inom områden som inte var strikt ekonomiska. 14 DeVore menar att den europeiska integrationen som tog fart påverkade europeiskt försvarsmaterielsamarbete på två sätt. Dels kunde försvarsmaterielsamarbete erhålla legitimitet genom att kopplas samman med EU, dels kunde EU:s överstatliga organ nu få tillgång till ett område där de tidigare varit exkluderade. 15 Den första europeiska organisationsstrukturen som upprättades i syfte att samarbeta kring försvarsmateriel var Western European Armaments Group (WEAG). WEAG etablerades som en konsekvens av att medlemsländer i ett annex till Maastrichtfördraget formulerat målet att skapa en europeisk försvarsbyrå, något som resulterade i att 13 medlemsländer gick samman och bildade WEAG år WEAG organiserades i tre kommissioner med olika ansvarsområden: (i) främjande av samarbete vid vapenprojekt, (ii) främjande av samarbete avseende forskning och utveckling, samt (iii) främjande av marknadsintegration mellan medlemsländerna. Fyra år efter bildandet konstaterades emellertid att WEAG hade misslyckats med att generera den önskade nivån avseende samarbete kring forskning och utveckling. Detta gjorde att medlemsländerna skapade ett nytt beslutande organ i form av Western European Armaments Organization (WEAO). WEAO var den första europeiska organisationen med ansvar för försvarsmaterielfrågor som erhöll en självständig juridisk status som organisation. Bildandet av WEAO bidrog bland annat till ett ökat fokus på samarbete kring forskning och utveckling. Vid sidan av WEAO etablerades år 1996 Organisme Conjointe de Coopération en Matière d Armement (OCCAR) som utgjordes av Europas fyra största vapenproducenter; Storbritannien, Frankrike, Italien och Tyskland. Syftet var att öka samverkan vid vapenprojekt. 17 Britz (2008) framhåller att OCCAR av många ses som embryot till den nuvarande europeiska försvarsbyrån (European Defence Agency, EDA). 18 År 1998, två år efter etableringen av OCCAR, under- 13 DeVore 2012, s DeVore 2012, s Mörth (2003) och DeVore (2012) 16 DeVore 2012, s Ibid, s Britz 2008, s 47 7

8 tecknade Europas sex största vapenproducenter (Storbritannien, Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien och Sverige) ett Letter of Intent (LoI) som förband staterna att utveckla metoder som kan underlätta omstruktureringen av Europas försvarsindustri. 19 Detta LoI började som ett mellanstatligt samarbete men formaliserades senare som ett fördrag och institutionaliserades i kommittéer där medlemsländerna förhandlade i frågor som rörde marknadsintegration. 20 När den europeiska försvarsbyrån EDA bildades år 2004 övertogs uppgifter som tidigare hanterats inom ramen för WEAG och WEAO. Enligt De- Vore låg den stora förändringen i att man nu satsade avsevärt mycket större resurser på samarbetet, med en personalstyrka fem gånger större i förhållande till WEAG och WEAO tillsammans. 21 Sammantaget kan sägas att europeiskt samarbete rörande försvarsmateriel utvecklats sedan kalla krigets slut inom ramen för ett antal mer eller mindre institutionaliserade samarbetsstrukturer. Norden Westberg och Doeser (2012) framhåller att kalla krigets slut innebar nya möjligheter för nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete. 22 Detta var också startskottet på ett ökat politiskt tryck avseende försvarsmaterielsamarbete mellan de nordiska länderna. År 1994 skrev de nordiska länderna, med undantag från Island, under ett avtal om utökat samarbete vid inköp av försvarsmateriel Nordic Armaments Cooperation (Nordac). 23 Nordac:s mandat och uppgifter inkorporerades sedan i den nuvarande samarbetsstrukturen Nordefco som upprättades år Samarbetet inom Nordac baserades på principen om ömsesidigt utbyte av nationella anskaffningsplaner i syfte att möjliggöra gemensam utveckling, anskaffning och underhåll vad gäller försvarsmateriel. 24 Enligt Nordefco medförde försvarsmaterielsamarbete under 15 år inom ramen för Nordac att man sparade uppskattningsvis 100 miljoner euro. 25 Hagelin (2006) menar att Sveriges starka position som tillverkare av försvarsmateriel varit en förutsättning för ett nordiskt försvarsmaterielsamarbete. Många av de stora vapensystem som upphandlats inom Nordac har varit svenska. Detta har skapat en obalans i Norden vad gäller försvarsmaterielan- 19 DeVore 2012, s Ibid. s Ibid. s Westberg och Doeser 2012, s Britz 2012, s Nordefco 2013, hämtad den 2 maj Nordefco 2013, hämtad den 2 maj

9 skaffning, vilket bland annat resulterat i att man inom Nordac många gånger misslyckats med att uppnå konsensus när det gäller anskaffning av försvarsmateriel. Försvarsmaterielsamarbetet har generellt heller inte involverat alla de nordiska länderna. 26 Intressant i relation till detta är att den svenska regeringen i sin skrivelse om nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete nämner att de nordiska försvarsindustriföreningarna i november 2012 undertecknade ett MoU (Memorandum of Understanding) i syfte att stärka den nordiska försvarsindustrins konkurrenskraft, både på den nordiska marknaden såväl som globalt. 27 Den svenska regeringen nämner också att det nordiska försvarsmaterielsamarbetet utvecklats i flera steg de senaste åren. Här nämns ett analysarbete som syftat till att undersöka förutsättningarna för gemensamt nordiskt ägande och brukande av försvarsmateriel. 28 Utifrån ovanstående står det klart att det sedan början på 90-talet funnits en nordisk vilja till samarbete inom frågor som rör försvarsmateriel. Med utgångspunkt i den svenska regeringens ordval verkar det också finnas fog för att tala om en nordisk marknad för försvarsmateriel, en marknad som man dessutom önskar värna. Kapitel 2 Teori Kopplingen mellan ekonomi och försvarsmaterielsamarbete Denna studies forskningsfrågor kan relateras till det övergripande problemområde som rör hur framväxten av internationella samarbeten kan förklaras. Thiem (2011), med hänvisning till Putnam (1988), menar att det inom statsvetenskapen blivit en i det närmaste självklarhet att kombinera faktorer på internationell och nationell nivå då internationella fenomen förklaras. Thiem menar att denna observation är särskilt relevant när det gäller försvarsmaterielsamarbete då detta politikområde förbinder säkerhetspolitik med ett politikområde som traditionellt varit underordnat detta; nämligen ekonomi. 29 Thiem (2011) framhåller två processer vilka specifikt styr försvarsmaterielsamarbete; dels graden av politisk koordinering mellan länder vad gäller utrikespolitik, dels ekonomiska incitament att exempelvis utveckla och producera försvarsmateriel tillsammans med andra 26 Hagelin (2006) s Skrivelse 2012/13:112, s Skrivelse 2012/13:112, s Thiem 2011, s. 2 9

10 nationer. 30 För att förklara ett eventuellt samband, alternativt frånvaro av ett samband, mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete utifrån de två forskningsfrågorna, verkar det alltså behövas ett perspektiv på internationella relationer som på ett tydligt sätt också tar hänsyn till ekonomiska drivkrafter. Efterfrågan, utbud och möjliga hinder för samarbete García-Alonso och Levine (2007) redogör för forskningen inom området försvarsekonomi (eng. defence economics ) där man bland annat intresserat sig för hur förändringar i hur stater ser på sin och andras säkerhet påverkar variabler så som vapenexport, nationell försvarsmateriellanskaffning samt koncentrationen av internationella försvarsindustrier. 31 I syfte att beskriva och förklara handel med försvarsmateriel redogör García- Alonso och Levine för faktorer som de menar styr tillgång och efterfrågan på sådan materiel. Enligt García-Alonso och Levine styrs efterfrågan av dels staters uppfattning om interna och externa hot, dels av priset på försvarsmaterielen. Stater kan sedan avgöra om det mest kostnadseffektiva är att: (i) På egen hand utveckla och producera materielen, (ii) att utveckla och producera materielen i samarbete med andra nationer, (iii) att producera materiel som utvecklats av någon annan under ett licenssystem, alternativt (iv) att importera den aktuella materielen. 32 Utöver en stats uppfattning om interna och externa hot styrs ett försvarsmaterielsamarbete alltså av hur pass kostnadseffektiv en viss anskaffningsmetod är i relation till övriga möjliga alternativ. Detta indikerar att ett land, oberoende av exempelvis internationella normer eller deltagande i ett institutionaliserat försvarsmaterielsamarbete tenderar att välja det mest kostnadseffektiva och säkerhetspolitiskt mest lämpliga alternativet. Risken finns antagligen att det kan uppstå en situation där den enskilda statens intressen (alternativt enskilda myndigheters intressen) inte kan tillgodoses inom ramen för ett visst försvarsmaterielsamarbete som landet anslutit sig till. En sådan situation uppstår antagligen om samarbetet inte erbjuder kostnadseffektiva och säkerhetspolitiska lösningar som passar statens eller de enskilda myndigheternas ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen. Utifrån ovanstående resonemang bör det vara möjligt att beteckna stater som en form av rationella aktörer på en marknad, där dessa strävar efter att maximera sin nytta (i termer av ekonomi och säkerhet). 30 Thiem 2011, s García-Alonso och Levine 2007, s Ibid. s

11 Utbudet av försvarsmateriel har enligt García-Alonso och Levine förändrats drastiskt sedan kalla krigets slut då en omfattande nedrustning ledde till färre nya försvarsmaterielprojekt och en minskning i antalet materielbeställningar i allmänhet. 33 Under samma tidsperiod har också relationerna mellan regeringar och försvarsindustrier förändrats. Tidigare var det vanligt att nationella försvarsindustrier utgjorde regeringarnas förlängda arm i och med att industrierna var statligt ägda. Trenden numera är ett ökat oberoende mellan regeringar och nationella försvarsindustrier. Denna utveckling baserades initialt på en idé om att öka effektiviteten i vapenproduktionen. 34 Denna utveckling, där vapenproduktion och försäljning har rört sig bort från staternas ansvarsområden, har lett fram till frågor som rör asymmetrisk information. Asymmetrisk information är knutet till spelteori där skillnader i information mellan parter (asymmetrisk information) inom ramen för en försvarsmaterielaffär förväntas leda till ett marknadsmisslyckande, en situation där marknaden på egen hand inte åstadkommer en effektiv resursfördelning. Enligt García-Alonso och Levine har problemet med asymmetrisk information blivit än mer relevant sett till att den internationella försvarsmaterielmarknaden blivit allt större, försvarsindustrierna blivit alltmer internationaliserade samt att samarbetsprojekt mellan länder blivit allt vanligare. 35 Med utgångspunkt i påståendena ovan rörande betydelsen av asymmetrisk information i relation till försvarsmaterielsamarbete blir en diskussion kring detta relevant då den andra forskningsfrågan ska besvaras. Om det går att påvisa förekomst av asymmetrisk information kan detta, med utgångspunkt i ovan, bidra till att förklara graden av samarbete mellan länderna som köper och säljer försvarsmateriel på dessa marknader. Realpolitik, idealism, internt och externt Bilden av staten som en rationell aktör enligt ovan kan alltså bidra till att förklara varför stater väljer att samarbeta kring försvarsmateriel. Att förklara ett försvarsmaterielsamarbete med att staterna inom samarbetet strävar efter att maximera intern och extern säkerhet samt att uppnå kostnadseffektivitet inryms i en teoretisk modell som gör anspråk på att förklara framväxten av försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten mer generellt. Tillkomsten av internationella samarbeten beskrivs av Putnam (1988) som ett two-level game som äger rum på dels en nationell, dels en internationell nivå. På den nationella nivån bedriver nationella grupperingar ett påverkansarbete gentemot regeringspolitiker i 33 García-Alonso och Levine 2007, s Ibid. s Ibid. s

12 syfte att hävda sina intressen. Politikerna å sin sida försöker uppnå makt genom att skapa koalitioner mellan sådana grupper. På den internationella nivån pågår också ett påverkansarbete där de nationella regeringarna försöker maximera sin handlingsfrihet i syfte att tillgodose de nationella intressegruppernas önskemål. Samtidigt försöker man på den internationella nivån också minimera konsekvenserna av motsvarande agerande hos andra stater. 36 Westberg och Doeser (2012) tar utgångspunkt i uppdelningen mellan interna kontra externa påverkansfaktorer när de undersöker förekomsten av, samt förutsättningarna för, ett nordiskt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete. 37 Westberg och Doeser inkluderar också två övergripande och konkurrerande idétraditioner realism och liberalism som de menar under lång tid präglat forskningen om internationell politik. Även om denna studie endast rör en aspekt av säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten, i form av samarbete kring försvarsmateriel, bör de teoretiska utgångspunkterna vara relevanta då svar på de två forskningsfrågorna söks. Detta eftersom Westberg och Doesers fyrfältsmatris nedan sammanför grupper av påverkansfaktorer på internationell och nationell nivå med utgångspunkt i en realpolitisk respektive idealistisk syn på det internationella systemet. Sett till staters uppfattning om säkerhet som en viktig faktor när det gäller att förklara det sätt på vilket försvarsmateriellanskaffning bedrivs, kan försvarsekonomi alltså kopplas samman med uppdelningen mellan internt/externt samt realpolitik/idealism i matrisen nedan. Med avseende på de två analysnivåerna i matrisen knyts denna också lätt till Putnams idé om ett two-level game som en grundläggande beskrivning av internationella samarbetens framväxt. 36 Putnam 1988, s Westberg och Doeser 2012, s. 22 ff 12

13 Realistiska/realpolitiska påverkansfaktorer Externa påverkansfaktorer Det anarkiska systemets grundstruktur och maktfördelningen mellan stormakterna. Interna påverkansfaktorer Säkerhetspolitiska påverkansfaktorer sammanhörande med en enhetlig syn på det nationella intresset, ländernas maktresurser och olikartade nationella strategiska situationer och historiska erfarenheter. Källa: Westberg och Doeser 2012, s. 23 Liberala/idealistiska påverkansfaktorer samt påverkan från det vidgade säkerhetsbegreppet Internationella normer, regler och intresseuppfattningar sammanhörande med institutionaliserat internationellt samarbete. Olikartade uppfattningar inom den nationella säkerhetspolitiken sammanhörande med konkurrerande inrikespolitiska intressegrupper och en pluralistisk syn på nationella intressen. Westberg och Doeser menar att den realistiska/realpolitiska idétraditionen utgår från idén om politik som en makt- och överlevnadskamp med konkurrerande nationella säkerhetsintressen. 38 Den liberala/idealistiska teoritraditionen fokuserar istället på möjligheterna att reformera den internationella politiken och minska risken för konflikter genom upprättandet av olika former av internationellt samarbete. 39 Britz (2012) menar att samarbete kring produktion och upphandling av försvarsmateriel har tydliga och intressanta drag av både realpolitik och inrikespolitik. Britz nämner ett exempel på detta i relation till det nordiska försvarsmaterielsamarbetet under kalla kriget. Britz menar här att det var realpolitiken, i form av NATO-medlemskap (Norge och Danmark) och neutralitetspolitik (Sverige), som styrde i vilken utsträckning de nordiska länderna sökte samarbete i produktion eller inköp av försvarsmateriel. 40 Mot bakgrund i detta finnas alltså en direkt koppling mellan försvarsmaterielsamarbete och Westberg och Doesers teoretiska uppdelning ovan. Det är vidare rimligt att tänka sig att försämrade ekonomiska förutsättningar delvis styr och utformar politiska intressen, både på ett nationellt och internationellt plan. Ett lands ekonomiska resurser (i detta fall militära utgifter) utgör rimligtvis en del av statens samlade makt, vilket i sin tur påverkar den in- 38 Westberg och Doeser 2012, s Ibid. 40 Britz 2012, s

14 ternationella maktfördelningen. Om försvarsmaterielsamarbete kan kompensera för ett minskat budgetutrymme på försvarsområdet kan försvarsmaterielsamarbete därmed ha en positiv inverkan på länders maktresurser. De olika teoretiska utgångpunkterna samt analysnivåerna visar på komplexiteten som ligger i att förklara framväxten av ett försvarsmaterielsamarbete samt detta samarbetes funktionalitet. Resonemangen hämtade från det försvarsekonomiska forskningsfältet gör gällande att handeln med försvarsmateriel, inklusive graden av samarbete, styrs dels av statens uppfattning om intern och extern säkerhet, dels av priset på försvarsmaterielen. Ett sådant samband talar för en beskrivning av staten som en rationell aktör som väljer det val som dels innebär minst påverkan på den interna och externa säkerheten, och dels leder till det ekonomiskt mest fördelaktiga utfallet vid materielanskaffning. Inom ramen för en modell som tar hänsyn till staters preferenser och mål vad gäller intern och extern säkerhet blir det enligt García-Alonso och Levine mycket viktigt att ta hänsyn till dessa preferenser och mål då handel med försvarsmateriel och samarbete vid sådana affärer analyseras. 41 Det är på denna punkt som Westbergs och Doesers teoretiska uppdelning enligt ovan kommer till användning när denna studies resultat ska analyseras och förklaras. Tidigare studier I detta avsnitt presenteras ett antal studier som på olika sätt knyter an till denna undersökning. Det har inte varit möjligt att finna studier som uttryckligen undersöker sambandet mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete. Flertalet av de studier som presenteras berör dock på olika sätt ekonomiska drivkrafter i relation till försvarsmaterielsamarbeten. Marrone (2012) menar att den ekonomiska kris som drabbade världen år 2008 lett till nedskärningar i nationers försvarsbudgetar och samtidigt lett till ett ökat intresse för bilateralt och multilateralt försvarssamarbete. 42 Marrone framhåller NATO som den organisation som traditionellt utgjort hörnstenen för europeiskt försvar. Marrone menar att NATO indirekt bidragit till standardisering av Europas militära kapaciteter. 43 När det gäller upprätthållandet av en europeisk militär kapacitet framhåller Marrone vikten av effektiv koordinering mellan medlemsstaterna. Med brister i denna koordinering riskerar 41 García-Alonso och Levine 2007, s Marrone 2012, s Ibid. s. 4 14

15 EU att med tiden förlora vissa militära kapaciteter. 44 Med anledning av den ekonomiska krisen i Europa menar Marrone att de europeiska länderna blir mer och mer medvetna om att man inom en snar framtid inte kommer kunna välja mellan att anskaffa en militär förmåga på nationell nivå eller genom multinationellt samarbete. Valet kommer i stället stå mellan att antingen anskaffa förmågan genom multilateralt samarbete eller att inte göra det alls. 45 Marrones beskrivning över nuvarande situation gör gällande att det mest rationella valet för de europeiska staterna i nuläget är att ingå försvarsmaterielsamarbeten, antingen bilateralt eller multilateralt. Den potentiella närvaron av ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete styrks därmed och ger anledning att undersöka detta potentiella samband närmare. Valasek (2011) analyserar europeiskt försvarssamarbete med fokus på begreppet pooling and sharing, där länderna inom ramen för ett försvarssamarbete kan ställa nationella försvarsförmågor till andra länders förfogande. Valasek menar att pooling and sharing aldrig helt kommer att kunna kompensera för minskade försvarsbudgetar då dessa budgetar för de europeiska länderna krympt till hälften jämfört med för två decennier sedan. 46 Däremot kan ett sådant samarbete innebära besparingar som delvis kan kompensera för denna minskning i försvarsutgifter. 47 Valasek framhåller ett antal karaktärsdrag som länder som hittills genomfört försvarssamarbete i form av pooling and sharing uppvisat. Dessa är (i) likheter avseende strategisk kultur, (ii) förtroende och solidaritet, (iii) försvarsmakter av likvärdig storlek, (iii) likvärdiga villkor för försvarsindustriföretag, (iv) tydlighet avseende intentioner med samarbetet, (v) seriösa avsikter med samarbetet, samt (vi) en låg grad av korruption. 48 Intressant i relation till denna studie är att Valasek genom att intervjua ett stort antal statliga tjänstemän och företrädare för försvarsindustrin i Europa drar slutsatsen att regionala försvarssamarbeten (exempelvis Nordefco) är rätt väg att gå. Regionala försvarssamarbeten kommer att göra de deltagande länderna militärt starkare och i förlängningen bidra till EU och NATO:s försvarskapaciteter. 49 Valaseks baserar bland annat detta resonemang på att regionala samar- 44 Ibid. s Ibid. s Valasek 2011, s bid. s Ibid. s Ibid. s

16 beten är lättare att åstadkomma givet en geografisk och kulturell närhet länderna emellan. 50 Thiem (2011) undersöker i sin studie försvarsmaterielsamarbete mellan västeuropeiska stater som han menar ökat markant sedan kalla krigets slut. Thiem framhåller en analytisk skiljelinje mellan den forskning som intresserar sig för politiskt samarbete och den som intresserar sig för ekonomiskt samarbete, där ekonomiska aspekter av försvarssamarbete ofta förbisetts inom den statsvetenskapliga forskningen. Ekonomiska aspekter av försvarsmaterielsamarbete kopplas av Thiem samman med den del av samarbetet som rör forskning och utveckling, produktion, standardisering, anskaffning och handel. 51 Thiem menar att EU:s medlemsstater agerat olika på möjligheten att, genom deltagande i formaliserade försvarsmaterielsamarbeten, omstrukturera sig nationellt i syfte att hantera efterfrågan på försvarsmateriel mer i enlighet med andra nationer. Thiem tar utgångspunkt i detta och frågar sig vad dessa olika förhållningssätt beror på? 52 Thiem använder sig av en kvalitativ jämförande metod och kommer fram till att ekonomiska motiv är den faktor som till störst del förklarar varför EU-länderna under perioden valde att ansluta sig till formella avtal som reglerar försvarsmaterielsamarbete. Detta reflekteras bland annat i många europeiska länders strategier för den nationella försvarsindustrin. 53 Ett andra spår som förklarar ländernas benägenhet att ansluta sig till avtal som reglerar försvarsmaterielsamarbete är dessas konstitutionella kultur; avseende graden av federalism. Detta styr synen på maktdelning och EU som en enad aktör i försvarsmaterielfrågor. 54 Hagelin (2006) studerar specifikt det nordiska försvarsmaterielsamarbetet. Han ställer i sin studie följande frågor: (i) Hur har nordiskt försvarsmaterielsamarbete fungerat de senaste tio åren? (ii) Kan regionalt försvarsmaterielsamarbete överleva? Om ja, kan det bidra till ett vidare europeiskt samarbete inom ramen för EU? Hagelin använder data från SIPRI när han försöker bedöma det nordiska försvarsmaterielsamarbetet mellan åren I syfte att utöka analysen tittar Hagelin även på relationen mellan 50 Ibid. s Ibid. s Thiem 2011, s Ibid. s Ibid. s Hagelin 2006, s

17 nordiska försvarsindustrier. Han nämner dock att det här saknas komplett information om transaktioner mellan dessa industrier. Hagelin studerar därför endast officiella svenska siffror över antalet tillstånd utfärdade av den svenska regeringen som ger godkännande till svenska försvarsindustriföretag att ingå samarbetsavtal rörande utveckling och produktion med andra nordiska länder. 56 Hagelins slutsatser gör gällande att det under den aktuella perioden är svårt att tala om förekomsten av en nordisk marknad för försvarsmateriel i termer av överföringar av relativt stora vapensystem. Hagelin observerar också en trend, framförallt med avseende på Sverige, där de nordiska länderna är på väg bort från nationell självförsörjning när det gäller försvarsmateriel. Hagelin menar att man blivit alltmer beroende av internationellt samarbete när det gäller forskning och utveckling samt i tillverkning av försvarsmaterielen. 57 När det gäller Hagelins andra fråga menar han att etableringen av EDA riskerar att begränsa det nordiska försvarsmaterielsamarbetet till fördel för andra lösningar som inkluderar ett större antal EU-länder. 58 Hagelin nämner att man uppnått kostnadsbesparingar inom det nordiska försvarsmaterielsamarbetet. Han menar dock att en obalanserad och stagnerad nordisk försvarsmaterielmarknad leder till begränsade möjligheter att nå framgång genom gemensam materielanskaffning, särskilt om de nordiska ländernas militära utgifter samtidigt är stadigvarande alternativt måste reduceras. 59 Utifrån Hagelins resonemang verkar det alltså som om dålig ekonomi kan inverka negativt på möjligheten att uppnå kostnadsbesparingar inom ramen för ett nordiskt försvarsmaterielsamarbete. En ytterligare försvårande omständighet är att EDA, med utgångspunkt i Hagelins resonemang, kan erbjuda de nordiska länderna mer attraktiva lösningar. Lindgren et al. (2002) undersöker i sin studie förutsättningarna för internationellt försvarssamarbete. Studien är producerad inom ramen för FOI:s (Totalförsvarets forskningsinstitut) arbete och presenterar slutsatser som är intressanta i relation till denna studie. Lindgren et al. menar att de europeiska staternas nationella intressen vad gäller försvarsmaterielsamarbete ser minst lika olika ut som staternas säkerhetsintressen i övrigt. 60 En grundläggande förutsättning för försvarsmaterielsamarbete är bland annat kunskap om potentiella samarbetspartners behov, prioriteringar och resurser. För att främja sam- 56 Ibid. s Ibid. s Hagelin 2006, s Ibid. s Lindgren et al. 2002, s

18 arbete mellan parter menar Lindgren et al. att det måste vara möjligt att utbyta omfattande information om de nationella behov som styr den enskilda statens agerande. 61 Detta knyter tydligt an till den teoretiska diskussionen ovan som rör asymmetrisk information och dennas betydelse i relation till samarbete kring försvarsmateriel. DeVore (2012) undersöker i sin studie framväxten av en EU-gemensam försvarsindustripolitik. DeVores tar utgångspunkt i den grundläggande frågan om det är möjligt att förena EU:s 27 medlemsstater, sett till ländernas skilda rutiner vad gäller försvarsmaterielanskaffning samt olikheter vad gäller försvarsindustrier, under en gemensam försvarsindustripolitik? 62 DeVore applicerar koncept och analytiska verktyg hämtade från historisk institutionalism på sin analys. Denna ansats bygger på antagandet att tidigare institutionella ramverk kan hjälpa oss att förstå den nuvarande utvecklingen av försvarsmaterielsamarbete i Europa, samt detta samarbetes framtidsutsikter. 63 DeVores slutsatser, vilka baseras på den historiska analysen, gör gällande att försvarsmaterielsamarbeten som kommit och gått i Europa de senaste sex decennierna i stor utsträckning ändrat form snarare än bytts ut. Antalet försvarsmaterielsamarbeten som nu är etablerade mellan grupper av länder i Europa begränsar enligt DeVore möjligheten för det europeiska försvarsmaterielsamarbetet att bli överstatligt. 64 Andersson (2012) analyserar med hjälp av läckta diplomatiska dokument vad som låg bakom Norges beslut år 2008 att anskaffa det amerikanska stridsflygplanet F-35 Lightning II framför svenska JAS 39 Gripen. Undersökningen kan beskrivas som en fallstudie som på ett tydligt sätt anknyter till svårigheter förknippade med försvarsmaterielsamarbete. Andersson menar att Norges val innebar ett stort misslyckande för den svenska regeringen och Försvarsmakten, vilka strävat efter att öka det nordiska försvarssamarbetet, där en norsk-svensk anskaffning av nästa generation Gripen-flygplan skulle utgöra basen långt in i framtiden. 65 Andersson beskriver Norge som ett av mest trogna NATOländerna som till stor del haft amerikansk försvarsutrustning sedan andra världskrigets slut. Det är enligt Andersson därför förvånande att Norge ens funderade på andra alter- 61 Ibid. s DeVore 2012, s DeVore 2012, s Ibid. s Andersson 2012, s

19 nativ till att anskaffa amerikanskt. 66 I kontrast till detta nämner Andersson dock att breda lager i Norge sedan mitten av 2000-talet önskat ändra spår i riktning mot Norden och Europa, bland annat på grund av ilska och besvikelse över USA:s mellanösternpolitik. Andersson analyserar diplomatisk korrespondens från den amerikanska ambassaden i Oslo som föregick affären och konstaterar förekomsten av en omfattande amerikansk politisk kampanj i syfte att sälja in F-35. Enligt de läckta dokumenten framkommer att en första utlandsförsäljning till ett tekniskt avancerat land och en trogen Nato-allierad skulle [ ] betyda mycket för försäljningen utomlands och stödet i USA. Dessutom skulle ett Gripenköp försämra Norges möjlighet att försvars Natos norra flank i en tid av rysk aktivitet i regionen. 67 I sin analys drar Andersson slutsatsen att Norges säkerhetspolitiska relation till USA var viktigare för den säkerhetspolitiska policy-eliten än nordiskt samarbete. 68 Kapitel 3 Metodologi Statistisk metod I syfte att besvara den första forskningsfrågan används statistisk metod. Den första forskningsfrågan; huruvida det finns ett samband mellan två specifika variabler, gör en statistisk metod användbar då ett sådant potentiellt samband ska analyseras. De två variablerna inom ramen för denna studie låter sig dessutom kvantifieras förhållandevis enkelt. Moses och Knutsen (2010) spårar den statistiska metodens ursprung tillbaka till John Stuart Mill som menade att det är möjligt att genom en induktiv 69 ansats fånga kausala samband. För att lyckas med detta menade Mill att forskaren måste utgå från det myller av information som observeras i världen och omvandla denna information till enskilda och väldefinierade fakta, som i sin tur kan relateras till andra fakta som genomgått samma typ av omvandling. 70 Genom att systematiskt observera samband mellan sådana fakta samt att kartlägga hur dessa samvarierar över tid är det möjligt, enligt Mill, att upptäcka enhetliga mönster. Moses och Knutsen menar att då en forskare identifierar 66 Ibid. s Ibid. s Ibid. s Induktion kan här förstås som härledning av slutsatser utifrån ett antal empiriska observationer (Moses och Knutsen 2007) 70 Moses och Knutsen 2007, s

20 en tydlig samvariation mellan två variabler X och Y finns det endast två logiska sätt på vilka denna samvariation kan förstås: antingen är X orsak till Y, eller så är Y orsak till X. 71 Den statistiska metoden vilar, med utgångspunkt i ovanstående, på en naturalistisk idétradition där epistemologiska och ontologiska antaganden bland annat leder fram till antagandet att det existerar regelbundenheter och mönster i världen som kan observeras och beskrivas. Vidare kan påståenden om sådana regelbundenheter testas empiriskt. Det är också möjligt att skilja mellan värdeladdade och faktiska påståenden, där fakta (inom ramen för faktiska påståenden) av princip är teoretiskt obundna. Slutligen kännetecknas det vetenskapliga arbetet av generaliseringar snarare än detaljstudier. 72 Den statistiska analysen inom ramen för denna undersökning syftar dock inte till att göra några vidare generaliseringar annat än vad som är nödvändigt för att besvara den första forskningsfrågan. Det görs alltså inga anspråk på att försöka generalisera resultaten till andra tidsperioder alternativt andra grupper av länder. Ytterligare diskussioner som rör den statistiska metodens användbarhet i relation till denna studie förs nedan. Kvalitativa intervjuer I syfte att besvara den andra forskningsfrågan används en metod som skiljer sig från den statistiska metoden i flera avseenden. Att genomföra kvalitativa intervjuer syftar enligt Lindlof och Taylor (2011) till att uppnå något av följande: (i) få förståelse för en social aktörs erfarenheter och perspektiv genom att ta del av dennes historier, redogörelser och förklaringar, (ii) få information om områden eller processer som inte kan observeras tillräckligt effektivt genom andra metoder, (iii) få kunskap om det förflutna, (iv) giltigförklara, verifiera eller kommentera information från andra källor, eller (v) att effektivisera datainhämtning. 73 De delar ovan som bäst passar denna undersökning torde vara (ii) och (iv). Den andra forskningsfrågan rör däremot vilka faktorer som kan förklara en eventuell skillnad mellan det europeiska respektive nordiska samarbetet med avseende på detta samband? Det handlar alltså här om att finna information om något som inte inryms i den statistiska modellen, samt att få information för att möjliggöra en fördjupad tolkning av de statistiska resultaten. 71 Ibid. s Ibid. s Lindlof och Taylor 2011, s

21 Den typ av intervjuer som passar den andra forskningsfrågan bäst är så kallade informantintervjuer. En informant utgörs av personer som besitter särskilda kunskaper som kan hjälpa forskaren att besvara den aktuella forskningsfrågan. 74 Intervjuerna syftar främst till att få information som kan bidra till att förklara de resultat som analysen av den första forskningsfrågan lett fram till. Informanterna i denna studie utgörs av totalt fem personer som intervjuats vid fyra tillfällen. En av intervjuerna inkluderade alltså två informanter. Informanterna har valts ut och tillfrågats på grund av sina organisatoriska tillhörigheter och ansvarsområden. Det rör sig om personer placerade på Försvarsdepartementet, Försvarsmakten samt Försvarets materielverk (FMV). Informanterna ansvarar på sina respektive myndigheter för internationella försvarsmaterielfrågor med europeisk alternativt nordisk anknytning. I de flesta fall har personerna chefspositioner. Genom att intervjua representanter från tre olika myndigheter fås tre olika perspektiv på nordiskt respektive europeiskt försvarsmaterielsamarbete; ett politiskt (Försvarsdepartementet), ett militärt/kravställarperspektiv (Försvarsmakten) och ett leverantörsperspektiv (FMV). Metodologiska begränsningar En viktig fråga som uppkommer i och med valet av statistisk metod rör den kausala kopplingen mellan de två variabler som ingår i undersökningen. Frågan blir om det är möjligt att knyta en förändring av försvarsmaterielsamarbete till minskade nationella försvarsutgifter, eller om en samvariation mellan variablerna är resultatet av helt andra processer, händelser, samarbeten etc.? Med utgångspunkt i antagandet att det bör kunna finnas ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete, blir det alltså svårt att dra säkra slutsatser om dessa variablers kausala förhållande endast med hjälp av den statistiska analys som görs i denna studie. Detta rör i grunden frågan om graden av samvariation mellan två variabler och hur denna samvariation kan förklaras. Att påvisa en samvariation är i de flesta fall enklare än att förklara denna samvariation. 75 Som nämndes i inledningen undersöks endast ett eventuellt samband mellan variablerna och inte det kausala förhållandet mellan dem. Grundantagandet är ändock att minskade ekonomiska resurser leder till ett ökat försvarsmaterielsamarbete, och inte tvärt om. 74 Ibid. s Stock och Watson 2012, s

22 När det gäller kvalitativa intervjuer är ett uppenbart problem reliabiliteten. I detta fall bestäms reliabiliteten av huruvida de intervjuer som genomförs kommer att ge samma information om intervjuerna upprepas. Eftersom detta är högst osannolikt kan reliabiliteten sägas vara bristfällig. 76 Detta kan ses i kontrast till den statistiska metoden där någon som använder samma data, statiskprogram och tillvägagångssätt med stor sannolikhet kommer att få samma resultat. Tolkningen av dessa resultat kan dock antagligen skilja sig något åt på grund av subjektivitet, forskarens förförståelse etc. Intervjuer utgör i sig själva icke repeterbara procedurer eftersom varje informant endast svarar på ett visst antal frågor som dessutom kan komma att variera mellan de informanter som deltar i studien. 77 Lindlof och Taylor (2011) nämner dock ett mer fundamentalt skäl till bristen på reliabilitet, nämligen antagandet om att verkligheten är föränderlig. Om uppfattningar om verkligheten kontinuerligt förändras, blir en replikering av resultat genom enskild bedömning inte genomförbart per automatik. 78 Något som emellertid begränsar detta problem är att förändringar i information som rör nationell säkerhet, ekonomiska förutsättningar etc., alternativt förändringar av subjektiva uppfattningar om sådan information, borde förändras relativt långsamt. Detta gör att resultaten från intervjuerna, i form av informanternas svar, bör kunna uppvisa en viss grad av reliabilitet. I och med att endast fem personer intervjuas kan även graden av validitet ifrågasättas. I ett försök att kringgå detta problem kopplas informanternas svar till teori, tidigare studier och empiriskt material innan slutsatser från studien dras. En invändning mot valet av intervjupersoner är förstås att dessa personer riskerar att i stor utsträckning utgå från ett svenskt perspektiv då de besvarar intervjufrågorna, och inte från ett mer generellt nordiskt eller europeiskt perspektiv. Samtliga intervjupersoner arbetar dock internationellt med koppling till europeiskt alternativt nordiskt försvarsmaterielsamarbete vilket gör att de lever upp till kraven för att kunna betecknas som informanter inom ramen för denna studie. Det hade varit önskvärt att även inkludera representanter från försvarsindustrin i undersökningen, sett till att denna industri i allra högsta grad påverkar försvarsmaterielsamarbete. Detta har dock inte varit möjligt inom ramen för denna studie. 76 Lindlof och Taylor 2011, s Ibid. s Ibid. s

23 Kapitel 4 Deskriptiv statistik och avgränsningar Försvarsutgifter och försvarsmaterielsamarbete De data som används i den statistiska analysen nedan är tvärsnittsdata. Sådana data utgörs av värden för olika enheter observerade vid en viss tidpunkt. 79 I detta fall rör det sig om genomsnittliga försvarsutgifter som andel av BNP respektive andelen försvarsmaterielaffärer som inkluderar samarbete vid produktion för specifika grupper av länder (EDA och Nordefco) vid specifika tidpunkter. Den första forskningsfrågan söker svar på om det finns ett samband mellan minskade försvarsutgifter och ett ökat försvarsmaterielsamarbete för länderna inom EDA och Nordefco. När det gäller försvarsutgifter är data hämtad från SIPRI Military Expenditures Database. För att passa den första forskningsfrågan har genomsnittliga försvarsutgifter som del av BNP per år beräknats för de grupper av länder som ingår i EDA respektive Nordefco. 80 Variabeln som mäter försvarsmaterielsamarbete utgörs av andelen försvarsmaterielaffärer som inkluderar samarbete vid produktion. Denna variabel har beräknats genom att summera antalet försvarsmaterielaffärer där landet som är mottagare av försvarsmaterielen på något sätt varit involverad i produktionen av denna materiel. Antalet sådana försvarsmaterielaffärer, där SIPRI alltså kunnat påvisa någon form av samarbete vid produktionen, delas sedan med det totala antalet försvarsmaterielaffärer för samma år. På så sätt skapas ett mått som reflekterar hur andelen försvarsmaterielaffärer som inkluderar samarbete vid produktion ser ut för respektive år samt inom de aktuella grupperna av länder. En uppenbar brist i undersökningen är att måttet som konstrueras och används för att mäta försvarsmaterielsamarbete i själva verket bara inkluderar en del av det försvarsmaterielsamarbete som bedrivs mellan de grupper av länder som undersöks. Ett grundproblem rör hur försvarsmaterielsamarbete kan och bör mätas. Frågan blir om annat än vad som reflekteras i de data som används bör inkluderas för att på djupet kunna värdera försvarsmaterielsamarbetena inom ramen för EDA och Nordefco med avseende på de två variablerna? Exempelvis faller samarbete i form av gemensam upphandling 79 Stock och Watson 2012, s Alla EU-länder utom Danmark deltar i EDA-samarbetet, totalt 26 stycken. Alla de fem nordiska länderna samarbetar inom ramen för Nordefco. Island deltar dock bara på politisk nivå och exkluderas av den anledningen från denna undersökning. Island saknar dessutom helt försvarsindustri vilket ytterligare motiverar detta (Britz 2008). 23