Kapitel III MODERATA POSITIONER

Transkript

1 Kapitel III MODERATA POSITIONER En moderat abortetisk position tillåter abort i fler typer av fall än den konservativa positionen, men uttrycker samtidigt en mer restriktiv syn på abort än de liberala abortetikerna. Utifrån denna karakteristik är det uppenbart att det finns flera olika möjligheter för den som vill argumentera för en moderat position. Dels kan man tänka sig en hel uppsättning olika moderata teser, som skiljer sig åt med avseende på de typer av fall i vilka de tillåter abort. Dels kan man tänka sig många olika sätt att argumentera för dessa teser. Ett sätt att nå fram till en moderat position är att utgå från den traditionella konservativa moralprincipen, men utvidga antalet undantag från denna. Ett sådant försök presenteras i avsnitt 1. Ett annat, besläktat sätt att nå fram till en moderat position, som varit ganska populärt i feministiska kretsar, 1 är att, utifrån en rättighetsbaserad moraluppfattning, gå med på att foster har rätt till liv, men försöka visa att denna rättighet inte medför någon inskränkning av kvinnans rättigheter i flera fall än då hennes liv står på spel. Ett i abortdebatten mycket diskuterat argument av detta slag presenteras i avsnitt 2. Ett tredje och mycket vanligt sätt att formulera moderata positioner har varit att peka ut någon bestämd punkt, eller något bestämt intervall, i fosterutvecklingen som är sådant, att det i allmänhet är fel att döda foster som nått fram till eller förbi denna punkt i sin utveckling, men förhållandevis oproblematiskt att döda de foster som ännu inte nått dithän. Denna punkt eller detta intervall har då vanligen bestämts utifrån när i sin utveckling fostret får någon viss egenskap som är sådan att det i allmänhet är fel att döda varelser som har en sådan egenskap, men mindre moraliskt allvarligt att döda sådana som saknar den. 1 Det bör påpekas att det finns feminister som argumenterar på helt andra vis. Vissa är t.ex. motståndare till abort p.g.a. att de ser omvårdnad och ansvarstagande för andra (inklusive fostret) som ett kvinnligt ideal. Se Sally Markowitz: "Abortion and Feminism", s. 4.

2 129 I avsnitt 3 och 4 presenteras två olika försök att visa, att det, om den gravida kvinnan så önskar, är rätt att göra abort på foster som ännu inte utvecklat en kapacitet för medvetande, men att det, med vissa undantag, är fel att göra abort på foster som utvecklat denna kapacitet. 1 Det första av dessa försök formuleras i termer av när fostret får rätt till liv, medan det andra utgår från ett regelutilitaristiskt resonemang. Ytterligare en strategi, som i och för sig aldrig använts för att driva en uttalat moderat position, men som ändå antytts av flera författare, är att hävda att det, från någon viss punkt i fostrets utveckling, blir s.a.s. gradvis mer och mer fel att döda det allt eftersom det utvecklas. Detta argument presenteras i avsnitt 5. Ett sista sätt att nå fram till en moderat position är att utifrån någon handlingsutilitaristisk princip försöka visa att instanser av vissa typer av abort oftast leder till dåliga konsekvenser och därför är fel, medan andra leder till goda konsekvenser och därför får utföras. Ett resonemang i denna riktning presenteras i avsnitt 6. Som vi kommer att se så finns det en stark tendens att dessa olika argument vid närmare granskning kan generera betydligt mer generösa hållningar till abort, än vad som hävdats av argumentens förespråkare. Undantaget utgörs i viss mån av de två första argumenten, som utgår från att foster har rätt till liv respektive att det är fel att döda människor och att foster är människor. Den senare av dessa förutsättningar kritiserade jag i kapitel II, den förra är, som vi kommer att se under detta kapitels gång, inte heller den så rimlig. Dessa avvikelser spelar således mindre roll för kapitlets allmänna tendens. 1. ETT AVSTEG FRÅN KONSERVATISMEN: VÅLDTÄKT En del kristna etiker har inte godtagit den vanliga ståndpunkten i kristna kretsar, att det enda som kan rättfärdiga dödandet av en män- 1 Andra förslag på sådana punkter är den s.k. kvickningen, d.v.s. den punkt då kvinnan först erfar fosterrörelser samt s.k. viabilitet, d.v.s. den punkt då fostret blir, som det brukar heta, "livsdugligt". Då ingen av dessa punkter förefaller mig särskilt moraliskt relevant på det mer djupgående sätt som denna typ av argument förutsätter tar jag inte upp dem i detta kapitel. Däremot omnämns de i en kort översikt i kapitel 4, där jag också förklarar skälen till deras bristande moraliska relevans.

3 130 niska är att man därigenom räddar livet på en eller flera människor. 1 En av dessa är Alan Donagan, vars idéer om den gravida kvinnans rätt till självförsvar vi stiftade bekantskap med i II: Donagan utgår ifrån det traditionella konservativa argumentet mot abort: Det är, med vissa sällsynta undantag, fel att döda människor, foster är människor från befruktningsögonblicket och abort är således nästan alltid fel. 2. Till skillnad mot sina konservativa kolleger försvarar emellertid Donagan tesen att detta argument är förenligt med att abort är tillåtet även i fall där graviditeten har orsakats av våldtäkt. Donagans version av den konservativa principen utgår från en princip som påbjuder var och en att respektera alla människor som förnuftiga varelser. 3 Via vissa andra principer menar han sig sedan ur denna princip kunna härleda att det är fel att döda människor. 4 Det som gör det fel att döda människor förefaller alltså vara att de är förnuftiga varelser. Som vi såg i avsnitt II:2.6.4 har Donagan argumenterat för att detta förbud mot dödande även gäller varelser som i strikt mening inte är förnuftiga och då främst foster. Det finns två sätt att förstå det argumentet. Å ena sidan verkar Donagan, som vi tidigare sett, resonera i linje med potentialitetstolkningen och hävda att det även är fel att döda varelser som under normala omständigheter skulle utveckla förnuft. 5 Å andra sidan verkar han ibland luta åt att det viktiga är att fostret tillhör en art som är sådan att det är naturligt för dess medlemmar att, under normala omständigheter, utvecklas till förnuftiga varelser. 6 Oavsett vilken av dessa tolkningar Donagan avser att uttrycka, så har jag redan argumenterat mot dem på en rad punkter. 7 1 Se avsnitt II: Donagan, op. cit., ss. 82 f. & 168 f. 3 Ibid., s Ibid., s Se avsnitt II: Efter att ha slagit fast att vi är skyldiga rationella varelser den typ av respekt som gör att det för det mesta är fel att döda dem, skriver Donagan att detta resonemang innebär att "...respekt är något som vi är skyldiga varelser i kraft av ett tillstånd som de befinner sig i, säg tillståndet att vara förnuftig. Om det finns varelser som uppnår detta tillstånd genom en utvecklingsprocess som det är naturligt för normala medlemmar i deras art att genomgå under normala omständigheter, är det då inte logiskt att vi även måste respektera dem, oavsett om de ännu har uppnått detta tillstånd eller ej?". Op. cit., s Min kursivering.

4 Fostret som ofrivillig inkräktare Det intressanta med Donagans argument är hans åsikt att undantagen från den konservativa principen kan rättfärdiga abort även i fall där graviditeten är orsakad av våldtäkt. Argumentet för denna tes utvecklas aldrig i detalj, men det förefaller ändå vara i viss mån analogt till hans argument för riktigheten av de aborter som krävs för att rädda kvinnans liv. 1 Det följande är vad Donagan skriver apropå våldtäkt: Här har inte det ofödda barnet kommit till genom någon frivillig handling från hennes [d.v.s. den gravida kvinnans] sida. Och därför skulle det, enligt min åsikt, inte innebära att brista i respekt för det som en rationell varelse om hon vägrar att behålla det i sin livmoder. Fastän barnet formellt sett är oskyldigt, så är det en ofrivillig inkräktare, som modern får låta avlägsna från sin kropp, även om detta skulle orsaka dess död, utan att hon bryter mot förbudet mot att döda oskyldiga. 2 Trots en klassisk konservativ utgångspunkt avviker detta resonemang på ett flagrant sätt från de traditionella konservativa sätten att betrakta abortproblematiken. I det konservativa lägret anses det, som vi tidigare sett, att direkta hot mot kvinnans liv är det enda som möjligen kan rättfärdiga abort. Men Donagan tar på ett helt annat sätt kvinnans parti. I hans version av den kristna moralen krävs inte längre något som helst hot mot kvinnans liv eller hälsa för att det ska kunna vara rätt att döda fostret. Det enda som krävs är att den gravida kvinnan inte har orsakat fostrets existens genom någon frivillig handling. 3 I sådana fall kan nämligen fostret betraktas som en (ofrivillig) inkräktare som, i likhet med angripare, får dödas. Det är emellertid inte helt klart hur detta krav på frånvaro av aktivt och frivilligt orsakande av graviditeten ska förstås. Antag exempelvis att en fjortonårig kvinnlig prostituerad heroinist blir gravid med en av sina kunder i desperat jakt efter pengar till en ny dos. I en svag mening var detta naturligtvis ett resultat av en frivillig handling från hennes sida: Hon kunde ju trots allt ha låtit bli att ha samlag med kunden, även om det förmodligen hade medfört fruktansvärda 7 I avsnitten II:2.4.2 respektive Detta argument presenterades i avsnitt II: Op. cit., s Detta utesluter förstås inte att det i praktiken nog ofta är fallet att graviditeter som orsakats av våldtäkt är ett allvarligt hot mot kvinnans psykiska hälsa.

5 132 abstinensplågor som kanske t.o.m. kunde ha lett till döden. Men i den meningen blir det svårt att säga att inte även vissa våldtagna kvinnor orsakat sin graviditet genom frivilliga handlingar. De kunde ju trots allt låtit bli att låta våldtäktsmannen få som han vill, även om detta förmodligen hade lett till att de misshandlats svårt och kanske t.o.m. dödats. 1 En i detta sammanhang rimligare syn på vad det innebär att graviditeten inte är ett resultat av någon frivillig handling från kvinnans sida är att detta även kan vara fallet om underlåtandet av samlag på något sätt var kopplat till negativa effekter för kvinnan. Det som gör att graviditeter som är orsakade av våldtäkt inte är resultat av frivilliga handlingar från de drabbade kvinnornas sidor är att de, om de skulle ha vägrat att låta våldtäktsmannen få som han vill, antingen skulle ha drabbats av någon typ av skada, eller att de hade goda skäl att tro att så skulle bli fallet. 2 Eventuellt kan man också kräva att detta förhållande ska vara en följd av att någon annan person än kvinnan (t.ex. våldtäktsmannen) manipulerat med (de sannolika) utfallen av de handlingsalternativ hon hade i våldtäktssituationen (t.ex. genom att hålla en kniv mot hennes strupe). En sådan begreppsbildning garanterar att alla våldtagna kvinnor har tvingats till samlag och att de graviditeter som eventuellt blir resultatet inte är följden av någon frivillig handling från deras sida. Samtidigt tycks det emellertid svårt att då inte även hävda att det också kan vara rätt att göra abort på den fjortonåriga heroinisten. Även hon skulle ju drabbas av ytterst negativa effekter om hon avstod från samlag - effekter som kunde ha undvikits om andra personer hade handlat annorlunda. Denna tolkning av Donagans argument verkar således kunna rättfärdiga abort i fler typer av fall än de där 1 I en del våldtäktsfall är det naturligtvis så att kvinnan inte kan undvika våldtäkten ens i denna ytterst svaga bemärkelse, t.ex. om hon blir fasthållen och bokstavligen inte kan göra något för att komma undan. Donagan skiljer emellertid inte mellan olika sorters våldtäkter och tycks därför mena att hans princip ska rättfärdiga alla typer av regelrätt våldtäkt, alltså även sådana som utförs under hot, men utan direkt fysiskt tvång, där kvinnan i princip kunde ha undvikit våldtäkten, om än till priset av sitt eget liv. 2 Denna sista kvalifikation förefaller rimlig, då det ju är möjligt att tänka sig våldtäktsfall där det är sant, att om kvinnan hade kämpat emot så hade våldtäktsmannen tappat modet och tagit till flykten utan att skada henne. Men om kvinnan som läget var hade goda skäl att tro att hon skulle skadas om hon kämpade emot - t.ex. i kraft av att våldtäktsmannen hotade henne med kniv - så är det likväl rimligt att säga att hon tvingades till samlag.

6 133 graviditeten är ett resultat av en regelrätt våldtäkt. Det bör observeras att denna möjlighet att rättfärdiga abort inte nödvändigtvis bara gäller i extrema fall av den typ som jag illustrerat med mitt exempel med den fjortonåriga heroinisten. Negativa effekter kan vara av olika slag och olika grad. Donagan blir förstås tvungen att dra någon sorts gräns för hur negativa effekterna av att underlåta samlag måste vara för att en graviditet ska anses som påtvingad. I våldtäktssituationer är förvisso de skador som kvinnan har skäl att förvänta sig om hon kämpar emot av ytterst allvarlig natur. Men det utesluter förstås inte att det även finns andra, mer "vardagliga", typer av fall där underlåtandet av samlag är kopplat till negativa effekter som, även om de är av en annorlunda sort än de skador som en våldtäktsman hotar att åsamka, kan bedömas vara minst lika allvarliga. Betrakta exempelvis följande scen: En kvinna får, av den man som är far till hennes barn och som hon älskar djupt och innerligt, höra följande replik: "Om du inte går med på att ligga med mig, så går jag ifrån dig!" Det återstår dock en möjlighet för Donagan att åtminstone undvika slutsatsen att det kan vara rätt att göra abort på den fjortonåriga heroinisten. Denna möjlighet utgår från en tolkning av argumentet där förekomsten av tvång är beroende, inte bara av de effekter som (sannolikt) skulle drabba kvinnan om hon underlät vissa handlingar, utan även av till vilken grad denna situation (där hon står inför valet att skadas eller att göra något hon inte vill göra) kan anses vara en "naturlig" eller "normal" följd av det sätt på vilket hon frivilligt har valt att leva sitt liv. Han skulle då kunna peka på att den fjortonåriga heroinisten trots allt har valt ett livsprojekt (att gå på heroin) där det, givet att heroinlangarna tar bra betalt för sin vara, är en normal följd för en kvinnlig missbrukare att försättas i den situation hon hamnat i (d.v.s. att vara tvungen att ha samlag för att undvika abstinensplågor). I våldtäktsfallet är det dock annorlunda. Att utsättas för våld om hon inte gör våldtäktsmannen till viljes är ju vanligen ingen normal eller naturlig följd av något projekt som kvinnan själv valt. För att denna tolkning ska bli någorlunda rimlig krävs vissa kvalifikationer. Det kan exempelvis inte krävas fullständig insikt om de negativa följderna som med stor sannolikhet är förknippade med något visst projekt, för att detta projekt ska kunna anses vara fritt valt. I annat fall blir det åter svårt att se någon egentlig skillnad mellan den fjortonåriga heroinisten och den våldtagna kvinnan. Att någon fritt väljer att bli heroinist är t.ex. förenligt med att denna person inte rik-

7 134 tigt inser vad det innebär att vara heroinist. Samtidigt verkar det dock rimligt att ändå kräva en viss kunskap om ett projekts (sannolika) följder, för att det ska kunna anses som fritt valt. En svårighet med denna tolkningslinje är att det är oklart var man ska dra gränsen för när någon händelse är en "naturlig" eller "normal" följd av ett projekt. Antag att en kvinna i mycket utmanande kläder tar sig en nattlig promenad utefter ett välkänt våldtäktsstråk. I ett sådant fall kan sannolikheten för att hon ska bli våldtagen vara mycket hög (och vi kan dessutom tänka oss att hon känner till detta, men chansar). Att ta sin nattliga promenad utefter den väg hon valt och i de kläder hon bär är något som hon har valt själv. Eller, för att ta ett ännu mer extremt exempel, betrakta i stället en kvinna som ringer på hos en notorisk våldtäktsman i akt och mening att genom sin egenhändigt utvecklade nudist-terapi bota hans sjuka böjelse. Om någon av dessa kvinnor blir våldtagen, är då inte detta att betrakta som en normal följd av det beteende hon uppvisat? Om inte, så förefaller det svårt att inte åter låta vår fjortonåriga heroinist ingå i de fall där abort kan rättfärdigas med hänvisning till att graviditeten är påtvingad. Om inte våldtäkt är en normal följd i ovanstående fall, på vilket sätt kan då situationen att vara tvungen att välja mellan samlag och abstinensplågor anses vara det i den fjortonåriga heroinistens fall? Samtidigt verkar det även vara möjligt att ifrågasätta att kvinnor liknande vår fjortonåriga heroinist verkligen har valt projektet att vara missbrukare av egen fri vilja. För vem vet vilka hennes skäl att bli missbrukare är? Hon kanske har haft goda skäl att tro att missbruket är det enda sättet för henne att komma undan allehanda problem som hon brottas med. T.ex. kan hemförhållandena ha varit så ruskiga att drogmissbruket framstått som det enda någorlunda uthärdliga alternativet för henne. Att ge sig in i missbruket är då, i likhet med att göra en våldtäktsman till viljes, något hon tvingats till i den mening av "tvinga" som är relevant i detta sammanhang. Huruvida detta verkligen är fallet torde dock variera från fall till fall. En annan oklarhet rör vad det närmare bestämt är som ska vara en normal följd av ett fritt valt livsprojekt, för att Donagan ska kunna utesluta andra fall än de där det förekommit våldtäkt. Antag t.ex. att en kvinna frivilligt har samlag med en man och skyddar sig mot graviditet med ett tillförlitligt preventivmedel. Tillförlitligt eller ej, så misslyckas dock detta preventivmedel med att fylla sin funktion denna gång, varvid kvinnan blir gravid. I detta exempel är inte samlaget påtvingat, men likväl verkar det rimligt att säga att graviditeten är det.

8 135 Denna kvinna har frivilligt valt ett livsprojekt (att ha samlag med tillförlitliga preventivmedel) där den normala följden snarast är att inte bli gravid. Är det då inte rimligt att betrakta ett foster som tillkommit på detta sätt som en ofrivillig inkräktare, som får dödas enligt Donagans undantag på samma vis som då graviditeten orsakats av våldtäkt? Denna argumentationslinje innebär att det inte längre är själva samlaget som ställs i fokus. Frågan gäller i stället till vilken grad kvinnan kan sägas ha blivit gravid av egen fri vilja, vilket alltså inte är detsamma som att fråga sig om hon har haft samlag frivilligt. Detta sätt att se på denna problematik förefaller mig också vara den rimligaste, inom ramen för den aktuella synen att det som kan rättfärdiga abort är att kvinnan inte frivilligt framkallat fostrets existens. Det som gör frågan om samlaget är påtvingat eller ej intressant i denna kontext är ju när allt kommer omkring endast att det i så fall visar att en resulterande graviditet även är påtvingad. Vilket utslag en sådan vinkling av resonemanget ger i fall där kvinnan på olika sätt försökt undvika att bli gravid diskuteras vidare i avsnitten III:2.1 respektive I anslutning till den diskussionen tar jag, i avsnitt III:2.1.2, även upp vilken moralisk relevans som ska tillmätas denna typ av överväganden. Förutom de exempel jag redan nämnt förefaller det inte heller möjligt att utifrån den aktuella tolkningen avfärda fall av den typ där kvinnan hotas med allvarliga negativa effekter av en annan sort än de som är aktuella i våldtäktssituationer (t.ex. att bli övergiven av sin älskade). Det finns många sätt på vilka en kvinna kan bli tvingad till samlag eller på något annat sätt bli gravid mot sin vilja och inte alla dessa är att betrakta som våldtäkt. Inte heller den just refererade strategin tycks således kunna utesluta att det finns en rad typer av fall där graviditeten inte orsakats av våldtäkt, men samtidigt inte heller är något som kvinnan rimligen kan sägas ha åstadkommit frivilligt. 2. DET FEMINISTISKA ARGUMENTET I det föregående avsnittet såg vi att det förefaller svårt att, utifrån en konservativ syn på fostrets moraliska status, rättfärdiga abort då graviditeten är ett resultat av våldtäkt, utan att därmed även rättfärdiga abort i flera andra typer av fall. I sin omtalade artikel "Ett försvar för abort" har Judith Jarvis Thomson drivit en moderat tes som på sätt och

9 136 vis ligger i linje med denna slutsats. 1 Det finns vissa signifikanta skillnader mellan Donagans och Thomsons utgångspunkter. Den senare argumenterar, till skillnad från den förre, i termer av rättigheter. Thomson antar visserligen, för resonemangets skull, att foster har rätt till liv. 2 men det är osäkert om detta är jämförbart med den moraliska status som tillskrivs fostret av Donagan och de konservativa abortetikerna. Thomson hävdar nämligen att antagandet att foster har rätt till liv inte på något enkelt sätt implicerar att abort är fel (i de flesta fall). Huruvida det i praktiken är fel att orsaka fostrets död beror, enligt Thomson, på vilken rättighet det har att erhålla sådant som det behöver för att inte dö. Enligt Thomson är det inte orimligt att fostret, i många fall där kvinnan önskar göra abort, saknar rättigheter av detta slag. Nyckeln till Thomsons resonemang ligger främst i den rätt att bestämma över sin kropp som Thomson tillerkänner kvinnan. Men också i hennes uppfattning av rätten till liv. Varje persons rätt att bestämma över sin kropp medför, enligt Thomson,...att innehavet av rätten till liv inte garanterar innehavet av vare sig en rätt till användning eller en rätt att få tillstånd till fortlöpande användning av en annan persons kropp - även om man behöver det för att hålla sig vid liv. 3 Rätten till liv kan därför, enligt Thomson, inte tolkas som en okvalificerad rätt att inte bli dödad: Rätten till liv består inte i rätten att inte bli dödad utan snarare i rätten till att inte bli orättvist dödad. 4 Om en sådan analys av rätten till liv accepteras, så är, enligt Thomson, 1 Se "Ett försvar för abort", i Anderberg & Persson, op. cit. Detta är en översättning av Thomsons ursprungliga artikel, betitlad "A Defence of Abortion". Denna artikel har senare tryckts i en rad olika antologier, bl.a. i Singer (red), Applied Ethics, op. cit. Alla referenser är, såvida inget annat anges, till den svenska översättningen. 2 "Ett försvar för abort", s. 52. Det framgår dock inte helt klart i kraft av vilken egenskap som Thomson tänker sig att foster har rätt till liv. De kandidater hon nämner är arttillhörighet, kroppskonstitution och hjärnaktivitet 3 Ibid., s. 60. Se även Thomsons artikel "Rights and Deaths", s Op. cit., s. 61. Min kursivering.

10 137...klyftan i argumentet mot abort påtaglig: det är på inga villkor tillräckligt att å ena sidan visa att fostret är en person, och å andra sidan påminna oss om att alla personer har en rätt till liv - vi behöver också överbevisas om att dödandet av fostret kränker dess rätt till liv, d.v.s. att abort är orättvist dödande. 1 Även om fostret antas ha en rätt till liv, så implicerar således inte detta, enligt Thomson, att det alltid är fel att göra något som leder till att det dör. Vad som på sin höjd följer är att kvinnan (och andra) har en förpliktelse att inte göra detta något såvida det inte innebär en inskränkning av hennes rätt att bestämma över sin kropp. Det enda sättet att låta bli att framkalla fostrets död då kvinnan önskar göra abort är ju emellertid att hon upplåter sin kropp till det och detta har hon, i kraft av sin rätt att bestämma över sin kropp, ingen förpliktelse att göra. Rätten att bestämma över den egna kroppen gör således att kvinnan över huvud taget inte har någon förpliktelse mot fostret att upplåta sin kropp till det, såvida inte även fostret har en rättighet att nyttja hennes kropp. I de fall fostret saknar en sådan rättighet kan därför inte abort rubriceras som orättvist dödande. Thomson erkänner att en del foster kan erhålla en nyttjanderätt till kvinnans kropp - nämligen om kvinnan på något sätt åtar sig ett ansvar för fostret. Denna möjlighet att kritisera abort ur moralisk synpunkt framkommer då Thomson först kvalificerar den ståndpunkt som uttrycks i de föregående citaten: Med undantag för sådana fall då den ofödda personen har en rätt att kräva stora uppoffringar av modern - och möjligheten att det kunde finnas sådana fall lämnade vi öppen - är ingen människa moraliskt förpliktigad att, beträffande hälsotillstånd, övriga intressen och angelägenheter samt plikter och åtaganden, göra stora uppoffringar under nio år eller under ens nio månader i avsikt att hålla en person vid liv. 2 På liknande sätt hävdar Thomson att det är......uppenbart att ingen är moraliskt erfodrad att offra stora delar av sitt liv - nio år eller nio månader - åt upprätthållandet av livet på en person som inte har någon särskild rätt (möjligheten därav lämnade vi öppen) att kräva detta. 3 1 Loc. cit. Min kursivering. 2 Ibid., s. 65. Min kursivering. 3 Ibid., s. 66 f. Min kursivering.

11 138 Och slutligen sammanfattar Thomson: Det skulle kunna sägas att vad som är viktigt inte endast är det faktum att fostret är en person utan att det är en person för vilken kvinnan har en särskild typ av ansvar,... [...] Vi har förvisso inte något sådant speciellt ansvar för en person, såvida vi inte explicit eller implicit har åtagit oss det. Om ett föräldrapar inte söker undvika graviditet, ej erhåller en abort och därefter, vid barnets födsel, ej lämnar ut det till adoption utan i stället tar barnet med sig hem, så har de åtagit sig ansvar för barnet. [De har givit det rättigheter och] 1...kan inte nu, emedan de nu finner det svårt att fortsätta ta hand om barnet, upphöra med att ta hand om det på bekostnad av dess liv. 2 Det finns således två viktiga komponenter i Thomsons argument. Dels hennes uppfattning av rätten till liv som en rätt att inte bli dödad orättvist. Dels hennes idé om att fostret, om den gravida kvinnan är ansvarig för det, kan ha rätt till fortsatt tillgång till den gravida kvinnans kropp och att abort därmed kan rubriceras som orättvist dödande i sådana fall. Jag kommer först att diskutera den sistnämnda komponenten, för att därefter - i avsnitt 2.2 och dess underavdelningar - ta upp frågan om rimligheten av Thomsons syn på fostrets antagna rätt till liv. 2.1 Kvinnans ansvar - fostrets rätt Om fostret har en rättighet gentemot kvinnan att förfoga över hennes kropp, så kan denna, enligt Thomson, slå ut kvinnans rätt att göra som hon vill med sin kropp i en situation där hon vill göra abort. De rättigheter som Thomson har i tankarna tycks, som vi såg, uppstå i kraft av att kvinnan med rätta kan sägas ha åtagit sig ett ansvar för fostret. En viktig fråga är därför under vilka villkor Thomson tänker sig att kvinnan har gjort detta. Av det sista citatet i föregående avsnitt framgår att det ansvar för fostret som kan ge det en nyttjanderätt till kvinnans kropp uppkommer till följd av att kvinnan åtagit sig det. En annan poäng är att det är möjligt att åta sig ett ansvar för en person explicit eller implicit. Vad det innebär att explicit ta på sig ett ansvar för en person, så att 1 Texten inom klamrarna motsvarar vad Thomson säger i sin ursprungliga artikel, men som inte återfinns i översättningen av den: "...they have given it rights, and they cannot now withdraw support from it at the cost of its life because they now find it difficult to go on providing for it". Se "A Defence of Abortion", i Singer, op. cit., s. 54. Min kursivering. 2 "Ett försvar för abort", s. 68. Andra kursiveringen min.

12 139 denna person i kraft av detta har rätt att använda något man har bestämmanderätt över (t.ex. ens kropp), förklarar Thomson i termer av att man bokstavligt talat ger denna person sitt tillstånd att använda detta på det aktuella sättet. 1 Men, som Thomson påpekar, när det gäller ett foster och en gravid kvinna tycks inte denna form av ansvarsåtagande vara särskilt aktuellt. 2 Den intressanta frågan tycks då vara under vilka betingelser en gravid kvinna kan sägas ha implicit åtagit sig ett ansvar för det foster hon bär. Tanken om att ansvar för fostret skulle kunna uppstå om kvinnan hade givit det sitt tillstånd eller, som Thomson också uttrycker det, "bjudit in det" att vistas i hennes kropp 3 rimmar väl med en i rättighetsteoretiska kretsar vanlig tanke, att löften, överenskommelser, kontrakt o.dyl. kan ge upphov till rättigheter och förpliktelser. De förpliktelser den gravida kvinnan skulle ha gentemot fostret om hon hade bjudit in det är att betrakta som ett specialfall av en mer generell förpliktelse att hålla sina löften och inte bryta ingångna överenskommelser. Det implicita ansvarsåtagande som Thomson talar om borde således uppstå på sätt som är i relevanta avseenden analoga till sådana företeelser. 4 1 Ibid., s Loc. cit. 3 Loc. cit. 4 En liknande tolkning av Thomson har bl. a. gjorts av Ellen och Jeffrey Paul, se "Self-ownership, Abortion and Infanticide", s Holly M Smith tänker sig, i "Intercourse and Responsibility for the Fetus" att Thomsons ansvarsresonemang ska tolkas som att en kvinna som åtar sig ansvar för ett foster som hon bär, därigenom avsäger sig sin rätt att bestämma över sin egen kropp. Detta rimmar emellertid illa med Thomsons tal om rättigheter som uppstår till följd av ansvarsåtagandet. Thomsons poäng är att det sistnämnda medför att det tillkommer rättigheter, inte att det försvinner. I "On a Womans 'Responsibility' for the Fetus" föreslår Harry Silverstein en alternativ tolkning av Thomson, där kvinnans eventuella ansvar snarare har att göra med huruvida fostret har en rättighet gentemot kvinnan att bli kompenserad för någon skada hon skulle förorsaka det genom att inte upplåta sin kropp till det. Detta är, menar Silverstein, i sin tur avhängigt den grad till vilken kvinnan hade kunnat undvika att fostret, givet att det existerar, behöver hennes kropp för att överleva. Endast om kvinnan hade kunnat undvika detta på ett sätt som hade varit bättre för fostret kan hon, enligt Silverstein, sägas skada det genom att inte upplåta sin kropp till det och därmed ha en speciell förpliktelse mot fostret att låta det använda sin kropp. Eftersom ingen kvinna kan ändra på det faktum att foster i allmänhet är beroende av sina mödrars kroppar för sin fortsatta existens, konkluderar slutligen Silverstein att ingen kvinna någonsin är ansvarig för ett foster. Detta intresse för huruvida kvinnan hade kunnat förhindra att foster, givet att de existerar, inte kan leva

13 140 I det sista citatet i föregående avsnitt nämner Thomson ett fall där ett par uppenbarligen har åtagit sig ansvar för ett foster (eller snarare det barn detta med tiden utvecklats till). Om de inte på något sätt försökt förhindra graviditeten, inte försökt göra abort, låtit barnet födas utan att erbjuda det för adoption, utan i stället tagit det med sig hem, så har de åtagit sig ansvar för det. Genom sitt beteende har de givit barnet rättigheter gentemot dem att bli omskött även i fortsättningen. Men, fortsätter sedan Thomson, [...o]m de emellertid har vidtagit alla skäliga försiktighetsmått mot att få barn, så har de inte något speciellt ansvar för ett barn, som trots allt kommer till, bara för att det föreligger en speciell biologisk bindning till detta barn. 1 Frågan är då var någonstans mellan dessa bägge extremer som det implicit åtagna ansvaret uppkommer. Särskilt ett exempel som Thomson tar upp är intressant att belysa: Om en kvinna frivilligt och med vetskap om att hon kan bli gravid har samlag med en man, har hon då åtagit sig ansvar för fostret om hon blir gravid? 2 Thomson verkar inte helt säker på hur hon ska se på ett sådant fall, men slår i alla fall fast: Detta argument skulle [...] endast ge den ofödda personen rätt till sin moders kropp om hennes graviditet var resultatet av en frivillig handling, som hon grep sig an med fullständig kunskap om sannolikheten för att handlingen skulle resultera i graviditet. 3 Ett rimligt sätt att uppfatta Thomson är att hon i dessa citat presenterar tre olika faktorer som är avgörande för under vilka villkor en vidare utan tillgång till hennes kropp och huruvida fostret därigenom har en rätt att bli kompenserad för denna belägenhet genom fortsatt tillgång till kvinnans kropp, förefaller emellertid inte delas av Thomson. För henne är frågan om ansvar först och främst avhängig huruvida kvinnan med rätta kan sägas ha (implicit) åtagit sig ett ansvar för fostret, vilket indikerar att Thomson menar att ett sådant ansvar uppstår till följd av någon handling eller något beteende från kvinnans sida. Silversteins villkor för ansvar innebär ju emellertid att inget ansvarsalstrande beteende från kvinnans sida ens är möjligt (hon kan inte ändra på det faktum att fostret, givet att det existerar, behöver hennes kropp), vilket innebär att Thomsons hela utläggning om ansvar skulle vara helt poänglös i sammanhanget. Detta visar, enligt min åsikt, att Silversteins tolkning är orimlig. Rimligen tänker sig Thomson att det åtminstone finns vissa möjliga beteenden från kvinnans sida som innebär att hon åtar sig ett ansvar för fostret. 1 Thomson, op. cit., s Ibid., s Ibid., s.62.

14 kvinna kan sägas ha åtagit sig ett ansvar för ett foster eller ett barn: 141 (i) Huruvida hon genom sina handlingar och beteenden (t.ex. ge nom att föda barnet, ta hem det, mata det etc.) har manifesterat ett ansvarsåtagande gentemot fostret/ barnet. (ii) Huruvida hon har vidtagit alla skäliga åtgärder för att förhindra graviditet eller ej. (iii) Huruvida graviditeten är ett resultat av en frivillig handling, utförd med fullständig kunskap om risken för att den kunde resultera i graviditet. Med utgångspunkt från dessa faktorer kan Thomsons ansvarsresonemang förstås på följande vis: För det första, faktor (i) indikerar ett tillräckligt villkor för att ansvar ska föreligga. Om en kvinna föder ett barn, tar hem det, eller på något annat sätt genom sina handlingar manifesterar ett ansvarsåtagande gentemot barnet, så är hon också ansvarig för detta barn, oavsett hur det är ställt med faktorerna (ii) och (iii). Det är förstås oklart exakt vilka handlingar som måste utföras för att en sådan manifestation ska vara för handen. I och med att det verkar klart att Thomson tänker sig att den bl.a. involverar att barnet föds, så förefaller emellertid detta villkor inte särskilt relevant för en abortetisk diskussion. 1 För det andra, faktorerna (ii) och (iii) tillsammans indikerar även de ett tillräckligt villkor för att ansvar ska föreligga. Om det gäller för en gravid kvinna att hennes graviditet är ett resultat av en frivillig handling som utförts med fullständig kunskap om risken att bli gravid 1 Detta resonemang förefaller rimligare än ett liknande som presenterats av Martha Brandt Bolton, "Responsible Women and Abortion Decisions", ss. 334 f., i samband med fall där kvinnan saknar förmåga att ta god hand om sitt kommande barn. Bolton hävdar att i sådana fall kan inte kvinnan vara förpliktad att låta fostret leva vidare. Hennes skäl är att en sådan förpliktelse i samband med just foster och graviditeter skulle implicera en vidsträckt förpliktelse att ta god hand om sitt kommande barn. Men eftersom hon inte kan uppfylla denna förpliktelse, så är det absurt att tillskriva henne den, varför det även är absurt att tillskriva henne en förpliktelse att hålla fostret vid liv. Problemet med detta resonemang är förstås att det inte visar att en sådan kvinna inte kan ha en förpliktelse att inte göra abort; när barnet är fött kan hon ju exempelvis adoptera bort det. Vad Thomson pekar på är ju emellertid att en förpliktelse att inte abortera fostret vid en viss tidpunkt inte har dessa omfattande implikationer. De vidsträckta förpliktelser som Bolton talar om uppstår inte om inte den gravida kvinnan gör ytterligare ansvarsåtaganden gentemot fostret.

15 142 och om hon inte har vidtagit alla skäliga åtgärder mot graviditet, så är det tillräckligt för att hon ska vara ansvarig för fostret. Om hon däremot har vidtagit alla skäliga åtgärder mot graviditet, så är hon inte automatiskt ansvarig för fostret. Hon kan visserligen med tiden bli ansvarig för det, t.ex. genom att inte försöka abortera det, föda det, ta hem det etc. Men detta innebär inte att hon har något ansvar innan dessa handlingar utförts från hennes sida. För det tredje, faktor (iii) indikerar ett nödvändigt villkor för ansvar när det gäller de fall där faktor (i) inte är för handen. Om kvinnan varken har manifesterat något ansvarsåtagande gentemot fostret eller vidtagit alla skäliga åtgärder mot att bli gravid, så kan hon bli ansvarig för fostret endast om graviditeten är ett resultat av en frivillig handling från hennes sida, som utförts med fullständig kunskap om risken för att den kunde leda till graviditet. Det senaste citatet ovan kan visserligen tolkas som att Thomson menar att (iii) indikerar ett obegränsat nödvändigt villkor för ansvar över huvud taget. Min bedömning är dock att detta uttalande inte ska förstås alltför bokstavligt. Antag exempelvis att Marie är gravid till följd av våldtäkt. Hon erbjuds abort på det sjukhus där hon vårdas för sviterna av den, men tackar nej med skälet att hon vill föda sitt barn. Efter förlossningen erbjuds hon möjligheten att adoptera bort barnet, men tackar åter nej - hon vill ta hand om sitt barn. Efter ett par veckor har hon dock ångrat sig och vill inte alls ta hand om barnet. Tyvärr saknar hon då alla möjligheter att lämna det ifrån sig; några adoptivföräldrar finns inte längre att tillgå, alla barnhem är fullbelagda etc. Maries graviditet var visserligen inte något resultat av en frivillig handling från hennes sida. Men rimligen har hon, som läget är, inte enbart i kraft av detta faktum rätt att slå ihjäl sitt barn om hon så skulle önska. I de fall där den gravida kvinnan inte på något sätt försökt skydda sig mot graviditet och där denna är ett resultat av en frivillig handling, utförd med fullständig kunskap om risken för att bli gravid, tycks Thomsons ansvarsresonemang således implicera att kvinnan har ett ansvar för fostret. I kraft av detta ansvar har fostret, enligt Thomson, en rätt till kvinnans kropp som gör att det vore fel av kvinnan att abortera det. Hur många kvinnor som i praktiken befinner sig i denna situation tycks emellertid i högsta grad vara beroende av hur kravet på frivillighet och fullständig kunskap ska förstås.

16 143 Som vi såg i samband med Donagans resonemang 1, så är det inte uppenbart hur man ska förstå kravet att graviditeten orsakats av en frivillig handling. Thomson insisterar dock på att detta krav gör att en kvinna som blivit gravid till följd av våldtäkt aldrig kan sägas vara ansvarig för fostret (såvida hon inte med tiden åtar sig ett ansvar i linje med (i) förstås). 2 I samband med Donagans argument pekade jag på att detta inte utan vidare följer från kravet på frivillighet. Eftersom både Donagan och Thomson lägger såpass stor vikt vid huruvida det är kvinnans "fel" att hon är gravid, så lämnar deras resonemang möjligheten öppen för fall där hon skulle kunna sägas vara ansvarig trots att hon våldtagits. Nämligen om hon, i linje med denna moraluppfattning, själv bär skulden till att våldtäkten inträffat. Även kravet på fullständig kunskap om risken för att bli gravid är oklart. Tolkat bokstavligt tycks detta krav göra att det i praktiken inte finns någon gravid kvinna som har ett ansvar för fostret. För de kvinnor (eller män för den delen) som sitter inne med säkra kunskaper om den exakta sannolikheten för att ett visst samlag kommer att resultera i graviditet, är med all säkerhet ganska lätt räknade. En svagare tolkning är att det räcker med att, som de flesta gör, känna till det faktum att många samlag leder till graviditet. 3 I så fall blir det betydligt fler gravida kvinnor som kan vara ansvariga för fostret Vad är en skälig motåtgärd? Även om det inte finns mycket statistik angående sambandet mellan användandet av preventivmedel och abort, så finns det uppgifter som pekar mot att många aborter utförs på kvinnor som på något sätt försökt skydda sig mot graviditet. 4 En central punkt i Thomsons ansvarsresonemang förefaller därför vara hur (ii) ska tolkas med avseende på vad som ska räknas som skäliga åtgärder mot graviditet. Särskilt intressant är det att söka belysa i vad mån en kvinna som använt en mycket osäker, en normal respektive en mycket säker preventivmetod, kan sägas ha vidtagit alla skäliga åtgärder mot att bli gravid. 1 Avsnitt III: Op. cit., s Se t.ex. Roger F. Gibson: "On an Inconsistency in Thomson's Abortion Argument", s Se Ann-Christine Trost: Abort och psykiska besvär, ss. 129 f. Detta intryck har även konfirmerats vid ett muntligt samtal med doktor Viveka Odlind, som intresserat sig en del för denna fråga i samband med sitt arbete på kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

17 144 Thomson själv nämner inte mycket om detta. Jag tror dock, för det första att hon med ordet "skälig" vill antyda att (ii) inte indikerar ett krav på sådana åtgärder mot graviditet som skulle innebära alltför stora uppoffringar från kvinnans sida. Kravet på att hon (då (iii) är uppfyllt) ska ha vidtagit alla skäliga åtgärder mot att bli gravid för att kunna undkomma ansvar för fostret, innefattar t.ex. inte krav på sterilisering eller fullständig sexuell avhållsamhet. 1 Detta illustreras i ett exempel där Thomson tänker sig att spermier flyger omkring i luften ungefär som pollen. I så fall kan kvinnan vara tvungen att stanna inomhus med hermetiskt tillslutna fönster och dörrar för att inte bli gravid. Enligt Thomson är det dock uppenbart att kvinnan inte bara därför är tvungen att göra detta för att slippa ansvar för de foster som skulle kunna uppstå till följd av att hon tog sig en liten nypa luft. 2 Denna begränsning av kravet på vidtagande av åtgärder mot graviditet förefaller ha en del intressanta konsekvenser i praktiken. Antag t.ex. att det finns mycket goda skäl att ta de larmrapporter om sambandet mellan vissa preventivmedel (t.ex. p-piller och spiral) och olika sjukdomar (cancer, sterilitet, olika hjärt- och kärlåkommor etc.) som cirkulerat i massmedia på djupaste allvar. I så fall verkar det inte alls orimligt att hävda att användandet av dessa preventivmetoder skulle innebära en alltför stor uppoffring för kvinnan för att det ska kunna ingå i Thomsons krav. En annan relevant faktor är rimligen också kvinnans/ parets materiella möjligheter. Om anskaffningen av ett någorlunda säkert preventivmedel skulle innebära att man riskerade att förlora hus och hem eller maten för dagen (något som, i avsaknad av billig offentlig sjukvård och läkemedelssubventioner, mycket väl kan vara fallet i stora delar av den icke-industrialiserade västvärlden), så är det uppenbarligen inte rimligt att låta detta ingå i Thomsons krav. Möjligt är också att socialt betingade psykiska besvär som följer av att använda vissa preventivmedel (t.ex. till följd av att samhället genomsyras av stränga religiösa konventioner mot bruket av dem) kan göra att ett någorlunda säkert skydd mot graviditet är förknippat med så stora uppoffringar att en kvinna kan sägas ha 1 Hursthouse, op. cit., ss. 294 & 297 f., leker med tanken på att man på sådana bevekelsegrunder skulle kunna kategorisera alla preventivmetoder som alltför krävande för att kunna räknas till de skäliga motåtgärder med vilkas hjälp kvinnan kan undslippa ansvar för fostret. I slutändan avvisar hon dock en sådan tankegång (se s. 298). 2 Op. cit., ss. 62 f.

18 145 vidtagit alla skäliga åtgärder mot graviditet även om hon inte försäkrat sig om en sådan grad av skydd. Detta vad gäller inskränkningen att de åtgärder mot graviditet som krävs för att en kvinna som ändå blir gravid inte också ska vara ansvarig för fostret endast gäller åtgärder som är skäliga. Men Thomsons krav är fortfarande oklart när det gäller hur rigorösa åtgärder som krävs för ansvarsbefrielse, när vi uteslutit de som skulle innebära alltför stora uppoffringar. En möjlig tolkning är att Thomson, för att en kvinna som blivit gravid på ett sätt som uppfyller villkor (iii) ska slippa ansvar, kräver att kvinnan ska ha minimerat risken för graviditet. Detta skulle för ett normalt västerländskt par som använt t.ex. p- piller och där kvinnan trots allt blivit gravid, innebära att de är ansvariga för fostret. För de kunde ju ha minskat risken för graviditet ytterligare genom att, vid sidan av p-pillren, även använda t.ex. kondom. Om de hade vidtagit denna extra skyddsåtgärd och kvinnan ändå hade blivit gravid, så skulle de dessutom fortfarande vara ansvariga - de kunde ju dessutom ha använt pessar. Det är inte svårt att föreställa sig hur man på detta sätt lätt hamnar i ett krav på bruk av alla oskadliga preventivmetoder, inklusive säkra perioder och avbrutet samlag. En rimligare tolkning är att Thomson tänker sig att man, för att kunna slippa ansvar för fostret, ska ha gjort sitt bästa för att få ned risken för graviditet till någon acceptabel nivå. Det blir naturligtvis svårt att avgöra exakt var denna nivå är belägen, inte minst p.g.a. att det förefaller högst oklart på vilka grunder den ska bestämmas. Men utifrån denna tolkningslinje är det i alla fall möjligt att hävda att paret som använt p-piller nog har vidtagit alla skäliga åtgärder för att undvika graviditet (förutsatt att p-piller är ett någorlunda säkert preventivmedel). Däremot verkar det svårare att utan vidare säga detsamma om ett par som enbart nöjer sig med avbrutet samlag. Däremellan finns visserligen en rad högst svårbedömda gränsfall (som t.ex. om kvinnan använt pessar utan det spermiedödande medel som rekommenderas av läkare). Men kanske är det vad gäller detaljer av detta slag inte möjligt att fullständigt förena kraven på klarhet och rimlighet i tolkningen av Thomsons resonemang Ansvarets moraliska relevans Även om Thomsons ansvarsresonemang och allmänna syn på fostrets moraliska status på många punkter skiljer sig från de argumentations-

19 146 linjer vi tidigare mött hos Donagan, 1 så finns det ändå en grundtanke som förenar dem. Båda förefaller nämligen ense om att huruvida det är rätt eller fel att göra abort i många fall beror på hur kvinnan har blivit gravid. Om en kvinna blivit gravid på ett sätt som inte kan beskrivas som att hon påtvingats graviditeten (och om fortsatt graviditet inte innebär ett hot mot hennes liv), så är abort fel, enligt Donagan. Om det motsatta gäller så kan abort rättfärdigas. På samma sätt tycks Thomson vara beredd att bedöma en abort, som utförs på en kvinna som blivit gravid på ett sätt som uppfyller de villkor som är knutna till faktorerna (i) och (ii), som en moraliskt förkastlig handling. Min bedömning är emellertid att såväl Thomson som Donagan överskattar den moraliska relevansen hos faktorer av detta slag. Det sätt på vilket en kvinna blivit gravid är förvisso inte oviktigt vid den moraliska bedömningen av ett abortivt ingrepp. Men detta innebär inte automatiskt att det har direkt moralisk relevans att kvinnan blivit gravid på det ena eller andra sättet. Detta visar sig extra tydligt om vi, vid sidan av de rättigheter som uppmärksammas av Thomson, även beaktar hur olika handlingslinjer skulle påverka berörda individers välfärd i olika abort-situationer. Om respekterandet av fostrets rätt till liv och de rättigheter det, i kraft av kvinnans ansvar för det, har gentemot henne, innebär att hon därmed framkallar en varelse vars liv är helt dominerat av lidande och frustration, så har jag svårt att se att dessa fostrets rättigheter skulle göra att kvinnan handlar fel om hon gör abort. Vad både Thomson och Donagan förefaller bortse från är att det inte på något sätt är självklart att en given rättighet eller förpliktelse är lika stark i varje enskild situation. Även om de fostrets rättigheter att använda kvinnans kropp, som vi antar följer från att kvinnan är ansvarig för fostret, föreligger i två skilda situationer där en kvinna vill göra abort, så följer det inte från detta faktum att skälen för att det vore fel att göra abort är lika starka i båda dessa situationer. Tvärtom verkar det rimligt att hävda att hur starkt stöd en viss rättighet ger till partikulära moraliska omdömen (d.v.s. moraliska omdömen i anknytning till en specifik person och situation), varierar, bl.a. beroende på vad det skulle innebära för berörda individer i de olika situationerna att denna rättighet respekterades. Antag att P har rätt till någonting, X. Detta innebär att det i varje situation finns ett visst stöd för normen att det vore fel att beröva P X. 1 Se avsnitt III:1.

20 147 Antag vidare att även Q har rätt till X - en rätt som bl.a. innefattar att det i varje situation finns ett visst stöd för normen att Q inte handlar fel om Q gör som hon vill med X. Utifrån detta är det lätt att föreställa sig flera situationer där Qs och Ps rättigheter kommer i konflikt - situationer där Q vill göra något med X som innebär att P berövas X. Vad jag hävdar är att det mycket väl kan vara fel av Q att göra som hon vill med X i en situation men rätt i en annan. Hur stark hennes respektive Ps rätt till X är varierar från situation till situation, beroende på den grad till vilken de som skulle beröras av Ps och Qs handlingar (inklusive dem själva) skulle få det bättre eller sämre av att deras respektive rättigheter respekterades. Antag exempelvis att X är en stor summa pengar som P har i sin ägo och har lovat Q att hon får använda när hon vill. Då förefaller det mig högst rimligt att styrkan i deras respektive rättigheter till denna summa varierar avsevärt beroende på vad de skulle använda dem till i olika konfliktsituationer. Om t.ex. Q vill använda dem för att finansiera ett fortsatt heroinmissbruk medan P vill använda dem för att bekosta en vistelse för Q på ett rehabiliteringshem för narkomaner, så förefaller det mig uppenbart att Ps rätt till dessa pengar är betydligt starkare än Qs. På samma sätt, om en gravid kvinna, som är ansvarig för fostret, vill göra abort i ett fall där fostrets fortsatta tillgång till hennes kropp endast skulle innebära att det dömdes till ett mycket kort liv, fyllt av meningslöst lidande, så kan jag inte se att det faktum att hon är ansvarig för det skulle innebära att det vore fel att göra abort. 1 Finns det något annat sätt än det Thomson för fram, på vilket fostret kan ha eller erhålla en rätt att nyttja kvinnans kropp? Att besvara den frågan kräver en granskning av vad en sådan rättighet närmare bestämt innebär och grundar sig på. En sådan granskning 1 Jan Österberg har påpekat att mina exempel lika gärna stöder att rättigheters styrka är konstant, men att det finns andra faktorer vid sidan av rättigheter (t.ex. välfärdsöverväganden) som stöder eller talar emot olika omdömen om hur man bör handla, så att den moraliska bedömningen av olika situationer med identiska rättighetsförhållanden växlar. I mina ögon är dock detta detsamma som att rättigheters styrka växlar mellan olika situationer. Skälet är att allt tal om att vissa faktorer stöder vissa omdömen blir obegripligt om detta inte graderas i relation till huruvida det finns andra faktorer som talar emot samma omdömen. Om påståendet A stöder omdömet B i två situationer och om det finns ett påstående C som talar emot B i en av dessa situationer, så är As stöd till B svagare i denna situation. Således, om Ps rätt till X stöder att ingen bör beröva P X och om det i en situation, men inte en annan, finns t.ex. välfärdsöverväganden som gör att P bör berövas X, så innebär detta att Ps rättighet ger olika starkt stöd till omdömet att P inte bör berövas X i de olika situationerna.