Kapitel IV DEN LIBERALA POSITIONEN

Transkript

1 Kapitel IV DEN LIBERALA POSITIONEN 1. VAD ÄR EN LIBERAL POSITION? I inledningskapitlet nämnde jag att den liberala positionen uttryckts på lite olika vis av dem som argumenterat för den. Början av detta kapitel ägnas därför åt frågan om vilken formulering av den liberala positionen som förefaller mest fruktbar. Jag kommer i samband med detta att diskutera följande fyra formuleringar av den liberala positionen: L1: Abort är aldrig fel. L2: Under förutsättning att den gravida kvinnan önskar göra abort och inte skadas av detta ingrepp, så är abort inte fel. L3: De flesta frivilliga och kompetent utförda aborter som i praktiken kommer att kunna utföras är inte fel. L4: Det faktum att en abort orsakar fostrets död är som sådant inget skäl för att abort är fel. Michael Tooley, den liberala positionens främste försvarare, har ibland formulerat denna position som om den skulle innebära L1 - att abort aldrig är fel. I slutet av sin bok Abortion and Infanticide skriver han exempelvis: Om det resonemang som framförts ovan är korrekt, så är varken abort eller avlivande av spädbarn, åtminstone under de allra första veckorna efter födelsen, moraliskt fel. 1 Ett ögonblicks eftertanke avslöjar emellertid att L1 knappast är någon särskilt rimlig ståndpunkt. Som Tooley själv nämner i sin bok, så måste man skilja mellan två olika typer av skäl för att aborter (och 1 Tooley, op. cit., s Som framgår av detta citat förespråkar Tooley en liberal hållning även vad gäller dödandet av spädbarn.

2 217 andra handlingar) är moraliskt felaktiga. 1 Ett möjligt skäl för att abort är fel är att det har vissa oundvikliga effekter på fostret (det dör). Det är denna typ av skäl som åberopas av konservativa och många moderata abortetiker. En annan typ av skäl är att aborten har moraliskt negativa effekter på andra än fostret, t.ex.att den skadar den gravida kvinnan eller går emot hennes vilja. Sett ur detta perspektiv förefaller påståendet att abort aldrig är fel, punkt slut, vara en alltför stark tes. Även om man hävdar att abortens effekter på fostret inte i sig är något gott skäl för att den är fel, så är det inte svårt att föreställa sig omständigheter där abort skulle vara fel p.g.a. effekter på andra än fostret. Betänk exempelvis en kvacksalvare som, under förespegling att vara utbildad gynekolog, genomför en abort på en kvinna på ett så oskickligt sätt att kvinnan dödas... En rimligare tes förefaller därför vara L4, d.v.s. att förneka tanken att det finns goda skäl mot abort (eller vissa aborter), som endast hänvisar till abortens oundvikliga effekter på fostret: Det faktum att en handling har egenskapen att orsaka ett fosters död är i sig inget gott skäl för att denna handling är fel. Detta är då förenligt med att en sådan handling också kan ha andra egenskaper som gör den fel. Kanske är det också denna position som Tooley har i åtanke då han i början av sin bok uttrycker den liberala positionen som den till synes mer modesta idén, att "...abort är aldrig fel, eller i varje fall aldrig på något allvarligt sätt". 2 Även om L4 är förenlig med att många aborter faktiskt kan vara fel, så är den ändå mycket viktig i den abortetiska debatten. Som jag nyss nämnde, så hänvisar ju de allra flesta konservativa och moderata argument till att abort är fel (alltid eller ibland) just därför att det orsakar fostrets död. Om L4 är en hållbar tankegång så försvinner således det absolut vanligaste argumentet mot abort. Ibland har dock den liberala positionen uttryckts som något av ett mellanting mellan L1 och L4. Mary-Anne Warren skriver t.ex. att det typiskt liberala abortargumentet (som hon är anhängare av och som vi ska gå närmare in på nedan) kan användas för att lösa frågan, inte bara om fostrets moraliska status, utan även frågan om "abortens moraliska status". 3 Den tankegång Warren tycker sig kunna stödja verkar vara L2; bara aborten inte utförs mot den gravida kvinnans vilja, skadar 1 Ibid., ss. 37 f. 2 Ibid., s. 33. Min kursivering. 3 "the moral status of abortion". Op. cit., s. 159.

3 218 henne eller på något annat sätt kränker hennes rättigheter, så är den inte fel. 1 L.W. Sumner formulerar på liknande sätt den liberala positionen som påståendet, att... Så länge som en abort sker med [kvinnans] samtycke och utförs på ett kompetent sätt, så är den en privat angelägenhet mellan en kvinna och hennes läkare. 2 Som framgår av det resonemang som föregår ovanstående citat, så vilar emellertid L2 på förutsättningen att frivilliga och kompetent utförda aborter inte går emot någon annan persons intressen: "Den enda part vars rättigheter eller intressen står på spel är den gravida kvinnan...". 3 Tanken bakom L2 tycks således dels vara den idé som kommer till uttryck i L4 (att det faktum att man dödar ett foster inte är ett skäl för att man handlar fel), dels hypotesen att de aborter som utförs med den gravida kvinnans samtycke och utan att skada henne inte kränker någon annan persons rättigheter. Det verkar ju emellertid inte vara särskilt svårt att konstruera fiktiva exempel där frivilliga och kompetent utförda aborter faktiskt kränker någon annans rättigheter till en sådan grad att kvinnans rätt att göra som hon vill rimligen måste väga ganska lätt. Antag t.ex. att USA:s president om tio år är en anhängare av "Den moraliska majoriteten" och en fanatisk motståndare till abort. Det är också fallet att hans äktenskap knakar i fogarna, så när hans fru blir gravid vill hon inte föda barnet och gör därför abort. Detta upprör presidenten till en sådan grad att han helt förlorar kontrollen över sitt känslo- och handlingsliv; galen av ilska och uppfylld av hat ger han order om en massiv kärnvapenattack mot Sovjetunionen... Av detta skäl förefaller L3 vara en rimligare formulering av den liberala positionen än L2 - de frivilliga och kompetent utförda aborter som är riktiga är endast de flesta av de aborter av detta slag som rimligen kommer att kunna utföras i praktiken. L3 (liksom L2) förutsätter dock rimligheten av ytterligare en tanke; nämligen den, att om en abort inte kränker någons rättigheter så är den inte fel. I annat fall kan det ju tänkas att de allra flesta frivilliga och kompetent utförda aborter som rimligen kommer att kunna utföras är fel, men av helt andra skäl än att de kränker någons rättigheter eller 1 Ibid., s Sumner, op. cit., s Loc. cit.

4 219 går emot någons intressen. Det är viktigt att inse att L3 också vilar på rimligheten av, dels den svagare tesen L4, dels hypotesen att de flesta av de frivilliga och kompetent genomförda aborter som rimligen kommer att kunna utföras inte kränker någon annan persons rättigheter än den gravida kvinnans. Eftersom L3:s rimlighet på detta sätt förutsätter rimligheten av L4 ska jag i första hand se huruvida det finns goda argument för L4. Mot slutet av detta kapitel, i avsnitt 4, ska jag dock diskutera den uppfattning av moralen som exklusivt bestämd av rättighetsförhållanden, som förutsätts av L2 och L3. 2. PERSONARGUMENTET Alla de författare som stött en liberal position i abortfrågan har använt sig av ungefär samma typ av argument - ett argument som jag kallar personargumentet. Detta argument utgår från premissen att det endast är personer som kan ha rätt till liv. Kombinerat med påståendet att foster inte är personer tycks det då följa att foster inte har rätt till liv. Detta verkar t.ex. vara vad Mary Anne Warren är ute efter då hon skriver:...vi bör inte dra slutsatsen att de svårigheter som är involverade i att avgöra om fostret är en människa eller ej gör det omöjligt att konstruera någon som helst tillfredsställande lösning av problemet om aborternas moraliska status. För, på grundval av intuitioner som vi kan förvänta oss att t.o.m. abortmotståndarna delar, är det möjligt att visa att ett foster inte är en person, och således inte den sorts entitet vilken det är lämpligt att tillskriva fullständiga moraliska rättigheter. 1 Uttryckt i form av en slutledning tycks detta argument få ungefär följande utseende: (i) Ett nödvändigt villkor för att någon ska ha rätt till liv är att denne är en person. (ii) Foster är inte personer. (iii) Foster har inte rätt till liv. 1 Op. cit., s Min kursivering.

5 220 Huruvida det från slutsatsen (iii) i sin tur följer att det i sig inte är fel att döda foster (d.v.s. version L4 av den liberala positionen) beror förstås på hur rätten till liv ska uppfattas. Ett vanligt sätt att förstå denna rättighet är att analysera den i termer av moraliska prima facie förpliktelser att inte döda innehavare av denna rättighet, som andra har mot dessa individer. En sådana förpliktelse kännetecknas i sin tur av att den uppstår enbart i kraft av den aktuella handlingens effekter på just den individ som är föremål för förpliktelsen. Ett exempel kan vara förpliktelsen att inte plåga kännande varelser - denna förpliktelse har vi även om vi bortser från effekter på andra än den som skulle plågas. Detta kan kontrasteras mot sådana förpliktelser som vi kan ha med avseende på någon individ eller något föremål. Jag kan t.ex. ha en förpliktelse att inte kasta sten, men denna förpliktelse uppstår knappast i kraft av de effekter som mitt stenkastande skulle ha på stenarna. Snarare är denna förpliktelse beroende av en annan förpliktelse som jag har mot någon individ, t.ex. den person som skulle få en sten i huvudet om jag inte lät bli att kasta den. 1 Om man lyckas visa (iii) - att foster inte har rätt till liv - har man således lyckats visa att ingen har någon förpliktelse att inte döda fostret som uppstår enbart i kraft av de effekter som denna handling skulle ha på just fostret. Det är emellertid inte helt klart att (iii) därmed implicerar version L4 av den liberala positionen. För även om ingen har några förpliktelser att inte döda fostret som enbart härrör ur detta dödandes effekter på fostret, så är det tänkbart att det likväl finns effekter på fostret av att döda det som också utgör goda skäl för att det är fel att döda det. Det kan m.a.o. vara fallet att vi handlar fel mot fostret även om vi inte kränker någon av dess (eller någon annans) rättigheter. Ett sådant skäl, som Hare och många andra utilitarister skulle vara sympatiskt inställda till, är t.ex. att dödandet av ett foster förhindrar det (eller det barn det skulle utvecklas till) att leva ett gott liv och att denna handling därför medför en värdeförlust. I en sådan argumentation finns inga hänvisningar till rättigheter eller den typ av förpliktelser som är förbundna med dem. Men likväl utgör detta faktum, enligt Hare, ett gott - om än inte konklusivt - skäl för att det är fel att döda ett sådant foster. Så om det inte finns goda argument mot denna typ av resonemang, så kan det vara fel att döda foster, bortsett från effekter på andra än fostret, även om (iii) är giltig. 2 1 Se t.ex. Tooley, op. cit., s. 37 f.

6 221 Vad personargumentet kan visa tycks således vara, att om det inte finns goda argument i termer av intrinsikalt värde, som visar att abort kan vara fel, bortsett från effekter på andra än fostret, så är det inte fel att göra abort om vi enbart ser till vilka effekter detta har på fostret. 2.1 Personbegreppet För att det ska vara möjligt att ta ställning till de båda premisserna i personargumentet är det nödvändigt att få en klarare bild av vad som närmare bestämt avses med termen "person" och på vilket sätt anhängarna av argumentet tänker sig att det är nödvändigt att ha den egenskap eller de egenskaper som utmärker personer för att kunna ha rätt till liv. Detta i och med att det vid första påseendet inte framstår som helt självklart att egenskapen att vara en person har den moraliska relevans som påstås i premissen (i). 1 Bland de författare som använt sig av personargumentet 2 finns det tre strategier som använts för att bestämma betydelsen av termen "person" på ett lämpligt sätt i förhållande till personargumentet. Den ena av dessa strategier är att helt enkelt definiera termen "person" som "individ som har rätt till liv", så att premissen (i) i personargumentet blir analytiskt sann. Denna strategi förordades av Tooley i en tidig artikel: Jag kommer att behandla begreppet person som ett renodlat moraliskt begrepp, fritt från allt deskriptivt innehåll. I synnerhet så kommer, satsen 'X är en person' i mitt språkbruk vara synonym med satsen 'X har en (allvarlig) moralisk rätt till liv'. 3 En nackdel med denna strategi som Tooley är medveten om är att hans definition på ett ganska flagrant sätt avviker från vanligt språkbruk. Den stora bristen i förfarandet är emellertid att det blir helt poänglöst att visa att foster inte är personer, i syfte att visa att de saknar 2 Tooley är medveten om detta förhållande, se ibid., ss. 53 & 95, men föredrar att bemöta denna typ av argument i ett separat avsnitt. Dessa Tooleys invändningar diskuteras i avsnitt VI:3. 1 Personbegreppets moraliska relevans har ifrågasatts av bl.a. Jane English: "Abortion and the Concept of a Person" och Loren E. Lomasky: "Being a Person - Does it Matter?" 2 Förutom Tooley och Warren gäller detta Feinberg: "Abort", op. cit., samt Tristram Engelhardt: "The Ontology of Abortion", op. cit Tooley: "Abortion and Infanticide", i Singer (red), Applied Ethics, op. cit., s.

7 222 rätt till liv. Att foster inte är personer är, med detta förfaringssätt, synonymt med att de saknar rätt till liv och att foster saknar rätt till liv kan ju inte rimligen vara något särskilt lyckat argument för att foster saknar rätt till liv. En något annorlunda strategi verkar förordas av Warren, då hon skriver:...jag tror att mot bakgrund av viss eftertanke borde till och med abortmotståndarna gå med på [...] att det är en del av detta [person-] begrepp att alla personer och endast personer har fullständiga moraliska rättigheter. 1 Warrens tanke verkar här vara att termen "person" bäst definieras i delvis moraliska, delvis deskriptiva termer. Begreppet kan t.ex. bestämmas så att det i detta ingår begrepp om rationalitet eller självmedvetande, 2 men dessutom, som nödvändigt villkor, även egenskapen att ha fullständiga rättigheter. Detta gör att avvikelsen från vanligt språkbruk elimineras eller åtminstone minskar. Att foster inte är personer är då heller inte synonymt med att de saknar rätt till liv. Men samtidigt är det inte möjligt att från påståendet att foster inte är personer i denna mening sluta sig till att de saknar rätt till liv. Även om fostret inte har fullständiga rättigheter, så kan det ju ha vissa, bl.a. rätten till liv. En närliggande förslag kunde vara att i stället hävda att man inte kan vara en person om man inte har några rättigheter. Problemet är emellertid att det då blir svårt att visa att foster inte är personer. För även om foster inte har rätt till liv, så kan det vara rimligt att tillskriva dem vissa andra rättigheter, t.ex. rätten att slippa bli utsatta för onödigt lidande. Tooley verkar exempelvis vara öppen för att man kan tillskriva i alla fall vissa foster en sådan rättighet, på samma sätt som han är beredd att tillskriva den till kattungar, utan att för den skull tillskriva dem en rätt till liv. 3 Tanken bakom de begreppsbildningar som föreslagits av Tooley och Warren är uppenbarligen att personbegreppet konstrueras på ett sådant sätt, att det har en tydlig moralisk anknytning och då i 1 Op. cit., s Mina kursiveringar. 2 Just dessa egenskaper är, enligt Warren, viktiga att ha för att vara en person. 3 Op. cit., s. 60. Se även Abortion and Infanticide, op. cit., ss. 99 f. respektive "Ett försvar för abort och spädbarnsavlivande", i Anderberg & Persson, op. cit., ss. 120 f. (Den sistnämnda artikeln är en svensk översättning av artikeln "In Defence of Abortion and Infanticide", i Feinberg (red), The Problem of Abortion, op. cit.)

8 223 synnerhet till rätten till liv. Men detta behöver inte uppnås genom att knyta samman dessa komponenter rent begreppsligt. En annan strategi är att låta anknytningen till rätten till liv vara ett s.k. adekvansvillkor för definitionen av termen "person". En adekvat definition av termen "person" är då en sådan, som i definiens anger egenskaper vilka i sin tur är nödvändiga och/eller tillräckliga för att ha rätt till liv. Detta är den strategi som förordas av Tooley, då han några år senare skriver i sin bok, att......termen 'person', som den vanligen används, är i allmänhet en deskriptiv term, [...] Samtidigt tror jag emellertid att tilldelningen av deskriptivt innehåll till termen 'person' vanligtvis görs utifrån moraliska överväganden. [...] I stället för att definiera en person som en entitet som innehar en rätt till liv, [...] så kan man först avgöra vilka egenskaper [...] som är tillräckliga för att förläna en entitet en rätt till liv. Sedan kan man definiera termen 'person' så att den är tillämpbar på de och endast de saker som har åtminstone en av de relevanta egenskaperna. 1 För att utifrån denna strategi besvara frågan vad en person är för något och den efterföljande frågan huruvida foster är personer eller ej, måste man således först kunna peka ut vad det är som kan ge en individ en rätt till liv När blir fostret en person? Det har i abortdebatten förts fram en rad olika förslag på vilka egenskaper en varelse måste ha för att vara en person. Först och främst har alla de fyra förslag på moraliskt relevanta egenskaper, som jag presenterade i de olika tolkningarna av det konservativa argumentet i kapitel II, förts fram även i samband med idén att det viktiga för aborters moraliska status är när foster blir personer. Eftersom jag tror att de argument jag presenterade i det sammanhanget även visar att ingen av dessa egenskaper är moraliskt relevanta på det sätt som krävs för att de ska kunna ingå i definitionen av "person" i enlighet med resonemanget i det föregående avsnittet, kommer jag fortsättningsvis att ignorera dem. 1 Abortion and Infanticide, op. cit., s Denna strategi undviker också den invändning mot personargumentet som presenterats av Jane English, op. cit., som går ut på att den vaghet och mångtydighet som det vardagliga användandet av termen "person" är behäftat med gör det principiellt omöjligt att avgöra om foster är personer eller ej (jfr. Wertheimers argument för att det är omöjligt att avgöra när foster blir människor i avsnitt II:2).

9 224 Ett annat förslag på när foster blir personer är kort och gott födelsen. Det är, har en del menat, när förlossningen avverkats som fostret blir person. 1 Jag tror att detta förslag utan problem kan avföras ur diskussionen. Att ett foster (eller barn) fötts innebär inte i sig att det uppvisar några som helst moraliskt relevanta skillnader jämfört med ett foster som just ska till att födas. Det enda som detta automatiskt innebär är att fostret (barnet) befinner sig på olika platser i rummet och detta har förvisso ingen som helst betydelse för om det har rätt till liv eller ej. Ett andra förslag som framförts är att foster blir personer vid den s.k. kvickningen, d.v.s. vid den tidpunkt då den gravida kvinnan börjar erfara fosterrörelser. Det finns två sätt att förstå detta förslag. Ett är att det som är av betydelse för att vara en person är att röra sig, vare sig detta erfares av någon eller ej. Michael Tooley har pekat på att denna tolkning kan hänga samman med föreställningen att det som gör varelser till personer är att de är kapabla att utföra handlingar och att förekomsten av rörelser i sin tur är en indikator på närvaron av den förra förmågan. 2 Om detta kan flera saker sägas. För det första har jag svårt att se att förekomsten av rörelser på något sätt indikerar att en varelse kan handla. Det finns många saker som rör sig utan att vi för den skull betraktar dessa som agenter med förmågan att utföra medvetna handlingar. Likaså har jag svårt att se att det faktum att jag står blick stilla skulle innebära att jag plötsligt förlorat min förmåga att handla - den handling jag utför kan ju vara just den att stå blick stilla. 3 För det andra är det högst tveksamt om man verkligen måste kunna utföra handlingar för att kunna ha en rätt till liv. Om en mentalsjuk människa som saknar förmågan att koordinera sina önskningar, föreställningar och kroppsrörelser till handlingar skulle leva ett långt och lyckligt liv om vi inte slog ihjäl henne, så har jag svårt att se varför hon inte skulle kunna ha en rättighet att leva detta liv. En annan tolkning av kvicknings-förslaget är att det som är av moralisk vikt är att fostrets rörelser erfares av någon, eller kanske snarare 1 Detta förslag nämns av Gellman, som i sin tur hänvisar till moraltänkare inom judendomen. Se op. cit., s "Abortion and Infanticide", i Singer, op. cit., s Om tanken i stället är att man inte kan utföra handlingar om man saknar all förmåga att röra sig är den kanske rimligare. Men då förefaller inte kvickningen särskilt relevant. Även om inga fosterrörelse erfares eller faktiskt inträffar, så kan ju fostret ha en förmåga att röra sig.

10 225 att fostret erfares. 1 Även här har jag svårt att se att kvickningsförslaget är särskilt rimligt. För det första finns det idag stora möjligheter att observera fostret före kvickningen. För det andra verkar det oacceptabelt att frånkänna någon rätten till liv bara därför att vederbörande inte observeras av andra. Om "Den osynlige mannen" existerade och han skulle leva ett gott liv om han inte dödades, så skulle han också kunna ha en rättighet att leva detta liv. Ett tredje förslag, som ofta spelat stor roll i västerländsk abortlagstiftning, är att foster blir personer då de uppnår viabilitet. Med detta avses den punkt i fostrets utveckling då det blir kapabelt att överleva utanför moderns kropp. Vad detta i sin tur innebär är dock i högsta grad oklart. För det första kan vi med viabilitet avse att ett foster verkligen har en reell möjlighet att överleva även om havandeskapet avbryts. Problemet med att välja denna punkt är, som många påpekat, att var den är belägen tycks variera högst avsevärt beroende på vilket foster vi talar om. Ett västerländskt foster, vars föräldrar har möjlighet att anlita bästa möjliga medicinska expertis och den mest avancerade tekniska utrustningen, uppnår viabilitet i denna mening betydligt tidigare än, säg, ett foster vars föräldrar lever sitt liv i Calcuttas slum. 2 En annan möjlighet, som undviker denna diskriminering mellan i relevanta avseenden likställda foster beroende på var de befinner sig, är att med viabilitet avse den punkt i fosterutvecklingen då fostret skulle ha en reell möjlighet att överleva om det hade tillgång till bästa möjliga medicinska vård. 3 Dock återstår fortfarande en diskriminering mellan olika foster beroende på när de existerar. Detta i och med "den bästa möjliga medicinska vård" som funnits att tillgå vid olika tider har varit kapabel till olika mycket. 4 1 Denna tolkning antyds av Baruch Brody, Abortion and the Sanctity of Human Life, s.84. Uppgiften hämtad ur Gellman, op. cit., s Se t.ex. Alan Zaitchik "Viability and the Morality of Abortion", i Feinberg (red), The Problem of Abortion, s Ibid., ss. 59 f. 4 Se t.ex. Wertheimer, op. cit. samt Noonan, op. cit. Även Zaitchik nämner detta förhållande (op. cit., s. 58), men menar att det inte i sig innebär något problem. Det kan dessutom vara värt att nämna att just denna faktor har skapat en del problem i de västerländska abortlagstiftningar (t.ex. den svenska) där den tidsgräns efter vilken abort är förbjudet fixerats utifrån när fostret uppnår viabilitet. Allteftersom den medicinska utvecklingen går framåt blir det nämligen möjligt att hålla liv i allt yngre för tidigt födda foster, vilket, ur juridisk synvinkel, tycks innebära att tidigare tidsgränser kan komma att behöva justeras. En annan

11 226 En tredje tolkning av viabilitetsbegreppet utgår från att det är något egendomligt i att huruvida en person har rätt till liv eller ej kan hänga på, inte hur denna individ är beskaffad som sådan, utan vilka extraordinära medicinska insatser som läkare för tillfället är kapabla att göra. Från en sådan insikt är det möjligt att försöka gå vidare och skilja mellan, å ena sidan, "normal" omvårdnad och, å andra sidan, "extraordinära" livräddande insatser 1 - även om jag tror att det är svårt att göra en sådan distinktion särskilt skarp. Utifrån denna distinktion kan man sedan definiera viabilitet som den punkt i fosterutvecklingen då fostret skulle leva vidare även utanför moderns kropp under förutsättning att det åtnjöt normal omvårdnad. Med en sådan begreppsbildning får vi dock svårt att tillerkänna sådana foster, barn eller vuxna, som för sin överlevnad är i behov av extraordinära medicinska insatser, någon rättighet att få tillgång till dessa. Det stora problemet med alla dessa förslag är att det är svårt att se att de har någon direkt moralisk relevans. Kärnan i viabilitetsresonemanget verkar vara att huruvida en varelse har rätt till liv eller ej beror på om denna varelse (i någon mening) kan överleva utan att vara ihopkopplad med någon annan varelses kropp. Förvisso vore det också absurt att hävda att vi har en förpliktelse att hålla liv i en varelse som inte har denna förmåga och som kopplats ifrån den kropp den är beroende av (givet att vi inte kan koppla ihop dem igen). Det skulle ju innebära att vi hade en förpliktelse att göra något vi inte kan göra. Men detta visar ju inte på något sätt att vi inte kan ha en förpliktelse att låta bli att koppla bort varelsen ifråga från den kropp den är beroende av. Ännu mindre visar det att vi inte är förpliktigade att låta bli att döda vederbörande när den nu är ihopkopplad med den nödvändiga kroppen. Det är också svårt att se att det faktum att en individ har uppnått viabilitet implicerar att denna individ har rätt till liv. Antag att ett nyfött barn har så grava hjärnskador att den enda del av hjärnan som fungerar är det autonoma nervsystemet. Detta barn behöver ingen respirator e.dyl. för att överleva; det enda som krävs är vad som rimligtvis kan rubriceras som normal omvårdnad för ett nyfött spädbarn med den aktuella defekten (närings- och vätsketillförsel, tvättning etc.). Ett möjlighet är förstås att ge upp viabilitetsidén och helt enkelt godta att legalt aborterade foster, hur gamla de än är, hör till de varelser som sjukvårdspersonal inte är juridiskt förpliktigad att hålla vid liv om inte kvinnan så önskar. Denna senare tes försvaras i avsnitt VII: Jfr. Gellman, op. cit., s. 118.

12 227 sådant barn har inte och kommer aldrig att få den allra minsta lilla kapacitet för någon sorts upplevelser. Detta innebär i sin tur att det inte kan ha ett intresse av att existera vidare. Om vi, vilket jag gör, håller fast vid den syn på rättigheter som skisserades i samband med Carriers resonemang i kapitel.iii, så följer det att detta barn (liksom det foster det utvecklats från) inte ens kan ha en rätt till liv. Det är helt enkelt absurt att vi skulle vara skyldiga någon att hålla liv i vederbörande trots att hon aldrig kommer att erfara några fördelar av detta. De författare som anslutit sig till personargumentet har vanligen föreslagit helt andra typer av egenskaper än de ovan refererade. Det som gör varelser till personer har sagts vara att det har någon eller några av bl.a. följande egenskaper: medvetande, självmedvetande, språkförmåga, jagbegrepp, förnuft, förmåga att handla och planera. 1 Det är lätt att inse att man med krav på sådana egenskaper får svårt att tillerkänna ens spädbarn rätt till liv. Denna slutsats har också accepterats av personargumentets mest ihärdiga förespråkare, Michael Tooley. Det är emellertid få av dem som åberopat personargumentet som verkligen formulerat något argument för att (en del av) ovanstående egenskaper är nödvändiga att ha för att ha rätt till liv (undantaget är Tooley, vars argument jag strax kommer till). 2 Vad som saknas är ett närmare klargörande av vad som avses med påståendet att någon har eller saknar en sådan rättighet. Men utan ett sådant klargörande förefaller det mycket svårt att avgöra om foster är personer eller ej. Om termen "person", i linje med vad som sades i det föregående avsnittet, ska definieras i termer av de egenskaper som ger individer rätt till liv, 1 Se Warren, op. cit., s. 170; Feinberg, "Abort", op. cit., ss. 17 f.; Engelhardt, op. cit.; samt Tooley, "Ett försvar...", op. cit., s En motivering för krav på t.ex. förnuft som inte förekommit i abortdebatten anknyter till de rättighetsteoretiker som har ett kontraktsteoretiskt betraktelsesätt. Enligt dessa bestäms innehållet i moralen av en ömsesidig överenskommelse mellan förnuftiga personer som alla försöker uppnå sitt eget bästa. Men eftersom foster inte är vare sig förnuftiga eller kapabla att ingå överenskommelser, så tar inte moralen någon hänsyn till dem - i varje fall inte utöver den hänsyn som indirekt kan komma dem till del om de som gör överenskommelsen har något intresse av vad som sker med foster. David Gauthier, konstaterar t.ex. att "[d]jur, ofödda, medfött handikappade och skadade faller utanför området för en moral som är knuten till ömsesidiga överenskommelser." Se Morals by Agreement, s Samtidigt argumenterar dock Gauthier på ett ganska övertygande sätt för att de personer som gör överenskommelsen i praktiken är tvungna att ta en avsevärd hänsyn till framtida generationer, vilket måhända också kan gälla foster. Se ibid., ss. 298 ff.

13 228 så förefaller det omöjligt att på något ingående sätt argumentera för, vare sig att foster är personer eller att de inte är det, utan att först göra närmare reda för vilka dessa egenskaper är. 3. RÄTTEN TILL LIV I avsnitt III:3 accepterade jag tills vidare en syn på rättigheter, som innebär att min rätt till något, X, uppstår i kraft av att det ligger i mitt intresse att få eller behålla X. I avsnitt III:5.2 pekade jag dessutom på att det, utifrån detta synsätt, förefaller förhållandevis enkelt att avgöra styrkan hos en rättighet. Denna är beroende av styrkan hos det intresse hos rättighetsinnehavaren som korresponderar mot rättigheten i fråga. Denna begreppsbildning ligger i linje med den distinktion mellan förpliktelser mot och förpliktelser med avseende på någon individ, som nämndes tidigare. 1 De förpliktelser hos andra som uppstår i kraft av P:s rätt till X, är beroende av hur undanhållandet eller berövandet av X från P skulle påverka just P - nämligen i termer av att det skulle gå emot P:s intressen. Det finns emellertid en nackdel med en sådan analys. Den innebär nämligen att huruvida en individ har rätt till liv eller ej kan variera från fall till fall, beroende av individens intresse av att leva vidare. Det är naturligtvis möjligt att hålla sig med ett rättighetsbegrepp som har denna karaktär, men samtidigt verkar detta ligga ganska långt ifrån det sätt på vilket vi vanligen föreställer oss rättigheter. Det är naturligt att tänka sig rättigheter som någonting relativt stabilt, något som en individ inte utan vidare kan förlora när hon väl erhållit det. Men om vi tänker oss att det som ger upphov till rättigheter är ett korresponderande intresse, så behöver en rättighet inte vara särskilt stabil på detta sätt. En persons intresse av någonting kan ju mycket väl variera väsentligt över tiden. Ett annat argument för att inte konstruera rättighetsbegreppet på detta sätt utgår från syftet att göra personargumentet till ett så starkt försvar som möjligt för den liberala positionen. Utifrån detta förefaller det fruktbart att konstruera rättighetsbegreppet så att det, inom ramen för en idé om ett nära samband mellan rättigheter och korresponderande intressen, ändå ger utrymme för foster (och andra) att ha rätt till liv även om deras fortsatta levnad för tillfället inte ligger i deras 1 Avsnitt IV:2.

14 229 intresse. Detta kräver visserligen lite mer av de liberalas argumentation (för att visa att foster saknar rätt till liv räcker det inte att visa att deras fortsatta levnad faktiskt inte ligger i deras intresse). Men samtidigt, om de liberala abortetikerna lyckas visa att foster inte har rätt till liv ens med det mer generösa rättighetsbegreppet, så är deras position starkare än om de hade underlättat underbyggandet av personargumentets slutsats genom det trängre begreppet. Ett sätt att tillmötesgå dessa synpunkter är att analysera rättigheter i termer av en hypotetisk utsaga, som anger villkor för när andra får förpliktelser mot rättighetsinnehavaren. Att en person har rätt till X beror då inte på att det ligger i personens intresse att ha X, utan på att personen är sådan, att om det låg i hennes intresse att ha X, så skulle andra ha prima facie förpliktelser mot henne att inte beröva henne X. Med denna begreppsbildning är det fortfarande möjligt att låta styrkan av de förpliktelser som kan uppstå mot rättighetsinnehavaren vara beroende av det intresse i kraft av vilket de uppstår. Således, även om det för tillfället inte ligger i P:s intresse att ha X, så kan P ha rätt till X; nämligen om det är sant, att om det låg i P:s intresse att ha X, så skulle andra ha förpliktelser mot P att inte beröva henne X. Styrkan hos dessa förpliktelser skulle i så fall vara beroende av det intresse som P i så fall skulle ha av att behålla X. Ett problem med en sådan analys är emellertid, som påpekats av Tooley, att den förefaller väl generös med avseende på vilka entiteter som kan ha rättigheter. 1 Utifrån den kan vi nämligen ohejdat tillskriva sådant som stenar och timmerstockar rätt till såväl liv som allt möjligt annat. T.o.m. vad gäller en sten verkar det ju rimligt att säga, att om det låg i denna stens intresse att existera vidare, så skulle vi ha vissa förpliktelser mot den att inte utplåna den. Om intressen ger upphov till förpliktelser, så är ju detta fallet oaktat vilken sorts entitet som är bärare av detta intresse. En annan svaghet, som också den uppmärksammats av Tooley, är att den aktuella rättighetsanalysen inte ger något utrymme för rättighetsinnehavare att avsäga sig 2 det moraliska anspråk som uppstår i kraft av deras rättigheter - något som de flesta rättighetsanhängare tänker sig är möjligt. 3 För att råda bot på dessa brister formulerar Tooley följande något 1 Ibid., s Den engelska termen är "waive". 3 Tooley, op. cit., ss. 113 f.

15 230 mer komplicerade analys av rättighetsbegreppet: "A har rätt till x" betyder detsamma som A är sådan att det kan ligga i A's intresse att ha x, och antingen (1): A är inte förmögen att göra ett väl grundat och rationellt val huruvida han ska ge andra tillåtelse att beröva honom x, i vilket fall - om det ligger i A's intresse att inte bli berövad x - andra genom detta blotta faktum är skyldiga att inte beröva honom x, eller (2): A är förmögen att göra ett välgrundat och rationellt val huruvida han ska ge andra tillåtelse att beröva honom x, i vilket fall andra är prima facie skyldiga att inte beröva honom x om, och endast om, A inte gett sitt tillstånd därtill. 1 Tanken är att klausulen (2) lämnar möjligheten öppen för vissa rättighetsinnehavare att avsäga sig de moraliska anspråk som deras rättigheter ger upphov till, medan (1) säkerställer att även individer som inte är kapabla att avsäga sig rättigheter kan vara rättighetsinnehavare. Det första villkoret i analysen garanterar att sådant som stenar inte kan tillskrivas rättigheter. En viktig aspekt av denna definition är att den inte utesluter förekomsten av förpliktelser mot personer som saknar rättigheter. Det är m.a.o. förenligt med analysen att det kan finnas förpliktelser mot mig att inte beröva mig X, som inte är beroende av att det ligger i mitt intresse att behålla X. Samtidigt hävdar emellertid Tooley att det inte är rimligt att tänka sig sådana förpliktelser, så i praktiken omfattar han åsikten att det inte kan finnas förpliktelser mot en person att inte beröva henne X om hon inte har rätt till X. 2 Det viktigaste med denna analys är att det från den följer, att ett nödvändigt villkor för att en individ, P, ska ha rätt till liv vid en viss tidpunkt, t (och således, från Tooleys synpunkt, i praktiken ett nödvändigt villkor för att andra vid t ska kunna ha förpliktelser mot P att inte döda henne) är att P vid t är sådan att hennes egen fortsatta levnad kan ligga i hennes intresse. 3 Tooleys fortsatta argumentation 1 "Ett försvar...", op. cit., s Se även Abortion and Infanticide, ss. 115 f. Det kan kanske förefalla lite egendomligt att, som Tooley, formulera analysen som en synonymi. Bl.a. blir det då inte uppenbart att den är oförenlig med till synes radikalt annorlunda analyser, t.ex. analysen att A har rätt till x om och endast om A tillhör Homo Sapiens. Den senare analysen säger ju inte någonting om vad frasen "A har rätt till x" betyder. Dock tror jag att Tooleys analys även ska tolkas som ett uttalande om vilka villkor någon ska uppfylla för att ha rätt till något och inte bara som ett uttalande om vissa språkliga frasers betydelser. 2 Se Abortion and Infanticide, s. 95.

16 231 bygger sedan på att han försöker visa att foster inte uppfyller detta villkor. 3.1 Vad är "liv" i rätten till liv? En fråga som gärna inställer sig i samband med analyser av rätten till liv är vad det närmare bestämt är man har rätt till om man innehar en sådan rättighet. Vad är det som avses med uttrycket "liv" i detta sammanhang? Eller, för att uttrycka sig i linje med Tooleys analys, hur är det X beskaffat som andra, enligt denna analys, kan ha förpliktelser att inte beröva en individ som har rätt till liv? Ett sätt att förstå denna rättighet är att tolka den som en rätt till fortsatt existens som biologisk organism. Det man har rätt till när man har rätt till liv är att ha en fungerande kropp. Tooley menar dock att det vore olyckligt att på detta sätt förutsätta att alla personer är knutna till biologiska organismer på ett sätt som gör att deras utplåning är nödvändigt förbunden med utplånandet av en biologisk organism. Det är, menar Tooley, inte något uppenbart absurt i att tala om personer som inte alls är knutna till biologiska organismer, t.ex. änglar, spöken, gudar eller kanske t.o.m. komplicerade datorer. 1 Dessutom tycks det, menar Tooley, i alla fall i teorin finnas sätt att utplåna personer som inte innebär att deras kroppar dödas, exempelvis genom framkallade personlighetsförändringar av ett alldeles särskilt kraftigt slag. 2 Tooley föredrar i stället att tala om en rätt till att fortsätta existera som den typ av entitet man måste vara för att kunna ha rättigheter (om man nu är en sådan entitet). Från Tooleys rättighetsanalys följer det att man inte kan ha rätt till någonting om man inte är kapabel att ha några intressen. I linje med den tankegång vi såg hos Carrier i kapitel III menar Tooley att intressen förutsätter medvetande. 3 Så till "syvende og sidst" ska alltså rätten till liv uppfattas som en rätt att fortsätta existera som det medvetna subjekt man är, eller, som Tooley föredrar att kalla det, "rätten hos ett subjekt med upplevelser och andra själstillstånd att fortsätta existera". 4 3 Ibid., s Detta stämmer också väl överens med den åsikt som jag accepterade i samband med Carriers argument i avsnitt III:3. 1 Ibid., s Ibid., ss. 102 f. Se även "Ett försvar...", op. cit., s. 122, där Tooley menar att om vi programmerade om Påvens medvetande så att det blev precis som Bertrand Russells, så skulle vi därmed ha utplånat den person som var förbunden med Påvens kropp innan vi genomförde omprogrammeringen. 3 "Ett försvar...", op. cit., ss. 123 f.

17 232 Från Tooleys rättighetsanalys tycks det då följa, att ett nödvändigt villkor för att ett medvetandesubjekt ska kunna ha rätt att fortsätta existera som ett medvetandesubjekt vid en viss tidpunkt är, att detta medvetandesubjekt är sådant att dess egen fortsatta existens kan ligga i dess intresse vid denna tidpunkt. 3.2 Intressebegreppet Vad innebär det då att en medveten individs fortsatta existens ligger i hennes intresse? Svaret på denna fråga är, som vi kommer att se, central för Tooleys version av personargumentet. Hans argument för att foster saknar rätt till liv/inte är personer är nämligen att dessa inte kan ha ett intresse av att fortsätta existera. Begreppet intresse analyseras av Tooley i termer av önskningar. 1 Innan vi går närmare in på denna analys kan det vara värt att påpeka att intressebegreppet har analyserats på många olika sätt. 2 Man kan då fråga sig varför den analys vi kommer att möta nedan är mer acceptabel än alternativa analyser. Tooley är medveten om detta förhållande, men menar att hans intresse-analys ska accepteras därför att denna, med dess koppling till förekomsten av önskningar, är moraliskt relevant på det sätt som gör att den kan ligga till grund för en rimlig analys av rätten till liv. Han skriver t.ex. apropå alternativa intressebegrepp: Är det möjligt för någonting att ha intressen utan att ha önskningar vid någon tidpunkt? Självfallet finns det en innebörd av termen 'intresse' enligt vilken det är det. En blomma kan t.ex. beskrivas som att den har ett intresse av att få tillräckligt med vatten. Men något som var kapabelt att ha intressen endast i denna svaga innebörd skulle inte kunna vara en rättighetsinnehavare. För att ha rättigheter måste man vara kapabel att ha intressen i en mening som involverar kapaciteten att ha önskningar. 3 Detta innebär att frågan om hur intressebegreppet bäst ska förstås i detta sammanhang åtminstone delvis är en moralisk fråga. En adekvat 4 Ibid., s Den engelska term Tooley använder är "desires". I den till svenska översatta artikeln "Ett försvar...", op. cit., översätts detta ord med "vilja" eller "viljeattityder". 2 I "What is a Conflict of Interest?" presenterar Lars Bergström en rad olika preciseringar av termen "intresse". Dan Egonsons avhandling Interests, Utilitarianism and Moral Standing innehåller en diskussion av olika sorters intressebegrepp. 3 Abortion and Infanticide, op. cit., s Sista kursiveringen min.

18 233 analys av begreppet ska vara så beskaffad, att det faktum att något ligger i en individs intresse är relevant för frågan om vilka rättigheter denna person har och hur hon bör behandlas. Utifrån detta är det uppenbart att många skulle vilja invända mot Tooleys koppling mellan intressen och önskningar. En hedonist av det slag som inte definierar lust och lidande i termer av önskningar och som var intresserad av att formulera ett moraliskt fruktbart intressebegrepp, skulle väl t.ex. vilja erkänna moraliskt relevanta intressen som inte var kopplade till önskningar. Låt oss dock tills vidare bortse från denna komplikation och undersöka Tooleys analys av intressebegreppet under förutsättning att Tooleys grundläggande intuition om sambandet mellan intressen och önskningar är korrekt. Tooley skriver om detta samband: Ett givet medvetandesubjekts fortsatta existens kan inte vara i denna individs intresse vid tiden t om inte denna individ antingen har en vilja vid t att fortsätta existera som ett medvetandesubjekt eller att individen kan ha viljeattityder vid andra tidpunkter. 1 Ett sätt att förstå detta uttalande kunde vara, att det inte kan ligga i en individ, Is, intresse vid tidpunkten t att fortsätta existera om inte I faktiskt kan ha önskningar vid andra tidpunkter (förutsatt att I inte önskar sin egen fortsatta existens vid t). Utifrån en sådan analys kunde det sedan vara möjligt att hävda att inget foster som faktiskt aborteras kan vara sådant att dess fortsatta existens ligger i dess intresse i kraft av existensen av framtida önskningar. För i och med att det aborteras så upphör det ju att existera och i och med att det faktiskt upphör att existera så kan det inte ha några önskningar i framtiden. Kan man sedan visa att inget foster önskar sin egen fortsatta existens eller kan ha önskningar i det förflutna (vilket Tooley argumenterar för), så har man därmed visat att sådana foster som aborteras inte kan ha rätt till liv. Även om jag inte tror att detta är Tooleys tankegång, så är denna argumentationslinje likväl fullt möjlig. Däremot är den i mina ögon helt oacceptabel. Om vi resonerar på detta sätt, så accepterar vi tanken, att huruvida foster (och andra) har rätt till liv eller ej kan bero på om vi dödar dem. Gör vi det så kan de inte ha önskningar i framtiden och kan därför inte ha rätt till sin fortsatta existens när vi dödar dem (eller precis innan) i kraft av att de kan ha framtida 1 "Ett försvar...", op. cit., ss. 125 f.

19 234 önskningar. Låter vi dem leva kan de däremot kanske ha sådana önskningar och därmed kanske även en rätt till sin fortsatta existens. Detta innebär att en eventuell förpliktelse mot foster att inte döda dem i vissa situationer bara finns om det är sant att vi inte kommer att bryta mot den. Detta är högst egendomligt. Om det nu finns förpliktelser av det slag som Tooley förespråkar så verkar det minst sagt förbryllande att dessa förpliktelsers existens skulle kunna vara beroende av huruvida vi kommer att följa dem eller ej. Om vi går ett steg längre och tänker oss en situation där ett brott mot en sådan förpliktelse är fel och där detta inte vore fel om inte denna förpliktelse fanns, så uppstår dessutom den mycket förvirrande situationen, att vi har två handlingsalternativ (döda fostret eller avstå) som är sådana, att om vi utför det ena (dödar fostret), så är det också rätt, men utför vi det andra, så skulle det ha varit fel att utföra det första! Som jag sade tror jag emellertid inte att detta är en korrekt tolkning av Tooley. I den diskussion som föregår det nyss anförda citatet verkar han nämligen mena, att det viktiga för Is intresse att fortsätta existera (vid sidan av eventuella önskningar om detta vid den aktuella tidpunkten) är att Is fortsatta existens faktiskt skulle möjliggöra tillfredsställandet av någon önskning som I faktiskt skulle ha vid någon annan tidpunkt om I fortsatte att existera:...ingenting alls [kan] ligga i en varelses intresse om den inte har viljeattityder vid en eller annan tidpunkt. Men mer än detta krävs för att en varelses fortsatta existens ska ligga i dess intresse. En möjlighet, som vanligtvis räcker, är att individen vid tidpunkten ifråga har en vilja att fortsätta existera. Ändå verkar det också stå klart att en individs fortsatta existens kan ligga i dess eget intresse även när en sådan vilja inte föreligger. Vad som uppenbarligen behövs är att individens fortsatta existens möjliggör tillfredsställandet av viljeattityder som föreligger vid några andra tidpunkter. Men inte vilka viljeattityder som helst vid andra tidpunkter duger. [...] Det är avgörande att det är viljeattityder som hör till samma medvetandesubjekt. 1 Till att börja med kan vi observera att uttalandet att Is fortsatta existens skulle möjliggöra tillfredsställelsen av önskningar tillhörande I som existerar vid andra tidpunkter kan vara sant på två sätt. En möjlighet är (a) att Is fortsatta existens skulle möjliggöra tillfredsställelsen av någon önskning som I faktiskt skulle ha vid någon annan tidpunkt om I fortsatte att existera vid just tidpunkten t. En annan möjlighet är (b) att Is fortsatta existens kan ligga i Is intresse vid t även i kraft av 1 Ibid., s Min kursivering.

20 235 att denna skulle möjliggöra tillfredsställelsen av önskningar som I skulle ha i framtiden under förutsättning att I även fortsatte att existera vid någon senare tidpunkt än t. Enligt (b) kan alltså Is fortsatta existens vid t möjliggöra tillfredsställelsen av framtida önskningar genom att den möjliggör Is fortsatta existens vid någon senare tidpunkt, t+n, och därigenom möjliggör tillfredsställelsen av önskningar som I skulle ha efter t+n om I fortsatte att existera även vid t+n. I det citat som föregår det senast anförda står det klart att den enda tidsrelativisering som kommer in i Tooleys villkor för när man har intresse av sin fortsatta existens är att innehavet av ett sådant intresse knyts till en specifik tidpunkt. Både (a) och (b) kan således fungera som tillräckliga villkor för att det vid en viss tidpunkt ligger i en individs intresse att fortsätta existera. Enligt Tooley kan man alltså vid någon tidpunkt ha intresse av sin egen fortsatta existens på två huvudsätt. Antingen har man, vid tidpunkten ifråga, en önskan att fortsätta existera, eller så skulle ens fortsatta existens vid tidpunkten ifråga (på endera av de sätt som nämns i (a) och (b)) möjliggöra tillfredsställelsen av någon önskan som man i så fall skulle ha vid någon annan tidpunkt. En egendomlighet i denna analys som observerats av flera författare är att Tooley inte lägger någon som helst vikt vid eventuella önskningar om något annat än den egna fortsatta existensen, som existerar vid den tidpunkt då vi frågar oss om en individ har intresse av sin fortsatta existens. Däremot lägger han vikt vid vilka som helst önskningar som individen skulle kunna ha vid andra tidpunkter om den fortsatte att existera vid tidpunkten ifråga. Om jag vid tidpunkten t äter en glass och vill fortsätta med det, så förefaller det uppenbart att min fortsatta existens vid t skulle möjliggöra tillfredsställelsen av denna önskan. Enligt Tooleys analys av intressebegreppet är emellertid detta faktum inget som kan ge mig ett intresse vid t att fortsätta existera. Endast om min önskan vid t är en önskan att fortsätta existera kan den ge mig ett intresse av min fortsatta existens. Men antag i stället att om jag fortsatte att existera vid t, så skulle jag vid en senare tidpunkt äta en glass och vilja fortsätta med det. I så fall skulle det faktum att min fortsatta existens skulle möjliggöra tillfredsställelsen av denna önskan, enligt Tooley, plötsligt göra att min fortsatta existens låg i mitt intresse vid t. Detta innebär en godtycklig diskriminering mellan olika sorters önskningar beroende på när de existerar. En individs fortsatta existens borde kunna ligga i denna individs intresse vid en viss tidpunkt i kraft av att den skulle

21 236 tillfredsställa vilken som helst önskan som individen har vid denna tidpunkt. 1 För att bli rimlig bör således Tooleys analys byggas ut på ett sätt som eliminerar denna orimlighet, vilket resulterar i följande princip: INT: Is fortsatta existens ligger i Is intresse vid tidpunkten t om och endast om Is fortsatta existens vid t skulle möjliggöra tillfredsställelsen av någon önskan som I skulle ha vid någon tidpunkt. Principen INT kan, i enlighet med tidigare påpekanden, vara uppfylld på fyra olika sätt: (i) I har vid t en önskan att fortsätta existera. (ii) Is fortsatta existens vid t skulle möjliggöra tillfredsställelsen av någon (annan) önskan som I har vid t. (iii) Is fortsatta existens vid t skulle möjliggöra tillfredsställelsen av önskningar som I skulle ha vid andra tidpunkter om I fortsatte att existera vid t. (iv) Is fortsatta existens vid t skulle möjliggöra tillfredsställelsen av önskningar som I kan ha vid andra tidpunkter om I fortsätter att existera vid t. Tooleys argument går sedan ut på att varken foster eller nyfödda spädbarn kan uppfylla något av villkoren (i), (iii) eller (iv). I avsnitten och nedan diskuteras Tooleys argument för att foster inte kan uppfylla (i). I samband med denna diskussion tar jag även upp frågan om foster kan uppfylla det extra villkoret (ii). I avsnitt och dess underavdelningar granskas argumenten för att foster inte kan uppfylla (iii) eller (iv) Vad är en önskan? Det begrepp om önskningar som Tooley använder i analysen av 1 Se Lorette Flemming, "The Moral Status of the Fetus: A Reappraisal", ss. 23 f., respektive Anderberg & Persson, op. cit., s. 166.