Översyn av organisationen för lärarutbildning vid Göteborgs universitet. Februari 2010

Transkript

1 Översyn av organisationen för lärarutbildning vid Göteborgs universitet Februari 2010 Eskil Franck Birgitta Sandström

2 1 Inledning Den 9 juni 2009 gav rektor vid Göteborgs universitet Eskil Franck i uppdrag att se över hur lärarutbildningen vid universitetet bör organiseras för att skapa förutsättningar för ett optimalt nyttjande av universitetets samlade kompetens och ett effektivt resursutnytjande. 1 I uppdraget ingick också att belysa möjligheterna för ett utvidgat samarbete med Chalmers Tekniska Högskola. I linje med villkoren för uppdraget har utredaren knutit docent Birgitta Sandström som ytterligare kompetens till utredningen. Som underlag för ett förändringsförslag skulle utredaren först göra en probleminventering för att så långt möjligt etablera en problemgemenskap inom universitetet. Relevanta aktörer och intressenter skulle höras. När denna probleminventering var gjord skulle en hearing genomföras. Probleminventeringen har genomförts genom inläsning av relevanta dokument, intervjuer vid personliga möten och genom brevfrågor med relevanta aktörer. En öppen hearing har också genomförts 2 oktober Hänsyn till den nya lärarutbildningspropositionen, Propositionen 2009/10:89 Bäst i klassen en ny lärarutbildning, skall också tas. 3 På grundval av denna process skall i enlighet med uppdraget slutligen två alternativa förändringsförlag presenteras. Dessa båda förslag och resonemangen bakom dem redovisas i det följande. Utgångspunkter Göteborgs universitet är ett av landets största universitet. Styrningen sker genom en starkt decentraliserad struktur och kultur där fakulteternas ansvar och beslutanderätt är stora. Rent lokalmässigt är universitet lokaliserat i olika byggnader i centrala Göteborg. Både den decentraliserade styrningen och det faktum att universitetslokalerna är spridda över ett relativt stort område har lett till att olika kunskapstraditioner och kunskapskulturer har utvecklats. Representanter från studentkåren påpekar att detta kan vara ett problem eftersom studenterna bokstavligt och bildligt vandrar mellan olika kulturer genom sin utbildning och inte känner att de har någon tydlig hemvist där yrkesidentiteten kan formas. Samtidigt kan mångfalden självfallet också vara en tillgång och bidra till perspektivrikedom i utbildningen. Den nuvarande lärarutbildningen organiseras vid de flesta lärosäten i form av en matrisstruktur. Så också vid Göteborgs universitet. En mycket vanlig beskrivning är att lärarutbildningen därigenom är komplex och svåradministrerad. Den framställs ofta som speciell eller särskild. Denna i och för sig korrekta beskrivning blir lätt krampaktigt sann eftersom den upprepas och dokumenteras i många sammanhang. Ett exempel är Komplexiteten i och omfattningen av lärarutbildningen saknar motstycke i universitetets verksamhet. 4 Den lärarutbildningsreform som sjösattes 2001 har också 1 Direktiv dnr A /09 2 Intervjuer har skett med 17 personer. Fyra skriftliga svar av 10 möjliga har avgivits. Därtill har minnesanteckningar från hearingen och fyra skriftliga kommentarer efter hearingen bidragit till underlaget. Frågan kan ställas om detta underlag är för smalt och för litet. Vår bedömning är att den förvånansvärda(!) samstämmigheten i underlaget med aktörer från olika områden och intressen ger en i huvudsak representativ bild av den problemgemskap som i sak råder inom universitetet. 3 Propositionen anger endast examensramarna, inte examensbeskrivningarna. Det begränsar dess betydelse för översynen. 4 Fakultetsaudit Intern bedömning av kvalitetsarbetet vid Utbildnings och forskningsnämnden för lärarutbildning (UFL), Göteborgs universitet 2008, sid 7.

3 2 förstärkt mångfalden och komplexiteten. Det komplexa i lärarutbildningen ska således erkännas men inte överdrivas som utgångspunkt för ett konstruktivt förändringsarbete. Därtill kommer att det så kallade särskilda organet skapat problem vid många lärosäten i form av dess mandat och makt över utbildningens innehåll i förhållande till fakulteter och institutioner. Detta formella problem kan vi inför fortsättningen bortse från då den nyligen framlagda propositionen avskaffar detta särskilda styrorgan. Det är nu således varje lärosätes ensak att organisera en så välfungerande beslutsstruktur som möjligt. Samma proposition reducerar också komplexiteten i det avseendet att studenternas stora valfrihet i 2001 års reform minskar genom att den föreslår 4 olika lärarexamina (med sammanlagt 5 inriktningar inom dessa) och därmed mer styrda utbildningsvägar. Dessutom kommer mer fasta ämneskombinationer att bli bindande. Hur dessa kommer att se ut har regeringen dock i dagsläget inte fattat beslut om. Inte heller de styrande examensbeskrivningarna eller kriterierna för den kvalitetsbedömning, som lärosätena har att utgå från vid ansökan om examensrätt för (delar av) lärarutbildningarna, har regeringen fattat beslut om ännu. Problembild En dominerande bild som träder fram i intervjumaterialet och i det som lyftes fram vid hearingen är att det mesta fungerar mycket bättre än för bara några år sedan. Det uttrycks på det viset att man upplever att fler känner ansvar för lärarutbildningen, och flera menar att monopoliseringen har minskat, dvs det ägarskap man uppfattar att den gamla lärarhögskolemodellen/ kulturen stod för. En funktion som lyfts fram som särskilt betydelsefull i denna positiva utveckling är de så kallade LURgrupperna och deras verksamhet. Dessa fungerar som en länk mellan UFL, skolverksamheterna och övrig omvärld, institutionerna och studenterna. Dock görs ofta den anmärkningen att de har inflytande över innehållet i utbildningen men saknar ekonomiska styrmedel. Ett annat framträdande drag i bilden är att det särskilda organet Utbildnings och forskningsnämnden för lärarutbildningen (UFL) nu fungerar väl. Den gör ett gott arbete genom att se till lärarutbildningens kvalitet och väl balansera lärarutbildningens olika särintressen både på institutions och fakultetsnivå. En synpunkt som framförts är att organet fungerar mer genom regelstyrning än genom målstyrning och uppföljning. Likaså sägs att den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFU) mer är en administrativ än en innehållslig fråga. De finns också röster som menar att det är stort avstånd mellan UFL och institutionerna liksom att det finns ett allt för stort avstånd mellan utbildningen och avnämarna. Att uppdragen i lärarutbildningen går direkt till institutionerna utan att passera fakultetsnämnderna uppfattas i huvudsak som positivt. Är institutionerna nöjda så är vi nöjda som en fakultetsföreträdare uttryckte saken. Nackdelen är att fakulteterna inte är involverade i eller har något inflytande över lärarutbildningen och därmed inte heller har något ansvar för den. Detta gör att fakultetsnämnderna grundbultarna i en decentraliserad styrningsstruktur i huvudsak står utanför den samlade verksamhet som de flesta är överens om ska vara hela universitetets angelägenhet. Det märks alldeles särskilt med tanke på ambitionen att mer och mer knyta samman forskning och grundutbildning inom lärarutbildningens alla delar, att göra den forskningsbaserad. Grundutbildningsuppdraget går direkt till institutionerna medan den utbildningsvetenskapliga forskarutbildningen CUL genomförs som uppdrag till fakultetsnämnderna. Detta glapp upphävs inte av att dekanerna på dekanens för UFL initiativ på personnivå har en informativ och god samverkan.

4 3 En sak som framstår som problematisk är att många uppfattar att det finns en oklarhet i fråga om kompetens och befogenheter mellan UFL och Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden (UFN). Vi har dock inte kunnat finna sådana oklarheter utifrån besluts och delegationsstrukturen. Däremot är det uppenbart att övertygelsen om sådana oklarheter, överlappningar och administrativt dubbelarbete är befäst hos en del medarbetare. En trolig förklaring kan vara att den enskilt största aktören inom lärarutbildningen, institutionen för pedagogik och didaktik (IPD), har funnits inom UFN och dominerat denna fakultet. Distinktionen mellan UFL som beslutsorgan och UFN IPD som den dominerande genomföraren har inte uppfattats tillräckligt tydligt. UFL har en beslutskompetens, UFN en kunskapsområdeskompetens (en mycket viktig sådan men en bland flera inom lärarutbildningen). Den nya organisationen inom UFN kan komma att bidra till att bilden klarnar. Det nyligen införda OH systemet framstår hos de flesta som oklart och svårhanterligt. Om detta är en systemfråga eller endast barnsjukdomar är svårt i dagsläget att avgöra. Det förefaller som den frågan är för tidigt väckt inom hela universitetet. Det gör att vi har svårt att gå in i frågeställningen om hur det optimala resursutnyttjandet bör se ut i samspelet mellan olika aktörer. Det ska dock sägas att de flesta uttrycker uppskattning av att OH systemet skapar en större genomskinlighet, transparens, vilket i sin tur kan bidra till större enhetlighet och rättvisa i systemet. Vi tror också att denna nya genomskinlighet är ett gyllene tillfälle att mer systematiskt undersöka den allmänna känsla som finns av olika villkor, olika debiteringar för samma tjänster och fördubblade eller flerfaldigade administrativa kostnader i olika led i utbildningsprocessen. En särskild genomgång av denna fråga bör göras i samband med beslut om den framtida organisationen av lärarutbildningen. Vid en sådan genomgång bör också frågan belysas hur olika prislappar för lärarstudenter tillämpas. Ett så enhetligt prislappssystem som möjligt bör införas. Ytterligare ett problemområde, som ligger utanför uppdraget, har framkommit. Det finns ett missnöje med tillgång till och bokningssystem för föreläsningssalar, särskilt större sådana. Det är ett viktigt praktiskt vardagsproblem som med tydligare administrativa rutiner på ett någorlunda enkelt sätt borde kunna lösas. Som vi emellertid påpekar inledningsvis är den dominerande bilden att aktörerna i huvudsak är nöjda med hur lärarutbildningen organiseras och administreras idag. Med nuvarande examensordning med en lärarexamen förefaller därför några omvälvande organisatoriska förändringar inte motiverade. Snarare handlar det om att förstärka det som fungerar bra och minimera och förändra det som är mindre välfungerande. Den kommande lärarutbildningen enligt Proposition 2009/10:89 förändrar dock delvis förutsättningarna. En lärarexamen ersätts med fyra. De får var och en mer utmejslade utbildningsvägar. Kopplingen till olika fakulteter och institutioner kan därmed komma att ses som naturligare och behovet av övergripande samordning av utbildningarna uppfattas minska. Anspråk på att vilja äga utbildningen för en examen kan komma att göras från enskilda institutioner eller fakulteter. Risken för återgång till den gamla modellen med isolerade lärarutbildningar är uppenbar. Samtidigt kan möjligheten till förstärkt identitetsskapande för studenterna öka. Ämnesdidaktiken En organisationsförändring som oavsett lärarutbildningens struktur och reglering är en viktig förutsättning för kvalitativ utveckling av lärarutbildningen är att ämnesdidaktiken förs till ämnesinstitutionerna. Den som svarar för ämnesinnehållet ska också ha ansvar för den didaktiska kommunikationen av detta innehåll. Att de båda komponenterna tidigare hållits och i många fall

5 4 fortfarande hålls åtskilda i de flesta fall på olika institutioner har primärt historiska organisationsskäl, inte innehållsliga orsaker. Ett sammanförande av båda perspektiven inom samma institutionella ram kan komma att kraftfullt utveckla de vetenskapliga, innehållsliga, kommunikativa, metodologiska och avnämarrelaterade synergieffekterna. Dessutom kommer den högskolepedagogiska utvecklingen inom ämnet att kunna gynnas. Denna förändring har enligt vår bedömning ett brett stöd inom universitetet även om det finns invändningar från vissa av de delar som skulle komma att få ny hemvist inom ämnesinstitutionerna. Problemet med små ämnen inom lärarutbildningen, där den didaktiska kompetensen riskerar att osynliggöras på en ämnesinstitution, kan motverkas genom att fakultetsnämnden inrättar didaktiska samverkansorgan eller centra, t ex de naturvetenskapliga ämnenas didaktikcentrum. I detta sammanhang bör frågan om matematikens och matematikdidaktikens förhållande till Nationellt Centrum för Matematikutveckling vid Göteborgs universitet (NCM) göras tydligt. NCM bör på ett mycket mer kraftfullt sätt engageras inom lärarutbildningen i matematik. Det är en stor tillgång att Göteborgs universitet har denna kompetens. Det är vår uppfattning att NCM har en mer inflytelserik ställning nationellt än inom Göteborgs universitet. NCM:s kompetens bör utnyttjas internt i högre grad än hittills. Samverkan mellan matematik och matematikdidaktisk utbildning mellan Göteborgs universitet, Chalmers Tekniska Högskola och NCM, som en arbetsgrupp nu utreder, bör på allt sätt både formellt och reellt förstärkas. Vi föreslår således att den ämnesdidaktiska kompetensen och det ämnesdidaktiska uppdraget i samtliga ämnen samlas inom respektive ämnesinstitution att ämnesdidaktiska centra där så behövs inrättas inom respektive fakultetsnämndsområde att samverkan mellan Göteborgs universitet, Chalmers Tekniska Högskola och NCM beträffande matematik och matematikdidaktisk utbildning ges sådana former att kompetenserna fullt ut utnyttjas. Två förslag Mot bakgrund av den lägesbild, som vi tecknat, och av den nyligen presenterade propositionen lägger vi i enlighet med vårt uppdrag fram två alternativa förslag till organisation av lärarutbildningen vid Göteborgs universitet. Förslag I Förslaget utgår från det som idag fungerar och anpassar organisationen för de kommande lärarexamina. UFL behålls med dess övergripande funktion och sammanhållande ansvar för grundutbildning och forskning inom lärarutbildningen. UFL ges en tydligare organisatorisk placering, inte som en fakultetsnämnd vid sidan om de andra fakultetsnämnderna. UFL har idag inte sådana likheter med övriga fakultetsnämnder att det motiverar fakultetsnämndsstatus. Det förefaller som om denna status tillkommit i en ambition att stärka UFLs och därmed lärarutbildningens ställning inom universitetet. UFL bör istället vara ett mellanled mellan styrelse/rektor och

6 5 fakultetsnämnder/institutioner med den styrande beställar och kvalitetsgranskande funktion den idag har. En sådan organisatorisk placering kommer också att reducera sammanblandningen med UFN. För att stärka den reella kopplingen till fakultetsnämnderna föreslås dekanerna ingå som ledamöter i UFL. Övriga ledamöter kan utgöras av aktiva lärare inom lärarutbildningen och utses av fakultetsnämnderna, studenter och representanter för VFU medverkande kommuner och skolor. Ordförande utses av rektor. UFL ger grundutbildningsuppdragen direkt till institutionerna som tidigare. Det bör göras tydligt att ett kursansvar är ett helhetsansvar för kursen och att de ekonomiska resurserna för kursen i sin helhet tilldelas kursansvarig institution. UFL ska inte försäkra sig om andra medverkande inom kursen genom detaljuppdelning av poäng och ekonomi utan genom tydlig innehållslig kvalitetsbeställning och uppföljning. I syfte att förstärka utbildningsvetenskaplig forskning med tonvikt på ämnesdidaktik skall UFL tillföras medel för utbildningsvetenskaplig forskning (särskilt ämnesdidaktisk), ge uppdrag och fördela medel till fakultetsnämnderna att besluta över vad i lärarutbildningen i anslutning till grundutbildningsuppdraget som behöver förstärkning inom detta område. Fakultetsnämnderna får på det sättet ett övergripande utvecklingsansvar för den ämnesdidaktiska utvecklingen inom institutionerna. LUR grupperna har i denna modell även fortsättningsvis en viktig roll att spela. Deras verksamhetsoch ansvarssområde skall i den nya lärarutbildningen omfatta var och en av inriktningarna inom de examina som Göteborgs universitet beslutar sig för att söka examensrätt för. LUR grupperna lämnar förslag på kursplaner för kursansvarig institution att besluta om. De bör också ges en aktiv roll när det gäller det innehållsliga sambandet inom VFU mellan universitetet och medverkande skolor. I den mån de ska ges beslutsansvar i frågor som är kopplade till resursbehov bör de ges ekonomiska resurser och ansvar i paritet med uppdraget. Samordning och platstilldelning av VFU läggs på UFL:s kansli. Central studievägledning knyts till UFL:s kansli, medan studievägledning för enskilda kurser ges av kursansvarig institution. I likhet med samarbetet mellan Stockholms universitet och KTH föreslår vi att Göteborgs universitet och Chalmers Tekniska Högskola inrättar en gemensam kombinationsutbildning så att studenterna kan erhålla en dubbelexamen, lärarexamen och civilingenjörsexamen. Fördelen med detta förslag är att den kompetens som vuxit fram i den rådande organisationen tas tillvara. Fördelen är också att lärarutbildningen hålls samman via ett överordnat organ och LUR arnas uppskattade arbete får en fortsättning. Dessutom kan risken undvikas att de olika examina och/eller inriktningarna i den nya utbildningen blir identitetsskapande för enskilda institutioner. Det vore ett tydligt steg tillbaka i utvecklingen om det i praktiken blev så att en institution ges ansvar för exempelvis förskollärarutbildningen. Även i fortsättningen ska det vara så att varje del av en utbildning ska förses med universitetets bästa och mest relevanta kompetens.

7 6 I det sammanhanget tål det att prövas om inte UFL genom att upprätta tydliga innehållskrav och kvalitetskriterier för en kurs kan låta olika delar av universitetet i konkurrens komma med förslag till en kurs, antingen på egen hand eller i nyupprättade samverkanskonstellationer. Institutionerna tvingas på det viset aktivt leta fram den mest adekvata kompetensen inom universitetet, och UFL har möjlighet att göra ett reellt kvalitetsval. Risken att hela eller delar av kurser utnyttjas för att fylla tjänstgöringen för enskilda lärare kan då minimeras. Med detta förslag undviks också att två stora förändringsprocesser genomförs samtidigt både den som den kommande lärarutbildningen fordrar och den som en större organisatorisk förändring innebär. Nackdelen med förslaget är att fakultetsnämnderna fortfarande inte får huvudansvar för och inflytande över lärarutbildningen. Engagemanget för lärarutbildningen kan då bli svagt på denna för universitetet så viktiga nivå. Med en tudelning av beslutanderätt över grundutbildning och forskning finns också risken att utbildningsvetenskaplig forskning får svårare att växa fram i växelspel mellan grundutbildning, avnämare och redan etablerade forskningsmiljöer. En nackdel kan också vara att studenterna inte får en naturlig identitetsskapande tillhörighet. Förslag II Ansvaret för merparten av de olika utbildningslinjerna inom den nya lärarutbildningen läggs ut på fakulteterna. UFL ersätts då av ett samverkansorgan för lärarutbildningen (SOL) direkt underställt rektor. SOL består av dekanerna, studenter och representanter för samarbetspartners inom VFU. Ordförande utses av rektor. Kontinuiteten från dagens ordning kan säkerställas genom att SOL:s kansli bemannas med personal från nuvarande UFL kansliet. SOL får i uppdrag att fatta beslut om utbildningsplaner och vid vilken fakultet olika utbildningsgångar ska förläggas. Fakultetsnämnderna ges hela uppdraget och ansvarar odelat både för grundutbildning och forskning. Fakultetsnämnderna får också resurser i relation till uppdraget, vilka de sedan fördelar på de institutioner som ges genomförandeansvar. Ett delalternativ kan men behöver inte nödvändigtvis vara att SOL behåller ansvaret för ämneslärarutbildningen eftersom denna inte naturligt kan knytas till en enda fakultet. LUR grupperna behålls men ändrar i likhet med förslag I sammansättning så att de svarar mot inriktningarna inom de examina som Göteborgs universitet beslutar sig för att ge. Arbetsuppgifterna för LUR grupperna blir att vara rådgivande organ till fakultetsnämnderna och som tidigare kontaktyta mellan institutionerna, skolverksamheterna, studenterna och övrig omvärld. Kursplaner beslutas på institutionsnivå efter förslag från LUR grupperna. Institutionerna ansvarar för kvalitetsuppföljning och redovisar den till fakultetsnämnderna. Samordning och platstilldelning av VFU läggs på SOL medan det innehållsliga VFU ansvaret knyts till kursgivande institution. Studievägledningen sköts på respektive examens /inriktningsansvarig fakultet. I likhet med samarbetet mellan Stockholms universitet och KTH föreslår vi att Göteborgs universitet och Chalmers Tekniska Högskola inrättar en gemensam kombinationsutbildning så att studenterna kan erhålla en dubbelexamen, lärarexamen och civilingenjörsexamen.

8 7 Fördelen med detta förslag är att fakultetsnämnderna får både ansvar och befogenheter för de(n) lärarutbildning(ar) som läggs inom nämndens område. Fakultetsnämnden kan då på ett samlat sätt driva kvalitets och uppföljningsarbetet och hålla ihop grundutbildning och forskning. Samtidigt måste de olika fakultetsnämnderna aktivt samverka eftersom all kompetens för den/de utbildning(ar) de ansvarar för inte kan finnas inom det egna området. Den bästa kompetensen inom universitetet skall i varje läge utnyttjas inom olika delar av utbildningarna. Det ställer stora krav på dekanerna att inom ramen för sitt ansvar i SOL enbart ha kvalitén för utbildningarna i sin helhet och I sina delar för ögonen och inte bevaka den egna fakultetsnämndens intressen. SOL har det yttersta utvärderingsansvaret för samtliga examina inom lärarutbildningen som konsekvens av att SOL beslutar om utbildningsplanerna. Något som kan uppfattas som både fördel och risk är att det med stor sannolikhet kommer att utvecklas olika lärarutbildningar. När en utbildningsgång är samlad vid en fakultet lär detta ge avtryck i perspektiv och teorier och på så sätt färga utbildningen. Lärarutbildningarna inom Göteborgs universitet kan därmed ges tydliga profiler. En fördel kan då bli att utvecklingen av yrkessocialisationen underlättas och yrkesidentiteten förstärks. Samtidigt kan det finnas en risk att profileringen innebär en försnävning om universitetets kunskapsbredd inte fullt utnyttjas. Avslutning Inget av förslagen är problemfritt i den meningen att de löser alla frågor och organisatoriska problem på ett enkelt sätt. Någon sådan lösning finns inte med tanke på lärarutbildningens konstruktion och Göteborgs universitets storlek. Det gäller att utgå från vissa prioriteringar och sedan hantera de nackdelar som blir följden. I våra förslag handlar det i huvudsak om att universitetet antingen prioriterar ett starkt, samlat, centralt styrorgan för lärarutbildningarna med klart angiven uppgift att hålla ihop de olika delarna med tydliga kvalitetsdirektiv och med minimerad risk för suboptimering som följd, eller ser det som viktigast att fakulteterna får det dominerande ansvaret för organiserandet och utvecklingen av lärarutbildningarna både ur ett grundutbildnings och forskningsperspektiv i likhet med verksamheten vid universitetet i övrigt. Vilket alternativ som än väljs kommer det att spela en avgörande roll vilken inställning medverkande aktörer ledning, administratörer, lärare, studenter har när det gäller att skapa optimala förutsättningar för utvecklingen av lärarutbildningarna vid Göteborgs universitet. En matris har ytterst som sammanbindande kitt medverkande personers positiva inställning och konstruktiva anda. Detta är en självklarhet som på ett hoppfullt sätt tål att upprepas, särskilt som vår uppfattning är att så mycken god vilja mobiliserats inom Göteborgs universitet på alla nivåer de senaste åren att det finns ett gediget kapital att bygga vidare med.