Remiss av betänkandet SOU 2015:70 Högre utbildning under tjugo år (U2105/03787/UH)

Transkript

1 Umeå universitet Dokumenttyp: BESLUT Datum: Dnr: FS 2015/1119 Sid 1 (2) Remiss av betänkandet SOU 2015:70 Högre utbildning under tjugo år (U2105/03787/UH) 1. Bakgrund Umeå universitet har erbjudits tillfälle att besvara remissen Högre utbildning under tjugo år, FS 2015/1119. Utredningen behandlar utvecklingen av den svenska utbildningen under de senaste tjugo åren. Bakgrunden till uppdraget är att för drygt 20 år sedan genomfördes en av de större reformerna i svensk högskola. En central del i denna reform bestod i att varje lärosäte gavs uppdraget att själva besluta om sitt utbildningsutbud mot att tidigare ha beslutats av en central myndighet i Stockholm. När beslut om utbildningsutbud istället fattades av självständiga lärosäten blev det svårare att få en helhetsbild av svensk högre utbildning. Det är att återskapa den helhetsbilden som är målet med utredningen. Samtliga fakulteter, Lärarhögskolan, Universitetsförvaltningen, Fackliga organisationer och Studentkårerna har inbjudits att delta i remissprocessen. har beslutat om följande svar från Umeå universitet Umeå universitets ståndpunkter Umeå universitet anser att utredaren lyckats väl med att återskapa en helhetsbild av svensk högre utbildning under de senaste tjugo åren. Umeå universitet delar utredningens slutsatser att utbildningsutbudet i är väl balanserat samt att dimensioneringssystemet i huvudsak fungerar på ett tillfredsställande sätt. Umeå universitet håller med om förslaget att lärosätena ska, i de fall detta inte redan finns, skapa arenor för systematisk samverkan med arbetslivets representanter är rimligt. Sådana finns sannolikt redan i dag på ett flertal nivåer, program-/institutionsnivå, fakultets- och universitetsnivå, och det är viktigt att det fortsätter att vara så. Samverkan måste anpassas efter de behov som finns för olika lärosäten, fakulteter och utbildningar. Varje lärosäte bör därför kunna skapa en modell för samverkan kring dimensionering av utbildning som passar dess egna behov och förutsättningar. Umeå universitet föreslår att en utredning genomförs så att en god framförhållning kan uppnås vad gäller planering av utbildningsutbud av samtliga vårdutbildningar. Umeå universitet ser positivt på att utredningen förordar att regeringen samlar högskolor och arbetsliv för samverkan kring behov av utbildningar och VFU-platser. När det nu utarbetas ett nytt nationellt kvalitetsutvärderingssystem som betonar lärosätenas egna arbete med och ansvar för utbildningarnas kvalitet, anser Umeå universitet att det vore betydligt rimligare att utvärderingar av hur samverkansarenorna fungerar ingår i lärosätenas egna kvalitetssystem och att det där tydliggörs hur kvalitetssäkring av dessa ska ske. Umeå universitet delar utredarens uppfattning att utbudet av fristående kurser inte bör minskas ytterligare. Prioriteringar som lärosätet tvingas till, liksom ekonomiska realiteter kan dock medföra att programutbildning prioriteras på bekostnad av fristående kurser. För att kunna utöka antalet fristående kurser behöver takbeloppet ökas. Umeå universitet är positiva till förslagen som rör fort- och vidareutbildning samt att lärosätena ska samarbeta mer med Myndigheten för yrkeshögskolan. Att erbjuda fort- och vidareutbildning är en viktig uppgift för lärosätet; man möter ett behov i arbetslivet,

2 Sid 2 (2) samtidigt som man då också håller sig ajour med vilket utbildningsbehov som finns inom olika områden. Förslaget som rör att arbetslivet ska kräva att de som skall anställas har examen, stödjer Umeå universitet i princip, men ser vissa problem i genomförandet och har svårt att se hur universitetet kan få arbetslivet att kräva examen vid anställning. Umeå universitet förordar en utredning om dubbla examina där även en definition om forskningsanknytning bör ingå. Särskilt viktigt är att det görs en konsekvensanalys av det nuvarande systemet, vad gäller specialistsjuksköterskeutbildningar på avancerad nivå, innan dessa dubbla examina tas bort. Umeå universitet instämmer i utredarens bedömning att högskolelagens krav på forskningsanknytning är oklar. Vi ställer oss också bakom förslaget att kraven på forskningsanknytning i kortare utbildningar ska tydliggöras. Remissvaret har beretts i samråd med prorektor Anders Fällström och biträdande universitetsdirektör Per Ragnarsson. 3. Beslut fastställer remissvaret och beslutar att det sänds till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) Lena Gustafsson Expedieras till: Ledningen Fakulteter Lärarhögskolan Fackliga organisationer Studentkårer Universitetsförvaltningen Planeringsenheten

3 Umeå universitet Dnr: FS 2015/1119 Sid 1 (3) Regeringskansliet Utbildningsdepartementet Stockholm Remiss av betänkandet SOU 2015:70 Högre utbildning under tjugo år (U2105/03787/UH) Umeå universitet har erbjudits tillfälle att besvara remissen Högre utbildning under tjugo år, FS 2015/1119. Samtliga fakulteter, Lärarhögskolan, Universitetsförvaltningen, Fackliga organisationer och Studentkårerna har inbjudits att delta i remissprocessen. har beslutat om följande svar från Umeå universitet Sammanfattning Umeå universitet anser att utredaren lyckats väl med att återskapa en helhetsbild av svensk högre utbildning under de senaste tjugo åren. Umeå universitet delar utredningens slutsatser att utbildningsutbudet i huvudsak är väl balanserat samt att dimensioneringssystemet i huvudsak fungerar på ett tillfredsställande sätt. Umeå universitet vill särskilt ge följande synpunkter på remissens konklusion och förslag som ges i kapitel 9.5. Fetstilad text nedan är direktcitat från utredningen. Specifika synpunkter Lärosätet skapar arenor för regelbunden och systematisk samverkan med -arbetslivets representanter om dimensionering av högskolans utbildning -andra lärosäten om dimensionering av högskolans utbildning (s 258) Umeå universitet håller med om förslaget att lärosätena ska, i de fall detta inte redan finns, skapa arenor för systematisk samverkan med arbetslivets representanter, är rimligt. Sådana finns sannolikt redan i dag på ett flertal nivåer, program-/institutionsnivå, fakultets- och universitetsnivå, och det är viktigt att det fortsätter att vara så. Samverkan måste anpassas efter de behov som finns för olika lärosäten, fakulteter och utbildningar. Varje lärosäte bör därför kunna skapa en modell för samverkan kring dimensionering av utbildning som passar dess egna behov och förutsättningar. Eftersom frågan om dimensionering är komplex, vilket också framkommer i utredningen, måste samverkan med arbetslivets representanter anpassas efter de behov som finns inom olika delar av arbetslivet och de förutsättningar som finns för olika utbildningsområden, men det är viktigt att påpeka att naturligtvis också andra faktorer är viktiga när det gäller dimensioneringen av utbudet exempelvis såsom studenternas efterfrågan. Att regeringen samlar högskolans och arbetslivets representanter för att skapa gemensamma upplösningar av de hinder som identifierats beträffande vårdutbildningar och lärarutbildningar (s 258) Umeå universitet föreslår att en utredning genomförs så att en god framförhållning kan uppnås vad gäller planering av utbildningsutbud av samtliga vårdutbildningar. En tydligare

4 Sid 2 (3) samverkan mellan universitet och verksamheter bör förbättra prioriteringar av program/kurser och därmed tillmötesgå kommande kompetensväxlingar. Umeå universitet ser positivt på att utredningen förordar att regeringen samlar högskolor och arbetsliv för samverkan kring behov av utbildningar och VFU-platser. Att UKÄ ges i uppdrag att utvärdera hur samverkansarenor fungerar ur lärosätets och ur arbetslivets perspektiv efter tre år (s 258) När det nu utarbetas ett nytt nationellt kvalitetsutvärderingssystem som betonar lärosätenas egna arbete med och ansvar för utbildningarnas kvalitet, anser Umeå universitet att det vore betydligt rimligare att utvärderingar av hur samverkansarenorna fungerar ingår i lärosätenas egna kvalitetssystem och att det där tydliggörs hur kvalitetssäkring av dessa ska ske. Att låta UKÄ utvärdera just samverkansarenorna förefaller gå emot huvudtanken med det nya kvalitetsutvärderingssystemet och dra onödigt mycket resurser som måste läggas såväl på UKÄ som på lärosätena. Att lärosätet inte ytterligare minskar utbudet av fristående kurser(s 259) Umeå universitet delar utredarens uppfattning att utbudet av fristående kurser inte bör minskas ytterligare. Prioriteringar som lärosätet tvingas till, liksom ekonomiska realiteter kan dock medföra att programutbildning prioriteras på bekostnad av fristående kurser. För att kunna utöka antalet fristående kurser behöver takbeloppet ökas. Uppdragsutbildning föreslås som ett alternativ till att utöka antalet fristående kurser. Umeå universitet ser positivt på uppdragsutbildning men vill uppmärksamma på behovet av ökad information till arbetsgivare. Att fortbildning och vidareutbildning tydliggörs i den strategiska utbildningsplaneringen(s 259) Umeå universitet är positiva till förslagen som rör fort- och vidareutbildning samt att lärosätena ska samarbeta mer med Myndigheten för yrkeshögskolan. Att erbjuda fort- och vidareutbildning är en viktig uppgift för lärosätet; man möter ett behov i arbetslivet, samtidigt som man då också håller sig ajour med vilket utbildningsbehov som finns inom olika områden. Här konkurrerar högskolan inte sällan med andra utbildningsanordnare och vi bör prioritera fort- och vidareutbildning som ger högskolepoäng. Examensfrågor (kap 10) Förslaget som rör att arbetslivet ska kräva att de som skall anställas har examen, stödjer Umeå universitet i princip, men ser vissa problem i genomförandet och har svårt att se hur universitetet kan få arbetslivet att kräva examen vid anställning. Umeå universitet är i princip också positiva till att högskolan ska ansvara för att examen utfärdas när studenten når examensfordringarna, men anser att det måste utredas mycket noggrant hur detta ska ske. I det generella fallet är det till exempel inte självklart vilken examen en student siktar på. Vad gäller utredningens bedömning att flera examina inte kan utfärdas på samma studiemeriter, menar Umeå universitet att där krävs en ändring i högskoleförordningen för att möjliggöra detta. Vidare måste det även säkerställas att en akademisk grundexamen, som är legitimationsgrundande inom en profession, även ger behörighet för fortsatta studier på avancerad nivå och vidare till forskarutbildning. Särskilt de medellånga vårdutbildningarnas akademiska status är olika internationellt sett och det är angeläget med tydliga och internationellt kända markörer. Umeå universitet förordar en utredning om dubbla examina

5 Sid 3 (3) där även en definition om forskningsanknytning bör ingå. Särskilt viktigt är att det görs en konsekvensanalys av det nuvarande systemet, vad gäller specialistsjuksköterskeutbildningar på avancerad nivå, innan dessa dubbla examina tas bort. Att lärosätena tydliggör och höjer kraven på forskningsanknytning vad gäller kortare utbildningar.(s 320) Umeå universitet instämmer i utredarens bedömning att högskolelagens krav på forskningsanknytning är oklar. Vi ställer oss också bakom förslaget att kraven på forskningsanknytning i kortare utbildningar ska tydliggöras. Här hamnar man nära frågan om gränsdragning gentemot Yrkeshögskolan. Utredaren lägger ansvaret för samverkan i syfte att identifiera utbildning som överlappar varandra i allt för hög grad, hos lärosätena och Myndigheten för yrkeshögskolan. Men vem ansvarar för att initiera denna form av samverkan? En sådan samverkan underlättas om det finns tydliga direktiv vad gäller dels gränsdragning av liksom ansvar för denna typ av samverkan. Umeå universitet ser gärna att regeringen tar initiativ till detta. I de fall då lärosätet ska visa på vilket sätt en utbildning i högskolan, som synes sammanfalla med en utbildning i yrkeshögskolan, är knuten till forskning, ställer sig Umeå universitet frågande till hur lärosätet ska visa på detta. Allmänna synpunkter Umeå universitet vill rikta kritik mot att utredningen inte kom att omfatta gällande kursklassificeringssystem. Detta system bygger på principer som inte längre överensstämmer med hur utbildning faktiskt organiseras och bedrivs idag. Problemet är känt sedan länge och har påtalats tidigare, inte minst i tidigare utredningar. För utbildningar med den lägsta tilldelningen (hum/sam/jur/teol) innebär detta klara begränsningar när det gäller att säkra kvaliteten på utbildning trots de höjningar som görs år 2015 respektive Umeå naturvetar-och teknologkår anser att utredningen borde ha tagit mer hänsyn till de viktigaste studiesociala faktorerna för studenter som är boendesituation och ekonomi. Samhället hinner förändras under två decennium och lika så dessa två faktorer. Dessa två faktorer kan påverka hur studenter agerar och tänker kring högre utbildning samt att de påverkar behoven samhället kan ställa på utbildningar. Även om utredningen överlag var intressant att läsa saknas en framåtsyftande dimension. De förslag som presenteras adresserar visserligen mer eller mindre relevanta problemområden men de stora frågorna som rör universitets roll i framtiden och i samhället berörs endast flyktigt och rätt begränsat som till exempel kopplingen mot fort- och vidareutbildning. Vi anser att om universiteten ska ha en chans att agera proaktivt snarare än reaktivt mot framtidens kompetensbehov måste universiteten ha förtroende att agera som oberoende kunskapssökare.