KANDIDATUPPSATS. Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå. Britta Lindman och Kajsa Dahl

Transkript

1 Psykologiprogrammet inriktning idrott 180hp KANDIDATUPPSATS Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå Britta Lindman och Kajsa Dahl Psykologi 61-90hp Halmstad

2 HÖGSKOLAN I HALMSTAD Sektionen för Hälsa & Samhälle Psykologiprogrammet inriktning idrott Psykologi 61-90hp Handledare: Torbjörn Josefsson Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå Britta Lindman och Kajsa Dahl Högskolan i Halmstad

3 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 2 Sammanfattning Fysisk aktivitet är en faktor som bidrar till ökad hälsa och välbefinnande. Trots det så hänvisar nationell statistik till att andelen inaktiva svenskar verkar vara bestående. Syftet med föreliggande studie var att undersöka eventuella skillnader och samband i motivation till fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå samt upplevda barriärer och handlingsstrategier. Data samlades in från träningsanläggningar och arbetsplatser i Halmstads kommun via forskningsadministrerade frågeformulär. Frågeformuläret innefattade de teoribaserade formulären IPAQ, MTUAM, BREQ-2 och GSE. Resultaten av studien visade bl.a. att kvinnor hade högre grad av inre motivation till fysisk aktivitet än män. Den högaktiva (HEPA-aktiva) gruppen var de som uppvisade högst grad av inre motivation. Ålder visade negativa korrelationer med aktivitetsnivå och introjicerad reglering och positiva samband med inre motivation och total aktivitetsnivå. Männen i studien hade högre generellt self-efficacy än kvinnor. Ålder, kön och aktivitetsnivå var således faktorer som påverkade motivation hos deltagarna i studien på olika sätt. Det viktigaste för att främja ett fysiskt aktivt beteende är utifrån resultaten av denna studie att ta hänsyn till den enskilda individen och dess förutsättningar. Nyckelord: Barriärer, fysisk aktivitet, motivation, self-determination theory, self-efficacy

4 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 3 Abstract Physical activity is one of the factors contributing to increased health and wellness. Nevertheless; reports from national surveys show that the amount of inactive Swedes is to be permanent. The aim of the present study was to investigate possible differences and relations in motivation to physical activity based on gender, age, activity level, barriers and strategies. Data were collected from various gym facilities and workplaces in Halmstad Municipality, through research -administered questionnaires. The questionnaire included the theory-based forms IPAQ, MTUAM, BREQ -2 and GSE. The results of the study showed that women had higher levels of intrinsic motivation than men. The highly active (HEPA-active) group indicated the highest level of internal motivation. Age showed negative correlations with activity level and introjected regulation while intrinsic motivation and activity level had positive correlations. Men had higher general self-efficacy than women. Age, sex, and activity level were factors affecting motivation of the participants in the study in various ways. To promote physically active it is, according to the results of this study, important to account for the specific individual and its prerequisites. Key words: Barriers, motivation, physical activity, self-determination theory, self-efficacy

5 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 4 Motivation till fysisk aktivitet och samband med kön, ålder och aktivitetsnivå Ett fysiskt aktivt liv är en betydelsefull faktor för att främja hälsa, medför minskad risk för sjukdomar och kan användas som medel för tillfrisknande vid hälsoproblem. Fysisk aktivitet har visat sig minska bland annat depressionssymptom, stress och ångest och kan användas både som förebyggande medel och som behandlingsform för symptom av depression och ångest (Martinsen & Taube, 2008; Kjellman, Martinsen, Taube & Andersson, 2008; Josefsson, Lindwall & Archer, 2012). Vidare har fysisk aktivitet positiv inverkan på självförtroende, självkontroll, tilltro till sin egen förmåga att klara av saker samt frambringar generellt större psykiskt välbefinnande än för icke-motionärer (Jonsdottir & Ursin, 2008; Kjellman et al., 2008). Idag uppskattas 35 procent av Sveriges befolkning vara överviktiga och 13 procent har en fysisk inaktiv fritid, siffror som inte förändrats nämnvärt på många år (Statens folkhälsoinstitut, 2013). Huruvida människor väljer att engagera sig i någon form av regelbunden fysisk aktivitet har stor betydelse för samhället. Främst i fråga om resurser då inaktivitet är en av de fyra största vanorna som kostar sjukvården mest pengar (Socialstyrelsen, 2012). Avsaknad av fysisk aktivitet kan bland annat bero på avsaknad eller låg grad av motivation (Teixeira, Carraca, Markland, Silva, Ryan, 2012) samt individens upplevda barriärer för utövande (Anshel, 2007). Denna studie ämnar undersöka individers motivation till samt möjliga barriärer för fysisk aktivitet utifrån teoretiska modeller såsom Self-determination Theory (Deci & Ryan, 1985) samt Self-Efficacy Theory (Bandura, 1997). Generellt sett är forskning kring köns- och åldersskillnader inom motivation och barriärer till fysisk aktivitet relativt begränsad (Teixeira et al., 2012) och därför kommer möjliga samband och skillnader mellan kön, ålder och aktivitetsnivå vara centralt i studien.

6 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 5 Fysisk aktivitet Övervikt och fetma har ökat över hela världen under de senaste åren, något som i forskningssammanhang kopplas till bland annat till ökad fysisk inaktivitet (Yrkesföreningen för fysisk aktivitet, YFA, 2008). Världshälsoorganisationen rapporterar att 2008 var cirka 31 procent av världens befolkning över 15 år otillräckligt aktiva och uppskattningsvis skördar inaktivitet omkring 3,2 miljoner dödsfall varje år (World Health Organisation). Enligt Statens folkhälsoinstituts årliga folkhälsorapport är 35 procent av Sveriges befolkning överviktiga och 13 procent har en fysisk inaktiv fritid (Statens folkhälsoinstitut, 2013). Statistik kring övervikt och inaktivitet i Sverige har i princip stått still sedan flera år tillbaka, något som har negativ inverkan på samhällets resurser. Bland de fyra största vanorna som kostar sjukvården mest pengar återfinns fysisk inaktivitet (Socialstyrelsen, 2012). Enligt Statens folkhälsoinstitut (2006) definieras fysisk aktivitet som: "all typ av rörelse som ger ökad energiförbrukning." (s. 12). American Psychiatric Association har en liknande definition, "all kroppsrörelse som är en följd av skelettmuskulaturens sammandragning och som resulterar i ökad energiförbrukning" (1994, ref. i Henriksson & Sundberg, 2008). Båda definitionerna förklarar fysisk aktivitet som all typ av kroppsrörelse och vilken bidrar till en ökad energiförbrukning. Fysisk aktivitet kan därmed innefatta aktiviteter som exempelvis lek, träning, elitidrottande, hushållssysslor och trädgårdsarbete (Whaley, 2007). Hos en individ med genomsnittliga aktivitetsvanor utgör den fysiska aktiviteten ungefär 30 procent av dess totala energiförbrukning. Basalmetabolism utgör 60 procent av totalförbrukningen och innefattar bland annat de funktioner som krävs för att upprätthålla kroppens olika funktioner. Resterande 10 procent förbrukas vid matsmältningsprocessen. En tredjedel av den svenska befolkningen uppfyller inte de nationella rekommendationer som finns kring utövandet av fysisk aktivitet. Rekommendationerna innefattar högintensiv träning minst tre gånger i veckan under 30 min

7 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 6 eller måttligt intensivt i minst 30 minuter under veckans alla dagar. Det är dock den sammanlagda energiförbrukningen och inte graden av ansträngning vid den enskilda aktiviteten som de totala hälsoeffekterna styrs av. Således kan korta promenader flera gånger om dagen, trädgårdsarbete eller städning vara minst lika effektivt för att uppnå rekommendationerna (Statens folkhälsoinstitut, 2006). Frekvens, duration och intensitet är tre nyckelord som kan förklara effekten av fysisk aktivitet. Frekvens avser regelbundenheten i utförandet och det poängteras att lågintensiv aktivitet bör ske dagligen för att erhålla maximala positiva hälsoeffekter. Duration åsyftar hur länge aktiviteten utförs, enligt rekommendationer bör aktivitet ske minst 30 minuter per dag men generellt ger träningen större effekt ju längre den utförs. Slutligen hänvisar intensitet till ansträngningsnivån av utförandet. Hårdare träning ger vanligen större effekt men överdriven intensitet och duration kan ge motsatt effekt och istället ha negativ inverkan på hälsa (Henriksson & Sundberg, 2008). Utöver detta påverkas effekterna av fysisk aktivitet även av typ av aktivitet, ålder samt genetiska förutsättningar (Statens folkhälsoinstitut, 2006). För att ytterligare förtydliga begreppet fysisk aktivitet bör det tilläggas att betydelsen av fysisk aktivitet skiljer sig från begreppet träning (exercise), vilken i sig är en fysisk aktivitet men som är planerad, strukturerad, regelbunden och framförallt utförs med ett mål i åtanke (Marcus & Forsyth, 2008). Vidare definieras träning även som en typ av aktivitet där det eftersträvade resultatet av träningen är att öka kondition och/eller muskelstyrka. Motion är en annan typ av fysisk aktivitet som också är planerad och strukturerad och syftar till att förbättra eller upprätthålla förmågor så som t.ex. kondition, muskelstyrka, uthållighet, balans och koordination etc. (Statens folkhälsoinstitut, 2006). Begreppet fysisk aktivitet kommer vidare användas i denna studie användas för att inkludera alla typer av aktiviteter som skapar kroppsrörelse och som ökar kroppens energiförbrukning.

8 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 7 Fysisk aktivitet och motivation En betydelsefull faktor som kan förklara huruvida individer väljer att engagera sig i någon form av fysisk aktivitet eller inte är grad av motivation till utförandet. Vealey (2005) definierar motivation som en komplex uppsättning av inre och yttre styrkor som framkallar en strävan om att uppföra sig på ett visst sätt (s. 24). Människans alla beteenden är kontrollerade på så sätt att de grundas i någon typ av motivation. Riktning, ansträngning och intensitet (choice, effort, percistence) är tre begrepp som ofta används för att förklara motivation. Dessa avser förklara vilka val som görs, hur mycket kraft som används i riktningsvalet samt hur ihållande beteendet är (Vealey, 2005). Motivation existerar även i olika mängd och typer. De olika typerna av motivation handlar enligt Deci och Ryan (2000) om bakomliggande attityder och mål, dvs. individers syfte med handlingen eller deltagandet. Typ av motivation kan till stor del förutspå resultatet av engagemang till ett särskilt beteende till större del än vad själva mängden motivation kan (Deci & Ryan, 1985). Self determination theory (SDT, Deci & Ryan, 1985; 2000) är en väletablerad teori för att beskriva motivation, både generellt men också specifikt inom forskning kring fysisk aktivitet. Teorin bygger på att individer strävar mot självbestämmande genom tillfredsställande av tre generella psykologiska behov; kompetens, självbestämmande och tillhörighet, vilka ligger till grund för motivation. För att nå självbestämmande och därigenom individuellt välmående bör basbehoven tillfredsställas, något som beror till stor del på den sociala miljön individen vistas i samt huruvida miljön och dess signifikanta andra stödjer uppfyllelse av basbehoven (Deci & Ryan, 2000). SDT har fått stöd både från empiriska studier och fallstudier inom åtskilliga områden, bland annat idrott, arbetslöshet, utbildning och inlärning. Teorin har dock ännu inte fått erkännande inom den kliniska psykologin och psykologisk rådgivning (Vansteenkiste &

9 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 8 Sheldon, 2006). Inom andra icke-kliniska områden har SDT däremot blivit allt mer populär och välanvänd, såsom inom forskning kring fysisk aktivitet (Teixeira et al., 2012). SDT mäter motivation på ett kontinuum från amotivation till yttre samt vidare till inre motivation. Inre motivation innebär engagemang i aktiviteter enbart för den känsla av njutning eller tillfredsställelse som aktiviteten innebär. Beteendet grundar sig helt i strävan efter uppfyllelse av de psykologiska basbehoven, sker utifrån eget intresse och utan yttre krav på deltagande. Huruvida individen uppfattar att de psykologiska behoven tillfredsställs utifrån engagemanget är betydelsefullt för fortsatt engagemang. Upplevd tillfredsställelse av basbehoven påverkar således intresset för ihållande beteende. Däremot sker inre motiverat handlande helt utan förväntningar på följder av engagemanget, beteendet utförs inte för att på ett medvetet sätt öka kompetens och självbestämmande utan helt utifrån subjektivt intresse och välbehag (Deci & Ryan, 2000; Vealey, 2005). Beteende som styrs av yttre motivation avser sådant som utförs för att få belöning, undvika bestraffning eller som möts av yttre krav på deltagande. Yttre motivation delas enligt SDT in i fyra typer av reglering; integrerad, identifierad, introjicerad och extern. Genom internaliseringsprocesser integreras yttre motivation till de olika typerna av reglering, där typ av reglering påverkar huruvida individer väljer att engagera sig i aktiviteter samt hur ihållande engagemanget är. Internalisering hänvisar till den process som sker när individer aktivt strävar efter att göra sociala normer och värderingar till sina egna, för att därigenom kunna vara självreglerande och autonomt. Enligt SDT anpassar sig individer till externa regleringar (såsom sociala normer och värderingar) för att därigenom kunna agera självbestämmande vid deltagande i aktiviteter. En optimal internalisering gör att individen identifierar sig med omgivningens värderingar, integrerar dessa inom sig och betraktar värderingarna som sina egna. En icke-optimal internalisering innebär att värderingarna inte integreras fullt ut eller kvarstår som extern motivation, vilket gör att beteendet inte blir fullt ut

10 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 9 självbestämt. Utifrån de fyra typerna av reglering av yttre motivation räknas integrerad reglering som optimal internalisering, medan extern, introjicerad och identifierad reglering anses icke-optimal (Deci & Ryan, 2000; Teixeira et al., 2012). Vidare delar SDT in de fyra typerna av reglering i två kategorier av motivation; autonom och kontrollerad. Autonom motivation är åt det självbestämmande hållet medan den kontrollerade styrs mer av yttre faktorer. Till den autonoma motivationskategorin tillhör identifierad och integrerad reglering. Integrerad reglering är det som följer en optimal internalisering och innebär att individen ser värderingarna som sina egna och anser att beteendet är betydelsefullt. En individ med integrerad reglering för löpning ser sig själv som löpare, anser att träning är viktigt och mår bra av att springa. Integrerad reglering är således den mest autonoma formen av yttre motivation (Deci & Ryan, 2000). Vid identifierad reglering uppfattar individen värdet av beteendet och ser värderingarna mer som sina egna än vid tidigare beskrivna former av reglering. Exempel på identifierad reglering kan vara att träna utifrån värderingar om att det ger positiva effekter på hälsa och välmående. Den näst mest kontrollerade motivationsformen är introjicerad reglering, då värderingarna fortfarande är relativt externa från individens själv. Beteende vid denna grad av motivation sker utifrån upplevelse av stolthet, skam eller dåligt samvete, alltså något mer självreglerat än vid extern reglering men utan känslan av att värderingarna är ens egna. Det kan handla om att välja att träna för att arbetskamraterna gör det eller välja bort fikabröd då kompisarna tycker att det är onyttigt. Extern reglering räknas som den mest kontrollerade formen av motivation, då sådant motiverat beteende styrs helt utifrån yttre faktorer, för att nå belöning eller undvika bestraffning (Deci & Ryan, 1985b, ref. i Deci & Ryan, 2000). Det kan exempelvis vara krav på att träna för att få en medicinsk behandling eller jobba huvudsakligen för lönen och inte för den glädje och tillfredställelse som arbetet kan innebära. Slutligen diskuterar SDT amotivation vilket innebär total frånvaro av motivation. Här upplever individen bristande

11 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 10 engagemang och ser inga fördelar med beteendet. Teorin menar att upplevelse av bristande kontroll eller kapacitet för att utföra beteendet, alltså då känslan av självbestämmande är frånvarande, resulterar i amotivation (Deci & Ryan, 2000). Motivation till fysisk aktivitet är ett populärt forskningsområde och sammantaget pekar många studier på samband mellan självbestämmandereglering och fysiskt aktivt beteende. Kontrollerad reglering har visat sig ha negativa effekter eller ingen effekt alls för att utveckla ett fysiskt aktivt beteende, medan effekterna av autonom reglering för fysisk aktivitet visade positiva samband. Frånsett den inre motivationen som visar absolut starkast effekt på fysiskt aktivitet är det den identifierade och integrerade regleringen som verkar vara viktigast för att inrätta och upprätthålla ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012). Gällande eventuella könsskillnader inom motivation till fysisk aktivitet påpekas det brister i redovisning av kön i åtskilliga studier (Teixeira et al., 2012). Ett flertal studier visar dock på positiva samband mellan introjicerad reglering och fysisk aktivitet bland kvinnor, vilket möjligen kan kopplas till den mediala bilden av kvinnor som smala och vältränade (Teixeira et al., 2012). Tidigare studier har visat tendenser till att män är mer motiverade av inre faktorer och kvinnor av yttre (Egli, Bland, Melton & Czech, 2011). Bland barn har pojkar generellt uppvisat mer positivt motivationsmönster till idrott än vad flickor har (Meece, Glienke & Burg, 2006). På grund av den bristande redovisningen är det dock svårt att dra några större slutsatser gällande könsskillnader (Teixeira et al., 2012). Ålder har i tidigare studier visat sig inverka på motivation till fysisk aktivitet. Bland annat har medelålders vuxna uppvisat lägre nivå av introjicerad reglering än yngre individer, något som kopplas till syftet med träning. Yngre personer tränar oftare med intention om att förändra utseende eller för social uppmärksamhet vilket enligt SDT kopplas till kontrollerad reglering (Brunet & Sabiston, 2011). Inre motivation och autonom reglering

12 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 11 för fysisk aktivitet samt individers aktivitetsnivå har visat sig minska i takt med att åldern stiger (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002). Sammanfattningsvis pekar forskning starkt på att självbestämmandereglering ger större chans för ett fysiskt aktivt beteende (Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012). Aktuell forskning kring köns- och åldersskillnader inom motivation till fysisk aktivitet är förhållandevis begränsad men vissa skillnader har kunnat urskiljas. Män är möjligen mer inre motiverade eller innehar självbestämmandereglering medan kvinnor lägger större vikt vid yttre motivationsfaktorer (Egli et al., 2011; Teixeira et al., 2012). I takt med ökad ålder har inre och autonom motivation samt aktivitetsnivå visat sig minska (Brunet & Sabiston, 2011; Frederick-Recascino, 2002). Barriärer för fysisk aktivitet Enligt Anshel (2007) är upplevda barriärer den mest grundläggande källan till frånvaro av motivation och frånvaro av fysisk aktivitet. Barriärer för fysisk aktivitet kan beskrivas som "ursäkter att inte motionera" (Berger, Pargman & Weinberg, 2007, s. 227), har olika dimensioner och är antingen objektiva och/eller självuppfattade (Brinthaupt, Kang & Anshel, 2010). De objektiva uppstår på grund av exempelvis sjukdomar, skador eller anläggningar som inte har hjälpmedel för individer med funktionshinder medan de självuppfattade beror på exempelvis tidsbrist. Barriärer har en direkt eller indirekt påverkan på beteende där effekten av upplevda hinder främst har negativ inverkan på motivation och engagemang till det aktuella beteendet (Pender, Murdaugh, & Parsons, 2006). Barriärer kan vidare kategoriseras i tre olika grupper; interna, interpersonella och miljömässiga. Interna barriärer är exempelvis personliga åsikter, värderingar och engagemang. De interpersonella innefattar faktorer så som relationer, konflikter, krav och familjetraditioner. Miljömässiga barriärer är sådana som uppstår på grund av klimatet och tillgång till faciliteter (Brinthaupt et al., 2010).

13 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 12 Upplevda barriärer till fysisk aktivitet har visat sig variera beroende på ett flertal olika faktorer såsom kön (Sorensen & Gill, 2008, Gómez-López, Gallegos & Extremera, 2010), ålder (Louw, Biljon & Mugandani, 2012, Gómez-López et al.,. 2010) och aktivitetsnivå (Sorensen & Gill, 2008). Kvinnor upplever generellt fler barriärer till utövande av fysik aktivitet än vad män gör. De största upplevda barriärerna för kvinnor kretsar kring hälsorelaterade och praktiska prioriteringar, något som förslagsvis kan förklaras av att kvinnor än idag tar det största ansvaret i hemmet vad gäller familjeaktiviteter och hushållsarbete (Sorensen & Gill, 2008). De barriärer som i studier förefallit varit bland de vanligaste är tidsbrist, lathet och brist på socialt stöd (Ebben & Brudzynski, 2008), där tidsbrist konstaterats ha samband med vuxenlivet och dess ansvarsplikt gentemot hemmet och familjen samt arbetet (Gómez-López et al.,. 2010). Andra barriärer som har varit centrala i olika studier är trötthet och brist på motivation (Ebben & Brudzynski, 2008; Gómez-López et al., 2010; Louw et al., 2012). Gällande barriärer och handlingsstrategier för fysisk aktivitet verkar det inte vara själva mängden barriärer som avgör huruvida de kommer övervinnas eller ej. Istället handlar det om graden av den upplevda begränsningen. Vidare verkar tilltron till sin egen förmåga att hantera barriärerna vara en avgörande faktor för bemästrandet av barriärer (Brittain, Dinger, Classen, Camero Garcia, Sage & Han, 2002; Bui, Mullan & McCaffery, 2013). Bandura (1997) myntade begreppet self-efficacy, som används för att beskriva individers tilltro till sin egen förmåga i specifika situationer. Self-efficacy och fysisk aktivitet Self -efficacy har på senare år varit bland de mest studerade begreppen inom forskning för utbildning, psykologi och organisationer (Scherbaum, Cohen-Charash, & Kern, 2006). Self-efficacy handlar om individers tilltro till sin egen förmåga att klara av en specifik uppgift vid ett specifikt tillfälle. Self-efficacy är ett tankemönster som utvecklats genom egen

14 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 13 erfarenhet eller observation av någon annan (Josefsson & Lindwall, 2010). Bandura (1997) förklarar att det finns olika dimensioner inom begreppet. Individer kan bedöma self-efficacy på olika sätt beroende på likheter mellan aktiviteter/situationer, hur förmågorna uttrycks (beteendemässiga, kognitiva och/eller affektiva), kvalitetsaspekter i situationer samt egenskaper hos de personer som ett beteende är riktat åt. Dessa aspekter påverkar generaliserbarheten i individers upplevda self-efficacy. Vidare kan begreppet även variera i styrka. Ett svagt self-efficacy kan bero på tidigare negativa erfarenheter medan ett starkt kan bero på lyckade utkomster vid tidigare erfarenheter. Utifrån self-efficacy har det mer generella self-efficacy skapats, vilket är en förlängning av det tidigare begreppet. Generellt self-efficacy definieras som "individers perception av deras egen förmåga att klara av utmaningar i olika kontexter " (fritt tolkat, Judge, Erez & Bono, 1998, p. 170) Generellt selfefficacy är alltså en kontextoberoende tilltro till den egna förmågan att klara av utmaningar. Upplevd mängd av barriärer för fysisk aktivitet kan som tidigare nämnt variera beroende på bland annat kön och ålder, men även self-efficacy har visat sig ha betydelse för upplevda hinder för aktivitetsutövande (Brittain et al., 2012; Bui et al., 2013). Gällande selfefficacy verkar det främst handla om förmågan att överkomma upplevda hinder för utövande av fysisk aktivitet, dvs. att använda lämpliga handlingsstrategier. Individer med hög tillit till sin förmåga att bemästra upplevda barriärer förväntas ha ett mer bestående och bättre resultat när det gäller att övervinna barriärer till fysisk aktivitet. Individer med lägre tillit till sin handlingsförmåga har lättare att bli avskräckta när barriärerna uppkommer och i och med det strunta i att delta i aktiviteten (Bandura, 2007;Brittain et al., 2002; Bui et al., 2013). Self-efficacy har vidare visat sig ha samband med bland annat adaption till motionsvanor, underhåll av beteende samt återfallseffekter (McAuley & Blissmer, 2000). Idrottare med hög nivå av situationsspecifikt självförtroende har uppvisat högre grad av ansträngning, strävar efter svårare utmaningar, känner mer positiva känslor och upplever

15 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 14 mindre ängslighet än de med låg nivå (Feltz, Short, Sullivan, 2008). Self-efficacy har visat sig relatera positivt till fysisk aktivitet över både kön, ålder, utbildningsnivå och inkomst. Individer med hög nivå av self-efficacy upplever dessutom färre barriärer och influeras mindre av förekommande barriärer. Omvänt kan dessutom fysisk aktivitet i sin tur ha positiv inverkan på self-efficacy och främja ett regelbundet utförande. (Pan, Cameron, DesMeules, Morrison, Craig & Jiang, 2009). Generellt är self-efficacy högre bland män än kvinnor, något som påvisats både bland barn och vuxna (Gecas, 1989). Sammanfattning och syfte Trots de generella kunskaperna om de positiva effekter, både fysiska och psykiska, som erhålls av en fysiskt aktiv livsstil pekar statistik från Statens folkhälsoinstitut (2013) på att de inaktiva stannar inaktiva. Människors inaktivitet innebär en stor samhällskostnad i fråga om vårdresurser medan ett aktivt liv bidrar till främjad hälsa samt förebyggande av ohälsa (Socialstyrelsen, 2012). Motivation till samt barriärer för fysisk aktivitet är förhållandevis välutforskat men innehåller vissa mindre kartlagda områden, såsom bland annat köns- och åldersskillnader. En utökning av sådana studier kan möjligen göra det lättare att klargöra vad som påverkar individer till aktivitet alternativt varför de fortsätter vara inaktiva. Syftet med denna studie är således att undersöka möjliga skillnader i motivation till fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå. Då tidigare forskning påpekar samband mellan fysisk aktivitet och upplevda barriärer kommer studien vidare redovisa de vanligast upplevda barriärerna samt handlingsstrategierna. Det är även intressant att undersöka möjliga samband mellan kön, ålder, motivation, self-efficacy och aktivitetsnivå för att kunna diskutera hur dessa variabler påverkar ett fysiskt aktivt beteende. För att undersöka detta har en kvantitativ metoddesign valts. Följande frågeställningar kommer att undersökas:

16 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER Vilka skillnader finns i motivation till fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå? 2. Finns det några samband mellan self-efficacy och fysisk aktivitet utifrån kön, ålder och aktivitetsnivå? 3. Finns det några samband och skillnader mellan kön och ålder gällande barriärer samt handlingsstrategier för fysisk aktivitet? Vidare presenteras ställda hypoteser för föreliggande studie: 1. Gällande motivation till fysisk aktivitet är män mer inre motiverade och kvinnor drivs mer av yttre motivation. 2. Aktivitetsnivå och inre motivation har positiv korrelation, individer med hög aktivitetsnivå drivs mer av inre motivation än individer med låg aktivitetsnivå. 3. Ålder har negativ korrelation med aktivitetsnivå och motivation till fysisk aktivitet, i synnerhet inre motivation samt autonom reglering. 4. Män har högre self-efficacy än kvinnor och self-efficacy har positiva samband med aktivitetsnivå. 5. Kvinnor upplever fler barriärer för fysisk aktivitet än vad män gör. Metod Deltagare Av de sammanlagt 121 enkäter som delades ut förekom ett bortfall på 3 enkäter på grund av ofullständiga svar. Totalt deltog alltså 118 personer studien (se tabell 1). Medelåldern var 38,12 (SD=14,46) och 49 män respektive 69 kvinnor deltog. 62 enkäter samlades in från träningsanläggningar respektive 56 enkäter från arbetsplatser inom Halmstad kommun. Deltagarna tillfrågades på plats vilket innebär att det blev ett tillgänglighetsurval där nästintill alla tillfrågade valde att delta i studien.

17 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 16 Tabell 1: Deltagare och aktivitetsnivå Aktivitetsnivå Man Kvinna Totalt Inaktiv Lågaktiv HEPA Totalt Material För genomförandet av studien utformades en enkät (se bilaga 1) vilken innehöll en sammanställning av ett flertal olika mätinstrument. International Physical Activity Questionnarie IPAQ. För mätning av deltagarnas vardagliga fysiska aktivitet användes den korta varianten av IPAQ (International Physical Activity Questionnaire, 2005), ett internationellt instrument som används för mätning av hälsorelaterad fysisk aktivitet. Mätinstrumentet har tidigare betraktats som minst lika tillförlitligt som andra instrument ämnade mäta fysisk aktivitet (Craig, Marshall, Sjöström, Bauman, Booth, Ainsworth, Pratt, Ekelund, Yngve, Sallis & Oja, 2003), men har på senare tid fått kritik för dess reliabilitet (Lee, Macfarlane, Lam & Stewart, 2011). Den korta versionen av IPAQ innehåller fyra frågor som kartlägger intensiteten av fysisk aktivitet (för promenader, medelintensiv aktivitet och högintensiv aktivitet) samt inaktivitet under de senaste sju dagarna, där svaren beräknas i minuter och timmar. Detta räknas sedan om i så kallade MET-minuter och utifrån det kan respondenterna kategoriseras in i grupper; inaktiva, lågaktiva och HEPA-aktiva. En minuts promenad motsvarar 3,3 MET, medelintensiv aktivitet 4,0 MET och högintensiv aktivitet 8,0 MET. För att kategoriseras som HEPA- aktiv krävs högintensiv aktivitet minst tre dagar i veckan som uppnår minst 1500 MET-minuter alternativt sju dagars kombination av promenader, medelintensiv eller högintensiv aktivitet som uppnår minst 3000 MET-minuter. Kriterierna för att skattas som lågaktiv är tre eller fler dagar innehållande minst 20 minuter högintensiv aktivitet, fem eller fler dagar av minst 30

18 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 17 minuter medelintensiv aktivitet eller promenad alternativt fem eller fler dagars kombination av promenader, medelintensiv eller högintensiv aktivitet som uppnår minst 600 MET minuter per vecka. Om ingen aktivitet rapporteras alternativt att aktivitetsnivån är otillräckligt för att uppnå kriterierna för lågaktiv eller HEPA-aktiv kategoriseras individen som inaktiv. Med HEPA-aktiv menas hälsofrämjande aktivitetsnivå. För att uppnå denna nivå krävs minst 1,5-2 timmar daglig fysisk aktivitet vilket överskrider de generella rekommendationerna på 30 minuter per dag (Patterson, 2005). Generellt beräknas cirka en timmes aktivitet gå åt i det dagliga livet och utöver detta rekommenderas 30 minuters fysisk aktivitet för att få en hälsofrämjande effekt. Därmed menar Patterson (2005) att IPAQ går i linje med de generella rekommendationerna. Motivation Till Upprätthållande Av Motivationsvanor MTUAM. MTUAM (Josefsson, 2004) är ett instrument som kartlägger olika påverkningsfaktorer för upprätthållande av motionsvanor. En reviderad version av MTUAM användes där frågor som inte ansågs relevanta utifrån valda frågeställningar och syfte av studien exkluderades. Mätinstrumentet användes i syfte att kartlägga barriärer och handlingsstrategier. Sammanlagt användes 57 frågor från mätinstrumentet, vilka bestod av två bakgrundsfrågor (Hur länge har du tränat regelbundet samt Hur många timmar i veckan tränar du i genomsnitt) och följdes av tre kategorier: För mig är träningen (18), Upplevda hinder till träning (24) samt Jag övervinner dessa hinder genom (13). Svarsalternativen bestod av en femgradig likertskala mellan instämmer inte alls till instämmer helt och hållet. Cronbachs alfa för MTUAM visade 0,87. Behavioural Regulation in Exercise Questionnaire 2 BREQ-2. BREQ-2 är en modifierad form av mätverktyget BREQ vilken grundas i SDT och som mäter motivation genom 19 frågor inriktade mot fysisk aktivitet. Instrumentet innehåller fem subskalor som inkluderar SDTs nivåer av motivation (amotivation, extern reglering, introjicerad reglering,

19 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 18 identifierad reglering samt inre motivation). Som svarsalternativ används en fyrgradig likertskala där 1 motsvarar stämmer inte alls och 4 motsvarar stämmer helt. Skillnaden mellan BREQ och BREQ-2 är att den senare även mäter amotivation. Tillägget av amotivation från BREQ till BREQ 2 har visat sig passa bra in i mätinstrumentet och anses ha god faktoriell validitet (Markland & Tobin, 2004). En översättning av den ursprungliga engelska versionen hämtades från en tidigare utförd studie (Josefsson & Ivarsson, 2010). Cronbachs alfa för BREQ-2 visade 0,704. General Self-Efficacy Scale GSE. En svensköversatt version av GSE användes (S-GSE, Löwe, Moore, Hensing, 2012) vilken anses tillförlitlig att använda i förhållande till övriga översatta versioner för att mäta upplevd generellt self-efficacy. GSE som mätverktyg anses ha god tillförlitlighet, främst för dess generella mätförmåga då mätverktyget visat sig korrelera starkare med generella variabler såsom självreglering och svagare med ämnesspecifika variabler som förväntningar på resultat (Luszczynska, Scholz & Schwarzer, 2005). Mätverktyget består av 10 frågor riktade mot individens tilltro till sin förmåga att hantera olika svårigheter i livet. Svarsalternativen består av en likertskala mellan 1 (stämmer inte alls) till 4 (stämmer helt och hållet). Alphavärdet för GSE ökade markant utan fråga 3 vilket gjorde att frågan uteslöts i analyseringen. Cronbachs alfa för GSE utan fråga 3 visade 0,859. Procedur När enkäten utformats kontaktades ett flertal företag och träningsanläggningar, främst via mail men ett par stycken via telefonsamtal, i syfte om att få ett så brett och varierat urval som möjligt. Två träningsanläggningar, ett flertal småföretag samt tre avdelningar inom kommunförvaltningen var villiga att delta i studien och sammanlagt delades 121 enkäter ut. Forskaradministrerade enkäter användes främst men i vissa fall gick inte detta att genomföra rent praktiskt och då lämnades enkäterna på plats och hämtades upp vid ett senare tillfälle. På

20 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 19 de två träningsanläggningar som valts ut tillfrågades deltagare efter genomfört träningspass medan det på arbetsplatser skedde direkt i arbetsmiljön. På ett par arbetsplatser lämnades enkäter på plats men fylldes i av deltagarna när inte forskarna var närvarande. Innan enkäten fylldes i kunde deltagarna via enkätens försättsblad ta del av syftet med undersökningen, kontaktuppgifter samt information om frivilligt deltagande och konfidentiell hantering av all insamlad data. Anledningen till detta var att skapa en så etiskt korrekt undersökning som möjligt samt främja ärliga och spontana svar (Mitchell & Jolley, 2010). Analysmetod Ett flertal analyser utfördes för att undersöka eventuella skillnader i motivation och generellt self-efficacy mellan aktivitetsnivå (se tabell 2) och kön (se tabell 3) samt möjliga samband mellan ålder, aktivitetsnivå och grad av motivation (se tabell 4). Envägs oberoende variansanalys användes för att undersöka aktivitetsnivå och motivation. Oberoende t-test genomfördes för att studera eventuella könsskillnader i grad av motivation. Korrelationstest (Pearsons r) utfördes för att undersöka huruvida ålder, aktivitetsnivå, generellt self-efficacy och grad av motivation korrelerar till varandra. Slutligen genomfördes t-test respektive korrelationstest för att undersöka barriärer och handlingsstrategier i förhållande till kön samt ålder. Gällande aktivitetsnivå användes tre indelade grupper i variansanalysen vilka delades in enligt IPAQs riktlinjer (inaktiv, lågaktiv samt HEPA-aktiv). I korrelationsstudien användes däremot totalsumman av MET-minuter utförd aktivitet under en vecka (Patterson, 2005). Aktivitetsnivå och motivation Resultat Genomförd variansanalys visade en signifikant skillnad i inre motivation mellan grupperna av aktivitetsnivå (se tabell 2). Bonferronitest visade att skillnaden var signifikant mellan den inaktiva och den HEPA-aktiva gruppen (p = 0.019), där den HEPA-gruppen hade

21 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 20 högre nivå av inre motivation. Mellan den lågaktiva och den HEPA-gruppen fanns också en signifikant skillnad (p = 0.05), även där hade den HEPA-gruppen högre medelvärde för inre motivation. Inga signifikanta skillnader i inre motivation hittades mellan den lågaktiva och inaktiva gruppen. Gällande identifierad reglering uppvisades en signifikant skillnad mellan den lågaktiva och HEPA-gruppen (p = 0.003), där HEPA-gruppen visade sig ha högre nivå av identifierad reglering. I övrigt redovisades inga signifikanta skillnader. Bonferronitest visade vidare en signifikant skillnad i introjicerad reglering (p = 0.003), där den HEPA-aktiva gruppen hade högre medelvärde än den lågaktiva. Slutligen uppvisades inga signifikanta skillnader mellan grupperna varken för extern reglering eller amotivation. Inga signifikanta skillnader mellan aktivitetsnivå och generellt self-efficacy påvisades i testet. Tabell 2: Envägs oberoende ANOVA för aktivitetsnivå, motivation och GSE. Medelvärde (M), Standarsavvikelse (Sd), f-värde (f) med frihetsgrader (df), p-värde (signifikansnivå) och η 2 (partial eta kvadrat). Motivation och GSE HEPA Lågaktiv Inaktiv M Sd M Sd M Sd f(df) p η 2 Inre 3,49 0,63 3,02 0,76 2,9 0,99 7,05(115) 0,001* 0,109 Identifierad 3,46 0,59 2,99 0,75 3,05 0,85 6,23(115) 0,003* 0,098 Introjicerad 2,55 0,82 2,05 0,66 2,56 0,72 6,24(115) 0,003* 0,095 Extern 1,32 0,65 1,27 0,46 1,2 0,43 0,33(114) 0,717 0,006 Amotivation 1,25 0,61 1,19 0,35 1,32 0,47 0,34(114) 0,672 0,007 GSE 3,01 0,49 2,89 0,46 3,15 0,58 1,81(116) 0,168 0,031 *ANOVA är signifikant på 0,05 nivån. Motivation och kön Gällande könsskillnader i motivation till fysisk aktivitet visade t-test en signifikant skillnad i inre motivation mellan grupperna (p = 0.029). I denna studie uppvisade kvinnor högre grad av inre motivation än män. I övrigt visade t-test inga signifikanta

22 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 21 könsskillnader beträffande grad av motivation. Däremot visade resultatet att män har signifikant högre generellt self-efficacy i jämförelse med kvinnor (p = 0.002). Tabell 3: Independent sample t-test för motivationsgrad hos män och kvinnor. Medelvärde (M), Standardavvikelse (Sd), t-värde (t) med frihetsgrader (df), p-värde (signifikansnivå) och generellt self-efficacy (GSE). Motivation och GSE Män Kvinnor M Sd M Sd t(df) p Inre 3,05 0,76 3,36 0,75 2,21(116) 0,029* Identifierad 3,1 0,73 3,31 0,71 1,57(116) 0,12 Introjicerad 2,29 0,72 2,41 0,83 0,82(116) 0,414 Extern 1,32 0,51 1,27 0,58 0,46(115) 0,645 Amotivation 1,27 0,47 1,21 0,53 0,67(115) 0,505 GSE 3,15 0,52 2,86 0,43 3,18(91,34) 0,002* *T-testet är signifikant på 0,05nivån Samband mellan variabler Korrelationstest (Pearsons r) visade tre signifikanta samband (se tabell 4). Ålder var negativt korrelerat med både introjicerad reglering (p = 0.045) och total aktivitetsnivå (p = 0.027). I takt med ökad ålder minskar alltså den totala aktivitetsnivån och grad av introjicerade reglering. Inre motivation och total aktivitetsnivå korrelerade däremot positivt (p = 0.019). Tabell 4: Korrelationsmatris för ålder, motivation och aktivitetsnivå. Variabler ,Ålder 1,72 -,078 -,186*,004 -,098 -,205* 2,Amotivation 1,62**,166 -,282** -,255**,111 3,Extern 1,192* -,336** -,342**,081 4,Introjicerad 1,324**,108,149 5,Identifierad 1,719**,175 6,Inre 1,218* 7,IPAQ total 1

23 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 22 *. Korrelationen är signifikant, p <0,05. **. Korrelationen är signifikant, p <0,001. Barriärer och handlingsstrategier Resultatet visade att de tre starkast upplevda barriärerna för fysisk aktivitet var stress/tidsbrist, trötthet samt brist på energi. De tre mest använda handlingsstrategierna var tanken på känslan efteråt, tanken på att träning är stresslösande samt tanken på kicken jag får av att träna (se tabell 5). Inga signifikanta skillnader hittades mellan könen för vare sig barriärer eller handlingsstrategier. Tabell 5: Independent sample t-test för barriärer och handlingsstrategier hos män och kvinnor. Medelvärde (M), standardavvikelse (Sd), t-värde (t) med frihetsgrader (df), p-värde (signifikansnivå). Barriärer och handlingsstrategier Totalt Män Kvinnor Barriärer: M M Sd M Sd t(df) p Stress/tidsbrist 2,95 3,16 1,25 2,8 1,34 1,46(115) 0,15 Trötthet 2,75 2,76 1,27 2,7 1,27 0,27(107) 0,79 Brist på energi 2,64 2,69 1,14 2,61 1,18 0,34(116) 0,73 Stagnation/märker inga resultat 2,09 2,18 1,12 2,03 1,14 0,71(115) 0,48 Tråkigt/enformigt 2,19 2,43 1,24 2 1,04 2,00(97) 0,06 Mycket att göra i hemmet 1,21 2,9 1,17 2,9 1,25 0,77(114) 0,44 Brist på motivation 1,21 2,6 1,26 2,45 1,17 0,67(115) 0,5 Vill tillbringa mer tid med familjen 1,15 2,1 1,14 2,01 1,16 0,40(114) 0,69 Lättja 1,14 2,61 1,11 2,08 1,11 2,55(113) 0,07 Vill utveckla andra färdigheter/intressen 1,1 2,25 1,14 1,9 1,06 1,71(113) 0,09 Sjukdom 1,03 1,5 0,85 1,84 1,13 1,75(114) 0,08 Skada 0,99 1,54 0,86 1,77 1,08 1,25(114) 0,21 Anläggningens schema passar inte mina tider 0,98 1,55 1,02 1,57 0,96 0,09(114) 0,93 Vill träffa mina vänner utanför träningen 0,97 1,9 0,94 1,94 1,01 0,23(113) 0,82 Rädsla för skador 0,95 1,45 0,79 1,57 1,05 0,66(114) 0,51 Väder 0,95 1,55 0,85 1,7 1,02 0,79(111) 0,43 Saknar träningspartner 0,94 1,59 0,98 1,49 0,92 0,60(115) 0,55 Svårt att ta sig till anläggningen 0,93 1,45 0,82 1,46 1 0,08(114) 0,94 Otillräcklig förmåga 0,92 1,66 0,94 1,66 0,91 0,02(115) 0,99 Saknar barnpassning 0,9 1,24 0,78 1,42 0,97 1,03(114) 0,31 Saknar stöd hemifrån 0,83 1,49 1 1,27 0,66 1,34(78) 0,18

24 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 23 Dåliga instruktörer/redskap 0,81 1,39 0,81 1,37 0,81 0,10(114) 0,92 Begränsat utbud vid anläggningen 0,76 1,35 0,64 1,45 0,84 0,65(113) 0,51 Handlingsstrategier: Tanken på känslan efteråt 3,91 3,96 1,05 3,96 1,31 0,45(114) 0,66 Tanken på att träning är stresslösande 3,66 3,48 1,17 3,79 1,2 1,40(114) 0,16 Tanken på kicken jag får av att träna 3,62 3,52 1,3 3,69 1,29 0,68(113) 0,5 Bra instruktörer 1,43 1,87 1,13 2,8 1,5 3,76(109) 0,06 Stöd av en träningspartner 1,33 2,45 1,35 2,4 1,33 0,17(112) 0,86 Dåligt samvete 1,31 2,42 1,33 2,26 1,29 0,64(112) 0,52 Tanken på förväntade resultatet 1,25 3,63 1,18 3,6 1,3 0,12(113) 0,91 Tanken på min målsättning 1,25 3,58 1,13 3,54 1,34 0,17(114) 0,87 Rutinen 1,24 2,83 1,24 3,23 1,21 1,70(112) 0,1 Att byta aktivitet 1,23 2,29 1,2 2,53 1,26 1,02(112) 0,31 Ångest 1,19 2 1,3 1,75 1,11 1,13(113) 0,26 Social press 1,14 1,94 1,19 1,91 1,11 0,13(113) 0,9 *T-testet är signifikant på 0,05 nivån Beträffande ålder och upplevda barriärer samt handlingsstrategier visade studieresultatet (se tabell 6) att brist på motivation korrelerade negativt med ålder (p = 0.036) och vill tillbringa mer tid med familjen korrelerade positivt (p = 0.008). Vidare korrelerade ålder signifikant negativt med fyra handlingsstrategier: tanken på kicken jag får av att träna (p = 0.008), tanken på min målsättning (p = 0.042), rutinen (p = 0.003) samt att byta aktivitet (p = 0.008). Tabell 6: Korrelationsmatris för variabler gällande ålder, barriärer och handlingsstrategier. Barriärer och handlingsstrategier 1,Ålder Barriärer: 2,Stagnation/märker inga resultat -,142 3,Tråkigt/enformigt -,024 4,Stress/tidsbrist,065 5,Brist på energi -,098 6,Trötthet -,021 7,Brist på motivation -,195* 8,Lättja -,17 9,Rädsla för skador -,049 10,Otillräcklig förmåga -,058 11,Skada -,055 12,Sjukdom -,093

25 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 24 13,Vill tillbringa mer tid med familjen,245** 14,Saknar barnpassning,42 15,Saknar stöd hemifrån,15 16,Mycket att göra i hemmet,126 17,Vill träffa mina vänner utanför träningen -,114 18,Vill utveckla mina färdigheter/intressen -,078 19,Svårt att ta sig till anläggningen -,007 20,Begränsat utbud vid anläggnningen -,175 21,Anläggningens schema passar inte mina tider -,139 22,Dåliga instruktörer/redskap,022 23,Saknar träningspartner -,035 24,Väder -,092 Handlingsstrategier: 2, Tanken på känslan efteråt -,079 3,Tanken på att träning är stresslösande -,128 4,Tanken på kicken jag får av att träna -,248** 5,Bra instruktörer -,045 6,Stöd av en träningspartner,109 7,Dåligt samvete -,127 8,Tanken på förväntade resultatet -,127 9,Tanken på min målsättning -,191* 10,Rutinen -,278** 11,Att byta aktivitet -,246** 12,Ångest -,156 13,Social press -,096 *. Korrelationen är signifikant, p <0,05. **. Korrelationen är signifikant, p <0,001. Diskussion Syftet med studien var att undersöka huruvida kvinnor och män skiljer sig gällande motivation till fysisk aktivitet samt upplevda barriärer och handlingsstrategier. Dessutom ämnade studien redogöra för motivation till fysisk aktivitet utifrån aktivitetsnivå. Slutligen låg fokus på att studera samband mellan ålder, motivation, generellt self-efficacy och aktivitetsnivå. Resultatet visade att kvinnor hade högre grad av inre motivation än män, samt att den HEPA-aktiva gruppen hade högst grad av inre motivation, identifierad samt introjicerad reglering bland de tre grupperna av aktivitetsnivå. Ålder visade negativa samband med aktivitetsnivå och introjicerad reglering medan inre motivation och total aktivitetsnivå hade positivt samband. De mest frekventa barriärerna till fysisk aktivitet var stress/tidsbrist,

26 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 25 trötthet och brist på motivation medan de mest använda handlingsstrategierna visade sig vara tanken på känslan efteråt, att träning är stresslösande samt kicken jag får av att träna. Inga könsskillnader gällande barriärer och handlingsstrategier uppvisades, men ålder hade negativ korrelation med fyra handlingsstrategier (tanken på kicken efteråt, tanken på målsättning, rutin samt att byta aktivitet). Gällande self-efficacy visade resultatet att män hade högre generellt self-efficacy än kvinnor. Föreliggande studie visade att de deltagare som uppfyllde kraven för HEPAaktiv nivå påvisade högre grad av inre motivation än både den inaktiva och lågaktiva gruppen. Resultatet stämmer överens med tidigare utfärdad hypotes om att aktivitetsnivå och inre motivation har positiv korrelation. De individer med högre aktivitetsnivå känner alltså en större njutning och tillfredsställelse i själva aktiviteterna som utförs än vad de mindre aktiva gör. Vad gäller identifierad reglering visade resultaten i studien på att HEPA-aktiva även här hade en högre grad av motivationsformen vad den lågaktiva gruppen hade. I enlighet med detta visade korrelationsanalys (se tabell 4) positiva samband mellan aktivitetsnivå och inre motivation. I enhet med tidigare studier (Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012) stödjer föreliggande studie starkt konstaterandet om att individer med högre aktivitetsnivå till större grad drivs av inre motivation och självbestämmande reglering än vad individer med lägre aktivitetsnivå gör. Tidigare forskning har vidare påvisat samband mellan en högre grad av inre motivation, därigenom självbestämmande, och större engagemang i fysisk aktivitet. Utöver inre motivation är det i synnerhet identifierad reglering som har positiv inverkan på införandet samt upprätthållandet av ett fysiskt aktivt beteende (Deci & Ryan, 1985; Brunet & Sabiston, 2011; Teixeira et al., 2012). Studiens resultat går därmed i enhet med tidigare forskning som påpekar betydelsen av självbestämmande motivation för engagemang i fysisk aktivitet.

27 MOTIVATION TILL FYSISK AKTIVITET OCH SAMBAND MED KÖN, ÅLDER 26 Tidigare påståenden om att individer med en lägre aktivitetsnivå skulle ha en högre grad av yttre motivation och därigenom mer kontrollerad reglering (McAuley, 1992) fick inte stöd av den aktuella studien. En möjlig faktor som kan ha påverkat detta resultat är deltagarnas aktivitetsnivå. I studiens totalt 118 deltagare räknades 15 stycken in i gruppen inaktiv (se tabell 1), 46 stycken i gruppen lågaktiv och 57 i högaktiv. Den högaktiva gruppen kan således räknas som något överrepresenterad, medan den inaktiva tvärtom kan anses underrepresenterad. Möjligen hade resultatet sett annorlunda ut med fler deltagare, både generellt med ett större urval och specifikt med fler individer i den inaktiva samt lågaktiva gruppen. Studiens resultat visade att kvinnor hade högre av inre motivation än vad män hade. I kontrast till vad tidigare forskning påvisat drivs alltså kvinnor till större grad av den njutning och tillfredsställelse som fysisk aktivitet upplevs medföra än vad män gör. Trots den knapphändiga forskningen om könsskillnader kring motivation till fysisk aktivitet har tidigare forskning påvisat att män tenderat till att vara mer inre motiverade än kvinnor (Egli, 2011) och kvinnor har i sin tur visat sig vara mer drivna av introjicerad reglering (Teixeira et al., 2012). Resultatet stämmer därmed inte överens med tidigare utfärdad hypotes kring könsskillnader och motivation, där det antogs att män skulle inneha högre grad av inre motivation och kvinnor drivas mer av kontrollerad reglering. Urvalet i den aktuella studien kan möjligen ha påverkat resultatet. Fler kvinnor än män var representerade (se tabell 1), dubbelt så många män som kvinnor räknades in i gruppen inaktiv medan det var betydligt fler kvinnor än män i grupperna lågaktiv samt högaktiv. Det kan således vara så att resultatet är något missvisande i fråga om urvalet då kvinnorna i den aktuella studien föreföll mer aktiva än männen. Ett mer jämnfördelat urval kan möjligen ha visat andra resultat. Däremot bör studieresultatet tas i hänsyn och påvisar ytterligare behovet av att utöka forskningen kring