Institutionen för hälsovetenskap. Att överleva ett hjärtstopp - En litteraturbaserad studie om vuxna personers erfarenheter

Transkript

1 Institutionen för hälsovetenskap Att överleva ett hjärtstopp - En litteraturbaserad studie om vuxna personers erfarenheter Ida Skoglund Helena Mossberg Jönsson Examensarbete i omvårdnad på grundnivå Sjuksköterskeprogrammet Institutionen för hälsovetenskap/högskolan Väst Höstterminen 2017

2 Examensarbetes titel Författare Handledare Examinator Institution Arbetets art Program/kurs Att överleva ett hjärtstopp; en litteraturbaserad studie om vuxna personers erfarenheter To survive a cardiac arrest; A study based on scientific studies of adult people s experiences Ida Skoglund Helena Mossberg Jönsson Catrine Ekre Maria Skyvell Nilsson Högskolan Väst, Institutionen för hälsovetenskap Examensarbete i omvårdnad, 15 hp Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp Termin/år HT 2017 Antal sidor 15 Abstract Background: Every year 10,000 people in Sweden suffer from a cardiac arrest. The chance to survive increases and also the lifespan. Having suffered a cardiac arrest means a change in everyday life, both emotionally and physically. Aim: The aim of this study was to describe adult people s experiences after surviving a cardiac arrest. Method: A qualitative literature-based study. An analysis of nine qualitative articles was carried out. Results: Three main themes emerged; near death-experience, a changed body and to get a functioning everyday. The results showed that life after the cardiac arrest meant a major transformation. To suffer a near-death experience affected the people and there was a reprioritisations of everyday life. It was found that bodily changes created an insecurity and it was perceived as difficulty when the energy was not enough. Conclusion: People who survived a cardiac arrest are in need of support from the health care. Keywords: cardiac arrest, experience, near-death experience, quality of life, survivor.

3 Populärvetenskaplig sammanfattning: Denna litteraturstudie belyser vuxna personers erfarenheter efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Att överleva ett hjärtstopp blir idag allt mer vanligt och livslängden efter ett hjärtstopp ökar. En sjuksköterska kan möta personer som överlevt ett hjärtstopp i sitt dagliga arbete på olika vårdinstanser, därför är det viktigt att vara lyhörd och öppen gentemot personens erfarenheter för att kunna anpassa omvårdnaden på bästa sätt. Resultatet i litteraturstudien baseras på nio kvalitativa artiklar. Ur dessa artiklar har huvudfynd framkommit vilket resulterade i en sammanställning av tre teman och nio subteman. Genomgående har resultatet visat att ett hjärtstopp upplevs som en traumatiska händelse och att det påverkar den drabbade personen även en lång tid efter hjärtstoppet. Personer önskar stöd från hälso- och sjukvården för att kunna hantera vardagen och för att känna trygghet. Det finns ett behov av uppföljning, då personerna kan uppleva sänkt livskvalitet efter hjärtstoppet. Litteraturstudien bidrar med ökade kunskaper om vad det innebär att ha överlevt ett hjärtstopp och ger en tydligare bild om vilka omvårdnadsbehov som finns.

4 Innehållsförteckning Inledning... 1 Bakgrund... 1 Hjärtstopp... 1 Akut behandling vid hjärtstopp... 1 Etiska riktlinjer för hjärt-lungräddning (HLR)... 2 Behandling efter återupplivning... 3 Traumatisk upplevelse... 3 Livskvalitet... 4 Känsla av sammanhang... 4 Problemformulering... 5 Syfte... 5 Metod... 5 Litteratursökning... 6 Urval... 6 Analys... 6 Resultat... 7 Nära döden-upplevelse... 8 Insikt att man inte är odödlig... 8 Känna tacksamhet för en andra chans... 8 Att leva i en ovisshet... 8 Att leva med minnesluckor... 9 En förändrad kropp... 9 När energin inte räcker till... 9 Fysiska förändringar... 9 Att få en fungerande vardag Att vilja återfå sitt tidigare liv Strävan efter en hälsosammare livsstil Omgivningens betydelse Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Slutsats... 14

5 Praktiska implikationer Förslag för fortsatt kunskapsutveckling inom sjuksköterskans kompetensområde Referenslista Bilagor Bilaga I Översikt av systematiska sökningar Bilaga II Mall för kvalitetsbedömning av studie med kvalitativ metod Bilaga III - Översikt av analyserade artiklar

6 Inledning Varje år drabbas personer i Sverige av ett hjärtstopp (Hjärt-lungfonden 2017). Hjärtstopp är globalt en ledande orsak till död och överlevnadschansen är således liten. Trots en dyster prognos är chansen att överleva i uppåtgående spiral, med en fördubbling senaste decenniet. Statistik visar även att personer som överlevt ett hjärtstopp idag har en allt längre livstid (HLR-rådet, 2016a). Hjärtstopp kan drabba alla och en del är sedan tidigare friska, aktiva människor. Efter att ha överlevt ett hjärtstopp är det troligt att livet är kantat med en rad olika komplikationer. Personer kan uppleva en emotionell berg-och-dalbana, en kropp som inte återfår samma funktion som innan och ett behov av stöd från hälso- och sjukvården för att kunna hantera vardagen. Det är därför av vikt att belysa dessa personers erfarenheter, då inte enbart den fysiska påverkan kan vara ett faktum utan även livskvalitén efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Sjuksköterskan med sitt omvårdnadsansvar har här en betydande roll i att förebygga ohälsa och att initiera, prioritera och samordna patientens behov och resurser (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Denna litteraturstudie avser att lyfta fram vuxna personers erfarenheter efter att ha överlevt ett hjärtstopp, med avsikt i att skapa en nyanserad bild med grund i evidensbaserad kunskap. Bakgrund Hjärtstopp Vid ett hjärtstopp avtar drastiskt hjärtats förmåga att pumpa. Den drabbade förlorar snabbt medvetandet och slutar därefter att andas. Hjärtstopp räknas som ett betydande folkhälsoproblem både på och utanför sjukhus, och är förknippat med hög sjuklighet och mortalitet (Baker och Lee, 2016). Hjärtstopp kan drabba alla men är vanligare hos personer som sedan tidigare är hjärtsjuka, det beräknas vara cirka 70-80% av alla fall (Hollenberg & Engdahl, 2009). I de flesta fall sker hjärtstoppet oväntat och plötsligt, det vill säga utan att den drabbade har haft några förkänningar eller observerat några symtom (Hjärt-lungfonden 2017). Orsak till hjärtstopp kan primärt vara arytmier, där hjärtinfarkt är den vanligaste bakomliggande faktorn. Sekundärt kan även en hypovolemisk chock orsaka ett hjärtstopp (Rubertsson, 2012). När hjärtat inte längre pumpar sker inte någon syresättning i kroppen. Hjärnan, som är det organ som är känsligast för syrebrist, tar därmed snabbt skada om inte åtgärder sätts in (Hjärtlungfonden 2017). Till följd av den syrebrist som blir vid ett hjärtstopp är tiden en viktig aspekt. För varje minut som går minskar chansen för överlevnad. Redan efter 5 minuter börjar kroppen få bestående skador av syrebristen, och efter 15 minuter är döden näst intill ett faktum. Det är därmed livsavgörande att snabba åtgärder sätts igång (Björkman Björkelund, Johansson & Wihlborg, 2012). Akut behandling vid hjärtstopp Hjärt-lungräddning (HLR) introducerades första gången av Kouwenhoven, Jude och Knickerbocker år 1960 och därmed förändrades utsikterna för hjärtstopp från död till en möjlig chans att överleva. Även om forskning kring HLR gör att fler personer överlever ett hjärtstopp förblir överlevnaden låg och prognosen för personen är oförutsägbart, vilket sträcker sig från nästan ingen fysisk eller psykologisk påverkan till ett vegetativt tillstånd eller död. Det finns inga kända medicinska uträkningar som kan förutsäga hur tillståndet efter 1

7 återupplivningen ser ut (Haydon, Riet & Maguire, 2017). Trots många studier under flera årtionden har inget specifikt läkemedel visat sig förbättra överlevnaden, utan idag utgörs den initiala behandlingen i form av HLR samt eventuell defibrillering (Jentzer et al., 2016). Riktlinjer för återupplivning utvecklas och utvärderas av International Liaison Committee on Resuscitation (ILCOR), vars uppgift är att underlätta den vetenskapliga utvärderingen av publicerad litteratur om återupplivning. Vart femte år sammanträder ILCOR och sammanställer vetenskapliga redovisningar. Därefter skapas behandlingsrekommendationer som internationell konsensus stödjer (Hazinski et al., 2015). I Sverige utförs HLR utifrån aktuella riktlinjer från Svenska rådet fo r hjärt-lungräddning, vilka skapas utifrån ILCOR:s riktlinjer (Hjärt-lungfonden, 2017). Till följd av ett hjärtstopp kan hjärtat inte längre pumpa runt blodet i kroppen och syresättning till kroppens organ kan inte ske. För att överleva krävs snabb behandling i form av HLR samt eventuell defibrillering (Hollenberg & Engdahl, 2009). HLR syftar till att manuellt hålla igång cirkulationen, genom 30 bröstkompressioner följt av 2 inblåsningar, med kontinuerlig följd. Av sjukvårdspersonal skapas en intravenös eller intraosseös infart under pågående HLR, där man kan ge olika läkemedel (Hjärt-lungfonden, 2017). Ju tidigare HLR påbörjas desto större är chansen att överleva. Möjligheten att överleva minskar med upp till 10 % varje minut. Både nationella och internationella riktlinjer rekommenderar att HLR påbo rjas inom en minut efter hjärtstoppet, samt att en hjärtstartare kopplas upp inom fem minuter. Hjärtstartaren kan med hjälp av en strömstöt, vilket kallas för defibrillering, bryta en rytmrubbning och på så vis kan hjärtat återfå sin normala elektriska aktivitet. Detta är den enda behandlingen som kan bryta ett ventrikelflimmer (VF), vilket är en av orsakerna till ett hjärtstopp (HLR-rådet, 2016b). I dag kan man se allt fler hjärtstartare utplacerade i Sverige på strategiskt valda platser - oftast där det rör sig mycket människor exempelvis på flygplatser, varuhus och andra allmänna platser. I större utsträckning finns dessa även i polis- och räddningstjänstens bilar. De hjärtstartare som finns på allmänna platser är oftast enkla att använda då de är halvautomatiska och ger tydliga röstinstruktioner, vilket underlättar handhavandet även för någon utan medicinsk utbildning (Hjärt-lungfonden, 2017). I Sverige har de senaste 30 åren skett en stor utbildningssatsning inom HLR vilket har lett till att det idag finns cirka tre miljoner människor i landet som är utbildade i hjärt-lungräddning (Socialstyrelsen, 2014). Internationell statistik visar även på att det registreras en högre överlevnad i samhällen där intensiv marknadsföring och utbildning av HLR sker (Haydon, Riet & Maguire, 2017). Etiska riktlinjer för hjärt-lungräddning (HLR) Framtagningen av etiska riktlinjer för HLR syftar till att skapa en tydlig struktur och guidning i etiska dilemman. All hälso- och sjukvårdspersonal är enligt riktlinjer skyldiga att påbörja HLR på en person som plötsligt drabbats av ett hjärtstopp och det finns även beskrivet när HLR inte bör ske, exempelvis om patienten på ett adekvat sätt sedan tidigare uttryckt denna önskan eller om prognosen talar emot HLR. Detta ska kontinuerligt omprövas och vara tydligt dokumenterat (Svenska läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2013). 2

8 Behandling efter återupplivning Ett hjärtstopp kan medföra att hjärtat till en början har en försämrad funktion och efter återupplivningen är det vanligt att den drabbade är medvetslös under en period, vilket kräver stora vårdinsatser för att upprätthålla livet. Den drabbade vårdas därför vanligtvis initialt på en intensivvårdsavdelning (IVA). De vanligaste behandlingsåtgärderna som övervägs är hypotermibehandling, kranskärlsröntgen och eventuell PCI-stent (Rubertsson, 2012). Hypotermibehandling innebär att patienten kyls ner till grader under en tidsperiod på timmar. Nielsen (2013) visar i sin forskning att nedkylning till 36 grader kan likställas med den lägre graden på grader. Hypotermibehandling har visats sig minska hjärnskadorna och därmed förbättra den neurologiska prognosen. Hjärtstopp som orsakas av en hjärtinfarkt är vanligt och en kranskärlsröntgen kan påvisa om det finns förträngningar i hjärtats kärl. En PCI-stent kan därför behöva placeras in i syfte att förstärka kärlet och vidga så att blodet kan passera fritt. Kranskärlsröntgen och PCI-stent har visat sig ge en ökad överlevnad efter en lyckad återupplivning (Rubertsson, 2012). I preventivt syfte för eventuellt återkommande hjärtstopp kan en Implantable Cardioverter- Defibrillator (ICD) opereras in. Med hjälp av en ICD sker en ständig övervakning av hjärtats rytm för att kunna upptäcka och behandla ventrikulära arytmier. En ICD består av en dosa med en eller ett flertal elektroder. Dosan opereras in under huden och elektroderna läggs normalt in via en ven i höger kammare. ICD:n kan bryta en arytmi med hjälp av elektriska impulser eller chocker, vilka kan upplevas som smärtsamma och obehagliga (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2006). Traumatisk upplevelse En händelse som skulle kunna leda till döden kan upplevas som en traumatisk kris för personen, vilket beskrivs som en reaktion på en svår händelse där tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte räcker till för att hantera situationen. Detta kan leda till en sänkt livskvalité (Cullberg, 2003). Att känna trygghet hör till våra grundläggande behov (Maslow, 2013) och tryggheten kan komma att äventyras vid hot och rädsla. Hur hot och rädsla upplevs är sammankopplat med individens personlighet och tidigare erfarenheter och upplevelsen har alltid sitt eget unika förlopp (Michel, Bergh Johannesson, Lundin, Nilsson & Otto, 2010). Att uppleva ett trauma kan i sin tur leda till en psykisk ohälsa efter händelsen, vilket ökar risken för ångest, depression och posttraumatisk stressyndrom. Hälso- och sjukvårdspersonal spelar en viktig preventiv roll för att förebygga ohälsa (Haydon et al., 2015). Reaktioner på en traumatisk upplevelse är individuell, men det finns gemensamma drag. Dessa kan delas in i fyra grupper reaktioner, beteendeförändring, psykofysiologiska förändringar och inställning till sig själv och omgivning (Michel et al., 2010). Reaktioner kan ses som olika strategier för att bemästra traumat, och vanligt förekommande är ett gensvar med dödsångest och återupplevelse av minnesbilder. Beteendeförändringar är vanligt hos en individ som överlevt en händelse som skulle kunna leda till döden. Dessa kan exempelvis vara en känsla av extrem trötthet, ökad vaksamhet samt en ökad irritabilitet och aggression. Psykologiskt kan beteendeförändringarna vara en respons på en återupplevelse av händelsen eller ett sätt att skydda sig själv genom ett undvikande beteende. Inställningen till sig själv och omgivningen kan komma att förändras och är sammankopplat med den existentiella aspekten. Inte sällan kommer individen att leta efter en mening med det som hänt och omvärdera vad som är viktigt i livet. Psykofysiologiska förändringar ses evolutionärt som en automatisk strategi för att överleva, vilket kan yttra sig så som muskelspänningar, 3

9 sömnsvårigheter och en ökad reaktion på yttre stimuli (Michel et al., 2010). Efter en traumatisk upplevelse kan känslor komma i konflikt. Det är inte ovanligt att den drabbade individen pendlar mellan att känna sig optimistisk och se ljust på livet, till att hamna i tunga känslor med dysterhet (Arrhenius, 2006). De flesta individer som har drabbats av en traumatisk händelse har efterföljande symtom från händelsen och därmed en ökad risk för psykisk ohälsa (Carlson, Palmieri och Spain, 2016). Sjuksköterskan har enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) ett ansvar att bedriva personcentrerad vård, vilket kan innebära att hälsa identifieras utifrån patientens egna berättelser och att patienten ses som en unik person med individuella behov. Alla människor reagerar på ett individuellt sätt vid en händelse, och det är därmed viktigt att upprätthålla en helhetssyn i vårdandet (Cullberg, 2003). Livskvalitet Livskvalitet som begrepp har ingen enhetlig definition och kan därmed ses ur en rad olika perspektiv. Många gånger relateras begreppet med hälsa, vilket kan beskriva livskvalitet ur ett vidare perspektiv (Wärnå-Furu, 2012). World Health Organization (1999) beskriver livskvalitet som individuella uppfattningar om livssituationen med utgångspunkt i förhoppningar och kulturella faktorer. Livskvalitet beskrivs vidare påverkas av fysisk hälsa, psykologiska tillstånd, graden av självständighet, sociala relationer och personliga övertygelser (World Health Organization, 1999). Då livskvalitet kopplas samman med en subjektiv aspekt kan den upplevas olika för olika människor, trots att förutsättningarna kan vara likartade. I jämförelse kan hälsa upplevas trots att sjukdom finns och vice versa (Eriksson & Winroth, 2015). För att förstå den upplevda livssituationen och ge stöd i återhämtningen efter ett hjärtstopp kan det vara av betydelse att upplevelser av livskvaliteten framgår. Allt fler överlever ett hjärtstopp och har en allt längre livslängd, och den upplevda livskvaliteten ses som en viktig indikator för en lyckad återupplivning (Haydon et al., 2015). Sjuksköterskan har ett ansvar att självständigt kunna erbjuda personer en ökad möjlighet till förbättring, bibehålla eller återfå sin hälsa, hantera ohälsa, sjukdom och funktionsnedsättning, och även att hjälpa personer att uppnå bästa möjliga välbefinnande och livskvalitet (Svensk sjuksköterskeföreningen, 2017). Känsla av sammanhang Aaron Antonovsky myntade begreppet KASAM - känsla av sammanhang. Begreppet innefattar de tre dimensionerna begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet (Antonovsky 2005). Begriplighet innebär en känsla av att omvärlden är begriplig både inom och utanför personen själv. Hanterbarhet innebär att personen har resurser inom sig för att hantera utmanande situationer i livet. Meningsfullhet innebär att de utmaningar personen stöter på i livet känns meningsfulla att engagera sig i och ta itu med (Antonovsky 2005). De tre delarna ska ses som en helhet och inte som separata delar. Det är samspelet mellan dem som skapar KASAM. Enligt Antonovsky är det dock meningsfullheten som var allra viktigast. Personen behöver känna en känsla av sammanhang (KASAM). Om inte känslan av KASAM finns leder det till att personen upplever sämre hälsa (Antonovsky, 2005). Att uppleva hälsa innebär inte att personen har tur utan det beror till stor del på personens övergripande 4

10 förhållningssätt till sitt eget liv, och det påverkar förmågan att klara av utmanande situationer. En person föds alltid med en relativt låg KASAM, livet ses för den nyfödda ganska obegripligt, ohanterligt och meningslöst. Allt eftersom barnets primära behov tillfredsställs börjar livet te sig mer begripligt, hanterbart och meningsfullt. Vilken grad av KASAM som uppnås i vuxen ålder beror på balansen mellan hur olika upplevelser i livet förstås, hanteras och hur meningsfullt det upplevs under många år (Langius-Eklo f, 2009). Antonovskys hypotes är att en person med stark KASAM kan i det stora hela bemästra en svår händelse, och på så vis uppleva livskvalitet tidigare igen, än en person med svagt KASAM. Personer med stark KASAM har ett försprång när de hamnar i svåra situationer och fokuserar på problemets variabler och hur de skall finna resurser att övervinna problemet. De ser vikten att göra problemet begripligt. En person med svag KASAM har däremot fokus på de känslomässiga variablerna, som ser händelserna utifrån den negativa sidan, utifrån hur ångesten och olyckan som blir till följd efter en utmanande händelse skall hanteras (Antonovsky, 2005). En viktig komponent är personens övergripande syn på och förhållandesätt till sin egen tillvaro och känsla av sammanhang, det påverkar förmågan att hantera utmanande händelser i livet såsom att drabbas av sjukdom (Langius-Eklo f, 2009). Problemformulering Att överleva ett hjärtstopp blir idag allt mer vanligt. Trots en ökning av överlevnadschanserna är komplikationer av hjärtstoppet ofrånkomligt. Att ha överlevt ett hjärtstopp kan leda till såväl fysiska som psykiska konsekvenser för den drabbade, och händelsen är förknippad med att vara traumatisk. Det saknas kunskap om hur personer upplever att överleva ett hjärtstopp. Eftersom överlevnaden ökar behövs mer evidensbaserad kunskap och tydligare riktlinjer i vårdandet. Att som sjuksköterska beakta de mångdimensionella känslorna är av stor vikt då personer som överlevt uttrycker ett behov av att få stöd från hälso- och sjukvården med att återgå till en fungerande vardag och att handskas med en förändrad kropp. Sjuksköterskan spelar en stor roll i återhämtning och rehabilitering hos personer som överlevt ett hjärtstopp och det är därmed betydelsefullt att ha kunskap hur upplevelserna påverkar personerna. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva vuxna personers erfarenheter efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Metod Litteraturstudien har utgått från en metod beskriven av Friberg (2012a) - att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. Huvudsyftet med litteraturstudien var att samla in och belysa erfarenheter, livsvärden och unika behov för personer som upplevt ett hjärtstopp. Med kvalitativa studier som grund till resultatet kan litteraturstudien få en djupare och mer nyanserad bild av patienters erfarenheter efter att överlevt ett hjärtstopp. Varje kvalitativ studie har ett kunskapsvärde och detta ökar vid sammanställning av flera studiers resultat (Friberg, 2012a), vilket motiverar önskan om att resultatet i denna litteraturstudie kan komma att användas i det praktiska arbetet. 5

11 Litteratursökning I arbetsprocessens början genomfördes en fri, osystematisk sökning för att få en uppfattning om hur mycket material som fanns kopplat till det valda syftet. Sökord som cardiac arrest, experience, quality of life och surviving användes i olika kombinationer. När en överblick hade erhållits inom området genomfördes en systematisk litteratursökning med hjälp av databaserna CINAHL, PubMed och ProQuest. Databaser är indelade efter ämnesområden och ingen databas är heltäckande. Därför måste ett noga urval göras för att passa rätt ämnesområde (Östlundh, 2012). CINAHL som är en omvårdnadsinriktad databas, PubMed som är en medicinskt inriktat databas och ProQuest som innefattar en rad olika databaser bland annat inom det sociala- och psykologiska området användes för att få ett brett sökfält och därmed chansen att fånga in så många artiklar som möjligt kopplat till det valda syftet. Sökorden som användes var experience*, cardiac arrest, surviv*, quality of life, qualitative study, qualitative, cognitive function och lifestyle. Dessa sökord användes i olika kombinationer och med hjälp av trunkering och Boolesk söklogik (Bilaga I). Trunkering (*) är användbart för att få ett sökords olika böjningsformer (Östlundh, 2012), det användes exempelvis genom att ordet surviving söktes som surviv*. För att sammankoppla de olika sökorden användes AND som Boolesk söklogik, det är en metod för att få fram ett anpassat och bra litteratururval (Östlundh, 2012). Avgränsningar i de systematiska sökningarna i CINAHL och ProQuest var Peer Reviewed, English och att de skulle vara publicerade mellan år PubMed tillhandahåller inte någon Peer Reviewed-funktion vilket istället ersattes med avgränsningen Abstract, samt så gjordes även avgränsningarna English och publiceringsår mellan Östlundh (2012) menar att i litteratursökningens process bör en sekundärsökning användas. Därför granskades redan valda artiklars referenslistor och via dessa återfanns ytterligare två artiklar ut. Urval Den systematiska sökningen resulterade i nio kvalitativa artiklar till resultatet. Alla artiklar granskades enligt Mall för kvalitetsbedömning av studie med kvalitativ metod utformad av Högskolan Väst (2017). Mallen (bilaga II) syftar till att kvalitetsberäkna en studie och ge granskningspoäng graderat i procent från grad I (80-100%), grad II (70-79%) och grad III (60-69%). Samtliga inkluderade artiklar utgick från vuxna personers erfarenheter efter ett hjärtstopp. Exklusionskriterier var artiklar med kvantitativ ansats då dessa inte svarade mot syftet, och därmed inkluderades bara kvalitativa studier. Ytterligare exkludering var artiklar med barn-, anhörig- och sjuksköterskeperspektiv. Analys I den valda metoden; att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning, beskriver Friberg (2012a) fem steg om hur en studieanalys kan struktureras upp. Steg ett innebär att studierna som valts ut ska läsas noggrant för att på så vis få en helhetsbild, följt av steg två där nyckelfynd plockas ut från varje enskild studies resultat. I steg tre görs en schematisk översikt av varje studies resultat, för att i steg fyra relateras med de andra valda studiernas resultat. Här kan likheter kopplas samman till exempelvis nya teman och subteman. Steg fem utgörs av en beskrivande formulering utifrån de framkomna likheterna, och dessa presenteras med läsaren i åtanke. Med utgångspunkt i den nämnda studieanalysens struktur började författarna analysprocessen med att enskilt läsa igenom framsökta artiklar och även att anteckna artiklarnas huvudfynd. 6

12 Därefter fördes en gemensam diskussion om vad som framkommit under det enskilda arbetet och om vilka huvudfynd vardera författare plockat ut. Dessa huvudfynd jämfördes och på så vis kunde fyra preliminära teman skapas. Artiklarna lästes sedan enskilt igenom ett flertal gånger och en schematisk översikt gjordes av vardera författare. Den schematiska översikten jämfördes och diskuterades till konsensus om valda teman och subteman nåtts, vilka skapades i en tabellform. Det sammanförda resultatet fortlöpte sedan i löpande text, för att kunna ge en mer talande och beskrivande bild. Resultat Efter analys av valda artiklar framkom tre teman och nio subteman. Tabell 1. Översikt av teman och subteman. Tema Subtema Nära döden-upplevelse Insikt att man inte är odödlig Känna tacksamhet för en andra chans Att leva i en ovisshet Att leva med minnesluckor En förändrad kropp När energin inte räcker till Fysiska förändringar Att få en fungerande vardag Att vilja återfå sitt vanliga liv Strävan efter en hälsosammare livsstil Omgivningens betydelse 7

13 Nära döden-upplevelse Detta tema innefattar erfarenheten att nästan ha varit död. Subteman som framkom var insikt att man inte är odödlig, känna tacksamhet för en andra chans, önskan att få veta varför det hände och minnesluckor. Insikt att man inte är odödlig Personer som upplevde ett hjärtstopp blev medvetna om att de inte var odödliga och att livet kan vara kort (Forslund, Zingmark, Jansson, Lundblad & Söderberg, 2013; Lau et al., 2010). Hjärtstoppet beskrevs som ständigt närvarande i det vardagliga livet, och att de fortfarande kände sig påverkade av händelsen (Forslund, Jansson, Lundblad & Söderberg, 2017). Efter hjärtstoppet beskrevs olika känslomässiga utmaningar. Känslor såsom inre oro, rädsla och ångest var kopplade till tankar kring hjärtstoppet och risken för att drabbas av ett nytt hjärtstopp (Bremer, Dahlberg & Sandman, 2009; Ketilsdottir, Albertsdottir, Akadottir, Gunnarsdottir & Jonsdottir, 2014). Sökandet efter information om att minska sannolikheten att återigen drabbas och få en ökad förståelse för hjärtstoppet var viktig (Ketilsdottir et al., 2014; Palacios Cen a, Losa Iglesias, Salvadores Fuentes & Ferna ndez de las Pen as, 2011). En medvetenhet om livets bräcklighet ledde till ett behov av förändringar (Forslund, Jansson, Lundblad & Söderberg, 2017), vilket bland annat innebar ett behov av att fylla livet med mening och hopp (Palacios Cen a et al., 2011). Känna tacksamhet för en andra chans Personer såg hjärtstoppet som en vändpunkt i livet. De kände tacksamhet över att ha överlevt och såg det som ett mirakel att personerna som var närvarande vid händelsen kunde utföra HLR och att dessa befann sig just på rätt plats vid rätt tillfälle (Forslund, Lundblad, Jansson, Zingmark & Söderberg, 2013; Palacios Cen a et al., 2011). Personer beskrev att nära döden-upplevelsen var någonting som hade gjort dem till en annan person än de tidigare var. Känslan av tacksamhet över att ha överlevt fanns där men med en ständig oro att åter drabbas av ett nytt hjärtstopp. Personers tillvaro präglades av rädsla och osäkerhet som varierade i tid och sammanhang, men också av tacksamhet och glädje av det fortsatta livet (Bremer et al., 2009; Palacios Cen a et al., 2011). Att leva i en ovisshet Personer kände behov att få reda på varför just de hade drabbats av ett hjärtstopp (Forslund et al., 2013a). Efter hjärtstoppet togs inte hälsan längre för givet. De uppgav att de prioriterade om vad som kändes meningsfullt i livet och det fanns en känsla av tacksamhet över att må bra (Forslund et al., 2013b). Däremot var de försiktiga med att planera för mycket i framtiden då de uttryckte att de inte visste vad som kunde hända (Forslund et al., 2017). Personer beskrev hjärtstoppet som en väckarklocka (Forslund et al., 2013b; Ketilsdottir et al., 2014), och att de började fundera över orsaken till varför de just de drabbats. Funderingar fanns kring om det varit en effekt av deras stressiga liv eller ohälsosamma livsstil (Forslund et al., 2013b). Personer frågade sig varför de hade drabbats när det fanns så många andra som levde mer ohälsosamt än vad de själva gjorde (Forslund et al., 2013a; Forslund et al., 2013b). Personer kände oro över att drabbas av ett nytt hjärtstopp (Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014), de gjorde därför gärna undersökningar och kontroller för att se om hjärtat var som det skulle (Ketilsdottir et al., 2014). Det gav en känsla av trygghet när proverna var bra (Brännström, Niederbach & Rödin, 2017; Forslund et al., 2017). De beskrev att när de fick tillbaka provsvaren och att allt såg bra ut, så vågade de fortsätta leva (Forslund et al., 2017). Det fanns en önskan om att få veta hur de skulle kunna göra för att hålla sig fortsatt frisk (Forslund et al., 2013a; Forslund et al., 2017). När acceptans och anpassning till den nya 8

14 livsfasen kunde ske upplevdes det som lättare att känna hopp och mening till livet, trots ett ständigt närvarande hot mot deras liv och framtid (Uren & Galdas, 2014). Att leva med minnesluckor Gemensamt för personer var att de inte hade några minnen från själva hjärtstoppet, men det varierade mellan personerna hur mycket de kom ihåg kring händelsen (Brännström et al., 2017). Vissa uppgav att de kom ihåg allt fram till själva hjärtstoppet, medan andra hade minnesluckor några veckor innan hjärtstoppet. Upplevelsen att vakna upp från medvetslöshet beskrevs som att man kastades ut i en förändrad värld av kaos och förvirring, där personer inte kunde placera sig i tid eller händelse. Det var oklart om minnet kring händelsen byggde på svaga minnen eller kring det de fått återberättat. Detta innebar en kvarstående förvirring senare i livet (Bremer et al., 2009). Personer hade diffusa minnen kring tiden på intensivvårdsavdelningen (Forslund et al., 2013a). En majoritet av personer som fått hypotermibehandlingen hade inget minne av att de blivit nedkylda, medan vissa hade minnen av känslan att vara kall (Brännström et al., 2017). Händelser i samband med hjärtstoppet försvann från minnet och personer kände ett behov av att få veta vad de sagt och gjort innan och efter hjärtstoppet, då de inte mindes detta (Forslund et al., 2013a). Personer upplevde även kognitiva hinder såsom minskad läsförmåga och svårigheter att känna igen bekanta personer (Ketilsdottir et al., 2014). En förändrad kropp Detta tema fångar in de fysiska aspekterna som personer erfarar efter ett hjärtstopp. Subteman som framkom var bristande energi och fysiska förändringar. När energin inte räcker till Efter ett hjärtstopp beskrevs att depression och en låg sinnesstämning var vanligt (Uren et al., 2014). Energi och styrka saknades och det fanns ett behov av att regelbundet vila och begränsa aktiviteter (Forslund et al., 2013a). En ökad trötthet och svaghet sågs som utmanande, för att kunna upprätthålla identiteten, särskilt då man önskade att återfå sitt forna liv (Uren et al., 2014). Den första tiden efter hjärtstoppet beskrevs som svårast när det gällde bristande energi. Personer uppgav att de var tvungna att kämpa med träning för att återfå energi och att åter komma i form igen (Brännström et al., 2017). Det var inte alltid den fysiska begränsningen som var jobbigast att hantera, det var istället de bristande energinivåerna som uppgavs vara särskilt svåra (Ketilsdottir et al., 2014). Fysiska förändringar Efter hjärtstoppet uppgavs att det inträffade hade påverkat personers kroppar (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014; Lau et al., 2010) och att de kände sig osäkra på vad deras kroppar klarade av (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014), detta bidrog till begränsningar i den fysiska förmågan (Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014; Uren et al., 2014). Hjärtstoppet ledde till en ökad medvetenhet om kroppsliga signaler (Forslund et al., 2017), och det kändes därmed tryggt när provsvar och undersökningar var normala (Brännström et al., 2017; Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014), och även när fysiskt krävande aktiviteter kunde utföras. Det uppgavs en strävan efter att åter få kontroll över sin kropp och att inte känna begränsningar (Forslund et al., 2017). Det kändes frustrerande när aktiviteter inte kunde utföras som innan (Uren et al., 2014), och även rädsla och ångest över detta beskrevs (Bremer et al., 2009). Fysiska begränsningar upplevdes som skamligt och resulterade i social isolering (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2017). 9

15 Personer provade den fysiska förmågan för att känna efter vad som kunde utföras (Forslund et al., 2017), då besök hos sjukvården inte gav tillräckliga svar (Forslund et al., 2017; Uren et al., 2014). Det var önskvärt att sjukvårdspersonal skulle vara tydligare med att berätta om de fysiska begränsningar som kunde förekomma, då det upplevdes som frustrerande när osäkerhet fanns kring vad som fysiskt kunde utföras (Uren et al., 2014). Personer upplevde att kontakt med sjukvården behövde tas på eget initiativ då tiden gick utan att sjukvården initierat till hälsokontroller (Brännström et al., 2017). Mediciner uppgavs ge negativ påverkan på kroppen och det tog tid att lära sig hur kroppen svarade på behandling (Forslund et al., 2017). De som hade fått en Implantable Cardioverter-Defibrillator (ICD) hade restriktioner på att hjärtfrekvensen inte fick överstiga en viss gräns, vilket upplevdes som svårt att följa särskilt av dem som sedan tidigare regelbundet deltog i sporter (Uren et al., 2014). ICD:n sågs som en framtida livförsäkring (Bremer et al., 2009; Brännström et al., 2017), men kunde även upplevas som en del som inte tillhörde kroppen och påminna om ett sjukt hjärta (Bremer et al., 2009). Åkommor som upplevdes efter återupplivningen exempelvis i form av brutna revben skapade enorma smärtor (Forslund et al., 2013a; Forslund et al., 2017), även ett halvår efter händelsen (Forslund et al., 2017). Att få en fungerande vardag Detta tema innefattar de vardagliga aspekterna som beskrevs av personer som överlevt ett hjärtstopp. Subteman som framkom var att vilja återfå sitt tidigare liv, strävan efter en hälsosammare livsstil och omgivningens betydelse. Att vilja återfå sitt tidigare liv Personer såg fram emot att återfå sitt tidigare liv (Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014; Uren et al., 2014). Första tiden efter hjärtstoppet upplevdes som särskilt svår (Forslund et al., 2013a; Ketilsdottir et al., 2014), och känslor som otålighet och irritabilitet var vanligt (Ketilsdottir et al., 2014). De uttryckte önskan om att kunna utföra sysslor som tidigare i livet (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2013a; Forslund et al., 2017; Uren et al., 2014), ofta för att inte belasta familjen med vardagliga sysslor man tidigare hade kunnat utföra självständigt (Forslund et al., 2017; Uren et al., 2014). Möjligheten att kunna återvända till arbetet kändes extra viktigt som ett steg i att återfå sitt tidigare liv och sin självständighet (Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014). Personer av manligt kön kände att de ville återgå till att vara mannen i huset (Ketilsdottir et al., 2014; Palacios Cen a et al., 2011). Personer av manligt kön uttryckte att det hörde till den manliga identiteten att vara stark och kunna klara sig på egen hand (Ketilsdottir et al., 2014; Uren et al., 2014), och att få återgå till en vardag likt innan hjärtstoppet sågs som en stark önskan (Uren et al., 2014). Strävan efter en hälsosammare livsstil Personer som överlevt önskade fortsatt få leva, vilket för många var en motivation till en mer hälsosammare livsstil (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2017; Forslund et al., 2013b). Personer uppgav att fysisk aktivitet fick dem att må bra, och att det kändes rogivande att röra sig ute i naturen. Det var vanligt att kosten fick en allt större betydelse, och personer uppgav att de tänkte på att äta nyttigt samtidigt som det sågs som viktigt att kunna unna sig sådant som var gott i en balanserad mängd. De som sedan tidigare rökt var benägna att sluta med rökning, då de funderade mycket på om rökningen kunde bidragit till hjärtstoppet (Forslund et al., 2013b). Personer blev också medvetna om stress och dess negativa påverkan (Forslund et al., 2017; Forslund et al., 2013b), vilket bidrog till förändringar i exempelvis arbetslivet i hopp om att kunna minska stressen (Forslund et al., 2013b). 10

16 Omgivningens betydelse För dem som överlevt ett hjärtstopp fick sociala relationer en allt starkare betydelse (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2013b), och det kändes viktigt att ha folk i sin närhet (Forslund et al., 2013b). Omgivningen var en källa till styrka och glädje (Brännström et al., 2017; Forslund et al., 2013b). Särskilt viktig blev närmsta familjen och partner, och det blev mer betydelsefullt att få spendera tid med dem (Forslund et al., 2013b; Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014). Personer beskrev att anhöriga påverkades i hög grad av händelsen (Forslund et al., 2013a; Forslund et al., 2017; Lau et al., 2010), och att de var genuint glada över deras överlevnad (Forslund et al., 2013a). Personer som överlevt kände skuld och skam över vad deras anhöriga behövde gå igenom (Bremer et al., 2009; Forslund et al., 2013a; Ketilsdottir et al., 2014), och beskriver att hjärtstoppet var mer omvälvande för deras anhöriga än för dem själva (Ketilsdottir et al., 2014). Det upplevdes som att anhöriga var oroliga och beskyddande för deras skull (Forslund et al., 2017; Ketilsdottir et al., 2014; Uren et al., 2014), vilket gjorde att personer ibland valde att inte berätta om vissa symtom till sina anhöriga i syfte att inte ytterligare späda på oron hos dem (Forslund et al., 2017). Det fanns ett behov att tillhöra en grupp som hade samma erfarenheter för att kunna få en möjlighet till att utbyta råd och tankar. Att få träffa och samtala med sjukvårdspersonal kändes också viktigt då det fanns en osäkerhet i vardagliga ting (Ketilsdottir et al., 2014), och det uppskattades att få träffa dem som hade varit delaktiga i återupplivningen (Forslund et al., 2013a). Diskussion Metoddiskussion Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vuxna personers erfarenheter efter att ha överlevt ett hjärtstopp, detta för att öka kunskapen kring de mångdimensionella känslorna och de unika behoven som dessa personer har och således är viktiga att sjuksköterskan beaktar. Metoden som användes är beskriven av Friberg (2012a) - att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. Kvalitativa studier syftar i att få fram en djupare bild och flera personers verklighet (Polit & Beck, 2012), och kan även bidra till en ökad förståelse för patienters upplevelser vilket kan göra att vi bättre kan bemöta deras behov (Friberg, 2012a). Den kvalitativa utgångspunkten svarade därför bra mot syftet. Genom den systematiska sökningen framkom nio kvalitativa artiklar som ingick i litteraturstudiens resultat. Artiklarna söktes fram i tre databaser: CINAHL, PubMed och ProQuest (Bilaga I). Sju av de nio valda artiklarna fann vi i CINAHL och PubMed, resterande två artiklar fann vi via osystematisk sökning. Sökningen i ProQuest ledde inte till någon vald artikel, databasen användes dock för att säkerställa att någon relevant artikel inte förbisetts. Östlundh (2012) menar att det under informationssökningens process är nödvändigt att experimentera med sökningen för att få fram ett så bra resultat som möjligt. Samtliga inkluderade artiklar var publicerade år , detta för att fokusera på den senaste forskningen. Skulle sökningen innefattat ett större tidsspann skulle det möjligen kunnat leda till ett bredare resultat med ytterligare aspekter. Polit och Beck (2012) menar dock att det är artiklarnas innehåll som är av vikt och inte nödvändigtvis den allra nyaste forskningen. Funktionen Peer Reviewed användes i sökningarna i CINAHL och ProQuest. Detta är en funktion där en artikel blivit sakkunnigt granskad och som därmed bidrar till ett ökat förtroende till resultatet (Polit & Beck, 2012). Inklusionskriterierna var vuxna personer som haft ett hjärtstopp och deras erfarenheter kring 11

17 detta. Anhörig-, sjuksköterske- och barnperspektiv exkluderades då detta inte svarade mot syftet. De artiklar som söktes fram med hjälp av inklusions- och exklusionskriterierna svarade mot syftet. Artiklarna som inkluderades granskades enligt Mall för kvalitetsbedömning av studie med kvalitativ metod utformad av Högskolan Väst (2017) (Bilaga II). Att kvalitetsgranska ger en bättre förståelse för vad artikeln handlar om och inte minst ska krav ställas på de texter som väljs ut (Friberg, 2012b). Samtliga artiklar som inkluderats i resultatet var av god kvalite då de blev bedömda till grad I. Av de inkluderade artiklarna hade åtta fått ett etiskt godkännande av en kommitté. I åtta av de nio artiklarna framgick även ett etiskt resonemang som bland annat innebar att information gavs till deltagarna angående deras frivillighet i studien. En artikel saknade etiskt godkännande och etiskt resonemang, men denna inkluderas då den uppnådde god kvalitet enligt mall för kvalitetsbedömning, svarade mot syftet samt att resultatet kunde likställas med övriga inkluderade artiklar. Att studera människor innefattar etiska problem och deras rättigheter måste skyddas. Det är därför viktigt att deltagarna blir informerade om att deras deltagande inte på något vis kan användas emot dem, detta måste särskilt beaktas i kvalitativa studier där personliga berättelser framkommer (Polit & Beck, 2012). För att visa på trovärdighet behövs en rad olika åtgärder vidtas när en studie skapas, då kvalitativa studier kännetecknas av tolkningar och ofta inte leder till en tydligt avgränsad sanning (Lundman & Hällgren Graneheim, 2014). Enligt ett steg i studieanalysen beskriven av Friberg (2012a) ska de valda artiklarnas resultat läsas ett flertal gånger. Artiklarna som inkluderades till litteraturstudien lästes och diskuterades tills konsensus uppnåddes. Resultaten diskuterades för att öka trovärdigheten och inga värderingar eller tolkningar fördes in i det nya resultatet. Polit och Beck (2012) menar att resultatet ska vara ickevärderande och inte påverkat av författaren. Samtliga artiklar var skrivna på engelska och när behov fanns översattes text med hjälp av lexikon för att undvika översättningsfel. Enligt Lundman och Hällgren Granheim (2014) kan författarens förförståelse prägla resultatet men det är av motstridigheter om detta är gagn för studien. Överförbarheten handlar om i vilken grad en studies resultat kan överföras till en annan grupp eller situation. Kvalitativa studier syftar inte specifikt till en generaliserbarhet, utan mer till att skapa en kunskap som är användbar i olika situationer (Polit & Beck, 2012). Det är dock alltid upp till läsaren om ett resultat är överförbart i ett annat sammanhang (Lundman & Hällgren Granheim, 2014). Majoriteten av personerna i artiklarna var män vilket skulle kunna ses som en begränsning i överförbarheten till andra kontext. Studiernas ursprung var från Europa och Nordamerika (Bilaga III). Ursprunget kan bidra till en stärkt överförbarhet, då de kulturella aspekterna inte skiljer sig avsevärt från de svenska förhållandena. Resultatdiskussion Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vuxna personers erfarenheter efter att ha överlevt ett hjärtstopp. En röd tråd som framgick genom samtliga valda artiklar visade på ett förändrat liv och stor påverkan på vardagen, samt en önskan om att få stöd från hälso- och sjukvården. 12

18 Att ha haft ett hjärtstopp innebär en påverkan på livet i många avseenden, vilket kan upplevas som en traumatisk kris för personen (Cullberg, 2003). Resultatet visade att personer fick en ökad insikt om att man inte är odödlig. Detta visade sig både ur negativa och positiva aspekter; personer upplevde känslomässiga utmaningar så som rädsla och ångest, men kände även ett behov av att fylla livet med mening och hopp. Ett flertal känslor och reaktioner uppstod från den traumatiska händelsen som ett hjärtstopp innebar, bland annat tacksamhet över att överlevt och en önskan om att få klargöranden i ovissheten kring varför de drabbats. Att känslor därefter kan komma i konflikt är något Arrhenius (2006) poängterar, och de är inte ovanligt att pendla mellan positiva och negativa känslor. Att leva i ovissheten efter hjärtstoppet medförde en önskan om att få gå på undersökningar och kontroller, för att förvissa sig om att allt var bra. De grundläggande ansvarsområdena sjuksköterskan har beskrivs i ICN International Council of Nurses (2014) vara: att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Det är därför viktigt att sjuksköterskan har kunskap om den drabbades situation och vad det innebär med ett fortsatt liv efter ett hjärtstopp. Minnesluckor av varierande grad var gemensamt för personerna, samt behovet att få veta detaljer kring händelsen. Detta styrks även av Haydon et al. (2017) som beskriver att personer som har vaknat upp från sänkt medvetandet i samband med ett hjärtstopp upplever en förvirring och rädsla över att ha en period i livet utan minne. En del kände ett behov av att få veta hur denna tid hade sett ut för att fylla i den tomma minnesluckan (Haydon et al., 2017). Sjuksköterskan har en viktig roll i att återberätta händelseförloppet och på så vis fylla i minnesluckorna från hjärtstoppet. Efter ett hjärtstopp upplevdes kroppen förändrad. Något som är utmärkande tiden efter är bristen på energi. Då denna inte räckte till skapade det en frustration och viljan att återvända till en fungerande vardag var stor. För sjuksköterskor som vårdar en person som överlevt ett hjärtstopp är det viktigt att personens alla känslor tas i beaktande. Då dessa personer återvänder till en förändrad verklighet kan ångest och depression vara lika begränsande som fysiska åkommor (Haydon et al., 2017). Resultatet pekar på en strävan att åter få kontroll över sin kropp. Önskvärt av personer var ett stöd från hälso- och sjukvården när det gällde eventuella fysiska begränsningar och att få genomföra hälsokontroller. Rädsla och oro över att drabbas av ett nytt hjärtstopp, vilket eventuellt skulle kunna leda till döden uttrycktes vara en besvärande del av vardagen, särskilt efter att ha blivit utskriven från sjukhuset. Personer upplevde att sjukvården därefter brast, vilket skapade en känsla av ensamhet och ökad oro. Det är därav av stor vikt att dessa personer fångas upp och inte faller mellan stolarna, då Haydon et al. (2017) visar på att personer som överlevt ofta känner sig övergivna av sjukvården. Livskvaliteten efter ett hjärtstopp har i ett flertal kvantitativa studier visat sig påverkas hos personer som överlevt (Andersson, Rosén & Sunnerhagen, 2015; Beesems, Wittebrood, de Haan & Koster, 2014; Moulaert, van Heugten, Gorgels, Wade & Verbunt, 2017). Statistik i studien av Beesems, Wittebrood, de Haan och Koster (2014) visar på att endast hälften av de tillfrågade personerna upplevde god livskvalitet. Då livskvalitet är ett komplext begrepp bör sjuksköterskan vara lyhörd gentemot den drabbade personen och dess individuella aspekter. Alla konsekvenser efter hjärtstoppet kan påverka livskvaliteten och genom att anpassa sig till sin nya livssituation kan begränsningar upplevas som hanterbara. 13

19 Larsson, Wallin, Rubertsson & Kristofferzon (2014) menar att livskvaliteten hos personer som överlevt ett hjärtstopp sjunker i början efter hjärtstoppet, för att sedan återställas över tid. Detta kan visa på vikten att i ett tidigt skede uppmärksamma dessa personer då den mest påfrestande perioden är i anslutning till den inträffade händelsen. Att ha haft en nära döden-upplevelse skapar en känsla av utsatthet och tankar kring den skörhet som livet innebär. Många känner ett behov av att vara runt människor och att åter hitta glädje i livet. I den teoretiska utgångspunkten KASAM står det beskrivet om begreppet hanterbarhet och i det poängteras vikten av att ha resurser, som till exempel stöd av närstående och vårdpersonal för att hantera utmanande situationer (Antonovsky, 2005). Sjuksköterskan kan hjälpa personer att hitta en mening och återgå till sitt sammanhang, och det är en viktig roll sjuksköterskan har i att stödja personen till att hitta motivation och resurser. I resultatet framgick det att anhöriga blev allt viktigare, och det blev mer betydelsefullt att få spendera tid med dem. Det är dock viktigt att personer med anhöriga inte glöms bort då även de kan ha ett behov av stöd från hälso- och sjukvården. Det framkom en önskan om att återfå sitt tidigare liv i hopp om att självständigt kunna utföra vardagliga sysslor, och därmed inte vara till en belastning för anhöriga. Personer av manligt kön uttryckte en påtaglig förändring i sin manliga roll. Detta styrks även av Haydon et al. (2017) som beskriver att manliga överlevare känner en ökad osäkerhet relaterat till den förväntade manliga rollen som man upplevs att ha, särskilt i början av återhämtningsperioden tycks det vara besvärande att ha ett behov av stöd och en rädsla att ses som svag. Det kan vara värdefullt att sjuksköterskan skaffar en bild om hur livet för personen såg ut innan hjärtstoppet för att på ett individuellt plan kunna stödja personen till sin nya livssituation. Slutsats Denna litteraturstudie har bidragit till ökade kunskaper om vuxna personers erfarenheter efter ett hjärtstopp. Det som framkom i resultat var att livet efter hjärtstoppet innebar en stor omställning för den drabbade. Detta kan bidra till att det behövs mer kunskap om olika förändringar, kroppsliga såväl som psykiska. Slutsatser som kan dras utifrån resultatet är ett behov av stöd från hälso- och sjukvården. Det framgick en önskan om stöd, inte enbart i det akuta skedet, utan även en tid efter hjärtstoppet. Det behövs tydligare riktlinjer för hur sjuksköterskor skall arbeta för en optimal och jämlik vård. Resultatet kan bidra till en ökad förståelse och en inblick i vad som kan påverka livskvaliteten, vilket kan komma till användning i den kliniska verksamheten. Personer som överlevt ett hjärtstopp har ett behov av att följas upp då livet efter hjärtstoppet kan vara kantat med en rad olika besvär. Sjuksköterskan har en viktig roll i att individanpassat stödja personer i deras vardag och att tidigt identifiera faktorer som kan påverka livskvaliteten. Praktiska implikationer Omvårdnad är sjuksköterskans specifika kompetensområde och sjuksköterskan ska även ha medicinsk vetenskaplig kunskap och beteendevetenskap. Eftersom allt fler överlever ett hjärtstopp är det av vikt att kunskap kring sjukdomsförloppet finns. Sjuksköterskan har ett personligt ansvar för att yrket ska utövas på ett korrekt sätt och även genom kontinuerligt lärande och hålla sig uppdaterad på den senaste forskningen för att upprätthålla sin yrkeskompetens. 14