Projektarbete. Hur kan funktionsinriktad musikterapi hjälpa en person med funktionshinder? Carin Jürisoo Katedralskolan, Skara

Transkript

1 Projektarbete Hur kan funktionsinriktad musikterapi hjälpa en person med funktionshinder? Carin Jürisoo 2010 Katedralskolan, Skara Handledare: Kati Mäki Lundqvist 1

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Sammanfattning Bakgrund Syfte och problemformulering Metod och källor Sammanställning och analys Besök hos musikterapeut Solveig Johansson Adept Adept Adept Adept 4 - adeptens kommentarer Analys Slutdiskussion Referenslista Bilagor Bilaga 1 - Intervju med Solveig frågor och svar Bilaga 2 - Intervju med tre blinda tjejers anhöriga - frågor Bilaga 3 - Intervju med tre adepters anhöriga svar Bilaga 4 Intervju med kvinna med mindre funktionshinder Bilaga 4 - Loggbok

3 1. Sammanfattning Detta arbete behandlar hur funktionsinriktad musikterapi, FMT, kan hjälpa en person med funktionshinder. Genom studiebesök, intervjuer och litteraturstudier har ämnet analyserats och diskuterats. Det förefaller som om musikterapi har ett stort antal olika positiva effekter på dess utövare. Jag frågade musikterapeut Solveig Johansson hur det är med bevis på om det finns positiva effekter av den funktionsinriktade musikterapin och fick svaret Vi terapeuter har många synliga bevis på att det fungerar för de flesta. För att peka på hur man med musik försökt bota och lindra och sedan länge varit medveten om det - hänvisar jag till Gamla Testamentet där Davids spel på lyran lindrade Sauls lidande. Var gång Guds ande ansatte Saul grep David lyran och spelade. Då kände sig Saul lättare till mods. Han blev lugn igen, och den onda anden lämnade honom. (1 Sam 16:23) Inom den funktionsinriktade musikterapin använder man sig av icke-verbal kommunikation. All samverkan sker genom musik med hjälp av instrumenten. Terapeuten sitter vid det akustiska pianot. Den som behandlas, adepten, sitter på en lämplig stol i samma rum och spelar på slaginstrument (trummor och cymbaler) och olika effektinstrument, till exempel olika flöjter. Det finns ett 30-tal olika koder som är komponerade av FMT:s grundare Lasse Hjelm. Till varje kod, som är en specialskriven melodi, placeras instrumenten på ett visst sätt. Rörelsemönster och kroppskoordination utvecklas på så vis allt eftersom. Terapeuten anpassar alltid sitt spel efter adeptens förmåga till spel. Jag har fått träffa tre adepter och hållit telefon och mail-kontakt med deras föräldrar. När jag var på Solveigs Funktionsinriktade terapiverksamhet och träffade adepterna mötte jag även deras assistenter. Föräldrarna och assistenterna har fått svara på frågor som jag sammanställt (och som här i arbetet finns bifogade som bilagor). Samtliga dessa adepter är blinda och har flera olika funktionshinder. De har språkstörningar och svag motorik. Dock skiljer de sig åt något i diagnos. En av adepterna jag har träffat och skrivit om blev under/efter speltillfällena mycket mer nyfiken på att utforska större ytor, och började använda större rörelser. I takt med att hennes sfär utökades blev hennes hållning och balans mer stabil, viljan att kommunicera ökade samt självkänslan och andningen blev bättre (för att bara nämna några förbättringar). Man kan här se att funktionsinriktad musikterapi är allsidig och utvecklande på flera olika områden, oavsett om man har stora funktionsnedsättningar eller mindre problem. 3

4 2. Bakgrund När jag skulle välja område till mitt projektarbete ville jag till stor del inkludera psykologi. Efter att ha studerat och funderat över olika alternativ fann jag musikterapi som intressant och mitt val föll på detta ämnesområde. Inom musikterapi finns det också olika förgreningar, och jag har i arbetet inriktat mig på den funktionsinriktade musikterapin. Jag är mycket nyfiken på och har velat fördjupa mig inom detta område. Det känns också meningsfullt att kunna lyfta fram en behandlingsmetod som för många kanske inte är den första man tänker på, men som faktiskt har visat sig hjälpa adepter och deras anhöriga väldigt mycket. Att musik har en stor påverkan på oss människor vet vi redan. Lars Lilliestam skriver om en rad fysiska och kemiska processer i kroppen som sätts igång när vi exponeras för musik. För att nämna några exempel får vi högre puls, hormoner utsöndras, muskler spänns och slappnar av, andningsfrekvensen ökar. Kroppen försätts i beredskap, och endorfiner och immunförsvar aktiveras. De här fysiska reaktionerna vävs hänger samman med och ger upphov till mentala och emotionella processer och tillstånd. (Lilliestam, 2006, s.128) Men till vilken grad kan en funktionsinriktad terapi med musik som medel hjälpa en person med funktionshinder? Jag har velat ta reda på, undersöka och reflektera över hur funktionsinriktad musikterapi kan hjälpa en person med funktionshinder. Det intryck jag fått om den allmänna uppfattningen om musikterapi är att många tycker att det är en lite alternativ behandlingsmetod som verkar svår att bli hjälpt av. FMT är inte evidensbaserad i den mån att forskare har utrett den vetenskapligt. Därmed inte sagt att det inte finns bevis bland terapeuter, adepter och adepternas medmänniskor kan många medge att den fungerar. Med mitt arbete vill jag visa på hur stor betydelse upprepade terapitillfällen vid en FMT-verksamhet kan ha för den hjälpsökande. Genom att redogöra för förändringar i den hjälpsökandes tillvaro och beskriva mina upplevelser när jag själv har fått bevittna ett par terapitillfällen vill jag ge en inblick i till vilken grad denna behandlingsmetod kan påverka en människas liv och allmäntillstånd. 4

5 FMT-metoden FMT är en behandlingsmetod byggd på utvecklingsteoretiska grunder med Lasse Hjelm som skapare. Den utvecklades under hans 15-åriga verksamhet vid Folke Bernadottehemmet i Uppsala. I FMT försöker man se till helheten hos adepten. Terapin är alltid individuell och anpassningsbar efter den som behandlas. Viktiga delar är perception, rörelsemönster, kroppskontroll, andning och koncentrationsförmåga. Metoden är icke-verbal och all samverkan sker genom musik med hjälp av instrumenten. Terapeuten spelar på akustiskt piano och adepten spelar på slaginstrument (trummor och cymbaler) och olika effektinstrument. Musiken i FMT består av specialkomponerade koder som stimulerar kroppens naturliga utveckling. Koderna skapar förutsättningar för ett eget agerande då terapeuten aktiverar adepten och anpassar sig efter dennes utvecklingsnivå. De återkommande musikstrukturerna i koderna och instrumentuppställningarna medverkar till att skapa trygghet. Därför används ingen improviserad musik. Metoden är avsedd för många olika funktionsnedsättningar; Cp-skador, muskelsjukdomar, hjärninfarkter, demenser, begåvningshandikapp, beteendestörningar, autism och liknande samt olika skolsvårigheter såsom läs- och skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter, ADHD, Asperger Syndrom m.m. Genom FMT-metoden vill man skapa ett utrymme, för strukturerad sensomotorisk bearbetning under trygga lustbetonade former utan krav eller värdering av prestationer. Just prestationskrav är annars vanligt inom musik, enligt Jon-Roar Björkvold. Tyvärr är det ofta ängslan och rampfeber som utestänger människor från musiken i det egna musicerandet. Musikens krav, nedärvda i speltekniska färdigheter och spelteknisk förmedling, blir för de flesta ständigt så stora att bron mellan människa och musik störtar samman. (Björkvold, 1991, s.232) Detta gör att metoden går att tillämpa på alla åldrar och har visat sig framgångsrik för behandling vid ett mycket brett spektrum av svårigheter eller funktionsstörningar. ( ) Lasse Hjelm understryker att FMT inte lär någon att läsa FMT tillför adepten möjligheten och lusten att förbättra sin inlärningsförmåga. Detta gör man genom att leta efter grundorsaken till problemet, bearbeta hjärnans aktivitet samt organisera erforderliga grundfunktioner. För en FMT-terapeut krävs att man kan spela piano och har genomgått sin examen på Ingesunds Musikhögskola vid Karlstads universitet. Utbildningen sträcker sig över 3 år på halvfart. Idag är Ingesunds musikhögskola den enda utbildningsorten för FMT-terapeuter. (Se bilaga 8.1) 5

6 Vad är musikterapi? På frågan Vad är musikterapi? Svarar Even Ruud Musikterapi är en behandlingsform som fått allt större användning runt om i världen de senaste trettio åren. Musikterapeuter arbetar idag inom en lång rad institutioner med barn, ungdomar och vuxna med fysiska och psykiska handikapp. En musikterapeut är förenklat sagt en musiker/musikpedagog med kunskaper och färdigheter i psykologi, specialpedagogik och psykiatri. Musikterapeutens arbete består i att med hjälp av musikaktiviteter påverka förhållandena så att den enskilde klienten får möjlighet att utveckla sina resurser. Målet för detta speciella musikarbete är därför inte av musikalisk karaktär; för musikterapeuten är det inte i första hand de musikaliska resultaten som räknas. (Ruud, 1980, s. 21) Nationalencyklopedien ger svaret: musikterapi, benämning på en rad behandlingsmetoder i vilka musik används för att lindra olika sjukdomstillstånd och/eller utveckla olika fysiska och psykiska funktioner. (ne.se, ) Att musik har används terapeutiskt under en lång tid vet ni säkert redan efter att ha läst min sammanfattning, men den moderna musikterapins framväxt inleds i början av 1900-talet. Det var först på 1970-talet då musikpedagoger började utveckla musikverksamheter för barn med olika funktionshinder som verksamheten kom igång i Sverige. Behovet av utbildning växte och de första kurserna i musikterapi gavs i början på 1980-talet. Flera nya arbetsområden och inriktningar växte fram. En av dessa är den Funktionsinriktade musikterapin. Man kan idag se ett ökat intresse för och större efterfrågan på musikterapeutisk kompetens inom skilda områden. Men fortfarande tror många att musikterapi framför allt innebär musikaktiviteter som utvecklar musikalisk förmåga och är till för att skänka glädje. Det är i och för sig vällovliga målsättningar, men inte de primära. I musikterapi kommer utommusikaliska mål i första hand. Musiken är medlet att nå dessa mål. (Flygblad, se referenslista) 6

7 3. Syfte och problemformulering Det är en allmän uppfattning bland många terapeuter att den funktionsinriktade musikterapin på flera olika plan hjälper den som behandlas. Musikterapin i stort har växt och utvecklats mycket de senaste åren och har blivit en mer erkänd metod. Trots detta är musikterapeuter en liten grupp som inte är legitimerade i Sverige trots en gedigen utbildning. Mitt syfte med arbetet är att uppmärksamma funktionsinriktad musikterapi jag vill att fler ska få upp ögonen för den här sortens terapi. Jag skulle gärna se att funktionsinriktad musikterapi blev mer vedertagen, och för att nå dit tror jag att det behövs mer forskning i ämnet. Jag har valt att koncentrera mig kring frågan Hur kan funktionsinriktad musikterapi hjälpa en person med funktionshinder?. Jag vill veta hur en människas tillvaro kan förändras genom att gå i funktionsinriktad musikterapi. Detta ska jag göra bland annat genom att redogöra för olika hjälpsökandes svårigheter före, under och efter terapin. Lasse Hjelm FMT-metodens grundare 7

8 4. Metod och källor De metoder som använts är intervjuer, studiebesök, litteraturstudier. Således har jag arbetat både praktiskt och teoretiskt. Jag har intervjuat och besökt musikterapeuten Solveig Johansson som arbetar med Funktionsinriktad musikterapi i Lidköping. Under ett av mina besök på hennes arbetsplats fick jag möjlighet att se hur metoden fungerar i praktiken. Från rummet intill kunde jag via TV:n följa adeptens och Solveigs musikaliska samspel. Under sessionerna är det enbart terapeut och adept som befinner sig i rummet. Jag fick bevittna tre olika sessioner med tre olika adepter via TV:n i rummet bredvid. Vid två andra tillfällen har jag själv fått prova på hur det känns att vara adept och sitta och spela på trummorna till Solveigs pianokomp. Jag och Solveig har även haft mail-kontakt och det har varit en stor fördel för mig att ha en så engagerad musikterapeut som ställt upp och hjälpt mig i mitt arbete. Jag har också intervjuat föräldrar och assistenter till tre av Solveigs adepter. Dessa intervjuer (både frågor och svar) har jag bifogat som bilagor. Kring svaren och det jag fick ut av intervjuerna har jag analyserat, sammanställt och spekulerat. Alla skriftliga och muntliga intervjusvar och citat är kursiverade. Av integritetssjäl har ibland vissa namn utelämnats eller bytts ut ur citaten. På biblioteket har jag hittat litteratur som berör ämnet och som jag till viss del har använt mig av. Jag har diskuterat med bibliotekarierna på Skaras bibliotek och med hjälp av deras guidning hittat några olika böcker som jag kunnat använda mig av. Dessutom har jag använt mig av Internet. Det finns många olika instrument på Solveigs funktionsinriktade musikterapiverksamhet. Här ser ni diverse trumstockar och flöjter. 8

9 5. Sammanställning och analys 5.1. Besök hos musikterapeut Solveig Johansson Den tredje november träffade jag musikterapeut Solveig Johansson i Lidköping för första gången. Hon började med att visa mig rummet där hon och adepten spelar. Det var ett lagom stort rum (varken för stort eller litet) med gul vägg, akustiskt piano, ett par hyllor, tre stolar/pallar, skrivbord, en hel del olika blås- och rytm-instrument och trumstockar. Pianot stod intill en vägg och bredvid det stod en virveltrumma och två cymbaler uppställda på vardera sidan. Längs med en annan vägg stod det två bastrummor med tillhörande TAMApedaler. Hon tar emot allt ifrån gravt funktionshindrade, barn med skolproblem, människor med mindre fysiska problem till folk med koncentrationssvårigheter. När det kommer in en adept i rummet spelar hon en återkommande melodi enligt kod 1. Den spelas också om det skulle bli något avbrott under spelandet, till exempel vid eventuella toalettbesök. Även i slutet av sessionen spelas melodin, allt för adepten ska känna trygghet. Jag får också lära mig att det för funktionsinriktade musikterapeuter är viktigt att kunna analysera situationen genom att uppfatta förändringar, tolka signaler, ta emot/förstå och besvara och inte minst att fungera tillsammans med adepten. Under besöket la Solveig sina båda händer över virveltrumman och bad mig göra likadant. Sedan spelade hon kraftfullt på pianot enligt kod 3 och med händerna på virveltrumman kände jag att det vibrerade i händerna. Det var skönt avslappnande. Har man en mycket stor rörelsenedsättning kan vibrationerna från pianospelet överföras till trumman och när handen vilar mot trumskinnet så ges en liten stimulans till utveckling efter skadan, ofta blir händerna skönt avslappande på detta sätt. säger Solveig i min skriftliga intervju. (Se bilaga 1) Den här övningen skulle man kunna göra med döva adepter. Då kan de uppleva musiken på annat vis än att höra den, nämligen känna den. Forskare vid Karolinska Institutet och Umeå Universitet har funnit ett samband mellan allmänintelligens och förmågan att trumma en enkel rytm med så jämn takt som möjligt. Det har visat sig att personer som får höga poäng på intelligenstest också är bra på att hålla en jämn takt. Kan det vara så att musicerande och rytmiserande kan påverka allmänintelligensen på ett positivt sätt? Det finns i alla fall ett positivt samband. (Karolinska Institutet, 2008) Under själva spelandet är det icke-verbal kommunikation som gäller. För en stund fick jag chansen att prova hur det är att vara adept. Jag slog med trumstocken på en cymbal. Hon tog ett ackord i princip samtidigt (fast efter att jag har slagit då) och började spela en melodi lite trevande. Jag slog igen på cymbalen och melodin fortsatte någon sekund, sen höll hon ut tonerna med pedalen och det kändes som att hon väntade på mig Hon fortsatte att vänta när jag slog på samma ställe igen. Jag provar att slå på virveln istället och melodin fortsätter med ett nytt ackord. Om jag väntade med att slå väntade hon med att spela. Om jag slog snabbare spelar hon snabbare. Sedan tog låten slut med en fin uppgång på pianot som final. Sedan ställer hon fram ytterligare ett slaginstrument. Jag provar att slå lite olika, flera gånger på samma, sedan tillbaka till det första igen, sedan tillbaka igen. Men det var mest från trummorna som det lät Jag provar att slå på dem från vänster till höger, alla tre. Melodin kom då tillbaka och är utan avbrott. Jag såg också att hon följer blicken på den trumman jag spelar på. (Om jag spelade på fel kollar hon ändå på den jag skulle ha spelat på). Här märker man hur stor del kroppsspråket har av musikterapin. Sedan började jag om igen från vänster. 9

10 Jag visste inte om det var jag eller hon som höjde tempot, men kom på i efterhand att det måste ha varit jag. Hon verkar ju bara följa. För det gick snabbare och snabbare, och sen tog låten slut med en likadan uppgång som förra gången. -Visst hade det blivit tråkigt om jag hade sagt, Nu ska du spela på den, och nu ska du bara spela på den, och nu ska du spela på alla tre? Sa Solveig. Jag håller absolut med och tycker att det är bättre att man får komma på det själv. Sedan är det ju som sagt väldigt olika hur hennes adepter spelar, berättade hon vidare. En del har väldigt svårt att spela, eller kan inte spela direkt i takt. Vissa har skador t ex i armar och har på det sättet svårt att spela, andra kan ha ofrivilliga ryckningar i kroppen som gör det ganska besvärligt att spela. Spelandet ska förhoppningsvis väcka glädje hos adepten så att den inte märker av smärtan lika mycket. Men hon försöker vänta in dem alla, fast hon väntar inte för länge. Max någon minut sådär, kanske, säger hon. Vissa andra musikterapeuter kan vänta i flera minuter, men hon vill inte att adepten ska få för mycket press på sig. Låt det ta tid är viktigt. För någon kan det kanske behöva spelas på samma instrumentuppsättning vid flera tillfällen innan personen känner sig redo att fortsätta med något nytt, eller har förstått hur det ska spelas. Det får ta sin tid. Men vad härligt det är när det där slaget kommer! Och det gör det ofta, hårt och distinkt menar Solveig glatt. Många har visat sig må bättre efter att ha varit på musikterapi hos Solveig. Det är oftast inte något som visar sig efter endast ett speltillfälle, men på sikt brukar det bli bättre. Mycket tyder på att det är just musicerandet i rummet bakom Rörstrand som har ökat välmåendet hos Solveigs adepter. Jag kommer senare i detta kapitel berätta mer om på vilka olika sätt människors tillvaro har förändrats efter den funktionsinriktade musikterapin Adept 1 Den 25e november mötte jag tre adepter i Solveigs lokaler. Tjejerna har liknande funktionsnedsättningar och delar intresset för musik. De är blinda och har flera funktionshinder. De har språkstörningar, begåvningshandikapp och svag motorik. Karina Karina är en 40-årig kvinna med flera olika funktionsnedsättningar. När jag träffar henne gungar överkroppen fram och tillbaka. Hon verkar dock förväntansfull och jag får följa hennes spel via TV:n i rummet bredvid terapirummet. När Solveig gav henne trumstockarna tog hon nyfiket emot dem, slog dem ibland några gånger emot varandra, och kastade dem sedan i marken. Hon slår helst bara med händerna direkt på trummorna och jag får veta att vänsterhanden är dominant. Assistenterna har märkt att Karina hade blivit gladare och öppnare, speciellt de senare fem åren, vilket Solveig höll med om. Om någon knäpper med fingrarna och säger Här är jag, Karina! så letar hon efter den personen, och söker sig ditåt. Det är en skillnad mot tidigare. När jag senare ( ) talade med Birgitta (Karinas mamma) över telefon fick jag veta att musik var ett stort intresse hos Karina och just det att hon själv fick utöva den var mycket betydelsefullt. Att Karina blivit öppnare och att det är lättare att kommunicera med henne konstateras också över telefonsamtalet. Ett mer konkret exempel på hur kommunikationen har blivit bättre är om man frågar exempelvis vill du ha mer kaffe?. Då kan hon numera klappa hon i händerna om hon vill det. Om hon inte vill skjuter hon exempelvis koppen ifrån sig. 10

11 Karina började musikterapin hos Solveig De har haft över 300 speltillfällen tillsammans. Enligt Birgitta har musikterapin verkligen gjort nytta Adept 2 Jenny Jenny är 21 år och sysslar bland annat med datorer, musik och bild. Hon gick under tio år på en skola för synskadade med begåvningshandikapp. Innan hon började där spelade hon Solveig, och när hon sedan flyttade tillbaka återvände hon till både hennes och Solveigs förtjusning. Jenny uppskattar spelandet och utstöter positiva ljud som assistenterna kallade det. Det är mörka ljud som kan vara svåra för folk som inte känner henne att tolka. Men när jag senare såg henne när hon kom ut från terapirummet och lät så igen såg jag att hon såg glad ut. Efter ett speltillfälle upplever assistenterna henne som stolt och glad. Hon har ungefär 300 olika tecken som hon kan använda och förstå. Även mm och aa kan den nyfikna 21-åringen säga klart och tydligt. Assistenterna berättar för mig att Jenny ibland knackar vissa rytmer mest typiska ramsor. Jag ber Pia visa hur hon menar, och hon knackar en ramsa som jag tydligt känner igen. Under tiden har det varit tyst i rummet intill och strax därefter hör vi hur Jenny knackar samma ramsa med sina trumstockar. Hon är väldigt uppmärksam! Högerhanden är lite mer dominant, och de tidigare spegelrörelserna har blivit mycket bättre, det är bara lite små spår kvar av dem. Taktkänsla har hon, och hon verkar engagerad. Spelet sker mestadels med trumstockar. Jenny har spelat 112 gånger med Solveig (dryga 90 gånger innan hon började skolan för synskadade) Adept 3 Klara 18-åriga Klara bor hos sina föräldrar och åker till Lidköping en gång i veckan för att gå på musikterapin hos Solveig. På dagarna har Klara två assistenter och på nätterna har hon en. Klara är musikintresserad och lyssnar på mycket olika sorts musik allt från hårdrock till dansband. Hon verkar tycka det är väldigt roligt med musikterapin. Assistenterna anser att den har ökat hennes koncentration, tålamod, samspel med människor och så vidare. Till exempel har hon lärt sig att hålla i saker (trumpinnar). På så sätt har de fått henne att hålla i saker i vardagen också utan att slänga iväg dem direkt. Nu kan hon exempelvis gå med bollen till bollbadet innan hon släpper den. Hon visar också känslor tydligare, både då hon tycker om något och när hon inte tycker om det. Hon är på så vis lättare att läsa av, och hon verkar även vara mindre spänd. Om hon kanske till exempel inte vill ha mer mat kan hon skjuta brickan ifrån sig och tydligt markera det. Även Klara har flera olika tecken som hon förstår och använder sig av. Exempelvis att klappa sig på låret betyder att hon vill byta. Under terapin klappar hon sig oftast på låret då hon vill 11

12 byta låt eller instrument. Klara har en hel del ofrivilliga ryckningar i sin kropp och utstöter ibland också ljud. Under själva spelandet märker man att hon är medveten om musiken, strax innan slutet av låten slänger hon trumpinnen i marken för att sedan exempelvis avsluta med ett hårt slag med handen på trumman. Det märks att hon känner igen låtarna. När jag frågar hur assistenterna var inställda till det här med musikterapin i början när de först fick höra det berättar Huda att hon var skeptisk. Men när de sen fick vara med om det och se hur det gick till ändrades uppfattningen till mycket positiv. Klaras mamma är också positiv till terapin. Hon anser att FMT är en mycket givande terapi som bygger på gemensamt fokus och är en stor hjälp i en funktionshindrad persons totala utveckling. (Se bilaga 8.3) Klara har spelat med Solveig vid 131 tillfällen Adept 4 - adeptens kommentarer Det här stycket tycker jag på ett rättvist sätt beskriver hur det kan gå till när man utövar musikterapi hos Solveig. Självklart är det väldigt individuellt hur man tar till sig spelandet och reagerar. Trots att jag bara har provspelat i ca 30 minuter allt som allt känner jag väl igen mig i det flickan skriver. Vid tidpunkten för terapin gick hon i nionde klass. Följande text är en utvärdering från flickan till Solveig. Här kommer några rader om vad jag har tyckt om de här 8 gångerna jag har spelat trummor. Innan jag började så viste jag att min lillebror spelade och att han tyckte det va kul. Och både jag och Mamma märkte skillnad hos min bror, att han kunde koncentrera sig bättre. Mamma föreslog till mig redan i slutet på 8 an att jag kunde börja spela trummor som min bror. Men då var jag inte så intresserad för jag viste inte riktigt hur det gick till. Jag hade också fördomar om att det inte skulle hjälpa mig någonting, men jag gav det en chans. Så när mamma fråga mig igen när skolan hade börjat, så gav jag de en chans och började. Jag tycker det har vart intressant och väldigt roligt. Första gången jag satte mig på stolen och skulle börja spela, tyckte jag det såg lätt ut Och tänkte det här är väl ingenting men sen när jag väl började så märkte jag direkt att det inte var så. Jag tappade bort mig då och då och efter ett tag tyckte jag bara det var kul. Jag såg de mer som en utmaning och började ändra på mina inställningar jag hade från början. Andra gången var lika svår som första. Du började med mer olika varianter och det blev roligare och roligare. Under tiden jag spelade så fokuserade jag, alltså jag tänkte inte på annat för det va omöjligt. Jag började lyssna mer och mer på när du spelade pianot och märkte att det var min takt du följde, så jag testade mig fram. När det gick som bäst och det bara flöt på så provade jag att sakta ner mitt tempo för att kolla om du också gjorde de, och de gjorde du. Jag lärde mig också melodin utantill efter andra gången haha. Den tredje gången fattade jag verkligen hur de gick till, jag var förberedd på vilken melodi du spelade och jag kände igen övningarna, vissa var väldigt lätta och andra lite svåra och det 12

13 var också under tredje gången jag verkligen fattade att du kommunicerade med mig utan att prata, du använde kroppsspråket, och det tyckte jag var väldigt intressant. Jag började fundera varför vi inte pratade och kom fram till att det var en typ av övning och att det var upp till mig att klara spela utan din hjälp att prata. Och när man inte förstod vad det var man skulle göra så visade du mig, utan någon stor förklaring. Alla de andra gångerna flöt bara på och jag tyckte de va kul. Tiden jag spelade under var en lagom tid, inte för kort och inte för lång. Det blev så klart lättare för varje gång som gick. Sista gången var betydligt lättare en första. Jag tycker att jag har märkt skillnad, jag har blivit lite piggare och fått mer energi i skolan. Jag har inte märkt stora förändringar men jag har kommit fram till att det har faktiskt hjälpt mig att koncentrera mig lite bättre i skolan. Jag tycker verkligen att de här åtta gångerna har varit värda, en kul grej att pröva på men samtidigt en utmaning Analys Det framgår av de tidigare texterna i detta kapitel att samtliga adepter och anhöriga till adepter haft en positiv syn på FMT. Trots de olika funktionsnedsättningarna, och stora skillnaderna människorna emellan visar det sig att metoden är mycket användbar och gett ett gott resultat. I och med att det är en icke-verbal metod blir det en lyhördhet, ett samtal mellan instrumenten. Flickan (adept 4) skriver att det är omöjligt att tänka på något annat när man spelar. Man måste fokusera. Kan det vara så att man kan glömma bort sina problem och krämpor genom att vara närvarande i stunden? Jag tror det. För många är det en stor glädje att få spela tillsammans. I musicerandet, som till stor del handlar om koordination, lägger man fokus på att få till ett samspel. Den exempelvis skadade armen gör rörelser som man i vanliga fall kanske tycker gör ont. Det behöver inte ens vara medvetet, men plötsligt kan smärtan ha minskat avsevärt. Vid rörelsesvårigheter driver ofta musiken den spelande till att vilja använda sin kropp mer än vad man tror att man kan göra. Det ger personen ett större självförtroende och glädje till att vilja få igång sin kropp igen exempelvis efter en trafikolycka. (Se bilaga 1) I Jennys fall (adept 2) märkte man stora skillnader genom åren jämfört med innan hon började med musikterapin. Första gången Jennys familj kom i kontakt med Solveig och den funktionsinriktade musikterapin var Familjens arbetsterapeut inom habiliteringen anmälde dem till terapin, för att förbättra Jennys spegelrörelser samt få tillgång till en aktivitet. Förväntningarna var inte större än att det var just en aktivitet. En gång varje vecka (med uppehåll för sommarlov) under tre år åkte de till terapin. Hörseln är Jennys bästa sinne och musiken ett stort intresse för henne så musikterapin var perfekt här fick hon möjlighet att utveckla andra sidor hos sig själv genom att göra något hon tycker mycket om. Så här skriver Jennys mamma i utvärderingen angående Jennys spegelrörelser Jennys spegelrörelser har varit svårt för forskare/läkare att förklara men när hon var liten var de mycket stora och nu finns de bara kvar längst ut i finmotoriken och det kan visa sig om hon kliar sig i huvudet med ena handen så rör sig de andra fingrarna på den andra handen ofrivilligt. 13

14 När hon var lite ställde detta till det för Jenny. Då var spegelrörelserna i hela armen och de hindrade henne när hon bland annat skulle krypa, äta, teckna teckenspråk. Då åkte bägge händerna fram. Hon löste det genom att sätta sig på den ena handen. Jenny löste detta också genom att bli extremt högerhänt för hon fick hålla bort den ena handen så den inte kom fram och störde. Problemen var också om hon skulle stå och hålla sig i något. Om hon då fick något i den andra handen som hon skulle gripa så öppnade sig den andra handen som hon höll sig i och då kunde hon ramla. Problem blev det också när hon lekte och höll i saker och samtidigt skulle gripa en sak med den andra handen för då tappade hon den första leksaken till stor frustration för henne. Hon löste det ofta genom att hålla den ena leksaken i munnen medan hon tog den andra leksaken. Detta har successivt blivit bättre och det var en av anledningarna till att vi ville börja med FMT för att få använda bägge sina händer och kunna kontrollera sina spegelrörelser bättre. Numera märker man dem bara när hon kliar sig och det är nog bara vi som familj som ser det. Solveig, och många FMT-terapeuter med henne, skulle gärna se att det forskades mer om FMT och jag instämmer. Då skulle fler få se belägg för de positiva effekterna som terapeuterna, adepterna och deras anhöriga får bevittna. Dock finns det viss forskning på området FMT - det finns en doktorsavhandling skriven på svenska som är gjord av Anita Granberg. Uppsatsen heter Det måste få ta tid. Detta fick jag veta endast några dagar innan arbetet skulle vara inlämnat så jag har inte forskat kring hennes uppsats. Här knyter jag an till Jean Piagets uttalande som Lasse Hjelm citerar: Varje utvecklingssteg möjliggöres endast av det föregående steget. I FMT är det nämligen viktigt att man har full kontroll över alla stadier i en utvecklingskurva för att veta var adepten ligger till funktionsnivåmässigt. När man vet det får man anpassa sig och spela efter adeptens förutsättningar. Anita Granberg har rätt, det får ta sin tid. (Hjelm, 2005, s.138) När jag i min skriftliga intervju frågade Solveig om hon har några konkreta bevis på att FMT fungerar skrev hon om sin då senaste utvärdering för att ge ett exempel. En pojke som fick en hypofysskada vid födseln spelade med henne vid 24 tillfällen. Pojkens mamma skriver i utvärderingen att han använder sina händer bättre och förstår matematik bättre. Han har också fått en ökad självkänsla och fått sina kroppsfunktioner mer stabila. Mamman avslutar med Av all träning vi gjort inom olika områden har FMT varit det absolut bästa! (Se bilaga 1) 14

15 6. Slutdiskussion För en utomstående kanske adepternas framsteg kan verka små och inte så märkvärdiga. Men för adepten själv och anhöriga som har upplevt hur det var tidigare är framstegen mycket betydelsefulla, i alla fall för de adepter jag har arbetat med och skrivit om. Livskvaliteten ökar, både för adepten och människor i dess omgivning. Det har i mina undersökningar visat sig att den funktionsinriktade musikterapin i hög grad har påverkat många människors livskvalitet till det bättre. Om någon efter terapisessionerna fått bättre hållning och stabilare balans, ökad vilja för kommunikation, bättre självkänsla och andning skulle jag se det som skäl nog för någon i liknande situation att prova den här sortens terapi. Men det är inte bara de med de allra svåraste funktionshindrena som den kan vara bra för den har ju även visat sig hjälpa bland annat skolungdomar med koncentrationssvårigheter eller andra skolproblem. En mamma till en blind flicka med flera olika funktionshinder (adept nummer 2) som fått chansen att spela med Solveig har skrivit en utvärdering. Här följer ett utdrag ur den: Under dessa tre år så har hon blivit rakare i sin hållning och går med högt huvud. Hon har också utvecklat en självständighet. När hon gått i två månader på sin nya skola och lärarna frågade om det var någon som ville uppträda svarade hon JAA och tecknade trummor. Inför hela skolan så ackompanjerade hon med sina trummor till ett musikstycke som läraren spelade. Solveig har också varit lyhörd för hennes nivå och har på ett utomordentligt bra sätt anpassat efter hennes nivå. Detta har också bidragit till självkänslan att bara göra det man klarar av och inte känna sig misslyckad. Eftersom hon har en utvecklingsstörning har hon aldrig fått tillfälle att gå i någon musikskola och få lära sig spela något instrument. Musikterapin har gett henne chansen att få spela på olika flöjter och olika slaginstrument. Denna erfarenhet hade hon inte fått någon annanstans. När omgivningen pratar om att spela instrument så har hon egen erfarenhet och säkerhet i att själv få försökt och klarat av. Denna musikterapi har även gett henne en enorm glädje och hon visste alltid att på onsdagen skulle hon spela trummor. Att teckna trummor var det första hon gjorde när hon vaknade på onsdagsmorgnarna. Hon tecknade detta redan innan vi sagt att det var onsdag. Utifrån vad jag har kommit fram till kan man se att musikterapin verkar vara det som har gjort att adeptens tillvaro ofta förändrats avsevärt. De adepter som inte kan tala själva har föräldrar och assistenter som istället berättat för mig om hur stora skillnader de har märkt. Det har visat sig vara en glädje i sig att få komma och utöva musikterapin hos Solveig, i exempelvis adept nummer 2s fall. Att vardagen förenklats och tjejerna blivit gladare är ett faktum sedan de började komma till Solveigs funktionsinriktade musikterapiverksamhet. 15

16 Jag vill framföra ett stort tack till min handledare Kati Mäki Lundqvist, musikterapeut Solveig Johansson samt adepter och deras anhöriga och assistenter som jag har fått träffa. Utan er hade detta projekt inte gått att genomföra. Ett särskilt varmt tack riktar jag till Solveig Johansson som har ställt upp otroligt mycket för mig under arbetets gång. Du har alltid tagit dig tid till mina ändlösa frågor och tagit emot mig med öppna armar under mina studiebesök i dina lokaler. Solveigs Funktionsinriktade terapiverksamhet har sina lokaler i Rörstrandsområdet i Lidköping, närmare bestämt entré 3 och en trappa upp. Hennes mailadress är fmt.solveig@tele2.se Under mitt första besök hos Solveig föreslog hon att jag kunde få provspela själv vid ett par tillfällen, för att sedan kunna skriva om mina upplevelser. Jag valde att träffa och skriva om tre adepter istället. Det var mycket intressant men nu i efterhand när jag har sett hur stor skillnad terapin har haft i många människors liv funderar jag över om jag inte skulle ha provspelat själv också. Det vore spännande att se vad som kan förändras i ens eget liv. När jag fick förslaget tänkte jag att det troligen mest hjälper de med större funktionsnedsättning. Efter att ha läst kommentar från en flicka i nionde klass som prövat på detta ändrade jag dock i viss grad min uppfattning. Man behöver inte ha något stort handikapp för att få en högre livskvalitet av den här sortens terapi. Flickan i nionde klass skriver att hon fått lättare att koncentrera sig, känner sig piggare och fått mer energi i skolan. 16

17 7. Referenslista Tryckt material Författare Ttitel Utgivningsår [1] Hjelm, Lasse Med musik som medel 2005 Uppsala [2] Lilliestam, Lars Musikliv 2006 Göteborg [3] Jon-Roar Bjorkvold Den musiska människan 1991 Stockholm [4] Ruud, Even Vad är musikterapi? 1980 Gyldendal Norsk Forlag [5] Musikhögskolan Ingesund, flygblad ej ang. Arvika [6] Bibeln 2004 Verbum Förlag [7] Karolinska Institutet Pressmeddelande 2008 Karolinska Institutet och Umeå Universitet Internetmaterial [I] FMT-metodens hemsida, [II] Nationalencyklopedien, Övrigt material Muntliga källor Titel Namn Tidpunkt [a] FMT-terapeut Solveig Johansson [b] Assistenter till Jenny Pia, Lisa [c] Assistenter till Karina Gerd, Britta [d] Assistenter till Klara Anna, Huda Mail/telefon-kontakter Titel Namn Tidpunkt [e] Mamma till Klara Eva [f] Mamma till Jenny Agneta [g] Mamma till Karina Birgitta [h] Kvinna med mindre Gittan funktionshinder 17

18 Foton [i] Foto på Lasse Hjelm [j] Övriga foton i rapporten Carin Jürisoo, Av integritetssjäl har jag inte skrivit efternamn på adepter, föräldrar och assistenter. Förnamnen har jag fått klartecken från källorna att jag fick använda mig av. 18

19 Bilagor 7.1. Bilaga 1 - Intervju med Solveig frågor och svar 1 På vilket sätt kan musikterapi hjälpa om man A) inte kan tala? B) inte kan se? C) har skolproblem? D) har rörelsesvårigheter? E) är deprimerad? 2. Är det oftast du eller adepten som tar initiativ till spelandet? 3. Hur kan det gå till under ett terapitillfälle? 4. Hur länge varar en session? 5. Vad har du för intstrumentuppsättning? Hur varierar uppsättning beroende på adept? 6. Är det några begrepp som du använder dig av som är bra att känna till för dem som ska ta del av mitt arbete? 7. På vilka sätt kan man som adept, eller anhörig till adept, märka/ana att adepten har utvecklats/blivit friskare/mår bättre p.g.a. terapin? 8. Finns det några konkreta bevis på att det faktiskt fungerar med musikterapi? 9. Vad finns det för forskning och vetenskapliga bevis på området? T ex hur kroppen reagerar/rehabiliteras/habilteras 10. Är det någon som har klagat/inte varit nöjd? På vad i så fall? 11. Hur kom det sig att du började arbeta med detta? 12. Vad krävs det för utbildning för att få arbeta som musikterapeut? 19

20 1 På vilket sätt kan Funktionsinriktad musikterapi hjälpa om man A) inte kan tala?: Svårt att svara på men jag har märkt förändringar hos personer som mist sitt tal, exempelvis efter en stroke eller hos barn som inte kommit igång med sitt tal, när man börjar kunna spela koordinerade slag, när man får en bättre finmotorik i sina händer. Genom att blåsa i olika pipor och flöjter: Det är mina egna tankar och anhörigas berättelser om att ett språk utvecklats det går inte att säga att det blir så, det är mina egna erfarenheter men jag kan inte garantera att språk kommer igång när vi börjar vårt spel. B) Inte kan se?: Man får en bättre kroppsuppfattning, det blir en lyhördhet, ett samtal mellan våra instrument. Jag på piano adepten på sina trummor. C) Har skolproblem?: Ofta måste man stärka hela kroppskontrollen, jag försöker bland annat få igång en bra öga/handkoordination, ögonrörelse från vänster till höger som är vår läsriktning. Ge en uppfattning om antal i sättet att ställa upp instrumenten mm. D) Har rörelsesvårigheter?: Här driver ofta musiken den spelande till att vilja använda sin kropp mer än vad man tror att man kan göra. Det ger personen ett större självförtroende och glädje till att vilja få igång sin kropp igen, t.ex. efter en trafikolycka. Har man en mycket stor rörelsenedsättning kan vibrationerna från pianospelet överföras till trumman och när handen vilar mot trumskinnet så ges en liten stimulans till utveckling efter skadan, ofta blir händerna skönt avslappande på detta sätt. E) Är deprimerad?: Musiken och det egna spelet skapar ofta glädje men här har jag mycket liten erfarenhet. 2. Är det oftast du eller adepten som tar initiativ till spelet? Jag spelar ett ackord och väntar på att adepten sätter igång spelet och jag försöker följa adeptens spel så att han känner sig tillfreds att han kan, det är ett spel tillsammans, jag spelar inte för min adept. 3. Hur kan det gå till under ett terapitillfälle? Det beror helt på den person jag möter, allt spel är anpassat efter vars och ens förmåga att spela. Jag spelar alltid piano och min adept spelar på trummor och cymbaler eller blåser i olika flöjter och pipor. 4. Hur länge varar en session? Under hur lång period brukar adepterna komma till dig? Det är också beroende på hur stor koncentrationsförmåga och ork varje person har. Omkring 20 minuter är den normala tiden för en spelomgång. 5. Vad har du för intstrumentuppsättning? Hur varierar uppsättning beroende på adept? Uppställningen av instrumenten utgår från vilka problem adepten har. Är det stora funktionshinder kanske det blir mest virveltrumma och någon cymbal + blåsinstrumenten jag kan börja med. För andra kan det vara upp till 7 olika instrument som ställs upp i olika formationer. 6. Är det några begrepp som du använder dig av som är bra att känna till för dem som ska ta del av mitt arbete? Icke verbal står det ibland om FMT. Det betyder att vi sällan pratar med varandra eller ger instruktioner utan det blir våra instrument som för en dialog, det ger en oerhörd trygghet. 20

21 7. På vilka sätt kan man som adept, eller anhörig till adept, märka/ana att adepten har utvecklats/blivit friskare/mår bättre p.g.a. terapin? På många olika sätt: En del lär sig använda sin kropp bättre, andra får större självförtroende, skolarbetet kan fungera bättre och flera har också fått tillgång till en bättre talförmåga. 8. Finns det några konkreta bevis på att det faktiskt fungerar med musikterapi? Det har jag många bevis för. Kan nämna den senaste utvärderingen som jag fick angående en kille som fick en hypofysskada vid födseln. Mamman berättar att han använder sina händer bättre, skriver och förstår matematik bättre. Ökad självkänsla och kroppsfunktioner har blivit mer stabila. Hon avslutar: Av all träning vi gjort inom olika områden har FMT varit det absolut bästa! Vi har spelat 24 gånger tillsammans. 9. Vad finns det för forskning och vetenskapliga bevis på området, exempelvis hur kroppen reagerar/rehabiliteras/habilteras? Utomlands finns mycket forskning inom Musikterapi men enligt FMT finns ingenting alls men vi terapeuter har många synliga bevis på att det fungerar för de flesta och hoppas att forskning ska komma igång under Är det någon som har klagat/inte varit nöjd? På vad i så fall? Det finns personer som har tyckt att det passar inte dem och det ska man respektera. FMT är ingen mirakelkur som fungerar för alla men det är en möjlighet för många att få stimulans till att utvecklas på många olika sätt. 11. Hur kom det sig att du började arbeta med detta? Jag är utbildad kantor och saknade möjligheten att arbeta med musik på andra sätt än det vanliga inom kyrkan. Jag ville kunna tillföra personer som fått exempelvis stroke, barn med koncentrationssvårigheter som inte kände sig hemma i en grupp att de skulle få möjlighet att utvecklas och få spela på sitt vis inom kyrkans verksamhet. Men eftersom det inte fick plats i mitt arbete blev det att jag startade ett eget företag och bedrev det i dryga 10 år. Sedan augusti 2009 är jag anställd av NBV att bedriva FMT i deras regi. 12. Vad krävs det för utbildning för att få arbeta som musikterapeut? För en FMT terapeut krävs att man kan spela piano men också att man har genomgått sin examen på Ingesunds Musikhögskola i Arvika 3 år på halvfart. Idag är Ingesunds musikhögskola knutet till Karlstads Universitet och enda utbildningsort för FMT-Terapeuter. 21

22 7.2. Bilaga 2 - Intervju med tre blinda tjejers anhöriga - frågor Adeptens Namn: Ålder: Funktionshinder: Ditt namn: Relation till adepten: Hur kom det sig att ni sökte er till funktionsinriktade musikterapi? Vilka förväntningar hade ni på att det här skulle fungera / hjälpa när ni sökte er hit? Kan ni berätta lite om hur adepten var innan hon började med musikterapin? Har ni märkt att musikterapin har hjälpt adepten? I så fall, på vilket sätt? Fysiskt, psykiskt Märkte ni några mer anmärkningsvärda förändringar under resans gång? Skulle du rekommendera funktionsinriktad musikterapi till andra med liknande eller andra funktionshinder? 22

23 7.3. Bilaga 3 - Intervju med tre adepters anhöriga svar Gerds svar (assistent till Karina) 1. Reklam från vår chef. Han ansökte om bidrag. 2. Vi ville att Karina skulle vilja hålla mer i saker. Hon slänger allt hon håller i. 3. Visar inte så mycket vad hon ville 4. Hon söker mer kontakt. Hon vill veta vem som sitter t.ex. bredvid henne. 5. Reser sig upp och går runt bordet och letar efter någon som kan följa henne t.ex. till hennes fåtölj. 6. Ja Agnetas svar (mamma till Jenny) 1. Rolig aktivitet. Fick då reda på att man kunde kombinera musiken med att utveckla andra förmågor som förstärkte nyttan med aktiviteten 2. Inga, mer än att det skulle vara roligt och motiverande 3. Använde enbart höger hand. Kunde inte växelvis slå med sina händer./armar 4. Ja, Fysiskt: började bli medveten om sin vänstra sida/arm, finmotoriskt utvecklades greppet, ökad självkänsla - jag kan!! Taktkänsla, kommunikationen stärktes 5. Blev rakare i ryggen, sitter mer upprätt. Blev medveten om sin kroppshållning 6. JA ABSOLUT Evas svar (mamma till Klara) 1: Vi hade hört om det och trodde att det skulle vara bra för vår dotter. Vi fick vänta i 3 år innan habiliteringen gick med på den. 2: Vi ville veta om det kunde hjälpa upp motorik hållningen, koncentration. 3: Inget svar 4: Bättre hållning mer förväntansfull, bättre tålamod, högre koncentration 5: Blivit mer nyfiken och intresserad. Använder sin högra hand och håller kvar trumpinnar 6: Absolut, mycket givande terapi som bygger på gemensamt fokus och är en stor hjälp i en funktionshindrad persons totala utveckling. 23

24 7.4. Bilaga 4 Intervju med kvinna med osynligt handikapp Varför testade du musikterapi? Jag har jobbat med funktionshindrade och sett otroliga resultat. Det var på Dagcenter, ett sysselsättningsställe för funktionshindrade. Där hade jag studiecirklar om friskvård. Jag skadade nacken för tre år sen och hade lite dålig balans. När jag vaknade efter nackskadan låg jag diagonalt i sängen - från hörn till hörn. Detta var helt omedvetet. Vad hade du för förväntningar? En ren test. Vet att musikterapin har fungerat på andra sätt. I musiken jobbar man mycket med korsrörelser, något som man kanske som musiker inte tänker på men är något man får erfara när man jobbar med funktionshindrade. I friskvård i allmänhet är det viktigt att man tycker det är roligt. Märkte du någon skillnad? I så fall vad? Vaknade rätt i sängen. Inga biverkningar, en stor anledning att prova. Att det var roligt var den enda biverkningen! Vid hur många tillfällen spelade du med Solveig? Mellan

25 7.5. Bilaga 4 - Loggbok I snitt har jag lagt ned tre och en halv timme i veckan på projektarbetet sedan starten i början av september. Den faktiska tiden har förstås varierat. På lov har det ofta varit lite lugnare (fast inte sportlovet), vissa veckor har det varit betydligt mer. De sista veckorna gick definitivt veckotimmarna upp i tvåsiffriga belopp. 31/8-09 Det var en träff för alla i trean på MoP för information om projektarbetet. Det var intressant att få höra lite om tidigare elevers arbeten och vad man skulle kunna göra. Det hela blev lite klarare och lättare att ta till sig (även om väldigt mycket fortfarande var oklart). Jag har hela tiden haft siktet inställt på att göra ett arbete med psykologianknytning, även om andra förslag har funnits. Jag visste egentligen inte så mycket mer än just det att jag ville inkludera psykologi i mitt projektarbete. 17/9-09 Idag hade jag möte med min handledare Kati Mäki Lundqvist. Jag lämnade in min planeringsskiss och fick i uppgift att fundera ut något mer specifikt ämne till nästa vecka. Då jag fortfarande var osäker på ämnesområde diskuterade vi lite olika valmöjligheter och Kati tipsade mig om musikterapi. Först kände jag att det kanske inte riktigt var vad jag hade tänkt mig, och att jag nog ville ha något annat men inte riktigt visste vad. 24/9-09 Jag har funderat över mitt projektarbete. Jag fick ju i uppgift att ha klurat ut något mer specifikt ämne till nästa vecka, och du föreslog att jag kunde göra en litteraturstudie. Under veckan som har gått har jag kommit fram till att jag helst skulle vilja göra något annat än just litteraturstudie, problemet är att jag inte riktigt vet vad som är möjligt att göra istället. Så jag skulle gärna vilja ha lite mer förslag. Ditt tips angående cancersjukas rehabilitering i samband med musik lät ganska intressant, men det blir väl också i så fall mest att skriva vad andra redan har kommit fram till (litteraturstudie)? Någon frågeställning ska jag verkligen försöka komma på till nästa vecka, men arbetssättet och hur jag ska redovisa det behöver jag nog få lite idéer om. 1/10-09 Jag har läst lite mer i olika böcker och planerar att ringa till en musikterapeut i Lidköping imorgon. De har inriktat sig på terapi för handikappade där. Annars funderar jag på om man istället kunde besöka någon barngrupp (dagis eller så) och se hur de använder musik och så. Men det känns som att de kanske inte har så stort fokus där, jämfört med musikterapin i Lidköping. Så ringer nog henne och kollar lite imorgon. Min mamma jobbar med människor med handikapp och hon har sagt att jag nog kan intervjua någon som hon känner, som går på musikterapi. 9/10-09 Sedan sist har jag lånat en bok om musikterapi och läst ungefär halva. Jag har också ringt en musikterapeut i Lidköping som heter Solveig Johansson vid flera tillfällen, hon har dock inte svarat. Hon fick i alla fall mitt nummer på telefonsvararen, men jag ska ringa igen nästa vecka och fråga om hon vill berätta om musikterapi, svara på frågor, kanske låta sig intervjuas så småningom osv. Jag såg också den första delen av en mycket intressant serie i två delar på TV igår som som heter Musikens Kraft. Det handlade bl.a. om hur människor reagerar på musik, jag tänkte se reprisen och göra anteckningar. 25