Jag står upp för den svenska modellen

Transkript

1 Jag står upp för den svenska modellen - en diskursanalys av hur den svenska modellen konstrueras i riksdagens partiledardebatter Joel Wiklund Hult Kandidatuppsats 15 hp Vårterminen 2018 Statsvetenskapliga Institutionen, Uppsala Universitet Handledare: Kristina Boréus Antal ord:

2 Abstract The Swedish model is a term which has a long history in the Swedish political debate. In recent years, the term has often been contested in terms of what it actually means; it has even been accused of being inherently meaningless. The purpose of this thesis is thus to examine how meaning is constructed in relation to the Swedish model through examining statements by the party leaders of the two biggest Swedish parties, the Social Democrats and the Moderates, during 2009, 2014 and Through applying aspects of the theoretical framework laid out by Ernesto Laclau and Chantal Mouffe to articulations of the Swedish model in party leader debates in the Swedish parliament, chains of equivalence and discourses centered around nodal points are constructed. A distinction can be drawn between several discourses, the threats to the model that are emphasized, and the constructions of liberty and safety in relation to the Swedish model. Nyckelord: Den svenska modellen, Diskursanalys, Ernesto Laclau & Chantal Mouffe, Flytande signifikant, Omstridd term, Partiledardebatter. 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Teori Tidigare forskning Socialkonstruktivism Diskursteori Design och metod Insamlingsmetod Analysverktyg Hur konstrueras den svenska modellen? Partiledardebatter 2008/ Partiledardebatter 2013/ Partiledardebatter 2017/ Diskurser Flytande signifikanter Slutsatser Referenser

4 1. Inledning Den svenska modellen är en välanvänd term i det politiska samtalet i Sverige. Modellen refereras regelbundet till i partipolitiska debatter och har sedan 2000-talets början nämnts ungefär 40 gånger per år i Riksdagens kammarprotokoll. Att termen den svenska modellen refererar till någonting centralt för det svenska samhället råder det inget tvivel om modellen betecknar någonting viktigt (SOU 1999:77: 138). Socialdemokraterna (2016) har till och med slagit fast att huvudkonflikten i hela det politiska samtalet rör modellen. Andra röster menar samtidigt att om modellen inte räddas, kommer Sverige snart stå inför en välfärdskollaps (Broman, 2018). Parallellt med detta beskrivs modellen återkommande som redan förlorad. Exempelvis menar Forsberg (Neergaard & Stubbergaard, 2000:123) att allt som kännetecknade modellen redan är borta. I Maktutredningen 1990 framhölls att vissa delar av den svenska modellen nu var att betrakta som döda, men att modellen samtidigt bestod av ett stort antal separata element och särdrag som långt ifrån alltid harmoniserat med varandra (SOU 1990:44: 407). Tonen är än allvarligare i Ekonomikommissionens rapport från 1993, då modellens fall anses ha påverkat hela samhällskontraktet, och Sverige nu beskrivs vara i ett avtalslöst tillstånd (SOU 1993:16: 17-19). Men vad är egentligen den svenska modellen? En översiktlig sökning i media visar att frågan inte är enkelt besvarad. Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv, menar att hon anklagas för att vilja mörda modellen, samt att den inte används korrekt: Just nu [är det] alldeles för många som klistrar den här etiketten på allt ifrån gränsskydd till välfärdsstat (Nandorf, 2018). Även Sydsvenskans ledare (2018) tycker att modellen förtjänar bättre än att tömmas på verkligt innehåll. Återkommande i diskussionen kring modellen är tanken att det allmänna samtalet skiljer sig från vad modellen faktiskt är. Enligt detta synsätt finns det en tydlig definition av den svenska modellen som ofta missas i debatten. Detta kan länkas till Connollys (1993:20) resonemang kring att meningsskiljaktigheter gällande tolkningen av en viktig term ofta blir till dispyter över termens egentliga mening. Sedan slutet av 1900-talet finns det inom den statsvetenskapliga litteraturen återkommande referenser till att termen den svenska modellen från att ha haft starka kopplingar till den socialdemokratiska ideologin under 1900-talets första hälft inte längre används sammanhängande utan refereras till i tid och otid av politiker då den förknippas med ett gott samhälle (Lapidus, 2018). Om detta stämmer är modellen inte bara en omstridd term, utan snarare att betraktas som helt fri att appliceras på vad som helst. Om den svenska modellen allmänt betraktas som en term utan egentligt innehåll kan detta, i och med termens centrala 4

5 position i den politiska debatten, få allvarliga följder. En känsla av meningslöshet i det politiska samtalet har stora konsekvenser för den upplevda politiska legitimiteten (Möller, 2000:186). Skillnaden mellan att termen är omstridd och att den är helt innehållslös är alltså av stor vikt. Snarare än att utgå från att modellen används helt slumpmässigt för att, som Lemne uttrycker det, klistras på vad som helst, vill jag undersöka huruvida modellen talas om på sammanhängande sätt. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Moderaternas och Socialdemokraternas konstruktion av den svenska modellen förändrats under den senaste tioårsperioden. Det inomvetenskapliga bidraget blir därmed en fortsättning av tidigare forsknings klargörande av hur betydelsen hos den svenska modellen fixerats, genom att dels anlägga en ny teoretisk ansats i studien av begreppet, och dels genom att studera en begreppsanvändningsperiod som inte tidigare undersökts. Genom att utgå från den faktiska användningen av termen, snarare än att konstruera en definition och sedan se hur användningen skiljer sig från denna, hoppas jag även visa på vikten av att studera användningen av begrepp i relation till andra begrepp som de konstrueras utifrån. Det utomvetenskapliga bidraget med studien är att klargöra de meningskonstruktioner som skapas i relation till modellen, som bland annat i media framställs som en term utan innehåll. Syftet med denna studie är alltså inte att vare sig konstruera eller försöka upptäcka någon gemensam definition av den svenska modellen i materialet, utan snarare att fånga upp de skillnader som påträffas i begreppets betydelse mellan olika uttalanden. Genom att inte utgå från en särskild definition av den svenska modellen hoppas jag kunna svara på hur modellen både kan vara en central politisk term och därför bör kunna anses vara meningsfull i någon bemärkelse, och samtidigt vara någonting omstritt. Genom att studera perioder då begreppet används av båda partiledarna kan jag dessutom undersöka hur de konstruerar begreppet i relation till varandra (en utförligare diskussion kring hur de studerade tidsperioderna valts ges under Design och material ). Frågeställningarna för studien är därmed: Vilka skillnader finns i konstruktionen av den svenska modellen mellan Moderaternas och Socialdemokraternas partiledare under riksdagsåren 2008/2009, 2013/2014 och 2017/2018 i riksdagens partiledardebatter? Vilken förändring över tid finns i hur den svenska modellen konstrueras av Moderaternas och Socialdemokraternas partiledare under riksdagsåren 2008/2009, 2013/2014 och 2017/2018 i riksdagens partiledardebatter? 5

6 Svaren på dessa frågor utgör tillsammans en bild av hur politiskt inflytelserika aktörers konstruktion av den svenska modellen sett ut och förändrats i partiledardebatter. Genom denna jämförelse kan jag studera om modellen konstruerats kring gemensamma hotbilder eller andra centrala begrepp. Studien är genom sina frågeställningar deskriptivt jämförande och därmed inte tänkt att förklara varför potentiella förändringar ägt rum, utan endast tänkt att beskriva hur den svenska modellen uppfattas och talas om under de aktuella tidsperioderna. Partiledardebatter hålls tre gånger per år i Riksdagen och definieras som tillfällen där endast riksdagspartiernas ledare argumenterar för den politik de vill föra (Riksdagsförvaltningen, 2016). Jag har valt att klassa ytterligare två debatter som partiledardebatter (Protokoll 2008/09:122; Protokoll 2013/14:108) då dessa äger rum under de studerade perioderna och uppfyller Riksdagsförvaltningens definition på en partiledardebatt. I studien kommer modellen att referera till den svenska modellen, om ingenting annat anges. 2. Teori Inledningsvis kommer tidigare forskning om den svenska modellen som meningsbärare att presenteras. Sedan kommer studiens teoretiska ansats, vilket är en diskursteori med en socialkonstruktivistisk utgångspunkt, att redogöras för. 2.1 Tidigare forskning Tidigare forskning kring modellen kan delas in i tre distinkta kategorier: studier som definierar modellen och sedan applicerar denna definition på empiri, studier som klargör den kontemporära begreppsanvändningen, och slutligen studier där författaren undersöker en historisk utveckling av begreppsanvändningen. Nedan ger jag en överblick över de två sistnämnda kategorierna, då den förstnämnda inte gäller faktisk begreppsanvändning och därför inte kan ses som relevant för denna undersökning Kategoriseringar av begreppsanvändning Det nämns i flera studier att den svenska modellen kan betraktas som ett omstritt begrepp. Exempelvis Bo Rothstein (1998:41) menar att begreppet är omstritt då det används för att beteckna antingen gemensam lönebildning, korporativistisk styrning, eller den generella välfärdspolitiken. Thullberg & Östberg (1994) presenterar ett liknande schema: den moderna välfärdsstaten, samarbetet mellan arbetsmarknadens parter, samt formerna för det politiska 6

7 beslutsfattandet. Bergh (2015:38) presenterar ytterligare kategorier, där bland annat även Sveriges speciella blandekonomi utgör en synonym för modellen. Ett av de mest utförliga försöken att kategorisera olika definitioner av modellen görs av Premfors i utredningen Demokrati och Medborgarskap (SOU 1999:77). Premfors betonar att uttrycket används på snart sagt varje svenskt särdrag med en svensk modell för, säg, kriminalpolitik, möbeldesign, bilsäkerhet, konsumentskydd etc., men att det trots detta går att identifiera en generell gränsdragning mellan en kategori där ekonomiska aspekter av modellen framhålls (där modellen kan vara ett uttryck för klasskamp eller lyckad marknadsekonomi), och en där politiska aspekter framhålls (som i sin tur framhåller välfärdspolitik eller politiska processer som centrala). Premfors betonar att dessa användningar går in i varandra, och att de bör ses som identifieringar av var tyngdpunkten i begreppsanvändningen ligger snarare än ömsesidigt uteslutande kategorier. Det finns utöver dessa kategorier olika tolkningar av modellens uppkomst, innehåll, effekter, nedgång och eventuella död (SOU 1999:77: 138). Premfors utgår från begreppsanvändningen och är således till viss del induktivt skapad, samtidigt som han medger att den kan appliceras med visst tvång (SOU 1999:77: 136), vilket utgör en brist för den som analysverktyg om den skulle appliceras på ett empiriskt material. Det klassificeringen vinner i sin applicerbarhet förlorar den samtidigt i djup då uttalanden som är motstridiga kan inordnas under samma kategori, exempelvis två uttalanden klassade som politiska, men där modellen i det ena lyfts som unikt producerad av svenska förhållanden och i det andra betonas som applicerbar även i andra länder Historisk användning Den svenska modellen är en term som inledningsvis började användas internationellt för att översätta det som i Sverige under 1930-talet benämndes folkhemmet (Marklund, 2009:172), och även för att i bred bemärkelse beteckna det svenska samhället. Det finns ingen konsensus gällande när modellen faktiskt uppstod, även om det finns en enighet om att 1930-talet är centralt i och med viktiga händelser såsom Saltsjöbadsavtalet Från 1950-talet var modellen starkt förknippad med en stor välfärdssektor och med Rehn-Meidnermodellen, en övergripande ekonomisk modell vilken syftade till att bland annat uppnå full sysselsättning (Andersson, 2009: ). Huruvida välfärdssektorn och Rehn-Meidnermodellen utgör den svenska modellen, eller är konsekvenser av densamma, har det dock rått delade uppfattningar om. Utifrån den redogörelse för modellens användning under 1900-talets första hälft som Marklund (2009) presenterar kan två olika perspektiv skönjas: modellen som beroende av svenska 7

8 förhållanden; och modellen som en medveten politisk strategi. Till det första perspektivet hör bland annat Schumpeters reflektioner, där modellen kopplas till the stuff the Swedish nation is made of (Schumpeter, 1992:325). Modellen är med detta perspektiv den naturliga konsekvensen av svenska förhållanden, där de partsavtal och institutioner som betonar samförstånd är resultatet av en månghundraårig kultur (Berggren & Trägårdh 2015:19 21). Den svenska modellen som resultatet av en politisk strategi kopplas istället till den socialdemokratiska ideologi som innehade en nästintill allomfattande, eller hegemonisk, position inom svensk politik under stora delar av 1900-talet och fungerar därigenom som en produkt av socialt ingenjörskap (Rojas, 1991:64). Modellen skapas här strategiskt, snarare än som en naturlig konsekvens av svenska förhållanden, genom att definieras utifrån folkhemmet, vilket i sin tur var förbundet med koncept som välfärd, trygghet, solidaritet, jämlikhet och konsensus (Agius, 2007:588). Detta kan kopplas till en bredare idé om vad det goda samhället bör vara, där kollektiva lösningar förespråkades framför ett individualistiskt förhållningssätt (Kuisma, 2007:9). Detta perspektiv på modellen framfördes bland annat av den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss 1940, som menade att modellen är synonym med en allmän samförståndsanda, vilken var en direkt följd av Sveriges ekonomiska situation och den förda socialdemokratiska politiken (Marklund, 2009:273). Den svenska modellen har därmed inom båda perspektiven fungerat som en mobiliserande bild (Ryner, 2007:64) genom att den utgjort en sammanhängande bild av hur det svenska samhället fungerar, genom sin betoning av exempelvis samförstånd. Som Berggren (2003:195) poängterar har harmoni utgjort en central aspekt av forskning kring den svenska samarbetsmodellen, vilket innebär att konflikter till följd av detta inte betonats i beskrivningen av det svenska samhället eller av arbetsmarknaden. Begreppsanvändningen har under 2000-talet i viss mån förändrats, trots att den fortfarande har likheter med tidigare användning. Andersson (2009) menar att kopplingen mellan modellen och svenskhet blivit starkare under och 2000-talet. Detta då modellen kommit att upplevas som någonting i kris som måste skyddas från externa hot, som exempelvis multikulturalism och globalisering. Bland annat konsensus lyfts fram som någonting som genomsyrat hela det svenska samhället, inte bara på arbetsmarknaden utan även mellan exempelvis kvinnor och män (Andersson, 2009:232). Det finns även undersökningar där användningen av modellen studerats mer avgränsat. Agius (2007) följer hur Moderaterna under valet 2006 anammade både välfärdsstaten och den svenska modellen i sin retorik och på så vis kunde utmana Socialdemokraterna. Det fanns i och med den 8

9 socialdemokratiska diskursens hegemoniska ställning inte något större utrymme för politiska partier att använda de centrala begrepp, som välfärd eller konsensus, på sätt som inte var förenliga med den rådande diskursiva ordningen. Moderaterna kritiserade visserligen den större välfärdsmodellen, men kunde inte lösgöra något av de centrala tecknen i diskursen för att placera in dem i nya diskursiva mönster. Välfärd var således fast förbundet med exempelvis solidaritet. Sveriges försämrade ekonomi under 1970-talet innebar att den svenska modellen inte längre knöts samman med en god ekonomi, utan snarare sågs som ett hinder för ekonomisk utveckling. Moderaterna var, med denna tanke som utgångspunkt, negativt inställda till både en bred välfärdssektor och till den svenska modellen (Agius, 2007:591). I och med att Reinfeldt valdes till partiordförande 2003 förändrades Moderaternas retorik kring modellen. Istället för att vilja avveckla den skulle modellen istället försvaras. Arbete framhölls som en viktig aspekt av välfärdsstaten, där välfärd sågs som en konsekvens av en stark arbetsmarknad (Agius, 2007:586). Efter sin valseger 2006 genomförde Alliansen en rad reformer i linje med hur den svenska modellen nu betraktades, där insatser för att skydda välfärden och den svenska modellen infördes. Till exempel reformerades arbetslöshetsförsäkringen och insatser gjordes för att skapa arbeten för ungdomar. Det som betonades var nu istället stabilitet på arbetsmarknaden och den statsfinansiella nödvändigheten att skapa jobb för att säkra en stor välfärdssektor (Agius, 2007:595). Den hegemoniska ordningen som tidigare låst den svenska modellen vid vissa begrepp hade alltså brutits upp, för att istället ge plats åt en alternativ diskurs som drevs av Moderaterna. Sammanfattningsvis finns det en bred forskningsbakgrund att anknyta den aktuella studien till. Studien utgör en naturlig fortsättning på den undersökning som Agius (2007) gjort av Moderaternas och Socialdemokraternas användning av den svenska modellen fram till valet 2006, genom att materialet som undersöks är från en senare tidsperiod. Anderssons (2009) teoretiseringar kring modellen som konstruerad under hot kan användas vägledande i undersökningen. Premfors (SOU 1999:77) kategoriseringsmodell kan användas för att strukturera den undersökta begreppsanvändningen. För att studera hur den svenska modellen konstrueras krävs samtidigt teoretiska verktyg som tillåter en undersökning av hur mening skapas och förändras. En användbar teoretisk modell är Laclau och Mouffes diskursteori, då mening enligt denna modell är föränderlig och definierad av relationerna till andra ord. Innan de aspekter av diskursteori som används i studien presenteras, följer först en genomgång av den epistemologiska utgångspunkt som studien har. 9

10 2.2 Socialkonstruktivism Denna studie utgår från en socialkonstruktivistisk epistemologisk grund, vilket innebär att mening och intressen anses definieras socialt. Allting som sägs eller görs är beroende av sociala mönster, snarare än externa omständigheter. Mening är med detta synsätt någonting som måste artikuleras eller skapas, och inte någonting som är på förhand givet. Detta är en i grunden antiessentialistisk hållning (Sayyid & Zac, 1998:251), där specifika egenskaper inte ses som nödvändigt kopplade till olika koncept utan snarare som socialt bundna till dem. Definitionen av fenomen och objekt görs alltså socialt, vilket innebär att det inte finns någon möjlighet att gå utanför det sociala. Studien har även en grund i post-strukturalismen i den mening att strukturer inte betraktas som helt slutna. Det finns alltså alltid en möjlighet för sociala strukturer att förändras, exempelvis genom att nya betydelser av etablerade termer introduceras. Strukturer kan med detta synsätt aldrig vara heltäckande i bemärkelsen att de helt låser fast ett meningsmönster (Torfing, 2005:14), vilket innebär att det alltid finns rum för en förändring av dem. Jag väljer att inte utgå från en konstruktivism som ifrågasätter om det finns en materiell verklighet, då detta är grund för en stor mängd kritik riktad mot socialkonstruktivismen (Sayyid & Zac, 1998). Jag utgår istället från att materiella omständigheter i sig själva inte har någon inneboende mening, utan att mening alltid måste definieras och konstrueras socialt. Ett exempel på detta är att en jordbävning givetvis existerar som ett materiellt fenomen oberoende av vilka aktörer som tolkar den, men att meningen som fästs vid jordbävningen är socialt konstruerad. Jordbävningen kan alltså tolkas som exempelvis ett naturfenomen eller som Guds vilja (Laclau & Mouffe, 2001:108). Likaså pekar Howarth (2000:10) på att en skog, beroende på sammanhang, kan konstrueras som ett exempel på naturlig skönhet, ett hinder för byggandet av en motorväg, eller ett ekosystem. Ingen av dessa konstruktioner är mer korrekt i objektiv bemärkelse än någon annan, utan är istället bundna av sina respektive sammanhang. På samma sätt kan begrepp som frihet eller välfärd också sägas vara bundna till de sammanhang de används i. En term som den svenska modellen är alltså enligt denna utgångspunkt inte på förhand knuten till någonting externt det sociala, utan är istället konstruerad socialt i den meningen i att dess betydelse är skapad, och inte kan frigöras från sin kontext. Det finns även på ett kunskapsteoretiskt plan en möjlighet till förändring av meningen som fästs vid termen i och med att den inte är strukturellt låst. 10

11 2.3 Diskursteori En diskurs i bred bemärkelse kan ses som ett speciellt sätt att tala om världen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Det finns dock ett flertal olika teoribildningar kring hur diskurser kan studeras (Howarth, 2000:2-3). I denna studie kommer aspekter av Chantal Mouffes och Ernesto Laclaus diskursteori att användas. I nedanstående genomgång görs inte anspråk på att ge en uttömmande bild av Mouffes och Laclaus diskursteori, istället lyfts de begrepp och verktyg som är användbara för just denna studie. I och med att deras teoribildning och begreppsapparat är mycket omfattande skulle ett försök till att applicera denna i sin helhet innebära att ett djup i analysen kommer gå förlorat, då mycket arbete skulle behöva läggas på olika former av kategorisering snarare än på att tolka materialet. De centrala begrepp som jag kommer att definiera och använda från Mouffes och Laclaus diskursteori är därför Tecken, Diskurs, Nodalpunkt, Ekvivalenskedja och Flytande signifikant. Centralt inom diskursteori är hur Tecken, som exempelvis olika ord, fungerar som betydelsebärare och konstrueras relationellt. Ett tecken kan delas upp i en term och ett begrepp, där termen är ett namn som i sin tur uttrycker ett begrepp, eller en föreställning (Teorell & Svensson, 2007:37). Alla tecken kan betraktas som meningsfulla (Howarth, 2000:101), och alla studier av begrepp, samtal och debatter måste alltså utgå ifrån att det som yttras inte kan betraktas som meningslöst. Betydelsen av dessa tecken är inte någonting essentiellt, utan skapas istället genom att skilja sig från betydelsen av andra tecken och genom att placeras i relation till andra tecken (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:32). Exempelvis får tecknet Man sin betydelse genom att kontrasteras mot tecknet Kvinna, men även genom att knytas till andra tecken som exempelvis Maskulinitet. Mening kan alltså sägas skapas antingen genom ekvivalens eller genom differentiering (Torfing, 2005:14), alltså genom att tecken likställs med eller särskiljs från andra tecken. Tecknen får en relation till varandra genom att de placeras i en Ekvivalenskedja, vilket är en strukturering av vad tecknet liknar och vad tecknet skiljer sig från i termer av andra tecken (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:50). Detta sker genom att ekvivalenskedjor artikuleras, eller skapas, av en aktör. Detta sker hela tiden genom sociala handlingar, exempelvis genom tal eller skrift. Etablerandet av en ekvivalenskedja är alltså samtidigt en definition av vad relationen mellan tecken är, och vad den inte är. Det är genom skapandet av relationer till andra tecken som en Diskurs bildas. En diskurs kan definieras som konstituerandet av symboliska system och sociala ordningar (Howarth, 2000:5). 11

12 Diskursen är alltså en sammanhängande enhet bestående av flera ekvivalenskedjor. Inom en diskurs finns en ordnad relation mellan olika tecken. Relationen mellan tecken inom en diskurs är aldrig totalt fixerad, vilket innebär att mening kan förändras. Det finns dock en viss grad av stabilitet i relationen mellan tecken, vilket är en förutsättning för att kommunikation över huvud taget ska vara möjlig och ord inte vid varje givet tillfälle skulle kunna anta vilken mening som helst (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:17). Diskurser är relationella även externt, de är alltså beroende av andra diskurser för att konstrueras. Det finns med andra ord inte några diskursiva ordningar som är givna, eller som kan sägas vara helt oberoende av andra diskurser. Utan dessa motstridiga diskurser skulle diskursen inte ha någonting att definieras mot, och skulle därmed inte kunna existera utan att ha någonting att utesluta. En diskurs kan därmed aldrig vara heltäckande i det avseende att tecknens betydelse fixeras i en helt stabil relation till varandra. Det finns därför alltid rum för förändring av diskurser, vilket ligger till grund för att en diskursiv kamp kan föras (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:36). De hotbilder som är konstituerande för en diskurs är därmed viktiga inom diskursteorin. Mening stabiliseras genom att tecken fästs vid Nodalpunkter, vilka är tecken som kan ses som priviligierade inom en viss diskurs, och som ger de andra tecknen inom diskursen sin betydelse. Ett välkänt exempel på detta är nodalpunkten kropp, som inom en medicinsk diskurs knyts genom ekvivalenskedjor till tecken som sjukdom och vävnad. Tecknet sjukdom är här helt beroende av tecknet kropp för att kunna definieras, samtidigt som det omvända inte är nödvändigt. Nodalpunkten kan alltså ses som ett försök att skapa entydighet, och en reducering av möjlig betydelse för de olika tecknen, inom en diskurs (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:34). Slutligen kan även tecken inta positionen som Flytande signifikanter i relation till en eller flera diskurser. En flytande signifikant är särskilt öppen för tillskrivelser av olika betydelser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:35). En flytande signifikant kan alltså ses som en omstridd term, som det ständigt görs försök att knyta in i olika diskurser. Uttryckt annorlunda kan alltså en enskild term uttrycka flera olika begrepp. En diskurs kan konstrueras kring en eller flera nodalpunkter, och innehålla flera flytande signifikanter. Den svenska modellen utgör därmed en flytande signifikant i studien, i och med att den inte ses som fixerad i sin betydelse utan snarare förändrar sin relation till andra tecken mellan olika diskurser. De centrala teoretiska konceptens relation till varandra illustreras grafiskt i Figur 1. 12

13 Figur 1. Illustration av relationen mellan två diskurser samt en flytande signifikant. Egen illustration. De två färgade noderna illustrerar nodalpunkterna i två olika diskurser. Till dessa nodalpunkter knyts sedan andra tecken i ekvivalenskedjor, som tillsammans med nodalpunkten bildar två meningsbärande diskurser. Det streckade tecknet illustrerar en flytande signifikant, alltså ett tecken som kan knytas till båda diskurserna, och som kan sägas existera i en diskursiv spänning mellan dem. I ett exempel hämtat från Winther Jørgensen & Phillips (2000:160) är den flytande signifikanten Nationen, som existerar i en diskursiv spänning mellan en diskurs med nodalpunkten Politik, där individens val av nationstillhörighet utgör ett tecken och nationen därmed definieras i termer av en politisk gemenskap, och en diskurs med nodalpunkten Kultur där exempelvis svenskhet utgör ett tecken och nationen därmed definieras utifrån en kulturell eller etnisk homogenitet. Hela det sociala fältet kan alltså sägas utgöras av diskursiva betydelsebildningsprocesser, där diskursanalysens syfte är att kartlägga de processer inom vilka det kämpas för att fastställa teckens betydelse. (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:32). För att förstå hur den svenska modellen ges sin mening är alltså diskursteori en användbar utgångspunkt. 3. Design och metod Utöver den påbyggnad på tidigare undersökningar som redogjorts för ovan utgör studien även en undersökning av partiledardebatter, en aspekt som inte tidigare studerats närmare i relation till användningen av den svenska modellen. Studien kan alltså motiveras med att den även fyller en lucka i den aktuella forskningen (King et al., 1994), då partiledardebatter är ett viktigt forum 13

14 för den nationella partipolitiska debatten där begrepp centrala för debatten formas och uttrycks. Metoden att göra nedslag i olika tidsperioder är användbar då den tillåter mig att både studera olika diskurser under samma tidsperiod, och att se om de meningsbyggnader som partiledarna skapar förändrats över tid. Diskurser kan jämföras genom att kluster av ekvivalenskedjor jämförs, för att kunna besvara frågan om aktörernas användning av begreppet har förändrats. En diskursteoretisk ansats lämpar sig alltså väl för en jämförande studie, förutsatt att de teoretiska koncepten som används operationaliseras väl. Denna metod kan ställas mot innehållsanalysen, vars förutsättning är att termer har samma betydelse genom hela materialet och därmed kan ställas i direkt relation till varandra (Hardy et al., 2004: 21). Då denna studie är en jämförelse för att studera hur termens mening förändras är innehållsanalys således inte en metod som är lämplig för att besvara frågeställningen. Med detta sagt är frekvensmätningar ett användbart verktyg för att studera när termen använts, och för att på så sätt lokalisera bra punkter för nedslag i empirin. Diskursanalys kan inte användas för att studera hur människor tänker eller varför de säger någonting, utan endast för att studera vad som sägs. Hur uttalanden tolkas är därför centralt. En diskursteoretisk utgångspunkt tillåter att öppnare frågor kan ställas till materialet, jämfört med tydliga på förhand konstruerade kategorier genom exempelvis en idealtypsanalys (Bergström & Boréus, 2012:405). Den induktiva analysen innebär att analysverktyget kan anpassas efter den givna studien, och därmed fånga aspekter som under studiens gång visar sig vara relevanta. En induktiv analys ställer samtidigt höga krav på att analysverktyget som används i studien är tydligt redovisat, för att inte studiens intersubjektivitet ska vara bristfällig (Bergström & Boréus, 2012:406). För att säkra studiens reliabilitet redovisas därför noggrant både hur analysverktyget konstruerats och appliceras nedan under ett separat avsnitt, samt löpande genom analysen av empirin. Det material jag använt är uttalanden som innehåller termen den svenska modellen av moderater och socialdemokrater i partiledardebatter i Sveriges Riksdag under åren 2008/2009, 2013/2014 och 2017/2018. Sammanlagt utgör nio protokoll från partiledardebatter materialet för diskursanalysen. Både valet av tidsperioder, valet av partier som studeras och valet att endast använda partiledardebatter måste dock först motiveras. Partiledardebatter är användbara i och med att de olika talarna, i syfte att tydliggöra skillnaderna gentemot den politik som de övriga partierna förespråkar, gör sina egna tankar och åsikter tydliga. På så sätt kan alltså partiledardebatter användas för att hitta mer elaborerade uttalanden kring olika ämnen. Partiledardebatter kan även betraktas som mer styrande av samtalet än 14

15 övriga riksdagsdebatter genom att de till viss mån styr partiets retoriska och politiska linje, då de är väl förberedda och förankrade i partiledningen. Partiledardebatter är därmed användbara för att studera hur ett partis representanter konstruerar betydelser som i viss mån kan antas vara giltiga för partiets samtliga representanter. Slutligen är de studerade partiledardebatterna tillgängliga direkt via Riksdagens hemsida, vilket innebär att de går att få tag i direkt från primärkällan. Således behöver inte källkritisk problematik rörande äkthet utgöra ett hot mot studiens reliabilitet. I och med att antalet partiledardebatter är relativt litet jämfört med mer allmänna riksdagsdebatter har materialet inte krävt någon vidare avgränsning i termer av vilka partiledardebatter under ett år som ska studeras, då frekvensen som modellen nämns med tillåter en analys av det fullständiga materialet. Partiledardebatterna som studerats är alla av liknande längd, ungefär fyra timmar långa, vilket innebär att de även kan jämföras för att undersöka om användningen av termen den svenska modellen minskat eller ökat. Genom att studera alla debatter under ett år skapas en fyllighet i hur just den partiledaren uttalat sig om modellen, och genom att flera olika nedslag under en längre tidsperiod görs skapas en variation i materialet då flera olika partiledares artikuleringar studeras. Undersökningen är avgränsad till replikskiften som direkt involverar partierna Socialdemokraterna och Moderaterna, i och med att dessa är stora partier med en ledande ställning inom sina respektive block, och därmed kan antas ha en förhållandevis stor möjlighet att styra hur begrepp används i debatten. Den svenska modellen artikuleras givetvis i andra texter och uttalanden än i partiledardebatter, vilket innebär att studien inte på något vis är heltäckande gällande vilka ekvivalenskedjor och diskurser som konstrueras kring modellen. De tidsperioder empirin är hämtad från är valda utifrån ett flertal kriterier. Urvalet innefattar endast årtal då termen faktiskt används i riksdagsdebatter, vilket överhuvudtaget möjliggör en studie av användandet. Under de valda årtalen har termen även använts förhållandevis mycket (en redovisning av användningsfrekvensen ges på sid. 20). De valda åren innebär att tre olika riksdagskonstellationer kommer att studeras, med en socialdemokratiskt ledd regering i ett av fallen och en moderatledd regering i två. På detta sätt skapas en variation i det studerade materialet, samtidigt som källmaterialet är väl avgränsat. Genom att jämföra dessa år kan det undersökas om begreppet kommit att innefattas i andra eller fler diskurser under 2000-talet än de som Agius (2007) lyfter. Debatterna 2008/2009 äger dessutom rum endast några år efter valet 2006, och utgör därför en bra startpunkt för att jämföra de diskurser som kan konstrueras med diskurserna som Agius betonar. Under debatterna 2013/2014 refereras modellen till 15

16 förhållandevis många gånger av båda partierna, vilket föranleder en studie av även den perioden. Socialdemokraterna använder sig mindre av termen 2018 än under 2017, vilket skulle kunna tala för att 2017 skulle vara en bättre nedslagspunkt. Jag har dock valt att prioritera faktumet att båda partierna använder sig av termen under de studerade perioderna för att kunna ställa partiernas användning i jämförelse mot varandra. I och med att Moderaterna inte använder sig av termen 2017 men använder den 2018, och perioderna är så pass närliggande, har jag istället prioriterat att använda mig av den senare perioden. 3.1 Insamlingsmetod Sökfunktionen på riksdagens hemsida har använts för att hitta protokoll som innehåller termen den svenska modellen. Alltså har de protokoll där modellen impliceras men inte nämns inte studerats. Anledningen till detta är att studiens fokuspunkt endast ligger på hur termen knyts till andra tecken. Genom att begränsa urvalet till endast de texter som innehåller den specifika termen ökar även studiens reliabilitet, i och med att en viss otydlighet uppstår i vilka texter som annars skull ingå i materialet (Teorell & Svensson, 2007:59). Det som studeras är därmed de meningar som innehåller termen, samt de omkringliggande meningarna vars tecken knyts till termen. Uttalanden som har formen den svenska modellen för, exempelvis den svenska modellen för jordbruk, har jag sorterat bort, i och med att dessa uttalanden avser en tydligt definierad modell, snarare än den mer generella svenska modell som kan uppfattas som mer flytande. 3.2 Analysverktyg Det är vid genomförandet av en diskursanalys viktigt att visa vad som är speciellt och relevant för just de aktuella diskurserna, snarare än att endast peka på allmänna drag som finns i materialet. Svårigheten ligger i att lokalisera de strategiskt viktiga punkterna i en diskurs. Det är därför viktigt att, som Teorell & Svensson (2007:100) betonar, närma sig materialet som ska tolkas med en eller flera frågor. En vanligt återkommande kritik mot diskursanalytiska studier är att dessa lätt kan brista i reliabilitet, då deras författare inte tydligt redovisar hur de genomfört sin analys med bakgrund i sina diskursteoretiska utgångspunkter. Diskursteorin är endast en teoretisk utgångspunkt för hur skapande av mening sker, och koncepten måste operationaliseras för att studien ska kunna uppfylla de krav som ställs på validitet och reliabilitet (Esaiasson et al., 2012:59-61). Istället för att studier som utgår från diskursteori ska befinna sig i någon form av metodologisk 16

17 anarki, är det viktigt att utforma ett analysverktyg som är anpassat till den aktuella undersökningen (Howarth, 2000:133). Det är därmed viktigt att göra en operationalisering av begreppen ekvivalenskedja, nodalpunkt och diskurs. Ett tydligt exempel på konstruktionen av ett analysverktyg i en diskursanalytisk studie är Unemar Östs (2009:111) avhandling Kampen om den högre utbildningens syften och mål. Analysverktyget i denna studie är inspirerat av det som konstruerats av Unemar Öst, men anpassat efter det material som studeras. Genom att studera varje del av konstruktionen av den svenska modellen i termer av både ekvivalens och differentiering kan den dubbla aspekten av meningsskapande fångas in av verktyget; både vad någonting sägs vara och vad det inte är. Ekvivalens 1. Ekvivalenskedja Vilka tecken likställs med den svenska modellen? 2. Diskurs Vilka andra ekvivalenskedjor är kompatibla med ekvivalenskedjan? 3. Centrala tecken Nodalpunkter Kan diskursen kopplas till antingen arbete eller politik som nodalpunkt? Differentiering Vilka tecken är uttalat inte likställda med modellen? Vad utgör hot mot modellen? Flytande signifikanter Vilka centrala tecken är omstridda mellan diskurserna? Figur 2: Studiens analysverktyg utifrån en diskursteoretisk utgångspunkt. Tecken som likställs med den svenska modellen har lokaliserats genom att i varje text som innehåller modellen söka efter andra tecken som ställs i relation till modellen. Exempel på sådana språkliga konstruktioner hämtade från det studerade materialet är den svenska modellen har hela tiden byggt på sammanhållning och [ ] detta är den svenska modellen. Även uppräkningar där den svenska modellen ingår är ett exempel på hur en ekvivalenskedja skapas. Samtidigt har även de tecken lokaliserats som uttalat inte är likställda med den svenska modellen, genom att lokalisera språkliga konstruktioner som exempelvis detta är inte den svenska modellen. Därefter jämförs ekvivalenskedjorna, för att kontrollera om de genom sina gränssättningar utesluter varandra. Ett exempel på en uteslutning är att en ekvivalenskedja där gruppens betydelse framhävs som central inte placeras i samma diskurs som en ekvivalenskedja där individen är ett centralt tecken. I detta fall anses de tillhöra olika diskurser. En partiledares 17

18 olika ekvivalenskedjor ingår i samma diskurs om de är förenliga med varandra, alltså om de inte utesluter varandra. Denna design tillåter alltså en partiledares olika uttalanden att falla inom olika diskurser, förutsatt att de inte är förenliga med varandra. I bestämningen av vad som utgör en diskurs har jag utgått ifrån Unemar Östs (2009:110) operationalisering, där diskursen utgör en bestämd totalitet, som består av flera ekvivalenskedjor i relation till en eller flera nodalpunkter. Det räcker alltså inte med endast en text och en ekvivalenskedja för att utgöra en diskurs. Jag har här valt att i likhet med Winther Jørgensen & Phillips (2000:137) förstå diskurser som ett analytiskt begrepp och någonting som forskaren själv konstruerar utifrån empiri. Detta innebär att konstruktionen av diskurser kan ske strategiskt i förhållande till studiens frågeställning, vilket är nödvändigt för att nå en hög validitet i studiens design. En diskurs anser jag vara flera ekvivalenskedjor, som tillsammans utgör samma eller liknande relationer mellan tecken. Enskilda ekvivalenskedjor som inte passar in i någon diskurs kommer jag alltså inte att se som egna självständiga diskurser, utan snarare som delar av diskurser som inte utförligare redovisas i materialet. En diskurs är inte exakta återupprepningar av samma ekvivalenskedja (Unemar Öst, 2009:116) istället upprättas nya ekvivalenskedjor som, om de är kompatibla med varandra, kan föras in i samma diskurs. För att sedan skapa fylligare diskursbeskrivningar har jag studerat de centrala tecknen i diskurserna den svenska modellen ingår i, genom att dels utifrån Premfors kategorisering mellan arbete och politik konstruera diskursernas nodalpunkter. Detta har gjorts genom att studera vilket av tecknen som är mest centralt i diskursen utifrån hur det placeras i relation till övriga tecken. Om exempelvis politik konstrueras som ett medel att skapa fler jobb placeras Arbete som nodalpunkt, då politiken ges sin mening utifrån arbetsskapande, snarare än vice versa. Jag har även lokaliserat vilka andra flytande signifikanter som de olika diskurserna delar, genom att hitta tecken gemensamma för alla diskurserna som knyts till modellen. Genom att besvara frågorna som analysverktyget byggs upp av kan även studiens forskningsfråga besvaras. Innan analysverktyget appliceras på materialet följer först en sammanfattning av i vilken utsträckning termen använts i partiledardebatter. 18

19 4. Hur konstrueras den svenska modellen? I april 2016 fattar Socialdemokraterna ett kongressbeslut om att huvudkonflikten i den svenska politiken nu rör den svenska modellen (Socialdemokraterna, 2016). I ett pressmeddelande poängteras att Moderaterna är den huvudsakliga politiska motståndaren, men att ytterligare en utmaning för den svenska modellen är den pågående flyktingsituationen. Pressmeddelandet avslutas med rubriken Fakta den svenska modellen, där 5 punkter räknas upp: en generell välfärd, hjälp till arbetslösa, självbestämmande parter på arbetsmarknaden, öppenhet för export, samt ansvar i flykting- och invandringspolitik. Genom en tydlig presentation av vad som ingår i den svenska modellen kan pressmeddelandet läsas som ett försök att definiera modellen inför framtiden. Dokumentet fungerar som en förankring av modellen i historien, genom fraser som Vi ska komma ihåg hur mycket [modellen] betytt för vårt land, samtidigt som modellen även framhålls som viktig för framtiden genom att betona behovet av förändring. Under samma månad lägger även Moderaterna ut en artikel på sin hemsida, Moderaterna värnar den svenska modellens ideal (2016), skrivet av Ulf Kristersson, dåvarande ekonomisk talesperson. Snarare än att definiera modellen pekar Kristersson på att modellen historiskt förändrats, och betonar att den svenska modellen har aldrig varit statisk. Artikeln inleds med referenser till en Demoskop-undersökning, som visar att respondenternas svar på vad modellen står för bland annat är valfrihet. Detta används som en legitimering av den moderata politiken, där arbetslinjen betonas som svenska modellens verkliga kärna, samtidigt som Socialdemokraterna formuleras som ett hot mot modellen i och med att de fäster termen vid den politik de för tillfället driver, och därmed urvattnar termen. I båda texterna placeras den svenska modellen på en central plats i den svenska politiken, vilket motiverar en djupare undersökning av hur modellen konstruerats innan och efter publiceringen av texterna. Den svenska modellen har länge förekommit i det svenska politiska samtalet (Andersson, 2009), men det är först under den andra hälften av 00-talet som användningsfrekvensen kraftigt ökar i riksdagens partiledardebatter. 19

20 Förekomsten av termen "den svenska modellen" i partiledardebatter Frekvens Moderaterna Diagram 1. Linjediagram över användningen av den svenska modellen i partiledardebatter av talare som representerar Socialdemokraterna respektive Moderaterna. 1 Data hämtad från riksdagens hemsida Riksdagsår Socialdemokraterna Som kan utläsas av diagrammet ovan började inte Moderaterna använda termen i partiledardebatter i samband med valet 2006, trots att de som tidigare diskuterats placerade termen centralt i andra uttalanden i samband med valet (Agius 2007). Den stora förändringen kommer istället 2009, då båda partierna använder sig av termen vid flera tillfällen. Moderaterna använder termen fram till 2015, samma år som Reinfeldt avgår som partiledare och ersätts av Anna Kinberg Batra. Termen används igen 2018, då partiet istället leds av Ulf Kristersson. Socialdemokraterna företräds under perioden i partiledardebatterna både av Mikael Damberg och Stefan Löfven, som båda använder sig av termen. Sammanfattningsvis kan det konstateras utifrån dessa siffror att det finns en variation i hur ofta termen har använts, vilken kan ställas i relation till den fortsatta studien av hur termen har använts. 1 Riksdagsåret 2017/2018 fortfarande är pågående när denna studie skrivs. Detta bör tas i beaktande när frekvensen för detta år jämförs med övriga års frekvenser. 20

21 4.1 Partiledardebatter 2008/2009 Den svenska modellen refereras till under alla tre av de partiledardebatter som hölls under 2008/2009. Dessa debatter har alla en inledande anknytning till den då pågående finanskrisen, och hur denna påverkar den svenska arbetsmarknaden. Det är alltså inte enbart de studerade anförandena som tematiskt kan kopplas till arbetsmarknaden, utan debatterna i stort. Uttalandena kan alltså kopplas till ett bredare ekonomiskt tema. Den 15 oktober inleds debatten av Sahlin: Herr talman! Sverige har en samhällsmodell byggd på sammanhållning och solidaritet den svenska modellen. Där har vi hittills hämtat vår styrka i den internationella konkurrensen. Kunskap, trygghet och rättvisa har varit vårt avstamp för en stark utveckling. (Protokoll 2008/09:13: 1) Sammanhållning, trygghet och solidaritet knyts tydligt till modellen, och dessa har i sin tur varit avgörande för att Sverige ska vara starkt ekonomiskt jämfört med andra länder. Modellen har därmed en grund i omständigheter som ses som definierande för det svenska samhället, och som båda är kopplade till konsensus, snarare än konfrontation. Även debatten den 14 januari fokuserar på finanskrisen. Sahlin lyfter under denna debatt samverkan som ett centralt tecken: Många av våra företag behöver nu samverka med facken och med staten för att kunna hjälpa fler så att de inte går ut i arbetslöshet med en allt sämre a-kassa och allt sämre utbildningsmöjligheter. Samverkan är en viktig del i den svenska modellen. Ni kommer alltså inte att göra något, utan sitta passivt och titta på. (Protokoll 2008/09:56: 23) Samverkan kan här ske mellan företagen å ena sidan, och antingen facken eller staten å andra sidan. Samtidigt lyfts politisk passivitet som underlåtenhet till samverkan, vilket i sin tur motverkar modellen och missgynnar företagen. En ekvivalenskedja, där tecken likställs med varandra, byggs alltså i båda dessa uttalanden mellan modellen och samverkan, trygghet, svenskhet, solidaritet, och sammanhållning, vilket samtidigt differentieras mot politisk passivitet gentemot arbetares förhållanden, arbetslöshet, och en konfliktfylld relation mellan företag och stat. Debatten den 20 maj fokuserar på det stundande Europaparlamentsvalet, men även hur detta kan kopplas till finanskrisen. Reinfeldt betonar i sitt öppningsanförande hur den svenska modellen är någonting unikt för Sverige: 21

22 Det vanliga i Europa är att stifta lag, att i lagstiftning slå fast hur regleringen ska ske och vilken typ av löner det ska vara. Men det är inte den svenska modellen. Vi sluter avtal på arbetsmarknaden mellan arbetsmarknadens parter. Det har tjänat oss väl, och jag är beredd att stå upp och försvara detta. (Protokoll 2008/09:122: 21) Hotet, och det som modellen måste försvaras från, kommer i detta fall från övriga stater i Europa som vill införa någonting annat i Sverige i modellens ställe. Reinfeldt betonar att det ytterst är en fråga om suveränitet: Jag tycker att vi ska ha beslutanderätten. Den ska inte flyttas ned till Bryssel eller till Europaparlamentet. Då blir det början till vägen bort från den svenska modellen. Den svenska modellen knyts här till det partikulärt svenska, som en tydlig differentiering mot Europa, där Europaparlamentet utgör ett hot mot den svenska lagstiftningen: Det är därför vi moderater inte röstar för mer av europeisk arbetsmarknadsreglering styrd från Bryssel och likriktande för hela Europa. Vem tror då att lilla Sverige är den som håller i styrspaken? Vi har kunnat konstatera att det finns respekt för vår kollektivavtalsmodell och vi känner oss trygga med detta, även om det naturligtvis finns den typ av risker för osjyst lönekonkurrens som här har nämnts. Jag vill se sjysta löner med sjysta villkor, och jag vill att vi ska försvara vår svenska modell med kollektivavtal. (Protokoll 2008/09:122: 28) En ekvivalenskedja knyts här mellan modellen och Sverige, kollektivavtal, och schyssta villkor. Dessa är beroende av en respekt från övriga europeiska länder för att kunna existera, vilket implicit placerar makten hos övriga EU-länder att hota exempelvis kollektivavtalsstyrningen. Sahlin betonar istället att modellen måhända är svensk, men att den inte är bunden till svenska förhållanden: Röstar man på Socialdemokraterna, var man än bor i Europa, kommer man att få en röst i Bryssel som står för kollektivavtal och den svenska modellen i hela Europas intresse. (Protokoll 2008/09:122: 25) Den svenska modellen knyts till en internationell kontext, som även kopplas till frihet: Vi tycker att den fria rörligheten är bra och viktig. Men det ska vara frihet till bra jobb. Här betonas ett enat Socialdemokraterna som förespråkar en internationell solidaritet, genom kollektivavtal. Den svenska modellen är här någonting som inte endast är knutet till en svensk kontext. 4.2 Partiledardebatter 2013/2014 Den svenska modellen refereras till under fyra partiledardebatter som hölls under 2013/2014, varav en av dessa är en särskild partiledardebatt inför Europaparlamentsvalet Termen 22