Tove Landahl. Blackout. Blackout

Transkript

1 Tove Landahl Blackout - En observationsstudie om memorering av harmonik inom klassiskt pianospel och hur memorering kan komma att påverka konsertnerverna hos pianister Blackout - An observational study of memorization in classical piano playing and how memorization may affect the nerves of concert pianists Självständigt arbete 15 hp Lärarprogrammet Datum: Handledare: Philip Miller Musikhögskolan Ingesund Arvika Tfn Fax info@mhi.kau.se

2 Sammanfattning Självständigt arbete 1 - musiklärare Titel: Blackout En observationsstudie om memorering av harmonik inom klassiskt pianospel och hur memorering kan komma att påverka konsertnerverna hos pianister Författare: Tove Landahl Termin och år: Vårtermin, termin sex, år 2017 Kursansvarig institution: Musikhögskolan Ingesund, Karlstads universitet Handledare: Philip Miller Examinator: Lia Lonnert En studie om medveten memorering av harmonik inom klassiskt pianospel. Arbetet bygger på observationer av en tolv veckors lång instuderingsprocess, sett i relation till ett urval av tidigare litteratur och forskning inom området. Studien har i syfte att ge en djupare bild och förståelse av memoreringens påverkan vid konsertsituationen samt vilka fördelar respektive nackdelar det kan finnas med medveten memorering av harmonik. För att uppnå syftet tar studien utgångspunkt i tre frågeställningar. Frågeställningarna berör medveten memorering av harmonik som metod att instudera ett stycke, vilka fördelar och nackdelar det kan få samt om det kan hjälpa en musicerande att känna sig tryggare på scen. Som blivande lärare hoppas jag att detta dels ska hjälpa mig vid egna uppspel men också att jag ska kunna förmedla en bra memoreringsmetod till de elever som jag kommer att möta under min tid som lärare. Nyckelord: Memorering, blackout, harmonik, konsertförberedelser, medvetenhet, fenomenologi, minne 2

3 Abstract Thesis 1 - Music Education Title: Blackout An observational study of memorization in classical piano playing and how memorization may affect the nerves of concert pianists Author: Tove Landahl Semester and year: Spring semester, sixth semester, year 2017 Course coordinator institution: Ingesund School of Music, Karlstad University Supervisor: Philip Miller Examiner: Lia Lonnert A study about conscious memorization of harmony in classical piano playing. The study is based on observations of a twelve week period and on chosen literature from previous research in this field. The purpose of the study is to get a deeper knowledge and understanding in how memorizing can effect the results at a performance and also what other benefits and disadvantages there could be. The study has as a starting point three questions. These questions are about memorization of harmonics as a method to learn a music piece, the benefits and disadvantages with conscious memorization and also if a pianist can feel safer on stage after consciously memorizing harmony. As a future teacher I hope this study will help me with my own performances and also the pupils that I will teach and meet during my professional work as a musicteacher. Keywords: Memorization, blackout, harmonics, concert preparations, awareness, phenomenology, memory 3

4 Innehållsförteckning Förord Inledning Varför studien kom att handla om memorering Studiens syfte och tre forskningsfrågor för att uppnå syftet Bakgrund Att minnas, memorera och bli nervös Att minnas Att memorera Att bli nervös Fenomenologiskt perspektiv Metodkapitel Observationsmetoder som använts i denna studie Design av studien Val av musikaliskt gestaltande projekt Val av dokumenterade situationer Genomförande av dokumentationerna Bearbetning och analys av dokumentationerna Etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet Resultat Teman Fokus Antalet takter Tidpunkt på dygnet Övriga kommentarer Kroppspråk och mimik under uppspelen Anteckningar efter uppspelen Sammanfattning av resultat Diskussion Resultatdiskussion Studiens betydelse Fortsatta forsknings- och utvecklingsarbeten Referenser

5 Förord Tack till min handledare Philip Miller som väglett mig genom arbetet och korrekturläst mitt arbete! Tack familj och vänner för alla stöttande ord och hjälp! Tack även Inge Bjarke och Gunnar Näsman för stort engagemang! 5

6 1 Inledning Fokus i denna studie är memorering av harmonik. Detta fokus valdes i syfte att dels få en djupare förståelse för vad memorering av harmonik kan innebära i praktiken och dels få en djupare förståelse för huruvida den kan hjälpa en vid framföranden. Vidare beskrivs hur studien skulle kunna användas som inspiration för en pianolärare eller för någon annan som spelar piano. I inledningen formuleras både de mål som studien har men också studiens syfte och frågeställningar som ställts för att uppsatsen ska uppnå syftet. 1.1 Varför studien kom att handla om memorering Under många år med flera uppspel och bristande självförtroende har jag flera gånger upplevt att jag inte vetat säkert vilka toner jag ska spela när jag går upp på scen. Detta oavsett hur bra jag kunnat stycket innan. Under min tid på gymnasiet kunde det till och med handla om vilken ton jag skulle börja på eller vilken tonart stycket gick i. Efter att flera gånger fått uppleva denna osäkerhet på stycken, som tidigare känts självklara under flera veckor bakåt i tid, har jag börjat fundera kring memorering. Intresset för memorering har blivit större efter att jag mött flera andra som också oroat sig för att komma av sig på scen. Jag har funderat på om rädslan för att framföra något på scen skulle bli mindre vid en ökad mental medvetenhet av ett styckes harmonik och de tangenter som ska användas. Detta har väckt mitt intresse för memorering av harmonik. Som pianist har man väldigt många toner och fraser att komma ihåg. Utöver alla toner har pianisten fingrarna och armarna som hen måste se till att de inte är anspända i onödan. Dessutom måste pianisten ofta ha kontroll över sina fötter ifall hen spelar med pedal. Det finns även mer kroppsligt, instrumentspecifikt och rumsligt att vara medveten om. Att medvetet memorera harmoniken i stycket är därför kanske inte alltid det första som en pianist tänker på eller pratar med sin lärare om. Som blivande lärare hoppas jag genom denna studie kunna inspirera andra med memoring och bidra till att hjälpa dem att känna sig säkrare på scen. Jag hoppas också att det ska göra mig till en bättre musiker som kan föreställa mig hur jag spelar ett stycke med vetskap om dess harmonik. Förhoppningsvis kan denna medvetenhet även göra att jag känner mig säkrare på scen. 1.2 Studiens syfte och tre forskningsfrågor för att uppnå syftet Mina förhoppningar och mål med denna studie är att dels få en djupare förståelse för vad memorering av harmonik kan innebära i praktiken och dels få en djupare förståelse för huruvida den kan hjälpa en vid framföranden. Jag önskar också, genom min erfarenhet av detta projekt, ge en bild av övning i memorering till andra som velat utveckla memorering inom sitt pianospel. Mitt syfte med denna studie är att utforska hur jag med fokus på memorering av harmonik kan påverkar mig i mitt övande och framförande och därmed få en djupare förståelse för pianospelets byggstenar som resurs för konsertförberedelse. Jag kommer i denna studie att ta utgångspunkt i en av Mozarts pianosonaters första sats. 6

7 Frågeställningar: 1. Hur kan en instuderingsprocess av ett stycke med hjälp av medveten memorering av dess harmoniska förlopp utformas och upplevas? 2. Vilka fördelar respektive nackdelar går det att se med memorering av harmonik utifrån hur memoreringsprocessen upplevdes satt i relation till tidigare litteratur inom om memorering och minne? 3. Kan man som pianist känna sig säkrare på scen ifall man ägnat tid åt att medvetet memorera harmoniken i sina stycken? 7

8 2 Bakgrund I detta kapitel lyfts olika perspektiv på memorering, minne och nervositet som jag funnit i litteratur och vilka jag finner intressanta för min studie. Vidare beskrivs det teoretiska perspektiv som jag använt mig av då jag studerat och observerat mina dokumentationer. Detta teoretiska kapitel kommer tillsammans med mitt resultat att ligga till grund för min diskussion. 2.1 Att minnas, memorera och bli nervös Här presenteras vad andra skrivit om minne, memorering och nervositet. Det jag valt att presentera här har jag valt dels utifrån viljan att få en ökad förståelse för hur minne samt memorering fungerar och dels för att förstå hur harmonisk memorering kan påverka konsertsituationen för en pianist. Det jag presenterar här jämförs sedan med resultaten i denna studie Att minnas Alla människor har mer eller mindre har samma kognitiva och neurologiska kopplingar till minnet men som med vilken förmåga som helst kan förutsättningarna skilja sig lite ifrån varandra (Chaffin, Logan & Begosh, 2009). Pianisten och pianoläraren Madeline Bruser (2013) skriver om att musiker kan minnas dels genom kinestetiskt minne också kallat muskelminne, intellektuellt minne, minnas hur stycket låter auditivt och det går även att minnas bildligt exempelvis vid fotografiskt minne. Viktigt är att det bildliga minnet inte behöver vara att man minns i form av tydliga bilder (Chaffin m.fl, 2009). Mentala bilder reflekterar det människan uppfattat och det hen minns sig ha sett men de är mentala och inget som går att inspektera på samma sätt som exempelvis fysiska noter (Chaffin m.fl, 2009). Att framföra stycken och förlita sig på det kinestetiska minnet är något som Bruser (2013) anser vara mycket riskabelt. Bruser menar att det då blir väldigt svårt att ta sig igenom stycket om händerna glömmer inlärda rörelser vilket de kan göra vid en nervositet. Det finns flera professionella musiker som använder sig av språkligt och berättande minne (Chaffin m.fl, 2009). Många erfarna musiker studerar sina stycken och analyserar dem inför framföranden både så att de ska kunna använda analysen som hjälp för att organisera övning men också för att hjälpa dem med memoreringen av stycken (Chaffin m.fl, 2009). Havnesköld och Mothander (2009) beskriver hur det explicita minnet, också benämt deklarativa minnet med språkliga föreställningar skiljer sig ifrån det implicita minnet, även benämnt procedurminnet inom vilket olika hormonella, perceptuella, somatiska, sensomotoriska och muskulösa system antas samverka. Automatisk inlärning i samband med att den musicerande lär sig spela ett stycke är ofta omedveten, motoriskt inlärd och oftast implicit (Chaffin m.fl, 2009). Vid inlärning av ett stycke där endast det implicita minnet får arbeta är det enda sättet för den musicerande att se ifall hen ännu minns stycket, genom att spela igenom det. Det finns då en större risk för osäkerhet som kan leda till för mycket motorisk övning på stycket (Chaffin m.fl, 2009). Rubin- Rabson (1973) är en som har forskat och jämfört olika elevgrupper och som utifrån olika metoder fick analysera ett antal kortare stycken. Ginsborg (2005) beskriver att resultaten av forskningen visat på att de elever som lagt tid på att analyserat sina stycken lärde sig dessa snabbare än de som inte analyserat. Aiello och Williamon (2002) 8

9 nämner också att det finns forskning som visar på hur viktigt det är att analysera ett stycke explicit. Minnet minns antingen med associative chains 1 vid automatisk inlärning att spela stycket utantill, eller genom att minnet är content addressable 2 varvid inlärningen inträffat vid en mer medveten memorering (Chaffin m.fl, 2009). När minnet med hjälp av associative chains minns så är det utifrån den passage som kommer innan det minns nästa passage (Chaffin m.fl, 2009). Detta är en anledning till att musiker ibland måste börja om från början då de kommer av sig. Att behöva börja om från början behöver inte bara vara pinsamt för musikern utan kan också får denne att börja oroa sig ifall samma misstag ska uppstå igen. Med ett minne som är content addressable blir det alltså enklare för musikern att börja var som helst i stycket. Chaffin, Logan och Begosh beskriver hur det är vanligt förekommande för studenter att de lär sig och minns med så kallade associative chains: This kind of catastrophic memory failure is an unfortunate staple of student recitals. Students often make the mistake of assuming that because they can get through a piece without the score in the studio, they can do the same in live performance. (Chaffin m.fl, 2009, s. 353 ) Chaffin, Logan och Begosh (2009) liknar detta vid att bli ombedd att sjunga sista meningen i Happy Birthday to you. Det skulle för många ta ett tag innan de minns hur denna fras går och kanske skulle de behöva börja från början. Liknande kan också vara att minnas i vilken ordning bokstäverna i alfabetet kommer. Det kan upplevas väldigt svårt att veta vilka av närliggande bokstäver som kommer först och den som funderar över detta kan behöva börja ifrån bokstaven a för att finna svaret. Då personen i fråga valt att börja mitt i alfabetet eller mitt i ett stycke så skaffar sig denne ännu en starthållplats från vilken det går att lokalisera sig Att memorera Det finns flera olika sätt att minnas men också olika aspekter i ett stycke som går att memorera. Chaffin, Logan och Begosh (2009) beskriver det som att memorering idag ses på som något mystiskt i sin process och individuellt till sin karaktär. De hävdar att varje individ skulle ha sina egna memoreringsmetoder trots att alla människor mer eller mindre har samma kognitiva och neurologiska kopplingar till minnet. De menar dock att det är självklart att minnet kan skilja sig som vilken annan förmåga som helst men att det inte behöver resultera i att alla ska behöva hitta individuella sätt att memorera. För att det ska vara enklare att memorera och minnas saker så organiserar hjärnan information i större bitar (Chaffin m.fl, 2009). När människan delat in informationen i bitar också kallade chunks förbättras förutsättningarna att snabbt kategorisera beståndsdelarna, vilket experter menar kan ha en stor betydelse vid exempelvis en problematisk konsertsituation (Aiello & Williamon, 2002). I musiken är ackord, skalor arpeggion med mera utgör grupper som går att sortera och minnas information med 1 Med hjälp av associative chains minns minnet passager utifrån sitt sammanhang, i detta fall de musikpassager som kommer före i stycket (Chaffin m.fl, 2009). 2 Minnet blir content addressable när musiken istället minns en viss passage utan att det behöver vara i det sammanhang det tillhör (Chaffin m.fl, 2009). 9

10 hjälp av (Chaffin m.fl, 2009). Dessa fungerar som tecken som påminner hjärnan samt gör musiken enklare att minnas och vilka kan hjälpa musikern att komma ihåg olika delar i ett stycke. I denna studie är fokus lagt på intellektuellt minne och att minnas med hjälp av intellektuell memorering. Vad som räknas som intellektuell memorering finns det flera olika tankar om. Bruser (2013) beskriver intellektuell memorering som att det också kan innefatta känslan av att spela stycket, fraseringen och känslorna som ska uttryckas men att den som musicerar går igenom dessa mentalt. Att medvetet memorera ett stycke inför en konsert, jämfört med att omedvetet memorera i samband med inlärningen av stycket, kan få olika resultat. Chaffin, Logan och Begosh (2009) är några som skrivit om skillnaderna i resultat. Enligt dem blir memoreringen säkrare om musikern medvetet memorerar på ett sätt som gör de olika delarna i stycket mindre kontextberoende och musikern lär sig börja var som i stycket. Då blir minnet content addressable i det aktuella stycket. Bruser (2013) menar dock att de olika sorters former av memorering hjälps åt vid ett framförande och om musikerns flow 3 försvinner och hen kommer av sig så kan den vänstra hjärnhalvan istället ta över och hjälpa hen att hitta tillbaka i stycket. I sådana fall skulle det kunna vara en stor fördel om den vänstra hjärnhalvan är medveten om vad som ska spelas Att bli nervös Lundeberg (1998) beskriver att vid nervositet, som kan infinna sig före en konsert, reagerar kroppen rent biologiskt genom att göra sig beredd på att slåss, fly eller låtsas vara död. Detta är en överlevnadsstrategi människan utvecklat genom evolutionen (Lundeberg, 1998). När kroppen reagerar som att människan måste slåss, slås de små muskelgrupperna ut och istället aktiveras de stora muskelgrupperna (Persson, 1996). Om musklerna i fingrarna slås ut blir det svårare att koordinera sig med hjälp av fingrarnas muskelminne (Persson, 1996). Om den musicerande då är medveten om vad och hur hen spelar så kan hen ta hjälp av sin medvetenhet vid framförandet. Lundeberg (1998) beskriver hur Nørretrandeers år 1991 formulerat att de medvetna reaktionerna däremot vanligtvis är tio gånger långsammare än de instinktiva. Bruser (2013) har skrivit om egna upplevelser och hur nervositeten för att komma av sig på konsert varit väldigt stor. Efter att arbetat med medveten memorering, upplevde Bruser att det blev enklare att framföra konserterna utan att komma av sig. Bruser menar också att musiker inte kan vara som datorer som aldrig glömmer något men att memorering av ett stycke ändå kan hjälpa pianister att minska riskerna att tappa bort sig vid framförande på konserter. Memorering skulle kunna liknas med ett skyddsnät till uppspelet. 2.2 Fenomenologiskt perspektiv Det fenomenologiska perspektivet har historiskt sätt haft en stor roll inom musikvetenskapen då det kommer till analys, musikestetik och musikpsykologi (Nationalencyklopedin, 2017b). Inom fenomenologin har det lagts mycket fokus på de 3 Flow innebär en upplevelse av att ha full närvaro och vara helt inne i situationen och hantverket (Nationalencyklopedin, 2017a). 10

11 icke klangliga fenomenen och musikens inre struktur, varvid musikens uttryck och utommusikaliska associationer kommer i skymundan. Ordet fenomenologi kommer ursprungligen från det grekiska ordet phainomenon och betyder det som visar sig (Bengtsson, 2005, s. 12; Leijonhufvud, 2008, s. 12). Det är viktigt inom fenomenologin att det både finns ett objekt och ett subjekt för det handlar om vilken syn subjektet får och hur subjektet uppfattar objektet och därmed är objekt och subjekt beroende av varandra inom fenomenologin (Bengtsson, 2005). Filosofen Edmund Husserl var den som under sekelskiftet utvecklade idén om den moderna fenomenologin (Leijonhufvud, 2008). Husserl var emot hermeneutiken som vetenskap och ville främja att vetenskapen inte borde bygga på för- förståelse och att det naturliga borde räknas in i vetenskapen, vilket hen menade innefattar mycket mer än bara det konkreta (Leijonhufvud, 2008). Dessutom menade Husserl, enligt Leijonhufvud, att vetenskap om människan inte kan bortse från de känslor, tankar och liknande som inte går att observera. Leijonhufvud (2008) beskriver hur fenomenologer främst är intresserade av hur upplevelser visar sig hos individen snarare än kognitiv förståelse av orsak och verkan. Fenomenen ses heller inte på som autonoma inom fenomenologin menar Leijonhufvud. Utifrån filosofi inom fenomenologin har livsvärldsbegreppet utvecklats (Paulander, 2011). Livsvärlden är den värld vi lever och tänker i. Varje individ har en egen livsvärld som bygger på samverkan mellan individen själv och hens omvärld (Paulander, 2011). När individen erfar eller lär sig något nytt så förändras hens livsvärld (Paulander, 2011). Att människan är ett subjekt som lever i sin individuella livsvärld resulterar i att den fenomenologiska vetskapen om människan har svårare att accepteras och få status hos de traditionella vetenskaperna (Leijonhufvud, 2008). Leijonhufvud lyfter däremot fram att trots att fenomen uppfattas subjektivt så delar många människor samma uppfattningar och upplevelser av fenomen, vilket Leijonhufvud menar är en förutsättning för all human vetenskap. Leijonhufvud menar att om alla individer skulle uppfatta verkligheten på ett individuellt sätt skulle all forskning bli relativ och inte bara den som bygger på fenomenologi. Detta gör att begreppet intersubjektivitet 4 kommer till användning. 4 Intersubjektivitet innebär att flera subjekt delar vetskap om något, exempelvis att vi har gemensamma namn på färger trots att subjektet inte vet om det andra subjektet upplever färgen på samma sätt (Leijonhufvud, 2008; Nationalencyklopedin, 2017c). 11

12 3 Metodkapitel I detta kapitel beskrivs hur studien är utformad och varför. Med detta menas val av observationsmetoder, val av metod och fokusområde samt hur jag valt att dokumentera arbetet. 3.1 Observationsmetoder som använts i denna studie Jag valde att främst använda observation i andra ordningen som forskningsmetod. Efter varje övningspass och uppspelen så skrev jag ned vad jag kunnat observera. Då denna dokumentation i loggboksskrivande bygger på observationer som är utförda av mig under situationer då memoreringen varit huvudfokus så blir observationerna i andra ordningen. Cato R. P. Bjørndal (2005) benämner observation i andra ordningen som en observation som är kontinuerlig och som observatören är en del av. Bjørndal (2005) menar att observation i andra ordningen är de observationer, som denna, då människan inte både kan vara en aktiv observatör och samtidigt aktiv på det hantverk som hen observerar sig utföra. Jag använde mig av tre dokumentationsformer, två olika sorters loggböcker och en sorts videodokumentation. I min ena loggbok fokuserade jag delvis på hur många takter och vilka takter jag arbetade med. Jag studerade också vilka tider som jag övade den medvetna memoreringen av harmonik samt om det var med instrument eller utan instrument och då endast med noter. Jag förde också en loggbok i form av öppen reflektion direkt efter de tillfällen jag spelade upp. Samtidigt använde jag mig också av videoinspelning vid de tre olika uppspelningstillfällen. Jag ansåg att metoden att föra loggbok passade uppgiften eftersom jag då samlar upplevelser och reflektioner vilket jag upplever som extra viktiga med tanke på det perspektiv jag valt. Ostrukturerade loggböcker kan enligt Bjørndal (2005) ta en längre tid att bearbeta än strukturerade loggböcker vilket kan vara en nackdel. Jag valde därför att föra en strukturerad loggbok efter de dagliga övningspassen. Enligt Bjørndal är de strukturerade loggböckerna mindre tidskrävande att bearbeta men å andra sidan mer otydligt då det kommer till vilket fokus den som fört loggbok haft. Efter varje uppspelningstillfälle förde jag istället en ostrukturerad loggbok. Ostrukturerade loggböcker visar tydligare på vad som fokuserats på och kan vara mer ingående då det kom till den dokumenterandes egna upplevelser av situationen (Bjørndal, 2005). Ostrukturerade loggböckerna kan som tidigare nämnt vara mer tidskrävande att bearbeta. Eftersom jag endast valde att spela upp tre gånger så upplevde jag att arbetet med denna ostrukturerade loggbok skulle bli överkomligt. Jag upplevde att den ostrukturerade loggboken kunde ge mig en större inblick och fånga mina upplevelser under uppspelen på bästa sätt. Att jag också videofilmade mina uppspel upplever jag som en lämplig dokumentationsmetod. Detta eftersom jag ofta får minnesluckor vid dessa tillfällen och kanske inte minns exakt hur mitt pianospel varit. Bjørndal (2005) menar att kroppsspråk kan studeras i videoobservationer och visa på hur den observerade upplevde situationen. I detta arbete har förnimmelser en viktig roll. Dessutom anser Bjørndal att ljud och bildinspelning är den mest komplexa och noggranna formen av registrering och dokumentation som fångar upp verkligheten på det mest verklighetstrogna sättet även om det inte går att återspegla verkligheten helt. Detta gör 12

13 att videofilm som observationsmaterial kan vara användbar då den observerade kanske inte minns situationen eller då minnet upplevs vara bristfällig. Observationerna av videofilmerna gjordes i efterhand då jag tittade på videofilmerna under ett senare tillfälle än det aktuella. 3.2 Design av studien I denna del beskrivs hur studien är upplagd samt hur dokumentationerna och bearbetningen är utformad. Även studiens tillförlitlighet och de etiska överväganden som funnits i samband med studien tas upp Val av musikaliskt gestaltande projekt Jag har valt att undersöka hur övning i memorering av harmonik upplevs och fungerar i verkligheten och i uppspelningssammanhang. Detta har jag valt eftersom jag flera gånger kommit av mig på konserter och inte kunnat hitta tillbaka eftersom jag inte varit klar över vilka toner jag spelar. Jag hoppas memorering av harmonik ska kunna hjälpa mig att få mindre rampfeber och att det kan komma till nytta för mina elever om jag introducerar det för dem. Studiens undersökning varade under tolv veckor. Under dessa veckor hade jag totalt tre uppspel efter var tredje vecka varvid jag spelade upp för andra studenter som jag bad att komma till ett övningsrum på skolan. På uppspelen spelade jag upp så mycket jag mindes med ett försök per uppspelssammanhang. Det var tre uppspelssammanhang totalt. Vi befann oss i samma övningsrum under alla tre uppspel. Utöver dessa uppspel så hade jag totalt 120 övningspass som var jämnt fördelade under de tolv veckor som projektet fortlöpte. Under varje vecka var det fem dagar under vilka jag hade två övningspass av harmoniken per dag. Ett övningspass med instrument och ett övningspass utan instrument. Varje övningspass var 30 minuter långt och under dessa så gick jag igenom harmonik i stycket mentalt. Alla övningspass utfördes i mitt hem. Jag såg på noterna, de fall jag hade instrument, även händerna och fokuserade på vilket ackord det var i de takter jag studerade, vilken funktion ackorden hade i styckets tonart samt hur ackordstonerna var placerade och förhöll sig till varandra. Sedan föreställde jag mig de olika passagerna och försökte minnas och föreställa mig hur de bytte av varandra. När det kom passager där det inte var någon tydlig harmonik men exempelvis en skala så tänkte jag vilken skala det var, dess funktion och placering i den aktuella tonarten Val av dokumenterade situationer Jag har valt att dokumentera efter varje övningstillfälle och varje uppspel. Totalt mynnade det ut i 120 dokumenterade övningspass i den strukturerade loggboken, tre dokumenterade uppspel i den ostrukturerade loggboken och tre gånger som jag använt mig av videodokumentation även dessa vid uppspelen. På detta sätt får jag en överblick över det jag upplevt och varit med om dagligen under övningspassen samtidigt som jag då också kan observera det resultat som övningen mynnar ut igenom att studera de tre olika uppspelen. Dels har jag använt mig av loggbok men också videodokumentation vid de tillfällen jag spelat upp eftersom jag inte varit säker på att mitt minne kommer att stämma överens med verkligheten ifall jag exempelvis varit nervös vid uppspelen. Efter övningspassen användes alltså strukturerad loggbok som dokumentationsmetod, efter uppspelen användes istället ostrukturerad loggbok och videofilmning som dokumentationsmetod. 13

14 3.2.3 Genomförande av dokumentationerna Loggboken för övningspassen är strukturerade. De strukturerade loggböckerna tog inte så lång tid att fylla i då jag redan formulerat några frågor som återkom vid varje övningstillfälle. Frågorna var uppskrivna i en tabell som jag kopierat och använde mig av en likadan tabell varje vecka. En kopierad tabell räckte för en veckas övning. I och med att jag hade en likadan tabell varje vecka upplevdes det enkelt att fylla i och frågorna var för det mesta väldigt konkreta så som När övade du?, Datum?, och hur Hur många takter arbetade du med?. Det fanns endast två frågor som var lite mindre specifika och dessa var Hur har fokus varit? och Övrigt?. Detta gjorde att det gick fort att fylla i tabellerna efter varje övningspass. Loggboken för uppspelstillfällen var ostrukturerad. Efter varje uppspel förde jag en ostrukturerad loggbok där jag skrev allt jag tänkte på kring uppspelet. Jag skrev mestadels om hur jag upplevt att uppspelet gått och huruvida jag varit nervös eller hur det känts att framföra något jag lärt mig mentalt till skillnad till hur det brukar kännas att spela upp. Utöver den ostrukturerade loggboken filmade jag även uppspelen med min Iphone. Jag ställde den på ett notställ bredvid flygeln men framför åhörarna så att både ljudet men även mina kroppsspråk och minspråk skulle fångas i dokumentationen Bearbetning och analys av dokumentationerna Vid bearbetningen av observationsmaterialet sammanställde jag loggböckerna för att finna likheter och olikheter. Jag fokuserade på att se hur fokus varit och om det gick att se några samband med fokus i relation till om jag övade med eller utan instrument samt beroende på vilken tid under dagen som jag övade. Jag studerade också om det fanns några särskilda händelser som påverkade min övning eller om jag skrev ner andra saker som kunde vara antingen till fördelar eller nackdelar. Jag tittade även på hur många takter jag övade per övningstillfälle och om antalet skiljde sig beroende på om jag övade med eller utan instrument. Jag observerade dokumentationerna utifrån olika teman så som taktantal, fokus, tid på dagen samt om övningen var med eller utan instrument. Jag jämförde också de tre uppspelen genom de anteckningar jag fört efter varje uppspel och studerade om det fanns något som återkom eller förändrades mellan de olika gångerna. Jag tittade på om det gick att se någon skillnad i hur jag upplevde uppspelen och om det gick att se någon tydlig förändring eller utveckling jämfört med de andra två uppspelen. Jag observerade också mina videofilmer för att se ifall det gick att avläsa något utifrån mitt kroppsspråk och hur det gick att spela upp i jämförelse med vad jag noterat i den ostrukturerade loggboken. Sedan jämförde jag mina notat efter uppspelen med vad jag generellt skrivit efter varje övningspass Etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet Det är endast jag som observerats och som sammanställt och analyserat mina dokumentationer på egen hand. Det är inte möjligt, enligt Bjørndal (2005) att som enskild människa analysera allt i en situation och hjärnan gör istället ett automatiskt urval av information att lägga märke till. Om jag hade bett någon annan att hjälpa mig att observera mina övningar och uppspel hade de kanske avläst andra saker än jag nu 14

15 kunnat avläsa. Det människor ser och uppfattar bygger nämligen på deras egna erfarenheter och människor tenderar att förenkla information eller komplettera ofullständig information för att försöka förstå sin omvärld (Bjørndal, 2005). Det finns också risk en risk att den observerade ändrar sitt beteende när hen spelar upp på grund av kännedomen av att bli filmad (Bjørndal, 2005). I detta fall så anpassar jag kanske mitt beteende till situationen och den bild jag har av mig själv i uppspelningssammanhang. En annan aspekt är att jag är den enda som studeras i denna studie. Dessa olika faktorer gör att observationerna kan vara bristfälliga och det kan vara klokt att vara källkritisk till giltigheten och tillförlitligheten av denna studie. För att denna studie skulle kunna få mer trovärdiga och stärkta resultat skulle det behövas att fler deltog och att fler observerade så att observationerna kunde bli mer neutrala. Då jag själv valt att denna studie ska vara baserad på dokumentationer av mig själv och mitt arbete och ingen annan är det inte lika många etiska överväganden som jag har behövt göra som om jag dokumenterat någon annan också. Som Bjørndal (2005) skriver är det känsligt med observation då den som observeras kan få en negativ upplevelse och i värsta fall komma till skada om dokumentationen hamnar hos fel person eller inte hanteras på ett respektfullt sätt. Ännu mindre försvarbart skulle det vara ifall den observerade inte var medveten om att hen observerats (Bjørndal, 2005). Då jag observerat mig själv har de etiska övervägningarna i detta projekt varit försumbara. 15

16 4 Resultat I detta kapitel presenteras de resultat som går att utläsa efter att studiens observationsdata sammanställts och studerats. Inledningsvis kommer resultatkapitlet lyfta fram teman som studerats utifrån de dagliga loggboksanteckningarna från varje övningspass. Sedan kommer resultatet angående mitt kroppsspråk vid de olika uppspelen presenteras samt hur jag klarat att framföra stycket eller ifall jag kommit av mig. Därefter kommer sammanställningar från de ostrukturerade loggböckerna jag förde efter att jag spelat upp. Slutligen i detta kapitel sammanfattas alla dessa resultat. 4.1 Teman Teman som presenteras i resultatdelen utifrån övningspassen och den strukturerade loggboken; fokus, antalet takter, tidpunkt på dygnet och övriga kommentarer. Teman från de observerade uppspelen; kroppsspråk och mimik under uppspelen samt anteckningar efter uppspelen. 4.1 Fokus Det fokus jag lyckades ha under övningspassen var varken beskrivet som särskilt bra eller särskilt dåligt utan istället mestadels halvbra. Resultatet visar på att det tycks varit svårt att avgöra om fokus varit bra eller dåligt. Vad som därmed går att utläsa som ett resultat är att det inte var så ofta som fokus var jättebra eller jättedåligt men att fokus ofta var någonstans i mitten och var halvbra. Resultatet av studien visar också på att omgivningen påverkade hur jag upplevde att fokus varit. Det var svårare att sammanställa och få en klar bild av hur fokus har varit än vad jag tänkt att det skulle vara. Mycket beror det på att jag använt ord som kanske, tror, sådär och liknande ordval som är tvetydliga i sin karaktär. Att loggböckerna innehåller dessa ordval är delvis en konsekvens av att jag valt att strukturera loggböckerna på ett sätt som gjorde det möjligt att besvara hur fokus hade varit med hjälp av ord. Om det istället hade varit siffror som användes för att beskriva hur bra fokus hade varit på en skala med siffrorna ett till tio, så hade det möjligtvis gett en mer tydligt bild av hur upplevt fokus varit. Däremot har de formulerade orden i loggboken också ibland förklarat varför svaren på frågan inte alltid känts så självklara när de skulle besvaras. Exempelvis så står det vid ett tillfälle: Vet inte om fokus var bättre eller om jag bara börjar förstå/lära mig det men det känns bra och var kul! (Landahl, 3/ ) Formuleringarna visar också på att omständigheterna i livet runt omkring haft en betydelse för hur mitt fokus varit: Bra med tanke på omständigheterna. Ständigt på två ställen med mitt fokus. Gråtandes men det gick ändå rätt bra. (Landahl, 28/ ) Detta var den tydligaste meningen som visade på att omständigheter och studiemiljön kan ha stor betydelse för dels huruvida vi upplever oss fokuserade och hur vi faktiskt kan bli tydligt störda eller få mer fokus. I loggboken så stod det flera gånger trött eller för trött som svar på hur fokus varit. Det visar på att trötthet är något som försämrar fokus. Det gick också att se att de övningspass där telefonen var på och där jag tog emot 16

17 sms eller samtal blev mindre fokuserade än de övningspass där telefonen var avstängd. Detta bidrog till att jag tidigt i studieprocessen fick som vana att ställa telefonen i flygplansläge under varje övningspass. Faktorer som sociala relationer, stress inför uppspel, engagemang eller ointresse, ljud som uppstår runt studiemiljön och huruvida jag åt något eller drack kaffe under övningspassen hade betydelse för hur jag upplevde att mitt fokus hade varit. Ibland varierade också fokus genom övningspassen och ett exempel är hur envishet kan öka ens engagemang en stund in i övningspassen: Blev envis. Kände först nä vad är detta jag orkar inte sedan insåg jag att jag faktiskt är tvungen att försöka förstå, blev bättre då. (Landahl, 28/9-2016) Att ändra känslan av att vara orklös till att bli motiverad att klara av något som verkar svårt eller att ta sig över ett hinder återkom flera gånger i min loggbok. Nedan har jag sammanfattat vad jag utläst som de bästa förutsättningarna för fokus utifrån mina loggböcker. Förutsättningar för bra fokus tagna från min strukturerade loggbok: inte vara trött, inte ha för mycket saker i sociala relationer att oroa sig över eller tänka på, att känna intresse, att ha telefonen avstängd, att äta eller dricka samtidigt som memoreringen sker, att inte vara stressad, samt att slippa distraherande ljud från omgivningen under memoreringsprocessen. Detta är vad jag i mina dokumentationer beskrivit som några faktorer som utgör de bästa förutsättningarna för övningsfokus. Enligt vad som går att utläsa i loggböckerna skulle motsatser ge de sämsta förutsättningarna för bra fokus. Generellt sett har jag dokumenterat att fokus varit bra fler gånger än det varit dåligt. Det går också att se att jag upplevde att fokus ibland var sämre vid övningspass utan instrument. Samtidigt har jag också skrivit hur det lätt blev spel istället för övande när jag hade tillgång till instrument samt hur snygga partier i stycket kunde få mig att tappa fokus. Detta får mig att istället fundera på hur faktorerna tid och antalet takter kan påverka hur bra fokus man upplever sig ha Antalet takter Antalet takter som jag övade på skiljde sig tydligt mellan övningstillfällena. De två tydligaste faktorerna som påverkat hur många takter jag övat är om jag haft ett instrument eller inte när jag övat och när i projektet som övningspasset varit placerat. Generellt sett har jag under övningspassen övat fler takter med instrument än vid övningspass utan instrument. Det var endast två dagar som jag övade på fler takter när jag medvetet memorerat med endast noterna, än då jag medvetet memorerat med noterna vid instrumentet. Antalet takter jag övat på vid respektive övningspass har också ökat under projektets gång. Denna ökning har varit tydlig både de gånger jag övat med och då jag övat utan instrument. Däremot är inte ökningen stabil utan det syns att vissa dagar har jag hunnit studera fler takter medan jag andra dagar inte alls hunnit med 17

18 lika många takter. Dock är det tydligt att det varit en ökning av antalet studerade takter genom processens gång. Att det under vissa dagar varit möjligt att studera fler takter skulle kunna bero på att jag inte alltid studerade samma takter och istället varierade vilka takter jag arbetade med: Jag måste spela riktigt långsamt för att hjärnan ska hinna tänka ters/kvint där och beståndsdelarna i harmoniken samt var de är placerade. (Landahl, 30/ ) Det var inte alltid så att jag började från början. Detta var delvis för att jag ville ha fler startpunkter ifrån vilka jag kände mig säkrare. Någon dag skrev jag exempelvis att jag behövde öva mer på just två sidor i stycket som jag upplevde som svårare just då. När harmoniken var mindre komplex och med färre harmoniska byten så upplevdes det också som enklare att memorera och att jag han med fler takter: Intressant hur vissa delar blir mkt enklare nu och intressantare när man minns/förstår sig på harmoniken. (Landahl, 6/ ) De partier som hade stegvist rörande stämmor i båda händerna eller mer harmoniska byten visade sig oftare vara svåra att memorera. Vid dessa partier behövde hjärnan också mer tid att tänka precis som i citatet ovan på sidan, som är taget från den trettionde november Tidpunkt på dygnet Det var ovanligt att övningspassen var placerade på förmiddagen. Mestadels övade jag under kvällen eller runt middagstid. Detta är tydligt både vid de övningspass jag hade med instrument och de övningspass som var utan instrument. De flesta övningspassen började efter klockan två på eftermiddagen. Vanligast var övningspassen runt middagstid men det var också vanligt att övningspassen var i samband med att jag skulle gå och lägga mig och därmed senare på kvällen. De tre vanligaste tiderna som jag övade utan instrument var, uppräknade med vanligaste tiden först, mellan klockan fem till sex på kvällen, tio till elva på kvällen eller tre till klockan fyra på eftermiddagen. Med instrument var det lika vanligt att jag övade mellan klockan fyra till fem på eftermiddagen som att jag övade mellan klockan elva och tolv på kvällen. De nästa vanligaste tiderna att öva på var mellan klockan sex och sju på kvällen eller efter klockan tolv på natten. Sedan var tiden mellan klockan sju och klockan åtta en tid som också förekom lite fler gånger Övriga kommentarer Redan efter en vecka, hade jag automatiskt börjat använda memorering i form av att tänka i ackord i andra stycken som jag spelade. Under den andra veckan i projektet fascineras jag över att det känts enklare då jag börjat memorera utan piano och sedan försökt memorera vid pianot än motsatt ordning. Den fjärde veckan in i projektet upplevde jag hur jag började tänka i större bitar och började få mer överblick vilket jag beskrev upplevdes som häftigt. Sedan under vecka sex så får jag min första erfarenhet av hur projektet påverkat mig i min övriga övning och konsertförberedelser: 18

19 Supertrött gick dåligt att fokusera då jag faktiskt höll på att somna. Kan berott på att jag spelat konsert idag. PS. Påbörjat harmonitänk räddade verkligen mig på konserten idag. (Landahl, 2/ ) Citatet visar på att processen hjälpt mig med min memorering och mitt ackordtänk i andra stycken. Det är även under denna vecka som citatet är taget som jag verkligen beskriver min tacksamhet för projektet för första gången Kroppsspråk och mimik under uppspelen Det finns några teman som återkommer i hur jag rör mig och använder min mimik under de videofilmade uppspelen. Ett av dessa är att jag varje gång jag kommer av mig skakar på huvudet och börjar le stort med stängd mun. Ett irriterat leende som snarare ser ut som att jag biter ihop. Jag ser inte så förfärad ut utan snarare lättsam eller irriterad på grund av hur jag ler. Ett annat mönster är att jag i videodokumentationerna studerar pianot och mina händer väldigt noga med blicken, nästan som om jag stirrar på dem. När det kommer svårare passager så tycks jag också stirra mer intensivt på vad som sker. Detta mönster går att se i alla tre videofilmerna. När jag skriver svårare partier så menar jag främst partier där harmoniken byts ofta eller där det är flera stämmor som rör sig mycket. Under dessa partier så tycks jag stirra mer ner på pianot och också böja ner min nacke. I andra filmklippet så går det att se hur jag kommer av mig men sedan börjar om på ett nytt ställe i stycket. Det är efter två minuter och femtio sekunder jag stannar upp och har en minneslucka i närmare tjugofem sekunder innan jag börjar om igen ifrån ett annat ställe i stycket. Under tiden som jag har min minneslucka så testar jag runt lite över pianot men hittar inte rätt. Efter det stirrar jag rakt fram och hmmar som att jag funderar på olika ställen att starta på innan jag plötsligt säger okej, jag tror jag börjar från ett annat ställe. Under denna period verkar det nästan som att jag talar med mig själv och inte tänker på publiken men istället är helt inne i min egen hjärna för att komma på ett parti var jag kan börja. Jag tittar inte på publiken och jag hmmar för mig själv när jag testar mina kunskaper för att se om jag kan finna tillbaka till stycket där jag kommit av mig. När jag studerat filmerna i efterhand så känner jag ett obehag de gånger jag kommit av mig och upplever att det varit väldigt många gånger. Något obehag går däremot inte att se i filmerna. Min första tanke är om det bero på att jag tänker på harmoniken och därmed också faktiskt undrar vad som ska bli nästa ackord. Även vetskapen om att detta är ett speciellt projekt där jag utforskat min svaga punkt kan nog också bidra till någon form av acceptans till när det går fel och känns hemskt. En tredje tanke skulle kunna vara att jag vet att jag filmar mig själv och då kanske skämtar bort situationen med ett leende. Jag tror däremot att mina två första förklaringarna skulle kunna vara orsakerna till att jag ser så lugn ut. Detta dels då ögonen var väldigt fokuserade och inte det inte gick att urskilja något skämtsamt i blicken under dessa sekunder Anteckningar efter uppspelen Första uppspelet vågade jag inte göra inför mer än en person, de andra uppspelen inviterades publik genom en gruppchatt och det kom några fler. Det som jag skrivit i de första anteckningarna efter mina två första uppspel är att det känns stelt, hemskt och besvärligt. Jag uttrycker också min missbelåtenhet över att jag trodde jag skulle lärt mig 19

20 mer och att det inte skulle ta sådan tid att lära sig, tiden det tar uttrycks som om det vore en nackdel. Under första uppspelet så beskriver jag detta genom att skriva: Förhoppningsvis kan jag mer nästa gång. Lite konstigt kanske att jag skriver förhoppningsvis Jag har uppenbarligen haft höga förväntningar på detta som kanske har fått sig en smäll. (Landahl, 25/ ) Efter det andra uppspelet formulerade jag att det gått sämre än vad jag hoppats på och efter tredje uppspelet var jag glad att jag lyckats ta mig igenom hela sonatssatsen. Loggboken visar dock genomgående på en fascination, om dock något avtagande, över att det kändes annorlunda att framföra något som var inlärt med hjälp av medveten memorering av harmoniken jämfört med att memorera ett stycke genom att spela och öva på det mycket tills det sitter. Jag skrev i loggboken att jag upplevde mig ha mycket mer överblick och kontroll och formulerade det så det framstod som en klar fördel. Efter första uppspelet beskrevs däremot känslan också som aningen skum och att det var en lika stor förändring i hur jag tänkte som att plötsligt börja gå baklänges istället för framlänges. Det har varit en stor upplevelse, detta projekt, med mycket känslor utifrån vad att går att utläsa från loggboken. Samtidigt beskrivs upplevelsen mestadels som positivt i loggböckerna. Efter första uppspelet beskrevs att det gick att finna tillbaka efter en minneslucka efter att jag medvetet memorerat. I de sista anteckningarna beskrevs det hur det infann sig en känsla av att det skulle vara möjligt att minnas stycket i flera månader utan att egentligen öva på det, efter att dessa övningspass med memorering var genomförda. 4.2 Sammanfattning Loggböckerna visade på att jag upplevt det svårt att avgöra hur fokus varit under övningspassen och att det är flera faktorer som bidragit till detta. Dels verkar det kunna vara svårt att avgöra då fokus lätt ställs i proportion till vad som presterats och det resultat vi kan se. Generellt sätt så var dock fokus ofta beskrivet som bra. Det gick också att se att fokus blev bättre då jag inte kände mig för trött, hade ett ständigt intag av mat eller dricka som bidrog till energi eller när jag kände ett intresse för att memorera. Andra faktorer som gick att avläsa som bidragande till hur fokus varit, var de som berörde min omgivning. Både då det kommer till den studiemiljö jag befann mig i till mina sociala relationer och om det fanns mycket som stressade mig eller inte hade stor betydelse för hur jag upplevde mitt fokus. Det fanns också tillfällen då jag formulerade det som att det kunde vara svårt att veta om fokus varit bra, eller om jag bara hade börjat förstå och lära mig stycket och dess uppbyggnad. Anledningen till detta upplevde jag berodde på hur resultatet tolkas in i hur upplevt fokus varit. Jag har också formulerat att takterna var av olika svårhetsgrad vilket resulterade i att antalet takter jag hann öva varierade. Min övning var sällan på förmiddagarna. Jag övade mest på kvällen, främst då jag övade med mitt instrument. När jag övade utan mitt instrument och endast noterna var det dock vanligare att jag upplevde mig ha dåligt fokus. Detta är intressant då jag många gånger skrev trött eller för trött då jag upplevde mig ha dåligt fokus. På de videofilmer som jag gjort går det inte att se att jag upplever situationen som jobbig. Jag ler exempelvis alltid när jag går till och från flygeln i filmerna, samtidigt har 20

21 jag skrivit ner i mina loggböcker efter uppspelen hur jag upplevde situationerna som stela och hemska och hur det känts pinsamt. Det går att se att kroppsspråket inte helt stämmer överens med hur mina känslor var. Däremot gick det att se både i loggboken och på uppspelet att jag verkade tänka mer på vad mina händer gjorde och att om jag kom av mig så lyckades jag komma tillbaka efter flera tillfällen varvid jag haft minnesluckor. Om jag inte hade memorerat medvetet hade chanserna att komma tillbaka in i stycket efter en minneslucka varit mindre. Den mentala övningen kom också att påverka min övriga övning och resultatet av de konserter med andra stycken som jag hade på ett positivt sätt, i samband med memoreringsprojektet. Trots att det för mig upplevdes ta längre tid att medvetet memorera på detta sätt så gav det mig nya erfarenheter och tankesätt. Av vad som går att avläsa från dokumentationerna tycks den medvetna memoreringen ändå upplevts haft stora fördelar. Min livsvärld har till viss del förändrats i och med detta projekt och öppnat mina ögon. Var det egentligen nu som jag började gå framlänges istället för baklänges? 21

22 5 Diskussion I detta kapitel diskuteras de frågeställningar som presenterades i uppsatsens inledning. Diskussionerna bygger på bakgrunden och de resultat som framkommit. Vidare beskriver denna del några av de betydelser denna studie skulle kunna ha för mig och andra blivande musiklärare samt hur denna studie skulle kunna utvecklas eller fördjupas. 5.1 Resultatdiskussion Innan jag gjorde denna studie tänkte jag att memorering var något som var mer intellektuellt i sin karaktär och att det krävdes mycket aktivt tänkande med hjärnan. Genom projektet har jag lärt mig att det går att memorera och minnas på olika sätt. I denna studie använde jag ett sätt att memorera på som byggde på mentala övningspass där det intellektuella minnet fick stor betydelse. Detta gjorde att jag använde en metod där jag tänkte harmoniken innan jag spelade istället för omvänt. Människan minns dels genom kinestetiskt minne (också kallat muskelminne), intellektuellt minne, auditivt minne och vissa kan även minnas bildligt om de exempelvis har fotografiskt minne (Bruser, 2013). Chaffin, Logan och Begosh (2009) menar att memorering ses på som mystiskt sin process och individuellt till sin karaktär. Om en sådan bild av memorering skulle finnas hos lärare skulle memorering för dem kunna ses på som något som är svårt att lära ut. En memoreringsprocess skulle säkert kunna utformas på olika sätt med tanke på alla olika sätt människan kan minnas. Ett sett är det som jag testat i denna studie, varvid det intellektuella minnet varit i grunden till memoreringen och haft avgörande betydelse i studiens övningspass. Den här studiens memoreringsprocess var intellektuell då det kom till hur jag memorerade. Jag använde mig utav mitt intellektuella minne för att placera styckets information om harmonik i hjärnan så att jag kunde komma ihåg harmoniken till uppspelen. Många studenter memorerar stycken motoriskt samtidigt som de övar så att de minns med hjälp av associative chains (Chaffin, m.fl, 2009). De memorerar sina stycken samtidigt som de lär sig spela dem på ett sätt så att minnet är beroende av vad som just spelats i stycket. Detta kan leda till att det blir svårt att komma in igenom hela stycket om de spelar fel på ett ställe (Chaffin, m.fl, 2009). En viss form av memorering förekommer under den dagliga övningen med det går också att memorera något mer medvetet med ett minne som blir content adressable vilket jag gjort med harmoniken i denna studie. Dessa olika typer av memorering påverkar på vilket sätt vi minns. Enligt Chaffin, Logan och Begosh (2009) är medveten memorering säkrare, särskilt om man inte alltid börjar ifrån samma ställe, för att minnet inte ska bli för beroende av vad den musicerande spelat innan. Studiens resultat visar på hur jag upplevt det frustrerande att det tagit längre tid att få några märkbara resultat från övningen än vad jag hade trott vilket upplevdes som en nackdel. Samtidigt upplevde jag en stor säkerhet när jag väl hade memorerat harmoniken och allt efter studiens gång upplevde jag en större säkerhet i stycket när jag visste harmoniken vilket i stället skulle kunna ses på som en fördel. Möjligen upplevdes det säkrare då minnet i denna studie blivit mindre beroende av kontext efter att övningspassen varit utformade så att jag memorerat intellektuellt från olika starthållplatser snarare än kinestetiskt. 22