Utvecklingspsykologi. Socioemotionell. Viktiga frågeställningar

Transkript

1 Utvecklingspsykologi Fysisk Kognitiv och perceptuell Socioemotionell Fysisk Längd Vikt Inre organ Skelett Nervsystem Motorik Kognitiv och perceptuell Tankar Språk Symboler Varseblivning Fantasi Medvetande Tolkningar Socioemotionell Personlighet Identitet Roller Relationer Viktiga frågeställningar Arv och miljö Kontinuerlig diskontinuerlig Tidiga sena erfarenheter Lika för alla (generell) individuella skillnader Spädbarnsåren 0 2 år Fysisk utveckling inkl hjärnan, sömn vakenhet, motorisk utveckling, rörelse, födan Kognitiv utveckling inkl barnets upplevelsevärld (habituering, preferens) och syn, djupuppfattning, hörsel, lukt & smak m m; Piagets teori; lek, språk, kommunikation Socioemotionell utveckling inkl a) känslor: grundkänslor (glädje, vrede, överraskning, fruktan, ledsenhet, avsky, förvåning) och härledda känslor (skam, skuld, svartsjuka) b) temperament (aktivitet, irritabilitet, humör, närmande undvikande, reaktivitet, tröstbarhet, regelbundenhet) c) självmedvetande 1

2 Temperament * Aktivitetsnivå * Regelbundenhet ( rytmicitet ) * Distraktionströskel ( distraherbarhet ) * Positiv eller negativ hållning som karakteristisk reaktion inför en ny situation ( närmande undvikande ) * Anpassning vid förändringar i de dagliga vanorna ( adaptation ) * Ihärdighet och uppmärksamhetstid ( uppmärksamhetens omfattning och persistens ) * Tröskelnivå för sinnesintryck ( responströskel ) * Reaktionens intensitet * Positiv eller negativ sinnesstämning Se efter på vad innebörden är i The Difficult Child The Easy Child Och inte minst begreppet Goodness of fit Anknytning (se bokens beskrivning av attachment) Trygg anknytning Otrygg anknytning: Undvikande typ Ambivalent typ Desorienterad typ Vad som krävs för en trygg anknytning är: Kontinuitet, Värme/kärlek, Responsivitet och Sensitivitet (lyhördhet) Har man detta i tillräckligt stor mängd ( good enough ) brukar barn få en trygg anknytning Jämför det mer begränsade begreppet prägling, som används för djur. Konsekvenser av trygg resp otrygg anknytning rör fr a den socioemotionella kompetensen, som sätts ner vid otrygg anknytning. ANKNYTNING (attachment) Redan fostret har förmågan att registrera och minnas ljudet av mammans röst. Under de första dagarna och veckorna använder spädbarnet alla sina sinnesmodaliteter (syn, hörsel, lukt, smak och känsel) för att lära känna sin omgivning och de personer (föräldrarna, syskonen) som ständigt återkommer. Det nyfödda barnet har dock en mycket begränsad beteenderepertoar. Det kan inte vända sig eller röra huvudet, och de flesta kroppsrörelserna är reflexmässigt snarare än viljemässigt styrda. Från början består spädbarnets signalsystem enbart av skriket och förmågan att fästa blicken under kortare stunder. Att höra spädbarn skrika är obehagligt, och som vuxen vill man, nästan till varje pris, få slut på skriket. De flesta föräldrar svarar, tack och lov, på spädbarns skrik med olika försök att trösta barnet. I sällsynta fall går det däremot som vi vet riktigt illa; då reagerar vuxna med att tysta spädbarn på helt andra sätt. Förstadium till anknytning. Efter en tid får spädbarnet också förmågan att avge positiva signaler, det s k sociala leendet växer fram och gläder alla som får ta del av det. Vid ett par månaders ålder låter sig spädbarn tas om hand (t ex bytas blöja på) av olika personer, och det tittar intresserat på nästan alla som visar det intresse. I takt med att det sociala leendet växer fram blir det dock allt tydligare att de personer som känner barnet bäst, och har haft mest positiv interaktion med, är de som lättast framkallar igenkännande glädjeyttringar hos barnet. Detta markerar övergången till nästa fas i anknytningsutvecklingen. Anknytningens påbörjas. Efter ungefär fyra månader får föräldrarna lättare och främlingar i allmänhet svårare att framkalla sociala leenden, och barnet börjar nu också kunna visa at det föredrar att bli omhändertaget (t ex bytt blöja på) av några få personer som barnet känner väl. Om barnet av någon anledning börjar skrika, får främmande personer allt svårare att trösta barnet. Barnet visar alltså på olika sätt att det nu är mer selektivt, och att det helt enkelt föredrar att vara med vissa människor framför andra. Upplevelsen av att på så sätt vara utvald av det egna spädbarnet, är för de flesta föräldrar en mycket positiv upplevelse, en upplevelse som också för med sig känslan av ansvar - det är mig barnet är beroende av för sitt välmående och sin överlevnad. Dessa känslor är mycket viktiga, eftersom de ska bära barn och förälder genom många stunder av påfrestningar (som sömnbrist, mjölkstockning, krångel i partnerrelationen och frånvaro av vuxenkontakter). 2

3 Under de första månaderna i livet, innan anknytningen utvecklats på riktigt, är förälderns viktigaste uppgift (förutom att ge mat, värme och beskydd) att bistå barnet med känslomässig reglering. Spädbarn tål inte några längre stunder av starka negativa affekter, och deras förmåga att reglera och modulera starka känslor är begränsad. De övermannas lätt av dem och behöver förälderns hjälp att successivt lära sig det som brukar kallas känslomässig självreglering. Detta är inte något man lär sig en gång för alla, eller som man inte kan lära sig senare. Men livet underlättas om man får tidig hjälp att känna igen, reglera och härbärgera olika starka känslor. Här spelar föräldern en väldigt viktig roll redan under barnets första halvår. Det som gör att man skiljer denna fas från nästa är att barn i åldern fem till sex månader i allmänhet inte visar separationsrädsla ännu, dvs om föräldern lämnar barnet börjar det inte omedelbart att skrika efter föräldern. Anknytningsbeteendet når sin höjdpunkt. Några månader senare, ofta vid ca sju månaders ålder, sker det i de flesta fall en abrupt förändring. Barnet protesterar kraftfullt om det skiljs från sin förälder och det accepterar inte att bli omhändertaget av personer som det inte känner sedan tidigare. Även personer som haft relativt mycket kontakt med och passat barnet, t ex mor- och farföräldrar, kan nu få svårigheter i umgänget med barnet. Vid nio till tio månaders ålder kan barn i allmänhet krypa omkring och därmed i någon mån själva reglera avståndet till föräldern. Barnet visar nu ett målstyrt beteende, genom att reglera avståndet till föräldern med avseende på om anknytningssystemet är påslaget eller ej. När allt är frid och fröjd leker barnet till synes obekymrat om förälderns närvaro, och man kan få intrycket att det inte bryr sig om ifall föräldern är där eller inte. Om det kommer in en främmande person i rummet, eller ännu värre om föräldern lämnar rummet, slås dock anknytningssystemet på och barnet vill genast öka närheten till föräldern. Det är när man ser denna beteendesekvens som man vet att barnet har format en specifik känslomässig relation, en anknytning. Anknytningen, i form av detta nästan reflexmässiga beteendemönster, når sin höjdpunkt någon gång under det andra levnadsåret. I takt med att barnets kognitiva förmåga utvecklas (minne, språk, symboliseringsförmåga) får det fler möjligheter att hantera möten med främmande människor och separationer från föräldrarna. Därmed avtar det reflexmässiga anknytningsbeteendet i styrka. Barn fortsätter dock att vara känsliga för separationer från sina anknytningspersoner ytterligare några år, i synnerhet om separationen sträcker sig över flera dygn, och i all synnerhet om den innebär att barnet ses efter i en främmande miljö av personer som barnet inte känner väl sedan tidigare. Förskoleåldern 3 6 år Fysisk utveckling Ex hjärnan. Hög nivå på myelinisering, vilket medför högre sändningshastighet Bättre kontroll av fysisk aktivitet Mindre klumpiga Kognitiv utveckling Symboliskt tänkande, låtsaslek; en barkbit blir en båt Preoperationellt tänkande (2 6 år) Reversibilitet Centrering Konservation Egocentrism Animism Jean Piaget

4 Socioemotionell utveckling Självbild Lugnare, stabilare Erikson: aktivitet underlägsenhet Inlärd hjälplöshet Ungdomsåren år Fysisk utveckling Puberteten Kroppsuppfattning Sexualitet Experimenterande och risktagande Kognitiv utveckling Formelt operationellt tänkande Egocentrism Socioemotionell utveckling Identitet: Erikson Anknytning: Bra inre arbetsmodeller lättare med relationer Relationer till jämnåriga Tonårshjärnan Piaget var kunskapsteoretiker och arbetade med hur formerna för tänkandet utvecklas och hur barnet skapar sig en världsbild. Hans syn på utveckling vilar på biologisk grund. Enligt Piaget genomgår alla barn utvecklingsstadier i sitt tänkande i en lagbunden ordning. Utvecklingen är styrd av inre processer hos människan. Medfödda egenskaper utvecklas genom mognad och undervisningen anpassas till individens naturliga kunskapsutveckling. Piaget har skapat en förståelse hos pedagoger världen över, en förståelse och kunskap om att barns och vuxnas föreställningsvärld skiljer sig radikalt från varandra. Han har bl. a beskrivit hur barn resonerar under olika perioder i sin utveckling och hur barn successivt kommer fram till den vuxnes förmåga att tänka logiskt. Sensomotoriskt stadium (0 2 år) Differentierar sig själv från föremål Börjar förstå att man t ex kan påverka en skallra så den låter Börjar förstå att saker existerar även om man inte direkt ser dem Det preoperationella stadiet (2 6 år) Lär sig använda språk och att representera föremål med bilder och ord Tänker fortfarande egocentriskt: har svårt att förstå andras perspektiv Klassificerar föremål med hjälp av bara en egenskap, t ex väljer bara saker med röd färg oavsett hur de ser ut, eller väljer alla som är fyrkantiga oavsett färg. 4

5 Några utvidgningar och ytterligare speciella drag i barnets s k preoperationella tänkande under denna period (2 6 år): 1. Svårt förstå till höger och till vänster 2. Svårt förstå vilken som är en annan persons högra hand om barnet sitter mitt emot (tecken på barnets egocentrism ) 3. Svårt förstå vad som menas med större, mindre, varmare, kallare (dvs komparativa former) Har svårt att förstå tider: Är en minut är kortare eller längre än en timme? Tror att det med tiden kommer ifatt sin fem år äldre bror Tror att klockan inte mäter tiden på samma sätt när man springer som när man går långsamt Förstår inte historiska datum. Ofta meningslöst med årtal: Mamma när är 1914? Har problem med släktskapsförhållanden En femårig pojke berättar att han har två bröder, Lars och Tobias. När man frågar honom om Lars också har två bröder svarar han nej, han har bara en, Tobias. Vid den här åldern kan barnet bara se sig själv som någon som har bröder, inte som någon som är bror. Tror att föremål är levande eller besjälade (animism) Dumma sko, Elaka stol Saknar s k konservation: Tror att saker förändras bara för att det ser ut så för ögat. Det blir mer lera om man rullar ut en lerklump till en lång limpa Det blir mer vatten om det hälls upp i en smal bägare än i en bred Det blir fler koppar än fat om kopparna sprids ut över en större yta. Detta trots att barnet sett att det nyss stod en kopp på varje fat. På samma sätt: Barnet anser att det blir fler blommor än vaser om blommorna sprids ut över en stor yta, även om man nyss haft en blomma i varje vas. Effekten syns även i sådana fall som när pappan sätter på sig en tomtemask. Vips blir han en tomte. Barnet kan t o m i 2 4 års ålder påpeka att tomten har samma kläder som pappa, men inser ändå inte att det är pappan. Samma sak hände i en undersökning där man efter viss träning kunde sätta en hundmask på en katt. 4 åringarna hävdade bestämt att katten nu förvandlats till en hund, trots att masken placerats på katten medan barnet såg på. Det konkret operationella stadiet (6 12) år Kan tänka mer logiskt om föremål och händelser. Får nu konservationsförmåga. Klassificerar föremål efter flera egenskaper samtidigt och kan ordna dem i serier efter en enda dimension, t ex storlek Det abstrakt/formellt operationella stadiet, (12 år ) Kan tänka logiskt om abstrakta saker och påståenden och testa hypoteser systematiskt Blir intresserad av det hypotetiska, framtiden och ideologiska problem 5