Depression i primärvården. - en studie av vårdkonsumtion och läkemedelsanvändning. Martin Lägervik. Primärvårdens FoU-enhet 2010:5

Transkript

1 Qulturum Rapport Depression i primärvården - en studie av vårdkonsumtion och läkemedelsanvändning Martin Lägervik Primärvårdens FoU-enhet 2010:5

2 Författare: Martin Lägervik, ST-läkare Mullsjö vårdcentral Handledare: Sven Engström, distriktsläkare Primärvårdens FoU-enhet ISSN

3 1. Sammanfattning Antalet patienter med diagnosen depressiv episod (F32) har ökat de sista 20 åren. Det innebär förutom lidande för patienterna, stora kostnader för samhället i form av sjukskrivning och förtidspension. Det finns evidens för att tidig diagnos och behandling minskar risken att återinsjukna i depression. De flesta patienter får behandling med läkemedel, i första hand SSRI, men de senaste åren har även psykoterapi visat god effekt. Målet med studien var att visa aktuell incidens av depressionsdiagnos fördelat på kön, ålder och socioekonomisk grupp, samt hur patienter med depression konsumerar sjukvård. Tidigare studier har visat att området är otillräckligt utforskat. Metod: Statistik har hämtats från flera databaser; Vårddatalagret I Östergötland, som innehåller all hälso- och sjukvårdskonsumtion I Östergötlands landsting, Befolkningsregistret och Socialstyrelsens Läkemedelsregister. Vi har valt att studera nyinsjuknade i diagnosen depressiv episod (F32) under ett år, Resultat: 64 % av dem som fick diagnos depressiv episod (F32) var kvinnor. Depression var vanligare i lägre socioekonomiska grupper både hos män och kvinnor, bortsett från den äldsta gruppen, +85 år, där det var vanligast i den högsta socioekonomiska gruppen. De flesta patienterna behandlades med SSRI, och vanligast var Citalopram. Män fick oftare än kvinnor Mirtazapin och av vissa preparat ökande doser med stigande ålder. Nästan 80 % av patienterna fick sin diagnos inom primärvården. Kvinnor hade fler besök till läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och kuratorer än män. Få patienter fick träffa psykolog, bara cirka en av hundra med depressionsdiagnos medan ca 8 % besökte en kurator. Studien pekar på att depressionsdiagnos inte är jämnt fördelat i befolkningen. Det är nästan dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män, och vanligare i låg och näst lägst socioekonomisk grupp, frånsett den äldsta gruppen +85 år, där både män och kvinnor med hög socioekonomisk status var vanligast. De flesta diagnoserna ställs i primärvården varför det är viktigt med fungerande vårdkedjor där. Få patienter fick träffa kurator och psykolog varför det sannolikt var få som erbjöds psykoterapeutisk behandling. 3

4 1.2 Summery English version The last 20 years the numbers of patients diagnosed with depressive episode (F32) have increased and the cost for society heightens because of early retirement and increased sick leave. There is evidence that early diagnose and treatment will decrease the risk of new episodes of depression. Most patients are treated with SSI but also cognitive behavioural psychotherapy has been shown effective. The aim of this study was to highlight the current prevalence of depression in different age and social groups, and how patients diagnosed with depressive consume health care. Earlier reviews/studies have shown that the area is inadequately investigated, and costs are uncertain. The data was retrieved from multiple databases: Vårddatalagret in Östergötland which contains all health care consumption at all health care facilities in cooperation with the county council of Östergötland, the National Population Register and the National Drug Register in Sweden. Results: 64 % of those diagnosed with a new depressive episode (F32) were women. Depressive episode was more frequent in both men and women in lower socioeconomic groups except in the oldest group, +85 years, where individuals in the highest socioeconomic group had the highest incidence of depressive episode. Most patients where treated with SSRI and most common where Citalopram. Mirtazapin was more often used among men. Men tended to receive higher doses of several drugs with increasing age. Almost 80 % of the patients were diagnosed in primary care. Women did more visits to doctors, nurses, physiotherapists and social workers than men. Few patients saw psychologists. In summary, almost 80 % of patients with depression were diagnosed in primary care and two thirds of those diagnosed were women. Young and middle aged individuals in low socioeconomic groups more often had depressive episodes (F32) than higher socioeconomic groups. Men tended to receive higher doses of some antidepressants with increasing age which points out the importance of annual drug reviews in elderly. Both men and women had 1.9 revisits to doctors after receiving the diagnose depression. The latest recommendations of treating depression stipulate increased use of psychotherapy and this study, however, showed that very few of the patients visited psychologists and social workers. 4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. SAMMANFATTNING SUMMERY ENGLISH VERSION BAKGRUND SYFTE FRÅGESTÄLLNINGAR METOD RESULTAT DISKUSSION REFERENSLISTA RAPPORTER ARTIKLAR

6 2. Bakgrund Antalet personer som varje år får en depressionsdiagnos har ökat de sista 20 åren. En tidigare studie från Östergötland visade att åren 2001 till 2006 ökade den andel av befolkningen som under året fick en depressionsdiagnos från 2,1 % till 2,5 %. ( IHS Rapport 2008:1) Kostnaderna för depression är stora för samhället och har fördubblats under åren (Bosmans JE 2010) Dessa orsakas framför allt av ökad sjukfrånvaro och tidig pensionering. (Sobocki et al. 2007) De flesta av dessa patienter söker för sina besvär i primärvården. (Lepine JP 1997) Generellt handhas personer med lindrig och medelsvår depression i primärvården och svår depression inom sjukhusvården. Att drabbas av depression innebär en sänkt livskvalitet och i många fall arbetsbortfall varför kostnaden både för individen och samhället är stor. (Folkhälsorapporten 2009, Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom, Socialstyrelsen 2009) Det är sannolikt kostnadseffektivt att behandla patienter med mild och medelsvår depression. (Lester 2009) (Sobocki 2006) Hur stor vårdkostnaden är i fråga om läkemedel och vårdkontakter för patienter med depressiondiagnos är inte tidigare studerat. (Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom, Socialstyrelsen 2009:s 51) Vid depression är det viktigt att identifiera sjukdomen och behandla för att åstadkomma remission. Detta då lång tid till remission ökar risken för att återinsjukna i depression. (Zisook 2008) De flesta patienter behandlas med psykofarmaka och då ofta SSRI, som har visat sig ha lika god effekt som äldre psykofarmaka (tricykliska antidepressiva) men med en gynnsammare biverkningsprofil. (Barrett 2004) I vilken omfattning patienter byter preparat och med vilka konsekvenser finns inte studerat. Det finns evidens för att uppföljning med återbesök har stor betydelse för tillfrisknandet (Richards 2003) och att psykoterapi, framför allt kognitiva/beteendeterapeutiska terapier, kan ge förbättrat långtidsresultat (Öst 2008). Tidigare studier har visat att psykofarmaka, ofta SSRI, är förstahandsval medan psykoterapi i kombination med psykofarmaka och psykoterapi enskilt förskrivs i mindre grad. (Robinson 2005) Detta speglar sannolikt en begränsad tillgång på adekvat utbildade terapeuter inom primärvården. 6

7 3. Syfte Studien syftar till att belysa aktuell prevalens av depression inom olika ålders- och socialgrupper samt hur patienter med diagnosen depression konsumerar sjukvård i fråga om läkemedel och vårdkontakter inom primärvården. Tidigare genomgångar/studier har visat att området är otillräckligt belyst och dess kostnader osäkra. (Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom, Socialstyrelsen 2009:s 51) 4. Frågeställningar Hur vanlig är besöksdiagnosen depressiv episod (F32) i olika åldrar och socialgrupper? Hur stor andel av befolkningen får en ny depressionsdiagnos under 1 år? Vilka läkemedel används vid behandling av depression? Hur ser konsumtionen av sjukvård ut under åren före depressionsdiagnosen? Hur ser konsumtionen av primärvård ut året efter att personen fått depressionsdiagnos? Hur många återbesök till läkare sker under det första året? Hur stor andel av patienter med depressionsdiagnos har kontakt med kurator/psykolog? 5. Metod Registervariabler på individnivå från flera databaser; Vårddatalagret i Östergötland som omfattar all vårdkonsumtion vid enheter anslutna till landstinget, Befolkningsregistret samt Socialstyrelsens Läkemedelsregister. Läkemedelsregistret omfattar data om uthämtade receptläkemedel, förskrivande enhet, läkemedelskostnader mm. Läkemedelsförbrukning definieras som uthämtade läkemedel och beskrivs i definierade dygnsdoser (DDD). Vi har valt att studera depressiv episod (F32) som i Östergötland utgjorde ungefär 95 % av depressionsdiagnoserna (F32-39) år För att ta fram personer med nydebuterad depressiv episod (F32) uteslöts de personer som haft någon depressionsdiagnos (F32-39) under åren Den undersökta populationen omfattar alla individer som varit listad vid vårdcentral i Östergötland under hela perioden (N= ). Beträffande läkemedel omfattar den undersökta kohorten alla personer som fått diagnosen F32 någon gång under Således även de som haft depressionsdiagnos tidigare. Östergötlands bostadsområden (= 4-ställiga nyckelkodsområden) har indelats i 5 socioekonomiska nivåer. Indelningen är baserad på andel höginkomsttagare och har genomförts av Folkhälsovetenskapligt centrum vid Landstinget i Östergötland. På områdesnivå visar denna indelning stor samvariation med andra variabler av socioekonomisk karaktär, t ex andel invandrare, andel lågutbildade, andel arbetslösa och andel med försörjningsstöd. (Walter L, Eriksson E.) Varje individ i studiepopulationen tilldelades en socioekonomisk status baserad på det bostadsområde där individen var mantalsskriven den 31 december

8 6. Resultat Vår undersökningskohort bestod av individer som var listade i Östergötland och där uppgift om socioekonomisk status fanns. Under 2006 registrerades i kohorten diagnosen depressiv episod (F32) för personer som under åren inte hade haft någon depressionsdiagnos (F32-39). Kvinnor utgjorde den större delen, 64 %. Förhållandet mellan könen var ungefär detsamma i alla åldrar. Se figur 1. Figur 1. Ålders- och könsfördelning för debuterande depressiv episod F32 år 2006 Incidensen för depressiv episod (F32) 2006 i Östergötland var 1,1 % för kvinnor och 0,6 % för män. Incidensen av depressiv episod (F32) hos kvinnor var speciellt för de lägre socioekonomiska grupperna relativt hög bland yngre vuxna. Mellan års ålder låg den lägre men steg sedan brant med ökande ålder. I den äldsta gruppen 85+, var depressiv episod allra vanligast i den högsta socioekonomiska gruppen. Se Figur 2. Hos män var incidensen av depressiv episod generellt lägre. Den högre incidensen i de lägre socioekonomiska grupperna fanns här i alla åldergrupper frånsett att i åldersgruppen +85 år var depression vanligast i den högsta socioekonomiska gruppen. Dock var antalet individer i just den gruppen mycket få.0. Liksom bland kvinnorna ökade incidensen kraftigt bland de äldsta. Se Figur 3. 8

9 Figur 2. Incidens av depressiv episod: Kvinnor uppdelat på ålder och socioekonomisk grupp. Figur 3. Incidens av depressiv episod: Män uppdelat på ålder och socioekonomisk grupp. Lägsta Näst lägsta Mellersta Näst högsta Högsta 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0, Total Diagnosen depressiv episod (F32) ställdes i primärvård hos 80 % av kvinnorna och 76 % av männen. 9

10 Patienter som fick depressionsdiagnos för första gången under 2006, ökade successivt sina vårdkontakter till övrig personal under åren innan det besök då depressionsdiagnosen ställdes. Konsumtionen av läkarbesök ökade påtagligt först sista året omedelbart före diagnos: Allmänläkarbesök med 18 % och läkarbesök inom sjukhusvården med 40 %. Se Figur 4. Figur 4. Vårdkonsumtion under 5 år före första depressionsepisoden F32. Läkarbesök primärvård Läkarbesök ej primärvård Övriga besök 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0, År före diagnos Konsumtionen av primärvård under de första 12 månaderna efter det besök då diagnosen F32 för första gången ställdes har följts upp. Nästan alla individer hade träffat en primärvårdsläkare och knappt hälften en sjuksköterska, vilket i den här tabellen betyder distriktssjuksköterska, sjuksköterska och undersköterska. Knappt 11 % av kvinnorna fick träffa kurator jämfört med cirka 6 % för männen. Väldigt få patienter fick träffa psykolog, cirka 1 % hos både män och kvinnor. Se tabell 1 Tabell 1 Andel individer av de med debut av depressiv episod (F32) som besökt olika personalkategorier i primärvård under 12 mån efter diagnosen Primärvårdskonsumtion under 12 månader efter 1:a diagnos för individer med debut av depressiv episod (F32) Medelantal besök Andel (%) av alla individer med debut av depressiv episod (F32) per besökande som besökt respektive personalkategori individ Män Kvinnor Män Kvinnor Läkare 90,2 92,8 3,3 3,4 Sjuksköterska (distriktssköterska, sjuksköterska, undersköterska) 45,3 48,7 8,4 7,3 Kurator 5,7 10,7 3,4 4,5 Psykolog 1,4 1,2 4,1 5,1 Sjukgymnast 9,0 13,7 6,7 7,1 10

11 Genom att dividera antalet läkarbesök med diagnosen depressiv episod med antalet individer som under året erhållit diagnosen depressiv episod kan antalet återbesök uppskattas. I genomsnitt skedde 1,9 återbesök för både män och kvinnor. Data från läkemedelsregistret visade att uthämtade recept av antidepressiva över åren har legat stabilt och befolkningen i Östergötland följde landet i övrigt. Fördelat per invånare sågs att kvinnor och män i Östergötland i något högre grad än landet som helhet behandlades med antidepressiva. Se Figur 5. Figur 5. Antal uthämtade recept på antidepressiva åren Recept per 1000 invånare ,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 kvinnor SVE män SVE kvinnor Ö män Ö 0,50 0, För patienter som någon gång under 2006 fått diagnosen depressiv episod (F32) oavsett om de haft diagnosen tidigare år eller inte har data hämtats från läkemedelsregistret beträffande uthämtade läkemedel. Bland de ATC grupper som omfattar psykiatriska mediciner dominerande antidepressiva läkemedel i gruppen N06A helt förskrivningen. Se figur 6. 11

12 Figur 6. Läkemedel inom ATC-grupperna N06 och N05 uthämtade av personer med diagnosen F32 under året efter diagnos. Läkemedelsuttag hos patienter 12 mån efter depressionsdiagnos F 32 under DDD N06A N06B N06D N05A N05B N05C Läkemedelsgrupp N06A Antidepressiva N06D Medel vid demens N05B Lugnande medel inkl benso. N06B Psykostimulantia N05A Neuroleptika N05C Sömnmedel I gruppen N06A antidepressiva, var Citalopram det vanligast läkemedlet både hos män och hos kvinnor.se Figur 7. Figur 7. Läkemedel i ATC-gruppen N06A uthämtade av personer med diagnosen F32 under året efter diagnos Förskrivningar av läkemedel under 2006 till patientern med diagnos F Totalt Kvinnor Män Setralin Mirtazaopin Citalopram Fluoxetin Paroxetin Venlafaxin Duloxetin Escitalopram Övriga 12

13 Antal uthämtade recept fördelat på åldersgrupper visade att Citalopram och Mirtazapin var vanligast till äldre år, medan Sertralin, Fluoxetin och Paroxetin, oftare förskrevs till yngre åldersgrupper. Se figur 8 Figur 8. Läkemedel i ATC-gruppen N06A uthämtade av personer med diagnosen F32 under året efter diagnos uppdelat på åldersgrupper. Uthämtade doser på apoteket i antalet DDD uppdelat på kön visade att Mirtazapin skiljde ut sig som ett vanligare preparat till män. Se figur 9. Figur 9. Läkemedel i ATC-gruppen N06A uthämtade av personer med diagnosen depressiv episod F 32 under året efter diagnos uppdelat på kön. Totalt DDD för män och kvinnor Kvinnor Män DDD Fluoxetin Citalopram Paroxetin Sertralin Escitalopram Mirtazapin Venlafaxin Duloxetin Övriga 13

14 Genom att dividera totalt antal uthämtade doser dividerat med antalet patienter erhölls konsumtionen per individ. Kvinnor hade lite högre doser av Escitalopram, Venlafaxin och Duloxetin medan män hade högre doser av Fluoxetin, Paroxetin och Mirtazapin. Se figur 10. Figur 10. Läkemedel i ATC-gruppen N06A, totalt antal DDD fördelade på antalet patienter, under året efter diagnos F 32 uppdelat på kön. Antal DDD per patient fördelat på kön 600,00 500,00 DDD 400,00 300,00 200,00 Kvinnor Män 100,00 0,00 Fluoxetin Citalopram Paroxetin Sertralin Escitalopram Mirtazapin Venlafaxin Duloxetin 14

15 Uppföljning av antal DDD per individ och åldersgrupp visade hos kvinnor mindre skillnader mellan olika åldersgrupper. Undantag var Escitalopram till kvinnor år och Venlafaxin år som fick högre doser än andra åldersgrupper. Män hade i större utsträckning än kvinnor ökande doser med stigande ålder. Detta var tydligast med Venlafaxin men gällde även Paroxetin och Fluoxetin. För Citalopram och Mirtazapin var det inga större skillnader mellan könen. Då övriga läkemedel utgjorde en mycket liten del har dessa utelämnats. Se figur 11 och 12. Figur 11. Läkemedel i ATC-gruppen N06A antal DDD per individ uthämtade av kvinnor med diagnosen F32 under året efter diagnos Antal DDD per individ - kvinnor >= DDD Fluoxetin Citalopram Paroxetin Sertralin Escitalopram Mirtazapin Venlafaxin Duloxetin Figur 12. Läkemedel i ATC-gruppen N06A antal DDD per individ uthämtade av män med diagnosen F32 under året efter diagnos. Antal DDD per individ - män >= DDD Fluoxetin Citalopram Paroxetin Sertralin Escitalopram Mirtazapin Venlafaxin Duloxetin 15

16 Uthämtade recept fördelade på kön och ålder visade att Mirtazapin var betydligt vanligare hos män i grupperna år. och Duloxetin i gruppen år. I de äldre åldrarna förskrevs Fluoxetin, Paroxetin, Venlafaxin och Escitalopram oftare till kvinnor I den yngsta åldersgruppen fick kvinnor mer Fluoxetin, Venlafaxin och duloxetin medan männen fick mer Escitalopram. Se tabell 2. Tabell 2. Läkemedel i ATC-gruppen N06A. Kvoter mellan antalet DDD till män respektive till kvinnor. Åldersgrupp Sertralin Mirtazapin Citalopram Fluoxetin Paroxetin Venlafaxin Duloxetin Escitalopram ,37 0,92 0,55 0,15 0,60 0,25 0,18 0, ,34 1,10 0,40 0,51 0,58 0,62 0,53 0, ,48 1,09 0,32 0,33 0,61 0,65 0,32 0, ,42 0,94 0,49 0,45 0,53 0,43 0,42 0, ,36 0,85 0,46 0,56 0,48 0,49 0,50 0, ,64 0,50 0,49 0,62 0,33 0,57 1,22 0, ,26 0,42 0,47 0,55 0,45 0,21 0,36 0, ,33 0,31 0,42 0,27 0,23 0,25 0,00 0,25 Totalt 0,72 0,60 0,69 0,70 0,67 0,68 0,69 0,65 Hög kvot (markerat med gult) visar hög andel till män och låg kvot (markerat med rosa) mest till kvinnor. 16

17 7. Diskussion Resultaten visade att incidensen av depressiv episod var störst hos kvinnor, vilka utgjorde nästan två tredjedelar i samtliga åldersspann. Både hos män och hos kvinnor var incidensen högst i de lägre socioekonomiska grupperna frånsett åldersgruppen +85 år där incidensen var högst i den högsta socioekonomiska gruppen. Att incidensen ökade i högre åldrar kan möjligen förklaras av att fler drabbas av depression sekundärt till demens och vaskulära hjärnskador. Att de flesta fanns i gruppen med högst socioekonomi kan tala för att individer i lägre socioekonomiska grupper redan i yngre åldrar erhållit depressionsdiagnos. Hos kvinnor var det framför allt kvinnor i de yngre åldersgrupperna och med låg socioekonomi som hade den högsta incidensen av depressionsdiagnos vilket kan överensstämma med tidigare rapporter och studier att unga kvinnor är en utsatt grupp med ökad ohälsa. (Folkhälsorapport, 2009) De allra flesta patienterna fick sin diagnos inom primärvården; 80 % av kvinnorna och 76 % av männen vilket pekar på vikten av en fungerande vårdkedja inom primärvården. Besöksstatistiken visade att det totala antalet besök ökade successivt under 5 år före det att depressionsdiagnos ställdes medan läkarbesöken låg relativt konstant fram till sista året. Allmänläkarbesöken ökade då med 18 % och besök till läkare inom slutenvården ökade med 40 %. Detta kan tolkas som att individernas upplevda hälsa försämrats långt innan diagnosen sattes. Antalet besök efter depressionsdiagnos visade att kvinnor hade fler besök till de flesta personalkategorier och att kuratorskontakt var nästan dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män. Få individer fick träffa psykolog vilket i praktiken innebar att väldigt få patienter erbjöds psykoterapi. Detta avspeglar sannolikt en låg tillgänglighet i primärvården för kurator och psykolog. Både män och kvinnor som fått diagnosen depressiv episod (F32) hade i medeltal knappt två återbesök till läkare, vilket sannolikt begränsar effekten av insatt behandling, då detta tidigare visats vara viktigt för att uppnå optimalt resultat. (Richards A, 2003) Antalet uthämtade recept på antidepressiva hade inte ökat under åren utan lågt stabilt. Befolkningen i Östergötland och framför allt kvinnorna fick oftare depressionsläkemedel jämfört med landet som helhet. Läkemedelsförskrivningen dominerades av Citalopram i alla åldersgrupper. Mirtazapin var vanligare hos män och förskrevs i högre grad till yngre män jämfört med kvinnor. Tidigare studier har visat att kvinnor vid diagnostisering av depression har mer ångest. (Bukh JD, 2010) Det kan vara en av orsakerna till att kvinnor får mer SSRI medan män får bredare preparat, Mirtazapin. Kvinnor hade i stor utsträckning samma doser oavsett ålder medan män tenderade att få ökade doser av flera preparat med stigande ålder. Detta får ses i ljuset av gällande rekommendationer att minska doser till äldre. Studiens svagheter består i att alla privata aktörer inte finns i Vårddatalagret och att t.ex. privat psykoterapi, dvs. psykologbesök, kanske sker i större omfattning än vad studien kunnat fånga. Vi har vidare valt att utgå enbart från diagnosen F32 för att kunna följa nyinsjuknade. Detta medför en marginell underskattning av incidensen. Användningen av läkemedel speglades av vad samtliga individer i Östergötland med diagnos depression (F32) hämtat ut under 2006, vilket inbegriper både nyinsjuknade och de som tidigare haft diagnosen. Studien 17

18 gör därför inte anspråk på att visa hur nyinsjuknade i diagnos depressiv episod (F32) använder läkemedel utan visar hur samtliga individer med depressionsdiagnos behandlas. I detaljanalyserna per ålders- och socioekonomisk grupp var individerna i vissa grupper (85+) relativt få varför resultaten där är osäkra Styrkan består i att samtliga enheter inom den landstingsdrivna vården finns registrerade i Vårddatalagret varför studien i övrigt närmar sig en totalundersökning. Sammantaget har studien identifierat att individer i de lägre socioekonomiska grupperna i större utsträckningen fick diagnos depressiv episod (F32) frånsett i den äldsta åldersgruppen, +85 år, där individer i den högsta socioekonomiska gruppen hade den högsta incidensen. Nästan 4 av 5 diagnoser sattes i primärvården och kvinnorna utgjorde 64 %. SSRI dominerade förskrivningen vilket även tidigare studier har visat. (Barrett 2004) Mirtazapin gavs i större utsträckning till framför allt yngre män. Hos män förskrevs ökade doser vid stigande ålder av flera preparat vilket går emot rådande rekommendationer till äldre. Besöksstatistiken visade att återbesöken till läkare är för få samt att mycket få patienter fick komma till kurator och psykolog varför dagens rekommendationer om psykoterapi med kognitiv inriktning sannolikt kom få patienter till del. (Nationella riktlinjer för depression och ångestsyndrom, 2009, Öst L- G, 2008). Studien pekar på samband mellan låg socioekonomi och depressionsdiagnos samt att de flesta individer med depression tas om hand i primärvården. Detta visar på behovet av väl fungerande vårdkedjor och adekvata resurser i primärvården. Att män får ökade doser av flera preparat motiverar till årlig översyn av läkemedelsbehandling. Om SBU:s rekommendationer om ökad användning av psykoterapi vid depressionsbehandling ska förverkligas behövs ökad tillgång på adekvat utbildad personal i primärvården. 18

19 Författarens tack Vi vill särskilt tacka Henrik Magnusson, Linköpings Universitet, och Lars Brundin, Högskolan i Kalmar, för hjälp att ta fram dataunderlaget till studien. 8. Referenslista 8.2 Rapporter Folkhälsorapport Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom beslutsstöd för prioriteringar Socialstyrelsen. Depressionssjukdom och ångestsyndrom. Vetenskapligt underlag för Nationella riktlinjer Socialstyrelsen SBU. Behandling av depressionssjukdomar en systematisk litteraturöversikt. Rapport :2. Vårdkonsumtionsutveckling i Östergötlands befolkning IHS Rapport 2008:1 8.3 Artiklar Barrett B, Byford S, Knapp M. Evidence of cost-effective treatments for depression: a systemic review. J affect Disord Jan; 84(1):1-13. Bosmans JE, de Bruijne MC, de Boer MR, van Hout H, van Steenwijk P, van Tulder MW. Health care costs of depression in primary care patients in The Netherlands. Fam Pract Jun 8. [Epub ahead of print] PubMed PMID: Bukh JD, Bock C, Vinberg M, Gether U, Kessing LV. Gender differences among patients with a single depressive episode. Psychopathology. 2010;43(#): Epub 2010 Feb 27. Lepine JP, Gastpar M, Mendlewicz J, Tyler A. Depression in the community. The first pan- Euopean study DEPRES (Depression research in European Society). Int. Clin. Psychopharmacol Jan;12(1): Lester H, Howe A. Depression in primary care: Three key challenges. Postgrad Med J. 2008;84: Richards A, Barkham M, Cahill, et al. PHASE: a randomised, controlled trial of supervised self-help cognitive behavioural therapy in primary care. British J of General Practice 2003;53: Robinson W D, Geske J A, Prest L A, Barnacle R. Depression treatment in primary care. J Am Board Fam Prac Mar-Apr; 18(2): Sobocki P, Lekander I, Borgström F, Ström O, Runeson B. The economic burden of depression in Sweden 1997 to Eur Psychiatry 2007;22: Walter l, Eriksson E. A socio-economic classification of small areas in the county of Östergötland. Linköping: Centre for Public Health Sciences,

20 Zisook S, Ganadjian K, Moutier C, Prather R, Rao S. Sequenced treatment alternatives to relieve depression (STAR*D): Lessons learned. J Clin Psychiatry :7, July. Öst, LG. Cognitive behavoir therapy for anxiety disorders: 40 years in progress. Nord J Psychiatry. 2008; 62 Suppl 47:

21 Futurum Ulla Hansson Green Primärvårdens FoU-enhet Lisbeth Nyman Qulturum Rolf Bardon