Ledarskaps-ST Per Berg Specialistläkare anestesi och intensivvård

Transkript

1 Ledarskaps-ST Per Berg Specialistläkare anestesi och intensivvård Dokumentet består av examinationsuppsats, personlig reflektion samt beskrivning av det individuella innehållet i Ledarskaps-ST

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Inledning... 3 Om konflikter... 4 Konflikters delar... 5 Konfliktdefinition... 5 Konfliktdimensioner... 5 Konfliktens parter... 8 Men vi är ju olika! Eller?... 9 Subjekt och Objekt Konsekvenser Andra sätt Moralresonemang Meningskompletteringstest Tid Gemensamt Sammanfattning - Reflekterande tankar Litteraturförteckning

3 Inledning Jag började samla ordspråk när jag var liten. Varför vet jag inte, jag samlade på mycket - fyrklövrar och uppskjutna raketer, men ordspråken var lite annorlunda. Med många ordspråk gick det att se samband - dem emellan och hur de var och ett, som varande metaforer eller liknelser, illustrerade var sitt synsätt. Ibland motstridigt, ibland kompletterande och ibland ungefär samma sak. Det var inte alltid som jag använde ordspråken helt rätt, eller kanske snarare utan hänsyn till omgivningen, som exempelvis när mormor, mamma och jag en sommar bodde hos mormors väninna och jag fått nys på "Borta bra men hemma bäst" och inte kunde hålla mig från att proklamera detta i tid och otid. Andra ordspråk blev mer meningsfulla för mig. "Surt sa räven om rönnbären" kom exempelvis att för mig symbolisera att den presenterade orsaken till något inte behöver vara den egentliga, eftersom fabeln förklarade ordspråket med att räven visst ville ha rönnbären 1, men inte kunde nå dem. Lite utvidgat gav det mig en upplevelse av att det i världen finns dolda förklaringar och orsakssamband, som inte presenteras. Sedermera insåg jag att det inte bara var så att de inte presenterades, utan att de ofta inte var identifierade. Som en konsekvens av detta blev "Man lär så länge man lever" en annan favorit, genom det förvisso implicit utpekade, men även fram till sin upptäckt dolda, ömsesidiga förhållandet mellan liv och lärande. Ordspråket "Lika barn leka bäst" var istället något som plågade mig mycket. I vilket avseende lika? Därför skall denna uppsats handla om det. Eller kanske lika mycket om Kierkegaards berömda "Till eftertanke": Om jag vill lyckas att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror, att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer, än vad hon gör, men först och främst förstå vad hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte, att jag kan och vet mer. Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan, beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därför måste jag förstå, att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon. Eller möjligen de vita fläckarna på kartan - där den historiska referensen naturligtvis för tankarna till världsomseglingar och okända kontinenter med infödingar, men jag syftar mer på de vita fläckarna i medvetandet som en illustration över hur blind man är för det man inte vet något om. Dessa omedvetna fläckar liknar mer den vita fläck man har mellan de två stora bilvägarna man kan välja mellan att ta till jobbet - det är väl skog där, eller?! Denna uppsats syfte är att presentera vad jag har fått ut av flera års Ledarskaps-ST. Går det att sammanfatta flera års reflektioner och tankar på några sidor? Kanske inte om det skall vara enhetligt och sammanhållet, men så är ju heller inte verkligheten. Vad skall man välja? Eftersom konfliktområdet råkade bli det jag intresserade mig mest för under denna tid och det jag tänkt vidare på föll det sig naturligt att skriva om det. 1 att den svenska versionen av Aisopos fabel talar om rönnbär kan vara lite vilseledande, eftersom originalet handlar om druvor, som förvisso också kan vara sura, men nog lättare uppfattas attraktiva. 3

4 Om konflikter Varför bråkar vi? Varför kan vi inte vara sams? Det är inte så lätt att svara på. Kanske är frågorna felställda? Varför uppfattar vi konflikter som vi gör? Varför uppstår konflikter? Kanske är de frågorna mer relevanta? Mina två bästa vänner pratar inte längre med varandra. Jag har känt dem båda sedan åren på gymnasiet och ingen var mer glad än jag när de fann varandra. Nu har tiden gått och de har två barn som går på lågstadiet. De separerade när dottern precis fyllt fem år efter att ha kommit ihop sig om semesterplaneringen och alla de elakheter som utväxlades därefter. På något sätt gick det inte att backa efter det. Den starkt hotade skandinaviska vargstammen blir år för år något större efter att i stort sett varit utrotad på 1970-talet. Detta till glädje för en betydande grupp som månar om biologisk mångfald och arters bevarande i allmänhet. Lite mindre förtjusta verkar de enskilda lantbrukare vara som valt att måna om den biologiska mångfalden genom att hålla någon fårras som har betecknats som hotad och fått se flocken riven av vargen. Vargturism kanske kan ställas mot EU-stöd eller av får betade öppna ängsmarker med dem tillhörande flora och fauna. En yngre kollega har precis efter en avslutad operation intresserat frågat överläkaren om hur konvalescenstiden brukar se ut och operatören har i förtäckta ordalag förklarat för henne hur utomordentligt inkompetent hon måste vara för att ställa en sådan fråga. Nog höjdes rösten lite, men det var antagligen bara den som lyssnade noggrant som förstod vad som hände. Och min kollega. När Försvarsmakten år 2010 opponerade sig mot byggnation av vissa vindkraftsparker blev många överraskade. Frågor om flygvapnet verkligen gjorde någon nytta och huruvida utbyggnadsplanerna för förnyelsebara energikällor skulle behöva stå tillbaka för ett litet fåtal som gillar att flyga snabbt på låg höjd kunde höras i media. Åter andra var överförtjusta av att ha fått en såpass namnkunnig och för Sverige essentiell medkämpe som Försvarsmakten på sin sida för att bevara landskapsbilden. De ovan beskrivna situationerna skulle kunna tänkas vara konflikter, även om de ser tämligen olika ut och rör helt olika områden. Vi har nog alla en egen uppfattning om vad vi tycker konflikter är, men det är långt ifrån säkert att vi skulle vara överens om en konfliktdefinition. Har vi då en konflikt om vad en konflikt är? Oavsett ämne är det förstås en stor hjälp att ha en gemensam definition och nomenklatur för ämnet. Detta borde också gälla konfliktområdet. Missförstånd kanske är särskilt viktiga att undvika när det gäller konflikter för att över huvud taget kunna komma vidare från ofta låsta positioner. Den definition man använder avspeglar förstås hur man ser på konflikter och vilket sätt man förstår de processer som äger rum, men inverkar också på möjligheterna att kunna intervenera lyckosamt. 4

5 Konflikters delar Det går att förstå konflikter på många sätt. Definitioner kan se olika ut och genom att betona olika aspekter av konflikter kan man göra olika indelningar. Eftersom indelningen oftast är en konsekvens av hur man väljer att tolka en konflikt kan man säga att samtliga indelningar kan vara giltiga samtidigt i alla konflikter och inte utesluter varandra, även om en viss indelning kanske är mindre relevant i en viss konflikt. Definitioner och indelningar är därför hjälpmedel för att underlätta förståelsen av konflikter och har ofta ambitionen att avhjälpa konflikter. Konfliktdefinition Sätten att definiera konflikter varierar - allt mellan att det förekommer olika synsätt till att det behöver ske någon fientlig handling är tänkbart. I denna uppsats används definitionen utifrån begreppet blockerat önskemål (Jordan, Thomas 2012): Konflikt = önskemål plus blockering ger frustration som i sin tur ger drivkraft till att agera. Vi går alla omkring och har önskemål om saker och ting. Ju mer specifika önskemålen blir, såsom att en viss sak skall ske på en viss plats och tid av en viss person, desto större sannolikhet att de av en eller annan anledning stöter på hinder. I detta läge kan var och en principiellt sett välja mellan två alternativ: 1) att betrakta någon eller något som agent för blockeringen, dvs. källa till blockeringen eller 2) att släppa önskemålet, genom att t.ex. inse att det finns flera faktorer som gör det omöjligt för den tilltänkta utföraren att göra det man önskar. I det första alternativet uppstår frustration, vilket alla som upplevt vet, är obehagligt och något man vill erfara så lite som möjligt av. Frustrationen driver därigenom en vilja/kraft att agera för att bli av med blockeringen. I det andra fallet uppstår ingen frustration. Bakom önskemålen finns oftast djupare liggande mer allmänmänskliga behov, vilka de flesta av oss har betydligt lättare att förstå och acceptera hos andra och oss själva när vi väl identifierat dem än de förhållandevis smalspåriga önskemålen. Behov kan exempelvis utgöras av att vilja känna sig kompetent, vara en del av gruppen eller omtyckt på annat sätt. Behov kan också handla om att kunna försörja sig, vara en bra förälder, vara självständig eller liknande. Konfliktdimensioner När man skall försöka sig på att förstå hur en specifik konflikt är uppbyggd och hur man eventuellt kan rikta stödinsatser kan det vara lämpligt att tänka på konflikten utifrån olika aspekter. Nivå. En konflikt kan sägas äga rum på tre nivåer, individ, relation och system. På individnivån finns orsaker och förklaringar till konflikten främst att finna hos de enskilda individerna, medan de på relationsnivån i större utsträckning har att göra med hur man förhåller sig till varandra. På systemnivån handlar det om hur organisationen är byggd och vilka krav den ställer som kan exponera relationers och individers svagheter, vilka i ett annat system kanske inte varit lika påtagliga. En konflikt har oftast komponenter på alla tre nivåerna. Hierarki. De parter som ingår i konflikten kan vara ojämnbördiga, såsom en chef och en anställd, eller förälder och barn. Sådana konflikter kan kallas asymmetriska, medan de konflikter där parterna är jämbördiga kan anses vara mer symmetriska. 5

6 Innehåll. Ett annat sätt att betrakta konflikter exemplifieras av Johan Galtungs 2 ABC-triangel som separerar olika delar av en konflikt utifrån deras funktion i den samma. Oenigheten eller motsättningen, den så att säga renodlade sakfrågan, placeras i C-hörnet (contradiction), parternas beteende i B-hörnet och deras attityder, åtföljande förklaringsmodeller och berättelser i A-hörnet. Uppdelningen kan hjälpa till att identifiera blockeringar och hitta möjliga lösningar, men ibland är konfliktens orsaker mer eller mindre medvetna, vilket i ABC-modellen kan illustreras av att triangeln beskrivs som en pyramid där spetsen är det synliga och medvetna, medan de lägre delarna representerar det icke-offentliga och sedermera omedvetna. Djup. Vi har alla sett hur konflikter drar iväg och förvärras. Kanske till och med när vi anar att båda parterna inte önskar någon konflikt. De ageranden som frustrationen driver har potential att förvärra konflikter. Går det att se något mönster i hur konflikter förvärras? Den österrikiske konfliktforskaren Friedrich Glasl har visat att konflikter fördjupas på ett enhetligt sätt som påminner om steg i en nedåtgående trappa (Glasl 1999 (1997)). Varje steg har ett litet motstånd, en liten tröskel, att beteendemässigt ta sig över. När tröskeln väl är passerad och det nya beteendet inte genast ursäktas såsom ett misstag och beklagligt undantagsfall är en ny konfliktnivå etablerad. Drivkraften att ta sig över trösklarna går att härleda från frustrationen, som uppstår när ett önskemål upplevs vara blockerat. En modifierad variant av konflikteskalationstrappans första steg illustreras här. En kort sammanfattning av dessa steg: Steg 0 - Dialog karaktäriseras av villigheten att lyssna och förväntningen att också motparten är genuint intresserad. Man känner förtroende och är öppen för att motpartens synsätt och upplevelser i grunden kan förändra hur man själv ser på saken. Tröskeln till steg 1 kan kallas "fixerade ståndpunkter" och består i att villigheten att lyssna till motpartens upplevelse markant avtar och viljan att få den andre att bekräfta den egna idén eller ståndpunkten tilltar. Steg 1 - Diskussion karaktäriseras av en förväntan att sakliga argument gäller. Håller man sig till sådana kan man nå fram till en för båda parter acceptabel lösning, i synnerhet den jag har goda argument för. Tröskeln mellan steg 1 och steg 2 kallas "manipulativa debattmetoder" och utgörs av den lilla hopplöshetskänslan som kan upplevas som: "men det funkar ju inte med argument!". Steg 2 - Debatt innebär därför att sakligheten har gått förlorad och att parterna istället, på så att säga osaklig grund, försöker vinna poäng. Föreställer man sig en TV-debatt så är just att vinna poäng inför någon annan ofta målet. Ett sätt att hantera konflikter på denna nivå är att ha fastslagna regler och procedurer för vad som skall ske vid olika tänkbara händelser. Svårigheten är förstås att ha tänkt ut alla scenarion i förväg. Ett annat sätt är köpslående i någon form av kompromiss när man inte är överens i sak, men ändå får något man kan vara nöjd med. Det är fortfarande viktigt att motparten accepterar lösningen. 2 Johan Galtung är sociolog och främst känd för freds- och konfliktforskning. 6

7 Tröskeln mellan steg 2 och steg 3 motsvaras av att det inte längre är betydelsefullt huruvida lösningen är acceptabel för motparten eller ej. Tröskeln kallas "agerande utan konsultation". Steg 3 - Överkörning innebär att parterna agerar utan att konsultera med den andre, som sedan har att finna sig i att något redan skett. Motiven kan vara att man ser sina intressen som uppnåbara utan att behöva involvera motparten eller att man uppfattar att någon överenskommelse inte kan uppnås. Överkörningar är tidsbesparande, eftersom de består av ensidiga beslut och genomföranden, men skadar förtroenden. Överkörningar som genomförs på ett skonsamt sätt kan bättre upprätthålla förtroendet (Jordan, Thomas 2012). Tröskeln mellan steg 3 och 4 innebär att konflikten lämnar sakfrågan och parterna i sig blir konfliktens fokus. Man börjar uppleva att det är personen eller personerna som är problemet, inte att komma överens eller hitta acceptabla lösningar. Tröskeln kallas "dementerbart straffbeteende" och innebär att man börjar dela ut tjuvnyp, som man vid eventuellt påtalande kan bortförklara. Exempel på dementerbara straffbeteenden kan vara att himla med ögonen - "Nä, det var bara min lins som hamnat snett." eller "ojdå, var det din lunchlåda - jag trodde den var kvar sen förra veckan... nu är den ialla fall diskad.". Parternas medvetenhet och perception blir här avgörande. Är det avsiktligt? Lägger jag alls märke till det? Steg 4 - Trakasserier karaktäriseras av dessa dementerbara straffbeteendens upprepande i olika former, vilka har till syfte att få motparten att känna sig ovälkommen, inkompetent, löjlig, illa omtyckt eller på annat sätt vantrivas. Oftast är dessa trakasserier inte en medveten strategi, utan en följd av inställningen att motparten verkligen är problemet och den egna välviljan att upplysa andra om det. Tröskeln mellan steg 4 och 5 har ungefär hälften av befolkningen upplevt någon gång i någon form - kanske inte personligen, utan som åskådare. Trakasserierna har inte fått motparten att ändra (på) sig och det blir inte bättre. Frustrationen växer bara till sig. Motparten är inte bara klantig och inkompetent, utan rent av farlig! Kanske för verksamheten eller någon enskild - patienterna! Tröskeln består i den mentala förlusten av motpartens "ansikte", som därmed förlorar sin status som gruppmedlem och därigenom inte heller är värdig att åtnjuta någon respekt. Steg 5 - Ansiktsförlust. Den första delen av steg 5 utgörs av en inre ansiktsförlust där jag själv inser att motparten är farlig. Den andra är den yttre ansiktsförlusten som inträffar när jag aktivt iscensätter en offentlig ansiktsförlust för att andra skall få se vilken genomrutten och inkompetent zombie motparten är. När andra också ser detta är det ju inte mer än rimligt med avsked, omplacering, eller åtminstone att arbetsuppgifterna där alla dessa brister kommer till uttryck fråntas vederbörande. Konflikteskalationen fortsätter ytterligare nedåt till steg 9, men tas inte upp här eftersom en konflikt som fördjupats så här långt oftast kräver extern hjälp (Glasl 1999 (1997)). 7

8 Konfliktens parter I stycket ovan separeras olika perspektiv och dimensioner på konflikter och förklaras kortfattat, men en del är fortfarande lämnad kvar - konfliktens parter. Vem är det som har konflikten? (eller som konflikten har)? Rent logiskt borde det finnas åtminstone två parter för att det skall kunna finnas skillnader att vara oense om och någon som kan uppleva en blockering från någon annan. Spontant kan de flesta antagligen komma på några konflikter som rör andra och sig själv som både aktiva parter och åskådare. Principiellt ger denna uppdelning mellan själv och andra upphov till två typer av konflikter, sociala - som engagerar andra och eventuellt själv, samt interna - som bara engagerar själv (Glasl, 1999 (1997)). Utöver konfliktdimensioner finns en mer eller mindre medveten etnocentrisk benägenhet att förenkla tolkningen av omgivningen till det kända och det okända, själv och andra, vilket exempelvis kan ses i den egna nationen/folkgruppen/språkområdet gentemot grannlandet/de med annan kultur/annat språk. Liknande gäller för det egna företaget gentemot en konkurrerande verksamhet eller den egna personen gentemot kollegor. Beroende på perspektiv kan ovanstående uppfattningar upphöra eller manifesteras tydligt. Det kan så att säga vara enklare att uppfatta en individ från det konkurrerande företaget som "själv" om man råkar träffas på en semesterresa i Anderna - "Vi kommer ju från Borås båda två!" Det finns många tankar och föreställningar om "jag" och "själv" - allt mellan neurobiologiska, religiösa och psykologiska teorier. De flesta personer kan dock troligen på en eller annan nivå vara överens om att människan är förmögen att ge upphov till en ofantligt stor mängd av tankar, känslor, handlingsimpulser, åsikter och tyckanden av allehanda slag. Inte sällan kan tankar, åsikter och handlingsimpulser uppfattas som, och också vara, tämligen autonoma genom att en tanke leder till en impuls som leder till ett tyckande som ger en ny impuls... ett slags självspelande piano. Beskrivningen av en ryttare på en skenande häst som någon ropar till och frågar "Vart ska du?" och ryttaren svarar "Jag vet inte!" tycks inte långt borta (Hanh, 2000 (1998)). Många är så upptagna av dessa processer att de varken reflekterar över deras existens eller att tyckanden och handlingar kan vara produkter av någon mer eller mindre känd process, utan ryttaren förs bara med. Även vid inre konflikter på det personliga planet går det att urskilja (mer eller mindre konstruerade/fiktiva) parter (olika själv) som representerar egna intressen (Kegan, 1994). Konflikter är alltså beroende av personliga egenskaper, individers relationer och det sammanhang de befinner sig i. I konflikt- och problemlösning bör man så noggrant som möjligt beskriva konflikten avseende dess orsaker och följdverkningar inte minst parternas förhållande till omgivningen, exempelvis genom att använda de ovan beskrivna dimensionerna. Om förståelsen inte är tillräckligt detaljerad riskerar man att börja arbeta med något som kanske inte är ett relevant bekymmer, utan en bisak. Ett sätt att förbättra förutsättningarna för denna noggrannhet och sedermera uppslutningen för lösningsförslaget är att engagera alla parter redan från början i problemformuleringen. Det blir också tydligt varför detta arbete blir svårare desto djupare eskalerad en konflikt är. I sociala konflikter kan intressebaserad konfliktlösning vara ett sätt att försöka tillgodose parternas respektive behov (Tamm & Luyet, 2006 övers.). Intressebaserad konfliktlösning går mycket kortfattat ut på att identifera de bakomliggande, mer grundläggande, behov s.k. "intressen" parterna 8

9 har och hitta de lösningar som kan tillgodose båda parterna. Ett övertydligt exempel är apelsinmodellen. Två personer träter om den enda apelsinen båda vill ha, men genom att mer noggrant utröna varför de vill ha apelsinen inser de att den ena vill göra juice av fruktköttet och den andra apelsinkaka av skalet. För att en sån här metod skall fungera måste parterna vilja komma överens, vilket man kan tycka är självklart, men i djupare eskalerade konflikter kan det vara viktigare att motparten får fel, lider, misslyckas, känner sig otrygg, eller på annat sätt hindras från att uppnå sitt behov, än att man själv uppnår sitt eget. Denna metod är kanske också gångbar när det gäller interna konflikter, men svårigheten ligger nog ofta i att parterna inte är tydligt identifierade. Bekymret med att parterna inte är identifierade, och därmed heller inte deras behov, kanske är större än man vid första anblick tänker sig även vid de sociala konflikterna? Är båda parterna medvetna om vilka behov de har och utrycker, samt varför de gör det? Men vi är ju olika! Eller? Är det då inte naturligt att man tycker och tänker olika och vill att saker ska ske på olika sätt? Måste man vara överens? Nä, det är klart att man kan tycka och tänka olika. Det borde vara synnerligen naturligt att olika personer uppfattar situationer på skilda sätt eftersom vi alla har olika tidigare erfarenheter och upplevelser. Olikheterna är dock sällan initialt problemet, utan upplevelsen att den andra blockerar. Det är trots allt oftare så att vi fokuserar på blockeringen än upplevelsen av blockeringen - även om man helt håller med om att det är upplevelsen av blockering som är frustrerande. Man väljer så att säga att se motparten som ett hinder istället för att reflektera över varför man upplever ett hinder. Eftersom vi alla har dessa olikheter har det utformats en stor mängd psykometriska test, vilka de allra flesta har uppkommit ur en strävan att förstå skillnader i mänskliga beteenden och kunna förutsäga hur olika personer skulle kunna tänkas agera i specifika situationer. Testen används ofta vid anställningsintervjuer, kurser i personligutveckling och ledarskap. Några exempel kan vara Strength Deployment Inventory, Big Five, Myer Briggs Type Indicator, DiSC eller Element-B. Testen består ofta av självskattningsformulär och visar med stor noggrannhet hur man placerar in sig enligt en viss modell. Det har gjorts flera korrelationsförsök mellan testen för att utröna likheter och överlapp, exempelvis MBTI - Big Five och MBTI - Element-B. Men hur hjälpsamma är dessa test? Vilket syfte fyller de? Om man exempelvis avseende de, i MBTI, mot varandra stående "Tänkande" och "Intuition" får 53% respektive 47% kan man kanske fråga sig om det med säkerhet går att uttala sig om att man är "Tänkande"? Eller om man placerar sig i mitten, fast lite åt grön-röd och i konflikt rör sig till mitten röd-blå? Om insikten merparten får av att göra denna typ av test liknar "jaha, jag är sån och du är sån och det är lika bra vilket som" så är testen lika verksamma. Sker det ingen utveckling under livet för den individ som vid tjugo års ålder är en inspiratör och även är det vid femtiofem års ålder? Naturligtvis är insikten att vi alla har olika sätt att tänka och bete oss på värdefull. Det kan vara synnerligen givande med en diskussion mellan två individer som har eller har haft konflikter och sedermera tycker sig finna gemensamma förklaringar utifrån profiler på ett psykometriskt test, men det kanske mer beror på diskussionen än testet? Kanske testet bara hjälper till att skapa ett gemensamt samtalsämne? 9

10 Förvisso är det så att olikheter som visar sig i psykometriska test är användbara för att illustrera skilda infallsvinklar och synsätt på olika situationer och uppgifter, vilket kan underlätta samarbete och vara förebyggande mot konflikter. En nyckel för att detta skall fungera torde dock vara förmågan att se att "det kan finnas andra sätt än mitt" och "jag behöver inte ha rätt". Denna självreflekterande inställning beskrivs dock inte i någon av de psykometriska testen personlighetsgrupperingar, vilket kanske innebär att man oberoende av beteende preferens kan ha en sådan inställning? Denna ödmjukhet går dock inte att hitta hos alla. Finns det fler sätt vi är olika på och kan det påverka de konflikter vi får? Om man funderar vidare kring varför personer uppfattar världen olika, inte bara beter sig olika, vilket kan förmodas vara en starkt bidragande orsak till oenigheter, kan det hända att man själv börjar lägga märke till hur individer motiverar sig på olika sätt. Exempelvis kan antal personer eller hänsynsperspektiv som inkluderas eller gynnas skilja sig åt. Kanske märker man att tidsperspektiven skiljer sig åt, någon tycks ha planer för hur livet skall se ut många år i framtiden medan andra i större utsträckning tar dagen som den kommer. Om man diskuterar problematiska situationer kanske man lägger märke till att individer har olika benägenhet att fastna vid ett specifikt lösningsförslag. Det finns dock begränsningar för den egna perceptionen och förmågan att hitta samband och dra slutsatser. Åtminstone för mig, så när en karta verkar stämma bättre överens med terrängen än en annan, kan jag börja fundera över om det kan vara lämpligt att byta - åtminstone just då och där. Subjekt och Objekt Tabuliknande situationer uppstår ibland till följd av paradigmatiska olikheter. Det är i det närmaste omöjligt att tala om kostnader för sjukvård i annat än mycket svepande ordalag på organisatorisk nivå - "landstinget skall kostnadseffektivisera nästa budgetperiod med 2,1%". Att på allvar diskutera miljöförstöring och tillväxtens begränsningar globalt är oftast bara möjligt bland de redan frälsta - "vad gör du mer än att sopsortera för miljön?". Villigheten att tala om det man inte känner sig hemma och tillfreds med varierar i befolkningen. Personligen ser jag det som en fördel att kunna betrakta världen med så få förutfattade meningar och paradigminskränkningar som möjligt. Dock är det med största sannolikhet så att var och en av oss alltid är inbäddade i paradigm och referensramar, varför det jag egentligen avser är en strävan att bryta sig ur de gamla och tillägna sig nya. Den praktiska nyttan av att bryta sig ur ett paradigm till ett annat kan ofta låta vänta på sig och upplevelsen av att bryta sig loss är inte alltid så behaglig. Det verkar finnas ett samband mellan var och ens (och samhällets) kvalitativa omvärldsbild och agerande. Kvalitativt olika beskrivningssätt för omvärlden kan exemplifieras av skillnaden mellan det romerska siffersystemet och det arabiska som vi använder idag, eller den galeniska humoralpatologins förutsättningar att diagnostisera och behandla i jämförelse med modern läkekonst. Även då det gäller konflikter borde detta samband vara giltigt. Ju bättre förståelse för de processer som ger upphov till och vidmakthåller konflikter desto större förutsättningar för lyckosam intervention. I tidigare stycke poängteras att det är vanligt att man i det blockerade önskemålet fokuserar på blockeringen och inte upplevelsen av blockeringen. Om man föreställer sig en situation i vilken två personer diskuterar något och inte har samma synsätt kan det lätt väckas starka känslor. Om 10

11 parterna då förhåller sig olika till dessa känslor i sig riskerar konflikten spädas på ytterligare, genom att tendera att bli en konflikt om konflikten (Glasl 1999 (1997)). Exempelvis kan den ena parten anse att det kan vara givande att diskutera känslornas ursprung och varför de väcks i den aktuella situationen. Detta förhållningssätt kan upplevas som falskt av den part, som i större utsträckning rycks med av sina känslor. Omvänt kan det av den första parten upplevas överdrivet och snudd på onödigt att i så stor utsträckning låta sig ryckas med av sina känslor. (Känslor kan fritt bytas ut mot åsikter, tankar, viljor eller reaktioner för dem som anser att valet av känslor skulle vara olämpligt av någon anledning). Kognitiva utvecklingsnivåer är ett känt ämne, främst inom utvecklingspsykologi för barn och ungdomar, bland annat genom Piagets observationer och teorier, vilka mycket översiktligt kan beskrivas som en stadieindelning av vid vilka åldrar olika förmågor tillägnas under barns uppväxt. Varje förmåga bygger på de tidigare tillägnade och ett stadium kan inte hoppas över. Piagets utvecklingsteori avslutas med "formalstadiet", vilket grovt anges som det "vuxna stadiet". Frågan är om denna utveckling och separation fortsätter under livet, och åtminstone till del, förklara våra olikheter? Denna fråga besvaras av Robert Kegan i en subjekt-objekt teori (Kegan 1994), som bygger vidare på Piagets utvecklingspsykologiska grund. Grundläggande för Kegans teori är begreppen subjekt och objekt. Subjekt definieras som det man "är" - de egenskaper och inre processer man inte rår över eller har inblick i. Kegan använder formuleringen "embedded in", vilket man kanske kan översätta till "inbäddad i", för att beskriva hur man förhåller sig till något som subjekt. Objekt definieras som det man "har" - de egenskaper och inre processer man kan ställa sig utanför, betrakta och påverka. Det är viktigt att notera att det rör sig om samma egenskaper och inre processer, varför det som skiljer subjekt och objekt åt är sättet man förhåller sig till dem. Teorin illustreras översiktligt i figuren på nästa sida, vilket är en modiferad och förenklad variant av Figure 9.1 i 'In over our heads', Kegan Det finns också många historiska exempel på tankesätt kring att separera sig från det i de fallen ofta "det världsliga" exempelvis beskrivet som ekorrhjulet i buddhistisk tradition (Hanh, 2000 (1998)), eller formuleringar i den tidiga kristendomen 3 som pekar på ett jag som står själv. Subjekt-objekt teorin är en beskrivning över vetandets komplexitet eller "sätt av meningsbyggande", inte dess moraliska yttringar eller nytta. Den gör heller inte någon bedömningen utifrån axeln bättre - sämre eller intelligens, utan beskriver bara komplexitet. Kegans första ordning känns igen från Piagets utvecklingsstadier hos det lilla barnet. I den första ordningen är upplevelsen subjekt - barnet är vad det upplever. Exempelvis är en boll som hålls upp framför solen lika stor som solen, eftersom det ser ut så. I den andra ordningen har, det Kegan kallar, varaktiga kategorier utvecklats. Det innebär att ett synsätt skiljt från andras har uppstått - mitt egna sätt att se! De rena upplevelserna tas som objekt och kan betraktas som just upplevelser. Den andra ordningens synsätt arbetar med varaktiga kategorier såsom exempelvis storlek, glädje och vilja. Varje kategori har beståndsdelar, som gällande 3 Bland de skrifter som återfanns i de s.k. Dödahavsrullarna (Nag Hammadi) fanns bland annat Thomas evangeliet, som kan läsas på ett sätt som om och om igen betonar subjekt, eller vittnessjälv, på ett annat sätt än de bibliska evangelierna gör. Man kan få uppfattningen att det är viktigare att tänka än att tro. Ett exempel kan vara Thomas logion 8 där egen reflektion uppmuntras till skillnad från dess motsvarighet i Matt 13:47-52 där en distinkt innebörd presenteras. En religiös tolkningsdiskussion ligger dock utanför denna uppsats och syftet är endast att visa att det genom historien funnits fler än ett sätt att uppfatta världen. Möjligen kan detta i sig dock även stödja Kegans beskrivningar av konsekvenser av de olika ordningarnas krav på varandra. 11

12 identifiera sig med medmänniskor, känna det de känner och de upplever sig sedda. Det blir möjligt att väga samman flera åsikter och agera i enlighet med vad någon annan anser bäst. Det är dock inte möjligt att ställa sig utanför andras synsätt, utan ömsesidigheten är subjekt. Andras synsätt är sammansmälta med det egna. Det är inte frågan om "vad skall de säga när de får reda på...", som vid andra ordningens komplexitet, utan moralen är mycket stark avseende vad som är rätt och fel. Rutiner och traditioner blir viktiga. Vi gör alltid så här! Man blir nervös för vad andra skall tycka och tänka och att få vara en del av gruppen. Andras godkännande och förväntningar är därigenom viktigt. Regler och moral kring vad man skall och inte skall göra leder till förtroende, men är inte oproblematiskt om man upplever sig lojal mot två som drar åt olika håll. Man är sina relationer och enda sättet att ta sig ur en meningsskiljaktighet är att tycka lika. Ur detta dilemma "ingen kan lyda två herrar" kan fjärde ordningen uppstå. Här blir istället ömsesidigheten objekt och något man kan ha en relation till. Det blir möjligt att förhålla sig till lojaliteten mot arbetet, kraven man ställer på sig själv och som ställs av vänner, familj och samhälle i stort, utan att slitningen blir ohanterlig. Även när det gäller inre konflikter uppstår detta fenomen och jaget 4 utvecklas till att ha en slags ordföranderoll bland de många synsätten inom en. De olika synsätten, som förespråkar olika handlingar, åsikter och resonemang, går att separera, känna igen och kanske också värdera utifrån vad de brukar ge upphov till för resultat om man följer dem. Den fjärde ordningen tar identifieringarna med andra som objekt och bygger en relation till relationen. I den femte ordningen ökar medvetenheten om de sammanhang i tid, kultur, erfarenhetsbaser och andra inflytelserika processer som den fjärde ordningens självstyrande verkar i, vilket medför en ökad förståelse till varför man själv och andra "är som de är". Upplevelsen av fixering vid absoluta tillstånd upphör och det blir naturligt att vi alla befinner oss i en process. Ömsesidigheten dyker här upp i en ny tappning när vi reflekterar kring hur vi är konsekvenser av varandras tänkande, beteenden och perceptioner. Upplevelsen av att vara hel (enhetlig) upphör, men är inte besvärande utan förklarande, vilket också gäller i relation till andra, där de inte förmodas vara färdiga utan på väg. Övergångarna från ett stadium till nästa sker gradvis och det finns enligt Kegan fyra mellansteg mellan varje "storordning" (1, 2, 3, 4, och 5) exempelvis 3/4, (2)3 eller 5(4). Mellanstegen innebär att en individ bygger upp sin verklighet på två sätt samtidigt, men kanske föredrar det ena. Vad som föranleder övergångarna är inte klart, men stöd och krav avpassat till den rådande situationen bedöms vara underlättande. Det som i ett stadium uppfattas som "jag" utgörs i nästa stadium ett objekt, något "jag" (som nu är något annat "jag") kan betrakta och utöva kontroll över. Denna utvecklingsmodell utan egentligt slut, mer än statistiskt 5, har stöd från annan forskning kring psykologisk utveckling 6. En annan beskrivning av subjekt-objekt teorin är att betrakta varje steg som en relationsskapande process. Det man först upplevde sig vara utvecklar man en relation till. Eller den lojalitet man känner till en vän utvecklas från något absolut till något man har en relation till - dvs. en relation till relationen till vännen (Kegan 1994). 4 den del som observerar 5 prevalensstudier 6 J. Loevinger, S. Cook-Greuter, B. Torbert, B. Joiner 13

13 Konsekvenser Den psykologiska utvecklingen tycks vara sekventiell och hos barn därmed relativt kronologisk, eftersom huruvida ett visst stadium inleds vid 14 eller 16 månaders ålder alternativt 12 år 3 månader eller 13 år blankt kanske sällan är relevant. Longitudinella intervjustudier visar dock, eftersom stadierna bygger på varandra, att de kronologiska tidpunkterna för inledningen av olika stadier avseende subjekt-objekt hos den vuxna individen kan skilja avsevärt (Kegan 1994) (Joiner och Josephs 2007). Det blir därmed inte möjligt att utifrån en persons ålder kunna uttala sig om med vilken komplexitet vederbörande motiverar sina beslut. Det är till och med så att man omöjligen utifrån en individs handlande kan avgöra komplexiteten som ligger bakom handlandet. Det är först när handlandet motiveras som spår av detta blir synliga. Man kan exemplifiera med att rösta i ett val. Det kan motiveras av personligt egoistiska skäl (andra ordningen), eftersom föräldrar och vänner röstar på det sättet (tredje ordningen), eller eftersom jag själv kommit fram till att det skulle vara bättre än alternativen (fjärde ordningen). Val görs dock inte endast i allmänna val utan dagligen på liknande grunder. Det är heller inte möjligt att utifrån organisatorisk ansvarsnivå, såsom chef på en viss nivå eller medarbetare med visst ansvar tydligt avgöra vilken komplexitet som motiverar (Joiner och Josephs 2007). Subjekt-objekt teorin kan också leda över till huruvida man har en konflikt eller konflikten har en själv, dvs. om konflikten är objekt eller subjekt. Samma distinktion kan göras för det mesta - partnerrelation, religion, yrkesroll eller nationalitet. Även tidigare omnämnda interna processer 7 är möjliga att förhålla sig till som både subjekt och objekt (Jordan, Thomas 2012). I den tidigare beskrivningen av den omedvetna ryttaren till häst är han så uppslukad av jagprocesserna att han inte lägger märke till dem. Första steget för att kunna reflektera över något är därför att lägga märke till det. I senare skede kan man göra jämförelser mellan faktisk och önskvärt, varefter det blir möjligt att såväl omtolka de existerande produkternas betydelse som att kausalt påverka framtida produkter. Enkelt sagt är detta beroende av villigheten att titta på sig själv och ta ansvar för att man har en avgörande roll i sitt eget liv. Det finns alltså olika sätt att betrakta sig själv. Som summan av alla de processer som äger rum, eller en betraktare av allt detta. Detta leder tankarna till en fråga om "jag" - vem är "jag"?, vilket förstås inte går att ge något absolut svar på, men delvis kanske kan beskrivas utifrån det sätt man fungerar på. Enligt subjektobjektsteorin uppfattar man sig som förenlig med det man har som subjekt, medan frågan vem det är som genom barn-, ungdoms- och vuxenlivet tar allt fler subjekt som objekt är obesvarad. Den som tar fler och fler av de inre jagprocesserna som objekt fjärmar sig naturligt från dem. Den del av jaget som separerar sig från jag processerna kan kallas vittnessjälv (Jordan, Thomas 2012). Omgivningen ställer krav på vår meningsskapande förmåga (Kegan 1994). Vad det innebär är kanske mest ett omedvetet krav på andra att fungera som man själv gör. Det är för de flesta tämligen overkligt att någon i grunden kan motivera sina beslut på ett annat sätt än man själv. De krav som ställs är kvalitativt väsensskilda för de olika ordningarna och i princip omöjliga att uppfylla för parterna, vilket kan vara en källa till konflikt. 7 Egna perceptioner, egna känslor, egna tankemönster och tolkningar, eget tyckande, egen motivation och vilja, egna beteendemönster och vanemässiga reaktioner. 14

14 Enligt Kegan kan man se en benägenhet för respektive stadium att vilja fjärma sig från det tidigare - som för att markera avstånd och viljan att vara något annat innan lugnet av att faktisk vara något nytt och kunna ta det tidigare subjektet som objekt fullt ut 8. Kanske är lockelsen av att ta något som tidigare subjekt som objekt oemotståndlig i det ögonblick man mer frekvent lyckas göra det. Det är dock ytterligare en potentiell grogrund för konflikter genom de missförstånd de respektive ordningarnas upplevelse av varandra ger upphov till. Som exempel på detta kan (3o' ser 2o' hos 4o') den individualism som fjärde ordningen representerar genom sitt sätt att själv avgöra vad som är rätt och riktigt för sig själv av någon med tredje ordningens komplexitet där ömsesidighet och identifiering med andra är dominerande lätt uppfattas som det som den brutit sig loss från, men ändå känner igen, nämligen den andra ordningen där man gör som man vill för att man ännu inte tagit sitt eget sätt synsätt som objekt. I det andra exemplet (4o' ser 3o' hos 5o') kan en självförfattande individ som fungerar utifrån fjärde ordningen uppfatta integrering av den egna viljan bland andra individers viljor i en sammanflätad och föränderlig värld som identifiering med andras sätt att se och känna. Ovanstående exempel handlar om de missförstånd som kan äga rum i upplevelsen av större komplexitet, vilket på sätt och vis är något annat än de krav Kegan talar om i vilka svårigheterna att leva upp till omgivningens krav är utmaningen. Kraven från omgivningen beskrivs som de krav en högre ordning ställer, såsom de vuxnas krav från tredje ordningen på ungdomar att agera förståndigt med en större ömsesidighet i åtanke och inte bara sina egna intressen och motiv för ögonen. Samhällets och vuxnas krav utifrån fjärde ordningen på andra vuxna att själva kunna avgöra vad som är lämpligt eller att oberoende skapa sina arbetsuppgifter i enlighet med verksamhetens mål. Dessa samhälleliga krav kan vara en faktor i de rekryteringssvårigheter man av och till kan höra om i media där företag söker efter utbildad personal, samtidigt som majoriteten av den arbetsföra befolkningen har eftergymnasial utbildning. Även om man har en utbildning som motsvarar kraven kanske man inte är självständig nog, utan i behov av gemenskap och bekräftelse i enlighet med den tredje ordningen. Eftersom det inte finns någon utbildning som medför komplexitetsmedvetenhet enligt fjärde ordningen (eller någon annan ordning för den delen) skulle de ökade kraven på självständighet kunna förklara en bristsituation i samhället. Många har starka åsikter om vad som är rätt respektive fel i diverse situationer. En del av dessa baserar sig på samhälleliga moraliska ställningstaganden "Du skall icke stjäla" - alltså är det fel att stjäla. En stor andel av dessa åsikter bottnar i kulturella och religiösa normer, vilka tycks fungera som ersättare till fjärde ordningens komplexitetsmedvetenhet. PM, församling, Gud, företagspolicy eller kompisgänget tycks kunna ersätta det egna ställningstagandet och mer dogmatiskt diktera vad som är acceptabelt och inte. Andra personer kan ha åsikter baserade på vilken konsekvens ett visst agerande kan tänkas föra med sig. Åter andra kan ha svårt att uttala sig om vad som är rätt och fel eftersom den förmodade effekten av ett handlande skall sättas in i ett sammanhang där valörerna rätt och fel inte är påtagliga. Innebär det att dessa personer har en annan komplexitetsmedvetenhet? Man kan då fråga sig hur lägre komplexitet upplevs? Associationerna till utbildning och pedagogik kanske är naturlig? Läraren som försöker förklara något för studenten, som i sin tur inte lyckas förstå konceptet. De pedagogiska diskussionerna kring detta problem är omfattande i vilka elevers förutsättningar och lärares pedagogiska förmågor och bådas lämplighet och fallenhet för diverse 8 Exemplen är många, men kanske tydligast i femte ordningens anti-modernism/dekonstuktivism. p326 15

15 ämnen diskuteras och teoretiseras kring. Frustrationen detta kravställande och oförmågan ger upphov till har genom historien beskrivits i liknelser - "Du kan leda en häst till vatten, men inte tvinga den att dricka", som kan låta lite uppgivet, men är ett fullt förståeligt sätt att resonera efter omfattande insatser och skenbara framsteg. Ett "geometriskt" sätt att förklara svårigheterna att förstå varandra över gränserna illustrerades redan 1884 i romanen Flatland 9 där kvadraten, tillsammans med de andra tvådimensionella (triangel, pentagon, hexagon... polygon... cirkeln är det ouppnåeliga perfekta) innevånarna i det två dimensionella riket var tusende år besöks av sfären som predikar den tredje dimensionen. En liknande österländsk beskrivning är den skrattande Hotei 10. Förmågan att hantera denna frustration och göra något konstruktivt kan man kanske ana sig till i den svenska litteraturen"...och han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin..." 11, vilket antyder att förmågan att förhålla sig till olikheter ändå finns. Andra sätt De vuxenpsykologiska forskningsfältet är tämligen omfattande och jag har inte kunnat sätta mig in i allt. Detta stycke tar mycket kort upp några andra forskares perspektiv i psykologisk utvecklingsteori för att tydliggöra att det finns olika perspektiv, vilka till del är förenliga med varandra och i vissa delar beskriver olika saker. Att plantera ekar 12 med avsikt att använda virket till örlogsskepp om mer än hundra år kräver viss framsynthet. Eller att som multinationellt företag investera i mer eller mindre djupfrysta arealer av den sibiriska tundran utifrån perspektivet att de med viss sannolikhet kommer vara upptinade om sjuttio år och då, med ny global temperatur och vattennivå, kunna utgöra en lämplig placering för en hamnstad - är också framsynt. Sättet att resonera om tid skiljer sig i dessa fall markant mot den som inte har en tanke på hur den skall lägga upp livet efter den kommande semestern. 9 Flatland: A romance of many dimensions, Edwin A. Abbott, vilken är skriven som samhällskritik, men enligt mig fungerar utmärkt även i detta sammanhang. 10 Hotei var en munk i den äldre Liang dynastin f.kr. Berättelsen lyder: Nunnan Wu frågade den sjätte patriarken Huineng - "Jag har i många år studerat Mahaparinirvana-sutran, men trots det är det många delar jag inte förstår. Upplys mig! Patriarken svarade: "Jag är inte läskunnig. Vill du läsa tecknen för mig så kanske jag kan förklara innebörden." Nunnan svarade: "Om du inte ens kan läsa tecknen, hur kan du då förstå deras innebörd?" "Sanningen har inget med ord att göra. Sanningen kan liknas vid månen som lyser på himlen. Ord kan liknas vid ett finger som pekar på månen. Men, fingret är inte månen. För att betrakta månen måste man se bortom fingret, eller hur?" 11 Fridolins visor, Erik Axel Karlfeldt 12 Ekplanteringen på Visingsö i Vättern 16

16 Att fundera över riskerna att bli påkommen i affären om man skulle stoppa på sig en tub mjukost och låta riskkalkylen avgöra, skiljer sig betänkligt moraliskt sett från att fundera över samhällets samlade konsekvenser av en eventuell legalisering av cannabis. Moralresonemang Lawrence Kohlberg var psykolog och forskade på hur moralen utvecklades. Genom att kategorisera svaren som testpersoner gav på moraliska frågedilemman beskrev han sex nivåer - "Stages of Moral Development". Grupperna bygger principiellt på ett stegvis ökat inkluderande av större och större s.k. cirklar - själv - familj - grupp - samhälle osv. för vilka man bryr sig om och tar ansvar för. I korthet: Barn: Steg 1: Individens moral baseras på viljan att undvika bestraffning. Steg 2: Individens moral baseras på viljan att tillgodose egna behov och önskningar utan hänsyn till långsiktiga konsekvenser eller mer abstrakta koncept som pålitlighet. Ungdomar och äldre: Steg 3: Moralen baseras på vad andra kan tycka om en, dvs. hur väl man lyckas passa in i sin roll såsom man uppfattar den - "duktig flicka" eller "rappare". Man vill undvika andras missnöje. Steg 4: Moralen baseras på att man följer samhällets lagar och regler. Det är inte frågan utan om vad någon enskild tycker eller tänker, utan vad lagen säger. "För vad skulle hända om alla plötsligt började bryta mot lagen?!". Steg 5: Moraliska ställningstaganden sker utifrån att lagen är goda regler och ingångna avtal individer emellan, inte absoluta dekret. Var och en har sitt synsätt och lagar kan omformas om de inte är till samhällets eller de flestas nytta. Steg 6: Ställningstaganden baseras på det egna samvetet. Känslan för vad som är rätt utifrån universella principer. Meningskompletteringstest Jane Loevinger var utvecklingspsykolog och konstruerade en liknande teori för psykologiska stadier utifrån meningskomplettering. Med hjälp av hur testpersoner kompletterade (avslutade) påbörjade meningar klassificerade hon nio stadier baserat på impulskontroll, interpersonella relationer, kognitiva mönster och självuppfattning. Varje stadium bygger på det tidigare på ett sätt som liknar Kegans subjekt-objekt teori och det är därigenom inte heller i denna teori möjligt att hoppa över stadier. Mycket kort: E1 - Presocial. Mycket litet barn som inte separerar själv från omvärlden. E2 - Impulsiv. Kroppsliga impulser, beröm och bestraffning upplevs som att någon är snäll eller dum. E3 - Självskydd. Impulserna hämmas av risken för bestraffning och känslan av skuld. E4 - Konformist. Utseende eller hur något uppfattas snarare än avsikt avgör. Det finns ett rätt och ett fel sätt, som gäller för alla. Viktigt med godkännande från andra. E5 - Självmedveten. Kan leva sig in i flera synsätt, men omedveten om den egna tolkning. E6 - Medveten. Varför någon gör något blir avgörande för bedömningen. Regler är internaliserade, men också undantag och beroendeförhållanden. Andra personer beskrivs mer realistisk med fler komplexa element. 17

17 E7 - Individualist. Toleransen mot sig själv och andra ökar som konsekvens av ökad förståelse av komplexiteten i var och en. Upplevd verklighet snarare än verklighet. E8 - Autonom. Ökad kapacitet att identifiera och hantera inre konflikter såsom mellan behov och skyldigheter. E9 - Integrerad. Empati mot själv och andra. Kan bli till freds i inre konflikter trots motstridiga komplexa samband. Tid Elliott Jaques var psykoanalytiker och organisationsutvecklare 13, som intresserade sig för "time-span of discretion", som kan översättas till tidshorisont. Denna teori går kort ut på att olika personer har olika lång tidshorisont, dvs. period de kan överblicka, ta in i sina överväganden och därigenom ta ansvar för. I likhet med Kegans psykologiska krav identifieras även här krav från omgivningen, vilka enskilda individer utifrån sin tidshorisont måste förhålla sig till. En konsekvens av detta, och en del av organisationsutvecklingsteorin hos Jaques, är lämpligheten i hur en organisation bör konstrueras med detta i åtanke. Olika skikt uppstår där chefen bör ha något längre tidshorisont än sina underställda, medan chefens chef bör ha ytterligare något längre tidshorisont. Glapp och överlapp ger negativa konsekvenser. De med kortare tidshorisont kan ha svårt att relatera till mycket långsiktiga direktiv och planer. Med lika lång tidshorisont uppstår också problem, men då utifrån känslan att chefen inte bidrar med något. Se illustration. Gemensamt 5-10år Chef 3-5år Chef 1-3år *glapp* Anställd Anställd 0,5-1år Chef Båda <6mån Anställd Dåligt Bra Dåligt Dåligt Det finns en hel del konverterings- och jämförelseförsök mellan olika beskrivningssätt, vilka ibland verkar vara naturliga och fungera, men min upplevelse är att det kanske inte alltid går att sammanfoga de olika beskrivningssätten. Perspektiven kan vara giltiga och mycket intressanta/ givande i sig själva. Det kan finns korrelationer mellan komplexitetsgraden i tänkandet och tidshorisonten, eftersom man får plats med fler aspekter i en större tidsrymd, men det går att vara väldigt komplex även i korta tidsförlopp. Moralen behöver antagligen inte vara högt utvecklad för att komplexiteten i tänkandet är hög. Kanske underlättar det att vara intelligent för att kunna tillgodogöra sig ökad komplexitet, men eftersom det finns mycket intelligenta individer på alla komplexitetsnivåer är korrelationen inte heller där tydlig. Dualitet kan vara ett sätt att beskriva de svart-vita förhållningssätt man kan uppleva mellan två företeelser, såsom motsatserna i lidande och glädje eller välmående (Hanh, 2000 (1998)), likaså kan man ibland höra någon som talar om att lidande eller lycka är illusioner. Frågan är dock på vilket sätt. Att återge någon annans berättelse om illusionen innebär knappast att man själv erfar det som berättades om som illusion. Att kämpa sig bort från lidande genom att för sig själv tala om att det är en illusion innebär knappast att lidandet upphör. Om man har huvudvärk kommer den knappast att försvinna av att man betraktar den som en illusion, utan det kan istället vara lämpligt att ta reda på dess orsaker och åtgärda dem. Om man däremot kan uppfatta lidande och välmående som två 13 får erkänna att jag bara plockat upp detta koncept och ännu inte läst något mer av Elliott Jaques. 18

18 ytterligheter av samma sak och förhålla sig som subjekt till detta mentala objekt stämmer nog påståendet att lidande och lycka är illusioner. Kanske är det så även med de olika sätten att beskriva psykologisk utveckling. Sammanfattning Reflekterande tankar Aristoteles lär under antiken ha uttryckt att "Giv mig en fast punkt och jag skall rubba världen!", vilket troligen avsåg den fysikaliska världen. Lika sant skulle dock uttalandet kunna vara för den mentala världen - den som bortser från en överväldigande mängd faktorer och förenklar komplexa samband så att man bara har en åsikt, ett perspektiv och ett mål - uppnår enorm styrka. Man blir orubblig och har rätt oavsett vad omgivningen anser. Denna fixering av ståndpunkt skulle kunna motsvara det första eskalationssteget på konflikttrappan, men kan motsvara såväl andra, tredje och fjärde ordningens medvetande 14. Kanske kan man påstå att den som på detta sätt låst världen befinner sig i någon slags ständig konflikt. Det krävs förmodligen en del mod för att våga ha fel och mycket inre trygghet för att på riktigt känna att det är utvecklande att inse att man i decennier agerat på ett sätt som man nu plötsligt inte känner sig smickrad av. Denna sammanfattning vill alltså argumentera för att låst medvetande, snarare än låsta positioner, i arbetslivet, privat, nationellt och internationellt är en betydande faktor för konflikters uppkomst och fortlevande, vilket i sig självt utgör ett slags moment 22. Grundorsaken till den låsta positionen, åsikten eller inställningen kan principiellt sett utgöras av oförmågan att ställa sig utanför densamma och ta den som objekt. Så länge det inte är möjligt stärks subjektet genom frustration, dvs. via det blockerade önskemålet. Hade parterna kunnat ta sitt önskemål som objekt, fråga sig varför önskemålet är så viktigt för mig (oss) och se bakgrunden till dem hade många konflikter troligen inte blivit lika omfattande. Medvetandets strukturer, som exemplifieras med Kegans och andra forskares teorier, kan vara exempel på hur naturen eller psyket har inneboende låsningar vid fasta punkter och därigenom utgör grunden för många konflikter. Man kan kanske förstå konflikters orsaker utifrån psykologisk utveckling där alternativet att släppa sitt önskemål (alternativ 2 i konfliktdefinitionen som inte ger någon frustration) i stor utsträckning inte är tillgängligt. De globala intressekonflikterna i form av sammanvävda förlopp av vikande resurstillgång 15, paradigmatisk tilltro till evig tillväxt 16, omfattande klimatförändringar 17, och växande befolkning med önskan om förbättrad levnadsstandard, skulle troligen vara betjänt av att parterna i större utsträckning kunde ställa sig utanför sitt eget perspektiv. Istället kan man få uppfattningen - av de i media ofta fragmentariskt presenterade enkla orsakssambanden och lösningarna att vårt gemensamma ansvar ersatts av köpslående mellan några stater som tänker/inte tänker skriva på ett avtal. Behovet av att kunna se andras perspektiv kan anses trängande, men idéer och uppfattningar som inte stämmer överens med de egna kan ofta vara svåra att ta till sig. Dock kan man knappast förvänta sig att metoden att slå dövörat till tankesätt och modeller som bättre förklarar och 14 Även femte ordningen i sin anti-modernistiska form. "Alla har fel! Även jag, men det har jag rätt i!" 15 Utvinning av råvaror blir allt mer resurskrävande för att om möjligt uppnå samma utvinningsmängd som föregående tidsperiod. 16 Vi är vana vid ett ekonomiskt system med ränta, vilket innebär exponentiell tillväxt ränta på ränta vilket inte förekommer naturligt. 17 Global uppvärmning, snö/issmältning, tropiska stormar, höjning av havsytan, tilltagande ökenutbredning och oceanförsurning som exempel. ICPP Climate Change The physical science basis 19

19 förutsäger skeenden - vare sig det gäller så vitt skilda områden som mänskligt beteende eller geologiska företeelser - kan ge andra resultat än dem vi redan ser. Detta argumenterar också för att ordspråket "Det är inte ens fel att två träter" är en förenkling, som kanske bara är ett uttryck av den tredje ordningens önskan att identifiera sig med varandra. Det kan faktiskt vara ens fel att två träter, trots den ena partens idoga försök att lösa konflikten. (Jordan & Lundin, 2002) Att anta ståndpunkter såsom att "så kan det inte vara" eller "man kan inte dela upp människor - vi är alla lika mycket värda" liknar, kanske välgrundad, misstro mot mänsklighetens förmåga att konstruktivt tillvarata vetenskapliga studiers resultat av rädsla för att de skall missbrukas. Det kan vara åldersdiskriminering, elitistiskt, eller rasistiskt att dela upp människor, men bara om man använder resultaten för att förfördela och favorisera. Det är knappast fel att identifiera studenter med särskilda behov, eftersom syftet är att stödja och underlätta. Inte heller kan patientgrupper behandlas lika om de lider av olika sjukdomar. Det kan därför vara så att det även är mer rättvist att var och en av oss får det stöd den behöver i vardagen för att utvecklas som vuxna - om inte annat genom att öka medvetenheten om att vi är olika på fler sätt. Enligt Kierkegaards "Till eftertanke" borde ju denna kännedom göra det enklare att "finna henne där hon är" och anpassa kraven för att möjliggöra ansvarstagande på alla nivåer. Litteraturförteckning Glasl, Friedrich. Confronting conflict (1997). Hanh, Thich Nhat. Buddhas lära - en väg till glädje och frihet. Svenska Förlaget (övers.), 2000 (1998). Joiner, Bill, och Stephen Josephs. Leadership agility Jordan, Thomas. Att hantera och förebygga konflikter på arbetsplatsen. Lärarförbundet, Jordan, Thomas, och Titti Lundin. Percieving, interpreting and handling workplace conflicts: Identifying the potential for development. Göteborg University, Kegan, Robert. In over our heads. Harvard University Press, Tamm, James W., och Ronald J. Luyet. Förtroendefullt samarbete - att bygga långsiktiga relationer. Studentlitteratur, 2006 övers. 20

20 Hur ser dina närmaste 5-10 år i arbete ut och vad har du med dig av LST till det arbetet? Tiden går fort. Under de senaste åren har jag i ökad utsträckning i nuet lagt märke till de ögonblick i vilka jag gjort val och sedermera deras åtföljande konsekvenser och följdverkningar. Jag föreställer mig att jag utvecklar min förmåga att inte endast lägga märke till ögonblicken, utan i större utsträckning integrera mina reflektioner i nuet. Mer konkret kommer det med viss sannolikhet innebära ett vidareutvecklande av min kliniska såväl som icke-kliniska kompetens. Det teoretiska och praktiska hantverk min specialitet innebär kommer kunna erbjuda många tillfällen till utveckling och möjligheter, men inte minst viktigt är erfarenheterna av de många individer och grupper jag dagligen får möta. Förhoppningsvis tillägnar jag mig fler perspektiv av dessa möten och erfarenheter. Samhällets komplexitet har tilltagit såpass att små störningar i ett system ger stora efterverkningar i andra. Troligen kommer jag vara engagerad i processer som eftersträvar mer robusta och resilienta organisationer. Ett första steg till detta kan ligga i att bidra till ökad konfliktmedvetenhet, vilket jag uppfattar som en grundläggande kompetens som ofta behöver utvecklas i organisationer. Vilken har varit den största utmaningen för dig i LST och vad kan du lära dig av det? Många av våra möten i LST-gruppen har använts till att diskutera tid - Hur man skall få tiden att räcka? Alldeles i början blev min uppfattning att man fick skapa sig tid, lite kreativt så att säga, men också att vara beredd att göra prioriteringar. Kanske välja mellan att vara kliniker och ledare? Tiden har dock varit en inre fråga för mig, där min klinik alltid frikostigt har givit mig den tid jag begärt. Min påträngande nödvändighetskänsla av att behöva färdigställa allehanda uppgifter på utsatt tid med exemplarisk kvalitet har under LST sakta luckrats upp. Det har haft konsekvensen att många projekt och uppgifter har legat halvfärdiga i malpåse, men också en inre trygghet i att göra min egen prioritering utifrån min egen samlade bedömning. Det som ska bli klart blir ju det med tillräcklig kvalitet. En annan stor fråga har varit att förstå att ingen väg finns serverad. Att denna frånvaro innebär både möjligheter och utmaningar i att skapa en egen väg för vad jag anser vara mest lämpligt och att ingen annan har ansvaret för den. Att inse på vilket sätt andra betraktar världen och dess samband kanske inte nödvändigtvis passar in på mig. Denna insikt, om att någon har överblick kanske mest är en illusion och samhället så komplext att egentlig integrativ förmåga ofta saknas, har steg för steg fördjupats. Det jag såg som vägar tidigare har blivit korsningar och rondeller. Ledarskaps-ST har för mig varit en ovärderlig bränsletank på resan och nu är det upp till mig att införskaffa bränsle själv. 21