Elis Ljungek levererar två försökshästar från Stuteri Gelj.

Transkript

1 Elis Ljungek levererar två försökshästar från Stuteri Gelj.

2 Unghästprojektet INGVAR FREDRICSON MED FLERA Hur ska en ung travare tränas för att bli så duktig på tävlingsbanan som möjligt? Idag är det självklart att hästarna körs in tidigt. En av anledningarna till det är resultaten från ett projekt om träning av unghästar som genomfördes i början av 1980-talet. Är tidig träning av blivande tävlingshästar nyttig eller skadlig? Åsikterna gick starkt isär om detta under 1970-talets slut. Odd Knudsen tog därför initiativ till en uppvaktning hos ATG för att få till stånd ett större tvärvetenskapligt forskningsprojekt. Målet var att öka kunskapen om när och hur en ung travhäst skall tränas för att optimalt kunna utveckla sina medfödda prestationsanlag med minimal risk för fysiska eller psykiska skador. ATG reagerade positivt på förslaget och beviljade medel till ett större longitudinellt upplagt forskningsprogram vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Projektet benämndes officiellt Hållbarhet och prestation hos häst men kallades vanligen "Unghästprojektet". En programnämnd bestående av Ingvar Fredricson, ordförande, Anders Darenius, Odd Knudsen, Arne Lindholm, Jan Philipsson, Sven Reiland och Åke Åsheim fick ansvaret för projektets planering och genomförande. Forskningsprogrammet delades upp i tre delprogram. delprogram i: Inverkan av tidig fysisk aktivitet och alternativa träningsmetoder, delprogram ii: Planering av insamling och analys av fältdata, delprogram iii: Klinisk morfologisk undersökning av unghästar. Ansvar för Delprogram II hade Jan Philipsson och Margareta Bendroth och för Delprogram III ansvarade Sven Reiland och Åke Åsheim. Frågeställningar Rent allmänt var avsikten med Delprogram I att försöka fastställa positiva och negativa effekter av tidig träning av travhästar. Följande delprojekt och forskare ingick: 1. Fodermedel, utfodring och tillväxt: Gösta Bengtsson och Claes Nydahl ("Foder"), 2. Utveckling av rörelsemönster, stötdämpnings- och belastningsförhållanden i extremiteterna: Stig Drevemo, Göran Dalin, Ingvar Fredricson och Gunnar Hjertén ("Rörelser"), 3. Skelettmuskulaturens biokemiska och histokemiska egenskaper: Arne Lindholm och Birgitta Essén ("Muskler"), 4. Hippometrisk analys av olika exteriöra måtts utveckling: Lars-Erik Magnusson ("Exteriör"), 5. Röntgenologisk registrering av skelettutvecklingen: John Maxe ("Röntgen"), 6. Blodvolym, puls- och arbetsrelation, syre-

3 upptagning och anaerobic threshold som uttryck för cirkulatorisk och oxidativ kapacitet: Sune Persson ("Träning"), 7. Biokemiska och kliniska undersökningar av skelettutveckling: Kerstin Thorén- Tolling och Åke Åsheim ("Biokemi"). Samtliga forskningsgrupper skulle försöka besvara följande frågor: Ger forskningsresultaten en uppfattning om hur tidig fysisk aktivitet bäst kan stimuleras? Kan effekterna av denna tidiga träning fastställas med aktuella forskningsmetoder? Kan vetenskapliga metoder i framtiden avslöja en unghästs möjligheter till tävlingsframgång? Projektuppläggning Tio varmblodiga och två kallblodiga hingstföl ingick i studien. Fölen hade valts ut noga av Bo Fransson för att härstamningsmässigt motsvara årskullens genomsnittskvalitet. Ansvariga för träningsprogram var Ingvar Fredricson och Arne Lindholm (år 1) samt Stig H Johansson (år 2), hälsokontroll: Odd Knudsen, utfodring: Gösta Bengtsson, parasitkontroll: Otto Roneus och stallmiljö: Katharina Hennichs. Lena Ryd var stallchef och tillsammans med Hans Larsson ansvarig för unghästarnas skötsel, hantering och träning på Rörby under det första året. Stig H Johansson skötte under andra året träningen på sin träningsanläggning. Hästarna transporterades vid flera tillfällen in till Klinikcentrum (KC) på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) för testning. År 1 Studien påbörjades Fölen var ca 7 månader gamla då de kom till Rörby Gård, Angarn i Vallentuna. Samtliga föl genomgick en kraftig luftvägsinfektion kort efter ankomsten. Under konvalescensen utfördes en rad vänjningsövningar. I samband med första hälsokontrollen vägdes fölen. Foderkvaliteten analyserades och individuella foderstater beräknades. Graden av parasitinfektion i rast- och beteshagar bestämdes och ett program för parasitbekämpning lades upp. Fölen fördelades därefter i en jämförelsegrupp (Grp J) och i en träningsgrupp (Grp T) genom lottning. Grp J föddes upp konventionellt, d v s fick daglig gemensam utevistelse i rasthage. Grp T fick förutom daglig utevistelse i hage träning tre dagar i veckan. Efter en kort stunds uppvärmning genom longering på mjukt underlag fick de två och två trava i frihet på en inhägnad 200 m rakbana. På grund av snöbrist och hårdfruset underlag blev fölen ömma i hovarna och måste skos med tåskor. Då de trots detta fortfarande var ömma förflyttades träningen till ett närbeläget ridhus. Efterhand blev det tydligt att försöksuppläggningen inte var tillräckligt extrem för att ge tydliga skillnader mellan grupperna avseende träningsmängd. Av naturliga skäl kunde inte Grp J stå inaktiva i en liten box dygnet runt medan Grp T tränades för fullt. Det beslutades därför vid årsskiftet att båda grupperna skulle slås samman till en för att ge ett större forskningsmaterial för analys av de uppställda frågorna. Så fort det åter blev normalt banunderlag skoddes därför samtliga åringar varefter de kördes in och började tränas lätt för vagn varannan dag på rakbana. Inkörningen gick mycket lätt eftersom hästarna hade hanterats mycket och var samarbetsvilliga. Pulsmätningar genomfördes under detta skede. Det påvisades att skoning av de unga hästarna påverkade deras hovar negativt. Banunderlag bestående av bark, träflis eller liknande skulle därför ha behövts. Vidare visade det sig mycket viktigt att viloperioder snabbt sätts in vid minsta tecken på överansträngning. Under nov 80, april 81, sept 81, april 82 och sept 82 fick samtliga åringar tillbringa en period på KC. De stod då också till de olika forskargruppernas förfogande för olika tester bland annat på rullmatta. Då hästarna testades första gången på KC varierade deras ålder mellan 208 och 258 dagar. År 2 Under andra året tränades hästarna av Stig H Johansson på hans träningsanlägg-

4 Odd Knudsen och Ingvar Fredricson hälsokontrollerar en av försökshästarna. ning. De genomgick hans mycket systematiska träningsprogram och förbättrade successivt både sin travaktion och sin kondition. Praktiska resultat Fölen svarade mycket positivt på den tidiga, skickliga skötseln och hanteringen. Dessutom ledde den mycket noggranna kontrollen av foderkvalitet, parasitstatus, hov- och allmänt hälsostatus till att samtliga föl och åringar utvecklades mycket bra. Däremot visade det sig att det, utan större tidigare erfarenhet, var svårt att genomföra en fungerande träning av så unga hästar. Redan från början märktes tydliga både systematiska och oregelbundna skillnader. Vissa föl var generellt mer träningsvilliga än andra. Tydliga skillnader märktes dock hos samma individ mellan olika träningstillfällen. Ena gången kunde en fölunge vara alert för att nästa gång inte visa samma framåtbjudning. Vidare framkom tydligt att föl mycket snabbt tröttas både fysiskt och psykiskt. Grp J föddes upp konventionellt och sannolikt tränade dessa föl och åringar under sin utevistelse sig själva minst lika effektivt genom sina vilda lekar som de i träningsgruppen. Grp T var ofta lite trötta och lekte därför mindre. Grupperna slogs därför samman och samtliga åringar började tränas framför sulky på rakbana. Effekterna av första årets träningsprogram blev därför svåra att uppskatta. Det andra året fick samtliga försökshästar professionell uppträning inför sin kommande tävlingskarriär. Alla hästar utom en anpassade sig väl till Stig H Johanssons träningsmodell. Denna häst som redan året innan visat sig ha ett "speciellt" temperament såldes efter försöket till Norrland. Där fann han sig bättre till rätta och utvecklades till gruppens näst mest framgångsrika häst avseende totalt intjänade prispengar.

5 Enstaka skador uppkom helt naturligt under träning både år 1 och 2 (jfr tabell 1). Med ett undantag fick sannolikt dessa inte någon signifikativ betydelse för de olika hästarnas livsresultat. Undantaget är häst J-5. Innan den fick ryggproblem utvecklades den mycket positivt och rankades subjektivt som en av gruppens bästa individer (jfr tabell 2). Hans livsresultat försämrades också av att han förolyckades vid relativt ung ålder. Tabell 1: Uppkomna skador m m T-1 Patellahakning T-2 Kotledsartrit bak T-3 Osteochondros i hasled, utvecklade lindrig karprygg T-4 Utan anmärkning (u a) T-5 Hovledsgallor fram J-1 Lindrig tendinit ytliga böjsenan fram J-2 U a J-3 U a J-4 Fysiskt u a, speciellt temperament J-5 Ileosakralledsskada, förolyckad 1986 Med utgångspunkt från den samlade erfarenheten av hästarna gjordes både vid avslutningen av år 1 och år 2 ett försök till subjektiv ranking. Resultatet visar tydligt att det är svårt att förutspå hur en häst skall lyckas i sin tävlingskarriär (tabell 2). Tabell 2: Subjektiv och objektiv ranking Ranking I F:son 81 Stig H J 82 Facit = prissumma T T T T T J J J J J Tabell 3: Försökshästarnas levnadsresultat Häst Starter 1:a 2:a 3:e Seger % Plac. % Prissumma Pris/start Voltrek. Autorek. T ,4 1.14,4 T ,3 1.18,4 T ,0 1.19,3 T ,0 1.14,9 T ,9 1.16,2 J ,8 1.16,2 J ,4 1.16,6 J ,4 1.16,5 J ,9 1.14,8 J ,0 1.16,1 Sammantaget blev försökshästarnas levnadsresultat betydligt bättre än väntat. Samtliga kom till start. Med tanke på att hingstfölen valts ut för att så nära som möjligt representera årskullens medelkvalitet är detta i sig mycket bra. Tabell 4: Medelresultat för svenskfödda varmblodstravare födda 1980 Hästantal Starter 1:a 2:a 3:e Seger % Plac. % Total prisum. Sum./häst Pris/start ,77 26, Försökshästarna tjänade dessutom i genomsnitt ca 37 gånger så mycket pengar ( kr) under sin tävlingskarriär som hela årskullen ( kr). De startade i genomsnitt 106 gånger jämfört med årskullens 46 starter. Deras prissumma per start var också i genomsnitt högre än årskullens. Försökshästarnas sensationellt positiva tävlingsresultat kan sannolikt förklaras med att de fick en sund, väl kontrollerad uppfödning med mycket utevistelse samt att de hanterades och tränades tidigt på ett systematiskt och skickligt sätt under sina två första levnadsår.

6 Vetenskapliga resultat Unghästprojektet gav hästforskarna mycket värdefulla praktiska erfarenheter och en del intressanta analysresultat (Se tabell 5 och under Läsa mer). Frågor till respektive forskningsgrupp: 1. Ger forskningsresultaten en uppfattning om hur tidig fysisk aktivitet bäst kan stimuleras? 2. Kan effekterna av denna tidiga träning fastställas med aktuella forskningsmetoder? 3. Kan vetenskapliga metoder i framtiden tänkas avslöja en unghästs tävlingspotential? Arne Lindholm tar muskelbiopsi på en försökshäst. Tabell 5: Forskningsprojektens resultat Delprojekt Fråga 1 Fråga 2 Fråga 3 Spin offs Foder Tidig träning ger ökad tillväxt. Sannolikt men det krävs mycket mer forskning med sambandsanalyser. Tidig träning ger ökad tillväxt. Rörelser Ja uppfödning i frihet på stora kuperade arealer med skiftande underlag. Ja men mycket mer grundforskning och sambandsanalyser fordras. Tidig träning kräver en mycket välanpassad anläggning, särskilt avseende underlag. Muskler Ja riklig utevistelse i grupp. Hård föl- och unghästträning olämpligt. Ja men mycket mer forskning och sambandsanalyser fordras. Exteriör Ja. Nej inte med exteriörbedömning. Ja delvis och då efter ytterligare sambandsanalyser. Exteriören ändrades markant i framdelen jämfört med bakdelen under tillväxtperioden från föl till 2-åring. Röntgen På i princip alla försökshästarna fanns osteofyter m m, som inte tycks betyda mycket rent kliniskt. En häst misstänktes vid första undersökning ha osteochondros, vilket senare vidimerades. Träning* * Det finns tecken på effekter av tidigt insatt fysisk träning. Ja. Möjligen kan för tävling mindre lämpade individer identifieras. Mera forskning på större material fordras dock. Biokemi Effekter avseende vissa blodenzymer (främst ALP) är huvudsakligen relaterade till ökad ämnesomsättning, sammanhängande med såväl ökad fysisk aktivitet som intensifierad utfodring. Möjligt men fordrar betydande forskningsinsatser och fördjupade sambandsanalyser. Ökad kunskap om ben- och leverenzymer hos föl och unghästar. *Frågeställning inom detta delprojekt var om konditionsträning av växande unghästar kunde medföra positiva effekter på hjärtlungfunktion, syretransport och energiproduktion och om detta i så fall innebar prestationsfördelar i tävlingskarriären. Hästarna arbetstestades när de togs in i studien. De testades sedan efter ca fyra månader samt vid testperiodens slut efter ca ett år, varpå samtliga hästar sattes i professionell träning. Uppföljande tester har sedan gjorts vid tiden för första start vid ca 30 månaders ålder och vid senare något varierande tidpunkter upp till ca fyra års ålder. Testerna omfattade förutom blodvolymbestämning och muskelbiopsier, arbetsprov på rullmatta med bestämning av syreupptagningsförmåga och puls samt mjölksyrasvar.

7 Kroppsvikt, kg Syreupptagning, ml/kg/minut Cellvolym/kroppsvikt, ml/kg Fig 1. Förändringen av unghästarnas kroppsvikt. Kroppsvikten ökade lika mycket i båda grupperna upp till ca 30 månaders ålder, varefter den blev relativt konstant (Fig. 1). 40 Fig 3. Syreupptagningsförmåga Syreupptagningsförmågan per kilo kroppsvikt (vid puls 200 slag/min) minskade på grund av den snabba tillväxten under det första året mest i den tränade gruppen som hade signifikant lägre syreupptag vid första årets slut. Denna skillnad utjämnades emellertid under påföljande år i professionell träning, då syreupptagningsförmågan ökade snabbt i båda grupperna. Synbarligen innebär tillväxten en sådan belastning på ämnesomsättningen att ytterligare effekt av träning ej är möjlig (Fig. 3). 30 Fig 2. Andelen blodkroppar per kg kroppsvikt. Blodkroppsmassan per kilo kroppsvikt ändrades inte i någondera gruppen under första året men ökade snabbt när hästarna satts i professionell träning. Denna ökning fortsatte i varierande grad under hela tävlingskarriären (Fig. 2). Effektutveckling, Watt Fig 4. Effektutvecklingen vid en bestämd puls (200 slag/min), d v s vilken kraft hästen har. Pulssvaret på arbete uttryckt som effektutveckling vid puls 200 ökade kontinuerligt och lika mycket i båda grupperna (Fig. 4).

8 Mjölksyratröskel (V LA4 ), m/s Fig 5. Mjölksyratröskeln används som ett mått på hur mycket hästen orkar. Ju fortare hästen kan springa innan den når mjölksyratröskeln, desto bättre. Mjölksyrasvaret på arbete uttryckt som hastigheten vid mjölksyratröskel (4 mmol/l) skilde sig markant mellan grupperna vid försöksårets slut, då träningsgruppen hade i genomsnitt drygt 25 % högre värde (Fig. 5). Muskelfiberegenskaperna i undersökta biopsier ändrade sig enbart i förhållande till tillväxt och ingen skillnad sågs mellan grupperna. Sammanfattning Fölets rörelseförmåga är välutvecklad redan vid födseln och den förbättras därefter mycket snabbt. Vid två års ålder anses till exempel en hästs neuromuskulära koordination ha nått ungefär samma utvecklingsnivå som den hos en 16-årig människa. Detta talar för att tidig träning av föl och unghästar har betydelse för att de skall kunna utveckla sina medfödda prestationsanlag optimalt. Idag anser också de flesta professio- nella tränare och hästveterinärer att unghästar skall födas upp i grupp på stora kuperade marker med möjlighet till tidig egenträning genom lek samt att den egentliga sportträningen försiktigt bör sättas igång tidigt. Sannolikt betydde unghästprojektet en del för att denna uppfattning idag börjat dominera. Dess riktighet har dock ännu inte verifierats på ett övertygande sätt genom forskning med sambandsanalyser. Sedan några år pågår dock på nytt, bland annat i Holland, intressanta tvärvetenskapliga forskningsprojekt på sporthästar inriktade mot liknande problemställningar. Unghästprojektet framstår som ett gott exempel på den framåtanda som karaktäriserade svensk hästforskning i början av 1980-talet. Sannolikt har ingen grupp föl och åringar någonsin fått ett lika skickligt omhändertagande och så goda möjligheter att utveckla sina medfödda tävlingsanlag, som dessa försökshästar, vilket sannolikt är orsak till att deras tävlingsresultat är så mycket bättre än årskullens genomsnitt. Lena Ryds och Stig H Johanssons insatser bör i detta sammanhang omnämnas. Låt oss hoppas att svenska hästforskare (modell yngre) snart åter kommer att samverka på bred front kring denna fråga. Utvecklingen under den senaste 20-årsperioden, både avseende kunskap och forskningsmetoder, måste utnyttjas effektivt för att öka förståelsen för hur föl och unghästar skall ges optimala möjligheter att bli hållbara och utveckla sina medfödda tävlingsanlag. Detta är en av förutsättningarna för att svensk hästnäring skall kunna öka sin internationella konkurrenskraft. LÄSA MER Rörelser Drevemo S, Fredricson I, Hjertén G & Dalin G. Tidig utveckling av rörelseasymmetrier hos unga travare. Svensk VetTidn 1983, 35, Suppl 3, Drevemo S, Fredricson I, Hjertén G & McMiken D. Early development of gait asymmetries in trotting Standardbred colts. Equine vet J 1987, 19 (3), Muskler Essén-Gustavsson B, Lindholm A, McMiken D, Persson S G B & Thornton J. Skeletal muscle characteristics of young standardbreds in relation to growth and early training. I: Snow, Persson & Rose, red. Proceedings from first international conference on equine exercise physiology. 1983, Exteriör Magnusson L-E. Studies on the conformation and related traits of standardbred trotters in Sweden. Doktorsavhandling, SLU ISBN Träning Persson S G B, Essén-Gustavsson B, Lindholm A, McMiken D & Thorntorn J R. Cardiorespiratory and metabolic effects of training of standardbred yearlings. I: Snow D H, Persson S G B & Ross R J, red. Equine Exercise Physiology, Cambridge, Granta Editions, 1983, Biokemi Thorén-Tolling K. Alkaliska fosfataser värdet av isoenzym bestämningar. Svensk VetTidn 1979, 5, 113.