Lugn nu, det här är ett rån

Transkript

1 Handels rapporterar Lugn nu, det här är ett rån Om rån, hot och våld i butiker 2003 och 2004 En rapport från Handels utredningsgrupp, Ulrika Vedin Februari 2005

2 Innehållsförteckning Inledning Handels medlemmar accepterar inte att det ser ut så här! 2 Rapportens syfte tre bilder av rån, hot och våld i butiker 3 Brottsutvecklingen i Sverige i korthet 5 Resultatredovisning de tre bilderna av rån, hot och våld i butiker 6 Butiksrån som statistik 7 Butiker rånas främst på kvällarna 10 Butiker rånas alla veckans dagar 12 Hot och våld på arbetet enligt statistiken 13 Drabbade handelsmedlemmar de som utgör statistiken 14 Lisa och Maria blev rånade på jobbet 14 Felix misshandlades på jobbet 19 Erik handskas dagligen med påfrestande situationer på jobbet 20 Arbetsmiljöverket mot rån, hot och våld 22 Vad säger forskningen om förebyggande säkerhetsåtgärder? 25 Diskussion mer kraft och initiativ behövs i arbetet mot rån, hot och våld! 27 Långa öppettider och ensamarbete måste diskuteras 28 Säkrare arbetsmiljö kräver ansvarstagande och samverkan 29 Avslutande ord 30 Litteratur- och källförteckning 31 Bilaga 1. Använda datainsamlingsmetoder Bilaga 2. Frågeformulär till Arbetsmiljöverket Bilaga 3. Verktyg i arbetsmiljöarbetet mot rån, hot och våld

3 Inledning Handels medlemmar accepterar inte att det ser ut så här! De senaste åren har antalet butiksrån varierat både uppåt och nedåt, men sedan 1999 har antalet hållit sig kring och över 800 butiksrån. Antalet polisanmälda butiksrån under 2003 uppgick till 904 stycken, vilket då visade sig vara ett dystert och nedslående rekordår. Det visar sig nu att 2004 gick i motsatt riktning och uppvisar en glädjande, om dock måttlig minskning till 842 rån. Trots detta, innebär butiksarbete, framförallt på kvällar och nätter i mindre butiker i storstadsområdena, otvivelaktigt att de anställda befinner sig en påfrestande psykosocial arbetsmiljö. Ett exempel som visar på att detta är ett faktum är den enkätundersökning som Handels genomförde i februari 2003, i vilken 33 procent av de butiksanställda uppger att de oroar sig för att drabbas av rån, hot eller våld på arbetet. Den enkätundersökning om viktiga frågor inför avtalsrörelsen som Handels genomförde under hösten 2003 speglar också denna oro: Handels medlemmar menar att det viktigaste för en tryggare arbetsmiljö i bemärkelsen minskade antal rån-, hot- och våldssituationer, är krav på dubbelbemanning på kvällstid. Det går också att utläsa att t ex kameraövervakning inte kan ses som ett alternativ till dubbelbemanning. Snarast kan det vara en komplementär säkerhetsåtgärd. Svaren visar också att medlemmarna ser den ökade utsattheten som en konsekvens av de öppettider som ökat kraftigt i framför allt livsmedelsbutiker, kiosker och servicebutiker. Säkerhetsutbildning efterfrågas också samt bättre stöd när en rån-, hot- eller annan våldsam situation inträffat. Dessa svar visar att det finns önskemål om både förebyggande åtgärder samt förbättrade insatser när det väl har inträffat en händelse, vilket inte kan kopplas till något annat än att Handels medlemmar anser att det finns brister i säkerhetsrutinerna på deras arbetsplatser. Medlemmar ger också uttryck för att krav om förbättringar när det gäller just säkerhetsåtgärder i förebyggande syfte inte prioriteras i så hög grad som de anser borde vara fallet. Som påpekats och lyfts fram i tidigare års Handelsrapporter om rån, hot och våld så finns en relativt omfattande arbetsmiljölagstiftning med regler kring hot och våld i arbetslivet. Problemet är kanske inte så mycket att denna är bristfällig, utan snarare att den inte tillämpas. Från arbetsgivarhåll lyfts ofta fram att den ökande rån-, hot- och våldsproblematiken är ett samhällsproblem. Undertonen i denna typ av argumentation kan tolkas som att man då inte anser sig ha så stort ansvar för den utveckling vi ser. Att det ökade antalet butiksrån samt att utbredningen av andra hot- och våldsituationer kan ses mot bakgrund av just ökade klyftor i samhället, sociala orättvisor och segregation äger nog viss riktighet. Frågan är dock i vilken 2

4 utsträckning det kan användas som argument för att inte vidta åtgärder för att skapa trygga och säkra arbetsplatser. Ur Handels perspektiv kan det aldrig gälla som argumentation för att inte vidta de åtgärder som behövs för att säkra arbetsmiljön. Det måste också tas i beaktande att det utökade öppethållande som vi sett och ser i storstadsområdena bidrar till utsattheten, likväl som förekomsten av ensamarbete på kvällar och nattetid. Tillgängligheten på butiker som rånoffer har i och med de utökade öppethållandena ökat markant. Handels menar att öppettiderna för alla butiker ska ligga inom ramen till måndag till fredag respektive till lördag och söndag. 1 Öppettiderna och bemanningen är dock något som arbetsgivare i princip själva förfogar över och därmed har man också ett ansvar att se över dessa aspekter i det förebyggande säkerhetsarbetet. Detta är två exempel på aspekter som måste lyftas fram och diskuteras mer. Rapportens syfte tre bilder av rån, hot och våld i butiker Rån, hot och våld i detaljhandeln är ett komplext problem och det finns ett behov av att ta ett mer samlat grepp. I rapporten kommer i huvudsak tre perspektiv på rån, hot och våld i butiker att belysas. Det övergripande syftet är att presentera vilka åtgärder som, enligt Handels mening, måste vidtas för att erbjuda de handelsanställda en trygg och säker arbetsmiljö. De frågeställningar som varit utgångspunkter för datainsamlingen och de delar som fokuseras på är därför följande: När inträffar butiksrånen och under vilka dagar? Är mönstret över vilka tidpunkter rånen inträffar detsamma som tidigare år eller har det förändrats? Är rånen jämnt fördelade över veckans alla dagar eller är det särskilt någon dag som rånare slår till? Är storstadskoncentrationen lika stark eller blir det vanligare med butiksrån även i andra delar av landet? Vilka analyser av rånen gör bl a Brottsförebyggande rådet, BRÅ? Detta avsnitt är att betrakta som en uppdatering av tidigare Handelsrapporter i ämnet. 1 Handels förbundsstyrelse fastställde i april 2003 en strategi för arbetet med affärstidsfrågan. I denna anges bl a att de redovisade yttre ramarna för öppettider är de som Handels anser vara rimliga. I arbetet med att ta fram en strategi för rimliga öppettider har stor vikt lagts vid rån-, hot- och våldsproblematiken inom handeln. Strategin innehåller självklart flera delar, men för diskussionen i denna rapport avgränsas redovisningen av strategins innehåll till delen om inom vilka ramar Handels anser att öppettiderna ska ligga. 3

5 I princip varje dag skrivs det i tidningarna om butiksrån som inträffat. Ibland något längre artiklar, men ofta kortare notiser som liknar denna: En närlivsbutik i rånades på måndagskvällen. Rånet mot butiken inträffade strax efter klockan 22.En yngre maskerad man trängde sig in i butiken och hotade expediten med en köttyxa. Enligt preliminära uppgifter kom han över en mindre summa pengar. Efter rånet flydde gärningsmannen till fots från butiken. Ingen människa skadades fysiskt vid rånet. När man inte själv arbetar i butik på sena kvällar och nätter, ensam, är det svårt att riktigt föreställa sig och förstå hur det känns att arbeta i en, eller i alla fall i en potentiellt, våldsutsatt och hotfull miljö och rapporteringen i media är vanligen fokuserad på eventuella fysiska skador. Men, hur känns det? Det andra perspektivet är således att belysa hur rån- och våldsutsatta Handelsmedlemmar upplever det de drabbats av, vilka följdverkningarna är, arbetssituationen och arbetsmiljön. Butiksrån, men även andra allvarligare tillbud, ska anmälas (se 2 Arbetsmiljöförordningen) till Arbetsmiljöverket, AV. 2 Att anmälningar alltid sker är en viktig aspekt av synliggörandet av rån-, hot- och våldsproblematikens omfattning inom detaljhandeln. Men hur ser det egentligen ut i praktiken: I vilken utsträckning anmäls rån och andra våldsrelaterade händelser till AV? Detta har tidigare brustit och frågan var därför viktig att ställa igen. Frågan om vilka de vanligaste arbetsmiljöbristerna är, ställdes också till AVs regionkontor runtom i landet. Alla dessa delar tillsammans, behövs som underlag för vidare diskussioner med arbetsgivarorganisationer och enskilda arbetsgivare, andra berörda myndigheter och i Handels egna verksamhet för att visa på behovet av ökad säkerhet i butiker. 2 Från och med hösten 2004 används formellt sett inte arbetsmiljöinspektionen för Arbetsmiljöverkets inspektionsverksamhet. Däremot så organiseras denna verksamhet fortfarande i regionala inspektionsområden. 4

6 Brottsutvecklingen i Sverige i korthet Debatten om brott och kriminalitet inriktas mycket på att brotten ökar dramatiskt på senare år och en kort sammanfattning av brottsutvecklingen, i syfte att ge en allmän bakgrundsbild, ges därför här utifrån BRÅs rapport Brottsutvecklingen i Sverige Enligt BRÅ kan brottsutvecklingen delas in i tre tidsperioder. Den första perioden sträcker sig fram till år 1964 när antalet anmälda brott uppvisade en jämn, svag ökning. Den andra perioden omfattar tiden från 1965 till 1990-talets början. Då skedde en snabbare ökning av antalet anmälda brott och variationer från år till år blev vanligare (Dolmén, 2004). Tredje perioden löper från 1990-talets början och framåt. Till skillnad från den andra perioden har brottsutvecklingen under 1990-talet karaktäriserats som en period där ökningen av antalet anmälda brott avstannade i kombination med variationer på mer konstanta nivåer. Brottsligheten ökade dock år 2003 och resulterade i att närmare brott polisanmäldes. 3 Detta antal är dock endast något högre jämfört med början av 1990-talet. Den största andelen polisanmälda brott i Sverige är olika former av stölder, s k tillgreppsbrott. Dessa motsvarade år 2003 ca 53 procent av alla polisanmälda brott. Brott mot person utgjorde sammanlagt 13 procent, 4 där de vanligaste brotten är misshandels- och sexualbrott, samt skadegörelsebrott som motsvarade tolv procent (Dolmén, 2004). Över tid har det skett en relativ förskjutning på så sätt att andelen brott mot person ökat medan andelen tillgreppsbrott minskat. Framför allt är det under 1990-talet som denna förändring skett och förändringen sammanfaller därmed med 1990-talskrisen som innebar ett flertal stora förändringar i det svenska välfärdssamhället (Dolmén, 2004). Sett till regionala skillnader framkommer också att det framför allt är i storstadslänen som brott anmäls. I Stockholms, Västra Götalands och Skåne län anmäls mer än hälften av alla brott och Dolmén (2004, s 15) skriver Generellt gäller för brottsligheten att ju större tätort, desto fler brott per invånare, ett stabilt mönster som upprepas från år till år. Utifrån befintlig statistik över misstänkta personer framgår att brott oftast begås av unga män. Av alla misstänkta för brott år 2003 var närmare 20 procent kvinnor. De allra vanligaste kvinnobrotten är butikssnatterier där en tredjedel av de misstänkta var kvinnor medan sex procent av de misstänkta var kvinnor avseende misshandelsbrott. Andelen brott som klaras 3 I BRÅ-rapporten diskuteras vidare kring mörkertalens storlek, d v s brott som inte polisanmäls, men för fördjupning angående detta hänvisas till BRÅ. 4 Brott mot person omfattar brott enligt Brottsbalkens, BrB, tredje kapitel; våldtäkt, rån och våld mot tjänsteman. Tillgreppsbrott är brott enligt åttonde kapitlet, BrB. 5

7 upp motsvarar generellt 29 procent, även om skillnader finns mellan olika typer av brott (Dolmén, 2004). Resultatredovisning de tre bilderna av rån, hot och våld i butiker När det gäller butiksrån, hot och våld finns ett antal begrepp som är vanligt förekommande. Det kan vara bra att veta om dessa samt hur de vanligen definieras varför denna del i rapporten inleds med detta: Begreppet våld kan enligt Geijer och Menckel (2003 s 9f) definieras som: En avsiktlig fysisk eller verbal aggression, som orsakar skada eller obehag för en eller flera individer, oavsett om de är avsiktliga mål eller involverats av andra orsaker. Deras, mer övergripande, definition av rån är vidare: Ett tagande eller försök till tagande av varor eller pengar från en butik eller från dess anställda med fysiskt våld eller hot om fysiskt våld. När det gäller just begreppet rån så skiljer bl a Ekström (2002) i sin rapport Butiksrån mellan fyra olika råntyper vilka skiljer sig sinsemellan ifråga om t ex hur mycket planering som föregår dem och mot vilka butiker de riktas. Motvärnsrån är sådana rån som uppstår när exempelvis en anställd ingriper vid snatterier eller butiksstölder och när gärningsmannen med våld eller hot om våld motsätter sig att lämna tillbaka den stulna varan, d v s när gärningsmannen sätter sig till motvärn. Även om det tycks som att dessa rån minskat så räknar man med att ca en femtedel av alla butiksrån är motvärnsrån (Ekström, 2002). Motvärnsrånen är således såväl en del av de äkta rånen, vilka delas in i tre olika typer och beskrivs nedan, som sådana rån som från början är rena butiksstölder eller snatterier. När det gäller de procentsatser som anger hur vanliga kassarån m fl är så är det fördelningen av de skilda typerna av rån när motvärnsrånen är utrensade. Något som inte görs i denna rapport är att se närmare till omfattningen av butiksstölder. Det kan noteras att det är troligt att motvärnsrånens omfattning underskattas eftersom fler sådana kan uppstå med tanke på att butiksstölderna är relativt omfattande (muntlig uppgift, Louise Ekström, ). Kassarån är, som namnet anger, rån som riktas mot kassadisken i butiken och Ekström (2002 s 27) skriver: Det är tidsmässigt snabba rån, som i regel utförs på ett par minuter. I de flesta fall går de till så att en gärningsman genom hot och våld tillskansar sig kontanter i 6

8 kassan. Kassarånen är den dominerande brottstypen när det gäller butiksrånen och motsvarar 78 procent. Kontorsrån är ovanliga rån och förekommer i omkring elva procent av fallen. Utmärkande för kontorsrån är att de kräver en högre grad av planering jämfört med kassarånen och att de då också föregåtts av (en viss) rekognosering. De som genomför dessa rån anses vara mer professionella än den genomsnittlige butiksrånaren, vilket i sin tur tyder på att de som genomför kontorsrån är mer brottsbelastade. Rånen utförs också oftast i butikens bakre regioner och rånaren får oftast tillträdde till dessa genom att invänta butikspersonalen utanför butiken vid öppning och stängning. Gärningsmannen kan också gömma sig i t ex personal- eller lagerutrymmen när butiken är öppen och sedan överraska personalen efter stängning (Ekström, 2002). Den fjärde råntypen, vilken är lika (o-) vanlig som kontorsrånen, är de s k smash n grab-rånen. Dessa rån sker i butiken, men riktas inte mot kassan. Istället riktas de mot mer värdefulla varor i butiken och drabbar vanligen urmakare, guldsmedsbutiker och mobiltelefonbutiker (Ekström, 2002). Butiksrån som statistik Den första bilden är den som ges i statistiken. Den senaste femårsperioden har butiksrånen ökat med sju procent. Sett över en tioårsperiod är det än värre med en ökning om 80 procent. Då var i och för sig 1994 ett avvikande år nedåt jämfört med såväl 1993 som Vid en jämförelse mellan 2003, som innebar ett nytt dystert rekordår jämfört med 2002, och 2004 har butiksrånen minskat med sju procent. Poängen med att visa på jämförelser mellan olika år och perioder är att synliggöra att beroende på hur man mäter så får man olika bilder av butiksrånens utveckling. Minskningen för 2004 är mycket positiv även om det finns en risk för en viss slumpmässighet i nedgången, även om förhoppningen är att det inte är på det sättet. Den linjära trenden framåt i tiden pekar dock inte på någon fortsatt minskning utan att vi istället går mot ett ökat antal butiksrån de närmaste åren. 7

9 Diagram 1 Den långsiktiga utvecklingen (antal polisanmälda) av olika typer av rån: Butiksrån Bankrån Postrån Rån mot värdebefordran Rån mot värdetransport Trendlinje (linjär) butiksrån Källa: BRÅ Årliga variationer är ett mönster som generellt sett präglar butiksrånen även om utvecklingen har gått mot att antalet permanentats på högre och högre nivåer. Ahlberg (2004) skriver, vilket också syns i diagrammet ovan, att till skillnad från bl a bank- och postrånen, så har butiksrånen fortsatt att öka under 2000-talet. 5 Såväl antalet bank- som postrån har mer än halverats från mitten av 1990-talet. Analyser av BRÅ visar att det var den ökade säkerheten vid bank- och postkontoren som var huvudorsaken till den kraftiga minskningen under senare delen av 1990-talet. BRÅ säger vidare att mycket tyder på att vissa butiker som hanterar stora värden, som guldsmeder och urmakare, har drabbats av s k överflyttningseffekter från de minskade bank- och postrånen. (Ahlberg, 2004, s 109f). 5 Sett till samtliga anmälda brott år 2003 utgjorde rånen mindre än en procent eller stycken. Av dessa var elva procent butiksrån, medan post- och bankrånen utgjorde en procent. Mörkertalet, d v s brott som inte polisanmäls, antas vara mycket litet när det gäller post- och bankrån, men inte heller när det gäller butiksrånen antas det vara särskilt stort. Personrånen är vanligast och motsvarade 70 procent. 8

10 Av diagrammet framgår också att rån mot värdetransporter ökat från 1998, men att ökningen därefter avstannat och till och med minskat något. Rån mot värdebefordran, att t ex lämna dagskassan i en bankbox, har i princip legat på oförändrade nivåer sedan Då butiksrånen framför allt är storstadskoncentrerade är det också intressant att titta närmare på utvecklingen nedbrutet på storstadslänen. 7 Utvecklingsmönstren skiljer sig delvis åt och Stockholms utveckling är den som uppvisar störst variationer över tid. Framför allt har en snabb, kraftig ökning skett mellan 2001 och 2003 för att därefter följas av en minskning under I Skåne län har antalet butiksrån däremot sakta sjunkit från rekordnoteringen För Västra Götaland gäller att det skedde en minskning mellan 2002 och 2003, men att det vände uppåt igen Diagram 2 Långsiktig utveckling av antal polisanmälda butiksrån i storstadslänen Stockholms län Västra Götalands län Skåne län Källa: BRÅ Butiksrån sker i ca 40 procent av fallen med hjälp av skjutvapen och framför allt är det i Stockholm som de väpnade rånen äger rum. Vid närmare hälften av rånen 2004 användes skjutvapen (i Stockholms län). Motsvarande för Västra Götaland är 40,5 procent samt för 6 Rån mot värdetransporter samt rån mot värdebefordran började särredovisas i statistiken först år 1994, därav finns inga värden för dessa typer av rån innan det året. Innan 1994 ingick båda dessa typer av rån i kategorin övriga rån i den officiella brottsstatistiken (BRÅ). 7 Drygt 73 procent av alla butiksrån under 2004 ägde rum i storstadslänen och hela 41 procent skedde enbart i Stockholms län. 9

11 Skåne 42 procent. Samtidigt ger inte omfattningen av rån med skjutvapen en helhetsbild av huruvida gärningsmännen är beväpnade eller ej. Ekström (2002) fann att i 86 procent av rånen år 2000 användes något vapen. Vanligast är att skjutvapen används, men att rånare beväpnar sig med kniv är inte ovanligt och i mindre omfattning förekommer även vapen som yxa, slagträ eller tårgasspray. Butiker rånas främst på kvällarna Efter att ha sett närmare på hur många och var butiksrånen sker så redovisas nedan när butiksrånen inträffar under dygnet. Diagram 3 8 Antal anmälda butiksrån efter brottstidpunkt (klockslag) Källa: BRÅ 8 Av de 904 butiksrån som ägde rum 2003 fanns endast brottstidpunkten angiven i 758 av fallen, vilket ger ett bortfall på 16 procent. Vad det innebär för materialet är dock svårt att bedöma. Förhoppningsvis är bortfallen någorlunda jämnt fördelade över dygnet. Samtidigt skulle man kunna tänka sig att det är när det är som mest stressigt hos polisen som tidsangivelserna inte noterats, vilket torde kunna vara på kvällarna. I så fall talar det för att det skett en underrapportering av det antal rån som sker på kvällstid. 10

12 Precis som vi redan vant oss med att se, sker en majoritet av butiksrånen under ett fåtal timmar på dygnet och det är från till (22.59). Under dessa timmar begås 59 procent av samtliga rån. 9 Med tanke på att det trots allt inte är så vanligt med nattöppna butiker, sker förvånansvärt många rån (13 procent) mellan och (07.59). Sett till hur stor andel av rånen som sker på tider när Handels anser att butikerna ska hålla stängt så är det omkring 32 procent av rånen som sker mellan till Det framgår vidare av diagrammet ovan att den vanligaste tiden för rån är mellan och Att det är flest rån som anmäls 20 till kan antagligen kopplas till att det är många butiker som stänger vid den tidpunkten och att många rån sker i anslutning till stängning när det är mindre folk i rörelse och ensambemanning är vanligt. 11 Den stegvisa ökningen redan från torde kunna kopplas till samma fenomen, d v s ökningen sammanfaller med att butiker närmar sig stängningsdags. En sådan tolkning ligger även i linje med Ekströms (2002) undersökning som visade att 49 procent av alla butiker som rånas är livsmedelsbutiker. Resultaten visar vidare att 20 procent av rånen riktades mot kiosker, godisbutiker och tobaksaffärer medan 12 procent av rånen drabbade bensinstationer. Resterande sex procent av butiksrånen var rån mot videobutiker. De typer av rån som vanligen riktas mot butiker (kassarån) samt gärningsmannastrukturen talar för att det är just de butiker som är enkla att råna som är tilltalande offer. 9 En kontroll för länsvisa skillnader, återigen endast sett till storstadslänen, uppvisar endast marginella skillnader. Mönstren för när butiksrånen sker är alltså desamma i respektive storstadsområde. 10 En reflektion kring detta och Handels affärstidsstrategi kan kanske vara på sin plats. Hur kunde Handels ställa sig positiv till en yttre ram för öppethållande mellan 08 och 21 (09-21 på helger)? Hade det inte varit lämpligare med en öppettidsram från 08 eller 09 till 20? Det är en rimliga frågeställningar. Den grupp som arbetade fram Handels affärstidsstrategi, som sedermera antogs av Handels förbundsstyrelse, diskuterade en snävare ram men såg det inte som en framkomlig väg. En yttre ram mellan 08 och 21 är en linje som Handels anser att det går att vinna gehör för såväl hos medlemmarna som hos konsumenterna och arbetsgivarna. En snäv ram för öppethållande skulle likna den gamla affärstidslagstiftningen (som upphörde att gälla 1 januari 1972). Denna medgav undantagsmöjligheter för exempelvis kiosker, vilka tilläts ha öppet längre än andra butiker. Det är enligt Handels oerhört väsentligt med en rimlig yttre ram för öppettider, som tar hänsyn till både konsumenters och anställdas behov, och att den gäller för alla (butiker). I rån-, hot- och våldshänseende menar Handels vidare att säkerhetsarbetet måste förbättras och det farliga ensamarbetet förbjudas (se vidare om detta i diskussionsdelen). 11 En liknande analys är rimlig att göra när det gäller den uppgång som syns mellan till 07.59, d v s att det är rån som sker i samband med öppning (även om ökningen inte är så markant som motsvarande på kvällstid). 11

13 Ekström (2002) sluter sig också till att gärningsmän som begår butiksrån planerar summariskt och att de oftast väljer sina offer utifrån att det ska vara enkelt att genomföra rånet. Butiker som håller öppet sent och nattetid är i det läget attraktiva rånobjekt eftersom det är lite folk i rörelse under just de tiderna. Ensambemannade butiker är också attraktiva: 66 procent av butiksrånen år 2000 riktades mot butiker där ensamarbete förekom. Gärningsmännen är ofta unga män. År 2003 var 90 procent av de misstänkta för rån mot butiker män och 36 procent av de misstänkta var i åldrarna 15 till 19 år. Enligt Ekström (2002) är missbrukare en större gärningsmannagrupp mot bakgrund av att butiksrån erbjuder relativt enkla och snabba sätt att få tag på kontanter. Bytet vid butiksrån är generellt sett lågt. I drygt hälften av rånen år 2000 understeg det kronor. Den undersökning som Ekström gjort tyder vidare på att det är vanligt att de som begår butiksrån sedan tidigare är kriminellt belastade. Vanligast är att gärningsmännen är ensamma (särskilt vid kassarån), därefter följer att det är två (oftare vid kontorsrån), medan det är ovanligt med tre eller fler gärningsmän. Butiker rånas alla veckans dagar Butiksrånen är inte säsongsbetonade utan förekommer i likartade antal under alla årets månader. Huruvida det finns skillnader över veckans dagar har inte tidigare undersökts i någon Handelsrapport, men görs nu i diagram 4. Diagram 4 Antal polisanmälda butiksrån per veckodag 2003 måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag Totalt 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 Källa: BRÅ 12

14 Det framkommer där att såväl måndag som lördag sticker ut något: Lördagar är den dag i veckan då minst antal rån sker och måndagar är den dag då flest antal rån inträffar. Vad gäller båda dessa dagar så kan det mot bakgrund av vad som konstaterats ovan ses som relativt logiskt. Det är rimligt att anta att det är fler butiker kvälls- och nattöppna butiker som har dubbelbemanning på lördagar eftersom fler människor är i rörelse jämfört med måndagar. Samtidigt kan andra hotfulla och våldsamma händelser vara vanligare, eftersom det, åtminstone nattetid, är mycket folk på väg hem från krogar och liknande. Hot och våld på arbetet enligt statistiken Förutom själva butiksrånen har handelsanställda arbetsuppgifter som kan göra att andra hotfulla och våldsamma situationer, konflikter och bråk kan uppstå. Ett faktum som bidrar till att skapa en i många fall stressande och påfrestande arbetsmiljö. Som exempel på sådana arbetsuppgifter kan t ex nämnas att ansvaret för att kontrollera att kunder inte använder falska betalkort vilar på den anställde. Att kunder ibland inte har tillräckligt med pengar för att betala för sina varor är också något som måste hanteras. Andra uppgifter är att kontrollera att åldersgränsen vid försäljning av tobak och alkohol upprätthålls eller att snatterier förekommer (problem och upplevelser förknippade med detta synliggörs nedan genom fyra handelsmedlemmarnas egna berättelser). Våldsamma och/eller hotfulla situationer är överlag något som anställda i butiker utsätts för och framför allt visar statistiken att det är de som jobbar i kassan som drabbas. Av de som huvudsakligen jobbar med kassaarbete (kassapersonal), uppger nära var tredje att de under de senaste tolv månaderna utsatts för våld eller hot om våld i arbetet. 12 Även de som huvudsakligen jobbar med andra arbetsuppgifter än kassaarbete i butiker (försäljare), 13 är utsatta. Av försäljarna i dagligvarubutikerna uppger drygt 16 procent att de utsatts för våld eller hot om våld i arbetet och motsvarande siffra för fackhandelsanställda är tolv procent (Arbetsmiljön 2003). I anslutning till detta kan nämnas att Geijers (2002) studie av den nattöppna detaljhandeln i Stockholm visade att de vanligaste hoten som riktas mot de anställda var verbala hot. Detta hade över 80 procent av de anställda i hans studie utsatts för. Många hade vidare utsatts för knuffar och slag. Studien visade också att anställda som utsatts för hot- eller våldsrelaterade händelser upplevde en stor oro för att drabbas igen och att de kände att de 12 Denna grupp motsvaras av SSYK-kod 421, kassapersonal m fl. SSYK står för svensk standard för yrkesklassificering. 13 SSYK-koderna 5221, försäljare dagligvaror, respektive 5222, försäljare fackhandel. 13

15 måste vara på sin vakt. Ett resultat av att jobba i en sådan miljö visade sig också vara att arbetsglädjen minskade och det var få som hade arbetat under en lång tid. I statistiken från SCB och Arbetsmiljöverket (2003) går också att utläsa utsattheten för konflikter och bråk. Att sådana situationer förekommer är än vanligare än att utsättas för våld eller hot om våld. Drygt 55 procent av kassapersonalen uppger att de varit utsatta för konflikter eller bråk med andra personer. 14 Motsvarande siffror för försäljare är 42 procent (dagligvaror) respektive 46 procent (fackhandel). Det är inte heller ovanligt att kvinnliga butiksanställda utsätts för sexuella trakasserier av andra personer (Arbetsmiljön 2003), vilka är händelser eller situationer som kan antas upplevas som såväl hotfulla som kränkande. Drabbade handelsmedlemmar de som utgör statistiken Totalt sett är det alltså mycket som påverkar den psykosociala arbetsmiljön i negativ riktning. Anställdas upplevelser av att bli utsatta för rån och andra våldsrelaterade händelser belyses relativt sällan. I denna del sätts därför fokus på just det genom att fyra handelsmedlemmar själva får berätta om upplevelsen av att ha rånats, men även om den vardag som de jobbar i. 15 Det finns för alla en otrygghet och oro i det dagliga arbetet och på liknande sätt är det naturligtvis för många, många fler. Upplevelser som deras är det som ligger bakom det som beskrevs och granskades närmare ovan i statistiken om butiksrån. Lisa och Maria blev rånade på jobbet Lisa jobbar i en kiosk i en förort till Stockholm. Hon utsattes för ett rån och på frågan vad hände svarar hon: Måndagsmorgon Halvtrött går jag till butiken ifrån bilen. Det står det en bil på centrumplan och jag reflekterar över den bilen Jag tycker att det var lite märkligt att den stod där, men jag reflekterade inte mer över det Låste upp, slängde in min väska och så skulle jag ta upp tidningarna ur tidningslådan [utanför butiken] Då tog de tag i mig i nacken och då gör du inte så mycket. 14 I statistiken används andra personer, vilket inte kan tolkas i annan riktning än att det främst är kunder som de anställda hamnar i konflikt eller bråk med. 15 I bilaga 1, Använda datainsamlingsmetoder, beskrivs bl a hur intervjuerna genomfördes. 14

16 De var två [stycken] och jobbade bakom mig hela tiden De visste hur butiken såg ut, de visste var kassaskåp och allting var så vederbörande måste ha varit i butiken förut De visste. En ledde mig som en hund runt i butiken: Öppna där, öppna där, och så höll han mig hela tiden i nacken. Gjorde jag inte [som han sa] tillräckligt fort, då nöp han till lite hårdare Jag skulle ta det väldigt lugnt så att jag inte slog fel kod Sen lade de mig under skrivbordet och så rensade de det de tyckte var någonting att ha. Sen lämnade de butiken och Lisa berättar vidare: Den värsta känslan av allt det var att jag kände mig så otroligt övergiven när rånarna hade stuckit och jag hade tryckt på överfallslarmet och det inte händer någonting Jag får inget telefonsamtal av vaktbolaget, ingen reflekterade över att jag var där och att jag hade tryckt på larmet Det var nog den äckligaste känslan. Jag fick ringa. Först ringde jag min chef, sen ringde jag min man, sen ringde jag polisen. Just detta, att vara ensam kvar efter rånet är något som Lisa återkommer till: just den där minuten av övergivenhet, det var det otäckaste av allt! Det är skitjobbigt!. Lisa tycker att hon blev ifrågasatt av en av poliserna som kom till butiken efter rånet. Det antyddes att hon hade förstört fingeravtryck genom att låsa upp dörren för dem och att rånet kanske inte var så allvarligt. Hon fick inte veta om det skulle bli rättegång, vilket hon trodde eftersom rånet fångades upp av övervakningskameror. Att inte veta vad som skulle hända och inte hända var jobbigt och i Lisas fall var varken arbetsgivaren eller polisen särskilt stödjande efter rånet. Om själva känslorna under rånet säger Lisa vidare: Under själva rånet, när de tar tag i mig i nacken så säger han bara till mig: Lugn nu, det här är ett rån och då känner jag bara Allting bara går ur mig och så blir jag ungefär som en robot Jag gör bara som de säger. Du har inga känslor, du känner ingenting Du bara släpper allting och så gör du precis som du blir tillsagd Jag hade ju lite inpräntat i mig att man ska göra som de säger. Sen, när jag ligger där under skrivbordet då känner jag att nu klarar jag inte mer och då de säger att nu sticker vi Då kände jag att Stick för fan innan jag skriker ihjäl mig. När det sen gäller hur Lisa hanterade tiden efter rånet så ville hon tillbaka och jobba på en gång: Jag tänkte att de där två ska inte få knäcka mig och det har de inte gjort. ( ) Men jag hade ju jättesvårt de första dagarna. Jag var stirrig, blev jättetrött och allt det där, men sen 15

17 Det bara rullar på. Samtidigt finns det sådant som sitter kvar även om det nu gått lång tid sen rånet inträffade: Nu är huvudet som en väderkvarn varje morgon när jag öppnar. Jag kollar som tusan överallt Det är nästan så att jag vänder mig om och låser upp så att jag har ryggen fri Men det har jag ju också lärt mig att leva med Jag måste ju. Något som Lisa också säger finns kvar i hennes tankar är att en av rånarna hade en keps på sig och att han bytte den mot en annan: Jag vet inte varför Men jag reflekterar över att han sätter på sig en vit keps. Jag gillar inte vita kepsar! Och så tycker jag inte om att folk går bakom mig. Det kommer nog att förfölja mig Där Lisa jobbar är hennes butik den enda som öppnar så tidigt om morgnarna och den stänger också sist om kvällarna. Dubbelbemannade är de bara på dagtid och anledningen till att de jobbar ensamma på morgnar och kvällar är att det är få kunder under dessa tider. Säkerhetsutbildning har hon genomgått vid ett tillfälle och hon menar att det är bra i teorin, men det är inte så lätt att få det att fungera i praktiken när man jobbar ensam. Som ett exempel tar hon upp att det är meningen att de bara ska ha ett mindre antal lotter i kassan, men när de jobbar ensamma måste de då istället lämna butiken tom för att gå ut på lagret och hämta nya. Det skapar också stress för att kön snabbt kan växa och kunderna får vänta. Även om Lisa inte tror att hon kommer att bli rånad igen så beskriver hon ändå arbetsmiljön som påfrestande att jobba ensam i: Det är skitjobbigt med alla knarkare och fyllon som kommer in för att stjäla när man står där solo. Det är många moment som gör att man är otrygg på jobbet Men de [cheferna] ser ju inte det i statistiken. De kollar bara på hur många kunder jag har stämplat in och knarkarna stämplar jag ju inte in, för de snattar ju. ( ) Nu har jag varit i en annan butik två dagar och de är två stycken [på kvällarna och vid stängning] och varför får de vara två? Jo, de har fler kunder Bemanningen är efter antal kunder och det är polisens sak att ta hand om snattarna. Att det är polisens sak att ta hand om snattarna håller Lisa med om, men det är ännu en sak som låter bra i teorin, men som inte fungerar i praktiken. Polisen kommer inte så snabbt om hon ringer efter dem när det är en snattare i butiken så hon är ändå ensam med problemet och den otrygghet det innebär: Jag måste vara på min vakt hela tiden. Adrenalinet liksom pumpar hela tiden för att jag måste checka allt För det kan hända saker och det händer saker. Men det ger inget klirr i kassan... 16

18 Maria jobbar även hon i en kiosk, med den skillnaden att den ligger inne i ett köpcentrum. Den rånhändelse hon utsattes för inträffade vid stängningsdags när de andra butikerna i redan hade stängt: Jag hade bytt schema med min kollega och jag jobbade kväll Det kom in en kund som ville köpa en tidning, men hon var lite obestämd så hon stod bara och bläddrade [vid tidningshyllan] Efter några minuter kom det in en kille som såg aggressiv ut Han gick till tidningshyllan och jag tänkte att han kanske skulle köpa någonting. Jag höll på att räkna lotterna. Allt gick så snabbt [Plötsligt} såg jag honom så här nära Han var kanske 15 till 20 centimeter från [mitt ansikte] och han ville ha pengar. Han sa var är pengarna? Jag sa att jag inte hade några pengar. Var är pengarna? Var är pengarna? Jag bara sa att jag inte hade några pengar. Samtidigt hade han tagit fram en yxa och han hotade mig Jag sa att jag inte hade några pengar, att jag inte kunde öppna kassan. ( ) Då slog han yxan i bänken [kassadisken] och sen såg han att det låg massor av lotter och SL-kort i lådan och han tog allting som låg däri och så sprang han ut Och jag sprang efter honom. När Maria pratar om detta så här i efterhand kan man uttolka att hon inte förstod vad hon gjorde för att hon var helt oförberedd på det som hände och blev chockad: Jag har ju jobbat här i så många år och visste inte vad jag skulle göra. ( ) Ingen hade visat mig vilken knapp eller vart jag skulle trycka för att vakterna skulle komma hit Han sprang ut Jag sprang efter Vad gör jag? Jag springer efter honom Redan dagen efter rånet bestämde chefen att de skulle ändra öppettiderna och inte längre ha öppet längre än de andra butikerna. Hon pekar också på att andra säkerhetsåtgärder vidtagits efter rånet: Då [innan rånet] hade vi ingen kamera, ingen TV, ingenting Om jag satt på lagret eller i fikarummet så visste jag inte vad som hände ute i butiken ( ) Sen har de satt in övervakningskameror och en ny dörr till lagret och speglar så att man kan kolla vem som är utanför om det är en leverans eller inte Det ska vara låst hela tiden. Maria gick en säkerhetsutbildning precis när hon hade börjat sin anställning. När rånet inträffade hade hon relativt nyligen kommit tillbaka till jobbet efter föräldraledighet, men blev 17

19 då inte informerad om de larm som installerats: Den nya larmknappen under [den ena] kassan visste jag inte om. Och det här larmet som man kan trycka på och som går direkt till vakterna visste jag inte heller om. Vid ett tillfälle träffade Maria en psykolog, men hon tyckte inte att det var meningsfullt att prata om det som hade hänt och såg därför inget behov av att träffa psykologen igen. Hon ville inte heller vara sjukskriven eftersom hon nyligen hade börjat jobba igen. Chocken satt dock i länge och framför allt de första två månaderna: Jag såg som en film [av händelsen] hela tiden. Om och om igen ( ) Jag hade till och med mardrömmar på nätterna Och sen Jag har ju ett litet barn och var rädd och tänkte: Tänk om han känner igen mig och ser mig med mitt barn... Tänk om han kommer ihåg hur jag ser ut och att han gör mig illa. Den rädslan har jag fortfarande. Jag hade till och med en mardröm för en vecka sen om att jag blev rånad. Men den här gången var det en pistol. Jag drömde det Det sitter ju kvar och när jag jobbar på kvällar och ska stänga Jag vet att de andra affärerna stänger klockan sju och jag stänger en minut innan dem för att vara säker på att det är stängt, så att ingenting kan hända. Maria vill glömma och gå vidare och ger uttryck för att vilja leva som vanligt, som hon gjorde innan rånet och att hon måste klara det på egen hand: Det enda man kan göra är att hjälpa sig själv att komma ur den situation som man varit med om Men å andra sidan är det svårt: Det går inte, och jag är inte den första som säger det det lämnar ju ett spår efter sig. Det går inte att ta bort, men man måste liksom gå vidare Man måste gå vidare. Arbetsgivaren anmälde inte händelsen till Arbetsmiljöverket. Maria uttrycker stor besvikelse över det och över att rånet var tvunget att inträffa innan säkerhetsåtgärder, som kameraövervakning, sattes in: Varför har de gjort det nu och inte innan? Hon säger mot slutet att de enda hon tycker att hon fått stöd av är facket. 18

20 Felix misshandlades på jobbet Felix jobbade i en servicebutik i centrala Stockholm när han utsattes för misshandel. Bakgrunden till misshandeln var att han vid ett tidigare tillfälle försökt stoppa ett gäng killar från att snatta: De kommer in och snattar och då sa jag till [honom] och han tog illa upp. Felix sa helt enkelt till honom: Jag jobbar här och jag måste säga till. De [cheferna] har sagt att om jag ser någon snatta så måste jag säga till. Vid just det här tillfället uppmärksammade ett par vakter från en restaurang i närheten att Felix behövde hjälp och de såg till att de här fyra killarna lämnade butiken, även om de stannade kvar utanför butiken en stund och ropade att de skulle komma tillbaka. Han blev rädd över det inträffade och bad sin chef om att slippa jobba på helgerna och framför allt nattetid, vilket han också fick under en tid. Samtidigt var Felix den ende som varit anställd en längre tid och chefen ansåg att hans erfarenhet behövdes på helgnätterna. En natt, när jag jobbar med en tjej som jobbar sitt första [arbets-] pass, kommer de in. Det var ganska mycket folk i butiken Jag kände igen två av dem ( ) och en kommer fram och säger: Tjena, kommer du ihåg mig? Jag kopplade inte först. Jag var ganska stressad och upptagen Och jag blev rädd Felix blev svårt misshandlad. De var åtminstone tre stycken som slog och sparkade honom. Han berättar att han försökte komma bort från disken så att de inte skulle få tag i honom, vilket inte lyckades. Istället försökte han då försvara sig och skydda sig från slagen och sparkarna. Felix uppfattning är att kunderna stod och tittade på, förutom en tjej som försökte gå emellan. Var hans nya kollega fanns eller vad hon gjorde vet han inte. Hon hade inte heller fått någon information om säkerhetsrutiner innan hon började: Min kollega Det är hennes första pass och hon visste inte vart larmet satt. Hon visste ingenting om säkerhet Till slut blir uppenbarligen de här killarna rädda för att polisen ska komma och de lämnar butiken och lite senare dyker vakter upp. De ber kunderna lämna butiken och säger åt Felix att sätta sig ned, att han inte kan fortsätta jobba. Även poliser kommer till butiken och Felix blir körd till akuten. Vid intervjutillfället är Felix fortfarande sjukskriven och han vill inte gå tillbaka till arbetsplatsen. Förvisso hade han inte en kontrakterad tillsvidareanställning utan snarast någon form av fast behovsanställning. Butiken har dessutom bytt ägare och i dagsläget skulle han antagligen inte heller få komma tillbaka. Han kan dock tänka sig att fortsätta jobba inom handeln men då i en annan typ av butik: 19

21 Jag kanske skulle kunna söka och jobba i en större butik istället för då jobbar man inte natt och det är mer personal Jag är rädd för att jobba ensam. Jag har jobbat flera gånger när det kommit in folk och hotat mig [En gång] var det mitt i natten. Inte en människa fanns i närheten. När jag sa till honom att gå ut sa han att det var tur för mig att det fanns övervakningskamera. Felix ångrar att han själv sa till den killen, första gången, att skulle lämna tillbaka det han stoppat på sig. Han önskar att han istället hade larmat vaktbolaget så att det hade kommit vakter som hade fått säga till. Då hade han kanske sluppit bli misshandlad. Erik handskas dagligen med påfrestande situationer på jobbet Eriks arbetsplats skiljer sig från de övriga då han jobbar i en mindre livsmedelsbutik. Det han i första hand belyser har att göra med att dagligen möta våldsamma eller potentiellt våldsamma kunder samt att hantera ungdomar som försöker köpa ut alkohol (folköl mm) och tobak fastän de inte är 18 år. Erik började sin anställning i butiken relativt nyligen och har inte utsatts för rån eller annan riktigt allvarlig händelse. Vi har ju många människor som är påverkade som kommer in, alkoholberusade människor Och ibland så kan de ju vara lite våldsamma och man får ju ta det lite Jag tror ju inte att alla de människorna som blir våldsamma, att de ska göra någonting Men man ska ju inte ändå utgå från att de inte gör någonting. Erik säger att det är påfrestande att man måste tänka på att de kanske har någon vara som de inte lägger upp på bandet och att känslan är att det åligger den som sitter i kassan att försöka kontrollera det: Man upplever det faktiskt ändå så att om man inte är tillräckligt vaksam Att man har en slags press från arbetsgivaren att Att man måste vara uppmärksam. ( ) Och framför allt på kvällspassen upplever man ju att man måste ha ögonen överallt. Det är dock inte något uttalat krav att de anställda ska ingripa mot snattare, men Erik upplever det ändå som att det är en press han har på sig. Erik uttrycker också en annan aspekt av snatterier och det är att han också ser det som något som närmast kan tolkas som en personlig kränkning. Han säger: Om någon snor någonting ur butiken så är det nästan likadant som att någon snor någonting från mig. 20

22 Arbetsmiljön är delvis påfrestande och den kan ge en känsla av otrygghet när han ska lämna arbetsplatsen: Efter att man har jobbat en hel arbetsdag så har man kanske avhyst någon och sagt att Nej, du är inte välkommen här Och det kan vara så att de här människorna hänger kvar här utanför [butiken] en längre tid efter att man har sagt och gjort det mot dem Så det finns ingenting som säger att de inte är kvar tills man stänger och vid den tiden brukar det inte vara så överdrivet mycket folk ute heller. Något som Erik också tar upp och som också kan kopplas till detta med att vara på sin vakt, är när det gäller försäljning av 18-årsgränsen för försäljning av tobak och alkohol: Nu har jag i och för sig inte så svårt med det [be om legitimation], men ibland kan det vara ganska svårt att få se legitimation. ( ) Och det är klart, kommer det in jättemånga så kan det faktiskt vara så att Då kan jag nog hellre dra mig för att fråga om legitimation för att slippa att det ska uppstå en himla scen Men oftast brukar jag fråga om legitimation oavsett om det rör sig om snus eller ett tiopack cigaretter. Det har ju lett till att jag har nekat folk också. När det gäller misstanke om att unga langar till unga säger han vidare att det är lite svårt att veta vad man ska göra. Ett exempel när han nekade beskriver han så här: Jag har sett att de är två som går in i affären, men där den ena går ut och väntar och då, i det här fallet så sa jag Nej, jag kan inte sälja till dig för jag har anledning att tro att du inte enbart handlar till dig själv. Jag hade sett att de stod och inspekterade ölhyllan tillsammans. Det finns en hel del svårhanterliga situationer i vardagen på jobbet och en trygghetsaspekt är, enligt Erik, att de inte jobbar ensamma. Jag jobbade ju på en bensinmack innan och där var man mycket i hetluften Just med tanke på ensamarbete och så Jag skulle nästan vilja säga att det är en trygghet att jobba flera. Helt klart en trygghet. Han efterlyser dock lite mer regelbundna genomgångar av t ex säkerhetsrutiner och vilka regler som gäller istället för att enbart vara hänvisad till den pärm om säkerhetsfrågor som finns i fikarummet. 21

23 Arbetsmiljöverket mot rån, hot och våld En viktig roll när det gäller att skapa trygga arbetsplatser spelar förstås Handels skyddsombudsverksamhet och som en del av denna, samarbete och insatser från Arbetsmiljöverket, AV. I tidigare rapporter har Handels efterlyst mer aktivitet i form av tillsynsinsatser av butiker och då med särskilt fokus på säkerhetsfrågor. Verket tycks också mot bakgrund av de ökade problemen med rån, hot och våld i detaljhandeln, haft mer verksamhet i form av riktade inspektionsinsatser mot detaljhandeln. Under 2003 genomfördes sådana insatser på flera håll i landet, bl a i Stockholm och Malmö, och under 2004 har även riktade insatser genomförts i exempelvis Göteborg. Om AVs roll i det säkerhetsförebyggande arbetet säger arbetsmiljöinspektören som intervjuats: Om inte arbetsgivaren själv tar initiativ så måste vi gå ut i den här miljön och titta på hur det ser ut egentligen, om man har vidtagit tillräckliga åtgärder för att anpassa butikerna till de speciella riskförhållanden som finns. En förutsättning för att AV ska uppmärksamma problematiken och kunna göra ett bra arbete är att de också får kännedom om att butiksrån eller andra hot- och våldssituationer förekommer i stor omfattning. Anmälningsplikt föreligger enligt 2 Arbetsmiljöförordningen när ett rån eller annat allvarligt tillbud inträffat. I Handels rapport Rån, hot och våld i butiker 2001 tycktes anmälningsbenägenheten från arbetsgivare till AV avseende såväl butiksrån som andra tillbud kopplade till hot och våld vara låg. Då ställdes dock inte frågan till alla regionkontor runtom i landet, varför frågan har varit intressant att ställa igen. Resultatet visar att anmälningarna om att rån inträffat är mycket få. Svaren på frågan Hur många butiksrån har anmälts (enligt 2 AMF) till er under 2003? visar att endast 22 procent, vilket motsvarar närmare 200 butiksrån av totalt 904, har anmälts. Drygt hälften, 56 procent, av de anmälda butiksrånen har därefter inspekterats. Enligt de flesta har även andra händelser som går att koppla till hot och våld anmälts, men inte i någon större omfattning. Sådana anmälningar uppgår inte till fler än omkring 50 stycken för hela landet. Som exempel kan nämnas att AV i Stockholm uppgett att 14 händelser, vid sidan av 89 butiksrån, anmälts enligt 2 AMF. Enligt AV i Stockholm är dock rån långt ifrån det enda som drabbar de anställda. Det är framför allt vanligt att vålds- och hotrelaterade händelser 22

24 inträffar i de servicebutiker som har sena öppettider och ligger centralt i Stockholm. Där har också AV varit mycket aktiva: Det är ju händelser Allt från skadegörelse, det är stölder, snatterier, det är missbrukare, det är människor med psykiska problem, det är fyllerister, det är hot mot personal, det är bråk mellan kunder i butiker, det är bråk utanför butiken Det är våld mot personal och det är rån. Det är ett faktiskt konstaterande att har man öppet sent så är man extra riskutsatt. Så är det. Och det kan handla om en mängd faktorer Exempelvis att kundunderlaget blir lägre, att det blir lugnt i omgivningen att man kan passa på att råna och med ganska stor sannolikhet komma undan ( ) Eller att det är tillfällesrån, kanske missbrukare som passerar eller någon som är på väg hem från krogen Han beskriver också hur de gått tillväga i den specifika insatsen riktad mot den nattöppna detaljhandeln i Stockholm: Vi tar in uppgifter från polisen: Vi har begärt in händelserapporter från varje specifik butik för att titta på vad det är som händer Och då ska man ju vara medveten om att polisens händelserapporter inte visar allt. Men det kan ge en objektiv bild över utsattheten, dels i den enskilda butiken men också i nattöppen detaljhandel i stort eftersom vi kan titta på tiderna: När är det polisen blir tvungen att rycka ut till den här typen av butiker? Och den generella bilden är att riskerna, eller polisens insatser, i de här butikerna ökar väsentligt efter klockan åtta på kvällen och framåt för att nå topparna mellan klockan 23 och faktiskt ända fram till 06. Totalt inspekterades närmare detaljhandelsarbetsplatser runtom i landet under 2003 och det antalet innefattar då även tillsynsinsatser som gäller andra arbetsmiljöfaktorer än våld och hot i arbetslivet. När det gäller vilka brister i arbetsmiljön som uppmärksammats vid inspektionerna, så visar svaren att det överlag finns brister kopplade till systematik i arbetsmiljöarbetet och i synnerhet brister kopplat säkerhetsfrågor. Det handlar om att säkerhetsrisker inte är kartlagda, att åtgärder för att förebygga rån, hot och våld inte är vidtagna, att rutiner för säkerhetsarbete saknas samt att det finns brister i den psykiska och sociala arbetsmiljön. Med fokus på svaren från AV i storstadslänen, där butiksrånen är vanligast, är det oroande att de alla pekar ut brister i säkerhetsarbetet bland de fem vanligaste bristerna. 23