Yttrande i mål nr angående skyddsjakt efter varg

Transkript

1 1(5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY YTTRANDE Ärendenr: NV Förvaltningsrätten i Stockholm STOCKHOLM Yttrande i mål nr angående skyddsjakt efter varg Naturvårdsverket har förelagts att yttra sig i ovanstående mål. Utöver vad som framgår av det överklagade beslutet NV framför Naturvårdverket följande synpunkter. Naturvårdsverket anhåller om en skyndsam handläggning av målet med hänvisning till den överhängande risken för omfattande skador och den tidsperiod som Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt omfattar. Naturvårdsverkets ställningstagande Naturvårdsverket anser att ingenting har framkommit som föranleder att det överklagade beslutet ska ändras eller upphävas och att det fortfarande föreligger förutsättningar för att bevilja skyddsjakt efter de två vargarna i enlighet med Naturvårdsverkets beslut NV För det fall att förvaltningsrätten fastställer det överklagade beslutet yrkar Naturvårdsverket att jakttiden förlängs till och med den 24 mars 2014 och att domen förenas med ett verkställighetsförordnande. Utveckling av Naturvårdsverkets talan Skyddsjakt Naturvårdsverket vill inledningsvis framhålla att skyddsjakt är ett nödvändigt verktyg i viltförvaltningen. Denna typ av jakt har ett preventivt syfte. Det handlar här om enskildas rätt till skydd av sin egendom (renar). Vidare handlar det om en samebys möjlighet att bedriva renskötsel. När verktyget på grund av inhibitionen för tillfället inte går att använda leder det till långtgående konsekvenser för enskilda. BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 Ö STERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(5) Förutsättningarna för skyddsjakt Allmänt Naturvårdsverket beslutade den 26 februari 2013 att bevilja skyddsjakt efter den aktuella vargtiken efter ansökan av Vilhelmina södra sameby (samebyn). Ansökan avsåg att förhindra allvarliga skador orsakade av den varg som bildat revir i samebyns vinterbetesmarker. Det förelåg risk för allvarlig skada för samebyn, t.ex. genom dödade renar och svårighet att bedriva en ordnad renskötsel. Naturvårdsverket bedömde att skadorna var synnerligen allvarliga. Naturvårdsverkets beslut överklagades och Förvaltningsrätten i Stockholm upphävde den 28 maj 2013 Naturvårdsverket beslut. Efter överklagande av Naturvårdsverket meddelade kammarrätten prövningstillstånd. Kammarrätten meddelade sin dom den 14 februari 2014 (mål nr m.fl.) I domen konstateras att Naturvårdsverket hade grund för beslutet om skyddsjakt Vargtiken är fortfarande kvar i sitt revir och har nu även en partner. Samebyn har ansökt om skyddsjakt med hänvisning till att det återigen föreligger risk för allvarlig skada. Ansökan omfattar båda vargarna och Naturvårdsverket har i beslut den 13 februari 2014 (ärendenummer NV ) beviljat skyddsjakt efter de två vargarna. Förhindrande av allvarlig skada Svenska Rovdjursföreningen (föreningen) anför att den skada som vargarna orsakat under tre månaders tid (fem-sju döda renar) måste bedömas som ringa och kan anses som en normal affärsrisk. Naturvårdsverket vill betona att det inte endast är de rivna renarna som utgör skadan i detta fall. Vid sidan av de vargdödade renarna har ett stort antal skingringar av renhjordarna skett. Redan de skador som inträffat hittills utgör enligt Naturvårdsverkets mening en allvarlig skada för samebyn. Oaktat detta ska en framåtblickande riskanalys göras vid bedömningen av kriteriet förhindrande av allvarlig skada. För att kriteriet ska anses vara uppfyllt krävs att det är sannolikt att en allvarlig skada kommer att inträffa. I de fall skadan redan har nått en allvarlig nivå ska det också vara sannolikt att skadan förvärras ytterligare genom förnyade skador. 1 Det är i detta fall mycket sannolikt att de redan inträffade allvarliga skadorna kommer att fortskrida och öka. Naturvårdsverket bedömer att förhållandena i år i huvudsak är desamma som år Även i år består de direkta skadorna av vargdödade renar och skingringar av renhjordar. Mot bakgrund av erfarenheterna från 2013 konstaterar Naturvårdsverket att risken för att liknande situation uppstår för samebyn även detta år är överhängande. I kammarrättens dom gällande skyddsjakten år 2013 konstateras att Naturvårdsverkets beslut uppfyller de krav som kan ställas avseende kriteriet allvarlig skada i 23 a jaktförordningen (1987:905). När det gäller jaktförsöken så anför föreningen att sådana inte bara kan konstateras genom att renhjorden blivit splittrad utan att det måste dokumenteras och verifieras av oberoende tjänstemän. Uppgifterna om skingringar baseras inte 1 Naturvårdsverkets riktlinjer för beslut om skyddsjakt, maj 2012, s 16. Riktlinjerna finns tillgängliga på Naturvårdsverket hemsida,

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) enbart på samebyns uppgifter. Länsstyrelserna har i sina yttranden till Naturvårdsverket bekräftat att renarna inne i reviret skingras konstant. Naturvårdsverket ifrågasätter inte länsstyrelsens uppgifter. Därmed är uppgifterna tillräckligt säkra för att kunna läggas till grund för bedömningen av skadorna i detta fall. Naturvårdsverket vill här framhålla vad Kammarrätten i Stockholm uttalade i avseende skyddsjakten Kammarrättens uppfattning var att det saknades anledning att inte lägga samebyns bedömningar avseende skadan av att vargens jaktförsök skingrar renhjordarna till grund för prövningen. Annan lämplig lösning Även vad gäller kriteriet annan lämplig lösning anser Naturvårdsverket att förhållandena är jämförbara med den situation som förelåg år Samebyn har vidtagit de förebyggande åtgärder som rimligen kan krävas i detta fall såsom exempelvis utökad bevakning och flytt av renar förbi reviret. De vidtagna åtgärderna har dock inte kunnat förebygga uppkomsten av allvarlig skada i tillräcklig grad. Kammarrätten anför i den ovan angivna domen att inhägnad av renar inte kan anses lämpligt, särskilt när det handlar om stora djurbesättningar som strövar fritt. Detsamma gäller flytt av renar. Även frågan om flytt av renar till ersättningsmarker utanför samebyn omfattades av kammarrättens prövning. De skäl som Naturvårdsverket åberopat i beslutet 2013 bedömdes av kammarrätten som tillräckliga vad gäller om det fanns någon annan lämplig lösning än skyddsjakt. Vad vidare gäller kriteriet annan lämplig lösning så anför föreningen att ett alternativ till skyddsjakt skulle kunna vara att stödutfodra vargarna med älg. Naturvårdsverket vill betona att det inte är ett realistiskt alternativ till skyddsjakt. Jakt efter älg är endast tillåten under viss tid av året. Vidare tillfaller älgar fällda genom jakt jakträttshavaren. Även trafikdödade älgar tillfaller under vissa förutsättningar jakträttshavaren, se 10 jaktlagen (1987:259) samt 34 jaktförordningen (1987:905). Det saknas därmed en garanterad tillgång till älg varför stödutfodring redan på denna grund inte är ett alternativ till skyddsjakt. Det är även osäkert vilken effekt en sådan åtgärd skulle få. Vidare anför föreningen att en annan lämplig lösning är att söka ersättning från Sametinget. När det gäller möjligheten till ersättning från Sametinget för skador och förebyggande åtgärder så har Naturvårdsverket i beslutet om skyddsjakt bedömt att kostnaderna för detta inte kan ersättas fullt ut. Enligt uppgift från Sametinget den 17 februari 2014 kommer Sametinget inte att ha några medel för förebyggande åtgärder under år 2014, vilket bekräftar att ekonomisk ersättning för förebyggande åtgärder inte är något alternativ till skyddsjakt. I detta sammanhang vill Naturvårdsverket även framhålla att kammarrätten i ovan nämnda dom om skyddsjakten 2013 uttalat att omständigheterna var sådana att en eventuell ekonomisk ersättning till samebyn inte kunde anses innebära att det inte fanns en skada. Föreningen anför även att det funnits gott om tid att planera för alternativa lösningar till skyddsjakt. Naturvårdsverket anser dock att frågan om andra lösningar har utretts tillräckligt i detta fall och att kriteriet annan lämplig lösning är uppfyllt.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(5) Upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus I överklagandet anförs vidare att föreningen bedömer att varken referensvärdet för vargens populationsstorlek eller utbredningsområde är uppnådda och att den skandinaviska vargpopulationen inte har uppnått en gynnsam bevarandestatus. Dessa påståenden är felaktiga. Naturvårdsverket ansvarar för frågor om jakt och vilt enligt jaktlagstiftningen. En av Naturvårdsverkets uppgifter är att ansvara för internationell rapportering inom vårt ansvarsområde. I propositionen En hållbar rovdjurspolitik uttalas bl.a. följande. Efter riksdagens behandling av frågan bör Naturvårdsverket slutföra rapporteringen av gynnsam bevarandestatus enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet och i enlighet med gällande regler ange bedömningen av var referensvärdet ligger inom de föreslagna intervallen (prop. 2012/13:191 s. 34). När det gäller gynnsam bevarandestatus så publicerade Naturvårdsverket sitt ställningstagande (se bilaga) om att vargens bevarandestatus i Sverige är gynnsam den 16 december I samma ställningstagande framgår att referensvärdet för vargpopulationens storlek i Sverige har satts till 270 individer av Naturvårdsverket. Naturvårdsverkets bedömning är att upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus inte är beroende av en enskild genetiskt viktig varg. Kammarrätten konstaterade i nämnda dom att skyddsjakten inte kunde förvärra den ogynnsamma bevarandestatusen hos den svenska vargstammen eller förhindra återställandet av en gynnsam bevarandestatus. Vargen har nu, till skillnad från föregående år, konstaterad gynnsam bevarandestatus i Sverige. Naturvårdsverket vill betona att kammarrätten således ansåg att kriteriet om att inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus var uppfyllt redan vid skyddsjakten år Även om skyddsjakt år 2014 efter de två vargindividerna innebär en potentiell förlust av värdefullt gentillflöde så bedömer Naturvårdsverket att förutsättningarna för att långsiktigt upprätthålla gynnsam bevarandestatus är goda. Kriteriet om att inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus är därmed uppfyllt även för nu aktuell skyddsjakt. Proportionalitetsbedömning Vid den proportionalitetsavvägning som ska göras vid en prövning om skyddsjakt kan meddelas ska t.ex. skälen för skyddsjakten ställas mot dess påverkan på den skyddade arten. Kammarrätten ansåg i nämnda dom att det utifrån denna proportionalitetsbedömning fanns skäl att bevilja skyddsjakten år Naturvårdsverket bedömer att skadorna även detta år är så pass allvarliga att intresset av att förhindra att ytterligare skador uppstår väger tyngre än vargtikens genetiska värde. Föreningen uppger att Naturvårdsverket i det överklagade beslutet gör en avvägning mellan kriterierna annan lämplig lösning och upprätthållande av gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket vill framhålla att samtliga kriterier i bestämmelsen om skyddsjakt ska vara uppfyllda för att jakten ska kunna beviljas. Som framförts ovan är dessa kriterier uppfyllda här, varför det finns skäl för skyddsjakt.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(5) Avslutande kommentarer I föreningens överklagande anförs att Naturvårdsverkets beslut avspeglar en stark benägenhet att gå samebyn till mötes och att det är Sametinget som ansvarar för de samiska frågorna, inte Naturvårdsverket. Naturvårdsverket vill särskilt framhålla följande. Vi är en myndighet som, liksom övriga förvaltningsmyndigheter, har att beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Vid en ansökan om skyddsjakt ingår det i bedömningen att utreda och beakta skadebilden i det enskilda fallet. I detta fall är enligt Naturvårdsverkets mening en del av skadan att samebyn i nuläget är förhindrad att bedriva ordnad renskötsel. I tidigare förarbeten om rovdjurspolitiken i Sverige har uttalats att det är ett grundläggande krav att en ordnad renskötsel kan bedrivas och att rovdjursstammens utveckling inom renskötselområdet bör styras så att ordnad renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt försvåras i någon sameby (se prop. 2000/01:57 s. 31 f.). Naturvårdsverket har tagit del av Rovdjursföreningens komplettering den 20 februari Kompletteringen föranleder inga ytterligare kommentarer. Beslut om detta yttrande har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit juristen Hanna Ek och sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson Gunilla Ewing Skotnicka Bilaga: Naturvårdsverkets ställningstagande den 16 december 2013 om kompletterande rapportering angående rovdjur