Ansökan om skyddsjakt på 3 st. vargar

Transkript

1 Idre nya Sameby 123 Idre Box Idre Länsstyrelsen i Dalarna Falun Ansökan om skyddsjakt på 3 st. vargar Idre nya Sameby, nedan samebyn, hemställer om skyddsjakt på 3 stycken revirmarkerande vargar. Skyddsjakten avser dom 3 individer som uppehåller sig inom samebyns betesområde n.v. om Idre sedan och som nu revirmarkerar i området. Juridiska förutsättningar för skyddsjakt Skyddsjakt efter varg kan ske genom särskilt myndighetsbeslut med stöd av 23 a och 27 jaktförordningen (1987:905). För att tillstånd till skyddsjakt ska kunna beviljas krävs att vissa villkor är uppfyllda. Det ska inte finnas någon annan lämplig lösning och skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde och att det ska ske för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom (23 a jaktförordningen). När det gäller skyddsjakt på varg anförs följande i propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57): Innan det föreslagna etappmålet är nått bör skyddsjakt tillåtas endast i begränsad omfattning. Främst bör skyddsjakt kunna tillåtas inom renskötselområdet. Det gäller då främst vargar som etablerar revir inom för rennäringen särskilt olämpliga områden. Vidare står i propositionen: Inom renskötselområdet bör rovdjursstammarnas utveckling styras så att ordnad renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt försvåras i någon sameby. Förutsättningar för undantag från fredning Art habitat direktivet

2 En avgörande faktor från undantag från fredning är uttalandet att motivet är att undvika allvarlig skada, inte att endast regera på skada som har inträffat. Därför kan denna grund användas för att både försöka att selektivt flytta specifika individer som antas vara ansvariga för ett oproportionerligt antal angrepp på djurbesättningar (så kallade problemindivider), och att antingen hålla rovdjur utanför vissa områden med många djurbesättningar eller att begränsa rovdjurspopulationen på en nivå som håller angreppen på acceptabla nivåer. Frågan hur mycket skada som är allvarlig skada är svårt att definiera eftersom det beror på lokala acceptansnivåer, men det måste vara av allvarlig natur.

3 Allvarlig måste utvärderas utifrån intensiteten och varaktigheten hos de skadebringande åtgärderna, de direkta och indirekta sambanden mellan åtgärden och resultatet och graden av förstörelse eller försämring. Allvarlig behöver inte innebära att skadan är allmänt förekommande. I vissa fall kan den egendom som är berörd endast omfatta en begränsad yta (exempelvis en region) eller t o m en viss gård eller grupp av gårdar. I det senare fallet måste dock undantagen vara proportionerliga. Det förhållandet att en isolerad gård drabbas av skada skulle inte motivera att en art fångas eller dödas över ett mycket stort område, om det inte kan göras troligt att skadan skulle kunna sträcka sig till andra områden.

4 Enligt undantag (b) räcker det med uppenbar risk för allvarlig skada för att punkten ska vara tillämplig. Någon skada behöver alltså inte ha konstaterats. Tidigare angrepp mot djurbesättningar kan utgöra tillräckligt skäl för att tillåta viss jakt enligt denna punkt. En sådan jakt kan möjligen även tillåtas utan tidigare angrepp förutsatt att det verkligen föreligger en risk för att skador med stor sannolikhet kommer att inträffa, vilket skulle kunna visas genom dokumenterad förekomst av ett rovdjur i exempelvis ett visst

5 område med en stor eller flera djurbesättningar om det finns dokumenterat underlag som visar att sådana situationer alltid leder till en viss mängd angrepp. Detta stämmer med den vägledning som finns för fågeldirektivet, att tidigare erfarenheter bör påvisa en stor sannolikhet för att skada kommer att uppstå om sådan ännu inte är uppenbar. Undantaget kan således användas för att hålla rovdjur utanför vissa områden med många djurbesättningar eller att begränsa rovdjurspopulationen på en nivå som håller angreppen på acceptabla nivåer. Undantag (c) omfattar tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse. begreppet är inte definierat i direktivet men punkten nämner skäl som

6 allmän hälsa, allmän säkerhet, orsaker av social eller ekonomisk karaktär, och orsaker med betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön. Men den omfattar även andra skäl som inte nämns eftersom uppräkningen inte är uttömmande exempelvis rennäring. Rennäringen kan utgöra en tvingande orsak som har ett allt överskuggande intresse, vilket Naturvårdverket konstaterat i en rapport till miljödepartementet 1. Ett av de krav kommissionen ställt är att det allmänna intresset skall vara långsiktigt, vilket regeringen uttalat att rennäringen är. 1 naturvårdsverkets redovisning av tilläggsuppdrag avseende den svenska rovdjurspolitiken

7 Ansökan baseras på möjligheterna till undantag från fredning i art habitat direktivet, artikel 16 b och artikel 16 c. Regeringens uttalande om utökad skyddsjakt på varg Regeringen uttalade onsdagen den 17 augusti att licensjakten på varg tas bort under 2012, i samband med detta uttalade regeringen att möjligheterna till skyddsjakt skall utökas avseende varg. Samebyarna anser mot bakgrund av regeringens intentioner att det nu finns en tydlig öppning att bevilja skyddsjakt i större omfattning än tidigare. Samebyarna anser således mot bakgrund av detta att det ej kan ses som motiverat att avslå vår ansökan, omständigheterna kring ansökan utvecklas nedan. Historik Den ansökte samebyn om skyddsjakt på 3 st vargar som rörde sig delvis inne på samebyns vinterbetesmarker vid Storbo. Den fick samebyn avslag av på ansökan. Den ansökte samebyn om skyddsjakt på 2 st. vargar i samma område. Den fick samebyn avslag på ansökan. Den 24 december 2011 spårades 2 vargar inne på samebyns åretruntmarker, vargarna vandrade sedan västerut mot Storbo, Flötningen området. Dessa 2 vargar har fått följe med en 3:e varg i olika omgångar så 3 vargar har gått tillsammans ibland. Sedan den 26 januari 2012 är dessa vargar spårade minst 3 gånger inne på samebyns vinterbetesmarker, ( 26 januari, Januari och februari. Under Länsstyrelsens kvalitetssäkring av spåren den februari visade att dom skilt på sig och att nu går enbart 2 st tillsammans, vargarna revirmarkerade och löpblod hittades också. dessa 2 vargar verkar att ta över det gamla reviret efter dom 2 vargar som avlivades av Länsstyrelsen den 15 december 2011 efter skyddsjaktsbeslut Dnr: Nuläge Nu har den 3:e vargen anslutit sig till gruppen igen och dom 3 vargarna utvidgar sitt revir hela tiden norrut mot samebyns kalvningsområde, kl var norra delen på kartpositionen inne på kalvningsområdet, dom senaste 14 dagars positioner visar att vargarna enbart rör sig inom samebyns betesmarker.

8 Det föreligger en uppenbar risk att skada uppstår för samebyn och dess enskilda medlemmar till följd av att vargförekomst konstant ökat inom samebyns område, vilket verifierats av såväl forskning som vår egen traditionella kunskap. Den skada som uppstår uppfyller också direktivets krav på allvarlig skada, stora förluster hotar rennäringen i området men också den enskildes möjligheter. Skadorna som uppstår genererar också dynamiska effekter såsom påverkan på framtida möjligheter till inkomst och fortsatt bedrivande av renskötsel.

9 De vargar som befinner sig inom samebyn s område har förorsakat skada, bland annat genom sekundära skador såsom merarbete till följ av extra bevakning, flytt av renar och kan ej nyttja dom marker där vargarna befinner sig. Vad gäller begreppet skada och vilken förväntad skada samebyn och den enskilde skall tolerera anför vi följande.

10 Staten är enligt egendomsrätten är skyldig att ersätta renägarna för den skada rovdjuren orsakar dem. För att kunna bedöma en förväntad skada är utgångspunkten vi fortfarande befinner oss i en situation där förutsättningar finns för att bedriva en traditionell samisk renskötsel samt att renägaren kompenseras fullt ut. Vidare förutsätter detta synsätt att staten vet vilken skada som rennäringen orsakas samt ersätter densamma fullt.

11 Staten är enligt rätten till egendom skyldig att, så långt det låter sig göras, beräkna vilken skada statens rovdjurspolitik, i vidare mening, orsakar renskötseln. Varje beslut om rovdjursersättning till renskötseln måste m a o bygga på konkreta beräkningar av skadans storlek, på såväl riksplanet som på lokal nivå. Skulle renskötseln i ett område p g a statens rovdjurspolitik hamna i en situation där det inte längre går att bedriva en traditionell samiska renskötsel - kan statens ersättningsansvar gentemot renägarna enligt egendomsrätten komma att utvidgas. Om

12 rovdjuren har förstört förutsättningarna för en traditionell samisk renskötsel i ett område har renägaren inte enbart förlorat det samlade värdet på samtliga förlorade renar. Renägaren har även förlorat sitt försörjningsgrundlag för all framtid. Under sådana förutsättningar skall även detta ersättas. Problemen blir således att bedöma vad som avses med förväntad skada eftersom detta begrepp utgår från att renskötaren ersätts fullt ut och att rovdjurspopulationen är på en

13 acceptabel och konstant nivå, vilket ej är fallet i dagsläget. Vidare så förutsätter detta begrepp att rennäringen kan bedrivas på ett traditionellt sätt och inte hotas. En omfattande bevakning sker redan idag så långt det är möjligt inom samebyn, ytterligare bevakning kan inte ses som motiverat eller proportionerligt. Det är utifrån de studier som är gjorda omöjligt att säga hur effekten av intensiv bevakning påverkar överlevnaden av renar 2. 2 Mattisson, J., Persson, J., Karlsson. & Andrén, H. Erfarenheter från försök att minska rovdjursangrepp på ren. PM till rovdjursutredningen Viltskadecenter. 24s.

14 Vår Sameby är hårt trängd av såväl rovdjur som turism och andra exploateringar. En av de viktigaste förutsättningarna för att kunna bedriva en välordnad renskötsel är att vargar inte tillåts inom samebyns betesområde och att antalet rovdjur inte blir för högt inom en sameby. Idag innebär rovdjursförekomsten inom vår sameby att samebyn redan idag i viss mån har svårt att bedriva en ordnad renskötsel. Förlusterna av renar har ökat de senaste åren samt förorsakat ett flertal sekundära skador. Att nu dessutom ha vargetableringar inom området är något som innebär att samebyns renskötsel i stort sett omöjliggörs. Samebyn kan inte acceptera att vargarna tillåts uppehålla sig i betesområdet, då vargen orsakar rennäringen stora kostnader i form av merarbete och renförluster, och att renarna utsätts för onödigt stress och lidande. Varg som befinner sig i renhjorden innebär att samebyn förorsakas ökade kostnader på grund av ökad bevakning och merarbete vid ihopsamling av renarna efter vargens härjningar,vidare så blir renens beteendemönster förändrat, och väldigt svårarbetade eftersom dom är så uppjagade, stressade och skingrade över stora områden. Vargens närvaro orsakar en ohållbar situation för samebyn som innebär att en ordnad renskötsel inte kommer att kunna bedrivas med stora ekonomiska förluster som följd. De ekonomiska följderna måste också ses i det sammanhanget att rennäringen bygger på enskilda renskötselföretag Då vargarna förväntas komma in i kalvande renhjord bedöms konsekvenserna bli mycket allvarliga för högdräktiga och kalvande vajor samt för samebyns renskötare. Att tillåta att 3 st. vargar härjar i en kalvande renhjord är djuretiskt oacceptabelt och samebyn anser att länsstyrelsen gör sig skyldig till djurplågeri om man tillåter detta, med rättsliga åtgärder som följd. Skyddsjakten kommer inte att försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos arten. Vidare kan skyddsjakt tillåtas även om arten ej har uppnått en gynnsam bevarandestatus om statens intentioner är att uppnå målen. Det behöver ej heller ha uppstått faktiska skador då direktivet och så möjliggör för skyddsjakt för att förebygga allvarlig skada. Detta innebär att det ej är nödvändigt att peka ut en specifik individ. Vi anser att förutsättningarna för skyddsjakt härmed är uppfyllda och att ansökan bör beviljas. Då de juridiska förutsättningarna för skyddsjakt är uppfyllda och situationen är densamma som skyddsjaktsbeslut Dnr: så vill Samebyn ha en skyndsam handläggning av ärendet och hänvisar till Länsstyrelsen Dalarnas riktlinjer för skyddsjakt i Dalarnas län, att citat: En ansökan ska behandlas inom en arbetsvecka citat slut samt erinrar om den kritik som Naturvårdverket erhållit från JO avseende långsam hangläggning gällande skyddsjaktsärenden.

15 Samebyn hemställer att staten utför skyddsjakten och står för samtliga kostnader som uppstår för bedrivandet av en eventuell skyddsjakt. Med staten avser samebyn den myndighet som genom sitt beslut företräder densamma. För samebyn Benny Jonsson Kopia (via mail): Naturvårdsverket Svenska Samernas Riksförbund Sametinget Älvdalens Kommun Viltförvaltningsdelegationen i Dalarna Länsstyrelsen i Jämtland Landshövding Maria Norrfalk Ole Opseth