1(5) YTTRANDE NV framför. Mot bakgrund av. I detta. med att nå BESÖK: STOCK HOLM VALH FAX:

Transkript

1 1(5) SWEDISS H ENVIRONMEE NTAL PROTECTION AGENCY YTTRANDE Ärendenr: NV Förvaltningsrätten i Stockholm STOCKHOLM Yttrande i mål ; överklagande av beslutt om skyddsjakt efter varg Naturvårdsverkett har förelagts att yttra sig i ovanstående mål.. Utöver dett som framgår av Naturvårdsverkets överklagade beslut NV N 13 framför Naturvårdsverkets följande synpunkter. Vårt yttrande följer den uppställning som Föreningen Nordulv har valt i sitt yttrande. Naturvårdsverkets ställningstagande Naturvårdsverkett anser att ingenting har framkommit som föranleder en annan bedömning än den som Naturvårdsverket gjorde vid beslutstillfället avseende förutsättningarnaa för att bevilja skyddsjakt efter vargtiken i enlighet med Naturvårdsverkets överklagade beslut. Utveckling av Naturvårdsv verkets ställningstagande Mot bakgrund av vargtikenss ändrade rörelsemönster och ökade antal angrepp på ren sedan den 11 januari 2013 gör Naturvårdsverket sammanfattningsvis följande bedömning. I detta fall föreligger det skäl för skyddsjakt på grund av det stora antalett renar i området, att vidare möjliga förebyggande åtgärder måste förväntas vara verkningslösa mot bakgrundd av den erfarenhet mann vunnit, attt det är storr sannolikhet för allvarliga skador som ökar i omfattning, att det saknas andra lämpliga lösningar och att skyddsjakten inte förhindrar arbetet med att nå gynnsam bevarandestatus för vargstammen på långg sikt. Skyddsjakt är alltså den enda åtgärden som återstår för att förhindra att allvarliga skador fortsätterr att uppkomma för samebyn. BESÖK: STOCK HOLM VALH ALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB U POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW W.NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(5) Såsom framgår av 23 a första stycket punkten 3 och 23 b jaktförordningen får Naturvårdsverket fatta ett beslut om skyddsjakt för att förhindra allvarlig skada, det vill säga ett beslut i preventivt syfte. 1. Sedan hanen sköts den 11 januari 2013 fram till dess att Naturvårdsverket beslutade om skyddsjakt den 26 februari 2013 har samebyn och Länsstyrelsen i Västernorrlands län konstaterat att vargtiken har dödat 26 renar, de flesta vajor. Antalet är kvalitetssäkrat i databasen Rovbase. Naturvårdsverket utgår från dessa uppgifter. Det har inte varit möjligt att bedriva en omfattande aktiv spårning för att dokumentera antalet dödade renar. Många av de döda renarna har påträffats av en slump under renskötarnas arbete och länsstyrelsens arbete. Det kan med stor sannolikhet förmodas att det finns ett mörkertal med ytterligare rivna renar. Att det är den aktuella vargtiken som har orsakat skadorna har kvalitetssäkrats av länsstyrelsens besiktningspersonal. 2. Det finns såväl lodjur som järv i området. Inga andra vargar än vargtiken har dokumenterats. Det framgår av en karta som inkommit från Länsstyrelsen i Västerbottens län som underlag inför Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt. Beträffande DNA-analyser av angripna djur används de enbart då det uppstår tveksamheter om vilken djurart som har orsakat angrepp på bytesdjur. I detta fall behövs inga sådana klarlägganden eftersom besiktningen av de dödade renarna görs av länsstyrelsens särskilt utbildad besiktningspersonal som kvalitetssäkrar att det är varg som rivit renarna. Detta framgår av en sammanställning över vargdödade renar som Länsstyrelsen i Västernorrlands län har utarbetat inför Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt. 3. Efter regeringens förslag i propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik, prop. 2000/2001:57, antog riksdagen i mars 2001 de riktlinjer som ska gälla för förekomst av varg i renskötselområdet (bet. 2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174). I propositionen gjorde regeringen bedömningen att regelbundna föryngringar i stora delar av renskötselområdet sannolikt inte går att förena med modern renskötsel men att det utanför åretruntmarkerna bör vara möjligt med enstaka föryngringar. Det kan gälla områden där det sällan finns renar eller där förutsättningarna för att vidta skadeförebyggande åtgärder är gynnsamma. Så som skadebilden utvecklade sig i det aktuella området från tiden då Naturvårdsverket fick regeringsuppdraget om den genetiskt viktiga vargtiken den 8 november 2012 (M2012/2959/Nm) fram till den 11 januari 2013 då Naturvårdsverket fattade beslut om skyddsjakt efter vargparet, bedömde Naturvårdsverket tillsammans med berörda länsstyrelser att området inte var ett sådant område som avses i regeringens ovan nämnda proposition. 4. Föreningen anför att EU-kommissionen har klart definierat att den genetiska statusen för den gemensamma skandinaviska vargstammen måste stärkas och att det måste ske snarast möjligt. EU-kommissionen delar Sveriges bedömning när det gäller den skandinaviska vargstammens status vilket framgår av korrespondens

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) mellan Sverige och EU-kommissionen. Däremot är det ett nationellt val att den genetiska förstärkningen bör förstärkas så snart det är möjligt då Sverige strävar efter självständig nationell förvaltning av den svenska vargstammen. Med anledning av detta har Naturvårdsverket fått i uppdrag att tillsammans med Jordbruksverket och länsstyrelserna arbeta med en genetisk förstärkning. Den 23 januari 2013 fick Naturvårdsverket uppgiften från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) att ytterligare en genetiskt viktig varg har vandrat in i Sverige från Finland. Vargen har bildat par med en annan varg i renskötselområdet i Tornedalen. Naturvårdsverket har den 20 februari 2013 inom ramen för regeringsuppdraget om genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige (M2012/3438/Nm) flyttat vargparet till Mellansverige i syfte att de ska para sig och reproducera sig utanför renskötselområdet. Utöver denna åtgärd arbetar Naturvårdsverket även med andra åtgärder för att förstärka genetiken i den svenska vargstammen. En sådan åtgärd är utsättning av vargvalpar från djurparker till vargar i det vilda. Detta arbete kommer att påbörjas under våren 2013, månadsskiftet april/maj. Projektet påbörjades redan år 2012 men på grund av väderförhållanden och dåliga spårförhållanden blev det omöjligt att märka vargtikar. Märkning av vargtikar är en förutsättning för att vi ska kunna lokalisera var djurparksvalpar ska placeras ut. År 2013 har två stycken vargtikar märkts för detta ändamål Vi delar Nordulvs uppfattning om att tre vargar under senare år har vandrat in i Sverige och nått mellersta Skandinavien. Därutöver har flera andra individer kommit in i landet tidigare men det har resulterat i att flertalet har fällts efter beslut om skyddsjakt. Riksdagen beslutade år 2009 om att Naturvårdsverket ska ha möjlighet att underlätta för invandrade vargar att nå Mellansverige, t.ex. genom aktiva åtgärder som flytt. Naturvårdsverket bedömer därmed att förutsättningarna för att naturligt invandrade vargar ska nå den mellansvenska populationen har ökat högst väsentligt. Varje invandrad varg är ett potentiellt tillskott till en genetisk förstärkning, men vår bedömning är att möjligheten för den svenska vargstammen att nå gynnsam bevarandestatus på lång sikt inte är avhängig en enskild genetiskt viktig varg. Vad gäller föreningens anförande om att ytterligare en varg skulle finnas i Västerbottens län har DNA-analyser visat att det rör sig om en hund, enligt uppgift från Länsstyrelsen i Västerbottens län. 8. Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt fattas för att förhindra och förebygga skada med stöd av 23 a och 23 b jaktförordningen. Det föreningen anför om att ett skäl till beslutet skulle anges vara att acceptansen skulle öka genom jakt saknar därmed grund.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(5) 9. Naturvårdsverket har i enlighet med regeringsuppdraget om bevarande av genetiskt viktig varg (M2012/2959/Nm) (regeringsuppdraget biläggs detta yttrande) haft överläggningar med berörda samebyar om vilka åtgärder och principer som ska gälla för ersättning i enlighet med de önskemål och behov som samebyarna har framfört. Detta gäller t.ex. ersättning för begränsad stödutfodring av renar, drivande och flytt av renar med hjälp av helikopter i syfte att flytta dem till områden där vargarna inte antogs finnas, bevakning utöver den ordinarie bevakningen av renar. Vi delar därmed inte det som Föreningen Nordulv anför om ersättning till renägarna för uppstådda skador och kostnader. Vi ser heller inte att vad föreningen har framfört i detta avseende har någon betydelse för utgången i målet. Nedan framgår vilka åtgärder som diskuterats för att förebygga skador som kan bli aktuella och som har föreslagits vid överläggningar med samebyarna. - Helikopteranvändning för drivande av renar till annat område och skrämsel av det aktuella vargparet. - Kostnader för bevakning och insatser vid vargförekomst. - Kostnader för omflyttning av renar orsakat av vargparet. - Kostnader för dokumentation vargar eller uppkomna skador tillsammans med länsstyrelsen. - Kostnader för döda eller skadade renar. - Kostnader för sekundära effekter som t.ex. kostnader för att återsamla renar som skingrats på grund av vargangrepp. - Kostnader för renar som dödats eller skadats i järnvägs- eller vägolyckor orsakade av vargangrepp. - Kostnader för transporter vid eventuellt behov av flytt av renar orsakade av vargparet. - Kostnader för stödutfodring av renar. - Kostnader för möten mellan parterna. - Kostnader för Svenska Samernas Riksförbunds deltagande. Inför beslutet om skyddsjakt efter vargarna bedömde Naturvårdsverket att ekonomisk kompensation inte på ett varaktigt sätt kunde bidra till att allvarliga skador, såväl direkta som sekundära, kunde medföra att skadebilden mildrades. Stora insatser har redan gjorts för att förebygga skador. Detta kan illusteras bl.a. genom följande. De totala kostnaderna för Naturvårdsverket under tiden den 6 november 2012 till den 30 januari 2013 uppgår till ca kronor. I summan ingår ersättning till berörda samebyar. Dessutom ingår kostnader för Naturvårdverkets tjänstemän i samband med möten med samebyarna samt ersättning till berörda länsstyrelser. Länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands län har under samma period haft kostnader om knappt kronor. Samebyn har uppgett till Naturvårdsverket att den under tiden den 11 januari 2013 till den 10 februari 2013 har haft ytterligare kostnader om sammanlagt knappt kronor. Detta rör bl.a. ersättning för personal, skoter och milersättning.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(5) Viss stödutfordring av renarna förekommer, men att hägna och stödutfordra tusentals renar bedömer Naturvårdsverket vore en orimlig arbetsinsats att kräva av samebyn. Trots genomförda insatser har stora skador uppkommit. Beslut om detta yttrande har fattats av tillförordnade generaldirektören Lena Callermo. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit viltsamordnaren Ruona Burman, miljörättsjuristen Malin Hollberg Malm och biträdande avdelningschefen Anna Helena Lindahl, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Lena Callermo Anna Helena Lindahl