Beslut Naturvårdsverket avskriver ärendena från vidare handläggning.

Transkript

1 1(6) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y Ek, Hanna Tel: Hanna.Ek@naturvardsverket.se BESLUT Ärendenr: NV NV NV Klagande 1 Sinclairsholm Klagande 2 Trolle Ljungby AB Klagande 3 Wästerslöv AB Överklaganden av Länsstyrelsen i Skåne läns beslut om skyddsjakt efter duvhök, länsstyrelsens dnr , och Beslut Naturvårdsverket avskriver ärendena från vidare handläggning. Bakgrund Klagande 1 Ansökan Klagande 1 ansökte i mars 2014 om förnyat tillstånd att fånga duvhök under perioden 1 augusti 2014 till den 28 februari 2015 med för duvhök godkända fångstredskap. Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsen i Skåne län beslutade den 15 juli 2014 att avslå ansökan om skyddsjakt efter duvhök från klagande 1. Beslutet motiverades i huvudsak enligt följande. Av Naturvårdsverkets riktlinjer framgår att när det gäller fåglar så bör endast allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten avses. Tillstånd till skyddsjakt efter duvhök har tidigare beviljats i begränsad omfattning i samband med fältfågelutsättning. Länsstyrelsen har då funnit att den utsatta B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: ST O C K HO LM TEL: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(6) fältfågeln kan anses vara annan egendom under viss tid i anslutning till utsättningsplatsen. Fasan utgör ingen skyddad art och har inget särskilt skyddsbehov. Rapphönan är rödlistad men eftersom syftet med utsättningen är att jaga rapphöna i större omfattning än vad som annars är möjligt torde inte skyddsjakten ha som syfte att skydda rapphönan som art. För detta syfte torde det finnas lämpligare lösningar. Överklagande m.m. Klagande 1 har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkar att ansökan ska beviljas samt anför i huvudsak följande. Ansökan gäller att få fånga duvhök för förflyttning till annan plats för att åter släppas fri och därmed är inte fågeldirektivet tillämpligt i detta ärende. Jakt i avseende att döda är helt förbjudet, men att fånga och flytta duvhök för att släppa den fri på annan plats är tillåtet. I jaktförordningens beskrivs skyddsjakt utifrån att avliva djuret eller fågel. Då detta inte är vad ansökan gäller är det inte relevant. Länsstyrelsen tolkar jaktförordningen fel. I kompletterande yttrande anförs bl.a. följande. De senaste åren har de satsat mer professionellt på fasanjakt. Inte för att sälja jakter utan för att årligen hålla fyra mindre jakter där de bjuder in nya och gamla kunder. Då kommer företagare som aldrig annars hade kommit dit. Fasan- och rapphönsjakten är ett led att fördubbla omsättningen på tio år och väger därför tungt i näringsverksamheten. I år sätter de inte ut några fasaner i avvaktan på om skyddsjakt efter duvhök blir klarlagt. Inför 2016 är förhoppningen att skyddsjakt på duvhök är tillåtet. Får de inte lov att fånga duvhök är det ingen mening att hålla på. Yttrande från länsstyrelsen I yttrande från länsstyrelsen anförs bl.a. följande. Tillståndshavarna är oftast ytterst kunniga och jakten bedrivs på ett pietetsfullt sätt med omsorg och respekt för höken. Av Naturvårdsverkets riktlinjer för beslut om skyddsjakt framgår numera däremot att skador på annan egendom kan inte utgöra skäl för skyddsjakt efter fåglar. Länsstyrelsen har därför ansett sig förhindrad att bevilja skyddsjakt efter duvhök som orsakar skada i utsatt fågelpopulation. Klagande 2 Ansökan Klagande 2 ansökte i mars 2014 om tillstånd att under tiden den 1 augusti 2014 till den 1 mars 2015 få fånga skadegörande duvhökar och därvid använda bur eller fälla vari levande duvor används samt slagnät. Ansökan omfattar även tillstånd till skyddsjakt efter duvhök inom ett område för utsättning av fasaner, rapphöns och gräsänder. Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsen i Skåne län beslutade den 16 juli 2014 att avslå ansökan om skyddsjakt efter duvhök från klagande 2. Beslutet motiverades i huvudsak på samma sätt som avseende klagande 1.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(6) Överklagande m.m. Klagande 2 har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkar att tillstånd till fällfångsten ska medges samt anför i huvudsak följande. Duvhöken är inte en hotad art och fällfångsten påverkar inte populationens överlevnad. Den är också skonsam mot de fångade individerna. Fällfångsten har möjliggjort ringmärkning av ett stort antal duvhökar och därmed bidragit till forskningen. Det finns inga hållbara argument för beslutet. I kompletterande yttrande anförs bl.a. följande. Denna hantering bidrar till ökad mångfald och ett hållbart jordbrukslandskap. Länsstyrelsen har inkommit med ett yttrande även i detta ärende. Yttrandet är i huvudsak likalydande med det avseende överklagandet från klagande 1 (se ovan). Klagande 3 Ansökan Klagande 3 ansökte i januari 2014 om förnyat tillstånd att under tiden den 1 augusti 2014 till den 28 februari 2015 få fånga skadegörande duvhökar med för duvhök godkända fångstredskap. Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsen i Skåne län beslutade den 18 juli 2014 att avslå ansökan om skyddsjakt efter duvhök från klagande 3. Beslutet motiverades i huvudsak på samma sätt som avseende klagande 1 och 2. Överklagande m.m. Klagande 3 har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkar att tillstånd till fångsten ska medges enligt 29 femte stycket jaktförordningen (1987:905) samt anför i huvudsak följande. Beslutet är felaktigt. De har inte begärt tillstånd att få döda en enda duvhök. De har blott ansökt om att få fånga dem och därefter släppa ut dem på annan plats. Således en skadeförebyggande åtgärd att jämföra med rovdjursavvisande stängsel. Det är uppenbart att det inte försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus. Förekomst av duvhök orsakar tveklöst allvarlig skada i deras verksamhet med fältfågelutsättning. Länsstyrelsens beslut saknar totalt respekt för deras verksamhet. De kan garantera att det varje år efter jaktens slut finns betydligt fler individer av rapphöns, fasan och gräsand kvar än det skulle ha funnits om de varken jagade eller släppte ut några fåglar. Länsstyrelsen undviker vidare att göra avvägningen mellanden rödlistade rapphönans intresse att skyddas mot den icke rödlistade duvhökens. I kompletterande yttrande anförs bl.a. följande. Nu är 2014 års jaktsäsong förbi. Resultatet blev ett stort fiasko. En man förlorade jobbet och de förlorade en massa pengar. Därför kompletteras överklagandet med en begäran om att Naturvårdsverket ska uppmana länsstyrelsen att bifalla årets ansökan.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(6) Länsstyrelsen har inkommit med ett yttrande även i detta ärende. Yttrandet är i huvudsak likalydande med de avseende överklagandena från klagande 1 och 2 (se ovan). Skäl Aktuella bestämmelser m.m. Med jakt avses enligt 2 jaktlagen (1987:259) att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Enligt 23 a jaktförordningen får beslut om skyddsjakt enligt 29 samma förordning bl.a. meddelas om det inte finns någon annan lämplig lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Skyddsjakt får enligt 23 a första stycket 3 jaktförordningen medges för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske vatten eller annan egendom. Skyddsjakt får även medges enligt 23 a första stycket 4 jaktförordningen för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter. Enligt 29 första stycket jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt för andra djur än björn, varg, järv, lo, säl eller örn om förutsättningarna enligt 23 a jaktförordningen är uppfyllda. Av 29 femte stycket samma förordning framgår att tillstånd till jakt på duvhök i syfte att skydda fåglar som är uppfödda för att sättas ut för jakt endast får avse fångst av duvhök för förflyttning av denna till en annan plats för att åter släppas fri. Bestämmelserna i jaktförordningen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 200/147/EG om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet). Enligt artikel 1 i fågeldirektivet behandlar direktivet bevarandet av samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium på vilket fördraget tillämpas. Av artikel 5 a i direktivet framgår att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett generellt system för skydd av samtliga fågelarter som avses i artikel 1, där särskilt avsiktligt dödande eller fångande av sådana fåglar, oavsett vilken metod som används, ska förbjudas. Av artikel 9.1 a i direktivet framgår bl.a. att medlemsstaterna får, om det inte finns någon annan lämplig lösning, medge undantag från skyddet i artiklarna 5 8 för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten. Naturvårdsverkets bedömning Naturvårdsverket noterar inledningsvis att de perioder som de tre besluten avser har passerats. Det saknas dock vägledande avgöranden angående under vilka

5 NATURVÅRDSVERKET 5(6) förutsättningar duvhök får fångas och flyttas. Det finns därför ändå skäl att pröva överklagandena. Vid tillämpningen av bestämmelser som genomför ett direktiv har en överprövande myndighet att tolka den nationella rätten i ljuset av det bakomliggande direktivet. Jaktförordningen ska därför läsas tillsammans med fågeldirektivet i detta fall. Duvhöken omfattas av fågeldirektivets bestämmelser och utgångspunkten är därmed att avsiktligt dödande eller fångande av duvhök är förbjudet. Under vissa förutsättningar kan undantag från förbudet medges. Klagandena har ansökt om att fånga och flytta duvhök för att minska skador på fasaner, rapphöns och i viss mån änder som sätts ut på deras fastigheter i Skåne län. Att fånga fåglar utgör jakt enligt jaktlagens definition. Enligt 23 a första stycket 3 jaktförordningen får skyddsjakt beviljas för att förhindra allvarlig skada bl.a. på annan egendom. Även om fåglarna skulle kunna ses som annan egendom en kort tid efter utsättningen finns inte stöd i fågeldirektivet för att bevilja skyddsjakt efter en annan fågel (i dessa fall duvhök) i syfte att förhindra allvarlig skada på denna typ av egendom. Som framgår av Naturvårdsverkets riktlinjer bör endast allvarliga skador på gröda, boskap, skog, fiske och vatten avses vad gäller skyddsjakt efter fåglar. Naturvårdsverket anser därmed att länsstyrelsen har haft fog för sin bedömning i denna del. I ärendena är det fråga om skyddsjakt efter duvhök för att skydda utsatta fasaner, rapphöns och i viss mån änder. Länsstyrelsen har därför även prövat ansökningarna utifrån 23 a första stycket 4 jaktförordningen. Det framgår av kommissionens vägledningar avseende såväl art- och habitatdirektivet som fågeldirektivet att det främst är sårbara, sällsynta, hotade eller endemiska arter som berörs av detta skäl. Av dessa vägledningar framgår även att en intresseavvägning ska göras mellan bevarandestatusen hos den eller de arter som avses skyddas och den art för vilket undantag söks. För att skyddsjakt ska aktualiseras krävs att den eller de arter som avses skyddas är mer hotade än den art skyddsjakten avser. Naturvårdsverket delar länsstyrelsens bedömning att fasan och gräsand inte utgör hotade arter och därmed inte har något särskilt skyddsbehov enligt 23 a första stycket 4 jaktförordningen. Rapphönan är däremot rödlistad och det kan därför finnas anledning att göra en avvägning mellan rapphönans och duvhökens skyddsbehov. Naturvårdsverket finner dock inte skäl att ifrågasätta länsstyrelsens bedömning att då syftet med utsättningen i dessa fall är att jaga rapphöna i större omfattning än vad som annars varit möjligt kan det finnas lämpligare lösningar för att uppnå syftet att skydda rapphönan som art. Naturvårdsverket bedömer att länsstyrelsen har haft fog för sin bedömning även i denna del. Eftersom de aktuella perioderna har passerats ska ärendena skrivas av från vidare handläggning. Detta beslut får enligt 58 1 jaktförordningen inte överklagas.

6 NATURVÅRDSVERKET 6(6) Övrigt Även om det enligt Naturvårdsverkets bedömning inte finns utrymme för den aktuella jakten efter duvhök med stöd av 23 a jaktförordningen vill Naturvårdsverket framhålla möjligheten till jakt med stöd av 31 2 jaktförordningen i dylika situationer. Länsstyrelsen kan under vissa förutsättningar med stöd av denna bestämmelse ge tillstånd till en selektiv jakt efter ett litet antal djur under strängt kontrollerade förhållanden, om det behövs för att tillgodose viltförvaltningen. Denna bestämmelse är baserad på artikel 9.1 c i fågeldirektivet. Vägledning kring hur den bestämmelsen bör tolkas och tillämpas återfinns bl.a. i kommissionens Vägledning för jakt enligt rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar. Där framgår bl.a. att med ett litet antal avses enligt kommissionen uttag under en procent av den årliga dödligheten för populationen (se nämnd vägledning s. 60). En sådan jakt, som endast innebär att duvhöken fångas och flyttas, är i linje med bestämmelsen i 29 femte stycket jaktförordningen och bör i regel inte försvåra upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus för arten. Beslut i dessa ärenden har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit vilthandläggarna Per Risberg och Christer Pettersson, juristen Hanna Ek och sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson Gunilla Ewing Skotnicka Kopia till: -Länsstyrelsen i Skåne län