Överklagande av Länsstyrelsens i Gävleborgs län beslut om skyddsjakt efter varg, länsstyrelsens dnr , och

Transkript

1 1(5) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y Cordemans, Clara Tel: Clara.Cordemans@naturvardsverket.se BESLUT Ärendenr: NV Föreningen Wolf Association Sweden Att: P. D. E-post: info@w-a-s.se Överklagande av Länsstyrelsens i Gävleborgs län beslut om skyddsjakt efter varg, länsstyrelsens dnr , och Beslut Naturvårdverket avslår överklagandet. Bakgrund Länsstyrelsens i Gävleborgs län beslut Länsstyrelsen i Gävleborgs län beslutade den 15 oktober 2015 om skyddsjakt efter en varg i Sandvikens kommun, inom ett avgränsat område nära orterna Järbo och Jäderfors enligt till beslutet bifogad karta. Skyddsjakten är tillåten från och med den 17 oktober 2015 till och med den 15 november Länsstyrelsen beslutade med stöd av 59 jaktförordnigen (1987:905) att beslutet skulle gälla omedelbart, utan hinder av att det överklagas. Länsstyrelsens beslut motiverades bl.a. enligt följande. Länsstyrelsen gör en samlad bedömning i varje enskilt fall. Länsstyrelsen bedömer omfattningen av skador och olägenheter, om skadeförebyggande åtgärder gjorts samt vilka möjligheter till förebyggande av skada och olägenhet som finns, samt möjlighet till annan lämplig lösning än skyddsjakt. Vidare bedömer länsstyrelsen om det går att identifiera individer som är speciellt skadegörande eller orsakar allvarliga olägenheter. Ansökan har föregåtts av två vargattacker samt täta observationer av varg i Järbo och Jäderfors. Under hösten 2015 har det så gott som dagligen kommit in observationer på varg nära djurbesättningar och i trädgårdar från Järbo och B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: ST O C K HO LM TEL: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(5) Jäderfors. Många är inte kvalitetssäkrade men i flera fall finns fotodokumentation som visar att varg rört sig i bebyggelsen. Den 27 augusti 2015 besiktigade länsstyrelsen en död kviga av rasen highland cattle i Järbo. Vid besiktningen konstaterades att kvigan dödats av en varg. Den 30 september släppte en hundägare ut sin hund av rasen jack russell-terrier nedanför farstun för att den skulle rasta sig. Hunden attackerades i samband med det av en varg bara två meter från hundägaren. Vargen försvann med hunden ut från gården och var sedan borta. Vid besiktningen kunde länsstyrelsen säkra blod från hunden samt vargspår och med det kvalitetssäkra att hunden tagits av varg. Den 5 oktober 2015 rapporterades att 30 kvigor och sinkor skrämts ur sin hage i Svartrönningen och forcerat tre stängsel så att stolparna gått av. Därefter har de tagit sig genom en bäck och sprungit in i en lösdriftslagård. Naturvårdsverket anger i regeringsuppdraget Skyddsjakt varg översyn av regler och tillämpning att det i normalfallet bör vara rimligt att bevilja skyddsjakt om ett angrepp sker på nötboskap eller häst eftersom de indirekta kostnaderna och kostnader vid upprepade angrepp kan bli mycket omfattande. I ett skriftligt yttrande till länsstyrelsen uttrycker Viltskadecenter att Naturvårdsverkets formulering i regeringsuppdraget bör vara utgångspunkt i ärendet. Mot bakgrund av att det runt Järbo finns många och stora djurbesättningar kan länsstyrelsen inte bortse från de risker som finns för allvarlig skada på främst nötkreatur, men även på hästar och får. Direkta och indirekta kostnader vid upprepade angrepp på nöt och häst kan därför bli mycket omfattande. Sammantaget visar vargstammen en positiv numerär utveckling i landet som helhet. Mot bakgrund av detta gör länsstyrelsen bedömningen att denna skyddsjakts effekter på vargstammens tillväxttakt och gynnsamma bevarandestatus kommer att vara marginell. I det berörda området finns ingen känd förekomst av genetiskt värdefulla vargar. Spårningar under inventeringssäsongen 2014/2015 visar att reviret Åmot/Ockelbo sträcker sig ner söder om Järbo och Jäderfors. Alfahanen i Åmot/Ockelbo-reviret härstammar enligt DNA-analys från Slettås i Norge och alfatiken kommer från det närbelägna reviret Korså 3. Alfahanen, alfatiken och deras valpar är inte direkta avkommor från den finsk/ryska vargpopulationen. Rovdjursavvisande stängsel är den rekommenderade åtgärden för att förebygga att vargar tar sig in i hagar där det finns tamdjur. Länsstyrelsen bedömer dock mot bakgrund av risken för allvarlig skada på nötdjur och svårigheten att på kort sikt bygga rovdjursavvisande stängsel i tillräcklig omfattning runt alla besättningar, att det inte finns någon annan lämplig lösning än att tillåta skyddsjakt efter en varg i det aktuella området. Syftet med jakten är att fälla en varg som är benägen att angripa tamdjur i bebyggelsen runt Järbo och Jäderfors. Skyddsjaktsområdet är därför avgränsat till att endast omfatta jordbruksmark invid bebyggelse.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) Överklagande Föreningen Wolf Association Sweden (WAS) överklagar länsstyrelsens beslut och begär inhibition samt anför i huvudsak följande. Det faktum att vargen har rivit en kviga och tagit en sällskapshund kan inte utgöra grund för en skyddsjakt. Hade kvigan befunnit sig innanför godkänt rovdjursavvisande stängsel skulle det förmodligen inte ha blivit någon vargattack och det kan inte vara någon nyhet i sammanhanget att det finns varg i området. Rovdjursavvisande stängsel borde ha varit uppsatt sedan länge. Det är också varje hundägares ansvar att hålla sådan uppsikt över hunden att den inte förorsakar någon olägenhet eller själv råkar illa ut och här har tillsynen brustit. Vet man att det finns varg ska hunden vara kopplad. Den svenska vargstammen är starkt inavlad och varje individ är viktig för att en god bevarandestatus ska kunna uppnås. Att då skjuta vargar på lösa boliner är definitivt att försvåra en gynnsam bevarandestatus. Yrkandet om inhibition Naturvårdsverket avslog genom beslut den 20 oktober 2015 WAS yrkande om att beslutet tills vidare inte ska få verkställas i avvaktan på att ärendet slutligt avgörs av Naturvårdsverket eller verket dessförinnan beslutar annat, d.v.s. avslog yrkandet om inhibition. Skäl Aktuella bestämmelser Beslut om skyddsjakt efter varg kan fattas med stöd av 23 a och 23 b jaktförordningen (1987:905). För att skyddsjakt ska kunna medges krävs att förutsättningarna i 23 a jaktförordningen är uppfyllda. Skyddsjakt får enligt bestämmelsen meddelas bl.a. för att förhindra allvarlig skada om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Enligt 23 b jaktförordningen får beslut om skyddsjakt fattas även om någon skada inte har inträffat om det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå. Naturvårdsverkets bedömning Inledningsvis kan framhållas att Naturvårdsverket har att pröva ärendet utifrån förhållanden vid tiden för länsstyrelsens beslut. Förhindra allvarlig skada Av utredningen i ärendet framkommer att två vargangrepp har skett i Järbo inom en period om en dryg månad enligt följande. Den 27 augusti 2015 besiktigades en död kviga och den 30 september 2015 attackerades och bortfördes en sällskapshund i närheten av ett bostadshus. Vidare har ett flertal observationer av varg gjorts nära djurbesättningar och i trädgårdar kring Järbo och Jäderfors, samt vid ett tillfälle den 5 oktober 2015 har ett 30-tal kvigor skrämts. Det framkommer inte av länsstyrelsens beslut att någon specifik varg har kunnat identifieras. Det kan i en sådan situation enligt Naturvårdsverkets mening ändå finnas skäl att besluta om skyddsjakt om samtliga kriterier för skyddsjakt är uppfyllda.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(5) I regeringsuppdraget Skyddsjakt varg översyn av regler och tillämpning, som länsstyrelsen hänvisar till i sitt beslut ansluter sig Naturvårdsverket till Viltskadecenters rekommendation att det i normalfallet bör vara rimligt att bevilja skyddsjakt om ett angrepp sker på nötboskap eller häst. Naturvårdsverket instämmer i Viltskadecenters bedömning att de indirekta kostnaderna och kostnader vid upprepade angrepp på nöt kan bli omfattande. Det kan konstateras att de två vargangreppen där tamdjur samt hund har dödats har skett i ett och samma område inom en relativt begränsad tidsperiod. I ärendet finns förutom en vargdödad kviga ett angrepp på hund som till sin karaktär tyder på ett närgånget beteende hos vargen. Av utredningen framgår att det med stor sannolikhet är en eller flera vargar ur en familjegrupp från det närliggande reviret Åmot/Ockelbo som har genomfört angreppen. Även om det rör sig om endast två konstaterade vargangrepp tyder dessa enligt Naturvårdsveket på att risken för ytterligare angrepp var stor vid tidpunkten för länsstyrelsens beslut. Sammantaget gör Naturvårdsverket bedömningen att kriteriet om att förhindra allvarlig skada i detta fall är uppfyllt. Försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus När beslut om skyddsjakt efter varg fattas utan att en DNA-analys har gjorts behöver en bedömning göras av risken för att en genetiskt viktig varg fälls med stöd av beslutet. Såvitt framgår av utredningen i ärendet omfattas det aktuella området inte av något vargrevir. Av länsstyrelsens beslut framkommer att de vargar som finns i det närliggande reviret Åmot/Ockelbo inte bedöms som genetiskt viktiga vargar. Reviret Prästskogen, där genetiskt viktiga vargar finns, ligger norr om det nu aktuella området för skyddsjakt. Naturvårdsverket bedömer att det inte är troligt att vargar från detta revir befinner sig i det nu aktuella området varför risken att en genetiskt värdefull varg fälls är liten. Sammanfattningsvis finner Naturvårdsverket inte skäl att ifrågasätta länsstyrelsens bedömning om att den beslutade skyddsjakten inte skulle försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd. Annan lämplig lösning Som länsstyrelsen framhåller är rovdjursavvisande stängsel en åtgärd som på lång sikt skyddar djurbesättningar mot vargangrepp. Naturvårdsverket bedömer emellertid i likhet med länsstyrelsen att det inte är möjligt att på kort sikt bygga rovdjursavvisande stängsel i tillräcklig omfattning runt alla djurbesättningar i området. Därmed finns det i ärendet inte någon annan lämplig lösning än skyddsjakt.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(5) Slutsats Naturvårdsverket bedömer att samtliga kriterier för skyddsjakt var uppfyllda vid tidpunkten för länsstyrelsens beslut. Överklagandet ska därför avslås. Detta beslut får enligt 58 p 1 jaktförordningen inte överklagas. Beslut i detta ärende har fattats av sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt vilthandläggaren Per Risberg och juristen Clara Cordemans deltagit, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Gunilla Ewing Skotnicka Clara Cordemans Kopia till: Länsstyrelsen i Gävleborgs län