PM OM HANDLÄGGNING AV DÖDSFALL

Transkript

1 Textförfattare: Jan Dahlström, chefläkare Faktaansvarig: Jan Dahlström, chefläkare Ursprungsdatum: Senast reviderad: våren 2005 Antal sidor: 10 Lokal anvisning till Handbok för hälso- och sjukvård Avsnitt enligt Infomedica: Dödsfall åtgärder inom hälso- och sjukvård PM OM HANDLÄGGNING AV DÖDSFALL Primärvårdens ansvar Primärvården ansvarar för handläggning av dödsfall utanför sjukhuset med undantag av vad som framgår av direktiv 37 från ambulansorganisationen KAMBER inom Region Skåne ( se bilaga 1. Vid dödsfall på sjukhuset, eller om en avliden i samband med dödsfallet transporterats dit, handläggs dödsfallet av sjukhusläkare. Observera att enbart läkare i allmän tjänst (inkluderar privatpraktiserande familjeläkare) är skyldig att handlägga dödsfall. Konstaterande av dödsfall Enbart läkare kan fastställa att döden har inträtt. Dagtid kontaktas patientens familjeläkare, alternativt verksamhetschefen vid den vårdcentral/familjeläkarmottagning som har områdesansvar för den plats där den döde befinner sig. Jourtid konstateras dödsfall av familjeläkare i beredskap. För patient som inte är inskriven i hemsjukvård nås primärvårdens beredskap genom sjukhusets växel, Läkaren skall inställa sig, så snart det är praktiskt möjligt, se PM Rutiner i samband med konstaterande av dödsfall, Primärvården Skåne Nordväst maj 2005, bilaga 2. Vid dödsfall på allmän plats gäller Kamber direktiv 37, se ovan. Vid s.k. förväntat dödsfall inom särskilt boende eller hemsjukvård har behandlande läkare möjlighet att konstatera dödsfallet utifrån en undersökning gjord av sjuksköterska. Detta bör normalt avtalas och dokumenteras i förväg. Konstaterande av dödsfall inom särskilt boende kan normalt ske dagtid. Läkare skall dock infinna sig på begäran av anhöriga. Det är lämpligt att en sjuksköterska som är säker på avlidnes identitet ifyller identitetsbandet med uppgift om namn och personnummer och fäster det på den döda kroppen. Den läkare som konstaterat dödsfallet ansvarar för att den avlidne försetts med identitetsband om identiteten är fastställd. Om så inte är fallet kontaktas polisen som ansvarar för identifiering och att identitetsband anbringas. Läkaren skall också ifylla sjukvårdsdistriktets blankett för konstaterande av dödsfall (bilaga 3) i två ex, ett som följer den avlidne och ett till patientjournalen. Undersökning av den döda kroppen Undersökningen syftar till att fastställa dödsorsaken och skall särskilt inriktas på frågan om det finns skäl för polisanmälan. Undersökningen bör omfatta kroppens läge, hela kroppsytan, naturliga kroppsöppningar och konjunktivae. Kroppsundersökningen kan underlåtas om patient kort tid före dödsfallet undersökts av läkare (ev annan läkare än den som konstaterar dödsfallet).

2 Dödsbevis Dödsbevis utfärdas alltid och i omedelbar anslutning till konstaterandet av den läkare som fastställt att döden inträtt. Dödsbeviset skickas till skattemyndigheten i det område där den avlidna senast var folkbokförd. Normalt skall dödsbevis ifyllas i samband med att dödsfallet konstateras. Dödsbeviset skall lämnas/postas (A-post!) senast första vardagen efter dödsfallet. Har läkaren inte kunnat identifiera den avlidne, lämnas dödsbeviset till polisen med de uppgifter som läkaren känner till. När dödsbeviset lämnats till polisen (se nedan) svarar polisen för att skattemyndigheten underrättas om dödsfallet. Intyg om dödsorsak, dödsorsaksutredning Den läkare som konstaterat dödsfallet svarar också för att intyget om dödsorsaken utfärdas. Normalt utfärdas intyget av patientansvarig läkare (som är skyldig att göra detta), men ytterst är det konstaterande läkares ansvar att intyget utfärdas och skickas till Dödsorsaksstatistiken, Socialstyrelsen Stockholm, senast inom tre veckor. Beslutar polisen om rättsmedicinsk undersökning, utfärdas intyget av rättsmedicinare. Intyget utfärdas på grundval av uppgifter om omständigheterna kring dödsfallet, undersökningen av den döda kroppen, en genomgång av relevanta journalhandlingar och i förekommande fall utifrån resultatet av en klinisk obduktion. Patientjournal Uppgifter om när döden inträdde och på vilket sätt dödsfallet fastställts skall föras in i journalen tillsammans med uppgift om att dödsbevis utfärdats och om eventuell obduktion eller polisanmälan. Har intyg om dödsorsaken utfärdats skall även detta anges, alternativt anges vilken läkare som utfärdar detsamma. Vid klinisk obduktion och/eller avlägsnande av implantat gäller en omfattande skyldighet att dokumentera i patientjournalen: - vem av den avlidnes närstående som informerats om det tilltänkta ingreppet, vilken tidsfrist som meddelats och vilket besked som lämnats - om ingen närstående underrättats anges skälen för detta, - ändamålet för obduktionen, - vilken läkare som beslutat om obduktion och datum för beslutet - vilken läkare som utfört obduktionen och datum för denna, - om något implantat avlägsnats och av vem (behöver inte vara läkare), - vad som framkommit vid obduktionen. Underrättande av anhöriga Den läkare som fastställt dödsfallet ansvarar för att nära anhörig på ett lämpligt sätt underrättas om dödsfallet. Sjuksköterska kan vara behjälplig. Polisen bistår vid behov att finna anhöriga. Uppgifter till anhöriga om dödsorsaken skall lämnas av den läkare som utfärdar intyg om dödsorsaken, d v s patientens husläkare/motsvarande, på sjukhuset patientansvarig läkare. Konstaterande läkare bör informera anhöriga om detta. Patologavdelningen lämnar inte upplysningar direkt till anhöriga. Polisanmälan, rättsmedicinsk undersökning Följande dödsfall skall polisanmälas enligt PM från polisen , bilaga Misstanke om brott Misstanken behöver inte vara särskilt välgrundad. Enbart den enskilde polismannens misstanke om att det här står inte rätt till gör att polisen ska ta hand om dödsfallet 2. Alla självmord 3. Alla olyckor T ex arbetsplatsolyckor, drunkningsolyckor, trafikolyckor m fl. 4. Alla förgiftningar t ex alkoholförgiftning, överdos av narkotika, läkemedelsintag m fl. 5. Identiteten oklar Om den inte går att fastställa på annat sätt.

3 6. Vid framskriden förruttnelse bl. a därför att det inte går att göra en säker yttre besiktning av den döda kroppen 7. Misstanke om plötslig spädbarnsdöd 8. När dödsfallet kan tänkas ha samband med fel eller försummelse inom hälso- och sjukvården. Är konstaterande läkare tveksam i frågan om polisanmälan, bör polisen alltid rådfrågas. Det är polisen som beslutar om rättsmedicinsk undersökning. Är det konstaterande läkares uppfattning att rättsmedicinsk undersökning är indicerad och vill inte tjänstgörande poliser besluta om detta kan läkaren nästa dag kontakta chefen för polisens utredningssektion på tfn I tillfälle av polisanmälan lämnar läkaren dödsbeviset till polisen med jakande svar på frågan om det finns skäl för polisanmälan. I dessa fall underrättar polisen skattemyndigheten om dödsfallet. Har ett dödsbevis på detta sätt överlämnats till polisen, och medför inte detta att polisen beslutar om rättsmedicinsk undersökning, skall polismyndigheten anteckna detta på dödsbeviset med nämnda anteckning till den läkare som utfärdat beviset. Denna läkare svarar sedan om nödvändigt efter klinisk obduktion för att intyg om dödsorsak utfärdas. Anmälan till Socialstyrelsen (lex Maria) Utöver anmälan till polisen skall följande dödsfall anmälas till chefläkare/motsvarande, som svarar för erforderlig utredning och i förekommande fall gör anmälan till SoS: - misstanke om medicinsk felbehandling - självmord under eller i nära anslutning till behandling i öppen eller i sluten vård i de fall där det funnits brister i tillsyn eller säkerhetsanordning. Klinisk obduktion Klinisk obduktion tillgrips, om det inte på annat sätt har gått att fastställa dödsorsaken. Den läkare, som svarar för intyg om dödsorsak (normalt familjeläkare/patientansvarig läkare), kan remittera till klinisk obduktion - om patienten är känd av sjukvården för en sjukdom som sannolikt har eller kan ha orsakat dödsfallet, - vid dödsfall i tillförlitligt vittnes närvaro utan känd sjukdom, där anmälningsskyldighet enligt ovan inte föreligger, - om ett dödsfall polisanmälts utan att polisen beslutat om rättsmedicinsk undersökning se ovan. Vid remiss till klinisk obduktion åligger det denna läkare att ta erforderliga kontakter med anhöriga/närstående. Observera att vid klinisk obduktion gäller obduktionslagens (SFS 1995:832) bestämmelser med tillhörande föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:28(M)): - klinisk obduktion får utföras om så behövs för att 1) fastställa dödsorsaken, 2) vinna viktig kunskap om sjukdom som den avliden haft och 3) undersöka förekomst av skador eller sjukliga förändringar i den avlidens kropp. - ett villkor är härvid att en obduktion kan antas vara i överensstämmelse med den avlidens inställning - om avlidnes inställning till obduktion inte kunnat klarläggas gäller de upplysningar som lämnas av närstående. Finns motstridiga uppgifter om den avlidnes inställning kan denna inte anses klarlagd och obduktion får därmed inte göras. - om det är av särskild betydelse att dödsorsaken fastställs kan obduktion i vissa fall ske mot avlidnes och anhörigas vilja, t ex vid till synes oförklarligt dödsfall, där rättsmedicinsk undersökning inte är aktuell eller vid misstanke om smittsam sjukdom. Om klinisk obduktion önskas skall detta anges på sjukvårdsdistriktets blankett för konstaterande av dödsfall (bilaga), varav ett ex alltid följer den avlidne. Har rutan vet ej ifyllts, åvilar det den läkare som ska utfärda intyg om dödsorsak, att kontakta patologavdelningen och meddela om klinisk obduktion önskas. Observera att den döda kroppen inte kan utlämnas till begravningsbyrån, innan denna fråga har klarats av. Om frågan om anhörigas acceptans besvarats med vet ej, måste det av obduktionsremissen framgå att anhöriga accepterar obduktion.

4 Obduktionsremissen, som skall innehålla alla relevanta upplysningar om dödsfallet och föregående sjukdom, ifylls senast nästföljande vardag av den läkare som skall skriva intyg om dödsorsaken och faxas samma dag till patologavdelningen, fax nr Explosiva implantat (pacemaker, defibrillator, insulinpump, nervstimulator etc.) Implantat enligt ovan måste avlägsnas om patienten skall kremeras. I dödsbeviset skall anges om sådant implantat finns, och om det avlägsnats. Den läkare som utfärdar dödbeviset har att utgå ifrån vad som gäller när dödsbeviset skrivs oavsett vilka åtgärder som planeras. - Ska implantat avlägsnas, måste anhöriga informeras enligt obduktionslagen - Om den läkare som konstaterat dödsfallet inte själv kan ombesörja att pacemaker eller annat explosivt implantat avlägsnas så måste kroppen transporteras tillbårhuset i Helsingborg - För att implantat ska avlägsnas från avlidna som transporterats till bårhuset i Helsingborg krävs remiss till patologavdelningen. Remissvaret med uppgift om att implantatet avlägsnats skickas till avlidnes familjeläkare/patientansvarig läkare, om denna uppgift finns på remissen i annat fall till den läkare som undertecknat remissen. - På obduktionsfall avlägsnas alltid implantat. Förekomst av implantat ska anges på obduktionsremissen. - Det åligger den läkare som beslutat om avlägsnande av implantatet att utan dröjsmål meddela skattemyndigheten när så har skett. Värdeföremål, husdjur, vapen Behöver barn, djur eller oskyddade penningsummor och andra värdeföremål tas om hand, kontaktas socialtjänsten. Vapen och ammunition kan av säkerhetsskäl, då dödsboet är för hindrat, tas om hans av polisen. Värdeföremål bör avlägsnas från den döda kroppen innan transport till bårhus. Följer något värdeföremål med kroppen till bårhuset, måste detta dokumenteras på blankett för konstaterande av dödsfall. Transport av avliden Vanligen kontaktar anhöriga själva begravningsentrepenör. Primärvården har dock ett yttersta ansvar för att så sker. Flertalet begravningsbyråer har jour, se telefonkatalogen. I tjänsten Jan Dahlström Chefläkare Helsingborgs lasarett Referens Vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården vid dödsfall, SOSFS 1996:29 (M). Lag om obduktioner m.m. SFS1995:832 Kliniska obduktioner m.m. SOSFS 1996:28(M) Underlag för rutiner kring omhändertagande av avlidna. Sveriges kommuner och landsting cirkulär 2005:52.

5

6

7

8

9

10