18 punkts programmet SVENSKA YRKESHÖGSKOLAN. Enheten för fortbildning och utvecklingstjänster ÖVNINGSARBETE I IT INOM SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDEN

Transkript

1 SVENSKA YRKESHÖGSKOLAN Enheten för fortbildning och utvecklingstjänster 18 punkts programmet ÖVNINGSARBETE I IT INOM SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDEN Hösten- Våren Tina Norrman Eija Oja Maria Storbacka

2 INNEHÅLL INNEHÅLL INLEDNING BARNRÅDGIVNING Fakta och problem av idag Resultatet vi vill uppnå Hur gör vi MIELENTERVEYSTYÖ Nykytilanne Yhteistyön kehittämistarve Hoitoketju Moniammatillinen tiimityöskentely TANDVÅRDEN Mål Resurser idag Fördelning av resurser idag Arbetsfördelning i framtiden Framtidsutsikter Sammanfattning KÄLLOR

3 1 INLEDNING Social- och hälsovårdsministeriet har i en premoria ställt upp 18 rekommendationer för att trygga hälsovårdens framtid, denna är ett komplement till folkhälsoprogrammet Hälsa Premorian innehåller bl.a. beskrivningar om problem gällande tillgången av vård och vårdens kvalitet samt förnyande av servicestrukturer. Inom ramen för detta arbete har vi valt att gå närmare in på frågeställningar gällande kvalitetskontroller. Vi har för avsikt att ta upp synpunkter från tre olika områden; rådgivningen (förebyggande), tandvården och psykiatrin. Målet med kvalitetskontroll är att vårdprocessen förverkligas på ett effektivt sätt. Det finns många exempel på brister i kvalitet då det gäller hälsovården. Såväl möjligheterna till vård som vårdpraxis varierar stort i vårt land. Dessutom görs det många onödiga undersökningar och dessa blir dyra. Social- och hälsovårdsministeriet menar i sin premorian att många av dessa problem kunde avskaffas genom att förbättra informationsflödet, samarbetet och ledarskapet och genom att utveckla kvalitetssystem. 2 BARNRÅDGIVNING 2.1 Fakta och problem av idag Trots många förändringar inom hälsovården har nyttan och nödvändighet med rådgivningar aldrig ifrågasatts. Även här har man dock sett av förändringar som bottnar i knappa personalresurser. Under de senaste åren har det ute i kommunerna gjorts en stor mängd lokala utvecklings- och kvalitetsarbeten inom rådgivningsverksamheten. Men det har länge varit endast tack vare slumpen om dessa förbättringar spridit sig från kommun till kommun. För att få en helhetsbild av rådgivningsarbetet och som ett stöd för kommunerna har Social- och hälsovårdsministeriet gett ut en landsomfattande premoria om hur man kan ordna rådgivningsverksamhet i kommunerna. (SHM, 2003:7) Till rådgivningens allmänna målsättning hör bl.a. att barnens hälsotillstånd förbättras och att familjernas välbefinnande ökar. Trots att vi i Finland har kommit en god bit på 3

4 väg bl.a. vad gäller minskad dödlighet bland barn och unga finns det fortfarande många utmaningar i det förebyggande arbetet. (SHM, 2003:7) Då man ser på rådgivningsverksamheten kan man konstatera att barnet/familjen står i centum och man från rådgivningens sida har många kontakter till andra områden som t.ex. fysioterapin, special sjukvården och sociala sidan. Men ett problem idag är att kommunikationen mellan dessa olika specialområden i många fall är kronglig. Möjligheterna till en god kommunikation ute på fälten varierar, endel har möjlighet att använda datorer medans andra får hålla sig till andra kommunikationsmedel. För att inte sedan tala om att det skiljer mellan befintliga dataprogram, dels mellan olika organisationer men också kommuner emellan. Ett annat problem i dagens läge är att det inte finns tillräckliga resurser att erbjuda stöd åt familjer så länge problemen är lindriga eller medelsvåra. Inom många organisationer är situationen den att man inte utnyttjar de möjligheter som finns då det gäller användande av nätverkskommunikation. Det som datorerna idag används till inom många organisationer är inom administrativa uppgifter så som uppgörande av arbetslistor, statistik och olika typer av beställningar. Också litteraturen beskriver detta problem. Det finns en otalig mängd med PC:n ute på fälten men systemen är olika vilket försvårar kommunikationen mellan olika organisationer. (Bemmel & Musen, kap.5) 2.2 Resultatet vi vill uppnå Det finns ett antal nationella program som kan ses som utgångspunkter för ett utvecklat samarbete mellan olika yrkesgrupper. De mest centrala är folkhälsoprogrammet Hälsa 2015, Nationella projektet för säkrandet att hälsovårdens framtid, Kommunalförbundets barnpolitiska program och statsrådets principbeslut om Varhaiskasvatuksen linjaukset. I Hälsa 2015 säger man bl.a. att samarbetet mellan staten, kommunerna, föreningar och näringslivet borde utvecklas på ett sätt som stöder familjerna och som bättre passar ihop barnfamiljernas och arbetslivets behov. (STM, 2003:7) Inom rådgivninsverksamheten fungerar man på många olika nivåer. På hälsocentralnivån strävar man bl.a. till att ordna och koordinera rådgivningens service 4

5 och övriga stödformer för familjen. Alltså kan vi säga att det resultat vi inom rådgivningsverksamheten strävar till är att genom ett mångprofessionellt samarbete, med en optimal kommunikation öka hälsan och välbefinnandet för familjerna. (SHM, 2003:7) 2.3 Hur gör vi För att trygga barnfamiljernas hälsa och välbefinnande på 2000-talet finns det nya kunskaper och arbetsmetoder som ger möjligheter att vidare utveckla rådgivningsverksamheten och det mångprofessionella samarbetet. Ett mångprofessionellt teamarbete, med ett tätt samarbete mellan dagvård, skola, familjerådgivning, psykologer, tal-, fysio-, närings- och ergoterapeuter, socialarbetare m.fl., kräver såväl motivation och kunskap som en lång inkörning. Det bästa skulle vara om man kunde förena alla dessa under ett och samma tak, men detta är inte alltid möjligt. Teamarbetet framskrider bl.a. genom att skapa gemensamma mål och spelregler och genom att känna till varandras arbete. Olika arbetsgrupper har olika utgångspunkter, kulturer och yrkesspråk detta leder lätt till spänningar, en lösning kunde vara gemensam skolning och klara regler och förhållningssätt. Alltså behövs det en bra planering, regelbundna träffar och en optimal kommunikation. (SHM, 2003:7) Kommunikationen är a och o för klienten, speciellt i situationer då många parter är inblandade. Men då det gäller kommunikationen mellan olika organisationer finns det många problem. Ofta kan kvaliteten på den information som finns vara skral och all tillgänglig information som finns är inte införd, detta kan leda till onödiga tester och en ökad kostnad. I ett optimalt fungerande system kunde en kvalitativt införd information användas på ett sätt som både skulle spara tid och pengar men också garantera klienterna en bättre service. Man frågar sig varför dessa problem finns då det i många fall redan finns utvecklade kommunikationssystem? (Bemmel & Musen, Kap.5) 3 MIELENTERVEYSTYÖ 5

6 Tarkoituksena on tarkastella mielenterveyspotilaan hoitoon pääsyä. Mielenterveystyössä laitosten hajauttaminen on toteutettu, mutta avopalveluja ja ehkäisevää työtä ei ole kehitetty riittävästi eikä vastaavasti siihen tarvittavan henkilöstön määrä ole lisätty. On panostettava parempaan yhteistyöhön sosiaalihuollon, perusterveydenhuollon ja erikoissairaanhoidon välille. Tarkoituksena on myös liittää moniammatillinen tiimityöskentely mielenterveyspotilaiden hoitoon ja kuntoutukseen, sekä pohtia sitä miten tiimityötä mallinnetaan ja miten sitä voitaisiin tukea tiedonsiirron eri toteutuksilla. 3.1 Nykytilanne Mielenterveyskuntoutuksen toteutumisesta ja kattavuudesta terveydenhuollossa ja sosiaalitoimessa on tilastojen perusteella vaikea saada kokonaiskuvaa. Arvioinnin vaikeutena on se, että ei ole olemassa yhtenäistä, helposti saatavilla olevaa tietoa. Käsitteenä kuntoutus on tulkinnanvarainen ja kuntoutuksen erottaminen hoidosta on sopimuksenvaraista. Kuntoutus on toisaalta useiden ammattiryhmien työhön kuuluva työote, jota on vaikea kuvata tilastojen avulla. Myöskään yhteistyöstä, sen toimivuudesta tai työn- ja vastuunjaosta ei ole kartoitettua tietoa (STM 2002:7). Mielenterveyspalvelujen laatusuosituksessa (STM 2001:9) on suositukset hoitoonpääsystä, mutta Mielekäs elämä -selvityksen (2000) mukaan kuntien palvelut ovat eri tasoisia, resurssit, palveluvalikoimat ja palvelujen saatavuus vaihtelevat, kuntoutusketjujen ja yhteistoimintamallien olemassaolo vaihtelee. Hoitoonpääsyn joustavuus, nopeus sekä hoidon jatkuvuus vaihtelevat (STM 2002:7) On helppo seurata paljonko potilaita on leikkausjonoissa, mutta mistä tiedämme kuinka paljon kirjaamatonta kysyntää on esimerkiksi mielenterveyspalveluissa ja perusterveydenhuollossa. Tämä kysyntä saataisiin näkyväksi kirjaamalla aina asiakkaiden ensimmäinen yhteydenotto terveydenhuollon yksikköön. Yhteyden saamisen vaikeus on yksi julkisten terveyspalvelujen suurimmista ongelmista. Asiakkaat joutuvat odottamaan puhelimessa kohtuuttomia aikoja eivätkä aina pääse asiaansa esittämään. Puhelimen äärestä olisi löydyttävä terveydenhuollon ammattilainen joka osaa kysyä ja aavistaa oikeat asiat ja kirjattava ne. Tulevaisuudessa puhelin- ja 6

7 verkkoneuvonta lisäävät merkitystään. Stakes on suunnittelmassa avohoidon tilastouudistusta, jolloin myös käyntilukujen seuraaminen olisi alueellisesti ja valtakunnallisesti toimivaa (Myllymäki, K. 2004, 6.) Haarakankaan ja Seikkulan (1999, ) mukaan psykoosipotilaiden tarpeenmukaisen hoidon toteutumisprosessi käytännössä tapahtuu hoidollisten järjestelyiden avulla: Ajasta sinänsä on tullut yhtä tärkeä hoidon osatekijä kuin psykologisesta ymmärryksestä. Ryhmätyö alusta alkaen potilaan perheen ja sosiaalisen verkoston kanssa yhteisissä terapiatapaamisissa tai hoitokokouksissa, joihin osallistuvat potilas, perheenjäsenet sekä hoitotahojen edustajat (Haarakangas & Seikkula 1999, 149.) Hoitoprosessin psykologisen jatkuvuuden takaaminen eri hoitomenetelmien kesken ja jatkuva seuranta ovat keskeisiä kysymyksiä silloin kun puhutaan erityisesti julkisen sektorin mielenterveyspalveluista. Erityisesti painotetaan sitä, että on kyse hoidon psykologisen jatkuvuuden takaamisesta, ei esimerkiksi asiakirjojen kulun valvonnasta (Haarakangas & Seikkula 1999, ). 3.2 Yhteistyön kehittämistarve Yhteistyö ja verkoston luominen eri hallinnonalojen toimijoiden kesken on välttämätöntä. Olennaista on kaikkien toimijoiden sitominen kuntoutujan kuntoutussuunnitelmaan. Yhteistyötä tulee paikallisen työn ohella kehittää yli hallintoja kuntarajojen alueellisesti ja valtakunnallisesti (STM 2002:9). Erikoissairaanhoidon ja perusterveydenhuollon tiedonkulun kanavaa, lähetehoitopalaute-järjestelmää, on kritisoitu hitaudesta ja puutteellisesta vuorovaikutteisuudesta. Tehokkaamman yhteistoiminnan avuksi on kehitetty sähköisiä lähete-palaute järjestelmiä ja muita raportointijärjestelmiä. Myös sosiaali- ja terveystoimia on tuotu lähemmäksi toisiaan. Asiakkaat ovat usein samoja ihmisiä, joten toimintojen yhdistäminen olisi järkevää. Palvelumuotojen ja käytössä olevien tietojärjestelmien erilaisuus sekä lainsäädäntö ovat kuitenkin esteitä tiivimmälle yhteistyölle (Saranto & Korpela 1999, ). 7

8 3.3 Hoitoketju Hoitoketju on käsitteellinen työkalu, jolla eri ongelmia voidaan työstää. Ongelmia aiheutuu potilaalle, työn tekemiselle ja hallinnolle. Näistä kahdesta on syntynyt kaksi eri hoitoketjun käsitettä. Organisaation sisäinen hoitoketjun käsite painottaa tiedon käyttöä toimintasuunnittelun ja ja moniammatillisen yhteistyön pohjana. Se tähtää prosessien ennakoivaan suunnitteluun toimintojen standardoinnin kautta ja tarkoituksena on saavuttaa parannuksia hoitopalvelujen laadussa ja tehokkuudessa toimintaa mallintamalla. Tietojärjestelmillä voi olla merkittävä rooli mallin toteutumisessa. ( Hoitoketju voidaan mallintaa elektronisesti ja saattaa kaikkien asianosaisten käyttöön. Etuina on samanaikainen käytettävyys useassa eri pisteessä, sama versio kaikkien käytettävissä, potilaskohtainen räätälöinti on helpompaa, poikkeamien rekisteröinti ja tilastointi on helpompaa, resurssien allokointi helpottuu, hoidon tavoitteiden ja aikataulun tunteminen helpottaa hoidon ammattilaisten ja potilaan sitoutumista hoitoprosessiin. Elektronisesti toteutettu hoitosuunnitelma olisi rakennettava niin, että järjestelmän kautta on mahdollista varata esim. laboratorioaikoja, erikoislääkäriaikoja jne. Elektronisen hoitoketjun haittoja on mm. mahdolliset tekniset ongelmat, jolloin dokumentti ei ole käytössä sekä ongelmat tietoturvassa. Parhaiten tämä malli on sovellettavissa esim. sairaalassa. ( Organisaatiorajat ylittävä hoitoketjun käsite tähtää potilaan koko hoitoketjun integrointiin niin yhden organisaation sisällä kuin useampien organisaatioiden kesken. Kerätyn tiedon tulisi siis olla seuraavan organisaation käytettävissä potilaan siirtyessä sinne. Näkökulma on potilaskeskeisempi ja tavoitteena on kokonaiskäsityksen saaminen tietyn terveysongelman ratkaisuun liittyvien hoitotoimenpiteiden sarjasta ja organisaatioiden saumakohtien tasoittamisesta. Oleellista on että jollain on etukäteen määrätty seurantavastuu yksittäisen potilaan hoitoketjusta. Tietojärjestelmät ovat olennainen osa hoitoketjun idean toimeenpanossa. Saavutettavia etuja ovat esim. ajantasainen potilasta koskeva tieto on saatavilla useammassa terveydenhuollon 8

9 organisaatiossa ja vältytään päällekkäisiltä kokeilta ja toimenpiteiltä, tieto siirtyy paikasta toiseen, ei potilas. ( Tiedonkulku sekä yhteistyö eri yksiköiden välillä nousee tällöin oleelliseksi. Tietojärjestelmätasolla tämä johtaa erillisten järjestelmien tietynasteiseen integraatioon ja ongelmat liittyvät tietosuojaan sekä potilastiedon keruuseen, varastointiin ja vaihdon standardointiin. Terveydenhuoltosektorin tietojärjestelmien yhtenäistäminen onnistuu vain poliittisen konsensuksen kautta sekä kansallisella tasolla tahtoon luoda edellytykset tietojärjestelmien yhtenäistämiselle esim. lainsäädännön kautta. Järjestelmäintegraation kustannusten pitää olla pienemmät kuin saavutettavat hyödyt, jotta olisi järkevää investoida uusien toimintatapojen opetteluun ja järjestelmämuutoksiin ( 3.4 Moniammatillinen tiimityöskentely Moniammmatillisen tiimityön toiminnan rakentamiseen vaaditaan ryhmätyötaitojen ja vuorovaikutustaitojen kehittämistä. Tiimi tarvitsee työvälineitä työn sisällön yhteiseen tarkasteluun ja ammattitaitonsa levittämiseen (Mustonen, M. 1995, 83.) Voisiko tietokoneen avulla tuettu yhteistoiminnallinen työskentely (CSCW=Computer Supported Cooperative Work) tukea moniammatillista tiimityöskentelyä mielenterveyspotilaiden hoitoon pääsemiseksi ja sen turvaamiseksi? Toiminta tällä alalla tunnetaan ryhmäpalvelun tai tietokoneen avulla tuetun yhteistoiminnallisen työskentelyn käsityksistä. Asiaa tutkinut Ellis määrittelee ryhmäpalvelun tietokonepohjaiseksi järjestelmäksi joka tukee ihmisryhmiä jotka ovat sitoutuneet yhteiselle asialle tai päämäärälle ja joka mahdollistaa kohtaamispaikan jaettuun ympäristöön. Ryhmäpalvelu viittaa todellisiin tietokonepohjaisiin järjestelmiin. Käsitys CSCW:stä viittaa tutkimuksiin ryhmäpalvelun välineistä ja tekniikoista ja myös niiden psykologisista, sosiaalisista ja organisatorisista vaikutuksista ( 9

10 Wilsonin mukaan CSCW on yleiskäsite joka yhdistää ymmärryksen siitä, miten ihmiset toimivat ryhmissä joissa on tietokoneverkoston mahdollistava teknologia ja yhdistetty laitteisto, ohjelmisto ja tekniikka. CSCW:n avainasioita ovat ryhmätietoisuus, monikäyttöliittymä, yhteinen ja yksimielinen kontrolli, kommunikaatio ja ryhmän tasavertaisuus, jaettu tietotila ja heterogeenisen avoimen ympäritön tuki, joka yhdistää olemassa olevat yksittäiskäyttösovellutukset. CSCW järjestelmät jaotellaan usein ajan tai paikan mukaan: Paikallisesti käytettynä samanaikaisesti tai eriaikaisesti tai eri paikkojen välisesti ( 4 TANDVÅRDEN Inom ramen för 18 punkts programmet tänkte jag ta upp kösituationerna inom tandvården och hur de har förändrats. Jag skulle vilja ta reda på om de mål som satts upp har förverkligats och om målen är realistiska att uppnå inom den närmaste framtiden. Min tes är att alldeles för lite resurser finns för att det skall vara möjligt att förkorta vårdköerna med de medel som finns idag. Olika beslut som fattats de senaste åren tynger samhället ekonomiskt. Dessutom råder en obalans (tror jag!) mellan den privata sektorn och den offentliga sektorn. Hälsocentralerna har för mycket arbete och de privata står utan arbete. Hur skall man lösa detta så att båda parter är nöjda och så att det finns en balans inom tandvården, så att alla har möjlighet att få vård inom rimlig tid? Finns det utbildad personal? Är fördelningen mellan personalen den rätta eller finns det effektivare system? Är arbetsfördelningen effektiv och ekonomisk? 4.1 Mål Då riksdagen för två år sedan godkände den nya tandvårdsreformen, var det tänkt att ungefär hälften av den vuxna befolkningen skulle skötas på privata marknaden och hälften inom den offentliga sektorn. Det centrala i tandvårdsreformen är för patienterna att alla får subventionerad tandvård fr.o.m

11 Jäsentilasto 2002 Tehyn AO:stoon kuuluvat jäsenet Nimikkeittäin / sopimusaloittain Kunta Valtio Yksit Yrittäjä Muutos Hammashoitaja Hammashuoltaja Osaston hammashoitaja Erikoishammash Ylempi hammash Suuhygienisti Vastaava hh Vastaava hh ahu Källa: Lukumäärät ammattiryhmittäin suuralueilla (työikäiset) Lähde: STAKES Terveydenhuollon ammattihenkilöt Resurser idag Den fanns det 4658 tandläkare och 1151 tandhygienister som aktivt arbetade i Finland. Under åren 2001 och 2002 skedde en 7-8 % ökning av tandvårdspersonal på hälsocentralerna. År 2003 är endast en liten resursökning på kommande till HVC:erna. År 2003 räknar man med att det finns ca 2200 tandläkare på hvc och år 2000 var de ca Heltidsarbetande tdl ca 2100 och deltidsarbetande ca 600. Enligt nyheterna på radio idag den är antalet tandläkare i Finland större än i de flesta EU-länder. Finland har ca 50% fler tandläkare per antalet invånare än i andra länder Fördelning av resurser idag I en rapport gjord av Stakes, tyckte de intervjuade tandläkarna vid hvc att frågor som har med organisering av bl.a. tandvård för äldre var viktiga och att den på många ställen inte var ordnad över huvudtaget. Inte heller hemsjukvården eller de privata och 11

12 offentliga anstalterna för åldringar hade ordnats tillräckligt ekonomiskt eller heltäckande. Tandläkarna saknade en utvärdering om hur åldringstandvården skulle kunna förverkligas så ekonomiskt och effektivt som möjligt. En tandläkare ansåg att ekonomiska uträkningar inom tandvården gjorts alldeles för lite. Han saknade en utredning om hur tandvården påverkar statsekonomin. I utredningen borde man ta hänsyn till branschens omsättning, antal utbildning av arbetskraft och direkt och indirekt inverkan på arbetskraften Arbetsfördelning i framtiden Många intervjuade vid hvc:erna saknade forskning om organisationen av arbetet genom bra arbetsfördelning yrkesgrupperna emellan.en långt förverkligad arbetsfördelning skulle enligt de intervjuade kunna hittas genom en så mångsidig och en arbetsgrupp bestående av flera yrken. Vanligtvis finns det på en tandläkarmottagning: tandläkare, tandskötare, tandhygienister och assistenter i instrumentvården och receptionen. Man borde undersöka utnyttjande av andra yrkesgrupper också. Man ville ha utredningar om ekonomisk vinning genom samarbete inom t.ex. instrumentvård, tidsbeställning och dejourering. För det första ville man veta hur produktiviteten påverkade av att tandläkaren skulle arbeta ensam (utan sköterska). För det andra ville man veta om patienterna skulle godkänna/ acceptera att någon annan är tandläkaren skulle utföra vården. För det tredje ville man veta om kvaliteten skulle bibehållas. Klarar en tandskötare av att utvärdera vårdbehovet och risken att insjukna i sjukdom och bibehålls renhetsgraden eller aseptiken på lika hög nivå när man jobbar ensam? Är delegering av arbetet tandskötare ekonomiskt i längden? Detta är frågor som fortfarande är obesvarade och få tandläkare är beredda på att ge ifrån sig sina patienter. ( Suun terveydenhuollon teknologia, Raili Vehmanen FinOHTAn raportti 6, 1997) 4.3 Framtidsutsikter Tandläkarförbundet har nu gått ut med en önskan om realism i fördelningen av tandvården mellan den privata och offentliga sektorn. Man vet att det är eller har varit rusning till en del hälsocentraler, men ingen statistik finns på det och varken hvc- 12

13 tandläkare eller privattandläkare har någon skyldighet att rapportera om kösituationen. Därför är det också svårt att göra någon direkt formel för hur arbetsfördelningen borde organiseras. Man vet också att det egentligen finns tilllräckligt med resurser men att de är ojämt fördelad t.ex. mellan landsbygd och tätort. I norra och östra Finland råder det störst brist på personal. Källa: jasenpalvelut.hammasll.fi/liitto/tilastoja/lkmtietoja.asp Ennuste vuoteen 2030 hammaslääkärimäärästä 4.4 Sammanfattning Om man skulle föra statistik på patienterna på både den privata marknaden och den offentliga skulle det vara lätt att räkna ut hur fördelningen av arbetskraft skulle organiseras effektivt. Såsom det är nu dokumenteras det alltför bristfälligt för att man skall kunna visa nånting svart på vitt. 13

14 KÄLLOR van Bemmel, J.H. & Musen, M.A. ( ). Handbook of Medikal Informatics. Social- och hälsovårdsministeriet. (2003). Lastenneuvolatoiminnan asiantuntijatyöryhmän muistio. Opas lastenneuvolatoiminnan järjestämiseksi kunnissa. 2003:7 Haarakangas, K & Seikkula, J Psykoosi uuteen hoitokäytäntöön. (1. Painos). Helsinki: Tammi. Korpela, M & Saranto, K Tietotekniikka ja tiedonhallinta sosiaali- ja Terveydenhuollossa. (1.painos). Porvoo: WSOY (Suun terveydenhuollon teknologia, Raili Vehmanen FinOHTAn raportti 6, 1997) jasenpalvelut.hammasll.fi/liitto/tilastoja/lkmtietoja.asp FNB: nyheterna 14