Projektet Pappa på BVC Barnhälsovården i Stockholms län

Transkript

1 Projektet Pappa på BVC Barnhälsovården i Stockholms län TaTa Dad Pa Isä Vater Pare Malin Bergström Michael B. Wells Maria Söderblom Sofie Ceder Erika Demner

2 Produktion: Jary Lindfors Produktion, jlp! 2

3 SAMANFATTNING Sammanfattning Denna rapport sammanfattar resultaten från ett projekt om arbetet med pappor som bedrevs på barnavårdcentralerna (BVC) i Stockholms län under Syftet var att i större utsträckning än tidigare uppmärksamma papporna på BVC. Projektet omfattade tre delar, som redovisas var för sig men sammanfattas och diskuteras tillsammans. Den första delen är en inventering av erfarenheter av arbete med pappor och attityder till pappors tidiga föräldraskap hos BVC-sjuksköterskor i Stockholms län Inventeringen genomfördes genom en enkät som besvarades av 376 sjuksköterskor. Del två beskriver pappors deltagande på BVC inom SLSO i Stockholms län under 2014 samt relationen mellan deltagandet och köpkraft hos familjerna i de olika stadsdelarna och kommunerna i Stockholms län. Den tredje, och mest omfattande delen, beskriver erfarenheterna från ett särskilt besöksprogram där BVCsjuksköterskan träffat mamman och pappan tillsammans vid första hembesöket och vid 4 veckor och pappan och barnet vid 4 månader. Besöksprogrammet prövades av 41 sjuksköterskor på 12 BVC under Denna del av projektet utvärderades i form av enkäter där de deltagande sjuksköterskorna varje vecka beskrev sina erfarenheter samt genom intervjuer med pappor och sjuksköterskor som deltagit. Såväl innehållet i programmet som resultaten av de olika utvärderingsformerna finns beskrivna i del tre av rapporten. Resultaten visar att sjuksköterskorna i Stockholms län har en relativt jämställd syn på föräldraskapet under barnets första år men trots det erbjuder föräldrastöd till betydligt färre pappor än mammor. Ungefär sjuttio procent av besöken på BVC görs av mammor. Pappor kommer själva med sina barn vid ungefär vart tionde besök. Pappors deltagande på BVC har också ett starkt negativt samband med familjens köpkraft, vilket innebär att pappor i familjer med en svag ekonomisk och social situation har lägre tillgång till samhällets resurser för stöd till föräldrar. Det besöksprogram som prövats har dock visats sig framgångsrikt och uppfattats som positivt av såväl sjuksköterskorna, papporna som mammorna. Resultaten visar att det spelar stor roll hur papporna bjuds in till BVC. Tydliga signaler om när de förväntas delta och att kontakten har fokus på barnet verkar vara en framgångsväg. Papporna uppfattade sitt eget besök med barnet vid 4 månader som något självklart och förstod inte att besöket var en del av ett projekt. På BVC med många utlandsfödda pappor kunde dock pappabesöket uppfattas som mindre självklart. Såväl sjuksköterskor som pappor menade ändå att BVC bör inkludera pappasamtalet som en naturlig del i BVCs besöksprogram och inkludera alla pappor. Resultaten visar vidare att sjuksköterskor som upplever sig som kompetenta att möta pappor i större utsträckning träffar pappor och erbjuder föräldrastöd. Insatser som utbildning och handledning som kan öka sjuksköterskornas känsla av kompetens i arbetet bör därför prioriteras. Resultaten tyder vidare på att ökat föräldrastöd till pappor inte sker på bekostnad av stöd till mammorna. Istället verkar BVC-sjuksköterskans engagemang spela större roll för i vilken utsträckning hon ger föräldrastöd. 3

4 SAMANFATTNING Med utgångspunkt i projektets resultat föreslår vi sammanfattningsvis att besöksprogrammet implementeras nationellt med syfte att öka BVCs tillgänglighet för pappor och öka sjuksköterskornas kännedom om pappornas välbefinnande. Implementeringen av programmet är särskilt angelägen eftersom pappors deltagande på BVC har ett starkt negativt samband med familjens köpkraft. Att främja pappors deltagande har alltså ett rättviseperspektiv eftersom pappor i familjer med en svag ekonomisk och social situation annars i lägre utsträckning får tillgång till samhällets resurser för föräldrastöd, vilket i sin tur kan ha negativa konsekvenser för deras barn. Insatser som utbildning och handledning som kan öka sjuksköterskornas känsla av kompetens i arbetet med pappor bör prioriteras vid implementeringen. 4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Bakgrund 7 Svensk barnhälsovård 7 Jämställdhet i svenskt föräldraskap 8 Pappors betydelse för barn 9 Pappor på BVC 10 Ett nytt barnhälsovårdsprogram 11 Syfte 13 Procedur 14 Del BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med pappor och attityder till pappors tidiga föräldraskap Metod 15 Resultat 18 Erfarenheter av föräldrastöd till pappor och mammor 19 Attityder till pappors föräldraskap 21 Vilka faktorer påverkar i vilken utsträckning sjuksköterskorna 23 arbetar med pappor? Del Pappors deltagande på BVC Metod 25 Resultat 25 Del Besöksprogram för båda föräldrar under barnets första 4 månader Metod 27 Deltagande familjer 27 Interventionen- BVCs besöksprogram 28 Datainsamling och processevaluering genom veckovisa enkäter 30 Datainsamling genom fokusgruppsintervjuer med sjuksköterskor 30 Pappa-intervjuer 31 Utlandsfödda pappor 33 5

6 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Resultat 35 Sjuksköterskornas erfarenheter 35 Alla pappor kommer 37 Förstagångs och flerbarnspappor 37 Tidsåtgång för besöken 37 Tidsplanering 38 Tidsåtgång för projektarbetet 38 Utbildning och handledning 38 Erfarenheter av besöken 39 Att samtala med pappor 39 Pappor med omställningsproblem eller psykisk ohälsa 40 Första hembesöket 40 4 veckor 41 4 månader 41 Pappa-intervjuer 42 Pappor gör sin grej 42 Personlighet, inte kön 42 Med självförtroende inför mammans biologiska försprång 43 Pratar inte om känslor 46 Deltog inte i projektet Pappor på BVC 47 Utlandsfödda pappor 49 Sammanfattning 51 Slutsatser och kliniska implikationer 53 Referenser 55 Bilaga 1 59 Sjuksköterskeenkät Bilaga 2 65 Föräldrainformation Pappor på BVC, Ett projekt i Stockholms län Bilaga 3 66 Manual för besöksprogrammet Övergripande om pappa-projektet Bilaga 4 70 Samtalsguide för 4 månadersbesöket Bilaga 5 71 Sjuksköterskeenkät processevaluering Pappaprojektets veckobrev för vecka X

7 BAKGRUND Bakgrund Denna rapport beskriver ett projekt med syfte att i större utsträckning än tidigare uppmärksamma papporna på BVC. Projektet bedrevs inom barnhälsovården i Stockholms län under Inom ramen för projektet utbildades personalen i vilken betydelse pappans föräldraskap har för barn, hur man kan arbeta med pappor på BVC samt om pappors psykiska hälsa under barnets första år. Personalens erfarenheter och attityder av att arbeta med pappor på BVC kartlades genom en enkät, besöksstatistik för pappors och mammors deltagande samlades in och ett särskilt besöksprogram med fokus på pappors deltagande prövades av 41 BVC-sjuksköterskor på 12 BVC i länet. Programmet innebar att båda föräldrarna deltog i det första hembesöket och ett besök på BVC vid 4 veckor samt att pappan kom själv med barnet vid 4 månader. Detta projekt utvärderades i form av enkäter där de deltagande sjuksköterskorna varje vecka beskrev sina erfarenheter, samt genom intervjuer med pappor och sjuksköterskor som deltagit. Såväl innehållet i programmet som resultaten av de olika utvärderingsformerna finns beskrivna i denna rapport. Projektets tre delar redovisas var för sig men sammanfattas och diskuteras tillsammans. Den första delen inventerar erfarenheter av arbete med pappor och attityder till pappors tidiga föräldraskap hos BVC-sjuksköterskor genom en enkät. Del två beskriver pappors deltagande på BVC i Stockholms län under 2014, och relationen mellan köpkraft hos familjer och pappors deltagande på BVC. I den tredje delen beskrivs erfarenheterna från besöksprogrammet. Projektet, och rapporten, handlar om just pappor. Projektets främsta syfte var att i större utsträckning inkludera den stora gruppen manliga föräldrar på BVC. Samtidigt kan familjer förstås bestå av andra föräldrar än just pappor. Vissa av de BVC som arbetade med besöksprogrammet valde att genomgående skriva pappa/partners på sitt informationsmaterial. Andra skrev bara pappor. Under projekttiden inkluderades dock alla föräldrar som fanns i familjerna i det nya besöksprogrammet, oavsett kön eller biologiska band till barnet. Bestod familjen enbart av mamma och barn avstod man från att informera om projektet. Svensk barnhälsovård Uppdraget för den svenska barnhälsovården är att främja barns hälsa under spädoch förskoleålder. Verksamheten når procent av alla familjer med barn 0-5 år och det höga deltagandet har gjort att den beskrivits som en samhällsinstitution (Baggens, 2004; Sundelin, Magnusson & Lagerberg, 2005). Barnhälsovårdens mål är att minska dödlighet och sjuklighet, att förhindra eller tidigt upptäcka funktionshinder samt att främja säkerhet och hälsa hos barn. Barnets hälsa och utveckling följs vid regelbundna besök och utvecklingsbedömningar, barnen vaccineras och föräldrarna får information och konsultationer kring hälsa och levnadsvanor. BVC-sjuksköterskor är specialistsjuksköterskor med påbyggnadsutbildning och inom verksamheten finns även allmänläkare, barnläkare, barnpsykologer och andra specialister (Fägerskiöld, Wahlberg & Ek, 2000). I internationell jämförelse har svenska barn god hälsa och löper låg risk för olyckor (WHO 2005), vilket delvis tillskrivits den välutvecklade barnhälsovården (Jansson 7

8 BAKGRUND m fl, 2006). Den kontinuerliga och förtroendefulla relationen mellan BVC-sjuksköterskan och föräldern har beskrivit som en viktig framgångsfaktor för verksamheten. Under barnets första år träffar familjen BVC-sjuksköterskan i snitt mellan elva och tretton gånger och en läkare vid tre tillfällen (Fägerskiöld, Wahlberg & Ek, 2000). I USA är motsvarande siffra sex gånger per år, i Kanada fem, i Storbritannien fyra och på Nya Zeeland två (Magnusson, Persson & Sundelin, 2012). Efter det första levnadsåret följs barnets utveckling vid fyra tillfällen: vid 18 månader, 2,5-3 år, 4 år och 5,5 år. BVC-sjuksköterskans arbete utgår från ett familjeperspektiv (Baggens, 2004). Efter hemkomsten från BB erbjuds familjen ett hembesök för att etablera kontakten (Fägerskiöld, Wahlberg & Ek, 2000). Hembesöket är inte enbart ett sätt att etablera en relation med familjen och barnet, utan en metod för att förstå familjens dynamik och lägga grunden för en förtroendefull kontakt (Magnusson, Persson & Sundelin, 2012). Under besöket betonar sjuksköterskan vikten av båda föräldrarnas engagemang i föräldraskapet för barnets hälsa och utveckling (Baggens, 2004). Utöver hälsoövervakning är ett av barnhälsovårdens viktigaste uppdrag att ge stöd i föräldraskapet (Baggens, 2004; BHVSLL, 2013). Föräldrastöd tillskrivs stor betydelse eftersom föräldrars välbefinnande och kunskap om barns behov har avgörande betydelse för barns hälsa och utveckling. Föräldrastöd ges såväl vid enskilda besök som i föräldragrupper (SOU, 1997). Föräldragrupperna introducerades på 1970-talet, med fokus på spädbarns tillväxt och utveckling under det första året och omkring tre fjärdedelar av förstagångsmammorna deltar (Fabian, Rådestad & Waldenström, 2006). Föräldrastödet i grupp syftar till att ge föräldrar möjlighet till att utveckla sociala nätverk, ge kunskap och information om barns utveckling och hälsa, bidra till goda föräldra-barn relationer och ge föräldrar kunskap om hur de kan påverka samhället (Fabian, Rådestad & Waldenström, 2006). Jämställdhet i svenskt föräldraskap Sverige har en lång tradition av familjepolitik med uttalade jämställdhetsmål och strävan att förmå såväl mammor som pappor att kombinera yrkesarbete med ett engagerat föräldraskap. Föräldraförsäkringen, som varit könsneutral sedan 1974, omfattar 480 dagar, varav de första 390 med en ersättning om motsvarande 80 procent av lönen med ett tak på 946 kr per dag (Försäkringskassan, 2014). Föräldraförsäkringen har en flexibel utformning, som till exempel, gör det möjligt att ta enstaka timmars föräldraledighet för att förkorta sin arbetstid. Utöver föräldraledighet finns också andra rättigheter för småbarnsföräldrar med syfte att öka jämställdheten i föräldraskapet. Under de första tio dagarna har båda föräldrarna rätt att vara hemma med barnet, tre månader av föräldraledigheten är öronmärkt för respektive förälder, en jämställdhetsbonus utgår till de föräldrar som väljer att dela på föräldraledigheten och föräldrar har rätt att vara föräldralediga samtidigt i upp till 30 dagar. Även den statligt subventionerade barnsomsorgen och möjligheter för alla föräldrar att vara hemma med sjuka barn underlättar för ett jämställt föräldraskap. Sedan början av 2000-talet har det politiska målet varit att uppmuntra föräldrar att dela föräldraledigheten lika. I linje med familjepolitiken har Sverige den största andelen förvärvsarbetande kvinnor bland OECD-länderna; 81 procent (OECD, 2014). Svenska pappor tar också ut föräldraledighet och bor tillsammans med sina barn efter en föräldraseparation oftare än pappor i andra länder (Orpana 2013, Bjarnason 2011). 8

9 BAKGRUND Pappornas andel av föräldraledigheten ökar stadigt och förefaller påverkas av stimulansåtgärder från samhället. I dag är cirka 90 procent av de svenska papporna föräldralediga och pappor använder ungefär 25 procent av det totala antalet föräldradagar. Med nuvarande ökningstakt väntas föräldradagarna vara jämt fördelade mellan mammor och pappor år 2040 (Försäkringskassan, 2014). Sedan rätten till föräldraledighet för pappor infördes 1974 finns en mängd exempel på hur politiska förändringar påverkat pappors användning av föräldraledighet. År 1974 ökade pappors uttag av föräldradagar drastiskt i samband med att möjligheten öppnades. Då den första pappa månaden infördes 1995 ökade andelen föräldralediga pappor från 45 till 75 procent under barnets första två år. Andelen föräldralediga pappor ökade ytterligare 2002 då pappor beviljades två månaders öronmärkt föräldraledighet (SCB, 2014). För barn födda efter 2002 använde pappor i genomsnitt 22 dagar mer av föräldradagarna än för barn födda 2001 (Almqvist, 2011). Den jämställdhetsbonus som infördes 2008 hade dock ingen inverkan på pappors föräldraledighet, vilket kan bero på att summan var för låg för att påverka föräldrars beteenden (Almqvist, 2011). Det är rimligt att anta att den svenska familjepolitiken även spelat roll för svenskarnas attityder kring pappors tidiga engagemang i barns liv (Haavind, 2011). Det finns dock fortfarande skillnader i såväl vad som förväntas av mammor och pappor som i när och hur de är hemma med barn (Wells, 2015). Pappors betydelse för barn Den politiska strävan efter jämställdhet i föräldraskapet utgår från kvinnans plats på arbetsmarknaden men också från kunskapen om pappors betydelse för barn. Pappans engagerade föräldraskap har betydelse för snart sagt alla aspekter av barnets utveckling, såsom deras välbefinnande och sociala, känslomässiga, beteendemässiga, psykologiska, språkliga, kognitiva och akademiska förmåga (Lamb, 2010; Sarkadi m fl, 2008). Att pappan engagerar sig och är en delaktig förälder redan under barnets första år har betydelse eftersom detta ökar chansen att han ska utveckla ett lyhört föräldraskap och också fortsätta att vara en engagerad förälder (Darke & Goldberg, 1994, Cox et al 1992, Pleck 1997). För föräldrar av båda könen är dock barnets första år en period av ökad känslomässig sårbarhet (Wickberg & Hwang, 2003). Övergången till föräldraskapet påverkar såväl pappan som mamman psykologiskt (Lamb Knappt femton procent av de nyblivna mammorna drabbas av nedstämdhet någon gång under barnets första år (Wickberg & Hwang, 2003) och nyblivna pappor löper större risk för nedstämdhet och depression än barnlösa män i samma ålder (Massoudi, 2013). En svensk studie fann att ungefär var tionde pappa led av depressiva symtom tre månader efter barnets födelse (Bergström 2013), vilket bekräftas av internationella publikationer (Paulson & Bazemore 2010). En sådan period av nedstämdhet hos pappan har konsekvenser för barnet, både på kort och lång sikt. Pappors psykiska ohälsa har konsekvenser för barnet, både direkt (Ramchandani m fl, 2005) och genom dess inflytande på parförhållandet (Hanington m fl, 2011). Ramchandani och andra (2008) fann till exempel att pappors depressiva symtom vid två månader predicerade beteendeproblem hos barnet vid 3,5 års ålder samt trotssyndrom och kamratproblem vid 7 år. Upprepade perioder, mer allvarliga psykiatriska tillstånd och sjuklighet hos båda föräldrar ökar belastningen för barnet 9

10 BAKGRUND ytterligare. De ökade riskerna för barnet kan delvis förklaras av de konsekvenser psykisk ohälsa får på föräldraskapet. Benägenheten att mentalisera minskar till exempel, liksom förmågan att intressera sig för barns upplevelser och föräldrarna tenderar istället att uttrycka sig mer negativt och kritiskt (Sethna med flera, 2012). En amerikansk studie fann också att pappor med depression läste häften så mycket för sina ett-åringar och var fyra gånger mer benägna att använda fysisk bestraffning (Davis med flera, 2011). Pappor på BVC Trots den relativa jämställdheten hos svenska föräldrar har barnhälsovården haft svårt att nå pappor i samma utsträckning som mammor (BHVSLL, 2013). Detta har identifierats som problematiskt i flera rapporter (Folkhälsoinstitutet, 2004; SOU, 1997) men trots upprepade propåer har BVC inte förmått inkludera fler pappor (Wells & Sarkadi, 2012). Under 2008 gjordes 80 procent av besöken på BVC nationellt av mammor (SOU 2008: 31), och under 2013 stod mammor för 90 procent av besöken i föräldragrupperna på BVC i Stockholms län (BHVSLL, 2013). Verksamheten har kritiserats för bristen på manliga sjuksköterskor, för att miljön i vänt- och besöksrum är anpassad för kvinnor och för att föräldragrupper och besökstider inte anpassats till pappors behov (Folkhälsoinstitutet 2004, Wells med flera, 2013). Utöver sådana konkreta hinder för pappors deltagande har även personalens attityder identifierats som hindrande (Massoudi med flera, 2011, Wells med flera, 2013). Studierna har visat att sjuksköterskornas syn på pappors föräldraskap och kompetens som föräldrar skiljer sig från deras syn på mammor. Papporna anses, till exempel, vara mindre viktiga än mammor för barn under de första åren och sakna sådan intuitiv föräldrakunskap om sina barn som mammorna förväntas ha. Pamela Massoudis avhandling (2013) visade också att en stor majoritet (90 procent) av BVCsjuksköterskorna sällan eller aldrig hade kännedom om pappors psykiska hälsa och välbefinnande. Mindre än en sjuksköterska av fem hade erbjudit någon pappa föräldrastöd och hälften av sjuksköterskorna var ambivalenta till pappors vårdande kapacitet och lyhördhet för spädbarns behov. Slutsatsen i avhandlingen är att BVC behöver utveckla metoder för att uppmärksamma pappors behov. Vidare rekommenderas att hans psykiska välbefinnande undersöks om barnets mamma lider av depressiva symtom. Dessa kommer ofta till sjuksköterskornas kännedom då mammor screenas för depressiva symtom med metoden EPDS vid sex till åtta veckor på BVC (Cox med flera, 1987). Även då pappan visar tecken på psykisk ohälsa eller om föräldrarna har problem i partnerrelationen bör pappans känslomässiga välbefinnande undersökas, gärna med EPDS, enligt Massoudi (2013). Få pappor med depressiva symtom i hennes studie önskade dock professionellt stöd. Istället angav hälften att de föredrog att vända sig till sin partner/maka. Att pappor får tillgång till rådgivning och stöd i föräldraskapet är inte enbart viktigt av jämställdhetsskäl. Studier har visat att attityder hos den personal de nyblivna föräldrarna möter på under graviditeten och på BVC också har betydelse för deras engagemang och delaktighet i föräldraskapet (Hallberg m flera, 2005; Lamb, 2010; Harrison, 2010). Ett jämställt bemötande av BVC-personalen kan alltså öka barns förutsättningar för ett engagerat föräldraskap från båda föräldrarna. 10

11 BAKGRUND Ett nytt barnhälsovårdsprogram Nationella styrdokument för barnhälsovården har saknats sedan Socialstyrelsens allmänna råd för barnhälsovård upphörde att gälla De professionellt verksamma inom barnhälsovården efterfrågade dock ett nytt sådant dokument och 2010 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att fram ett nytt vägledningsdokument för barnhälsovården (Socialstyrelsen, 2014). Syftet med vägledningen var att skapa underlag för en mer jämlik barnhälsovård över landet och vara kunskaps- och handläggningsstöd för yrkesverksamma i barnhälsovården, samt stöd för beslutsfattare i arbetet med att utveckla och genomföra hälsovårdsprogram. I vägledningsdokumentet skriver Socialstyrelsen att det är angeläget att personalen inom barnhälsovården är medvetna om hur fäders och mäns roller på BVC uppmärksammas (Socialstyrelsen, 2014, sid 32). Vidare påpekas vikten av att inte utgå från traditionella familjemönster så som att mamman ska stå för kontakten med BVC. Socialstyrelsen skriver också att det i barnhälsovårdens främjande uppdrag ingår att skapa förutsättningar för såväl män som kvinnor att öka sin delaktighet i föräldraskapet och att verka ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Parallellt med Socialstyrelsens arbete samverkade företrädare för de olika professionerna inom barnhälsovården under åren i den så kallade Evelinaprocessen för att utforma ett nytt nationellt barnhälsovårdsprogram (Rikshandboken för barnhälsovård, 2015). I denna process diskuterades konkreta åtgärder för att öka jämställdheten i föräldrastödet på BVC. Under 2013 bestämde företrädare för BVC-professionerna att ett enskilt besök för vardera förälder under barnets första sex månader skulle ingå i det nya programmet. För mammorna ingick redan ett enskilt besök då screeening för nedstämdhet med metoden EPDS genomförs vid 6-8 veckor (Cox med flera, 1987). Vilken tidpunkt som kunde vara lämplig för ett pappabesök diskuterades och man beslutade att avvakta med beslut tills pappa-besök prövats i projektform. Det beslutades att ett av projekten skulle genomföras i Stockholm. En fjärdedel av Sveriges småbarnsfamiljer bor i Stockholms län och det stora underlaget möjliggjorde att projektet kunde genomföras i större skala. Att pröva pappabesöket vid fyra månader hade flera fördelar. Dels ingick redan ett besök vid denna tidpunkt i barnhälsovårdsprogrammet och skulle alltså inte innebära merarbete i form av ett extra besök, dels är risken för depressiva symtom hos pappor högst vid 3-6 månader (Paulson & Bazemore 2010). Ett besök inom det tidsspannet kunde alltså öka chanserna att sådana symtom kom till sjuksköterskans kännedom. Vetenskapligt underlag för screening med EPDS saknas för män men metoden kan användas på indikation (Massoudi, 2014). Fokus i besöket skulle dock ligga på pappans föräldraskap och hans egna frågor. För att stärka relationen mellan BVC-sjuksköterskan och pappan ingick även två besök för båda föräldrarna tillsammans; första hembesöket och besöket vid fyra veckor. Projektet skulle utvärderas genom att sjuksköterskornas och pappornas erfarenheter beskrevs samt genom besöksstatistik. Parallellt med att besöksprogrammet prövades studerades också BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med pappor och deras attityder till pappors tidiga föräldraskap genom enkätfrågor till samtliga sjuksköterskor i Stockholms län. Enkät frågorna replikerade en nationell undersökning av BVC-sjuksköterskor som genomförts tio år tidigare (Massoudi, 2014). 11

12 12

13 SYFTE Syfte Syftet med projektet pappa på BVC var att undersöka och beskriva hur arbetet med pappor såg ut på BVC i Stockholms län samt att pröva en intervention för att öka pappors deltagande. Ytterligare ett syfte var att skapa kunskap om när och med vilket innehåll ett enskilt BVC-besök för pappan ska erbjudas. Projektet omfattade tre delar. Del 1 beskriver undersökningen av BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med pappor och deras attityder till pappors tidiga föräldraskap. Del 2 redovisar statistik över pappors och mammors deltagande på BVC under 2014, samt i relation till köpkraft hos familjerna och i del 3 beskrivs sjuksköterskors och pappors erfarenheter av ett besöksprogram på BVC där såväl mammors som pappors föräldraskap uppmärksammades. Programmet innebar att första hembesöket och besöket vid 4 veckor var gemensamma för båda föräldrarna och att pappan kom själv med barnet vid 4 månader. Under besöken erbjöds pappan samtal om sitt barn, välbefinnande, känslomässiga omställning och föräldraskap. 13

14 PROCEDUR Procedur Malin Bergström har initierat och lett projektet och skrivit slutversionen av rapporten. Michael Wells har bidragit med delar av bakgrunden. Resultaten från sjuksköterskeenkäten har tidigare bearbetats och analyserats i två uppsatser: av Maria Söderblom, barnsjuksköterska på Hammarbyhöjden BVC, i en kandidatuppsats och av Erika Demner och Sofie Ceder, i en masteruppsats på psykologprogrammet. Masteruppsatsen bygger också på sex intervjuer med pappor som deltagit i projektet. Intervjuerna genomfördes av Erika Demner och Sofie Ceder. Catharina Neovius och Sahar Nejat vid barnhälsovårdsenheten i Stockholms län genomförde intervjuer om arbete på BVC med utlandsfödda pappor. Sahar Nejat och Michael Wells har också bidragit med statistiska analyser för rapporten. Slutligen har Mats Berggren vid Män för Jämställdhet, MFJ, utbildat och handlett sjuksköterskorna i projektet. Under 2013 och 2014 genomfördes följande aktiviteter: Generellt till BVC-personalen Utbildningsdagar om pappor Administration av enkät om erfarenheter av och attityder till att arbeta med pappor Diskussioner om BVCs arbete med pappor vid områdesträffar Artiklar i BHV-enheternas månadsblad För BVC med det särskilda besöksprogrammet Rekrytering, utbildning, handledning av sjuksköterskor under hösten 2013 och första halvåret 2014 Informationsmaterial till BVC och föräldrar, manualer och annat material för besöken och utvärderingen utarbetades tillsammans med deltagande sjuksköterskor Fokusgruppsintervjuer hölls med sjuksköterskorna Avslutningseftermiddag för sjuksköterskor och projektgrupp Rekrytering av nya BVC-sjuksköterskor till projektet under hösten 2014 för att inkludera fler som arbetar med utlandsfödda föräldrar Kandidatuppsats inom ramen för fortbildning till barnsjuksköterska av BVC-sjuksköterska Maria Söderblom Under 2015 genomfördes följande aktiviteter: Utbildning, handledning och uppföljning av sjuksköterskor som arbetar med utlandsfödda föräldrar Intervjuer med 6 pappor som deltagit i projektet samt kvalitativ analys och presentation av resultaten i form av uppsats på masternivå av psykologstudenterna Erika Demner och Sofie Ceder Översättning av informationsmaterial till BVC och föräldrar till: arabiska, polska, engelska, spanska, turkiska och somaliska. Sammanställning, bearbetning, analys och presentation av kvantitativa data från enkäter, registrering och kvalitativa data från processevaluering och fokusgrupper Spridning av erfarenheterna från projektet genom deltagande i konferenser 14

15 DEL 1 Del 1. BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med pappor och attityder till pappors tidiga föräldraskap Metod Studiedesign Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Enkät till personalen på BVC i Stockholms län Population Enkäten besvarades av 376 av knappt 500 anställda BVC-sjuksköterskor i Stockholms län. Material Enkäten bestod av 23 frågor eller påståenden kring attityder till pappors föräldraskap och erfarenheter av att arbeta med pappor under 2013 (se bilaga 1). Procedur De BVC-sjuksköterskor i Stockholms län som deltog i samverkansforumet områdesträff under våren 2014 ombads besvara enkätfrågorna under mötet. Totalt hölls 23 områdesträffar i länet; tio stycken för Sydost, sju stycken för Nordost samt sex stycken för Sydväst. Enkäten ifylldes på plats och lämnades sedan in. Deltagarna fick ta den tid de behövde för att besvara frågorna. Bakgrundsdata Tjänstgöringsår på BVC med öppet svarsalternativ, kön, ålder med svarsalternativen: < 30 år/30-39 år/40-49 år/>50 år samt utbildning med svarsalternativen: distriktssköterska/barnsjuksköterska eller annan (dubbelkompetens kan redovisas). Utfallsvariabler BVC-sjuksköterskornas uppskattning av omfattningen av samtal med nyblivna pappor om deras föräldraskap angavs med följande svarsalternativ; med nästan alla pappor, med ganska många av papporna, med cirka hälften av papporna, med någon enstaka pappa eller så gott som aldrig. Dessa dikotomiserades i analysen till nästan alla = 1 och ganska många - så gott som aldrig = 0 utifrån distributionen av svar. BVC-sjuksköterskornas uppfattning om vilken omfattning de får veta att en nybliven pappa mår dåligt psykiskt angavs med följande fem svarsalternativ; i nästan alla av fallen, i ganska många av fallen, i cirka hälften av fallen, i enstaka fall och så gott som aldrig. Dessa dikotomiserades i analysen till nästan alla - ca hälften av fallen = 1 och något enstaka fall - så gott som aldrig = 0 utifrån distributionen av svar. BVC-sjuksköterskornas uppfattning av om de gett extra stöd till mammor respektive pappor under 15

16 DEL angavs med följande svarsalternativ; ja eller nej. Med extra stöd menas här att BVC-sjuksköterskan har träffat eller haft kontakt med föräldern utöver standardbesöken, såsom telefonkontakt angående förälderns välbefinnande eller stödsamtal med exempelvis mammor med höga resultat på EPDS. I vilken omfattning har du samtal med nyblivna pappor/mammor om deras föräldraskap? Svarsalternativ: Med nästan alla pappor, med ganska många av papporna, med cirka hälften av papporna, med någon enstaka pappa eller så gott som aldrig. I vilken omfattning tror du att du får veta att en nybliven pappa/mamma mår dåligt psykiskt? Fem svarsalternativ: I nästan alla av fallen, i ganska många av fallen, i cirka hälften av fallen, i enstaka fall och så gott som aldrig. Ange orsaken/orsakerna till att pappan/papporna/mamman/mammorna mådde dåligt psykiskt? Jobbig omställning till föräldraskapet för pappan, nedstämdhet hos pappa, annan psykisk sjuklighet/insufficiens hos pappan, sömnbrist, sjukdom/problem hos barnet eller oro för barnet, separation mellan föräldrarna, jobbig omställning till föräldraskapet för mamman/hans partner, nedstämdhet hos mamman/hans partner, annan psykisk sjuklighet/insufficiens hos mamman/hans partner eller annan orsak. Gav du under 2013 extra stöd till någon eller några pappor/mammor som inte mådde bra psykiskt? Svarsalternativ nej eller ja. Med extra stöd menas här att BVC-sjuksköterskan har träffat eller haft kontakt med föräldern mer än på de vanliga besöken ; till exempel att man bett föräldern komma lite oftare, ringt för att höra hur den har det eller haft regelrätta stödsamtal till exempel med en mamma med höga poäng på EPDS. BVC-sjuksköterskorna besvarade fem frågor angående attityder till pappans föräldraskap med svarsalternativen stämmer helt, stämmer delvis och stämmer inte alls. I tabell 1 nedan presenteras hur dessa påståenden dikotomiserats. 16

17 DEL 1 TABELL 1 Dikotomisering av enkätpåstående gällande attityd till pappors föräldraskap Enkätpåstående Dikotomisering av svarsalternativ Mammor är instinktivt bättre 0 = stämmer inte alls (n=251) 1 = stämmer helt på att ta hand om spädbarn eller delvis (n=118) än pappor Pappor har en lika stor 0 = stämmer delvis eller inte alls 1 = stämmer helt känslighet för barns behov (n=185) (n=178) som mammor Frånsett amningen finns ingen 0 = stämmer delvis eller inte alls 1 = stämmer helt skillnad mellan mammors och (n=138) (n=225) pappors förmåga att relatera till och ta hand om spädbarn Pappor är bättre än mammor 0 = stämmer inte alls (n=301) 1 = stämmer delvis på att leka och stimulera eller helt (n=63) spädbarn ) Pappor måste lära sig det 0 = stämmer inte alls (n=244) 1 = stämmer delvis mammor kan intuitivt eller helt (n=111) Databearbetning Ett kompositmått för pappakompetens konstruerades utifrån sjuksköterskans svar på följande påståenden; Det är viktigt att etablera kontakt med båda föräldrarna i en familj, Jag har samma kompetens att möta mammor och pappor samt Det är komplicerat att ge stöd åt båda föräldrarna i en familj. Svarsalternativen på frågorna var stämmer delvis, stämmer inte alls och stämmer helt. Av sjuksköterskorna instämde n=340 (90 procent) helt på att det var viktigt att etablera kontakt med båda föräldrar. På påståendet Jag har samma kompetens att möta mammor och pappor svarade n=108 (30 procent) att det stämde helt och n=263 (70 procent) att det stämde helt eller delvis. På påståendet Det är komplicerat att ge stöd till båda föräldrarna svarade n=93 (25 procent) att påståendet stämde delvis eller inte alls och n=279 (75 procent) att det stämde helt. Dikotomiseringen av frågorna gjordes utifrån fördelningen av svarsalternativen, se tabell 2. En totalsumma på 2-3 på de tre frågorna innebär hög upplevd pappakompetens och totalsumma 0-1 innebär låg upplevd pappakompetens. Av deltagande sjuksköterskor skattades n=152 (41 procent) som hög upplevd pappakompetens och n=217 (59 procent) som låg upplevd pappakompetens. 17

18 DEL 1 TABELL 2 Dikotomisering av enkätpåstående till grund för pappakompetens Enkätpåstående Dikotomisering av svarsalternativ Det är viktigt att etablera 1=stämmer helt 0=stämmer delvis/inte alls kontakt med båda föräldrarna i en familj Jag har samma kompetens att 1=stämmer helt 0=stämmer delvis/inte alls möta mammor och pappor Det är komplicerat att ge stöd 0=stämmer helt 1=stämmer delvis/inte alls åt båda föräldrarna i en familj Statistiska analyser Data analyserades i statistikprogrammet SPSS. För att undersöka sambandet mellan grad av föräldrastöd till pappor respektive mammor användes Chi-2-test (Pearson s χ2). Svaren delades upp i kvartiler baserat på extra stöd till mammor (kvartil 1=0 mammor, kvartil 2=1-5 mammor, kvartil 3= 5-10 mammor och kvartil 4=>10 mammor) respektive pappor (kvartil 1=0 pappor, kvartil 2=1 pappa, kvartil 3=2 pappor, kvartil 4= 3 pappor). Vidare undersöktes sambandet mellan hög och låg pappakompetens hos BVCsjuksköterskor och deras kännedom om pappans välbefinnande samt antal samtal med pappor om föräldraskap. Detta analyserades med logistisk regressionsanalys. Dessutom undersöktes samband mellan hög och låg pappakompetens hos BVCsjuksköterskor och attitydfrågor gällande pappans föräldraskap. Även i denna analys användes logistisk regressionsanalys. Följande variabler kontrollerades för hos BVC-sjuksköterskorna; ålder, år på BVC samt yrkeskategori. Resultat Bakgrundsdata Ungefär hälften av BVC-sjuksköterskorna hade utbildning till barnsjuksköterska, var 50 år eller äldre och hade arbetat på BVC mer än 9 år, se tabell 3. TABELL 3 Utbildning, kön, ålder samt yrkesaktiva år på BVC hos BVC-sjuksköterskor i Stockholms län 2014, n=376. % n Utbildning Distriktssköterska Barnsjuksköterska Både distrikt och barn 9 33 Ålder År på BVC >

19 DEL 1 Erfarenheter av föräldrastöd till pappor och mammor Som framgår av figur 1 talade BVC-sjuksköterskorna om föräldraskap med betydligt fler mammor än pappor. Så mycket som 18 procent uppgav att de aldrig eller sällan hade sådana samtal med pappor. Medan 89 procent uppgav att de hade sådana med nästan alla mammor, sa bara en tredjedel, 30 procent, detsamma om nästan alla pappor. Sjuttiofem procent av sjuksköterskorna svarade att de aldrig eller bara i något enstaka fall fick veta om en pappa mådde dåligt psykiskt, medan 85 procent svarade att de i nästan alla (25 procent, n=93) eller ganska många fall (60 procent, n=223) fick veta om en mamma mådde dåligt (figur 2). Följaktligen hade endast 40 procent (n=146) gett stöd åt någon pappa med psykisk ohälsa medan så gott som alla gjort det för någon mamma (n=358) (figur 3). Antalet mammor som fått extra stöd angavs till mellan 1 och 75 per sjuksköterska medan antalet pappor varierande mellan 1-10, i genomsnitt hade sjuksköterskorna gett 11 mammor och 2 pappor extra stöd. Det var alltså inte bara en lägre andel av sjuksköterskorna som gett någon pappa stöd. De 40 procent som ändå gjort det, hade gett stöd åt betydligt färre pappor än mammor. Orsaken till att en pappa fått extra stöd var i lika hög utsträckning att hans partner var nedstämd (12 procent, n=51) som att han själv var det (12 procent, n=50). De orsaker sjuksköterskorna angett för att en pappa fått extra stöd utgjordes till 42 procent av omständigheter relaterade till mammans hälsa och välbefinnande eller till föräldraseparation. Däremot låg orsakerna till att mammor fått extra stöd betydligt oftare hos mammorna själva än hos deras partners; nedstämdhet (20 procent, n=298), sömnbrist (18 procent, n=272) och jobbig omställning till föräldraskapet (17 procent, n=272). Bland de föräldrar som hade sjuka barn eller barn som de av andra anledningar var oroade för fick nästan fem gånger fler mammor än pappor stöd (pappor 17 procent, n=41, mammor 83 procent, n=196). Att ge föräldrar extra stöd tar förstås tid i sjuksköterskornas pressade scheman. För att undersöka om den låga andelen som gett pappor stöd hade samband med att sjuksköterskorna istället ägnade sig åt mamma-stöd delades sjuksköterskorna upp i kvartiler utifrån hur mycket stöd de gett föräldrar av respektive kön. Kvartil 1 innehöll de som gett minst och kvartil 4 de som gett mest extra stöd. Ett Chi2-test användes för att jämföra sambanden mellan de olika kvartilerna för mamma- respektive pappastöd. Som framgår av tabell 4, stämde inte antagandet att pappastöd stjäl tid från mammastödet. Tvärtom var sambandet i analysen statistiskt signifikant, p <.001. De sjuksköterskor som gav mest stöd åt pappor gav alltså också mest stöd åt mammor och de som gav minst stöd gjorde det till föräldrar av båda könen. Av kommentarerna till en öppen fråga om hur pappors psykiska ohälsa kom till sjuksköterskans kännedom framgick att EPDS-samtalet med mamman var en vanlig källa. Möjligen kan sambandet mellan extra stöd till mammor och pappor förklaras av detta. Det är kanske först när sjuksköterskan ger extra stöd till mamman som hon får reda på hur pappan mår. 19

20 DEL 1 FIGUR 1 BVC-sjuksköterskornas svar på frågorna I vilken omfattning har du samtal med nyblivna pappor respektive mammor om deras föräldraskap. Frågan besvarades av 371 av 376 svarande gällande pappor och 374 av 376 gällande mammor. Fördelning av svar anges i procent. FIGUR 2 BVC-sjuksköterskornas svar på frågorna I vilken omfattning tror du att du får veta att en nybliven pappa respektive mamma mår dåligt psykiskt. Frågan besvarades av 370 av 376 svarande gällande pappor och 372 av 376 gällande mammor. Fördelning av svar anges i procent. 20

21 DEL 1 FIGUR 3 BVC- sjuksköterskans svar på frågorna Gav du under år 2013 extra stöd till någon eller några pappor respektive mammor som inte mådde bra psykiskt. Frågan besvarades av 366 av 376 svarande gällande pappor och 373 av 376 gällande mammor. Fördelning av svar anges i procent. Med extra stöd avses att BVC-sjuksköterskan träffat eller haft kontakt med föräldern mer än på de vanliga besöken; till exempel att den bett föräldern komma lite oftare, ringt för att höra hur de har det eller haft regelrätta stödsamtal till exempel med en mamma med höga poäng på EPDS. TABELL 4 Samband mellan extra stöd till pappor respektive mammor hos BVC-sjuksköterskorna angett i procent för de respektive kvartilerna Extra stöd till pappor i kvartiler Extra stöd till Q1 minst stöd Q2 Q3 Q4 mest stöd mammor i % % % % kvartiler Q1 minst stöd % Q2 % Q3 % Q4 mest stöd % Attityder till pappors föräldraskap Merparten av sjuksköterskorna i Stockholms län 2014 hade en relativt jämställd syn på pappors och mammors kapacitet som spädbarnsföräldrar, vilket framgår av tabell 5. Av sjuksköterskorna höll 68 procent inte alls med om påståendena att mammor instinktivt är bättre på att ta hand om spädbarn eller att pappor måste lära sig sådant som mammor kan intuitivt. En tredjedel av sjuksköterskorna, 30 procent, höll delvis med om dessa påståenden. Vidare höll 62 procent helt med om att det inte finns några skillnader, bortsett från amningen, mellan mammors och pappors tidiga föräldraförmåga medan 32 procent menade att påståendet stämde delvis. Hälften, 49 procent höll helt med om att pappor är lika känsliga för spädbarns behov och en nästan lika stor andel, 44 procent, menade att detta stämde delvis. 21

22 DEL 1 Tabell 5 innehåller vidare en jämförelse i attityder till pappors föräldraskap mellan BVC-sjuksköterskorna i Stockholms län 2014 och ett nationellt urval BVC-sjuksköterskor som besvarat samma frågor tio år tidigare. Jämförelsen visar att Stockholms-sjuksköterskorna 2014 har mer jämställda attityder till föräldraskap. Till exempel avvisade 33 procent fler påståendet om att mammor är instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn och 16 procent fler att pappor måste lära sig det mammor kan intuitivt. Samma andel, 16 procent fler av Stockholms-sjuksköterskorna, höll helt med om att pappors känslighet är lika stor som mammors och ytterligare 11 procent om att det frånsett amningen inte finns några könsskillnader i förmågan att relatera till och ta hand om spädbarn. Alla dessa skillnader var statistiskt signifikanta på <0.001 nivån, mätt med Chi2-test. TABELL 5 Attityder till pappors tidiga föräldraskap hos BVC-sjuksköterskor I Stockholms län år 2014 och i ett nationellt urval år , andelar i procent. BVC-sjuksköterskor Nationellt urval Stockholms BVC-sjuksköterskor län 2014, n= , n= Stämmer Stämmer Stämmer Stämmer Stämmer Stämmer helt delvis inte alls helt delvis inte alls % % % % % % Enkätpåstående: Mammor är instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än pappor Pappor måste lära sig det som mammor kan intuitivt Pappor har en lika stor känslighet för spädbarns behov som mammor Frånsett amningen finns det ingen skillnad mellan mammors och pappors förmåga att relatera till och ta hand om spädbarn 22

23 DEL 1 Vilka faktorer påverkar i vilken utsträckning sjuksköterskorna arbetar med pappor? I vilken utsträckning BVC-personalen arbetar med pappor påverkas av en mängd faktorer. Såväl familjernas behov och syn på jämställdhet i föräldraskapet som personalens egna värderingar har betydelse. Nedan undersöks sambanden mellan sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med pappor och deras attityder till pappors föräldraskap och köpkraften hos familjerna i kommunen där deras BVC är belägen. Upplevd kompetens att arbeta med pappor Ett ökat pappafokus ställer krav på BVC-sjuksköterskornas kompetens att möta pappor. Utifrån svaren på tre av enkätfrågorna om attityder till att arbeta med pappor skapades ett mått på sjuksköterskans upplevda pappa-kompetens (se vidare ovan i metoddelen). Analyserna visade att sjuksköterskans upplevda pappa-kompetens hade samband med hennes attityder till pappors föräldraskap, tabell 6. Sjuksköterskor som upplevde sig som kompetenta att arbeta med pappor höll i högre utsträckning med om att pappor är lika känsliga som mammor för spädbarns behov (55 mot 44 procent), att det frånsett amningen inte finns några skillnader mellan mammors och pappors föräldraförmåga (69 mot 57 procent) och höll inte med om att pappor var bättre än mammor på att leka och stimulera spädbarn (12 mot 21 procent). Sambandens statistiska signifikans analyserades med Chi2-test och p-värdena framgår av tabell 6. TABELL 6 Samband mellan upplevd pappakompetens och attityder till pappors föräldraskap Enkätpåstående Upplevd pappakompetens Hög Låg n % n % p Pappor är bättre än mammor på att leka med och stimulera spädbarn Mammor är instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än pappor Pappor måste lära sig det mammor kan intuitivt Frånsett amningen finns det inga skillnader mellan mammors och pappors förmåga att relatera till och ta hand om spädbarn Pappor har lika stor känslighet för spädbarns behov som mammor

24 DEL 1 Upplevd pappakompetens hos sjuksköterskan har också samband med både i vilken omfattning hon samtalar med nyblivna pappor om föräldraskap och med hennes känne dom om hur papporna mådde psykiskt, se tabell 7 och 8. Av de som tyckte kontakterna var viktiga och upplevde sig själva som kompetenta i pappasamtal hade 37 procent samtal om föräldraskapet med merparten av sina pappor, jämfört med 25 procent av dem med låg upplevd kompetens. På samma sätt hade 31 procent av sjuksköterskorna med hög upplevd pappa-kompetens kännedom om pappornas välbefinnande, jämfört med bara 21 procent av dem med lägre upplevd kompetens. Resultaten visar att inställningen till pappor och upplevelse av kompetens i pappakontakten påverkade arbetets innehåll. Här ser vi att ökad kunskap och erfarenhet kan bidra till att göra föräldrastödet mer jämlikt. TABELL 7 Samband mellan upplevd pappakompetens hos sjuksköterskan och andel samtal med pappor respektive kännedom pappors psykiska hälsa uttryckt i faktiskt antal och procent, jämförda med Chi2-test Enkätpåstående Upplevd pappakompetens Hög Låg n % n % p Samtal med pappor om föräldraskap Med nästan alla Få/inga till ganska många Kännedom om hur pappor mår psykiskt Få eller inga Hälften till nästan alla För att kontrollera om dessa skillnader förklarades av hur länge sjuksköterskan arbetat på BVC, hennes ålder eller utbildning undersöktes resultaten vidare med logistisk regressionsanalys som justerades för dessa faktorer. Ingen av variablerna påverkade dock utfallet nämnvärt, som framgår av tabell 8. TABELL 8 Samband mellan upplevd pappakompetens och andel samtal med pappor respektive kännedom om pappors psykiska ohälsa studerat med logistisk regressionsanalys uttryckt i Odds Ratios (OR) och 95 procent konfidensintervall (CI). Ojusterad Justerad OR 95 % CI p OR 95 % CI p Kännedom om pappors psykiska välbefinnande Samtal med pappor om föräldraskap

25 DEL 2 Del 2. Pappors deltagande på BVC I detta avsnitt presenteras data över pappors deltagande inom SLSO i Stockholms län. Det har inte varit möjligt att analysera pappors deltagande i relation till det särskilda besöksprogrammet. Erfarenheterna från de BVC som prövade besöksprogrammet visar dock att nästan alla pappor var intresserade av att komma på ett eget besök med barnet vid 4 månader, se vidare under del 3. Metod Studiedesign Kvantitativ registrering av kön på medföljande föräldrar under BVC-besöken. Data Data på kön på medföljande föräldrar hämtades från registreringssystemen RAPP och journalsystemet Take Care för BVC inom SLSO i Stockholms län. Rapporteringen gällde om mamman, pappan eller båda föräldrar deltagit i besöken. Rapporteringen av kön på medföljande förälder från BVC-sjuksköterskan och läkaren var frivillig varför täckningen inte är fullständig. För 51 av 58 BVC-centralen var dock bortfallet i rapporteringen 30 procent eller lägre varför vi bedömer siffrorna som tillförlitliga. Databearbetning Data bearbetades kvantitativt i programmet Excel och korrelerades med köpkraft hos familjerna i området enligt korrelationskoefficienten r2 som anger förhållandet mellan variablerna i procent. Resultat Under 2014 deltog papporna på BVC vid mellan procent av besöken, se figur 4. Det fanns en stor variation i deltagandet mellan olika stadsdelar och kommuner. I de tre stadsdelar där pappor deltog i lägst utsträckning, Rinkeby-Kista, Botkyrka och Salem, bor en hög andel utlandsfödda familjer. Generellt sett var det vanligare att pappan kom tillsammans med mamman än själv med barnet på BVC. I medeltal kom han själv med barnet vid vart tionde besök och tillsammans med mamman vid 22 procent av besöken. På Södermalm kom pappan själv med barnet vid 17 procent av besöken och i Södertälje vid 6 procent, se figur 4. 25

26 DEL 2 FIGUR 4 Andel besök på BVC där pappan deltog själv med barnet och där båda föräldrar deltog unser Relation mellan pappors deltagande på BVC och köpkraft hos familjen Det fanns en stark korrelation mellan pappors deltagande på BVC och köpkraften hos familjerna i BVCs upptagningsområde; korrelationskoefficient r2: 0.38, p>0.0001, se figur 5. Detta innebär att ju större andel av familjerna i området som har låg köpkraft, i desto lägre utsträckning deltog papporna på BVC. FIGUR 5 Pappors deltagande på BVC i relation till köpkraft hos familjerna i stadsdelen/ kommunen under

27 DEL 3 Del 3. Besöksprogram för båda föräldrar under barnets första 4 månader Ett pilotprojekt med pappasamtal och två gemensamma besök för föräldrar Metod Deltagande BVC-sjuksköterskor För denna del av projektet rekryterades BVC-sjuksköterskor för att pröva det särskilda besöksprogrammet. Rekryteringen skedde vid utbildningar, möten samt via mejl och månadsblad. Projektledaren besökte samtliga BVC som anmält intresse för att diskutera förutsättningar för deltagande. Under dessa möten justerades projektplanen utifrån sjuksköterskornas synpunkter på vad som var lämpligt och praktiskt genomförbart. Till exempel beslöts att projektet inte skulle inkludera föräldragrupper. För att undvika att endast en sjuksköterska per BVC skulle delta var ambitionen att rekrytera minst två sjuksköterskor från de BVC som anmält intresse. I tre fall var detta inte möjligt och enskilt deltagande accepterades. Av knappt 500 BVC-sjuksköterskor i Stockholm län valde 21 sjuksköterskor från 8 BVC att delta då projektet påbörjades i januari Dessa inkluderade familjer under januari-juni 2014 och de sista besöken inom ramen för projektet genomfördes i oktober Under projektets första månader avbröt dock fem av BVC-sjuksköterskorna deltagandet av olika skäl, så som införande av nytt journalsystem, byte av arbetsplats eller sjukdom. Eftersom merparten av de sjuksköterskor som deltog främst arbetade med svenskfödda föräldrar inleddes en ny rekryteringsomgång för att inkludera BVC med högre andel utlandsfödda pappor. Ytterligare tjugo BVC-sjuksköterskor från fyra BVC deltog i den nya projektomgång som startade i september 2014 (projektfas 2). Av dessa avbröt fyra sjuksköterskor från en BVC deltagandet. Övriga började successivt arbeta enligt projektplanen från oktober Under båda faserna av projektet erhöll deltagande BVC-sjuksköterskor introduktionsutbildning under en dag med en teoretisk genomgång av studier kring pappors föräldraskap, praktiska erfarenheter av att arbeta med pappor samt gruppvis framtagande av manualer för besöken i programmet. Under projekttiden deltog sjuksköterskorna i handledning regelbundet och i fokusgruppsintervjuer. Den första fasen av projektet avslutades med en gemensam eftermiddag. Handledningen gav sjuksköterskorna möjlighet att dela erfarenheter av ett delvis nytt arbetssätt och syftade till att undanröja hinder för att arbeta enligt projektplanen. Deltagande familjer Samtliga familjer som skrev in sig på deltagande BVC med nyfödda barn under projekttiden informerades om projektet och erbjöds deltagande. En BVC-sjuksköterska i Stockholms län har i medeltal 70 nyfödda barn per år och heltidstjänst. En grov uppskattning av antalet inkluderade familjer är att därmed att cirka 500 familjer erbjudits deltagande under projektfas 1 och lika många under projektfas 2. Föräld- 27