PROGRAMMERBARA MATERIAL (OMA)

Transkript

1 FINLANDS AKADEMI PROGRAMMERBARA MATERIAL (OMA) FORSKNINGSPROGRAMMET Slutlig, 19 augusti 2011

2 Innehållsförteckning FÖRORD BAKGRUND MATERIALFORSKNINGEN I FINLAND ANKNYTNING TILL AKADEMINS ANDRA FORSKNINGSPROGRAM MÅL TEMAOMRÅDEN GENOMFÖRANDE FINANSIERING NATIONELLT SAMARBETE INTERNATIONELLT SAMARBETE TIDTABELL LEDNINGSGRUPPEN KOORDINERING UTVÄRDERING ANSÖKNINGSFÖRFARANDE OCH BEDÖMNINGSKRITERIER PRELIMINÄRA ANSÖKNINGAR EGENTLIGA ANSÖKNINGAR BEDÖMNINGSKRITERIER MER INFORMATION... 14

3 FÖRORD I januari 2009 framförde forskarsamhället ett initiativ till Finlands Akademi om ett forskningsprogram för forskning i olika materials programmerbarhet. Akademins forskningsråd för naturvetenskap och teknik föreslog på hösten 2009 för Akademins styrelse att ett forskningsprogram för programmerbara material ska börja beredas. Akademins styrelse beslöt vid sitt möte i oktober 2009 i samband med godkännandet av verksamhets- och ekonomiplanen för åren att bevilja en förhandlingsfullmakt för beredningen av forskningsprogrammet. I juni 2010 tillsattes en beredningsgrupp för programmet med medlemmar från Akademins fyra forskningsråd. Ordförande för beredningsgruppen var professor Heli Jantunen, forskningsrådet för naturvetenskap och teknik, viceordförande professor Jaana Bamford, forskningsrådet för biovetenskap och miljö samt medlemmar professor Heikki Tenhu, forskningsrådet för naturvetenskap och teknik, professor Juhani Knuuti, forskningsrådet för hälsa och teknologirådgivare Markku Lämsä, Tekes. I beredningsgruppens arbete deltog som experter professor Hannu Aro, Åbo universitet, professor Seppo Honkanen, Aalto-universitetet, forskningsprofessor Markus Linder, VTT samt professor Ulla Ruotsalainen, Tammerfors tekniska universitet. Som Akademins förvaltningsämbetets experter deltog i gruppens arbete ledande vetenskapsrådgivare Pentti Pulkkinen och vetenskapsrådgivare Samuli Hemming, enheten för naturvetenskaplig och teknisk forskning, samt programcheferna Saila Seppo och Anssi Mälkki, programenheten. Beredningsgruppen sammanträdde sju gånger och ordnade i november 2010 en forskarverkstad där 70 medlemmar av forskarsamhället deltog. Deltagarna kunde utveckla programmets teman i tre arbetsgrupper. Dessutom lades den preliminära programbeskrivningen till påseende för kommentarer på Akademins webbplats i mars Finlands Akademis styrelse beslutar på hösten 2011 om finansieringen av programmet med medel ur 2012 års bevillningsfullmakt. Forskningsprogrammet ska enligt planerna pågå i fem år, och beslut om eventuella tilläggsutlysningar efter 2011 fattas senare på förslag av programmets ledningsgrupp. 3

4 1. BAKGRUND Grundforskningen inom bio- och miljövetenskap, naturvetenskap och teknik samt medicin handlar idag till stor del om forskning i olika material. Forskarna kan experimentellt och med hjälp av matematisk simulering bygga komplicerade strukturer som ökar vår förståelse av grundläggande fenomen, och gränssnittet mellan traditionell materialforskning och motsvarande modervetenskaper har i stor utsträckning suddats ut. Framtidens materialforskning handlar allt mer om samarbete mellan olika vetenskapsgrenar. För ett högteknologiskt samhälle som Finland spelar materialvetenskap och materialteknologi en viktig roll. Forskning på detta område stöder viktig industri, stärker dess konkurrenskraft och öppnar möjligheter för helt nya tekniker och tillämpningar som senare kan utnyttjas kommersiellt. Ett bra exempel på det senare är kolets olika aggregationstillstånd, nanorör, fulleren och grafen, för vilka man idag intensivt söker tillämpningsmöjligheter både i Finland och i andra länder. I Finland har man förstått materialforskningens betydelse för industrin, och den har en betydande ställning på forskningsagendan vid många strategiska center för vetenskap, teknologi och innovation. Också Tekes har många teknologiprogram för forskning och utveckling av avancerade material samt annan finansiering på detta område. Aktuella forskningsfrågor granskas ofta i ljuset av mänsklighetens stora utmaningar såsom de definierats på olika håll. Ofta är perspektivet generiskt, och därför krävs tvärvetenskapliga metoder och lösningar. Till exempel klimatmonitorering i olika miljöer, nya medicinska tillämpningar och energiteknologiska behov förutsätter ofta forskning och utveckling av nya material. De materialvetenskapliga tillämpningarna skapar klarhet i många problem inom dessa sektorer. I sitt ramprogram för forskning har Europeiska kommissionen finansierat materialforskning som ett separat forskningsområde från och med det fjärde ramprogrammet ( ). I det sjunde ramprogrammet ( ) bildar materialforskningen en del av temat NMP (Nanosciences, Nanotechnologies, Materials and New Production Technologies). Materialforskningen anses också ha många starka kopplingar till andra temaområden i sjunde ramprogrammet. Särskilt nämns hälsa, bioteknologi, datateknik, energi, transport och miljö. Enligt kommissionen spelar forskningen inom ramprogrammet en viktig roll för den europeiska konkurrenskraften och dess utveckling och därmed också för medborgarnas välfärd. Att materialforskningen funnits med i så många ramprogram kan ses som en klar signal från kommissionen om att denna forskning betraktas som ett av de viktiga tvärvetenskapliga områden som skapar nya teknologiska möjligheter. Historiskt sett har materialutvecklingen alltid haft en progressiv teknisk-ekonomisk inverkan på samhällsutvecklingen. I det forna Egypten kände man till olika material och kunde jämföra bland annat deras hållfasthet, vilket var viktig information i byggandet. I processindustrin är material och materialkännedom viktiga med tanke på korrosionsbeständigheten och processäkerheten. Ny teknologi för ekologiskt hållbar utveckling leder till behov av nya processer som till exempel kan kräva höga temperaturer och därigenom allt mer utvecklade material. Materialet måste alltid vara pålitligt: detta är en nyckelfråga för användbarheten. I utvecklingen av olika apparater eftersträvar man ofta mindre storlek och vikt, någonting som också materialutvecklingen kan bidra till. Materialutvecklingen spelar också en viktig roll för trygga miljöer. Ett exempel på det är halogenfria brandförhindrande medel. Materialutveckling har alltid bedrivits och kommer alltid att bedrivas, och den bör bygga på vetenskapligt testad information. 4

5 1.1 MATERIALFORSKNINGEN I FINLAND Materialforskning är en mångvetenskaplig forskningsgren som utnyttjar fysiska, kemiska och biologiska fenomen för att skapa allt mångsidigare tillämpningar. I Finland har materialforskningen under 2000-talet breddats och diversifierats anmärkningsvärt snabbt och har därigenom kunnat hålla jämna steg med den internationella utvecklingen. Då Finlands Akademi år 2010 förnyade sin klassificering av forskningsområden beaktades dessa trender: materialforskningen har nu en starkare ställning och anges nu som en egen klass, Materialvetenskap och -teknik med sex underklasser. Som ett nytt forskningsområde ingår dessutom den för närvarande aktiva gruppen Nanovetenskap och -teknik, som till stor del handlar om just materialforskning. Materialforskning ingår också i medicinsk teknik, processteknik, elektronik, biofysik och -kemi, biomedicin och farmaci. Akademin finansierar materialforskning i betydande skala. Framsynsrapporten FinnSight 2015, som Finlands Akademi och Tekes lät göra 2006, granskar tio vetenskapliga och teknologiska temaområden där Finland anses ha ett särskilt behov av och goda möjligheter till att placera sig i forskningens främsta linje. Ett av dessa områden är material. Effektivare och bättre materialanvändning är en viktig utmaning i framtiden, och som ett högteknologiskt land med hög levnadsstandard bör Finland höra till världstoppen. Finlands Akademis rapport Vetenskapens tillstånd och nivå från 2009 granskar samtliga vetenskapsgrenar. Beträffande materialforskningen nämner rapporten det internationellt högklassiga kunnandet i vårt land inom experimentell och teoretisk forskning samt modellering. Som viktiga framtidsområden nämns material inom energiteknologi samt kompositer och hybridmaterial. Karakteristiskt för dessa, liksom för många andra framtida avancerade material, är deras förmåga att reagera intelligent på sin omgivning. Tillgången på råvaror samt materialens energieffektivitet och tillförlitliga funktionalitet i slutna miljöer, såsom i människokroppen, utgör allt större utmaningar i dagens värld. Initiativet till ett forskningsprogram om programmerbara material som lämnades till Akademin i slutet av år 2008 lämpar sig utmärkt som utgångspunkt för det nya forskningsprogrammet. Med programmet fortsätter Akademin sin starka finansiering av materialforskning, men samtidigt fokuserar programmet på ett område där man bara kan göra gissningar om de framtida materialens egenskaper och användningssyften. Här ligger Finlands chans att förena mångvetenskaplig expertis och ta fram helt nya slag av material. Programmerbara material bildar en ny, framväxande forskningsgren där Finland kan driva på utvecklingen. Den här typens material utvecklas hela tiden bland annat med hjälp av nano- och bioteknik, och programmerbarheten kan revolutionera de funktionella materialens användbarhet. Programmerbara material har en inbyggd förmåga att processa information från omgivningen och kan tillämpas i såväl mikro- som makroskopiska system. 1.2 ANKNYTNING TILL AKADEMINS ANDRA FORSKNINGSPROGRAM Finlands Akademi har finansierat materialvetenskaplig forskning med medel ur de allmänna forskningsbidragen (fr.o.m. 2010: akademiprojekt) inom naturvetenskap och teknik. Av forskningsprogrammen innehöll framför allt det nanovetenskapliga forskningsprogrammet FinNano många projekt som kan klassas som materialvetenskap. År 2010 påbörjades forskningsprogrammet Fotonik och moderna avbildningsmetoder. I programmet ingår inalles 26 projekt, då även internationella samprojekt räknas med. I omkring hälften av dessa intar materialforskning en betydande ställning. 5

6 Förutom dessa program, som klart inbegriper materialvetenskaplig forskning, kan dessutom nämnas forskningsprogrammen Hållbar utveckling, hållbara produkter (KETJU, ) och Hållbar energi (SusEn, ), som bägge innehöll många projekt där materialforskningen spelade en viktig roll. I ansökningarna till forskningsprogrammet för beräkningsvetenskaper (LASTU, ) ingick många projekt inom matematisk simulering för materialvetenskap som dock gallrades ut i den hårda konkurrensen. I samband med utvärderingen av forskningsprogrammet FinNano tillfrågades de finländska forskarna inom nanovetenskap om deras syn på hur forskningen kommer att se ut år I svaren var materialvetenskapen starkt representerad. Anmärkningsvärt är dessutom att många svar särskilt betonade vikten av att forskningens rön tillämpas på energifrågor. Forskningsprogrammet kan ses som ett led i en kontinuerlig process som förenar forskarcentrerad och strategiskt allokerad programfinansiering inom ett område som är starkt i Finland. Syftet med detta program är att rikta blicken ännu längre i framtiden än tidigare för att skapa en vetenskaplig plattform för visioner och tillsvidare odefinierade målsättningar. 6

7 2. MÅL Forskningsprogrammet eftersträvar en vetenskaplig ambitionsnivå över det normala. Programmets primära syfte är att åstadkomma internationellt betydande initiativ och genombrott inom forskningen i programmerbara material. För att detta ska vara möjligt måste de som arbetar i forskningsprojekten vara starkt motiverade och förbinda sig att arbeta för forskningsplanens målsättningar. Meningen är att forskningsprogrammet ska skapa nytt forskningssamarbete som resulterar i artiklar i publikationsserier med hög s.k. impact-faktor. Som begrepp är programmerbara material fortfarande relativt nytt. Detta ger Finland en alldeles särskild möjlighet, eftersom det ännu inte finns några etablerade metoder på området, än mindre några standarder. En styrka för det materialvetenskapliga forskningssamarbetet i Finland är de utbredda nätverken, i vilka också industrin ingår. Dessutom har vi mycket goda och etablerade internationella kontakter, vilket bland annat Akademins talrika och framgångsrika gemensamma utlysningar tillsammans med t.ex. Ryssland och Japan vittnar om. Forskarsamhället i Finland vet vad som pågår i världen. Ett mål för forskningsprogrammet är att försöka finna sådana områden där Finland kan höra till världstäten. Särskild uppmärksamhet kommer att fästas vid forskningsplanernas vetenskapliga nivå och sökandenas kompetens. Målen måste ställas högt internationellt sett, högre än nuvarande stateof-the-art. De medverkande bör ha tillräcklig kompetens för detta och vara beredda att ta steget till nya områden. Projekten kan vara förknippade med risker för misslyckanden, men riskerna måste analyseras och tas i beaktande i forskningsplanen. Forskningsprojekten kan resultera i nya material eller metoder som den framtida materialforskningen sedan kan vidareutveckla. Minst lika viktigt är det att genom testning av forskningshypoteserna öka förståelsen av egenskaperna hos nya material. De projekt som kvalificerar sig för programmet bör eftersträva en allt djupare förståelse av de fenomen som undersöks, och i projekten bör ingå nya slag av mångvetenskapliga infallsvinklar. En målsättning för forskningsprogrammet är att förena finländsk spetskompetens från olika vetenskapliga discipliner. I enlighet med Finlands Akademis allmänna mål för forskningsprogrammen uppmuntras forskarna att bygga ut sitt internationella samarbete. Särskilt viktigt är detta för unga forskare. Då man forskar i främsta linjen är samarbete med andra spetsforskningsgrupper runtom i världen av särskilt stor betydelse. Ett syfte med programmet är att befrämja dels samarbetet mellan de internationellt mest högklassiga grupperna, dels också forskarnas mobilitet mellan grupperna. 7

8 3. TEMAOMRÅDEN Avsikten är att forskningsprogrammet bildar en helhet som mångsidigt täcker de forskningsområden där nya egenskaper hos olika material spelar en viktig roll. Forskningsprojekten inom programmet kan handla om ren grundforskning i material, utan direkta tillämpningar. Men det skall även vara möjligt att utveckla nya material eller egenskaper för något visst tillämpningssyfte. Programmerbara material kan användas i tillämpningar inom t.ex. medicin, data- och informationsteknologi, bioteknik och energiteknik. Systemen som studeras kan vara likaväl mikro- som makroskopiska. I den tidigare nämnda rapporten Vetenskapens tillstånd och nivå (2009) betonas materialforskningens långsiktiga natur. Vid valet av projekt till forskningsprogrammet är det särskilt viktigt att skapa förutsättningar också för sådana lösningar och idéer där forskarna ännu inte har en aning om vare sig tillämpningsmål eller slutprodukt. I programmet ska även ingå forskarcentrerad forskning med vetenskaplig nyfikenhet som drivkraft. Det bör framgå av projektplanerna hur den ifrågavarande metoden eller teknologin förändrar eller förbättrar de nuvarande och vilka fördelar den kan ge. Särskilt bör man klargöra hur begreppet programmerbarhet uppfattas i projektet och på vilka grunder projektet hör hemma just i det här forskningsprogrammet. I problemcentrerade projekt kan samarbete mellan forskningsgrupper från olika områden vara särskilt fruktbart i och med att ett och samma problem då studeras ur olika perspektiv. Det är viktigt att högklassig expertis från olika områden ingår i projekten. Problemcentrerade projekt är ofta uppbyggda som konsortier av flera forskningsgrupper, men projekten kan också vara av mindre format. Materialforskningen utvecklas i en riktning där materialens egenskaper kan behärskas och förutsägas allt bättre. Dessa egenskaper kan vara mekaniska, självreparerande eller optiska, de kan gälla t.ex. permeabilitet, responsivitet, memorering av form, densitet eller elektrisk ledningsförmåga. Planering och konstruktion av egenskaper förutsätter kunskap om materialens struktur från molekyl- eller nanoskala via strukturell hierarki ända till makroskopisk skala. Man bör ha kunskap om molekylernas växelverkan och självorganiserande processer. I bästa fall möjliggör den nya kunskapen en samtidig utveckling av flera nya materialegenskaper. En djupgående förståelse av materialets struktur och funktion öppnar många möjligheter att utveckla dess programmerbarhet. Begreppet programmerbarhet kan i fråga om material uppfattas på många olika sätt. I denna programbeskrivning vill vi inte begreppsligt utesluta någon definition på förhand. Nedan ges dock några exempel på eventuella tillämpningsområden för programmerbarhet. Självorganisering kan programmeras i ett material för att åstadkomma önskad struktur. Det är också ett sätt att låta materialet anta alternativa strukturer då vissa villkor uppfylls. Materialet kan reagera på förändringar i omgivningen på olika sätt som leder till mycket varierande materialegenskaper. Förändringarna kan vara antingen reversibla eller irreversibla. En inbyggd samverkan mellan struktur och funktion gör det möjligt att koppla bort vissa egenskaper med hjälp av responsiva element, t.ex. molekylära receptorer eller avbrytare. På så vis kan t.ex. genomträngningsförmågan eller permeabiliteten programmeras så att den förändras vid förekomst av vissa katalysatorämnen. 8

9 I planeringen av sensorer och medicinska material erbjuder programmerbarheten uppenbara fördelar, men den kan påverka också återanvändningen av materialet och materialets livscykel. Exempelvis kan återställning eller återanvändandet av dyra eller miljövänliga komponenters funktion vara en del av det programmerade beteendet. Exempel på programmerbarhet öppnar sig då man övergår från biologiska material till material som imiterar biologiska funktioner. Här kan det handla om mänskliga reservdelar och antiseptiska eller antibakteriella ämnen som reagerar på omgivningen. Programmerbarhet och ett funktionellt samband mellan struktur och cellkommunikation ingår i de flesta avancerade biologiska material men har hittills varit onåbara för materialteknologin. Inom energiteknik finns det många potentiella tillämpningsområden för programmerbara material. Förbränningsceller och solpaneler samt kommersialiseringen av vindkraft och bioenergi ställer nya krav på materialens egenskaper. Då nya energiformer utvecklas och kommersialiseras krävs ofta mycket av de nya materialen: långvarig beständighet mot höga temperaturer, hållfasthet, låga kostnader och stabilitet. Ett programmerbart material kan bete sig ändamålsenligt på olika sätt i olika förhållanden. Till de största utmaningarna inom datakommunikation hör att i växande utsträckning ersätta elektriska signaler med optiska. Kostnads- och energieffektiviteten kräver att komponenternas temperatur inte kontrolleras i ett extremt fall bör de interna optiska kopplingarna fungera på ett chips, vars temperatur kan variera betydligt. Också de optiska egenskaperna hos många material bör förbättras för att möjliggöra komponenter i mikro- eller nanoskala med bland annat bibehållna låga optiska dämpningar. Programmerbara material kan erbjuda nya lösningar för masskustomisering (mass customisation), som handlar om att till skäligt pris utveckla, tillverka, marknadsföra och leverera varierbara produkter och tjänster som tillgodoser kundernas individuella behov. Materialens programmerbarhet kan införlivas i produkternas tillverkningsprocess, varvid man med antingen irreversibel programmering eller omprogrammering kan skapa lösningar som motsvarar kundens behov. Om materialet förses med intelligens kan också kopiering av produkten förhindras. Programmerbara material öppnar många möjligheter också för utvecklingen av nya textiler. Klädesplagg som reagerar på sin omgivning kan skydda sin bärare mot olika väderförhållanden. De kan också vårda bäraren, bota eventuella hudsymptom och läka sår. Vidare kan textiler vara till hjälp i vård av barn genom programmerbara larm. Därtill behövs textiler med specialegenskaper för till exempel försvarsmakten och inom olika idrottsgrenar. 9

10 4. GENOMFÖRANDE 4.1 FINANSIERING Forskningsprogrammet Programmerbara material (OMA) finansieras av Finlands Akademi och koordineras vid Akademin av en programchef. Programmet ska enligt planen pågå i fem år ( ). Finlands Akademis styrelse kommer att besluta om programmets finansiering i november Akademin finansierar mångvetenskaplig forskning inom forskningsprojekt och -konsortier. Ett konsortium är en tidsbestämd sammanslutning av självständiga delprojekt som arbetar under en gemensam forskningsplan. Genom att systematiskt samarbeta som ett konsortium strävar projekten efter att producera ett större mervärde än genom vanligt projektsamarbete. 4.2 NATIONELLT SAMARBETE Inom ramen för programmet kommer Akademin att samarbeta med Tekes program för funktionella material. Tekes program fokuserar på att ta fram mer kunskap om olika material och deras egenskaper, att kontrollera, skräddarsy och tillverka material, att ta fram materialtillämpningar samt på att hantera olika materials livscykel. Genom olika nationella och internationella nätverk vill programmet bygga upp värdekedjor. Forskning inom långt utvecklade material är i en central roll i forskningsstrategierna för de strategiska centren för vetenskap, teknologi och innovation, särskilt för skogsklustret (Metsäklusteri Oy) och metallprodukter och maskinbyggnad (FIMECC Oy). Samarbetsmöjligheter med andra strategiska center utreds. 4.3 INTERNATIONELLT SAMARBETE Programmet strävar till att skapa samarbete med forskningsfinansiärer i länder där man utför högklassig forskning som också är relevant med tanke på materialforskningen i Finland. På våren 2011 öppnade Finlands Akademi och indiska Department of Science and Technology (DST) en gemensam utlysning med avsikt att finansiera finsk-indisk forskning inom nanomaterial. De projekt som beviljas finansiering inom utlysningen kommer att erbjudas möjlighet att ansluta sig till forskningsprogrammet. Finlands Akademi deltar i en pilotutlysning inom ERA-NET-nätverket ERA.Net RUS. Pilotutlysningen öppnades på våren 2011 under temat Innovative Materials and Cutting-edge Technological Processes. Pilotutlysningen kommer att anslutas till forskningsprogrammet Programmerbara material. Förutom Finland deltar Estland, Frankrike, Grekland, Norge, Polen, Ryssland, Schweiz, Spanien, Turkiet och Tyskland. Finansieringsbesluten fattas i början av år Beslut om övrigt internationellt samarbete inom ramen för forskningsprogrammet fattas skilt. 4.4 TIDTABELL Utlysningen för preliminära ansökningar ordnas i september Utlysningen för det andra steget öppnas i januari Beslut om denna utlysning fattas i början av år I forskningsprogrammet finansieras enskilda projekt och konsortieprojekt för högst fyra år under perioden Den fyraåriga finansieringsperioden börjar senast och slutar senast

11 Ansökningsprocessen är indelad i två steg. I det första steget lämnar sökande in korta preliminära ansökningar. Programmets ledningsgrupp gör en framställning till den av Akademins styrelse tillsatta sektionen om vilka projekt som ska gå vidare till den egentliga utlysningen (dvs. vilka projekt som bäst passar in i programmets teman och mål). Vilka dessa projekt slutligen är meddelas senast i början av december De egentliga ansökningarna jämte fullständiga forskningsplaner ska lämnas in i Akademins e-tjänst senast den 15 februari 2012 kl Ansökningstiden är bindande. Utifrån en vetenskaplig bedömning av ansökningarna och med beaktande av programmets mål bereder ledningsgruppen ett förslag till programsektionen om vilka projekt som ska beviljas finansiering. Programsektionen fattar finansieringsbesluten på våren Om tidtabellerna för eventuella andra internationella utlysningar och utlysningar tillsammans med andra finansiärer avtalas skilt. 4.5 LEDNINGSGRUPPEN I forskningsprogrammets ledningsgrupp ingår representanter för Akademins forskningsråd och intressentgrupper samt expertmedlemmar. Också andra experter kan inbjudas till gruppen. Ledningsgruppens sammansättning är: Ordförande: professor Heli Jantunen, Forskningsrådet för naturvetenskap och teknik Vice ordförande: professor Juhani Knuuti, Forskningsrådet för hälsa Medlemmar: professor Jaakko Kangasjärvi, Forskningsrådet för biovetenskap och miljö professor Heikki Tenhu, Forskningsrådet för naturvetenskap och teknik Expertmedlemmar: professor Seppo Honkanen, Aalto-universitetet Principal Scientist Asta Kärkkäinen, Nokia Research Center expert Markku Lämsä, Tekes professor Ulla Ruotsalainen, Tammerfors tekniska universitet professor Riitta Suuronen, Tammerfors universitet Ledningsgruppens uppgifter: bereda programmet och göra ett förslag till programsektionen om de projekt som ska finansieras föreslå till Akademins forskningsråd och övriga finansiärer eventuella nya utlysningar och/eller tilläggsfinansiering leda programmet och svara för uppföljningen styra koordineringen av programmet svara för den slutliga utvärderingen av programmet främja utnyttjandet av programmets forskningsresultat. 4.6 KOORDINERING Programmet vill med hjälp av aktivt informationsutbyte och samarbete länka samman de medverkande forskningsprojekten till en enda helhet. Detta förutsätter programkoordinering där man i samarbete med de medverkande projekten arbetar för att uppnå programmets mål. Meningen är att projekten på så vis stöder varandra och att programmet leder till nya mångvetenskapliga rön. 11

12 Av ledarna för de antagna projekten förutsätts därför att de förbinder sig att arbeta för programmets mål och aktivt samarbeta både under programmets lopp och i programutvärderingen efter att programmet avslutats. De ansvariga ledarna för de antagna projekten har till uppgift: att i enlighet med programchefens och finansiärernas anvisningar svara för och rapportera om projektets vetenskapliga framsteg och om användningen av de beviljade medlen att försäkra sig om att de själva och forskargruppens medlemmar deltar i de möten, seminarier och verkstäder som programkoordinationen anordnar och att främja informationsutbytet och samarbetet mellan programmets olika forskargrupper att medverka i framställningen av översikter, synteser och informationsmaterial om forskningsprogrammet att aktivt informera om programmets framsteg och resultat på offentliga och vetenskapliga forum. Under programmets lopp deltar forskningsprojekten i möten med slutanvändare och i annan verksamhet där information om forskningen förmedlas till olika intressentgrupper. För koordineringen av programmet svarar ledningsgruppen och en programchef som utnämnts av Finlands Akademi. Som sekreterare för ledningsgruppen fungerar en projektsekreterare vid Akademin. 4.7 UTVÄRDERING Efter att forskningsprogrammet avslutats utvärderas dess genomförande och resultat. Hur utvärderingen konkret genomförs avgörs först under programmets lopp, men bland annat följande omständigheter kan beaktas: hur programmets mål har uppnåtts genomförandet (koordineringen, ledningsgruppens roll, medverkan i programmet) programmets genomslag nationellt och internationellt samarbete forskningens synlighet och publicitet. Utvärderingen kan genomföras som en del av en bredare utvärdering av flera av Akademins program eller av en nationell programhelhet och i samarbete med andra nationella aktörer. De forskargrupper som finansieras ska årligen enligt ledningsgruppens anvisningar rapportera om hur deras projekt framskrider samt tillställa Akademin en rapport efter att projektet har avslutats. Av rapporterna ska framgå bland annat vetenskapliga publikationer och avlagda lärdomsprov inom programmet. 12

13 5. ANSÖKNINGSFÖRFARANDE OCH BEDÖMNINGSKRITERIER 5.1 PRELIMINÄRA ANSÖKNINGAR Akademins e-tjänst öppnas den 6 september 2011 och de preliminära ansökningarna ska lämnas in i e-tjänsten senast den 30 september 2011 kl Ansökningstiden är bindande. Till ansökan bifogas endast de bilagor som begärs och de ska beredas enligt Akademins anvisningar. Bilagorna ska skrivas på engelska. De preliminära ansökningarna bedöms på basis av hur de mål som uppställts för programmet (se kap. 2) nås. Akademin fattar senast i början av december 2011 beslut om de projekt som ska lämna in egentliga ansökningar. Projekten offentliggörs på Akademins webbplats och Akademin meddelar skriftligen om besluten till de sökande. Den viktigaste delen av planskissen är den sökandes egna motiveringar för hur programmets mål ska nås. I det andra steget utvärderar en internationell expertpanel forskningens och genomförbarhetens detaljer på nytt för de projekt som gått vidare. Det är därför inte tillrådigt att presentera tomma motiveringar eller orealistiska planer i hopp om att på så sätt få sina projekt igenom det första steget. Utifrån planskisserna gör ledningsgruppen ett förslag om de projekt som bäst uppfyller kriterierna om programmets mål. 5.2 EGENTLIGA ANSÖKNINGAR De egentliga ansökningarna jämte fullständiga forskningsplaner ska lämnas in i Akademins e-tjänst senast den 15 februari 2012 kl Ansökningstiden är bindande. Utifrån en vetenskaplig bedömning av ansökningarna och med beaktande av programmets mål bereder ledningsgruppen ett förslag till programsektionen om vilka projekt som ska beviljas finansiering. Programsektionen fattar finansieringsbesluten på våren BEDÖMNINGSKRITERIER Ansökningarnas vetenskapliga nivå bedöms av en internationell expertpanel. Bedömningskriterierna är följande: hur projektet/konsortiet passar in i forskningsprogrammet forskningsplanens vetenskapliga kvalitet och innovativitet forskningsplanens genomförbarhet forskningens nationella och internationella samarbetsnätverk och forskarnas mobilitet forskarutbildningen och utvecklande av forskningsmiljön den sökandes/forskargruppens/konsortiets kompetens främjandet av mångvetenskaplig och interdisciplinär forskning. Detaljerade anvisningar för de sakkunniga som bedömer ansökningar som lämnas in till Akademin finns på Akademins webbplats på > För forskare > Bedömning av ansökningar. Det lönar sig att läsa dessa anvisningar innan man lämnar in en ansökan. 13

14 6. MER INFORMATION Den här programbeskrivningen har lagts ut på Finlands Akademis webbplats på Programchef Programchef Saila Seppo Anssi Mälkki Finlands Akademi Finlands Akademi Tfn , Tfn , Projektsekreterare Melisa Huhtakangas Finlands Akademi Tfn , E-postadresser: Fax: Postadress: Finlands Akademi Fram till : PB 99 (Vilhelmsbergsgatan 6), Helsingfors Fr.o.m : PB 131 (Hagnäskajen 6), Helsingfors 14