SJUNDEÅ KOMMUN PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN I SJUNDEÅ KOMMUN

Transkript

1 SJUNDEÅ KOMMUN PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN I SJUNDEÅ KOMMUN 2012

2 2(49) Förord Planen för småbarnsfostran i Sjundeå kommun baserar sig på de nationella grunderna för planen för småbarnsfostran I planen för småbarnsfostran särskiljs de nationella grunderna från de mål och den innehållsmässiga orientering som lyfts fram i Sjundeå med hjälp av logon. Chefen för småbarnsfostran har utsett en tvåspråkig arbetsgrupp som har ansvarat för processen kring utarbetandet av planen för småbarnsfostran. Gruppen har letts av chefen för småbarnsfostran och har bestått av barnträdgårdslärare, barnskötare, daghemsföreståndare, planeraren för småbarnsfostran och ambulerande specialbarnträdgårdslärare. Alla enheter inom småbarnsfostran har deltagit i arbetet på olika sätt antingen som medlem i arbetsgruppen, genom att utföra observationer eller göra inlärningsuppgifter eller genom att delta i utbildningar och bekantningsbesök. Arbetsgruppen inledde sitt arbete våren 2009 och arbetet har fortgått i olika former ända till våren 2012 då planen för småbarnsfostran fick sin slutliga utformning. Utformningen är enhetlig med förskolans läroplan vilken trädde i kraft Tillsammans bildar de ett kontinuum för vår pedagogiska inlärning inom småbarnsfostran. Planen för småbarnsfostran inom Sjundeå kommun är ett verktyg som används då man förverkligar småbarnsfostran målenligt och skapar gemensam förståelse för barnets uppväxt och inlärning med inriktning på mål och innehåll. Det unika barnet står alltid i centrum och vi strävar efter att stöda barnets uppväxt, utveckling och inlärningsförmåga på bästa möjliga sätt såväl individuellt som i gemenskaplighet. De gemensamma, pedagogiska diskussioner och resonemang kring våra sedvanor kring uppfostring hör till de delar av processens som gett största utbyte. Våren 2012 har förmännen utbildats till fostringsgemenskapsutbildare och en betydande del av våra småbarnsfostrare har deltagit i fostringsgemenskapsutbildning. Planen för småbarnsfostran baserar sig på fostringsgemenskap vilket innebär att vi får dela ert barns väg i vardagen under deras unika barndom. Ett varmt tack till alla som deltagit i uppgörandet av planen för småbarnsfostran såväl individer som arbetsenheter och Tina Nordman för översättningsarbetet. Sjundeå Anu Vesiluoma

3 3(49) Innehåll 1 Grunderna för planen för småbarnsfostran Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran Dokumentation som styr småbarnsfostran Samarbete i olika nätverk Barn som vårdas på sjukhus Småbarnsfostran Vad är småbarnsfostran? Värdegrunden inom småbarnsfostran Genomförande av småbarnsfostran Barnets välbefinnande är det centrala Vård, fostran och undervisning som en helhet Fostringsgemenskap och verkställandet av denna Fostrarens roll inom småbarnsfostran Inlärningsmiljön Hållbar utveckling inom småbarnsfostran Barnet gläds genom att lära sig Språkets betydelse inom småbarnsfostran Samarbetet mellan biblioteket, skolorna och dagvården i Sjundeå Barnets sätt att fungera Barnets lek Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget Fysisk aktivitet Barnets konstupplevelser och förmåga att uttrycka sig Barnet utforskar Innehållsmässiga inriktningar Matematiska inriktning...31

4 4(49) Naturvetenskaplig inriktning Historisk- samhällelig inriktining Estetisk inriktning Etisk inriktning Religions- och åskådningsanknuten inriktning De innehållsmässiga inriktningarna och de centrala ämnesområdena bildar en helhet Föräldrarnas roll i småbarnsfostran Fostringsgemenskap Föräldrarnas roll i planeringen av enhetens verksamhet och i utvärderingen av verksamheten Barnets individuella plan för småbarnsfostran och planens utvärdering Hur småbarnsfostran beaktar barn som behöver särskilt stöd Barnets behov av stöd och hur behovet bedöms Principerna för erbjudandet av stöd och stödåtgärderna inom småbarnsfostran Individualiserad småbarnsfostran Utbudet av stödtjänster inom småbarnsfostran Språkliga och kulturella synpunkter inom småbarnsfostran Barn med olika språk- och kulturbakgrund inom småbarnsfostran Småbarnsfostran för samiska barn Småbarnsfostran för romska barn Småbarnsfostran för barn som kommunicerar på teckenspråk Småbarnsfostran för barn med invandrarbakgrund Språkbad, småbarnsfostran på ett främmande språk och småbarnsfostran som bygger på alternativ pedagogik Språkbad Småbarnsfostran på ett främmande språk Småbarnsfostran som bygger på alternativ pedagogik eller på alternativa filosofier om fostran...45

5 5(49) 7 En plan för småbarnsfostran på kommunnivå Att göra upp en plan för småbarnsfostran på kommunnivå Innehållet i planen för småbarnsfostran på kommunnivå Innehållet i planen för småbarnsfostran på kommunnivå som en del av strävandena att utveckla verksamhetens kvalitet Utvärdering och utvecklandet av arbetsgemenskapen...47 KÄLLOR... 49

6 6(49) 1 Grunderna för planen för småbarnsfostran 1.1 Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran Grunderna för planen för småbarnsfostran är ett styrmedel på nationellt plan inom småbarnsfostran. Grunderna för planen förankras i Statsrådets principbeslut om riksomfattande riktlinjer för förskoleverksamheten som innehåller riktlinjer på området på nationell nivå och de centrala principerna liksom de tyngdpunktsområden som man i framtiden skall satsa på inom den småbarnsfostran som den offentliga sektorn arrangerar och övervakar. Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran är att främja verkställandet av småbarnsfostran på samma grunder i hela landet, styra den innehållsliga utvecklingen på området och att skapa förutsättningar för att utveckla småbarnsfostrans kvalitet. Det sker genom att man förenhetligar de arrangemang som behövs för att ordna småbarnsfostran. Syftet med grunderna för planen för småbarnsfostran är att öka den yrkesinriktade medvetenheten och kunskaperna hos de personer som arbetar på området och att öka föräldradelaktigheten i de tjänster som erbjuds på området. Vidare skall man fördjupa det mångprofessionella samarbetet mellan olika serviceformer vars syfte är att stödja barnet och familjen innan barnet blir läropliktigt. Tillsammans med grunderna för läroplanerna inom förskoleundervisningen och den grundläggande undervisningen bildar grunderna inom småbarnsfostran en helhet som på nationell nivå främjar barnens välbefinnande, tillväxt och inlärning. Kommunerna har stora möjligheter att organisera tjänsterna inom småbarnsfostran så att de på bästa sätt passar familjerna. På grund av att kommunerna är olika är det viktigt att man i varje kommun ser över de kommunspecifika strategiska linjedragningarna inom småbarnsfostran. De här linjedragningarna beaktas när planerna för småbarnsfostran görs upp. Grunderna för planen för småbarnsfostran styr alla verksamhetsformer inom den småbarnsfostran som den offentliga sektorn erbjuder och övervakar. Utgående från grunderna för planen för småbarnsfostran utvärderar kommunerna hur servicen inom småbarnsfostran har utfallit. Vidare skall kommunerna i sin egen plan konkretisera dels innehållet i småbarnsfostran, dels de verksamhetssätt som olika verksamhetsformer på området omfattar. Fostran är kulturellt bunden och ansluter sig till de ständiga förändringarna i samhället, vilket förutsätter att man kontinuerligt utvärderar och ställer upp nya mål för småbarnsfostran. Vidare skall man sträva efter nya sätt att verkställa småbarnsfostran på. Uppfostrans traditionella, idealiskt utformade mål är att bidra till att förbättra samhället och världen. Grunderna för småbarnsfostran är ramar som diskuteras för att i sinom tid bli gemensamt överenskommen praxis och gemensamt överenskomna verksamhetsprinciper i kommuner och övriga verksamhetsenheter. Beslutsfattandet på administrativ nivå är viktigt. Likaså är det viktigt att få de verksamhetsansvariga personerna att engagera sig i planen. Detta garanterar att man arbetar processinriktat och att planen förverkligas.

7 7(49) 1.2 Dokumentation som styr småbarnsfostran Småbarnsfostran styrs av dokumentation som utarbetats på nationell nivå och kommunnivå. På kommunnivå är styrningen mångdimensionell och dokumentens namn varierar eventuellt från kommun till kommun. Styrningen på statlig och kommunal nivå bildar en processinriktad helhet. STYRNING PÅ NATIONELL NIVÅ: Lagar och förordningar som omfattar barnens dagvård och förskoleundervisningen definierar genomförandet av småbarnsfostran och förskoleundervisningen, som är en del av småbarnsfostran.. De riksomfattande riktlinjerna för förskoleverksamheten omfattar de centrala principerna i och utvecklingsarbetets tyngdpunktsområden inom den småbarnsfostran som den offentliga sektorn erbjuder och övervakar. Grunderna för planen för småbarnsfostran styr på nationell nivå småbarnsfostran, d.v.s. anger dess innehåll och kvalitet. Vidare styr den kommunernas uppläggning av småbarnsfostran. Grunderna för förskoleundervisningens läroplan styr på nationell nivå förskoleundervisningen, d.v.s. anger dess innehåll och kvalitet. Vidare styr den uppläggningen av läroplanerna på lokal nivå. STYRNING PÅ KOMMUNAL NIVÅ: Kommunernas riktlinjer och strategier inom småbarnsfostran kan vara en del av det barnpolitiska programmet i en kommun, eller så finns de i övriga dokument som omfattar barn och familjer. Dessa innehåller information om de centrala principerna för hur kommunen har lagt upp småbarnsfostran, vilka tyngdpunktsområden kommunen satsar på inom dess utveckling och det servicesystem som småbarnsfostran i en kommun bygger på. Grunderna för småbarnsfostran har en kommun gjort upp eller så har fl era kommuner gjort den tillsammans. Utgångspunkten är grunderna för planen för småbarnsfostran på nationell nivå. När man gör upp planen för småbarnsfostran beaktar man kommunens egna riktlinjer, strategier och mål samt definierar de innehållsmässiga målen för olika serviceformer. Kommunens läroplan för förskoleundervisningen samt kommunens och enhetens plan för småbarnsfostran löper parallellt och de länkas samman så att de bildar en fortlöpande helhet. Enhetens plan för småbarnsfostran är mera detaljerad än kommunens plan. I den fi nns utgångspunkterna för vården, uppfostran och undervisningen och hur de förverkligas i uppfostringsprinciperna i vardagen. Planen beskriver bl.a. regionens eller enhetens speciella drag och tyngdpunktsområden. Också de preciserade målsättningar som är resultatet av småbarnsfostrans anpassning till olika serviceformer införs i enhetens plan. En plan för småbarnsfostran och en läroplan för förskoleundervisningen som omfattar barnet görs upp i samråd med föräldrarna. I varje enskilt fall styr de genomförandet av småbarnsfostran och förskoleundervisningen. De nationella grunderna för planen för småbarnsfostran skiljer sig från grunderna för förskoleundervisningens läroplan såtillvida att grunderna för planen för småbarnsfostran är ett nationellt styrdokument, emedan grunderna för förskoleundervisningens läroplan är normativ och baserar sig på Lag om grundläggande utbildning. Bindande för den kommunala verksamheten inom småbarnsfostran är de linjedragningar och strategier som fastställts på nämndnivå.

8 8(49) Verksamheten inom småbarnsfostran i Sjundeå styrs även av andra dokument ss. LOST - samarbetsområdets gemensamma Plan för barn och ungas välmående, Sjundeå kommuns bildningsavdelnings Plan för hållbar utveckling (BILDN ) och Utvecklingsplan för samarbetet mellan biblioteket, skolorna och dagvården (BILDN ), småbarnsfostrans enheters trygghetsplaner, Sjundeå kommuns ekonomiska balanseringsprogram och Sjundeå kommuns läroplan för förskoleundervisningen(bildn ) 1.3 Samarbete i olika nätverk Småbarnsfostran av högtstående kvalitet förutsätter samarbete mellan olika parter. Hela det omfattande nätverk som barnen och barnfamiljerna bildar är utgångspunkten i det nätverkssamarbete som riktlinjerna inom småbarnsfostran tillämpas på. Vid behov grundas även regionala nätverk. Undervisnings-, social-, hälso-, kultur- och idrottssektorn är viktiga samarbetsparter liksom också privata serviceproducenter, församlingar, organisationer, kompetenscentrum inom det sociala området och läroinrättningar. Samarbetet skall grunda sig på gemensamt överenskommen praxis och godtagna principer. Arbetet i olika nätverk, samarbetets mål och de sätt på vilket samarbetet genomförs skall införas i kommunens och enhetens plan för småbarnsfostran. Samarbetet med undervisningsväsendet går i främsta hand ut på att skapa och utveckla samarbetsformer och strukturer så att kontinuiteten i barnets fostran och undervisning tryggas. I samråd med spädbarnsrådgivningen skall man ta fram och utveckla ett system som gör det möjligt att följa upp barnets uppväxt och utveckling i samarbete med föräldrarna. Vid behov anvisas familjen tjänster av olika slag. Ett av de viktigaste syftena med samarbetet i olika nätverk är att man i risksituationer kan ingripa i ett så tidigt skede som möjligt. Inom barnskyddet, familjearbetet, familjerådgivningen, hemservicen och annan service inom socialsektorn bör man ha gemensamma riktlinjer och samarbetsformer som beaktar barnets bästa. Samma principer skall vara vägledande i situationer där myndigheterna besluter att ingripa. Målet med nätverkssamarbetet är tryggandet av barnets uppväxt, utveckling och inlärning. Ett fungerande nätverkssamarbete stöder föräldraskapet och ökar familjernas välmående. I Sjundeå jobbar man utgående från kundens behov i mångprofessionella nätverk som stöder barnet och familjen bl.a. i Gruppen för stöd för barnets utveckling och fostran (barnrådgivning, ambulerande specialbarnträdgårdslärare, barnträdgårdslärare och vid behov socialväsendet samt habiliterande instanser). Andra samarbetspartners är förskoleundervisningen och grundläggande utbildningen, familjerådgivningen, barnskyddet, elevvården (rektor, daghemsföreståndare, skolpsykolog och skolkurator) samt med de finsk- och svenskspråkiga församlingarna. Utvecklingen hos ett 4-årigt barn i dagvård bedöms i samarbete med dagvården med hjälp av LENE -metoden (Bedömning av barnets neurologiska utveckling) och 5-åringar bedöms med hjälp av KEHU - metoden (Bedömnings- och samarbetsmetod av femåringarnas utveckling). NAPERO metoden för utvärdering av 3-åringarnas utveckling tas i bruk år Oron över barnets tillväxt och utvecklings tas till tals med föräldrarna och tillsammans funderar man på möjliga stödfunktioner och ser till att föräldrarna får de stödfunktioner som de behöver. All kontakt inom nätverken sker med föräldrarnas tillstånd.

9 9(49) Barn som vårdas på sjukhus När barnet vårdas på sjukhus säkerställer man genom samarbete mellan parter som erbjuder tjänster inom småbarnsfostran och sjukhuset eller någon annan inrättning kontinuiteten i småbarnsfostran så bra som möjligt och utgående från barnets behov. Speciellt skall man bevara de trygga mänskliga relationer som barnet har och etablera dylika kontakter. Barnets kontakter till vårdande, vuxna personer och andra barn upprätthålls. Samarbetet med föräldrarna får ökad betydelse. Vid småbarnsfostran på sjukhus eller annan inrättning följs de riksomfattande riktlinjerna för förskoleverksamhet och grunderna för planen för småbarnsfostran i den utsträckning det är ändamålsenligt.

10 10(49) 2 Småbarnsfostran 2.1 Vad är småbarnsfostran? Småbarnsfostran är växelverkan mellan vuxna och barn i de livsmiljöer som barnen är en del av och tar del i. Småbarnsfostran främjar balanserad tillväxt, utveckling och inlärning hos barnet. Det krävs nära samarbete mellan föräldrar och professionella fostrare, eller med andra ord fostringsgemenskap, för att skapa en helhet som är meningsfull ur barnets synvinkel. Vård, fostran och undervisning som den offentliga sektorn ordnar, övervakar och stödjer är olika element inom småbarnsfostran. Den är planlagd och målinriktad och sker i växelverkan med andra. Barnets självständiga lek har en viktig funktion i sammanhanget. Man utgår från en helhet som beaktar barnets tillväxt, utveckling och inlärning, vilka förankras i tvärvetenskaplighet och forskning på fördjupad nivå om metoder inom pedagogiken, speciellt forskning i småbarnsfostran. Yrkeskunnig personal är en viktig resurs inom småbarnsfostran. Med tanke på småbarnsfostran av hög kvalitet är det viktigt att den fostrande gemenskapen och varje enskild fostrare har gediget, yrkesinriktat kunnande på sitt område och likadan medvetenhet. Småbarnsfostran ordnas enligt landsomfattande riktlinjer. Daghemsverksamhet, familjedagvård och olika slag av öppen verksamhet, t.ex. lekverksamhet, är de viktigaste serviceformerna inom småbarnsfostran. De mest framträdande serviceproducenterna är kommuner, organisationer, privata serviceproducenter och församlingar. Förskoleundervisning är planmässigt upplagd undervisning och fostran som barnet får ett år före det blir läropliktigt. Småbarnsfostran, förskoleundervisningen som en del av småbarnsfostran och den grundläggande undervisningen bildar med tanke på barnets utveckling en fortlöpande helhet. Läropliktiga barn, som använder sig av tjänster inom småbarnsfostran, omfattas också av småbarnsfostran. Småbarnsfostran innebär vård, fostran och inlärning där familjerna och fostrarna tillsammans bildar en fostringsgemenskap och verkar med barnets bästa som mål. Till Sjundeå kommuns tjänster för småbarnsfostran hör daghemsvård, familjedagvård, privat dagvård samt morgon- och eftermiddagsvård. Även hemvårdsstödet och det kommunala tillägget hör till småbarnsfostrans tjänster. Föräldrarna väljer de tjänsteformer inom småbarnsfostran som de önskar för sitt barn. I Sjundeå kan man välja kommunal alternativt privat dagvård. Den privata dagvården stöds med en kommunal servicesedel. Föräldrarna kan välja att sköta sitt barn hemma och beviljas hemvårdstöd samt det kommunala tillägget till hemvårdsstödet av FPA. Föräldrarna har rätt att få en dagvårdsplats åt sitt barn enligt familjens behov, antingen i form av heldagsvård, deltidsvård eller förskoleundervisning som kompletteras med dagvård. Finsk- eller svenskspråkig dagvård ordnas i daghemmen samt inom familjedagvården.

11 11(49) I samband med bildandet av daghemsgrupper värderas varaktigheten i människorelationer och betydelsen av syskonrelationer. Ett betydande kvalitetskriterium för bildandet av daghemsgrupper är antalet relationer med växelverkan inom gruppen. Det strävas efter att antalet relationer med växelverkan är så lågt som möjligt och därför gynnas att barnantalet i grupper för över 3- åringar är 14 istället för den traditionella Värdegrunden inom småbarnsfostran Centrala, internationella avtal om barns rättigheter, nationella bestämmelser och övriga styrdokument på området formar värdegrunden i småbarnsfostran i Finland. I konventionen om barns rättigheter ställs barnets människovärde i främsta rum. I anslutning till det här grundläggande värdet anges fyra allmänna principer: förbud mot diskriminering och ett krav om att barnen skall behandlas jämlikt barnets bästa barnets rätt att leva och att utvecklas harmoniskt - barnets åsikt skall beaktas. De viktigaste principerna inom småbarnsfostran, d.v.s. principerna som konkretiserar barnens rättigheter, går att härleda i de grundläggande rättigheterna i Finland, i övriga rättsnormer och i bestämmelser på lägre nivå. Barnet har rätt till trygga människoförhållanden att växa upp, utvecklas och lära sig i trygga förhållanden en trygg och hälsosam miljö i vilken det är möjligt för barnet att leka och fungera på ett mångsidigt sätt att bli förstådd och uppmärksammad enligt sin ålder och utvecklingsnivå få specialstöd i den mån som sådant behövs egen kultur, eget modersmål, egen religion eller livsåskådning. Värdegrunden för Sjundeå kommuns småbarnsfostran baserar sig på kommunens vision och värden.

12 12(49) I Sjundeå kommuns vision erfars Sjundeå som en naturnära, till sin levnadsmiljö trygg, på ett levande sätt tvåspråkig kommun i närheten av ett metropolområde. Den erbjuder invånarna, personalen och företagarna hållbar och kvalitativt bra miljö att bo och verka i. Sjundeå kommuns värden är: hållbar utveckling och ansvarighet tolerans och trygghet kompanjonskap och inriktning på invånarna Värden som särskilt styr småbarnsfostran: individualitet, delaktighet och uppväxt till gemenskaplighet respekterandet och uppmärksammandet av andra tvåspråkighet och mångkulturalismen samt tolerans lek och glädje Barnets uppväxt- och inlärningsstig byggs upp i tätt samarbete med småbarnsfostran och förskoleundervisningen. 2.3 Fostringsprinciper Barndomen har ett värde i sig, vilket man bör betona inom småbarnsfostran. Vidare är det viktigt att måna om barndomstiden och att stödja barnet i dess utveckling som människa. Vissa övergripande principer för fostran styr uppläggningen av småbarnsfostran. Fostrarnas uppgift är att sörja för att följande tre principer som går att tillämpa på mänsklig tillväxt på en allmängiltig nivå vägleder småbarnsfostrans inriktning att främja personligt välbefinnande att stärka beteendeformer och verksamhetssätt som beaktar andra personer att stegvis öka barnens självständighet Barnets personliga välbefinnande stärks när dess individualitet beaktas. När barnets välbefinnande stärks på ett personligt plan skapas en grund för varje enskilt barn att fungera och utvecklas enligt individuella förutsättningar.

13 13(49) Att stärka beteendemönster och verksamhetssätt som beaktar andra personer innebär som uppfostringsprincip att varje barn lär sig att beakta och bry sig om andra. Barnet förhåller sig positivt till sig själv och till andra människor samt olika kulturer och omgivningar. Småbarnsfostran skapar också förutsättningar att utforma ett bra samhälle och en gemensam värld. Syftet med att gradvis öka barnets självständighet är att hjälpa barnet att enligt sina förutsättningar ta hand om sig själv och sina närmaste samt att fatta beslut och träffa val som inverkar på barnets liv. Barnet tillåts känna glädje över att kunna ta hand om sig själv och det får lita på sitt eget kunnande. Barnet ges möjlighet att lära sig ta egna initiativ. I samband med detta bör barnet dock hela tiden ha tillgång till den omsorg och trygghet som det behöver.

14 14(49)

15 15(49) 3 Genomförande av småbarnsfostran 3.1 Barnets välbefinnande är det centrala Syftet inom småbarnsfostran är i främsta hand att främja barnets välbefinnande. När barnet mår bra har det de bästa möjliga förutsättningarna att växa, lära sig och att utvecklas. Det njuter av att umgås med andra barn och vuxna och känner glädje och kan ge sig hän i olika aktiviteter i en lugn och trygg atmosfär. Barnet intresserar sig för sin omgivning och riktar in sin energi på att leka, att lära sig och att utvecklas i takt med nya utmaningar i samband med vardagens sysslor. I syfte att främja barnets välbefinnande skall man slå vakt om barnets hälsa och funktionsförmåga. Vidare skall man trygga barnets grundläggande behov. Barnet upplever då att det respekteras, att det godkänns sådant som det är och att det uppmärksammas, vilket främjar en sund självkänsla hos barnet. Barnet vågar ge sig i kast med nya saker och lär sig sociala färdigheter. Om personalen bemöter barnet på ett sätt som respekterar barnets individuella behov, personlighet och familjekultur så känner sig barnet jämlikt oberoende av kön eller sin sociala och kulturella bakgrund eller etniska ursprung. Varaktiga och trygga förhållanden främjar barnets välbefinnande. Barnets relationer till föräldrarna, fostrare och andra barn skall också tillgodoses: då upplever barnet tillhörighet En trygg uppväxtmiljö som strävar till att främja barnets välmående byggs upp med hjälp av bestående människorelationer, en barncentrerad pedagogik, konsekventa uppfostringsprinciper och en varm atmosfär. Barnet bemöts som en individ men växer upp till gemenskaplighet. 3.2 Vård, fostran och undervisning som en helhet Småbarnsfostran verkställs som en helhet i vilken vård, fostran och undervisning binds samman. De här dimensionerna inom småbarnsfostran betonas på olika sätt hos barn i olika åldrar. Deras betydelse varierar också i olika situationer. Ju yngre barnet är desto större del av växelverkan mellan fostraren och barnet äger rum i vårdsituationer. Fostrings-, undervisnings- och vägledande situationer har också stor betydelse både för barnets allmänna välbefinnande och barnets inlärning. En god vård utgör grunden för all verksamhet inom småbarnsfostran. Grundbehoven hos barnet tillfredsställs och ett välskött barn kan rikta sitt intresse på andra barn, sin omgivning och på verksamhet av olika slag. Ju yngre barnet är desto mera behöver det en vuxen persons omsorger. God vård, fostran och undervisning bildar en helhet som främjar en positiv jaguppfattning hos barnet. Barnets förmåga att uttrycka sig och kommunicera gynnas också liksom barnets förmga att tänka. Barnets dag byggs upp av olika vardagsanknutna situationer, som utgör en klar och vid behov också en flexibel grund för barnets dygnsrytm. Vårdsituationerna och övriga situationer som bygger på växelverkan är viktiga i barnets tillvaro med tanke på barnets uppväxt och

16 16(49) inlärning. De små arbetsuppgifterna och barnets egen lek är viktiga element. Fostrarna ansvarar för att barnet dagligen i olika situationer ges möjligheter till inlärning och fostran Fostringsgemenskap och verkställandet av denna Fostringsgemenskap innebär att föräldrarna och personalen medvetet och gemensamt binder sig till att stöda barnets uppväxt, utveckling och inlärning. Fostringsgemenskapen bygger på principer som lyssnande, respekterande, tillit och dialog. I fostringsgemenskapen fäster man uppmärksamhet vid hur föräldrarna kunskap om barnet blir hörd, emottagen, diskuterad och delad i en dialog med en yrkesmänniska. De vuxna som står barnet nära utvecklar sina färdigheter att lyssna till barnet. Fostraren är den som inleder arbetet till en aktiv fostringsgemenskap. När beslut om dagvårdsplats är fattat tar fostraren från daghemmet eller familjedagvården kontakt med barnets hem. Då kommer man överens om när barnet ska börja i dagvården, bekanta sig med vårdplatsen samt om en för barnet lämplig träningsperiod. Då dagvården inleds på ett tryggt sätt skapar det grunden till att det uppstår en fostringsgemenskap och möjliggör barnets deltagande i småbarnsfostran samt förskoleundervisningen. Även i fostringsgemenskapen är det av yttersta vikt att stärka barnets relation till dem som fostrar barnet i första hand,föräldrarna, och för stödandet av hemmets fostringsuppgift. En trygg och stark relation till föräldrarna möjliggör skapandet av en andrahands stark relation bl.a. barnets fostrare. Om familjen så önskar bekantar sig fostrarna gärna med barnet i barnets eget hem. Om barnet bekantar sig med fostraren i en bekant och trygg hemmiljö ger det god beredskap till att börja dagvården och skapar en trygg grund för skapandet av nya förhållanden med växelverkan. Bekantningstillfället kan, om familjen så önskar, även ske i daghemmet eller familjedagvården. I samband med bekantningstillfället lyssnar personalen till föräldrarnas önskemål och förväntningar samt diskuterar familjens syn på fostran, mål samt uppfostringsmetoder. I samband med bekantningen önskar man att föräldrarna kan berätta om barnet bl.a. om hurdan person barnet är, vad barnet är intresserat av och vad barnet tycker om. Allt det som främjar barnets början i dagvården och som ger fostraren mera kunskap om barnet är av betydelse. 3.3 Fostrarens roll inom småbarnsfostran Den yrkesverksamma personalen inom småbarnsfostran bildar en mångprofessionell fostrande gemenskap, vars verksamhet grundar sig på värderingar och verksamhetssätt, som dels är gemensamma, dels har formulerats i olika styrdokument. Den fostrande gemenskapens överläggningar om värderingar och verksamhetssätt skapar en gemensam verksamhetskultur. Viktigt är att fostraren är medveten om sin egen fostrarroll och de värderingar och etiska principer som fostrarrollen bygger på. Att reflektera över och utvärdera det egna arbetet hjälper fostraren att på ett medvetet plan fungera etiskt och i överensstämmelse med professionella verksamhetsprinciper.

17 17(49) Fostraren skall känna engagemang i sitt arbete. Känslighet och förmåga att reagera på barnets känslor och behov krävs också. Fostrarna gör det möjligt att i en gemenskap med fullvuxna och barn skapa en tillitsfull atmosfär i vilken barnen kan känna tillhörighet och delaktighet. Fostrarna värnar om kontinuiteten i barnets vänskapsförhållanden. Samma gäller barnets vård- och fostringsrelationer. En medveten fostran och undervisning gör att fostrarna och den fostrande gemenskapen ställs inför val. Fostrarnas uppgift är att planera verksamheten och att erbjuda barn en miljö som avspeglar dels det sätt som är karakteristiskt för ett barn att fungera på, dels ger uttryck för vissa inriktningar som man på förhand gjort upp ramarna för. En syn som bygger på att vård, fostran och undervisning är en helhet vägleder fostraren i fostringsarbetet. Fostraren är medveten om barnets möjligheter att växa och lära sig. Fostraren uppmuntrar barnet till initiativrikedom så att barnet gläds över sitt kunnande och över att det vid behov får hjälp av vuxna. Fostrarna överför till barnet ett kulturarv och erfarenheter från tidigare generationer. Omgivningen och gemensam verksamhet är därför viktiga. Barnet delges också sådan information som olika vetenskapsgrenar ger upphov till. Fostrarna respekterar de erfarenheter och åsikter som barnet, barnets föräldrar och fostrarna själva har. De respekterar principerna för fostringsgemenskap. Den kunskap och erfarenhet som yrke och utbildning ger skapar en grund för kunnande. Den fostrande gemenskapen dokumenterar, utvärderar och strävar kontinuerligt efter att utveckla sin verksamhet. Fostrarna upprätthåller och utvecklar sitt yrkeskunnande och är medvetna om de föränderliga behoven inom småbarnsfostran. De tillämpar teknologins landvinningar samt beaktar nyttan och möjligheterna av informations- och kommunikationsteknologi. En bra fostrare respekterar barnet och beaktar barnets behov och känslor. En bra fostrare är trygg och erbjuder sin famn, värme samt närhet. En bra fostrare verkar målmedvetet och professionellt i fostringsgemenskapen tillsammans med barnets föräldrar och strävar till att stöda barnets tillväxt, utveckling och inlärning. Genom att utvärdera sin egen verksamhet, samla in kunskap och färdigheter och fortbilda sig och genom att ha en kontinuerlig växelverkan med barnet, vårdnadshavarna och sina gelikar växer man upp till en god fostrare. En god fostrare är tolerant, öppen för nya saker och tar hand om sig själv. 3.4 Inlärningsmiljön Barnets inlärningsmiljö är av en helhet med fysiska, psykiska och sociala element. Speciella utrymmen, näromgivningen och de psykiska och sociala omgivningar som ansluter sig till verksamheten i olika situationer hör till inlärningsmiljön. Material och utrustning av olika slag räknas också hit. När miljön planeras så att den är flexibel går den att anpassa efter föränderliga behov. En mångsidig och flexibel omgivning som sporrar barnet att lära sig väcker intresse, experimentlusta och nyfikenhet. Barnet styr då in sin energi på verksamhet av olika slag och på att uttrycka sig. Omgivningen berikar barnens och fostrarnas gemensamma verksamhet med kunskap, färdigheter och erfarenheter av olika slag. När inlärningsmiljön planeras skall man beakta både funktionella och estetiska synpunkter. En fungerande omgivning är trivsam och sporrar barnet att leka, utforska, röra sig, agera och ut-

18 18(49) trycka sig på många olika sätt. Barnen kan tas med i planeringen av utrymmen och redskap som en del av förverkligandet av olika innehåll och teman. Atmosfären i inlärningsmiljön skall vara positiv. En trygg miljö är anpassad efter barnets hälsa och övriga välbefinnande. Olika gruppers sätt att fungera och växelverkan mellan barnen och fostrarna fungerar bättre om man har planerat utrymmena så att de är ändamålsenliga. En välplanerad inlärningsmiljö gynnar verksamhet i små grupper där alla har möjlighet att delta i diskussionen och växelverkan. Till den psykiska miljön hör trygghet, gränser, en godkännande, vänlig och tillåtande atmosfär, glädje, kärlek och närhet. Den psykiska miljön är inte brådskande, den är utvecklande, skapande och mångsidig. Barnen ges tid att göra i lugn och ro, att vara, lyssna och visa känslor. Till den sociala miljön hör olika relationer med växelverkan (mellan vuxna och barn samt mellan barnen), en öppen, ärlig och tillitsfull atmosfär. Den fysiska miljön innefattar inomhus- och utomhusutrymmen samt närmiljön. Det är viktigt att tillgodose barnets behov och trygghet. En mångsidig och modifierbar inlärningsmiljö uppmuntrar barnet till att leka, röra på sig, upptäcka och lära sig. Den fysiska miljön är estetisk och ger möjligheter till att verka i små grupper. Barnets egna intressen och idéer styr planeringen och genomförandet av inlärningsmiljön Den omkringliggande naturen och den kulturhistoriskt värdefulla miljön erbjuder barnet en möjlighet till att utvidga sin uppfattning om närmiljön, hemkommunen och samhället genom att högakta traditioner. Den tvåspråkiga miljön uppskattas och värnas om och man är mån om svenska språkets ställning. Barnets psykiska inlärningsmiljö är trygg och i centrum står en ömsesidig respektfull växelverkan och uppskattning samt godkännandet av varandras olikheter. Atmosfären uppmuntrar och stimulerar barnet och får var och en att känna sig värdefull och viktig såväl som individ som medlem i en gemenskap. Via sina relationer med växelverkan bygger barnet upp sin jagbild i förhållande till andra och tillägnar sig attityder, värden och normer.

19 19(49) Hållbar utveckling inom småbarnsfostran Inom småbarnsfostran i Sjundeå inbegrips de innehållsmässiga orienteringarna i planen för småbarnsfostran och teman sammankopplas med vardagliga ting. I vardagen och närheten finns barnets värld och man kan träna alla färdigheter för levnadskonsten i samband med de vardagliga funktionerna och genom att bekanta sig med näromgivningen, Erfarenheter, upplevelser och inlärda färdigheter sammankopplas med var och ens eget liv. Arbetet med hållbar utveckling inom småbarnsfostran spelar en betydande roll då det gäller miljöfostran. Småbarnsfostraren skapar möjligheter för barnen att delta och påverka. Den hållbara utvecklingen bör tas i beaktande i all verksamhet inom småbarnsfostran och barnen bör beredas möjlighet att lära sig sådana levnadsvanor som sparar på och skyddar miljön eftersom de kommer att behöva den konsten i framtiden. Genom att göra saker, få erfarenheter och följa med växer barnen naturligt in i det miljötänkande som den hållbara utvecklingen står för. Då barnen uppskattas som kunniga och värdefulla aktörer känner de att de tas på allvar och blir hörda de känner att de kan och vill vara med och bära ansvar. Speciellt då det gäller små barn innebär den hållbara utvecklingen mycket konkreta frågor såsom t.ex. att sköta om sin kamrat, att undersöka näromgivningen och att lära sig mera hållbara vardagsrutiner. I och med arbetet för hållbar utveckling kan man förbättra välmågan, samhörigheten, trivseln och tryggheten inom småbarnsfostran.

20 20(49) 3.5 Barnet gläds genom att lära sig Barnet är till sin natur nyfiket: det vill lära sig nytt, dröja kvar vid och upprepa det som det redan har lärt sig. Att lära sig är för barnet en helgjuten upplevelse. Barnet övar upp och lär sig olika färdigheter och när barnet ställs inför nya sammanhang använder det alla sina sinnen för att kunna ta det nya till sig. I växelverkan med omgivningen och människorna inlemmar barnet kunskap och situationer i sin egen erfarenhetssfär, sina känslor och begreppssystem. Barnet lär sig bäst när det är aktivt och intresserat. När barnet fungerar på ett meningsfullt och betydelsefullt sätt blir det möjligt för barnet att uppleva glädje över att lära sig och lyckas. Trygga människorelationer är grunden för god inlärning och en positiv attityd till inlärning. När fostraren är engagerad i sitt arbete, d.v.s. medverkar till barnets fostran och inlärning, registrerar fostraren barnets känslolägen och emotionella välbefinnande. Fostraren lyssnar till barnet, ger barnet möjlighet att ta initiativ, välja det sätt att göra saker på som passar barnet bäst, utforska, göra slutledningar och uttrycka sina tankar. Inom småbarnsfostran skapar man ett positivt förhållningssätt till inlärning. Mångsidiga och stimulerande miljöer inom småbarnsfostran erbjuder barnet en glädjefull inlärning och betydelsefulla erfarenheter, stunder av framgång samt upplevelser. Glädjen av att lära sig upplever barnet genom att leva, vara, undersöka, pröva, öva, fundera, beundra, smaka och lukta. Fostraren erbjuder barnet en trygg miljö där varje barns individuella behov och intressen står i centrum. Fostraren strävar till att befrämja att det uppstår glädje av inlärning i barnets fostrings- och inlärningssituationer.

21 21(49) 3.6 Språkets betydelse inom småbarnsfostran Ett litet barn är ända från början intresserat av sin omgivning och bildar sig en uppfattning om den omgivande världen och sin egen plats i den. Språket är av central betydelse i det här sammanhanget. Språket är det betydelsebärande elementet när barnet utvecklar sina tankefunktioner och sin kommunikation. När barnet växer upp och dess tankefunktioner utvecklas ytterligare betonas språkets uppgift: språket anknyter till problemlösning, logiskt tänkande och fantasin. Förmågan att bemästra språket är en förutsättning för inlärning. I den tidiga barndomen har leken och sagorna en speciell betydelse för språkets utveckling hos barnet. De inverkar också på hur barnet formar sin världsbild. Att lära sig ett språk är alltid en skapande och personlig process med inslag av upprepning. Ett barn lär sig kulturbundna och sociala vanor och kommunikationsmodeller i sin kontakt med vuxna och andra barn. I den tidiga barndomen ger barnet uttryck för sina intentioner på ett helhetsbetonat sätt med hjälp av gester, miner och rörelser. Ett litet barn behöver en fostrare som känner till barnets individuella sätt att kommunicera. Fostraren lever sig in i och reagerar på barnets kontaktinitiativ och uppmuntrar barnets vilja till växelverkan. Samtidigt stärker fostraren barnets positiva jagbild och barnets vilja att bli godkänt. Så småningom lär sig barnet att klassificera fenomen med hjälp av begrepp och det lär sig att förstå fenomenens inbördes förhållanden. Barnet lär sig att ställa frågor och att svara på frågor. I samband med de dagliga rutinerna lär sig små barn ett språk som ansluter sig till olika situationer. De egna erfarenheterna, speciellt leken, får en framträdande plats i språkinlärningen. Med hjälp av språket formar barnen lekens syfte. Leken formas efter språket och barnet lär sig att använda språket i kontaktskapande syfte. Ett barn har en naturlig benägenhet att leka med språket. Ramsor och nonsensord hjälper barnet att få ett grepp om språkets formbundenhet. Barnets språkkognition övas upp. Barnen gillar också berättelser. Barnets egna, uppdiktade berättelser och skapande verksamhet i största allmänhet, t.ex. utgående från fostrarens sagor och berättelser, ökar barnets tillit till sina egna färdigheter och till att kontinuerligt uttrycka sig själv. Olika slag av litteratur platsar från första början i barnens värld. Litteratur introducerar den omgivande världen för barnet på ett mångsidigt sätt. Barnet övas upp inför den rikedom som språket bär på och barnets förmåga att lyssna tränas upp. Fostraren styr barnets observationer, visar hur man handlar i olika situationer och beskriver och förklarar olika händelser. Barnet erbjuds olika modeller för att lära sig språket och olika begrepp. Fostraren använder ett språk som barnet förstår. Barnet behöver en stimulerande och aktiverande uppväxtmiljö som stödjer språkets utveckling. Språket utvecklas i en miljö där barnet får ta del av både talspråk och skriftspråk. Barnets känslighet och förmåga att förstå ordlös och symbolisk kommunikation respekteras, stöds och stärks. Språket är av central betydelse i det sätt att agera som är typiskt för barn. Barnet behöver språket i sin verksamhet och språket utvecklas genom lek, rörelse, undersökning och genomkonstrelaterade upplevelser och konstbaserad uttrycksförmåga

22 22(49) Språket är ett verktyg för kommunikation, växelverkan, tänkande och för att kunna uttrycka sig själv. Alla ska ges en möjlighet att bli hörda och förstådda. Sjundeå är en tvåspråkig kommun där barnen i sin språkmiljö hör både det finska och det svenska språket. Utvecklandet av barnets språkliga färdigheter stöds genom att barnets språkoch uppväxtmiljö ordnas på barnets modersmål Samarbetet mellan biblioteket, skolorna och dagvården i Sjundeå I samarbete med kommunens bibliotek utvecklas barnet till en ivrig biblioteksanvändare. I Sjundeå har det uppgjorts en särskild plan för samarbetet mellan biblioteket, skolan och dagvården (SIVLTK ). Som utgångspunkt är att varje barn inom dagvården får komma på ett guidat biblioteksbesök en gång i året. Målet med biblioteksbesöket är att barnet bekantar sig med barnavdelningen och -böckerna samt med hur man ska behandla materialet och uppföra sig i biblioteket. Barn under 3 år lär sig hur man uppför sig i biblioteket, gör en biblioteksrunda och lär sig hur man ska behandla böckerna. Barn i 3-5 års ålder lär sig hur man ska uppföra sig i biblioteket, hur man lånar och returnerar böcker samt hur man frågar bibliotekspersonalen till råds. Barnen bekantar sig med bilder - och faktaböcker samt med olika evenemang som ordnas i biblioteket ss. sagostunder. Barngrupperna inom småbarnfostran kan delta i svensk- och finskspråkiga sagostunder som ordnas en gång i månaden. Småbarnsfostran ordnar olika utställningar och förevisningar över barnens arbeten. Biblioteket informerar om sina utställningar till de olika enheterna inom småbarnsfostran.

23 23(49) 3.7 Barnets sätt att fungera Att leka, röra på sig, att utforska, att undersöka och att uttrycka sig inom konstens olika områden är karakteristiska sätt för barnet att fungera och tänka. Barnets välbefinnande ökar och barnets uppfattning om sig själv och sina möjligheter att känna sig delaktigt stärks. När barnet fungerar på ett sätt som är naturligt uttrycker det samtidigt sina tankar och känslor. När fostrarna umgås med barn, talar till dem och observerar barnens aktiviteter öppnas en kanal till barnets sätt att tänka. När verksamheten planeras och verkställs beaktas barnets naturliga sätt att fungera. En planerad verksamhet styr den fostrande gemenskapens sätt att fungera. Språkets betydelse, olika innehålls mässiga inriktningar och barnets inlärning skall beaktas när ramarna läggs upp. Småbarnsfostran utvecklas på ett helhetsmässigt plan när man utvärderar barnets och den fostrande gemenskapens sätt att fungera i barnets inlärningsmiljö Barnets lek Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet För barn är leken ett självändamål och de njuter av att leka. Barnen leker inte för att lära sig utan lär sig medan de leker. Leken är att betrakta som ett förhållningssätt snarare än aktivitet av ett visst slag. Barnens uppfattning om vad som är lek varierar också. Lek är till sin karaktär social verksamhet: de andra barnen i gruppen inverkar i hög grad på lekens förlopp. De minsta barnen leker gärna tillsammans med vuxna eller med ett äldre barn. I ett tidigt skede börjar barnen aktivt forska i föremålen omkring sig, vilket bidrar till att forma barnens fantasilekar. Då lösgör sig barnet från den rådande situationen och de rådande förhållandena och får de första impulserna på det abstrakta tänkandets område. Regellekar attraherar speciellt äldre barn. I sina lekar använder barnen allt det som de har sett, hört och varit med om. Barnet härmar och skapar nytt när det leker. Element i den omgivande världen och inslag från barnets fantasivärld vävs samman i leken. Allt som leken uttrycker är betydelsefullt för barnet även om allt som är betydelsefullt för barnet inte uttrycks i barnets lekar. Barnet leker inte för att lära sig men lär sig då det leker. Leken är barnets sätt att fungera. Kunskapen om lekens olika utvecklingsskeden och lekkultur hjälper fostraren att skapa en bra och stimulerande lekmiljö. Leken utvecklar och hjälper barnet i bl.a. följande saker: motoriken, bemästrandet av känslorna, fantasin, lärandet, sociala färdigheter, beaktandet av andra, tåla motgångar, genomgång av olika saker, växelverkan, språklig inlärning och att följa reglerna. Leken utvecklar också barnets tänkande. Det lilla barnet leker i växelverkan med en vuxen eller med ett äldre barn. Utforskandet av sakerna i barnets omgivning övergår till fantasilek, vilket innebär början till fantasi och abstrakt tänkande. Äldre barn lockas av regellekar. I leken använder sig barnet av allt det sett, hört och upplevt.

24 24(49) För att kunna stöda barnets lek iakttar och specificerar fostraren leksituationerna; dokumenterar leksituationerna, barnets intressen och beaktar barnets behov. För att leken skall lyckas krävs för det mesta direkt eller indirekt vägledning. Fostraren skapar, upprätthåller och förnyar medvetet lekmiljön så att den fyller behoven och ger konkreta redskap för leken. Det utvecklingsskede som barnet är i och barnets intressen beaktas Den fostrande gemenskapens roll i sammanhanget Det sätt på vilket fostrarna förhåller sig till ett lekande barn inverkar ofta på hur barnet upplever tillfredsställelse i sin lek. Omsorgsfull observation och förmåga att klassificera barnens olika lekar och de situationer som barn leker i förutsätts av fostrare. Sensitiva och engagerade fostrare känner igen barnens initiativ, som de antingen ger uttryck för i ord eller på annat sätt. De förmår svara på barnens initiativ: barnen får den frihet som de behöver även om en lyckad lek ofta förutsätter indirekt eller direkt vägledning. Barnets ålder, förmåga att leka, lekens art och andra situationsbundna faktorer är bestämmande för om fostraren skall delta i leken eller var en utomstående betraktare. Den indirekta vägledningens syfte är att berika leken t.ex. med fantasier eller med redskap. Fostrarna förstår gruppens betydelse som det element som möjliggör barnets spontana lek. De visar att de uppskattar barnens lek genom att lyssna till barnen, vilket innebär att de observerar hur leken framskrider och kommunicerar med barnen. Fostrarna bekantar sig också med den verklighet som barnets lek avspeglar genom att följa utvecklingen inom t.ex. barnens populärkultur i vilken media numera har en framträdande roll. Fostrarna kan klassificera lekarna utgående från barnens inlärning. De förstår lekens betydelse för barnens fantasi, för barnets förmåga att sätta sig in i en annan persons situation, för de sociala kontakterna, för språklig inlärning och för de fysiska aktiviteterna. Fostrarna är medvetna om och kan dra nytta av det sätt på vilket barnens lek relaterar till alla tänkbara funktioner som är viktiga för barnet. Samtidigt kan fostrarna ge plats för de spontana och tidvis t.o.m. våldsamma uppslag till olika lekar som barn vill leka. Barnets inlärningsmiljö Att medvetet skapa ramar för barnets lek och att upprätthålla och förnya barnets inlärningsmiljö är en väsentlig del av småbarnsfostran. Att forma inlärningsmiljön så att den berikar barnet grundar sig på fostrarnas sakkunnighet om lekens utvecklingsskeden och om lekens kulturella

25 25(49) aspekter. När inlärningsmiljön formas beaktar man också de varierande och aktuella teman som barnen intresserar sig för. Allt efter förmåga deltar barnen i det arbete som utförs för att upprätthålla och förnya inlärningsmiljön. Föräldrar kan med fördel också delta i det arbete som utförs för att skapa en stimulerande inlärningsmiljö för barnen. När utrymmen planeras för aktiviteter inomhus och utomhus beaktas barnens ålder och utveckling och de olika lösningar som barnens lekar kräver med avseende på tid, utrymme och utrustningsnivå. Redskapen skall vara tillräckliga, mångsidiga och vid behov gå att forma. I mån av möjlighet byggs lekomgivningen ut så att den omfattar närmiljön och naturen Fysisk aktivitet Erfarenheter som är betydelsefulla för barnet Daglig fysisk aktivitet är grunden för barnets välbefinnande och för en sund tillväxt. Fysisk aktivitet stimulerar barnets tankeverksamhet och barnet upplever glädje, uttrycker sina känslor och lär sig nytt. Fysisk aktivitet innebär också fart och upplevelser. Barnet vet var gränserna går när det blir svettigt och känner sig andfådd. Redan i tidig ålder läggs grunden till en livsstil som innehåller element av fysisk aktivitet. Att röra på sig är ett naturligt sätt för ett barn att lära känna sig själv, andra människor och sin omgivning. En sund självkänsla hos barnet bottnar i barnets medvetenhet om sin egen kropp och hur kroppen går att bemästra. Den fostrande gemenskapens roll i dagens samhälle Barnet skall ges möjlighet att röra sig dagligen i den miljö där det vistas. Besluten inom den fostrande gemenskapen skall beakta barnets behov av att röra på sig. Omgivningen skall sporra till rörelse och motion. Hinder skall undanröjas i den miljö där barnet vistas och barnet skall lära sig hur man rör sig på ett tryggt sätt i den. Fysisk aktivitet skall vara en del av barnets vardag. Barn som rör sig litet skall uppmuntras till ökad fysisk aktivitet. Regelbunden, handledd fysisk aktivitet är viktig för barnets utveckling och motoriska inlärning som helhet. Viktigt är att fostrarna parallellt utnyttjar olika undervisningsmetoder. Vidare skall den motoriska utvecklingen hos varje barn följas upp regelbundet. När aktivitet på ett motoriskt plan införlivas i verksamheten och i undervisningen förbättras barnens möjligheter att lära sig. När den fostrande gemenskapen gemensamt lägger fram olika möjligheter för hur verksamhetskulturen kan gynna fysisk aktivitet av olika slag läggs grunden för undervisning av hög kvalitet i hälsa och motion, vilket har positiva effekter på barnens inlärning. Barnets inlärningsmiljö En god inlärningsmiljö stärker barnets naturliga vilja att röra sig, väcker en vilja hos barnet att lära sig nya saker och sporrar barnet att utveckla sina egna färdigheter och att leka. Miljön skall erbjuda utmaningar i lämpliga doser i den här riktningen. Gården är en naturlig lekplats för barnet och den skall aktivera barnet att leka. Barnen skall kunna använda de redskap som finns för spontana aktiviteter av olika slag, t.ex. lek och motion. De möjligheter till olika aktiviteter som den omgivande naturen och närområdet erbjuder skall också tas tillvara. När lokaler planeras och används skall man satsa på flexibla lösningar. Ett lekande barn behöver utrymme. Även inomhus skall barnen erbjudas möjlighet till fartfylld rörelse, lek och spel.