Hållbar nöt- och lammköttsproduktion en idéskiss

Transkript

1 Hållbar nöt- och lammköttsproduktion en idéskiss Karl-Ivar Kumm Institutionen för ekonomi Sveriges lantbruksuniversitet Rapport MAT 21 nr 2/2002

2 2

3 Förord Ett uthålligt lantbruk innefattar ett bibehållet öppet odlingslandskap med förutsättningar för bevarande av den biologiska mångfalden. I takt med att mjölkföretag upphör och antalet nötkreatur totalt sett sjunker är emellertid såväl det öppna landskapet som arters fortlevnad hotat. Denna utveckling är i hög grad en konsekvens av bristande lönsamhet inom bl a den renodlade köttproduktionen. Marknaden och de produktpriser som där råder kan den enskilde inte påverka men däremot kan såväl produkternas kvalitet som produktionskostnaderna styras på gården. Inom forskningsprogrammet MAT 21 - uthållig livsmedelsproduktion har denna fråga uppmärksammats och bearbetats i form av ett syntestema under ledning av Agr Dr Karl-Ivar Kumm vid Institutionen för ekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet. Delfinansiering har skett genom anslag från SLU Kontakt samt ett stipendium från Stiftelsen Carl XVI Gustafs 50-årsfond. Arbetet har också varit en del av ett EU-projekt vid länsstyrelsen i Karlstad. I föreliggande arbete redovisar Karl-Ivar Kumm ett förslag på hur en framtida kostnadseffektiv betesbaserad köttproduktion skulle kunna utformas. Vad som här föreslås bedöms uppfylla de djurskydds- och miljökrav som nu gäller men har ej praktiskt fullt ut prövats ännu. Avsikten med rapporten är främst att ge idéer om hur nuvarande traditionella köttproduktion kan effektiviseras samt att här utifrån väcka debatt om vad som kan antas vara god djuromsorg och konsumenters inställning. Idén bör utvärderas efter försök med praktisk tillämpning. Rune Andersson Programchef MAT 21 Åke Clason Chef SLU Kontakt Bo Algers Forskningsansvarig djurhållning, MAT 21 3

4 Innehåll Idén i koncentrat 5 Behov av hållbar köttproduktion 6 Tappar marknadsandelar 6 Fördubbling behövs 7 Tio kritiska framgångsfaktorer 8 1 God djurtillväxt och foderomvandling 8 Djurens termoneutrala zon 8 Vindskydd motverkar köldstress 8 Mjuk övergång mellan bete och utfodring 9 2 Hög andel bete 9 Vinterbete sparar foder 9 3 God djuromsorg 10 Frisk luft ger friska djur 10 Minska smittspridningen 10 4 Skydd av mark och vegetation 11 Undvik söndertrampning 11 5 God naturvård 12 6 Gott växtnäringsutnyttjande 12 Bädd och skog fångar ammoniak 12 Flisad GROT kan bli bäddmaterial 13 Bark verkar långsamt 13 Vegetation som skydd mot växtnäringsläckage 13 7 Låg beteskostnad 14 Stängselkostnaden kan minskas 14 Inkludera skog i fållan 14 Sambete 14 8 Låg byggnadskostnad 15 Två visten 15 Barkbädd ger torr och ren liggplats 15 Barrskog eller staket ger vindskydd 16 Foder och vatten 16 9 Acceptabel lönsamhet 16 Resultat från försök med utegångsdjur Tillstånd och kontroll 17 Nöt- och lammköttsproduktion i Nordamerika 18 Erfarenheter från utedrift i Sverige 20 Referenser 22 Personkontakter 24 4

5 IDÈSKISS Idén i koncentrat Ett produktionssystem som förhoppningsvis kan bli både ekonomiskt och miljömässigt hållbart skisseras för nöt- och lammköttsproduktion. Systemet är främst avsett för skogsbygder och utmärks av: Förlängd betesperiod som förutom sommaren även innefattar snöfria perioder med bärig mark vintertid. På så sätt minskar kostnaderna för foderskörd och gödselspridning samtidigt som djuren kan bete sig naturligt. Vinterbetet omfattar endast del av dagen och styrs med flyttbara elstängsel för att förbättra utnyttjandet och minska riskerna för trampskador och gödselanhopning. Vinterviste i anslutning till vinterbetet. Vistet placeras på kulle eller i södersluttning och består av bark- eller flisbädd omgiven av vindskydd på tre sidor samt foderhäckar i anslutning till tak. Vindskyddet kan vara en välsluten skogskant eller ett vindskyddsstaket. Taket är så stort att djuren kan äta och ligga utan att bli blöta. Längs foderhäckarna och under taket kan kalvnings- och lamningsboxar upprättas med flyttbara grindar som annars används för djurhantering. Förflyttning av vintervistet med något eller några års mellanrum för att säkerställa tillgång på lämpligt vinterbete och förhindra anhopning av växtnäring. Efter några år återkommer vistet till tidigare ställe. Man måste därför ha vind skydd och tak på flera ställen medan foderhäckar och grindar kan flyttas mellan vistena. Stora betesfållor som inkluderar anslutande marginell åker och skog för att öka betestillgången och minska stängselkostnaderna. Vid kontrollerat sommarbete skadar djuren inte skogen. Skogskanter utgör solskydd för djuren. Low capital High management. Det fordras mycket god skötsel för att förena låga investeringar och hög betesandel med god djurtillväxt, marknadsanpassad slakt, god djuromsorg och god natur- och miljövård. Exempel på vintervisten med spjälstaket som vindskydd (överst) och med tät granskog (nederst). Taket är så stort att djuren kan äta och ligga utan att bli blöta. För att undvika anhopning av gödsel kan fl era vintervisten behövas. Teckning Björn Lundkvist. 5

6 IDÈSKISS Behov av ett nytt produktionssystem Syftet är att finna ett produktionssystem för nöt- och lammköttsproduktion som är ekonomiskt hållbart samtidigt som det uppfyller högt ställda krav på djur- och miljöskydd. Systemet är främst utformat för skogsbygder där det traditionella jordbruket är på tillbakagång och där befintliga byggnader ofta är olämpliga för rationell köttproduktion. Ekonomiskt hållbar betesdrift är viktig inte bara för lantbrukare utan också för naturvårdens intresse av att uthålligt hävda naturbetesmarker och skogsbygdsåkrar. Nuvarande svenska system för betesbaserad köttproduktion är i många fall beroende av bidrag och stöd och skulle få svårigheter om dessa minskade. Nedan beskrivs varför det är viktigt att hitta produktionssystem som ökar den betesbaserade nöt- och lammköttsproduktionens ekonomiska hållbarhet. Därefter anges olika krav för att produktionen ska bli ekonomiskt och i vid bemärkelse miljömässigt hållbar samt olika åtgärder för att uppfylla dessa krav. Motiv, krav och åtgärder underbyggs med statistik, vetenskaplig litteratur och praktisk erfarenhet. Åtgärderna bildar tillsammans det föreslagna produktionssystemet. Naturligtvis kan praktiska tillämpningar inskränkas till att komplettera befintlig produktion med enskilda komponenter. Den konkreta utformningen av detaljer påverkas också av vilken typ av betesdjur det är frågan om. Delar av det föreslagna produktionssystemet är ännu oprövat i praktiken och bör därför ingående prövas med hänsyn till bland annat djurmiljö, miljöskydd, markvård, produktionseffektivitet och ekonomi innan det eventuellt förs ut i praktisk tillämpning. Tappar marknadsandelar Svenskt nöt- och lammkött förlorade marknadsandelar till importkött och inhemskt grisoch fjäderfäkött under 1990-talet. Självförsörjningsgraden för nöt- och lammkött var endast 77 respektive 47 procent år 1999 (Jordbruksverket, 2000). Antalet mjölkkor har minskat under en längre tid. I början av 1990-talet kompenserades detta genom att antalet övriga nöt och får ökade. Sedan mitten av 1990-talet har emellertid även dessa minskat i antal. Antalet besättningar med övriga nöt och får minskade med närmare 20 procent mellan 1995 och 1999 (Jordbruksstatistiska årsböcker). Framtida hot mot den svenska nöt- och lammkötts produktionen är internationell konkurrens, snabb produktivitetsökning i svin- och kycklingproduktionen, stor andel åldrande producenter och eventuell minskning av stöden. Framtida möjligheter är bland annat arealer som friställs när mjölkproduktion läggs ned. Under 1990-talet minskade antalet mjölkbesättningar i Sverige med över (Jordbruksstatistiska årsböcker). 6

7 IDÈSKISS Fördubbling behövs Enligt en framtidsstudie från Naturvårdsverket måste antalet dikor och tackor i det närmaste fördubblas till år 2021 för att nå uppställda naturvårdsmål (Naturvårdsverket, 1997). En sådan ökning kan göra Sverige självförsörjande på nöt- och lammkött trots att mjölkkorna minskar i antal. För hållbar expansion fordras troligen att välskötta köttföretag ger minst följande ersättning till arbete, kapital och mark: 1. Lantarbetarlön inkl lönekostnadspåslag för insatt arbete. Bland andra många potentiella nystartare torde kräva högre arbetsersättning. 2. Bankränta på investeringar. Med hänsyn till risken för kapitalförluster vid minskade stöd och ökad konkurrens torde många dessutom kräva risktillägg på fasta investeringar med lågt alternativvärde. 3. Markersättning motsvarande bästa alternativa användning. Utan sådan ersättning kommer inte passiva markägare att ställa mark till förfogande i tillräcklig omfattning. Transaktionskostnader för att komma över ny mark kan höja kostnaden ytterligare. Dessa lönsamhetskrav torde vara möjliga att uppfylla i Sverige med våra priser och stöd, om vi kunde tillämpa nordamerikansk produktionsteknik med hög betesandel, minimala byggnadsinvesteringar och låg arbetsåtgång per djur. I Sverige kan vi inte tillämpa denna teknik fullt ut på grund av ägosplittring, djurskyddskrav och förhållandevis milda och nederbördsrika vintrar, som leder till söndertrampad och gyttjig mark vid fri utedrift. Komponenter bör dock kunna överföras från Nordamerika. Erfarenheten visar att välordnad övervintring ute kan fungera bra även i Sverige och ge djuren bättre livskvalitet än många konventionella system. Se vidare Nöt- och lammköttsproduktion i Nordamerika och Erfarenhet av utedrift i Sverige i slutet av rapporten. 7

8 IDÈSKISS Tio kritiska framgångsfaktorer Ett antal krav måste uppfyllas för att nöt- och lammköttsproduktion ska vara miljömässigt och ekonomiskt hållbar. I den här rapporten presenteras tio krav tillsammans med exempel på åtgärder för att uppfylla dem. De tio kraven är: 1. God djurtillväxt och foderomvandling 2. Hög andel bete 3. God djuromsorg 4. Skydd av mark och vegetation 5. God naturvård 6. Gott växtnäringsutnyttjande 7. Låg beteskostnad 8. Låg byggnadskostnad 9. Acceptabel lönsamhet 10. Tillstånd och kontroll Samtliga krav måste uppfyllas. Det innebär bl.a. att god djurtillväxt, foderomvandling och djuromsorg måste uppnås inom ramen för billiga vintervisten. Hög andel bete, blan annat genom vinterbete, ska kunna förenas med skydd av mark och vegetation och gott växtnäringsutnyttjande. 1 God djurtillväxt och foderomvandling Ett första krav är god djurtillväxt och foderomvandling samt marknadsanpassad uppfödning. För detta krävs fl era åtgärder. En är utfodring anpassad till djurens fysiologiska behov och marknadens krav på slaktkroppskvalitet och leveranstidpunkt. För att lyckas krävs bland annat foderanalys, gruppindelning och tidvis kompletteringsutfodring på bete. Ranglåga djur tillförsäkras tillräckligt med foder genom gruppindelning. Hö kompletterar fruset ensilage under köldperioder. För att uppnå slaktmognad kan betesdjuren behöva slutgödas. Ytterligare en åtgärd är att hålla djuren i den termoneutrala zonen hela året. Höst, vinter och vår kräver detta tillräcklig utfodring samt viste som ger vind- och nederbördsskydd samt torr och ren liggplats. Vistet placeras i ett område med gott lokalklimat nära vinterbete på kulle eller i södersluttning. Placeringen av vintervistet nära lämpligt vinterbete underlättar mjuk övergång mellan bete och skördat foder. Sommartid krävs solskydd från träd eller tak. Djurens termoneutrala zon Den termoneutrala zonen avgränsas av den nedre och övre kritiska temperaturen. Om den nedre kritiska temperaturen underskrids eller om den övre överskrids, så ökar foderbehovet och/eller försämras tillväxten. Den termoneutrala zonen ligger inom intervallet -20 C till +30 C för dikor och vuxna får på underhållsfoder. Vid högre utfodring och produktion ligger den lägre, t.ex. mellan -35 C och +10 C för stutar under slutgödning. För nyfödda kalvar och lamm ligger den över +10 C. För äldre herefordkalvar ligger den över -10 C. Vid blåst och väta höjs den nedre kritiska temperaturen. Väta har dock relativt liten effekt om det är vindstilla. Under klara, kalla vinternätter blir värmeutstrålningen hög från utedjur, vilket kan sänka den effektiva omgivningstemperaturen 10 C (Christopherson, 1981 och 1994). Vindskydd motverkar köldstress Skotska försök med övervintrande unga stutar visar att köldstress kan minska tillväxten vid given utfodring. Tillväxtminskningen motverkades om djuren fick tillgång till väderskydd. Väggar visade sig därvid vara viktigare än tak. Tillväxten vid enbart väggar var nästan lika hög som vid väggar plus tak. Både dessa skotska försök och kanadensiska 8

9 IDÈSKISS försök visar att djur som utfodras intensivt är mindre beroende av väderskydd, vilket beror på att snabbt växande djur har hög värmeproduktion (Hedendahl, 1996). Amerikanska modellberäkningar visar att vind och smutsig eller blöt hårrem kan öka behovet av underhållsfoder redan vid temperaturer något över 0 C. Ökningen är större om djuren är av mjölkras och magra. Den är obetydlig för välnärda hereforddjur. Vid -25 C har foderbehovet ökat betydligt utom för torra, rena och vindskyddade djur under slutgödning (Fox och medarbetare, 1988). Mjuk övergång mellan bete och skördat foder En ytterligare åtgärd för att uppfylla kravet på god tillväxt och foderomvandling är en mjuk övergång mellan vinterfoder och bete, vilket allmänt rekommenderas för att ge våmfloran tid att anpassa sig (Nötkött, 1991). Detta underlättas av vinterviste nära lämpligt vinterbete. Även vid välplanerad övergång mellan stallutfodring och bete kan tillväxten den kommande betesperioden bli lägre hos innedjur än hos djur som har gått ute föregående vinter och successivt anpassat sig till bete. Detta antyds av ett svenskt försök med mjölkrasstutar där den ena gruppen stod inne på spaltgolv, medan den andra gruppen gick ute den andra vintern. Utegångsgruppen växte signifikant bättre den påföljande gemensamma betesperioden (Dolby och medarbetare, 1995; Redbo och medarbetare, 1996). Ett annat svenskt försök med slaktungnöt visade lägre vintertillväxt hos djur som gick ute på vintern än hos djur som var inne, men högre tillväxt påföljande sommar hos utegångsdjuren och likvärdiga slaktvikter (Granström och medarbetare, 2000). Liknande resultat erhölls i ett amerikanskt försök där man jämförde kvigor på bete året runt med kvigor som gick på bete sommartid och utfodrades med skördat foder vintertid. De kvigor som stannade kvar på betet växte visserligen sämre under vintern men betydligt bättre under andra sommaren. Vid slutet av andra sommaren var de som övervintrat på betet störst (Olson och medarbetare, 1992). Hög andel bete Ett andra krav för hållbarhet är en hög andel bete. Bete som djuren själva skördar är billigare än mekaniskt skördat foder. Genom att förlänga betesperioden höst, vår och snöfria perioder vintertid sparas skördat foder. Samtidigt sprider djuren själva en del av gödseln, vilket också sparar maskinarbete. Sena höstar kan bland annat fodermärgkål komplettera vallbete. 2 Vinterbete sparar foder Erfarenheter från Kanada visar att betydande mängder skördat vinterfoder kan sparas genom förlängd betessäsong för köttnöt även i områden med stränga vintrar (Klein, 1994; Lestiwika, 1999; Western Forage/Beef Group, 2001). I ett eget opublicerat observationsförsök i Värmland med SRB-kvigor kunde betessäsongen det aktuella året förlängas med en månad på hösten och en månad på våren tack vare att djuren övervintrade utomhus i anslutning till ett lämpligt vinterbete. Snöfria perioder mitt i vintern minskade kvigornas hökonsumtion procent tack vare att de kunde vinterbeta. 9

10 IDÈSKISS 3 God djuromsorg Ett tredje krav för hållbarhet i produktionen är god djuromsorg. Djuren bör ha möjlighet till naturligt beteende genom bete året runt när marken är snöfri och bärig. Halk- och vrickningsskador på isig och spårig mark undviks genom att djuren hålls i viste under riskperioder. Vistet placeras på torr plats och utformas så att djuren har god sikt vilket ger trygghet. Alla djur måste tillförsäkras termoneutralt klimat, torr och ren liggplats, tillräcklig näringstillförsel och mjuk övergång mellan olika foderslag. Lågrankade djur tillförsäkras tillräckligt foder genom gruppindelning. Frekvent tillsyn, sakkunnig hullbedömning och professionell vård är också viktiga åtgärder för att uppfylla kravet på god djuromsorg. Djuren ska ha individuell tillsyn och vård vid kalvning/lamning. Vid utedrift bör djuren inte kalva/lamma under kall årstid. Stress undviks vid hälsokontroll, behandling och transport genom att djuren är vana att bli hanterade och förknippar detta med positiva upplevelser av utfodring. Djur ska stressfritt kunna fångas in i till exempel låsbar foderhäck eller hanteringsanläggning. Sjuka djur ska kunna föras åt sidan i uppvärmningsbart utrymme. Frisk luft ger friska djur Amerikanska erfarenheter som refereras av Hedendahl och medarbetare (1996) tyder på att nötkreatur uppfödda utomhus generellt sett är friskare och mer välmående än djur uppfödda inomhus. Högre koncentration av mikroorganismer i inomhusluften kan vara en förklaring. I Nötkött (1991) betonas att hälsotillstånd och trivsel hos kalvar och ungdjur starkt påverkas av luftens kvalitet vad gäller innehållet av skadliga gaser, partiklar och luftburna virus. En god allmän regel för lufthygien är att den bör komma så nära den yttre, friska luftens kvalitet som möjligt. Detta talar till fördel för den oisolerade, väl genomluftade byggnaden, som i första hand är ett lä- och regnskydd för djur och skötare. Sjödin och medarbetare (1994) skriver att risken för lunginflammation och andra infektionssjukdomar är mycket liten hos får som vistas ute året runt. Minska smittspridningen Mätningar i Värmland visar att vattnet i åar och älvar i flertalet fall inte håller godtagbar dricksvattenkvalitet för husdjur. Sommarvärme och liten omsättning bidrar till ökade bakteriehalter. När djuren går ut i vattnet för att dricka förstör de ofta själva vattnet genom spillning och tramp som rör upp bakterierikt bottenslam. (Nils-Erik Hansson, personlig kommentar). För att motverka att djuren förorenar sitt dricksvatten finns anordningar med vilka djuren själva kan pumpa upp bäckvatten till en högre belägen vattenkopp. Kanadensiska försök visar att köttdjur i många fall växer bättre om de får rent och friskt vatten än om de dricker vatten från grävda dammar. Som tänkbara orsaker 10

11 IDÈSKISS anges smittoämnen, hög salthalt, blågröna alger eller dålig smaklighet hos dammvattnet (Western Forage/Beef Group, 2001). Om djuren är installade på konventionellt sätt lagras gödseln en tid innan spridning sker, vilket minskar antalet smittsamma mikroorganismer. Vid okontrollerad utedrift kan mycket gödsel ansamlas på en liten yta, som blir genominfekterad. Smittan kan föras vidare vid avrinning till yt- och grundvatten och drabba tama djur, vilda djur eller människor. Vid utedrift ökar också risken för smittspridning mellan tama och vilda djur (Ann Albihn, personlig kommentar). Dessa risker torde vara väsentligt mindre vid den typ av vinterviste och kontrollerat vinterbete som beskrivs i föreliggande rapport. Ren luft och liten smittospridning kan åstadkommas på flera sätt: Djuren hålls på bete eller i utomhusvistelse med låg halt av damm, ammoniak och smittämnen. Smittspridningen minskar om kalv- och lammbete parasitsaneras genom betesvila, växelbete eller växtföljd. Nyinköpta djur från olika besättningar hålls åtskilda i olika visten. Djuren hindras från att förorena sitt dricksvatten eller foder med gödsel. Kontakt med smittbärande vilt, fåglar och gnagare hindras genom att undvika anhopning av foderrester. Skydd av mark och vegetation Ett fjärde krav för hållbarhet är skydd av mark och vegetation. Det kan uppnås genom att tillåta höst-, vinter- och vårbete endast när marken är bärig. I övrigt är djuren i vinterviste under dessa årstider. Risken för markskador är mindre vid vinterbete med får än med nöt. Andra åtgärder för att skydda mark och vegetation är att ge allt foder i foderhäckar för att undvika foderspill som kväver vegetationen. Med körbar väg till vinterviste och/eller foderförråd vid vistet undviks körspår. Skogsskador minimeras genom att utnyttja skogskant och inte hela skogen som väderskydd. 4 Undvik söndertrampning Övervintring utomhus utmärks ibland av att djuren hela vintern går i en inhägnad utan några större fasta installationer. Utfodringen flyttas ofta för att minska söndertrampning av marken och ansamling av gödsel. Trots detta blir marken lätt upptrampad och gödseln ojämnt fördelad. Djurens tramp på ofrusen mark med hög vattenhalt blottlägger bar jord, skadar växttäcket, försämrar markens infiltrationsförmåga och ökar erosionen. Den söndertrampade vegetationen växer sämre nästa sommar, vilket leder till skördeförluster och sämre upptag av kvarvarande kväve. Den försämrade infiltrationskapaciteten och erosionen ökar riskerna för fosforförluster (Heyman, 1999; Western Forage/Beef Group, 2001). Genom att avgränsa höst-, vinter- och vårbete till delar av dagen under perioder då marken är bärig torde det mesta av de nämnda produktions- och miljöriskerna elimineras. Att begränsa djurens uppehållstid på betet utanför vegetationsperioden är viktigt även för att begränsa nitratutlakning och ammoniakavgång från urinen. På de begränsade ytor där djurens urin faller blir nämligen kvävekoncentrationen hög och förlustrisken stor när det inte finns växtlighet som tar upp kvävet (Addiscott, 1991). Erfarenheter från Nya Zeeland tyder på att erosionsskador och därmed sammanhängande växtnäringsförluster är större på mark som betas med nöt än på mark som betas med får (Ledgard, 1994). 11

12 IDÈSKISS 5 God naturvård Naturvårdsbete mot skälig betalning kan bidra till ökad ekonomisk hållbarhet. Naturvårdstjänsterna kan bestå av: ordinärt naturvårdande sommarbete på egna och andras i annat fall obetade marker speciella naturvårdsåtgärder, till exempel vinterbete för att hålla nere vegetation som djuren ratar sommartid eller bortförsel av växtnäring som skadar fl oran genom att styra betesdjurens viloplatser (gödslingsplatser) till områden där näringen inte är till skada. Det senare är särskilt viktigt vid tillskottsutfodring. Särskilt bete på andras mark och speciella naturvårdsåtgärder kan kräva förflyttning av djur. Detta underlättas av tama djur och hanteringsanläggningar i form av flyttbara grindar. 6 Gott växtnäringsutnyttjande Ett sjätte krav på hållbarhet är gott växtnäringsutnyttjande för att förhindra vattenoch luftförorening. Kravet kan uppfyllas genom följande åtgärder: skydda mark och vegetation som tar upp kväve (N) och fosfor (P) och förhindrar erosion (se krav 4) undvika överutfodring av N och P. Detta förutsätter bl a foderanalyser och gruppvis utfodring motverka växtnäringsanriknng i mark genom att vinterbetet begränsas till en liten del av dygnet och fl yttas mellan år övervintra djuren i lämpligt placerat vinterviste med bark-/fl isbädd. Urin sipprar ner i bädden där urea omvandlas till ammonium i den sura miljön. Detta binds i utbytbar form eller immobiliseras av mikroorganismer vid komposteringsprocessen. Komposten blir jordförbättringsmedel. Ammoniak som avdunstar fångas delvis upp i omgivande skog. P fastläggs i bädd och underliggande jord, som bör vara podsolerad skogsmark. Träcken, vars N är svårlösligt, skrapas bort och lagras på skyddat ställe före spridning eller blandas in i bädden. Borttransport av N och P med inströmmande ytvatten förhindras genom att vistet placeras på kulle eller i sluttning med kantdike uppströms. Skog och jordbruksgrödor nedströms tar upp näring som eventuellt utlakas från bädden. Bädd och skog fångar ammoniak Det är trolig att N i träck och urin, som faller på barkbädd anlagd på podsolerad skogsmark, till stor del fastläggs i bädd och mark. Denna immobilisering gynnas av hög kol/ kväve-kvot i bädd och mark, vilket beror på att kväve då är begränsande för mikroorganismerna och därmed tas upp av dessa. Ammonium som bildas från urea vid urinens nedbrytning absorberas i den sura barken eller podsolen och förloras därför troligen inte i någon större utsträckning till luften. Erfarenhet av skogsgödsling med urea visar att den i mycket stor utsträckning fastläggs i det översta markskiktet. P i gödseln binds som svårlösliga järn- och aluminiumfosfater i den sura skogsmarken (Edlund, 1994; Lundmark, 1986; Melin, 1986; Nohrstedt, 2000). Inblandning av torv i halmströbäddar minskar ammoniakavgången (Jeppsson, 1999). Av den ammoniak som trots allt lämnar bädden fångas en stor del upp av kringliggande skog. Upp till 60 procent av den ammoniak, som lämnar en tre meter hög utsläppskälla, kan fångas upp av skog inom två kilometers radie. 40 procent kan fångas upp inom 600 meter. Andelen som fångas upp är ännu större från källor nära mark omgiven av skog än från källor som är högt belägna eller omgivna av åkergrödor med hög ursprunglig kvävehalt (Ashman, 1998; Fowler, 1998; Sutton, 1992). Höga koncentratio- 12

13 IDÈSKISS ner av ammoniak i luften kan leda till barrskador och i svåra fall till att träden dör. Detta har kunnat iakttas nära större fjäderfäanläggningar. Mer måttligt ökat ammoniaknedfall, vilket kan förväntas i anslutning till djupströbäddar, kan möjligen förbättra skogstillväxten i områden med kvävebrist i varje fall om det kompletteras med vitaliseringsgödsling med andra näringsämnen än N. Detta antyds av att tillväxten hos gran i Sydsverige ökat under två på vardera följande generationer från 1880 till 1989, troligen beroende på att kvävenedfallet ökat från en mycket låg nivå till 20 kg N/ha och år (Eriksson och Johansson, 1993). Flisad GROT kan bli bäddmaterial Ammoniaknedfallet ökar kväveinnehållet i skogsbestånden och kan därför öka risken för kväveutlakning efter slutavverkning. Denna risk kan troligen motverkas genom att man för bort grenar och toppar (GROT) som i barren innehåller största delen av kvävet (Lundborg, 1997). Det finns dock inte några svenska studier som visar entydig effekt av GROT-uttag på markens förråd och omsättning av kväve. Däremot visar ett par sydsvenska studier att utlakningen av kväve och andra näringsämnen minskar om GROT avlägsnas från hyggen (Nohrstedt, 2000). GROT kan efter flisning användas som bäddmaterial i vintervisten. Erfarenheter från Storbritannien visar emellertid att bädden bör bestå av 7-8 cm grov flis för att fungera bra. Sådan flis kräver grövre stamved som råvara (Lowman). Bark verkar långsamt En barkbädd som har utnyttjats för utegående nötkreatur under 20 år innehöll väsentligt mera N, P och K än färsk bark, men kvävets växttillgänglighet är låg. Den gödselpåverkade barken kan därför inte utnyttjas som snabbverkande kvävegödselmedel. Däremot ger den en långsiktig växtnäringsleverans och förbättrar humushalten och markens växtnäringshållande förmåga. Betydande mängder ammonium har adsorberats i lerjord under bädden (Öhrn, 1998) Färsk bark som lagts ut i tjocka lager i lågproduktiv tallskog har i det närmaste fördubblat trädens diametertillväxt under en 24-årsperiod och fört med sig invandring av växtlig gran. Det dröjde emellertid cirka 10 år från barkutläggning tills träden började öka sin tillväxt (Solbraa, 1999). Bark som legat i en ströbädd har säkerligen större och snabbare växtnäringseffekt än färsk bark. Den näring som ansamlats i ströbädden bör helst recirkuleras i livsmedelsproduktionen. Men eftersom ströbäddsbarken torde ha relativt långsam och osäker växtnäringseffekt finns det fördelar att använda den på skogsmark i stället för på åker där man vill ha en säker effekt det enskilda året. Jämn spridning är heller inte lika viktig i skog där trädens rotsystem täcker en stor yta. Mindre krav på jämn spridning minskar spridningskostnaden. Vegetation som skydd mot växtnäringsläckage Växtnäringstransport med markvatten uppifrån och ner längs sluttningar är vanlig (Tamm, 1991). Man bör därför ha vegetationsfilter mellan vinterviste/vinterbete och känsliga vattenområden. Filtret kan vara en växtkraftig vall eller skog (Western Forage/ Beef Group, 2001). I svenska skogshandböcker rekommenderas kulissavverkning på sluttande skogsmark för att kvarvarande skog nedströms ska ta upp kväve, som frigörs efter slutavverkning högre upp, och därmed förhindra att kväve transporteras till nedanförliggande vattendrag. Det kväve som den kvarvarande skogen tar upp skulle då öka dess tillväxt. Så har också skett i två av sex undersökta bestånd (Lundell och Albrektson, 1997). 13

14 IDÈSKISS 7 Låg beteskostnad Det sjunde kravet på hållbarhet är låg beteskostnad. Stora fållor minskar stängselkostnaden per hektar och bidrar därigenom till en låg beteskostnad. Stängselkostnaden kan minska och betestillgången öka genom att inkludera mellanliggande skog i fållorna. Med god betesplanering och tillsyn skadar djuren inte skogen. De kan till och med göra nytta i barrplanteringar. Sambete mellan nöt och får ökar betesutnyttjandet, ökar djurtillväxten och minskar behovet av betesputsning. Mark där bete ger miljöstöd och mark med lågt alternativvärde, till exempel marginell åker, kan med fördel utnyttjas. Stängselkostnaden kan minska och betestillgången öka genom att inkludera mellanliggande skog i fållorna. Teckning Björn Lundkvist. Stängselkostnaden kan minskas Genom att planera fållans storlek och form kan stängselkostnaden påverkas. En 100 m x 200 m fålla har 300 m stängsel per ha. En 500 m x 500 m fålla har endast 80 m stängsel per ha. Små fållor med oregelbundna sidor kan ha mycket stor stängselsträcka per ha. Inkludera skog i fållan I delar av nordvästra USA och västra Kanada har skogsbete inklusive hyggesbete stor omfattning. I skogen finns ofta bra bete när det börjar ta slut eller få dålig kvalitet på andra ställen (Washington State University, 1983). Vid hyggesbetning används ofta stora fårhjordar och heltidsherdar som kontrollerar och styr betningen med hänsyn till djurtillväxt, röjningseffekt och skydd av barrplantor (Ellen, 1992). För att minska arbetsåtgången för styrning av betningen och för rovdjursskydd inhägnas djuren i många fall under natten och delar av dagen i små vilofållor som är lätta att övervaka. Sambete Enligt en sammanställning av ett stort antal försök i USA, Australien, Nya Zeeland, Brittiska öarna och Sverige leder sambete med nöt och får till effektivare betesutnyttjande än betning med enbart ett av djurslagen. I genomsnitt för försöken gav sambetet 24 procent högre köttproduktion än enbart nötbete och 9 procent högre köttproduktion än enbart fårbete per hektar. Produktionsökningen berodde på både ökad tillväxt hos enskilda djur och flera djurenheter per hektar. Den positiva sambeteseffekten beror bland annat på att det ena djurslaget tenderar att äta vegetation som det andra djurslaget ratar (Walker, 1994). 14

15 IDÈSKISS Låg byggnadskostnad Det åttonde kravet är låg byggkostnad, vilket krävs för ekonomisk hållbarhet. Vintertid hålls djuren i viste som placeras på kulle eller i södersluttning i anslutning till lämpligt vinterbete och ersätter ett traditionellt djurstall. I fallet med sluttning placeras ett kantdike uppströms vistet för att ytvatten inte ska rinna in i vistet. Djuren ska ha god sikt från vistet för att de ska känna sig trygga. Vistet består av tjock bark- eller flisbädd omgiven av vindskydd på tre sidor samt foderhäckar i anslutning till tak. Placering, tak och bädd ger gott lokalklimat, torr och ren liggplats och skydd mot nederbörd. Vindskyddet kan vara en skogskant, som är välsluten ända ner till markytan, eller ett vindskyddsstaket. Taket är så stort att djuren kan äta och ligga utan att bli blöta. Längs foderhäckarna och under taket kan kalvnings- och lamningsboxar upprättas av flyttbara grindar, som annars används för djurhantering. 8 Vinterviste på bark eller fl isbädd ger ren liggplats, staket och skog ger vindskydd och tak ger nederbördsskydd. Detta ger sammantaget god djurmiljö till låga kostnader. Teckning Björn Lundkvist. Två visten För att förhindra gödsel- och därmed växtnäringsanhopning framför vistet bör det byta plats med något eller några års mellanrum. Detta gör det också möjligt att förnya vinterbetet. Alterneringen kan åstadkommas med hjälp av två visten. Två visten av skisserat slag torde vara billigare än en flyttbar ligghall. Investeringskostnaden för det skisserade vintervistet borde hamna runt 300 kr per kvadratmeter vindoch nederbördsskyddad yta. Motsvarande kostnad för flyttbara ligghallar är enligt Tönnerheden (2000) minst det dubbla om man inkluderar arbete för uppmontering. Foderhäckar och hanteringsgrindar är flyttbara och kan användas i båda vistena. Barkbädd ger torr och ren liggplats Bädd av bark och/eller flis anläggs inne i och framför vistet. Barkbädden kan blandas om genom till exempel fräsning en gång per vecka under den tid djuren vistas där för att undvika träckanhopning på ytan och för att uppnå värmebildande och fuktavdrivande brinning (Paik och medarbetare, 1996). Erfarenheter från Storbritannien tyder på att man kan uppnå en torr och ren liggplats utan exempelvis fräsning genom att använda mycket grov träflis. Träck och urin bryts enligt uppgift ned mellan flisbitarna, varför det vatten som når underliggande jordskikt blir relativt rent. Tillräckligt grov flis och tillräckligt stor yta per djur (12 kvadratmeter per diko och 6 8 kvadratmeter för ungnöt) fordras för att systemet ska fungera på avsett sätt. Andra viktiga förutsättningar är att foderrester eller frusen gödsel inte blockerar nedtrampningen av träcken mellan flisbitarna. Därför bör djuren utfordras utanför 15

16 IDÈSKISS bädden och de bör vistas så mycket som möjligt på vinterbetet under perioder med så låg temperatur att träcken fryser (Anon. 2000). Alternativ till fräsning eller mycket grov flis är att skrapa bort träck från bäddytan. Barrskog eller staket ger vindskydd Vistet placeras i område med gott lokalklimat, till exempel i en högt belägen skogskant. Som vindskydd användes omgivande barrskog, som måste vara tätt sluten ända ned till marknivån, eller vindskyddsstaket uppbyggt av brädor med mellanrum. Tätheten bör vara cirka 70 procent för att ge en vindhastighetsreduktion på cirka 80 procent på ett avstånd på 1-8 gånger vindskyddets höjd. En helt tätt vägg ger större reduktion av vindhastigheten alldeles intill väggen. Men den täta väggen orsakar virvelvindar och avsevärt större vindhastighet än halvgenomträngliga vindskydd på avstånd på 2 8 gånger höjden (Agriculture Canada, 1971). Inne i ett barrbestånd är vindhastigheten endast procent av vad den är på en öppen mätplats. Även en bit från skogskanten är vindhastigheten väsentligt nedsatt. Kalluft rinner bort från kullar och sluttningar (Lundmark, 1986). Med hänsyn till risken för skogsskador bör inte djuren gå fritt i skogen. I stället utnyttjas skogens kanteffekt som skydd. Foder och vatten Man ska kunna transportera bland annat foder till vistet utan att körskador uppkommer. Finns inte väg kan man lägga flyttbara lämmar av brädor eller sammanbundet rundvirke i hjulspåren för att undvika körskador på blöt mark (Norsk Skogbruk, 2001). Alternativt placeras foderförråd i anslutning till vistet så att man slipper köra dit under perioder då marken inte är bärig. Vattning kan ske via uppvärmbara ledningar och uppvärmbara och/eller värmeisolerade koppar. Det finns även olika tekniker för att utnyttja vatten på frostfritt djup på stället eller uppströms (Western Forage/Beef Group, 2001). En annan möjlighet är att köra ljumt vatten till värmeisolerade vattenkoppar under kalla perioder. Det går åt relativt små vattenmängder om djuren utfodras med ensilage och vinterbetar. Vattenbehovet är dessutom lägre vid låg temperatur än på sommaren (Nötkött, 1991). 9 Acceptabel lönsamhet Det nionde kravet på hållbarhet gäller ekonomi. De åtgärder som föreslås för att uppnå god djurtillväxt och djuromsorg samt effektiv foderomvandling och marknadsanpassad slakt antas leda till ungefär samma intäkter och foderförbrukning som i välordnade konventionella produktionssystem när det gäller dikor, kvigor, stutar och får. Eventuella sämre produktionsresultat på vintern kompenseras för dessa djurgrupper av bättre produktion på bete. För tjurar ger sannolikt utedrift sämre resultat. Hög betesandel sparar kostnader för foderskörd, utfodring och gödselhantering. Stora sammanhängande fållor sparar stängselkostnader. Sambete sparar putsningskostnader. Vintervistet är väsentligt billigare än nybyggnad av konventionella köttdjursstallar. Bark-/flisbädd blir billigare än halm för djupströ i skogsbygder med höga halmpriser. Även kostnaderna för gödselhantering blir sannolikt mindre med fl eråriga barkbäddar. Hög betesandel skapar förutsättningar för högt miljöstöd. Medelstorleken på svenska diko- och fårbesättningar är 12 kor respektive 24 tackor (Jordbruksstatistisk årsbok, 2000). Större besättningar ger förutsättningar för lägre arbetsåtgång per djur även vid Low capital - High management. Möjlighet att fl ytta djur till andras marker, som annars skulle ligga obetade, liksom bete på marginell åker och i skog, som ansluter till ordinarie fållor, ger förutsättningar för ökad besättningsstorlek. 16

17 IDÈSKISS Kostnader kan sparas genom stordrift och/eller Low capital-high management som innefattar bland annat billiga vintervisten i kombination med hög andel billigt bete. Resultat från försök med utegångsdjur Försök i Värmland med slaktungnöt visade lägre vintertillväxt hos djur utomhus än hos djur som vistades inomhus. Följande sommar var dock tillväxten högre hos utegångsdjuren och slaktvikterna var likvärdiga hos de båda försöksleden. Slaktintäkt minus kostnad för skördat foder var ungefär densamma för de båda hållandesystemen för en grupp köttrasstutar och en grupp mjölkrasstutar. För den tredje gruppen som bestod av mjölkrastjurar var dock köttintäkt minus kostnad för hö och kraftfoder 800 kr högre för innegruppen (Granström och med arbetare, 2000). Utegångsdjurens högre tillväxt på bete kan ha medfört att de förbrukade mera bete. Om djuren betar på mark som får miljöstöd behöver den eventuella merkonsumtionen inte medföra någon merkostnad. I ett tidigare försök med mjölkrasstutar blev slaktintäkter minus foder- och strökostnader 140 kr lägre för utestutarna. Det sämre resultatet för utestutarna torde till stor del ha berott på att de hade olämpligt utformade foderhäckar som gav onödigt stort foderspill (Dolby och medarbetare, 1995). Tillstånd och kontroll Det tionde kravet på hållbarhet rör tillstånd och kontroll. Djurhållning med enkla vintervisten och vinterbete ska uppfylla djurskyddsoch miljöskyddslagstiftningens krav. Konsekvenserna bör följas upp i kontrollprogram. Djuromsorgen kontrolleras genom hullbedömning, mätning av tillväxt och foderåtgång (vilka indikerar hälsostatus och vistelseklimat), parasitförekomst, djurens renhet, sjukdomar och anmärkningar vid slakt. Vegetationsvården kontrolleras genom att notera eventuell erosion och markskada. Miljöskyddet kontrolleras genom att mäta och beräkna kväve och fosfor i foder minskat med kväve och fosfor i djurtillväxt och bädd. Skillnaden utgör potentiell förlust till miljön. Kontrollprogrammet kan motiveras ur företagsekonomisk synpunkt, eftersom hög foderförbrukning, ohälsa eller svag djurtillväxt, som inte upptäcks i tid, kan kosta mera än kontrollprogrammet. Dessutom kan kontrollen ge acceptans för ett produktionssystem som sparar byggnadskostnader

18 Nöt- och lammköttsproduktion i Nordamerika En del av idèerna bakom rapporten är inspirerade av nordamerikansk nöt- och lammköttsproduktion. Den utmärks av hög betesandel med kompletterande slutgödning, arbetsbesparande storskalighet och övervintring utomhus även i områden med kalla vintrar. Basen är dikor och tackor som betar vidsträckta naturbetesmarker som i många fall även innefattar skog. Man försöker förlänga betessäsongen höst och vinter med bete som lagrats på rot. Tjurkalvarna kastreras bland annat därför att stutar är lättare att hantera i storskalig betesdrift och slutgödning. I de mest effektiva företagen kan en person antingen sköta 400 dikor, 2500 ungnöt under slutgödning, 1000 tackor eller 8000 lamm under slutgödning (Ensminger, 1992). Dikor och tackor hålls vintertid på öppna övervintringsmarker åtminstone fram till kalvning/lamning, som i många fall sker i anslutning till enkel byggnad. Ungnöt och i många fall även lamm slutgöds i så kallade feedlots, som har vindskydd men som i allmänhet saknar tak. I figuren nedan skisseras en välordnad övervintringsmark där dikor betar och stödutfodras vintertid och där man odlar hö och vinterbete på sommaren. Genom att fortlöpande flytta stödutfodringen blir gödseln relativt jämnt spridd över ytan och utnyttjas av sommarens gräsproduktion. I vissa fall utgörs stödutfodringen av höbalar som skördats på den aktuella marken och lämnats kvar till vintern. I sådana fall styrs utfodringen av flyttbara elstängsel. Stängslet används med fördel också för att utnyttja vinterbetet bättre. Syftet med vinterbetet är att minimera arbets- och maskinkostnader för foderskörd, utfodring och gödselhantering. Genom att utnyttja svagt sluttande mark med kantdike uppströms motverkar man blöt söndertrampad mark och ytavrinning som spolar bort gödsel. Omkringliggande skog eller flyttbara vindskydd ger djuren väderskydd. (De flyttbara vindskydden kan vara snöstaket formade som L eller upp- och nedvända T där nedre delen utgör stöd). Kringliggande skog minskar risken för ytavrinning av gödselbemängt vatten genom att skuggan från träden gör avsmältningen på våren långsammare samtidigt som skogsvegetationen bromsar avrinningen. För att ytterligare skydda ytvattnet kan man bygga Övervintringsmark för dikor eller tackor. 18

19 fördämningar mot nedanför liggande vattendrag eller placera övervintringsmarken långt från känsliga vatten. För att skydda grundvattnet bör inte genomsläppliga sandjordar användas som övervintringsmark. Genomsläppliga jordar ger dock bättre djurmiljö. Tillräckligt stor areal per djur, snabb borttransport av gödselanhopningar och förflyttning av övervintringsplatsen med något eller några års mellanrum bidrar också till minskad vattenförorening. I så kallade feedlots hålls icke betande djur på mindre ytor för tillväxt och slutgödning. En del avvanda dikalvar hålls med relativt låg tillväxt i en feedlot första vintern inför en ny betessäsong och avslutande slutgödning. Andra går direkt från avvänjning till en slutgödningsfeedlot. Även lamm slutgöds i många fall i feedlots, eventuellt efter en levandelagringsperiod för att uppnå slaktmognad vid en marknadsmässigt lämplig tidpunkt. Tillväxtfeedlots finns i regioner med billigt ensilage eller hö medan slutgödningsfeedlots finns i regioner med billigt fodersäd. Det blir i många fall långa djurtransporter från betesregioner där kalvar och lamm produceras till feedlots där den vidare uppfödningen sker. Gödseln i feedlots samlas upp och sprids på jordbruksmark. I områden med under 600 mm årlig nederbörd anses tak över feedloten vara obehövligt. Bottenytan är hårdgjord längs utfodringsplatsen där gödseln skrapas upp. Anläggningen bör slutta åt söder för att höja temperaturen vintertid och påskynda upptorkning efter nederbörd. Vindskyddsstaket eller läplanteringar ger vindskydd. I mitten av varje fålla anläggs en kulle av gammal gödsel, bark och/eller jord för att djuren ska ha tillgång till torr liggplats. Kantdike uppströms förhindrar att vatten rinner in i anläggningen. Gödselbemängt avrinningsvatten samlas i sedimentationsoch uppsamlingsdammar nedströms. Hård tilltrampning av gödsel och jord etc skapar en anaerob miljö som gynnar denitrifikation och motverkar nitratutlakning (Sweeten, 1993). Längs utfodringsplatsen finns körbar väg. Bark, sågspån och flis används ofta för att bygga upp kullarna inne i feedloten. Gödsel som innehåller sådant skogsavfall kan vara jordförbättringsmedel, men den kan också ha negativa effekter i växtodlingen om skogsavfallet är för färskt. Vid nedbrytning frigörs nämligen bland annat tanniner som är giftiga för växtlivet. Samtidigt fastläggs kväve. När ingen annan källa anges är informationen om nordamerikansk nöt- och lammköttsproduktion hämtad från följande källor: Alberta Agriculture, Food and Rural Development 1998; Klein, 1994; Kumm och medarbetare, 1994; Lestiwika, 1999; Province of British Columbia Ministry of Agriculture, Fisheries and Food & British Columbia Federation of Agriculture, 1992; Western Forage/Beef Group, 2001; amerikanska personkontakter enligt sammanställning i slutet av rapporten. Feedlot för slutgödning av ungnöt och lamm. 19

20 Erfarenheter från utedrift i Sverige Pettersson och medarbetare (1996) har samlat praktiska erfarenheter från svenska besättningar med utedrift. Slutsatserna är bland annat följande: Gott djuröga är viktigt för att utomhusövervintring ska fungera. Djuren ser ut att må bra även när endast skog förekommer som väderskydd. Markslitaget kan bli mycket stort och skogen har förstörts i vissa fall. Förflyttning av utfodringsplatser minskar upptrampningsskadorna betydligt. Lätta, höglänta och torra marker bör användas med hänsyn till djurmiljön. Gödselhanteringen är ofta mindre god. Halm från liggplatser i skogen samlas i regel aldrig ihop. Foderspillet blir omfattande vid fri tillgång på långstråigt, mindre smakligt foder. Flera utfodringsplatser är viktiga för att ranglåga djur ska komma åt att äta. Gruppering av djuren är viktig. Naturliga vattendrag bör undvikas som dricksvattenkälla då den hygieniska kvaliteten kan försämras av djurens tramp och föroreningar. Tillväxten under vintern är i regel något lägre än för uppstallade djur. Utegångsdjuren växer dock snabbare än de uppstallade djuren vid betessäsongens början och väger senare under betessäsongen ofta lika mycket eller mera än de installade djuren. Hälsan hos utomhusövervintrade djur är generellt mycket god och anses i varje fall inte vara sämre än hos uppstallade djur. Man tycker sig se tendenser till lättare kalvningar samt färre luftvägsinfektioner hos utegångsdjuren. Om tillsyn sker genom att gå in bland djuren blir de tamare och hanteringen blir därefter enklare än om man ser till djuren endast från traktor. Arbetssituationen för lantbrukarna anses bättre och arbetsåtgången mindre med utegångsdjur. Kalvningssäsongen, kalvavskiljningen och semineringarna kan dock vara besvärliga. Ordentliga hanteringsfållor rekommenderas. En nyare undersökning (Johansson, 2001) visar att djur som går ute året om kan vara mycket rena och friska. Andra fördelar med utedrift är att djuren kan bete sig naturligt och att investeringarna är låga. Undersökningar tyder också på att skog kan vara ett fullgott vindskydd. Det största problemet med utedrift är trampskador och markbelastning särskilt i området runt utfodringsplatserna. Lämplig mark och tillräcklig areal är därför viktig för utedrift. Ett annat problem är att djurhanteringen kan bli svårare vid utedrift. Fångstgrindar kan underlätta djurhanteringen men viktigast är samvaro med djuren för att de ska bli lugna och lätthanterliga. Av undersökningen framkom också att gott djuröga och förmåga att bedöma djurens hälsa och kondition är viktigare än tillgång till byggnad eller avsaknad av byggnad. Utedrift är inget för måttligt intresserade djurägare. En god kunskap krävs och där eventuella problem kan upptäckas på ett tidigt stadium är utedriften ett fullgott alternativ till en mer konventionell djurhållning. I ett värmländskt försök där man jämförde övervintring ute och inne av slaktungnöt konstaterades att utegångsdjuren hade renare hårrem än innedjuren. Utegångsdjuren verkade också vara mera harmoniska enligt både skötare, veterinär och medlemmar i en konsumentgrupp. En av försöksvärdarna konstaterade: Utegångsdjuren har varit mera levnadsglada. De har helt enkelt haft det roligare. I en slutsats från försöken konstateras dock att det fordras ett genomtänkt system och god planering för att utedrift inte ska resultera i oacceptabel djurmiljö, dåliga produktionsresultat eller besvärliga arbetsförhållanden. I försöket hade utegångsdjuren tillgång till flyttbara rundbågehallar. Bland innedjuren förekom både lösgående och uppbundna djur (Granström och medarbetare, 2000). 20

21 Redbo (2000) har genomfört ett annat försök och konstaterar att utomhusövervintring, jämfört med ett flertal konventionella stallsystem, kan innebära en avsevärd förbättring av livskvaliteten hos växande nötkreatur. Även i Redbos försök var utegångsdjuren renare än innedjuren. Hon betonar vikten av att utegångsdjuren har tillgång till ligghall som uppfyller deras krav, det vill säga en torr liggplats, vindskydd, fri utsikt och stor rörelsefrihet i öppningarna. 21

22 Referenser Addiscott T.M. et al., Farming, fertilizers and the nitrate problem. C. A. B. International, Wallingford. Agriculture Canada, Snow and wind control for farmsteads and feedlots. Publication Alberta Agriculture, Food and Rural Development Agriculture impacts on water quality in Alberta. Edmonton. Anon., Woodchip corrals are winter winner. Farmers Weekly 1 December 2000, sid 50. Asman W.A.H., Factors influencing local dry deposition of gasses with special reference to ammonia. Atmospheric Environment 32: Christopherson R.J., Effects of cold and wind on beef cattle. Presentation at the 1981 summer meeting of American Society of Agricultural Engeneers. St Joseph Michigan. Christopherson R.J., The animal and its environment. An animal scientist s perspective. In: Livestock production in the 21 st century: University of Saskatchevan. Saskatoon. Dolby C.-M., Ehrlemark A., Kumm K.-I., Mossberg I., och Redbo I., Utomhusövervintring av ungnöt ett billigt och djurvänligt alternativ. Fakta Husdjur Sveriges lantbruksuniversitet. Edlund J., Skogsgödsling med kväve effekter på ytvatten. Skogforsk Redogörelse nr 6. Uppsala Ellen G., Sheep grazing in conifer plantations of British Columbia. Oregon State University. Corvallis. Ensminger M.E., The Stockman s Handbook. Interstate Publishers, Danville. Eriksson H. och Johansson U., Yields of Norway spruce (Picea abies (L.) Karst.) in two consecutive rotations in southwest Sweden. Plant and Soil 154: Fowler D. et al., The mass budget of atmospheric ammonia in woodland within 1 km of livestock buldings. Environmental Pollution 102: Fox D.G., Sniffen C.J. och O Connor J.D., Adjusting Nutrient Requirements of Beef Cattle for Animal and Environmental Variations. Journal of Animal Science 66: Granström K., Uhrdi, G. och Kumm K-I., Lönsamma betesdjur i landskapet. Länsstyrelsen i Värmland, rapport 2000:20. Hedendahl A., Redbo I., Sällvik K. och Mossberg I., Övervintring av nötkreatur utomhus. Rapport 239 från institutionen för husdjurens utfodring och vård. SLU. Heyman F., Miljöeffekter av övervintring av nötkreatur utomhus. Teknisk rapport 49, Avdelningen för vattenvårdslära, SLU. Ingelög T. och Nohrstedt H-Ö., Ammonia Formation and Soil ph Increase Caused by Decomposing Fruitbodies of Macrofungi. Oecologica 93: Jeppsson K-H., Volatilization of ammonia in deep-litter systems with different bedding materials for young cattle. Journal of Agriculture Engineering Research 73: Johansson A-L., Utedrift med nötkreatur utan ligghalll. Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, examensarbete 158. Jordbruksverket., Utvecklingen inom jordbruket Rapport 2000:10. Jönköping. Klein L., Winter grazing and alternative feeds for beef cattle in Saskatchewan. Saskatchewan Agriculture and Food. Weyburn. Kumm, K-I., Sigvardsson, J. och Vilhelmsson, P., Amerikansk nötköttsproduktion något för Sverige? Fakta Ekonomi nr 5, SLU. Ledgard S.F., Nitrate contamination of ground and surface water in pastoral agriculture. In: Lee, R. G. (ed.), Nitric acid-based fertilizers and the environment. Proceed- 22