Uppsala Gitarrfestival. Rebetika grekisk stadsfolkmusik Mats Bergström Del 2 Sittställningar. 3 / 2014 Årgång 47 INTERVJUER REPORTAGE RECENSIONER

Transkript

1 Utgiven av Svenska gitarr- och utasäskapet / Årgång 7 Uppsaa Gitarrfestiva Rebetika grekisk stadsfokmusik Mats Bergström De Sittstäningar INTERVJUER REPORTGE RECENSIONER Gitarr och Luta

2 INNEHÅLL With the 99 series, I finay have studio quaity microphones that can be used for my ive shows Sting INNEHÅLL NR 5 Ledare Rebetika grekisk stadsfokmusik 6 ktuet & Notiser 9 Årets Ingesundskurs Handcrafted in Denmark Du förtjänar att bi hörd DP d:vote 99G är en ivemikrofon av högsta kvaitet, för gitarrer och andra stränginstrument. Den ger riktad, naturig judupptagning med hög gain-before-feedback. DP har utformat 8 Jonatan Bougt Uppsaa Gitarrfestiva Sittstäningar 8 Mats Bergström. De Iargus Dani de Morón famencogitarrist 8 Eugen Dombois 5 Recensioner geniaa fästen för att mikrofonen ska sitta skonsamt och säkert på ditt instrument. Per-Oof Hedund 8 år 56 Konsertkaender Marcus Strand Kontakta oss för mer information och inköpstäen i hea Sverige. Stockhom: te Mamö: te info@arva.se Gitarr och Luta Gitarr och Luta

3 GITRRFESTiVLLENTUN GITRRFESTiVLLENTUN LÖRDGEN DEN 8 NOV KL.5- Kassisk gitarr Nyskapande gitarr Famencogitarr & arabisk uta ccordeon & gitarr Roberto usse Tarik & Juia Banzi Johan Norberg & Jonas Knutsson Kasper gnas nita & Sabina VÄLKOMN! VLLENTUN KULTURHUS BILJETTKÖP på Kuturhuset via mai eer vid entrén sabina.agnas@teia.com Saxofon & gitarr 5 kr ink. TPS & DRYCK Fri entré under 8 år. GITRR OCH LUT Utgiven av SGLS, Svenska gitarr- och utasäskapet. SENSTE NYTT HITTR DU LLTID PÅ och SGLS facebook-sida Redaktör & ansvarig utgivare: Jan Ruding e-post: jan.ruding@gmai.com nnonser: Kerstin Bjekeman e-post: kerstin@bjekeman.se Konsertkaender: Heena Björzén e-post: heena.bjorzen@comhem.se Grafisk form: Johannes Kitseis johannes@kitseisguitars.com Katharina Erngren katharina.erngren@gmai.com Distribution: Gabriea Oxenstierna e-post: gabriea.oxenstierna@gmai.com Övriga redaktionsmedemmar: Margareta Rörby e-post: margaretarorby@gmai.com På omsaget: Stefan Löfvenius och Kaus Pontvik. Ledare för Uppsaa Gitarrfestiva. Foto: Johannes Kitseis Utgivning: Tidskriften Gitarr och Luta utkommer fyra gånger per år: 7 mars, 5 juni, 9 september, 5 december Manusstopp: februari, maj, 5 augusti, november Medemskap: Som medem i SGLS får du tidskriften Gitarr och Luta ggr/år. Årsavgiften för är 7 kr inom Sverige, kr för utrikes adresser. Pusgiro: IBN: SE BIC: NDESESS dressändring: Roand Hogman e-post: hogmanton@swipnet.se Övriga uppysningar: Stefan Löfvenius tfn: 77 8 e-post: stefano@bahnhof.se ISSN 8-7X ÖVRIG MEDRBETRE Rof Nisén Skribent Gabriea Oxenstierna Tidningsredaktionen Mångfad och utvecking Gitarr och Luta Gitarr och Luta 5 LEDRE Svenska Gitarr och Lutasäskapet (SGLS) kan om några år fira 5-årsjubieum. Från början åg fokus på det kassiska gitarr- och utspeet. Sakta men säkert har vår verksamhet breddats ti att även omfatta visackompanjemang och famenco. Tittar vi på Ingesundsveckan och vad vi detagare sjäva vi spea upp på pubkväarna och eevkonserten så hittar vi en mångfad. Från famenco, brasiiansk gitarr, visor, gitarrensembe från duo ti orkester, gitarr med föjt och nyckeharpa och renässansensembe med utor och sång. Och javisst, man kan också spea bues på nyonsträngat! t detta ryms vä inom SGLS verksamhetsidé att väcka och upprätthåa intresset för kvaificerat gitarr- och utaspe i Sverige. Om vi betraktar Uppsaa Gitarrfestiva, som du kan äsa mer om i detta nummer, så är mångfaden och att mötas över gitarrens genregränser en bärande idé. På SGLS årsmöte i somras bev det en ivig diskussion om vad vi ska ägna oss åt i framtiden. Den diskussionen är fortsätta, den behövs. Ska vi bredda oss ytterigare ti att omfatta fingerpicking och andra typiska ståsträngade genrer och bi en bred gitarrförening? Fördeen kan vara att det bir ättare att nå fer gitarrister och att vi även bir mer attraktiva för den nya generationen gitarrister. Idag är det svårt att sätta etikett på många gitarrister, man rör sig fritt över genregränserna. Samma person som ena kväen spear en konsert med kassisk gitarr kan byta scenkostym ti hårdrockare nästa kvä. Men det finns givetvis en risk att bi för bred och försöka vara at för aa gitarrister. Risken är då att ingen bir intresserad. Vi måste våga stå för något och ita på att det vi har är intressant för andra. SGLS är knappast särskit känt och vi bör kunna få betydigt fer medemmar även med nuvarande profi. En viktig fråga i sammanhanget är: Ska vi bredda oss internationet? Satsa på att nå ut i övriga Norden där det inte finns någon motsvarighet ti SGLS? Gitarr och Luta kommer att fortsätta ge en bred avspeging av kvaificerat gitarr- och utaspe, inte bara i Sverige utan även internationet. I detta nummer kan du äsa mer om en gitarrens akonstnär, Mats Bergström. Du möter unga och ädre gitarrister med mer kassisk inriktning, en famencogitarrist, en mästare på utan och den grekiska rebetikamusiken med avancerat spe även på andra stränginstrument. I notbiagan kan den visintresserade få en utmaning. Gemensamt för aa genrer är behovet av att sitta rätt när man spear, det tar vi också upp. Sist men inte minst. SGLS är vad medemmarna gör det ti. Fina idéer är inget värda om det inte är någon som ser ti att de bir verkighet. Vi på tidningen bidrar gärna med att uppmärksamma och sprida nya idéer och initiativ som gör att vi kan attrahera fer gitarr- och utintresserade. Jan Ruding, redaktör Jan Ruding, redaktör Heena Björzén Skribent Kerstin Bjekeman nnonsansvarig Margareta Rörby Korrektur Katharina Erngren Layout & grafik Johannes Kitseis Layout & fotograf

4 KTUELLT & NOTISER Bid&Rekam Visby 6 Bastard Barock vinnare i rd NORDEM Eary Music Competition Finaen som hös i isändska Skáhot stod mean tre unga ensember. En internatione jury bestående av Johannes Boer, Mark Tatow, Marta Schmidt och Haa Stafánsdóttir vade Bastard Barock ti segrare för deras nytänkande, originea framförande och fantasifua sceniska produktion. Bastard Barock är ett nytt barockkoektiv som bidades i Mamö av en grupp unga professionea barockmusiker, med mået att via tota konstnärig frihet göra barockmusiken reevant i modern tid och sätta den i nya sammanhang. Gruppen eds av teorbisten och gitarristen Marcus Strand. Med genreöverskridande samarbeten, nytokningar av gama verk och energiska framföranden har de redan skapat stort intresse i musikivet. Rättese / I artiken om Paats Lascaris har bidtexterna för instrumenten inte kommit med. Under barockgitarren på s. 6 ska det stå Barockgitarr tiverkad av Rene Vobaum, under biden i mitten på s. 7 (inti texten om vioa d amore) Ceo tiverkad av François Chanot och under biden ti höger på s. 7 Wiiam Turners gamba (i mitten). Fakturera för giget utan att ha företag! Har du inget företag och behöver få hjäp med att fakturera för giget? Vi du har mer tid över ti musiken och sippa sköta bokföring och skatteinbetaningar? Då kan du anita M! Läs mer på ama.se eer ring oss idag! Uruguayansk gitarrmusik Umbra dúo de Guitarras heter en gitarrduo bestående av Ignacio Correa och Sebastián Segarra. Duon träffades under en kammarmusikkurs i Montevideo, Uruguay 7. Deras engagerade arbete för sydamerikansk musik har gjort dem kända i sitt hemand som representanter och ambassadörer för uruguayansk fokore, viket har ett ti att de erhåit fera fina utmärkeser och priser i Uruguay. Deras må med sitt musicerande är att sprida den nutida och traditionea uruguayanska gitarrmusiken. Musik som rör sig mean det traditionet kassiska ti det jazziga och popuära genrer. I höst kommer Umbra dúo de Guitarras ti Europa, och i september besöker de Sverige för att ge en konsert på Lia kademien i Stockhom. Batimore Guitar Society Det finns många ivaktiga gitarrföreningar värden över som är intressanta att håa ko på och inspireras av. En av dem är Batimore Guitar Society (BGS) i US, som firar 5 år i år och som under sin edare sgerdur Sigurdardottir bidragit ti att Batimore bivit en viktig gitarrstad. Föreningen har under sin konstnärige edare Manue Barrueco bivit känd för konserter med hög kass. Lagom ti 5-årsjubiéet hade man givit uppdrag ti fera kompositörer att skriva ny musik för den kassiska gitarren som framfördes på en mycket uppskattad konsert. BGS driver också en egen gitarrorkester och ordnar regebundet mastercasses och andra event som öppen scen. Teorben sår sig in på YouTube Idag finns det många artistkarriärer som börjat med ett genomsag på YouTube. Vem minns inte United breaks guitars som uppmärksammade ett fygboags usa hantering av gitarrer. Den gav Dave Carro en skjuts i karriären. För att inte taa om det koreanska gitarrunderbarnet Sungha Yung, aktue nu på Uppsaa gitarrfestiva, som sog igenom på YouTube. Men även mer smaa instrument som teorben kan få uppmärksamhet. Den svenske utenisten Jonas Nordberg som gav en uppskattad konsert på Liten Gitarrakademi i somras har gjort en inspening av Preudium och emande av Robert de Visée som fått närmare tittare. Även via mobisurf ama.mobipage.se Stora Jörgen Rörbystipendiet TEXT: MRGRET RÖRBY Traditionsenigt tävade tre finaister under Liten Gitarrakademi på Ingesund om det stora Rörby-priset. De tävande hade tidigare i våras utsetts av stipendiefondens styrese: Margareta Rörby, Mats Jacobsson, Roand Hogman och Göran Wiström, med adjungerade Mats Bergström, Erik Möerström och Robert Robertsson. v totat sju sökande hade föjande gått vidare ti finaen: Jonatan Bougt, Mikae Mannberg och Max Näpe. Speordningen var ottad. Först ut att spea sitt program var Jonatan Bougt från Stockhom, år gamma. Som 7-åring fick han det ia Rörby-priset. Han har gått på Södra Latin där han varit eev ti Bo Hansson. Numera går han på Roya Coege of Music i London. Han har tidigare fått Kung. Musikaiska akademiens ungdomsstipendium och vunnit Unga förmågor i Uppsaa. Han har även fått ett brasiianiskt stipendium, som innebar en månads vistese i Brasiien med konserter och TV-framträdanden. Förutom det obigatoriska stycket Sex miniatyrer av Rof Martinsson speade han Leo Brouwers Sonata. Nummer två att täva var Max Näpe, år, född och uppvuxen i Bramsche i Tyskand. Han började spea där som 8-åring. När han var 6 år gamma fyttade han ti Sverige för att gå Sobergagymnasiets musikinje i rvika. Där studerade han i tre år för Martin Hutén, varefter han kom in på musikärarinjen på Ingesund, med Per-Owe Soveius som ärare. Efter ett år där gick han över ti musikerinjen i Mamö och går nu andra året för Göran Söscher och Gunnar Spjuth. Förutom Martinsson-stycket tävade han med sencios Suite Vaenciana. Sutigen speade Mikae Mannberg, år, från Västerås. Han började spea gitarr vid års åder för Lars Eenius. Sedermera gick han två år vid Mäardaens högskoa, där han hade Per Skareng som ärare. Nu gör han sin master-utbidning i Piteå för Jan-Oov Eriksson. tävade han i Unga förmågor i Uppsaa (dock utan att vinna). Däremot fick han året därpå två prestigefua, okaa musikpriser, det ena Kung. Skytteanska priset i Umeå, det andra Norrbottensakademiens musikpris, som går ti en avgångsstudent i Piteå. Mikae komponerar även för gitarr. Ti hans biografi hör också att han var vänsterhandsspeare under många år. Om sina erfarenheter från skiftet ti högerhandsspe har han skrivit i denna tidskrift. Mikae tävade förutom obigatoriet med Rememorias av Nobre och Divertimento ur ssads quaree. Juryn bestod av Erik Lammers (ordf.), Eena Cásoi, Jan Ekedah, Peter Larsson och Yvonne Nordström. Vinnare bev Jonatan Bougt, och juryns motivering öd: För ett fint och behärskat spe i ett vä sammanhået program där han visat övertygande artisteri. Jonatan fick även pubikens pris, som var en faska Cava. Frampå kväskröken kunde de tre tävande i a vänskapighet ses dea på faskan och även framföra en kuriös gitarrtrio tisammans från pubscenen, ti pubikens stora jube. God tävaranda och no hard feeings, en bra avsutning på en händeserik kvä. En intervju med Jonatan finns i detta nummer. Erik Henriksson gitarrist, kompositör och bin Hagströmstipendiat TEXT: JN RUDLING FOTO: ELISBETH HENRIKSSON Varje år deas bin Hagström-stipendiet ut. Det har inrättats av den egendariske svenska tiverkaren av dragspe och egitarrer, Hagström. Stipendiet kan sökas av dragspeare och gitarrister. I år var det fem musiker som fick stipendiet. En av dem var Erik Henriksson från Överkaix som fick stipendiet för sin komposition Höstfjäri, en svit för akustisk gitarr bestående av fem dear. Höstfjäri är infuerad av at från kassisk musik, famenco, indiska ragor, rock, pop, japanska tongångar och det arktiska kimatet i Norrbotten där han vuxit upp. Så här beskriver han den: Mest av at har jag försökt att åta mitt fria gitarrspe vara sjäva kompositionen mer än att arrangera ti exempe en skriven meodi med ackordföjd så har just gitarrspeet fått stå i fokus som komposition. Många dear i sviten Höstfjäri är också uppbyggda av en de improvisation. Stipendieutdeningen var på fok- och värdsmusikscenen Staet i Stockhom i maj med Johan Norberg som konferencier. Efter stipendieutdeningen bjöds det på en konsert där stipendiaterna sjäva medverkade. Jag speade de I och II av Höstfjäri. Det kändes mycket bra och jag kände mig ärad att få spea inför det säskap av gitarrister och dragspeare som satt i pubiken. Än en gång tack ti Kärstin Hagström-Heikkinen som ser ti att stipendiet finns. För stipendiepengarna reste Erik ti Rio de Janeiro i juni och träffade Marco Pereira och speade brasiiansk musik. Förutom att vara en otroig gitarrist är Marco Pereira även en trevig och inspirerande man och det var vädigt givande musikaiska möten med honom. tt åka ti Brasiien var för mig en inspirationskäa, en chans att uppeva en annan kutur för att få nya idéer och synvinkar ti framtida kompositioner. Erik studerar gitarr för Jan-Oof Eriksson vid Piteå Musikhögskoa och börjar sitt sista år på kassiska kandidatutbidningen ti hösten. Förutom akustisk gitarr spear han även egitarr och medverkar i oika projekt när tifäe ges. Efter examen är hans må att kunna eva på att spea gitarr som sooartist och i oika ensembeuppsättningar samt att fortsätta komponera. För att yssna ti Höstfjäri, gå in på erikhenrikssonmusic.com Scanna QR-koden med en QR-readerapp i din mobi så kommer du ti oss. Gitarr och Luta Gitarr och Luta 7

5 Jonatan Bougt årets Rörbystipendiat TEXT: MRGRET RÖRBY FOTO: RNE STRÖMBERG Dagen efter utdeningen av Rörbystipendiet träffade jag Jonatan Bougt i den ia träpavijongen utanför matsaen på Ingesund för ett samta om musiken och framtiden. Hur känns det idag då, så här dagen efter? Bra, så kart, jättebra! Om vi backar bandet ite, varför bev du just gitarrist? Det vet jag faktiskt inte. Jag och min kära mor hade oika uppfattningar om det där. Jag började spea bockföjt, eftersom pappa speade hemma, men efter ett tag vie jag spea ett riktigt instrument, jag kände inte ti att det fanns en värd med bockföjt också. Vi hade en gitarr som hängde på väggen så då bev det den. Sedan gick jag för Margareta Frisk och rne Lindberg på kuturskoan i Högdaen. Kommer du från en musikaisk famij? Ja, verkigen, även om ingen är yrkesmusiker. Farfar är nog den som spear mest aktivt, han är kornettist i tradjazzbandet Mississippi Seven. Och farmor spear psamodikon och har varit ute och speat i oika kyrkor. Mamma sjunger i kör och spear fokmusik, hon och pappa dansar också, fokdans. När jag var mindre gick jag några år i wadorfskoa, Martinskoan i Hökarängen, och där var det också mycket musik. En period speade jag faktiskt fio. Och sedan hamnade du hos vår specia master här, han som fostrat nästan aa våra stipendiater, jag menar förstås Bo Hansson. Hur kom det sig att du sökte ti Södra Latin? Det var faktiskt den enda gymnasieinje jag sökte ti, då hade jag bestämt mig. Du satsade atså at på ett enda kort. Men om du inte hade kommit in, vad skue du då ha tagit dig för? Då hade jag nog sökt ti KP (Kuturskoans avancerade program), för då hade jag precis fått reda på att det fanns att söka. Jag hade rätt bra betyg från grundskoan så jag hade nog kunnat komma in på en bra akademisk gymnasieutbidning också. Det sägs ju att man ska ha en back up-pan att faa tibaka på, men ska man håa på med det paraet förorar man mycket fokus från det man egentigen vi göra. Så du vade att håa fast vid din vision. Det kanske man skue göra ite oftare i ivet, eer? bsout, det funkar ju. Om man kör på det. Men jag tycker du är så ung, är du ovanigt ung på din utbidning i London? Nej, tvärtom, jag är ett år ädre än dem eftersom man börjar skoan ett år tidigare där än här. Hur är det när man studerar i London, får man studiestöd från CSN? Ja, det får man. Det är ju så mycket dyrare eftersom man betaar en skoavgift på 9. pund varje år, och sedan kommer högre evnadsomkostnader. Men man kan ta ut högre beopp där jämfört med vad man kan få i Sverige. Hur ång är utbidningen på Roya Coege of Music? Man går i fyra år och jag har avverkat det första. Och du är fast besuten att fuföja den? Nu går det inte att ändra, hur jobbigt det än kan komma att bi. När man ägger ner så mycket, både tid och pengar, kan man ju inte hoppa av. Du har ju också fått en så bra start och redan kommit så ångt, så det kan vä inte vara meningsfut att ägga av nu. Så du har siktet instät på att bi musiker, soist atså? Det vet jag faktiskt inte, jag tror inte jag kan bestämma det. Hur menar du då? Ti exempe, för tre år sedan, satt jag här med min spekompis Björn Bergek just i den här pavijongen och han visade mig om choro, brasiiansk musik, en musiksti som var het ny för mig. v en händese kom det förbi en kvinna som var jättekunnig på det där och speade med oss, hon var från Chicago, och detta edde ti att vi fick ett stipendium ti Brasiien där vi vistades en månad och fick spea i b. a. Rio och uppträda i TV. Vi fick också ta ektioner. Det var en möjighet som bara infann sig, jag hade nog inte fortsatt att spea choro om inte det hade hänt. När man spear den musiken, har man då ett speciet instrument? Björn spear numera på en 7-strängad gitarr och den står för basen, medan den 6-strängade evererar harmoni och rytmer. Så du menar att om du ser framåt kan du hamna var som hest? Just det, det är det jag menar, det beror på vika man kickar med. Men du verkar så säker på scenen, jag hörde dig inte för tre år sedan (det var när Jonatan fick det ia Rörbystipendiet) men vad jag har hört var du ika trygg och säker då. Hur har du skaffat dig en sådan scenvana? Jag vet inte, det var faktiskt min första sookonsert den gången, tidigare hade jag bara haft korta framträdanden i oika eevkonserter och kanske någon ängre konsert med en ensembe. Otroigt, det är ju så viktigt hur man framträder på scenen, inte bara sjäva speet utan man ska ju kunna förmeda något också. Jag fick höra den gången att jag bundade mycket när jag speade. Det märkte jag inte igår, har du tränat på det? Nej, inte medvetet, jag tycker det är skönt att bunda, då koncentrerar jag mig. Iband tittar gitarrister för mycket på gitarrhasen, då bir jag som pubik oroig att de inte har så bra kontakt med gitarren. Hur är det egentigen, undviker man att titta på pubiken? Inte rätt på, i aa fa. Fast Mats Bergström gjorde det i förrgår när han speade, han gör ett svep med bicken då och då, fast det bev adrig påträngande när han gjorde det. Man ska inte störa fok när de yssnar, tycker jag. Foto: Robert Furuhovde En sak som jag undrar är hur det var att söka in i London, var det tufft? Speade ni upp ett program? Jag kom ju in, så jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Men sjäva provet var hårdare, i Sverige fick man spea vad man vie. I London sökte jag ti fera skoor och det var mer uttaade reger för repertoaren. På vissa skoor fick man en ista med obigatoriska stycken som man fick väja mean. På Roya cademy var det vädigt specificerat att man skue spea i många oika kontrasterande stiar, men styckena fick man sjäv väja. Det innebär att man var tvungen att ha en stor spännvidd i sin repertoar, från 5-tasmusik ti nykomponerat. Hade ni också en begränsad tid att spea på? Det var oika från stäe ti stäe, jag sökte två högskoor i Sverige och fyra i Engand och ingen var den andra ik. Vika skoor sökte du i Sverige? Mamö och Stockhom. Foto: Robert Furuhovde Kom du in på dem också? Ja, jag kom in på båda men då hade jag redan kommit in i London. Det kanske var naturigt att tacka ja dit, att komma ut i värden direkt och ha en sådan bas att faa tibaka på. Ja absout! tt jag kom in i Sverige också var bara en ren boost för att jag skue väja London. Nu får vi närmast föja dina förehavanden i London, är det Gary Ryan du går för? Ja, samt Caros Bone och Chris Ste. taade du om din vision, om att satsa hehjärtat på det man vi. Hur ser du på det idag, tre år senare? Även om min dröm redan fört mig över Tyskand, Brasiien, London och nu i augusti ti en turné i Norden med Bougt & Bergek Duo, så hoppas jag att jag adrig kommer ti en punkt där drömmen känns uppnådd. Det handar om att ha förmågan att bicka tibaka kritiskt som positivt utan att tappa fokuset framåt, hur än drömmen tar form. Nu som då står jag inför en framtid öppen för aa möjigheter. 8 Gitarr och Luta Gitarr och Luta 9

6 Uppsaa Gitarrfestiva hemigheten bakom succén Från ingenting ti en av de främsta festivaerna i gitarrvärden på år. Den ockar värdskända artister och drar en stor pubik. Hur är det möjigt? Nyfiken på att veta mer möter jag festivageneraerna, Kaus Pontvik och Stefan Löfvenius. Vi träffas i högsommarvärmen under årets gitarrvecka på Ingesund. Kaus berättar om hur det startade: Det började på Ekocaféet som jag startade i Uppsaa 998. Caféet var en mötespats med mat, ekoogi, musik och konst i centrum. Då var det musik av aa sag, jazz, kassiskt, gitarrmusik, fokmusik..., internationea artister, kända och okända. Det var ett itet stäe, 7 personer gick in men då var det trångt. Scenen var på samma höjd som pubiken och det var ett möte på samma vikor som fok tyckte mycket om. En röd tråd som utveckades var gitarren som en serie konserter, Guitarras por e Mundo, gitarrer på väg i värden. När de var nära Ekocaféet så andade de där. utökades serien och det kom en fantastisk gitarrist och tonsättare från rgentina, Caré Costa. Det var på Ekocaféet som idén om gitarrfestivaen föddes. Stefan infikar: Under hea 9-taet var jag invoverad i en gitarrfestiva i Finand där jag träffade aa de stora namnen, Leo Brouwer, David Russe... Den gick i graven år och sen hade jag ingen festiva. Så fick jag se det här med Ekocaféet, men vad mycket gitarrkonserter, bäst att gå dit. Just den här konserten, Caré Costa, jag bev nästan chockad, så mycket fok och jättetrevig stämning. Jag bev hembjuden på fest efteråt. Det var så det började. Där vi fick den första kontakten. Första festivaen För mig är det så att när jag bestämt mig då går det vädigt fort. I augusti besutade jag att i oktober ska vi göra den här festivaen. Det spear ingen ro om det finns några mede, vi gör festivaen på Ekocaféet. Visionen var, Uppsaa Internationea Gitarrfestiva och på den vägen är det. Stefan minns: På en av de här festerna där jag speade TEXT: JN RUDLING svensk fokmusik så sa Kaus Jag ska starta en festiva och du ska spea. På första festivaen var det fyra konserter på fyra dagar, Stefan och tre atinamerikanska gitarrister. Festivaen bev en framgång och panerna smiddes för en ny festiva 5. Då hade Stefan kommit med i organisationen. Det behövdes större okaer. Kaus skrev ihop en projektpan, en vision han skickade in ti kommunen och kuturnämnden om att göra en stor festiva. Festivaen 5 hade invigningskonsert i Rikssaen på Sottet, förfyttade sig ti Reginateatern och avsutade i fvénsaen vid Fyrisån. Dagprogrammet utstäningen Redan 5 kom dagprogrammet in som kompement ti konserterna. Stefan håer i det: Jag tog med mig mina erfarenheter från Finand, med dagaktiviteter, mastercass, seminarier och annat. Då jobbade jag på musikhögskoorna i Örebro och Stockhom och fick med mig studenterna där, det var uppåt 6 7 studenter och året efter 8 stycken. Det stora yftet kom 7 när vi fyttade in i Konserthuset. Förra året hade vi över 5 detagare och av dem ärare, det är het unikt. Dagprogrammet har en viktig socia ro. Jag fick en kommentar från Peder Riis. Han tyckte det var het fantastiskt förra året. En stor de av hans gama eever som han inte träffat på änge var där. Det betyder ika mycket för honom som aa konserter. Det är inte bara kvaitet ni gör en mänskig insats. Utstäningsdeen kom också 5 och är Kaus ansvar: Det som sker ska spega bredden inom musiken. Förra året var det en tydig ökning av antaet utstäare. Vi ökade ti det dubba. Det kommer gitarrbyggare från hea Europa. Också mer kommersiea gitarrmärken. Både e och akustiska och tibehör. Det är evande. Det händer saker. Man kan känna på gitarrer och testa dem. Det bir som en fest både för proffsen och de som vi spea itet hemma. Festivaens inriktning Stefan: Vi har båda två idéer om uppägg och artister som vi har gemensamt. Det ska vara en bred festiva och spega aa stiar, hest vara både kvinnor och män. Det ska vara hög kvaitet och från oika värdsdear. Vi har atid haft artister från Latinamerika. I år har vi från Indien och Korea och som atid från US. Kaus: Det behövs om festivaen ska nå utanför nörderiet. Gitarrvärden måste mötas över genregränserna, där växer den. Det här ska vara en pats för inspiration och oväntade möten. Det ska hända massvis med saker musik, mat, utstäare. a bitarna gör att det bir en hehet. tt oda fram en pubik är viktigt. Man måste skapa de nya artisterna och den nya pubiken. Jag äskar gitarren och är passionerad för musik och aa aspekter som gitarren har betytt för omvärden och jag vi yfta gitarren ti en högre nivå. Men man måste inse att det handar om bra musik Vi har skapat en närvaro och en bredd inte minst internationet det finns ett värde som inte går att mäta. a som varit med och sponsrat och aa friviiga som är med och arbetar bidrar. Var och en har en viktig ro att spea. Hur små de än har varit så är de jätteviktiga. Många bäckar små... är min devis. Dynamisk duo När jag frågar om arbetsfördeningen svarar Stefan: Det är jag som har kunskap om gitarren och bedömer vika artister som passar in och håer rätt kvaitet. Jag har hand om dagprogrammet och kontakterna med kursdetagarna. Den stora biten som det är jättemycket jobb med och het unikt är att vi har ett superproffs, Kaus, som sköter marknadsföringen. Han har ett otroigt nätverk, kontakter med aa möjiga viktiga personer, poitiker, radio, vi känner aa. Det är gud värt. tt skaffa sponsorer är en viktig de av Kaus arbetsuppgifter och han håer i at med ekonomin, inte minst den knepiga uppgifterna att kontraktera artisterna och få budgeten att gå ihop och att eda festivaorganisationen. Två personer med oika roer och temperament men med ömsesidig respekt. Iband är det oika uppfattningar: Vi har atid haft diskussioner. Jag giar att testa. Det som är styrkan är att vi kan diskutera och också ändra uppfattning. Ti exempe om vikten av den breda pubiken. Där har vi påverkat varandra. Iband stäer jag dumma frågor och då kan Stefan ryta ti. Stefan fyer i: Iband kan jag ändra mig när jag får tänka ti. Iband tycker jag att något inte är bra. Även om det är bra kommersiet så håer det inte kvaitetsmässigt. Då säger jag ifrån. rtisterna Hur gör man för att få internationea stjärnor att åka ti Uppsaa? I början var det svårare eftersom vi inte var etaberade men vi hade kontakter, ejandro Lemos, Kaus och jag. När festivaen växte och speciet från 7 när vi hade en bra oka. Vika artister, Leo Brouwer och Paco De Lucía... Då vände det. Nu känner aa ti festivaen. Jag har inte hört taas om någon som Några av årets höjdpunkter, noushka Shankar, Göran Söscher och nieo Desiderio. inte vi komma hit och spea. Det bästa exempet är John Wiiams. Det var svårt att få hit honom. Har de vä kommit hit så vi de komma tibaks. Paco de Lucía och di Meoa har varit här två gånger och John Wiiams tre gånger. Det tog ett havår att få tag i den japanske gitarristen Yamashita och Kaus berättar om det mödosamma arbetet med att få hit en av årets stora artister, sitarspearen noushka Shankar. Det krävdes -tas mai. Det är ofta många väggar mean arrangör och artist. Kaus: För mig är det viktigt att artisterna förstår vad festivaen handar om. De måste vara en de av festivaens hjärta. Jag måste få prata med artisten sjäv. För Steve Vai tog det ett havår tis vi fick kontrakt och at på pats. Han skue komma ti Hoand för ett uruppförande och då åkte jag dit för att intervjua honom. Jag visade en fim och han förstod att det fanns ett hjärta i festivaen. Han var så generös. Han skickade en häsning inför festivaen ti sina fans you have to go, it s a great festiva. När konserten var kar så sa Steve Vai jag kommer gärna tibaks nästa år bara för att undervisa. Vi har vår festivapub. Vi vi gärna att artisterna stannar så många dagar som möjigt. Puben är det sociaa hjärtat där man kan samas efter konserterna. Vi har värdar åt artisterna, våra ambassadörer, 5 personer som jobbar under veckan. Varenda en är en ambassadör för festivaen och för Uppsaa. Det måste vara professionaitet och hjärta tisammans. tt nå ut Redan den första gitarrfestivaen fick god pubicitet. Stefan var intervjuad på oka- TV. Kaus förstod från starten av Ekokaféet vikten av bra kommunikation, att skicka ut pressmeddeande, arbeta upp kontakter med media och skapa ett stort kontaktnät: Vi bev erbjudna att fytta in i Konserthuset 7 när de såg att festivaen bar. Vi hade redan 5 ett samarbete med Sveriges Radio som speade in aa konserter. Gitarr och Luta Gitarr och Luta

7 Sveriges Radio har varit en mycket bra samarbetspartner. Det bev en kvaitetsstämpe för festivaen. Det handar om att positionera ett evenemang både mot kutureiten och institutionerna men också mot pubiken. Stefan kompetterar: Jag kan inte nog betona det här med marknadsföring, den har varit massiv. Den här programtidningen som vi från början tryckte i 6 ex, och det var Kaus förtjänst, har vi fått som biaga i UNT i 9 ex och förra året som biaga i DN. Personerna bakom Kaus har två bröder som driver var sin festiva. Peter Pontvik startade Stockhom Eary Music Festiva som också bivit en stor framgång och Yamandu Pontvik står bakom Sundsvas gitarrfestiva som har arrangerats fyra gånger. Vi är uppväxta i Uruguay med musik och kutur. Vi är många syskon som speade teater och sjöng under vår uppväxt. I sutet av 8-taet hade Yamandu, Peter och jag en ensembe där vi sjöng atinamerikansk fokmusik. Sedan fortsatte vi med oika saker. Jag bev mijöagronom och arbetade med mijöfrågor, KRV-märkningen, var bonde ett tag och har också håit på mycket med matagning. Stefan är utbidad vid konservatoriet i Madrid och senare vid SMI. Han undervisade år i rad vid den ansedda Scandinavian Guitar Festiva i Finand och ordnade sjäv några mindre festivaer i Stockhom och Uppsaa under 9-taet. Sedan mitten på 8-taet har han utbidat gitarrpedagoger vid SMI och musikhögskoorna i Stockhom och Örebro. Jag tror att jag träffat de festa gitarrpedagogerna i Sverige. Gitarrfestivaen har gett mig många internationea kontakter och de senaste åren har jag undervisat mycket utomands, band annat i rgentina, Chie, Spanien, Itaien, Portuga och Engand. Man kan säga att mitt kontaktnät, nationet och internationet är gigantiskt. Hemigheten vad kan vi ära oss? Det finns inget säkert recept för en succé. En viktig faktor bakom framgången är nog att det var två erfarna personer med oika bakgrund som fann varandra och hittade ett sätt att samarbeta där deras styrkor kompetterar varandra. Det behövs en drivande entreprenör som Kaus men också någon som Stefan som kan gitarrmusik, artisterna och har ett stort kontaktnät. Ett viktigt vägva som gjordes var att satsa på bredd och ta in många oika genrer. En mer sma festiva inriktad på kassisk gitarr hade nog inte kunnat skapa så stort intresse. Och här kanske vi inom SGLS har något att ära. Jag passar på att fråga Kaus: SGLS föddes utifrån en kassisk utgångspunkt, jag tror man ska öppna upp och bredda. Viktigt om man vi påverka kuturpoitiken inom gitarren. Man måste se sig sjäv med en utomståendes ögon. Vad är behoven hos den uppväxande generationen? Kanske måste man göra något nytt som inte har gama traditioner? Ingesund är en jättebra pats för en kurs men kan man göra det på en annan pats? Det gäer att vara vidsynt och generös och ta vara på aa goda krafter och hitta möjigheter ti samarbete. Diskussionen om vår framtida inriktning har börjat, och Stefan som även är ordförande i SGLS har ång erfarenhet av Uppsaa gitarrfestiva som kan ge nya infasvinkar. Kaus avsutar: Jag hoppas att aa ni som äser Gitarr och Luta ser och förstår att festivaen är ti för er. Vi jobbar på. Det är en bra bo som ruar. Det gäer att putta den åt rätt hå. Gitarr och Luta

8 Sitt rätt när du spear! TEXT: JN RUDLING FOTO: JOHNNES KITSELIS Många gitarrister får avariga beastningsskador som kan medföra att man måste suta spea. En bidragande orsak kan vara sittstäningen. Vi kontaktade Stefan Löfvenius för att få en erfaren gitarrärares syn på hur man bör sitta när man spear. Ska man spea mer avancerat fingerspe på gitarren behöver man ha en sittstäning som gör att gitarren viar säkert och man kan nå hea greppbrädan utan probem. Samtidigt ska sittstäningen inte skapa muskespänningar i rygg och nacke som kan ge skador på sikt. Tidigare var det sjävkart om man speade kassisk gitarr att man skue göra som Tárrega och Segovia: gitarren pacerad på vänster ben med fotpa som stöd. På 97- taet började fotpaen ifrågasättas eftersom den kunde ge upphov ti snedbeastning av bäckenet och våa beastningsskador. Då kom det fram oika typer av gitarrstöd som kudden, stäning med sugkoppar, Gitano med fera. De gör att man kan sitta rakt med båda fötterna i marken. För att göra en djupdykning i frågan om hur man bör sitta när man spear gitarr kontaktade vi Stefan Löfvenius som har mer än års erfarenhet som gitarrärare. Under sin ånga ärartid har han haft eever med oika ängd och kroppsformer och -proportioner. Händernas storek och proportionen mean fingrarna varierar också påtagigt. Varje eev är unik och kräver att man funderar över vad som passar bäst. Det som passar den ene passar inte den andre. Stefans vardag: Det kan hända att jag sitter med gitarren 7 8 timmar per dag när jag undervisar och jag måste byta stäning då och då. Det finns inte ett optimat sätt att sitta på. Förr eer senare får man probem så man behöver variera sin sittstäning. Har man fått en bra grundteknik så kan man nog sitta itet hur som hest och ändå spea bra. Varje sittstäning har sina för- och nackdear. Jag har kommit fram ti att det finns fem grundpositioner och de är jag ut ti mina eever. 5 grundpositioner Det åter som en förnuftig instäning. Så åt oss gå igenom Stefans grundpositioner i tur och ordning. Den första är den kassiska sittstäningen med fotpa under vänster fot (position ). Det är den vanigaste positionen som man ser hos konsertgitarrister. Gitarrens inbuktning igger över vänster år. Man justerar höjden på fotpaen och provar sig fram tis det känns bra. Det ger en bra position för höger och för vänster hand och gitarren igger stabit. Det finns i denna stäning möjighet att vinka gitarrhasen på oika sätt från nästan vertikat äge ti nästan horisontet med gitarrens huvud högt. Ett vertikat äge kan vara en mindre bra stäning om man ofta spear barréackord. En bra tumrege som passar många är att gitarrhuvudet ska vara i ögonhöjd. Den här stäningen kan fungera bra om man inte är så ång. Längre personer får ofta ont i ryggen av den här stäningen som innebär att man beastar bäckenet snett. För att kara av den här positionen utan probem har många gitarrister skaffat sig ett grundigt träningsprogram för att öva upp musker i armar, nacke och rygg. Kombinerat med rimiga övningspass med ordentiga pauser kan denna sittstäning fungera för många. Nästa sittstäning, är korsagda ben (position ), en kassiker som ofta används när man kompar på gitarren eer spear fokmusik, bues och iknande. Inte så vanig band kassiska gitarrister men den spanske gitarristen Ricardo Gaén sitter så. Han är ganska sma och har ånga ben och då fungerar det. Gitarrister inom andra genrer som brasiianaren Yamandu Costa och den argentinske fokmusikern Juan Faú spear edigt och bekvämt med korsagda ben. Det ser avspänt ut. Så gjorde även famencogitarristen Paco de Lucía. Börje Sandquist och Mats Norrefak i Four Hands sitter på samma sätt. Stefan fortsätter: En de personer kan inte fysiskt ägga ena benet över det andra. Det kan också vara probem om man spear kassiskt ångt upp på banden, man har svårt att nå med vänsterhanden. Man kan också få svårt att vinka upp gitarrhasen vid behov. Ska jag spea bues eer fokmusik är det iksom fe attityd att spea med fotpa i kassisk position. Korsagda ben är då rätt. Ett mindre vanigt aternativ och ett aternativ ti korsagda ben är att ha höger ben på fotpaen (position ). En nackde är att gitarren kommer itet för ångt åt höger. Det är bra för spe i åga ägen men mindre bra i höga. Om man byter ut fotpaen mot en gitarrkudde (eer annat stöd) och använder kudden under vänster ben så får man en stäning (position ) som fungerar ungefär på samma sätt som med fotpa under vänster ben, d.v.s. position. Kudden är ätt att använda men kan av en de uppevas som en mindre stabi stäning än fotpaen, det bir två gidytor, en mean gitarr och kudde och en mean byxa/kjo och kudde. Då kan man istäet väja någon form av stäning som sätts fast med kämma eer sugkoppar. Nackdeen är att det tar ängre tid att komma i speäge. En förde med kudden är att den fungerar även med egitarr och att den ätt kan justeras under pågående spe. Det gör inte sugkoppar och andra stöd. Gitarr och Luta Gitarr och Luta 5

9 UPPSL XI INTERNTIONELL GITRRFESTIVL 8- OKTOBER Pats Uppsaa Konsert & Kongress Fyttar man kudden ti höger ben (position 5) får man en snarik position som med fotpaen. Det är nog Stefans vanigaste position vid undervisning. Den passar enigt min egen erfarenhet mycket bra om man spear kontrabasgitarr. Den gitarren är större och man får då en bra speposition där man obehindrat når över hea greppbrädet. Speciapositioner De fem grundpositionerna täcker in de festa behov. Varierar man mean några av dem, t. ex. om man spear mycket med fotpa i den kassiska position, så kan det vara äge att iband fytta fotpaen ti det högra benet eer byta ti korsagda ben. För den som använder kudde är det smidigt att skifta kuddens pacering mean höger och vänster ben. Om man vi ha gitarren perfekt centrerad så kan man göra som en känd gitarrist, Pepe Romero. Han fyttar gitarren något ti höger så att den inte riktigt viar i gitarrens inbuktning. Kanske kan kännas itet osäkert ti en början men vä värt att testa. Vi kan kaa det position 6. Har man en iten gitarr, t. ex. en sopraneer atgitarr och spear i ensembe så kan en ösning vara att kombinera fotpa med kudde (position 7). En mer tifäig stäning (position 8) kan vara användbar i passager när man spear mycket barréackord och behöver ha en mer uppåtvänd gitarrhas. Man vinkar upp gitarren med handen eer tar stöd med foten. Ett kassiskt stycke där det passar är Leyenda av béniz. Efter en ång serie fingerspe kommer pötsigt ett anta barréackord som ska speas i högt äge och då gör man den här förfyttningen ti position 8 bixtsnabbt. ckorden bir ättare att ta och man kan trycka på ordentigt med högerhanden. Den här positionen underättar också spe i höga ägen (över :e bandet). Ytterigare en speciavariant som Stefan vi så ett sag för är soffpositionen (position 9). Det kanske åter märkigt men är enket. Man sitter i soffan och åter gitarren via mot soffan resp. höger ben med eer utan kudde (se bid). Stefan: Jag brukar visa eeverna sånt man måste göra, tråkiga tekniksaker som att nöta arpeggion och tremoon och annan högerhandsteknik. Tiden med instrumentet är viktig. Då kan jag ika gärna titta på TV och sitta och spea avsappnat samtidigt. Man kan sitta ganska änge på det här sättet. Som uppvärmning är det inte så dumt. Det är inte något jag rekommenderar när man spear något svårt. Viktigt att soffan inte är för åg. Kan användas med korsagda ben eer med kudde på höger ben. Och en sista position (position ) är att stå upp och ägga upp vänsterbenet på en sto. En bra position som kan användas om man vi sjunga samtidigt. Men den är också bra för att sträcka på kroppen efter en tids stiasittande i samma stäning. Men invänder någon. Det finns fer varianter. Kanske vi ska nämna en position som Stefan inte tagit upp. Många utenister använder sig av ett gitarrband som man har över nacken och som är fäst i nacke och i botten på instrumentet. Det fungerar utmärkt även för gitarr. Robert Robertsson har kommit fram ti att det är en bekväm position som man kan använda för aa genrer, kassisk, viskomp, bues och annat. Det kräver att man borrar och sedan skruvar i en knopp i gitarrens sarg där stödkossen sitter så att bandet kan få fäste. Sist men inte minst. Det finns gitarrister som står och spear avancerat fingerspe, ofta enbart med ett gitarrband. Ett känt exempe är Tommy Emmanue. Han har extremt stora och starka vätränade händer. Men även gitarrpionjären Nis Banjo-Lasse Larsson stod och speade. Stoshöjden viktig Det är viktigt att man sitter på en sto som är bekväm och som är på rätt höjd. Men ofta passar inte stoarna. Man bör ha rät vinke mean år och vad när man sitter. Har man korta ben kan det var bra att använda en panka för att ägga under fötterna för att få rätt vinke. Stefan brukar använda en panka på 7 8 cm som stöd för fötterna. Har man för hög sto bir det ätt att man sitter och yfter fötterna och då kan man få probem med muskespänningar. Ett viktigt tips när det gäer stoar finns i Gitarr och Luta /, Överevnadstips för gitarrister. Och det är att höja bakändan på stoen några centimeter. Då får man en skonsammare stäning för ryggen. I artiken finns även tips på oika enka övningar man kan göra med gummiband för att sträcka ut oika musker så att man undviker beastningsskador. Byt position och ta pauser Så sutsatsen är att du ska byta position då och då när du sitter och spear gitarr. Och Stefans råd om sittstäningar är precis vad ergonomer idag förespråkar när det gäer arbete i sittande stäning. Ti sist: Undvik att sitta statiskt, försök att röra på dig ite inom den position du använder. Byt position ofta och stä dig gärna upp då och då. Göm inte bort att ta pauser och res på dig! PER HLLGREN g u i t a r m a k e r mobi: +6()7-599 väkommen ti min hemsida: Skynda dig att boka ditt festivapass! CONTUTTIPSS Stora eer Lia ger dig tigång ti at på hea festivaen. HELDGSPSS Titräde ti at under en viss dag. SPECILPSS Gäer specifika artisters cinics/ föredrag/workshop och konsert. Boka på Jimi Hendrix, Backstage Hoywood Bow, 967 Foto: Henry Ditz FOTOUTSTÄLLNING BCKSTGE LEGEND HENRY DILTZ Historiska bider från 6- och 7-taets musikscen.9 -. Pats Uppsaa Konsert & Kongress Boka och äs mer på uppsaagitarrfestiva.se 6 Gitarr och Luta rrangör UPPSL INTERNTIONELL GITRRFESTIVL XI XI GITRRFESTIVL 8- OKTOBER Sponsorer och samarbetspartners

10 I den andra artiken om Mats Bergström handar det b. a. om hans arbete med musiken av Bach och Poar Music Prize-vinnaren Steve Reich. Vidare om hans fifteen minutes of fame i Roya bert ha, London, som hö på att gå åt skogen endast dagar före konsert. Hemma hos gitarristen och trebarnspappan Mats Bergström. De TEXT OCH FOTO: BENGT MGNUSSON, ben@ur.se Mats har figurerat i så skida sammanhang som kungens -årsjubieum med direktsändning i TV, ackompanjerandes operaarior m.m. i det tidigare kakbrottet Dahaa i Rättvik. Dessutom i oika körsammanhang m.m. Dock inte så ofta på gitarrfestivaer. Jag undrar varför? Jag har egentigen adrig sökt mig ti gitarrfestivaer, tvärtom! Jag har känt ett behov av att gitarren ska och kan hävda sig utanför sina avgränsade reservat. Jag kan uppeva att det fortfarande finns så många fördomar mot gitarren, och det känns så ku att kunna motbevisa fok! En bra sångare och bra repertoar är överordnat viket ackompanjemang som används. som i Die schöne Müerin! Ja, t. ex. Jag har hört från initierat hå att nivån på sökande ti musikhögskoorna sjunkit senaste åren viket kan kännas oroväckande med tanke på återväxten av musiker i orkestrar i andet b. a. Vad anser du bör göras generet, för att höja statusen för den kassiska/akustiska musiken, i tider som dessa, med fem(!) meodifestivaer i TV om året t. ex.? Det måste naturigtvis börja i skoorna, att man uppgraderar musikämnet! Nu föjer jag inte så extremt noggrant den pedagogiska utveckingen på musikhögskoorna, men vad jag förstår så kan man inte ängre utbida sig ti gitarrpedagog, atså det som hette I/E-ärare, d.v.s. instrumenta- och ensembeärare. Det var en utbidning anpassad för dem som inte vi undervisa i stor kass, eer satsa på en soistkarriär, utan med inriktning på att bi instrumentapedagoger. Det var en jättefin utbidning, som man nu tagit bort. Det kanske inte är något probem på kort sikt, men inom några år kommer det att saknas ärare av det saget! Jag har tyvärr inte någon jus syn på framtiden i den här frågan. Jag tror också man måste yfta bicken, inte bara titta på enskida utmaningar, t. ex. ett tag är det kris inom fagottskrået senare för stråkkvartetter Det är vä också tror jag, ett symptom på den kassiska musikens status, rent generet? Ja, och kanske för den unga generationens vija eer eventuea ovija att ägna sig åt någonting som inte ger så snabb utdening Sedan finns det ju isoerade öar som exempevis Lia kademien i Stockhom, där man kan dria barn på ett fantastiskt sätt! Jag går vä ite och hoppas på att det en dag ska komma en gitarrens Martin Fröst! Jag har ju en här framför mig! Nej, jag är inte riktigt en sån person, och dessutom för gamma!! Det skue behövas någon i tjugofemårsådern som gjorde fantastiska saker. Jag äste en siffra gäande kommuners kostnader inom idrotts/sportområdet, där utgifterna antagigen mestades i storstadsregioner ökat med 7(!)% de senaste tio åren. Det kunde vara intressant att väga den kostnaden mot kuturskoornas Jag tror i ditt fa att det är viktigt att ge människor chansen att höra kassisk musik ive. Jovisst! När jag är ute och spear, om man skue mäta pubikens genomsnittsåder, är det garanterat 6+, kanske ännu högre, men, det finns en konsertserie för barn som heter Kassiskt tonande. Det började på ett stäe i Stockhom som heter Kammaren. Det var ett anta musiker som började göra en konsertserie för vuxna, och jag har sjäv ofta speat där genom åren. Musiker som medverkade gjorde även barnkonserter under dagtid. Det var Staffan Scheja, Martin Fröst, Mats Rondin m. f. Det var verkigen på en hög nivå. Den konsertserien fortever fastän i annan regi. Jag har gjort några program där för förskoegrupper, där man spear samma repertoar som för vuxna, men i betydigt kortare segment, kanske ett par minuter. Hur har gensvaret varit? Det har varit otroigt bra! Ti konceptet hör idén att barnen ska komma och uppeva tre konserter, för att det ska bi en vana, och en rutin. Dessutom medverkar en skådespeare som gör rofiguren Tona som barnen då hinner ära känna. Det finns en ramberättese, med korta musikstycken inagda. Det är ganska korta konserter, ca en havtimme. På det sättet är barnen känna Tona och får ite konsertvana, och får framför at höra kassisk musik speas ive. Det tror jag är jättebra. Tre gånger under en dagisperiod är ju inte så mycket, men bättre än ingenting. Säkert kan en sådan uppevese i unga år för någon bi ett frö som kan växa ti i tonåren t. ex., så att man kanske bir nyfiken på i ditt fa gitarren, eer vad tro du? Jo, precis så tror jag också. Det har även varit tankeväckande för mig. Vi har företrädesvis speat för ganska väbärgade förskoebarn i Stockhoms innerstad. Sedan har man kommit ut ti Skärhomen utanför Stockhom, ett synnerigen mutikuturet område. ojj, ojj, nu kommer det bi jobbigt här! tänker man. Det kan ju vara svårt för barn att koncentrera sig, men där har barnen suttit som droppar och yssnat otroigt uppmärksamt! Där fick man för sina förutfattade meningar Mats reser ju fitigt runt i Sverige. Det är både större och mindre orter som får besök. tt det fortfarande fungerar att åka ut i andet, möta en pubik, t. ex. vesta kammarmusikförening eer iknande, hänger ju mycket på att det finns edsjäar som jobbar med detta, att ordna konserter, ansöka om kuturbidrag etc. Det gör att du kan få skäigt betat för ett sådant jobb. Dessvärre är de här edsjäarna en utdöende art. Jag håer tummarna för att de gama ersätts av nya, unga, underifrån. Men jag är ite skeptisk. Vi ser här ute där vi bor, att det är svårt att värva fok ti aa verksamheter, atså het enket när det gäer att gratis stäa upp på sin fritid. Det finns fortfarande så många fördomar mot gitarren Jag vet inte om det är enkare att värva friviiga ti idrotts- och sportvärden? Jag märker dock ett enormt engagemang där! Om man t. ex. står i kassakön på IC, kan man ofta ta de av eftersnacket från hegens match m.m. Vi kanske får vänta och se att när de dagisbarn du speat för bir vuxna, kanske de kan föra traditionen vidare att ta med sina barn på konsert? Ja, absout. Vi får åtminstone hoppas på det! Finns det något som en typisk arbetsdag i ditt iv? Ja, atså, en typisk arbetsdag under en turné är värdens enkaste tivaro, jag äskar ju den! Den kan se ut så, att man vaknar en morgon på ett bättre hote, går ner i matsaen och äter en bra frukost (som någon annan tagit fram, och sedan diskar efteråt ). Sedan åker man vidare ti en annan ort, och mot kväen bir det återigen konsert. Pubiken beönar en med appåder och bommor! Därefter kanske man tar en ö med medmusikanterna innan man kryper ner i ännu en hotesäng... Detta är den enkaste formen av tivaro i mitt iv. En annan typisk arbetsdag kan vara här hemma, då man först ska få upp barnen. Vi brukar sätta kockan på 6.5, fixa frukost, se ti att barnen inte sår ihjä varandra (!) 8 Gitarr och Luta Gitarr och Luta 9

11 innan man får iväg dem ti skoan. (De kan aa snart ta sig sjäva ti skoan, men Hjördis får vi tis vidare skjutsa, eer cyka ti skoan.) Om ett barn är sjukt en dag, får man givetvis ändra aa paner! nnars kan man då jobba några timmar, öva eer vad man håer på med, innan det är dags att hämta barnen från skoan skjutsa dem ti oika aktiviteter middag. ojj,ojj nu kommer det bi jobbigt här! Sedan när barnen agt sig på kväen, samspråka ite med frun. Sedan känner man efteråt: Nehej, idag hann jag inte öva heer på gitarren, de där maien fick jag inte tid att besvara idag... etc., det är en annan vardag som tycker jag i aa fa stäer högre krav. Men jag skue inte vija ha det ena enbart, eer det andra, det är en förmån att få växa om där! I at detta pyssande med panering, administration och att få at att fungera, vad är din drivkraft förutom då givetvis den ekonomiska aspekten att fortsätta att håa på? Ja, som tur är, får jag erkänna, är jag faktiskt road av ite kontorsarbete också (haa-haa). Jag tycker det kan ha sin charm! Det kan vara roigt att ha produktionsmöten, diskutera repertoar. Igår hade vi ett möte inför konserter i Dahaa, Rättvik, med band andra Maena Ernman. Man käcker idéer om oika åtar man kan samsas om. Det är ganska många med i det projektet: Li Lindfors, Nisse Landgren, Svante Henryson och en stråkensembe. En sådan dag sitter man i bien först en dryg timme, sedan möte kombinerat med unch. Därefter i bien hem och sedan hämta barnen. Då bir det inget gitarrspeande den dagen Ser du en dag utan gitarrövande som en förorad dag? Nej, det gör jag inte. Sedan är det så att jag kan göra ite nytta i bien också, som att yssna på nyutgiven musik, som jag annars säan hinner. Man sätter igång tankarna Det är atid en tifredstäese när man får en idé ti något ku på scenen. Det är ofta så med Maenas konserter, att det är en stor pubik, och man får tänka sig konserten som en sags show. Visst, det är kassisk musik, men vi verkar inom underhåningsbranschen så det gäer att paketera repertoaren på ett attraktivt sätt! Tycker du idag att du har nytta av din tidiga musikerkarriär, när du huvudsakigen speade popuärmusik? Ja, otroigt mycket! Om man jobbar inom underhåningsbranschen, där det inte finns några subventioner från samhäet, skaffar man sig en reaistisk syn på hur vikoren är. Nämigen, kommer det ingen och yssnar, bir det inget betat. Jag minns en gång, efter en turné med Li-Babs, som pubikt sett hade gått si så där. Vi i bandet fick våra tovhundra (eer var nu gaget generet åg på 8-taet). Men Barbro kom hem utan en krona för att det inte kommit tiräckigt med pubik För den som enbart verkar i det subventionerade kuturivet finns inte atid förståesen för förhåandet mean intäkter och utgifter. För mig känns det rätt så skönt att ha en fot i vartdera äger s.a.s. Det gör det ättare att bevara ett sags ödmjukhet. Vad är roigast, att spea soistiskt eer i en ensembe? Om jag var tvungen att väja skue det bi ensembe. Varför då? Jo, jag skue annars tröttna koossat på mig sjäv! Jag spear ju soo emeanåt, iband med orkester. Varje gång det händer får jag yfta mig sjäv i håret och vårda gitarrspeet ite extra! Det är ju så utsatt och exponerat, och ite för avsöjande om man inte är i toppform På det sättet är det vädigt värdefut. Det är inte atför ofta jag går av scenen med känsan av att framförandet var det bästa jag gjort. Däremot var det exakt den känsan nu senast i Zürich med Maena, då vi båda sa: fasen, det här var band det roigaste vi gjort! Tre extranummer och stående ovationer. Sedan kom en fin, ång recension i Züricher Zeitung om Maena. På två rader i den stod det att jag speade gitarr och hade gjort arrangemangen. Det var at som stod om min insats! (haa-haa) Känner du att du ofta hamnar i skuggan som ackompanjatör ti, exempevis, en sångsoist? Janne Bengtson, Nisse Landgren, Maena Ernman och jag sjunger fyrstämmigt i ice Babs-hyningen Scandinavian Shuffe, ett av The Swe-danes paradnummer. Instrumentet är en guitaee. Foto: Eena Mastynskaja Jo, det gör man atid, mediat, när man jobbar med en berömd sångare! Det finns det många exempe på, och det får man vara beredd på. Så änge den man jobbar med visar respekt och uppskattning är det inga probem. Däremot har jag stött på enstaka sångare med ett respektöst sätt. Då har jag satt ner fötterna, viket någon gång gjort att det skurit sig fuständigt men det har varit ovanigt. Som sagt, om jag skue tvingas väja mean att vara soist eer ensembemusiker, är det ingen som hest tvekan, det skue vara ensembemusiker! Vad igger skinaden i att instudera ett reativt nyskrivet verk av exempevis Steve Reich, för förinspeade gitarrer, + en ive -stämma, och ett sooverk av Bach? Är det två skida värdar? Ja, det skue jag nog säga. Tokningsutrymmet i Steve Reich är mycket mindre. Det är vädigt strikt, eftersom man ska spea in så många gitarrstämmor. Man kan inte pötsigt känna för att nu vi jag göra ett ritardando, exempevis. Det fungerar inte! Redan när du ägger första spåret har du s.a.s. måat in dig i ett hörn. Hea det stycket står ju och faer med att ating är het synkroniserat. Just det stycket har jag evat med sedan 99. Det är skrivet på 8-taet för gitarristen Pat Metheny. Stycket Det är svårmemorerat som tusan! är en kvart ångt och har totat femton stämmor. Så inspeningsprocessen är enormt tidskrävande, även om du skue yckas spea het rätt från början ti sut. Har du ett contro track då, för att orientera dig? Ja, jag har speat in ett trumspår först, ett cick, eer vad man ska kaa det. Det var en trummaskin jag använde. Jag har faktiskt använt små temposkinader i sutet av sista satsen, ett itet acceerando, som man faktiskt inte hör. Men jag tyckte att det hördes när det inte fanns. Vid en Steve Reich-festiva i konserthuset i Stockhom speade jag stycket utanti för första gången. Det är svårmemorerat som tusan! Det är nämigen så ikartat hea tiden, med endast små förändringar, men jag hade speat det så många gånger, under en så ång tidsperiod, så ti sist fastnade det. Steve Reich bev vädigt begeistrad, så senare samma år fick jag mina fifteen minutes of fame genom att framföra stycket i Roya bert Ha i London. Hur var det?! Ja, det var het otroigt! Ett Roya bert Ha fyt av Steve Reich-äskare! Steve Reich sjäv var förstås också på pats. Pubiken visste vä inte vem jag var, men äskade musiken jag speade. tt vara ensam på scenen i bert Ha och spea Steve Reich inför ca sex tusen människor som jubar, det var mäktigt! Det hö på att gå åt skogen Jag triade och ådrog mig en fraktur på höger armbåge tio dagar före konserten. Jag kunde vare sig sträcka eer böja på armen. Som tur var gick det ändå att spea gitarr med den, så jag kunde utföra uppdraget utan större probem. Sedan gjorde jag om det i Roya Festiva Ha för ett år sedan. I maj ska jag återigen göra det stycket och ett annat verk, x5, i Norge i Grieghaen med London Sinfonietta. Det har varit en vädigt ång process med Eectric Counterpoint men arbetet har givit en enorm utdening, får man ändå säga! Jag har gjort tre inspeningar av stycket. Tredje gången tycker jag att jag fick ti det bra. Bach har jag ju håit på med änge också, men det är andra processer Vad skijer arbetet med Bach från Steve Reich? Ja, des är det mycket större tokningsutrymme. Bach kräver mera forskning, man sätter sig in i uppförandepraxis m.m. Men jag giar ju Reich också, han känns som en gamma jazzrock-kie. Fusionmusik för fuvuxna! Din egen tonsättarambition då, odar du den? Njaee, det är inget som pockar på, direkt. Däremot kan jag ha idéer om stycken som andra har skrivit och hur man kan foga ihop dem ti ett sammanhang. Den senaste inspeningen, där hade jag en he de disparata stycken, som jag försökt få ihop just ti ett sammanhang. Vad skue trivas ihop? Oe dophson med Mikae Edund? Jag har mer den typen av idéer, än de musikaiska som kan bi nya musikstycken. Det ger utopp för ett annat sags kreativitet. Kan man beskriva det metaforiskt ite som att banda oika ingredienser för att göra en ny kaka? Ja, kanske det! Eer, banda basiika med jordgubbar! På det sättet känner jag mig ändå deaktig i den nya musiken. nnars är jag inte så inne i det här som börjar kännas som en subkutur bredvid andra subkuturer den nutida konstmusiken. Jag är inte så invoverad i den värden, däremot har jag samröre med många kompositörer. Jag kände när jag hö på att spea in min senaste CD, att jag kunde, tja, ringa och bestäa ett knippe nya stycken! Har du fått musikstycken tiägnade dig? Ja, många. Hur många verk taar vi om, ett hundrata? Nej! Men ett par dussin kanske. I höst ska jag för tredje gången spea Bachs partitor och sonator (ursprungigen för soovioin). Det har jag gjort nu två år i rad. Jag tänkte att om jag får en tredje chans vi jag försöka göra det utanti. Det är ite som att anmäa sig ti ett maratonopp och se om man orkar runt! Du äskar den musiken också antar jag? Ja, den musiken är naturigtvis het otroig! Jag har jobbat över tio år nu med de här styckena. Det bir gesare och gesare mean mina revideringar. Så nu börjar det kännas som en bearbetning jag kan eva med. Jag har het enket suttit med manuskriptet av Bach och anpassat det för gitarr. Det är jag förstås inte den förste att göra. Men jag är ju så van att göra mina egna versioner. Det började egentigen med att en av mina studenter, när jag undervisade på Musikhögskoan i Stockhom mean och 6, dök upp med en befintig utgåva av en sats ur den tredje sonaten, den i C-dur, som jag inte hade speat sjäv. Vi satt och knåpade med den. Jag bev mer och mer skeptisk ti den Det sutade med att jag tog med den hem och gjorde om hea satsen, och senare resten av sonaten så småningom en ti Nu har jag gjort varvet runt, både en och två gånger. Jag har varit grundig. Det finns ju ite oika sätt att göra detta på, vad jag förstår. En de transkriberar exempevis för gitarr eer atgitarr, med basgångar som oktaveras ner t. ex. Är det rätt väg att gå, eer ska man höra vioinen, fastän man spear gitarr? Det ska kännas som gitarrmusik när man hör det! Man kan ju adrig veta hur Bach sjäv gjort, men man får försöka gissa Gitarr och Luta Gitarr och Luta