Musik och rörelse. Ett kultur- och hälsaprojekt inom äldreomsorgen i Arvidsjaur 2008.

Transkript

1 Musik och rörelse Ett kultur- och hälsaprojekt inom äldreomsorgen i Arvidsjaur Projektet har genomförts i samverkan mellan Kulturförvaltningen och Socialförvaltningen i Arvidsjaur och Norrbottens läns landsting Rapporten är sammanställd av Kerstin Hamre Norrbottens läns landsting, division Kultur och utbildning. Luleå

2 Inledning...3 Sång och dans - ett bra verktyg i äldreomsorgen...3 Men alla kanske inte vill vara med?...3 Hur förverkliga användandet av nya metoder?...3 Äldre har behov av sociala aktiviteter och mötesplatser...4 Behov av nya kunskaper och fokusering på äldres hälsa...4 Kort om demens...4 Kultur och hälsa i Norrbotten...5 Projekt Musik och rörelse...5 Syfte...5 Mål...5 Målgrupp...5 Projektorganisation...5 Kontaktpersoner...6 Projekttid...6 Lokal...6 Inför projektet...6 Särskilda resurser...6 Sekretess...6 Musik och rörelse i praktiken...7 Borgargårdens äldreboende...7 Solbackens äldreboende...7 Hemtjänstgruppen...8 Personalutbildning...8 Resultat utvärdering av utbildningsdagar...9 Utvärdering av aktiviteterna...9 Bedömning enligt skattningsskala...9 Fokusgruppintervjuer...10 Deltagargrupp...10 Personalgrupp...10 Dagboksanteckningar...10 Resultat...11 Resultat skattningsskala...11 Tabell. Förändring i skattningsskalor efter kulturaktivitet...11 Resultat fokusgruppintervjuer...12 Deltagargruppen...12 Sammanfattning deltagargruppen...14 Personalgruppen...15 Sammanfattning personalgruppen...19 Musikledarens erfarenheter...21 Sammanfattande diskussion...23 Käll- och litteraturförteckning...27 Bilagor

3 Inledning Det finns idag många studier och mycket forskning som visar på kulturens hälsofrämjande egenskaper och kultur kan även fungera som ett bra komplement inom vård, omsorg och rehabilitering då kulturupplevelser på olika sätt kan påverka människan positivt, fysiologiskt och psykologiskt. Sång och dans - ett bra verktyg i äldreomsorgen Forskning om koppling mellan kultur och hälsa är idag omfattande, kanske i synnerhet forskning om konst, musik, sång och dans. Som exempel kan nämnas att forskning om äldre personer och om personer med demens har visat att sång och musik kan bidra till såväl fysiskt som psykiskt ökat välbefinnande, bland annat genom att kortisolhalten reglerats och stressnivån sänkts. Musiken borde få höra till vardagen i alla hem, skolor och sjukhus. Det skulle spara mycket pengar och lidande. 1 Sång, musik och dans har också betydelse för kommunikationen med äldre och personer med demens och kan fungera som möjlig väg för dem att bryta en ofta känslomässig isolering. 2 Dans och i viss mån även sång kan, i likhet med vanlig fysisk träning, också innebära vissa muskelträningseffekter eftersom det engagerar i stort sett hela kroppen. Särskilt när aktiviteten utsträcks och pågår under lång tid kan man få bestående effekter. 3 Vidare poängteras att kulturen i sig har sådana värden att alla människor, oavsett funktionsnedsättning eller inte, skall ha möjlighet att ta del av kultur och, efter var och ens förmåga, själva ges möjligheter att utöva olika kulturella aktiviteter. 4 Men alla kanske inte vill vara med? Det är inte alla gånger självklart att äldre personer vill vara med och delta i gruppaktiviteter även om en grupp satts samman utifrån deras gemensamma intressen. Det finns de som säger att de vill vara ifred, att de inte vill delta. Detta ska självklart respekteras. Professor Töres Theorell poängterar dock att det är angeläget att inte omedelbart falla till föga för detta och ge upp innan man verkligen vet att den äldre har helt klart för sig vad aktiviteten handlar om. 5 Hur förverkliga användandet av nya metoder? Att utveckla och inte minst att realisera nya metoder kan vara komplicerat. Att enbart informera om en metod och därefter utbilda och träna räcker oftast inte. Det som inledningsvis krävs är att ett behov är identifierat och tydligt uttalat, därefter väljer man en lämplig metod. 1 Ava Numminen Se även Kultur för hälsa En exempelsamling från forskning och praktik, s 29 f. samt Töres Theorell, Kultur och folkhälsa i Kulturen och hälsan (2008) 2 manst%c3%a4llning_abstracts_komplett2.pdf s 37 3 Bjursell, Gunnar & Vahlne Westerhäll, red (2008) Theorell, Töres i Kulturen och hälsan, s Hjelmquist Erland, Funktionshinder/handikapp, kultur och hälsa, s 139 i Bjursell, Gunnar & Vahlne Westerhäll, red (2008) Kulturen och hälsan 5 Bjursell Gunnar & Vahlne Westerhäll Lotta (red) (2008) Theorell Töres, Kultur och folkhälsa i Kulturen och hälsan, s 121. Jmf även projektet Hatt Hälsa genom aktivitet, träning och trivsel Ett friksvårdsprojekt för äldre, Äldrecentrum Västerbotten, Rapport 2006:2 av Åsa Ehnberg, s 1 3

4 Forskning om implementering har visat att ju fler komponenter som används ju bättre är förutsättningarna för att metoden faktiskt ska börja tillämpas. Förutom information och utbildning ses även praktisk träning, coachning och återkoppling som viktigt. Det är också viktigt att tidigt involvera användarna samt att ekonomiskt och organisatoriskt stöd erhålls. 6 Äldre har behov av sociala aktiviteter och mötesplatser I Statens folkhälsoinstituts uppdrag om lärande exempel vad gäller sociala mötesplatser för äldre svarade äldre själva att de anser att sociala aktiviteter, sociala relationer och gemenskap är mycket väsentligt, att det leder till stärkta sociala nätverk vilket i sin tur bidrar till ökad livslust. 7 Detta lyfts också fram i svensk forskning som visat på äldres behov av gemensamma mötesplatser vilka har stor betydelse för välbefinnandet genom att de bryter de vardagliga rutinerna. Man får möjlighet att träffa andra utanför bostaden, man får ingå i ett sammanhang och känna tillhörighet. Att inte få möjlighet att möta andra människor i vardagen ses som själsdödande, man blir avtrubbad och till och med fördummad. Tillgång till sociala mötesplatser och aktiviteter är viktigt för upplevelsen av god hälsa samt att aktiviteter förekommer regelbundet och finns i närsamhället. Socialt aktiva människor håller sig friskare. 8 Behov av nya kunskaper och fokusering på äldres hälsa Hälsofrämjande och förebyggande arbete kräver ett annat förhållningssätt än biomedicinsk praxis vilken gällt inom hälso- och sjukvården. Nu vill man från folkhälsoinstitutets sida att satsning ska ske för att öka kunskaper och utveckla ledarskapet hos olika yrkeskategorier för att säkerställa ett stödjande förhållningssätt i mötet med äldre personer samt arbeta med att stimulera och stärka det friska hos varje individ. 9 Kort om demens Inom svensk forskning enades man för några år sedan kring en benämning och indelning av demenssjukdomarna i tre huvudgrupper beroende på orsaken till hjärnskadan; primär-degenerativa demenssjukdomar, vaskulära demenssjukdomar och sekundära demenssjukdomar. 10 När det gäller demenssjukdomar talar man om förebyggande insatser, egenvård och behandling. Förebyggande insatser handlar om fysisk motion, mentalt och social stimulans vilket förhindrar utveckling av demens. Vid egenvård poängteras att person med demens kan / /behöva hjälp med att aktivera sig fysiskt och psykiskt för att utveckla och bibehålla funktioner som man har kvar. Det är viktigt att den demente inte isoleras socialt på grund av sitt intellektuella handikapp. Alzhemiers sjukdom kan behandlas med bromsmediciner, dock kan sjukdomen inte botas. Här betonas betydelsen med en / /psykiskt stimulerande miljö och en välbalanserad kost. Motion och fysisk aktivitet i olika former är bra så länge den som är sjuk orkar Guldbrandsson (2007) Från nyhet till vardagsnytta Om implementeringens mödosamma konst. 7 Redovisning av uppdraget Äldres hälsa (2008) s 20 ff 8 Ibid, s 34 f, s 64 9 Ibid, s 63 f 10 Vårdalinstitutet, Institutet för Vård- och Omsorgsvetenskap (2005) Olika demenssjukdomar En översikt, s Vårdguiden, Stockholms läns landsting 4

5 Det finns således olika former av demenssjukdom och generellt gäller att göra den sjukes tillvaro så bra som möjligt genom bland annat fysisk och psykisk stimulans samt för att kunna ge bästa vård och behandling undersöka bakomliggande orsaker till demenstillståndet: Vissa tillstånd som leder till demens går att bota, andra som Alzheimers sjukdom går att lindra. Därför är det viktigt att ta reda på orsakerna till demenssjukdomen. 12 Kultur och hälsa i Norrbotten Norrbottens läns landsting arbetar för att utveckla och förstärka kopplingen mellan kultur och hälsa inom den egna organisation och med externa aktörer. Landstingets arbete handlar vidare om att öka kunskapen om kulturens hälsofrämjande egenskaper och om hur kultur kan användas som komplement till traditionell vård, omsorg och rehabilitering och i förebyggande syfte. Ett led i arbetet är att initiera och/eller samverka i projekt i för att utveckla metoder för uppföljning, utvärdering och mätning av kulturens verkan på vår hälsa och av kulturverksamhet. Målet på sikt är att kultur ska fungera som ett verktyg inom vård, omsorg och rehabilitering. Projektet Musik och rörelse som beskrivs här nedan är initierat utifrån det uppdraget. Projekt Musik och rörelse Syfte att genom kultur skapa aktivitet för äldre personer att undersöka om kultur i form av sång, musik, rytmik, och rörelse kunde vara ett arbetsverktyg inom äldreomsorgen i Arvidsjaur. Mål att öka/förbättra livskvaliteten för äldre personer att på sikt permanenta inslag av kultur som ett arbetsverktyg i vård, omsorg och rehabilitering Målgrupp äldre personer med eller utan demensdiagnos och/eller med viss funktionsnedsättning boende på Solbackens och Borgargårdens äldreboende. äldre personer i eget boende och med stöd av hemtjänsten. Det är inte känt huruvida någon diagnos eller bedömning avseende demenssjukdom ställts bland deltagarna. Projektorganisation Projektägare var Dans i Nord med ansvar för projektmedel och anställning av projektets musikledare, Signe Rudberg. Projektet genomfördes i samarbete med Arvidsjaurs kommun. Kommunens kontaktperson var Kickie Sjöberg, samordnare Kultur i vården. Signe Rudberg var musikledare under projekttiden. Rudberg är utbildad fritidspedagog samt har en treårig akademisk examen vilken omfattar kommunikationsvetenskap, folklivsforskning och musik. I den treåriga utbildningen ingår även ett års studier på musikhögskola med inriktning musikterapi/musik och hälsa. 12 Vårdguiden, Stockholms läns landsting 5

6 Ansvarig för mätning och utvärdering är Norrbottens läns landsting. Landstinget äger all dokumentation och resultat av projektet. Kontaktpersoner Kontaktpersoner var enhetschefer vid Solbackens och Borgargårdens äldreboenden, enhetschefen för hemtjänsten samt kommunens kultur i vårdensamordnare. Projekttid Projektet pågick under perioden 19 mars 3 december 2008 med uppehåll för tiden 16 juli 6 augusti (semesterperiod). Sammanlagt genomfördes 32 aktivitetstillfällen. Aktiviteten pågick mellan minuter. Tid för introduktion och avslutning låg utanför nämnd projekttid. En inledande träff med personal på de båda äldreboendena skedde den 12 mars. Lokal Aktiviteterna genomfördes på respektive äldreboende Borgargården och Solbacken samt för gruppen med stöd av hemtjänsten genomfördes aktiviteten i en källarlokal i Medborgarhuset. Inför projektet Projektet förankrades hos enhetschefer och personal på äldreboendena och i hemtjänsten. De informerades om projektets syfte samt om hur mätning och utvärdering skulle genomföras. Vidare genomfördes ett särskilt upptaktsmöte mellan projektledaren för Kultur och hälsa, kommunrepresentant, sjukgymnast samt omsorgspersonal från äldreboenden och hemtjänst. Musikledaren informerade personalen om hur ett aktivitetstillfälle skulle läggas upp, vad deltagarna skulle få göra samt gav information om att även personalen skulle få möjlighet att själva delta i aktiviteten och prova på. Vikten av att personal var delaktig i samband med aktivitetstillfällena betonades också. Vidare informerade personalen i sin tur musikledaren om verksamheten på boendena samt att hon fick möjlighet att bekanta sig med lokalerna. Personalen berättade även om sitt arbete och beskrev generellt de äldres medicinska historia. Vid behov, före och/eller efter aktiviteten, skulle också möjlighet finnas för musikledaren att tala med någon ur personalen. Särskilda resurser Under projektets gång hade musikledaren tillgång till en arbetsterapeut eller sjukgymnast som extra resursperson för rådfrågning om behov skulle uppstå (2 x 0,5 tim) samt även tillgång till en logoped på (2 x 0,5 tim). Sekretess Deltagaren själv och/eller anhöriga skulle skriftligen godkänna deltagandet i projektet. I den händelse att deltagaren inte hade någon anhörig så skulle personalen ge sitt godkännande. De skulle även ge sitt godkännande avseende dokumentation, uppföljning och utvärdering samt godkänna att landstinget informerade om/presenterade projektet med mera till olika medier; att eventuellt reportage fick göras med fotografering för presentation på landstingets hemsida. Musikledaren, som genom sitt deltagande i projektet fick viss information om de äldre, skrev också på om sekretess. 6

7 Musik och rörelse i praktiken Musikövningarna var anpassade att främja hälsan och utgick från musikterapeutisk tradition och kunde innehålla följande olika moment: Rörelse och basal dans Rytmik med rytminstrument och rytmikschalar Övningar med röst, andning och avspänning Sång: visor, dansrytmer, populärmusik, folkvisor Berättelser: egna minnen, samhälle och kulturhistoria, drama kring visorna Målet med övningarna var att öka deltagarnas välbefinnande både fysiskt och psykiskt till exempel genom följande övningar: Rörelseträning för att motverka stelhet och passivitet Träning av minnet för att uppmuntra till samtal och berättande Gemenskap och kommunikation Ökad fysisk vitalitet via röst- och sångövningar Fysisk avspänning, ro och trygghet Livsmod, glädje, tröst Generellt gällde för samtliga tre grupper att aktiviteterna, som byggde på deltagarnas aktiva medverkan, anpassades efter deras intresse, förmåga och ork. Varje aktivitetstillfälle, oavsett vilken grupp, inleddes och avslutades med vanligt vardagligt samtal vilket därmed också kunde fungera som en indikation på hur deltagarna mådde för dagen. Vid samtliga tillfällen deltog kommunens kultursamordnare som resursperson. Från musikledarens sida fanns önskemål att personalen vid boendena skulle delta vid aktivitetstillfällena. Deras deltagande skulle bidra till att öka aktivitetens kvalitet, fungera som stöd för musikledare och deltagare samt stimulera till mer kulturaktiviteter i ordinarie verksamhet även efter projektets slut. Borgargårdens äldreboende Deltagarna vid Borgargården uppvisade ofta tecken på svårare demens. Gruppen var också helt ny för musikledaren. Tonvikten låg här på rytmik, upplevelse av musik och rytmer kombinerat med färger (rytmschalar) och berättelser kring olika föremål. Samlingen kunde även innehålla en enkel rörelse till musik (sittande). Dag, tid och plats: onsdagar klockan i allrummet. Solbackens äldreboende Deltagarna i denna grupp var äldre med olika fysisk funktionsnedsättning och/eller med lättare demenshandikapp. Tonvikten här var sittande rörelseövningar till musik. Rörelseövningarna utvecklades allteftersom i intensitet och längd. Rörelserna kopplades samman med övningar i röst, andning, avspänning och sång. Gruppens storlek uppgick till som mest 10 personer. Dag, tid och plats: onsdagar mellan klockan i matsalen. 7

8 Hemtjänstgruppen Deltagarna var äldre personer med lättare funktionsnedsättning i eget boende och med stöd av hemtjänsten. Några av dem hade tidigare deltagit i träffar under hösten 2007 i samband med ett inledande tvåmånadersprojekt och var därmed redan lite bekant med musikledaren då det var hon som höll i detta. Gruppen bestod som mest av sju personer. En av deltagarna kom med i gruppen lite senare samt en deltagare dog under projekttiden. Programmet för aktivitetstillfällena skapades i samråd mellan musikledaren och deltagarna som själva fick möjlighet att välja om de ville utveckla sångoch rörelse eller om de ville lägga in några extra aktiviteter. Alla behövde inte delta i de extra aktiviteterna utan de genomfördes med de personer i gruppen som kände ett särskilt intresse för detta. Alla deltog dock i basaktiviteten. Basaktiviteten innebar en repertoar av sånger som tränades in mer metodiskt. Rörelse, röst, andning, avspänning vävdes samman med sång till ett mer intensivt träningspass. Deltagarna uppmuntrades till att delta i stående rörelseövningar men var utformade så att de också kunde utföras sittande. Extraaktivitet: Deltagarna fick göra ett temaarbete om kända musikartister. Då utgick man från en sång som kopplades till en känd artist eller kompositör. Deltagare fick en kort biografi som han eller hon återberättade och gärna fick krydda med egna minnen. Deltagarna kunde också arbeta i par om de så önskade. Under hösten fick de därefter möjlighet att uppträda i ett särskilt arrangemang som gjordes i samarbete med ABF. Dag, tid och plats: onsdagar mellan klockan i källarlokal på Medborgarhuset. Personalutbildning För att inspirera personalen och stimulera till fortsatta aktiviteter med sång och musik i vardagen även efter det projektet avslutats gavs omsorgspersonalen en särskild möjlighet att öka kunskap och kännedom om musikens hälsofrämjande betydelse och musikens betydelse i vård- och omsorgsarbetet. Alla, oavsett tidigare erfarenhet inom musik, inbjöds att delta dock var antalet deltagare begränsat till 12 personer. Utbildningen var uppdelad på två olika tillfällen, den 27 augusti och den 8 oktober och varje tillfälle varade i 2,5 respektive 3 timmar. Vid den första träffen med rubriken Rytmen i blodet rockmusik eller Mozart låg betoning på kommunikation samt musik och hälsa i olika kulturer. Vid den andra träffen En marsch, en vals och en samba handlade det om rytmer, ljud och rörelser för olika situationer, om vilken musik som skapar energi och vilken musik som skapar lugn och ro. 8

9 Deltagarna fick lyssna och prova på själva samt att tid hade avsatts för frågor, diskussion och kunskapsutbyte. Musikledaren för projekt Musik och rörelse, Signe Rudberg, stod för planering, upplägg och genomförande av de båda utbildningstillfällena. Resultat utvärdering av utbildningsdagar I en kort utvärdering om fem frågor fick deltagarna inledningsvis säga något om vad de tyckte om val av lokal och det fika som serverades. Därefter tillfrågades de om sina intryck av de två kursdagarna i sin helhet samt om de ansåg att utbildningsdagar liknande dessa kunde vara något de skulle rekommendera andra att delta i och i så fall varför de i skulle rekommendera andra att delta. Fem personer inom omsorgen deltog och samtliga fem svarade på frågorna. Generellt sett var man nöjd med val av lokal och fika. Deltagarna ansåg att det varit både givande och stimulerande tillfällen där de fått tips på enkla medel hur förena musik och vårdarbete för att göra de äldres tillvaro bättre. Samtliga fem svarade att de gärna rekommenderar kollegor och andra att gå en liknande kurs då de ansåg att det varit roligt och lärorikt och gett mycket inspiration för hur de kan använda musik i arbetet. Deltagandet i kurstillfället bidrog till ökad förståelse för hur viktig musiken är för de äldre och som verktyg i vårdarbetet. Utvärdering av aktiviteterna För att få så omfattande kunskap och förståelse för hur kultur kan användas som verktyg inom vård och omsorg var det angeläget att få ta del av såväl deltagarnas som personalens erfarenheter och upplevelser av projektet. Med detta som utgångspunkt gjordes därför fokusgruppintervjuer med en deltagargrupp och en personalgrupp samt att en skattning gjordes av samtliga deltagare enligt en särskilt framtagen skattningsskala. Bedömning enligt skattningsskala I samverkan med landstingets FoU-enhet togs en skattningsskala fram för bedömning av deltagarna. Varje deltagare bedömdes efter sex olika kriterier, tre negativa och tre positiva. Dessa var: Oro/rastlöshet, Nedstämdhet, Irritation/ilska samt Förnöjsamhet, Rofylldhet och Glädje. För vart och ett av dessa sex kriterier var det sedan möjligt att bedöma deltagarna enligt en skala mellan 0-4 där 0 (för de tre negativa) kriterierna innebar att deltagaren inte visade några tecken på oro, nedstämdhet eller irritation och 4 innebar att de i hög grad visade tecken på oro och så vidare. För de tre positiva kriterierna innebar bedömningen 0 att deltagaren inte visade några tecken på förnöjsamhet, rofylldhet eller glädje medan 4 innebar att de i hög grad visade förnöjsamhet etcetera. (se mer i bilaga: Förklaring av skattningsskalor). Vid varje träff bedömdes respektive deltagare såväl direkt före som direkt efter aktiviteten och i enlighet med de sex kriterierna. Bedömningen gjordes av kultursamordnaren i kommunen. Om hon vid något tillfälle inte hade möjlighet att medverka gjordes inte någon bedömning alls. 9

10 Fokusgruppintervjuer Med fokusgruppintervjuer 13 var förhoppningen att få en mer nyansrik information och därmed ökad insikt och förståelse för hur kultur kan användas som verktyg inom äldreomsorgen och om vad deltagandet kunde betyda för äldre människors välbefinnande och livskvalitet. Två fokusgruppintervjuer gjordes, en med deltagare och en med omsorgspersonal. Båda intervjuerna gjordes på kommunhuset i Arvidsjaur en vecka efter att projektet var avslutat och tog cirka 1,5 timme. Deltagandet var frivilligt. Materialet transkriberades och analyserades därefter av projektledaren för Kultur och hälsa. Genom samverkan med landstingets FoU-enhet kunde projektet knyta till sig fil dr Lilly Ekenberg som var den som ledde intervjuerna med både deltagare och personal. Utgångspunkt togs i en särskild utarbetad intervjumall med några frågor (se bilagor). Det var dock möjligt att lyfta och resonera kring någon annan fråga vilket är en av fördelarna med metoden. Deltagargrupp Gruppen deltagare i eget boende och med stöd av hemtjänsten fick en förfrågan om att delta. Frågan ställdes av kommunens kultur i vårdensamordnare och riktades personligen till var och en där det också tydligt framgick att deltagandet var frivilligt. Detta urval hade dels att göra med bekvämlighet och att dessa deltagare inte hade någon demenssjukdom, dels också för att få möjlighet att höra deras (som ensamboende) uppfattning om behov och önskemål av att delta i olika kulturaktiviteter. Fem personer valde att delta, fyra kvinnor och en man. Personalgrupp Till personalen skickades en särskild inbjudan ut om att delta. Intresse anmäldes till kommunens samordnare av kultur i vårdenaktiviteter. Sju personer deltog, samtliga var kvinnor. Dagboksanteckningar Musikledaren har för varje tillfälle i dagboksform skrivit ned sina erfarenheter från musiktillfällena vilka redovisas. 13 Om fokusgruppintervjuer, se Wibeck, Victoria (2000) Fokusgrupper. Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Studentlitteratur 10

11 Resultat Här presenteras resultatet från bedömning enligt skattningsskala samt från gjorda fokusgruppintervjuer. Resultaten presenteras i tabellform och kommenteras. Resultat skattningsskala Sammanlagt deltog 34 personer i projektet varav 28 var kvinnor och sex av deltagarna var män. Deltagarnas ålder varierade mellan år. Antalet gånger som var och en av dem varit med på träffarna varierar mellan en gång till som mest 24 gånger. Tabellen visar de förändringar som skedde avseende de sex kriterierna och illustrerar huruvida deltagarna, efter genomförd kulturaktivitet, fick ett sämre, ett oförändrat eller ett bättre resultat än före det att aktiviteten genomfördes. Här har registrering av typvärdet gjorts, det vill säga, det vanligast förekommande värdet vid samtliga träffar för respektive deltagare och skattningsskala. Om flera typvärden per skala funnits har den högsta siffran registrerats. När det gäller de tre negativa kriterierna i skattningsskalan uppvisas ett oförändrat resultat efter genomförd kulturaktivitet hos samtliga deltagare utom en person. Det kan ha att göra med ljudnivån under musikträffen kopplat till att personen har en hörselskada. Men bortsett från detta fall har ingen av deltagarna uppvisat oro, irritation eller nedstämdhet varken direkt före eller direkt efter genomförd kulturaktivitet. Majoriteten skattades 0 på skattningsskalan. Vad gäller de tre positiva kriterierna syns dock en klar skillnad. En övervägande majoritet av deltagarna uppvisar mer tecken på förnöjsamhet och rofylldhet efter att ha deltagit i kulturaktiviteten och inte minst uppvisar de tecken på mycket glädje vilket konkret inneburit att de till exempel skrattat, och uttryckt sin uppskattning. När aktiviteten avslutats har majoriteten av deltagarna upplevts vara på gott humör samt påfallande trygga, nöjda och belåtna. Tabell. Förändring i skattningsskalor efter kulturaktivitet Förändring i skattningsskalor efter genomförd kulturaktivitet Antal personer Sämre Oförändrat Bättre Oro/rastlöshet Nedstämdhet Irritation/ilska Förnöjsamhet Rofylldhet Glädje 11

12 Resultat fokusgruppintervjuer Här presenteras, i sammanfattad form och genom direkta citat, svaren på de frågor som intervjuerna tog utgångspunkt i. Där namn har nämnts har dessa markerats med NN. Deltagargruppen Fem deltagare hade anmält sitt intresse att vara med, fyra kvinnor och en man. Upplevelse av aktiviteten Deltagarna betonar att det varit intressant och lärorikt att få delta. De har rört sig mycket till musik och inte minst har de sjungit mycket. Vidare berättar deltagarna att de fått använda enklare instrument och rytmikschalar med mera vid aktivitetstillfällena. Och man säger också att det har funnits utrymme för mycket skoj och spex som till exempel att spela och agera stjärnor och primadonnor. Här följer ett utdrag av ett resonemang mellan ett par av deltagarna och frågeledaren: Jo, det gjorde vi, spexa och hatta på. Och så lärde vi oss. När man aldrig är ute är man ju lite blyg i början, man känner sig lite spärrad men det släpper ju efter några det blir värre om du bara sitter hemma. Hur är man spärrad då? Ja, man är lite Man har ingen och prata med kanske, tänk du Jo, då man är ensam. För ensamma människor, det är fruktansvärt för dom. En annan deltagare betonar sångens betydelse samt inte minst betydelsen av att få träffas: Och det tror jag personligen att sången är jätteviktig. Sen har vi hört lite historia om poeter från tidigt -90-tal till fram till dagens tider och sen att träffas bara, det är ju fantastiskt viktigt. Om tiden mellan träffarna Några svarade att de nog sjunger mer och oftare nu även när de är ensamma hemma, att deltagandet gett mersmak och till och med bidragit till ökat självförtroende. En deltagare har hittat tillbaka till ett intresse från ungdomens dagar och försöker lära sig fler visor av en känd visförfattare. Det har i sin tur inneburit fler besök till biblioteket. Vidare konstaterades att man fått tillfälle att lära känna varandra. 12

13 Några var visserligen bekanta sedan tidigare men generellt innebar deltagandet att man gjort nya bekantskaper vilket också inneburit att man även börjat träffas mer: En annan sak jag tänkte på, vi fick ju berätta lite om våra liv också samtidigt, varifrån kom vi, hur hade vi levt, vad hade vi upplevt och så här och de och det ger ju också viss gemenskap. Man lär känna varandra. Jag och NN gick hela sommaren runt med rullatorn runt hela samhället och vi har varit ute med kaffe och smörgåsar. Just det där med att vi har gått i naturen. Jag tror inte vi haft den kondition vi har nu om vi inte gjort det här för då var vi sårbara bägge två. Ja, jag ska säga som det är att jag gör ganska mycket, är med i besöksgrupper med mera. Men jag tycker att det är ganska härligt, jag känner själv att man får lite självförtroende faktiskt./ /.. Synpunkter på antalet träffar Generellt så menade man att det för en sådan här aktivitet var tillräckligt att kunna träffas en gång i veckan, dock var man inte nöjd med att aktiviteten krockade med bingoverksamheten som arrangerades varannan vecka på samma veckodag, onsdagar. Det var bra men det var värst att de kom i samma tid som vi hade, i huset där vi bor, där var det dom som absolut absolut inte ville gå utan de skulle spela bingo. Och många var så ofärdiga att de orka inte gå ut heller. Vad händer nu när projektet är slut? Det råder ingen brist på intresse och nyfikenhet att både lära sig mer och att delta i olika aktiviteter. Inte heller råder det brist på förslag och idéer på vad man vill göra. Deltagarna nämner såväl tillgång till trevlig naturmiljö i anslutning till det egna bostadsområdet samt också någon form av aktivitetslokal, till exempel för att kunna sätta upp vävstolar och göra det möjligt med annat handarbete. Det finns intresse för målarkurser, för mer musikaktiviteter och för teater. Och man är positiv till att det kommer in någon utifrån, liknande den aktivitet de nu deltagit i, som håller i olika kulturaktiviteter. Musik. Att det kommer hit en lärare i dragspel. Det är svårt för mig att säga men just det här att kunna samla ihop en sådan här grupp och gärna utöka den, få in flera, det tycker jag skulle vara ganska trevligt. Det finns säkert flera människor som skulle kunna vara med på en sån här grej. Och teater / /. Det är faktiskt ganska nyttigt det också. Det anses också viktigt att själv få vara med, att få vara delaktig i aktiviteten: Jo, men det är ju viktigt. Då känner man att, då engagerar man sig för så fort man lägger sig tänker man gjorde jag rätt, var det fel. Då ligger man och bearbetar det där lite grann och det är himla nyttigt 13

14 Det poängterades att det under sommaren ofta blir ganska tomt eftersom många åker bort på semester, till sommarstugor, besöker hembygder och så vidare. Sommaren innebär ofta också färre aktiviteter och som en följd av det ökad risk för ensamhet: Jo, nog tror jag det är mer under den mörka för under sommaren då är de borta allihop och då far de till sina hem, sina byar och stugor så i somras var det verkligen verkligen tråkigt. Sammanfattning deltagargruppen Deltagandet i sång, musik- och rörelseaktiviteterna har upplevts som lustfyllda träffar med mycket skoj och skratt. Man har gjort nya bekantskaper och i flera fall har detta i sin tur lett till spontana initiativ att umgås som till exempel promenader med medhavd fika och inte minst en väckt nyfikenhet att lära mer. Man uttryckte också en önskan om att få ta del av fler olika aktiviteter och gav flera förslag. Deltagarna sade också att de uppskattade att själva få vara delaktiga i aktiviteten samt betonade betydelsen av att känna gemenskap. Gemenskap upplevdes som viktigt. Statens folkhälsoinstitut poängterade i sin rapport om hur äldre själva betonar vikten av sociala aktiviteter, sociala relationer, gemenskap och samhörighet som något mycket viktigt för välbefinnande och livskvalitet. Det stämmer väl överens med det som sägs här. Och i ytterligare en aspekt stämmer deras uppfattning med det som nämndes i FHI:s rapport. Ensamhet menade man, är förfärligt. Deltagarna säger själva att deltagandet i aktiviteten och de egna spontant initierade promenaderna har bidragit till ökad rörlighet och en känsla av att hälsan förbättrats. Det här är också vad som betonats inom forskningen. Sång och dans bidrar inte bara till att bryta isolering på olika vis, de kan också ge fysiska effekter särskilt när de pågår under längre tid. Att träffas en gång i veckan för en sådan här aktivitet ansågs tillräckligt. Däremot var man lite missnöjd med att det krockade med en annan verksamhet, bingo. Men man ser gärna att aktiviteter genomförs regelbundet och fick de fritt välja var de förslag som gavs till exempel teater, målning, aktivitetslokal för att kunna väva och handarbeta samt olika musikaktiviteter gärna under ledning av någon utomstående. Ett önskemål fanns också att utemiljön i anslutning till boendet görs trivsammare. Intresse för att delta i olika aktiviteter saknas inte. Inte heller saknas nyfikenhet och en vilja att lära! De som kommit till tals här vill i alla fall inte sitta ensamma och sysslolösa hemma, de är nyfikna och vill lära mer, de vill se att det händer saker och de vill delta på olika sätt och i olika sammanhang och under alla årets månader. 14

15 Personalgruppen Sju personer deltog och samtliga var kvinnor. Personalens syn på projektet och det egna deltagandet Personalen fick kännedom om och deltog i projektet på lite olika sätt. Några blev uppmärksammade på möjligheten att delta i en särskild utbildning. Det var två utbildningsdagar som arrangerades under hösten De ur personalgruppen som deltog gjorde det med förhoppningen att det skulle vara något de kunde använda i jobbet och i utvecklingen av demensvården. I övrigt nämnde några att de deltagit genom att, till exempel inför en träff, gå runt till de äldre på boendet för att följa dem till platsen för aktiviteten, dock har de inte ansett sig kunna stanna kvar och delta tillsammans med de äldre. Några ur personalgruppen berättade att de stannat kvar och varit med tillsammans med de äldre vid några av musiktillfällena. En ur personalen fungerade som särskild resursperson för musikledaren samt deltog också personligen vid en musikträff med musikledare och äldre. Betydelsen av aktiviteten Här gavs olika exempel på hur man upplevt att aktiviteten skapat glädje för såväl deltagare som personal: Jag kan också se just det här kommunikation, alltså om man är nära en person om vid just det här musiktillfället, man kommer ju väldigt nära. Att de kan öppna sig nästan helt / /. Det var just det, jag tyckte ni såg ut att ha så himla kul allihopa, både personal och boende. Men personalen menar också att aktiviteten kanske inte alltid var intressant för deltagaren, att de inte ville vara med eller att de kanske kände sig obekväma i situationen: Ja men vi gick ju runt till alla och tala om att det skulle va, men de man tyckte var piggast ville ju inte gå. De tyckte det var lite..ja, fjantigt sa de ju rent en del. Man kan ju inte tvinga dem heller / /. / /. För det är ju svårt att kunna motivera om jag inte själv vet vad det handlar om och vårdtagaren säger nej, så det kan ju vara att rädslan som gör att det här är något nytt och nånting främmande och vad ska jag nu göra och kanske är medveten om att jag har vissa nedsättningar och har svårt med saker jag ska utföra, så det kan ju var så också. Tiden på dagen när aktiviteten genomfördes innebar till viss del en utmaning för personalen: Ja men det är den tiden på dagen, att man har inte tid, det är mycket annat som ska både förberedas och men att en personal skulle ju gå att avsätta att kunna vara, att hjälpa dom / /. Betydelsen av personalens medverkan vid aktivitetstillfällena poängterades: 15

16 Vid tillfället när jag var med på Borgargården så tänkte jag att ni behövdes verkligen alla ni personal som var där den gången, jag tror att det kanske var tre när jag var där den gången för de flesta behövde lite hjälp med kanske att hålla och komma igång och jag tyckte ni gjorde det jättebra. Och så just det här att, att det som är med då de kanske behöver nåt annat, de kanske behöver gå på toan helt plötsligt. Då ska ju personalen också finnas till att hjälpa till med det. Det kan ju hända så mycket under den här tiden. Får man ha roligt på arbetsplatsen? Personalgruppens uppfattning är att de anser att glädje på jobbet är viktigt och att arbetet med äldre också ger glädje tillbaka till personalen: Det blir ju mycket roligare att jobba om man bjuder på sig själv. Jo, för man ser ju hur mycket det betyder, det lilla Alltså jag skulle aldrig kunna jobba inom vården om jag inte fick visa glädje för visar man glädje så får man glädje tillbaka. I diskussionen skymtas dock problem med att hinna med alla arbetsuppgifter. Det finns även olika uppfattningar om vad i arbetet som bör prioriteras: Nog finns det väl enstaka personer som tycker att, hm, att man ska städa i första hand, men då gäller det att inte dom tankegångarna ta över. Men det är ganska tufft ibland, man ska hinna både och En fundering framkom även om hur man ska kunna skapa glädje på arbetsplatsen, vilket diskuterades: Ja, det går inte att lägga på någon arbetsordning för det är ju inte något som att få alla med sig Får göra en bok, en aktivitetsbok och så när dom kommer får den och den människan vara med den och den då står det på papper. Synen på sång och musik och sambandet mellan musik och hälsa Här gavs flera exempel på vad personalen upplevt i samband med sång- och musikstunderna, hur de äldres deltagande i aktiviteten gjort dem både piggare och gladare. Även personalen själva har påverkats. Glatt förvånade berättade några ur personalgruppen hur de äldre klarat av mer än vad man trodde möjligt. Äldre som sällan eller aldrig talar började sjunga under träffarna och flera kom igång och ville röra sig till musiken: Och vet du att de mår så bra av det, den ena tanten är så nedstämd och så och då skiner hon. Ja men det har man ju sett på Borgargården, alltså när dom har sjungit, man rent gapar, gud så duktig dom är. En i gruppen nämnde också om behovet av beröring och hur naturligt det sker genom dans: 16

17 Jag tänkte att på Borgargården så fanns ju en naturlig möjlighet att ta i varandra, vi dansade och tog i varandra och vi behöver alla att någon rör i oss. Vi behöver beröring. Men här konstateras även hur det efter aktiviteten kan bli oroligt för någon deltagare. Som personal kan man då ta det/hantera det då de vet att den äldre haft en trevlig stund. En del kan ju bli orolig efteråt men det får man ju ta för att de haft så kul och bra stund. I samtalet lyftes även en uppfattning fram som man menar länge varit gällande nämligen att personer med demenssjukdom inte minns något och därmed inte heller får ut något av att delta i olika aktiviteter. Man talar även om en övertro på läkemedel och påpekar att det behövs attitydförändringar: Jag tror att man behöver jobba mer med attitydförändringar inom det. Sjuksköterskorna pratar ju en hel del om de här sakerna men det är ju klart att det är lättare att sätta in ett piller än att säga att den här personen behöver komma ut en halvtimme om dagen. Hur ska vi lösa det praktiskt organisatoriskt och att man har en övertro på läkemedelseffekter jämfört med andra saker. Jag tror att det är ett långsiktigt arbete för man måste jobba med attityderna till, just med betoning på till exempel musiken, att det är ett verktyg. Det är inte musik för musikens egen skull utan till den här personen ska vi ha den musiken så här ofta, på det här sättet som ett verktyg för att nå det här målet. Personalen berörde även frågan huruvida man ansåg att det finns tid för personal att ta upp och tala om och planera för aktiviteter i arbetet. Svaret blev att man tycker att det idag förekommer oftare och att det också finns med i omsorgsplanerna: Jag tycker att det har blivit mer av det när man pratar i personalgrupper. I hemtjänsten har det blivit mer beaktat. Finns väl sånt i omsorgsplanen om aktivitet och det är ju jättebra. Om kulturens hälsofrämjande effekter och betydelse kom diskussionen att beröra möjlighet till individualiserade aktiviteter kring äldres intressen och utifrån den organisation som finns idag inom omsorgen. Här betonade en i gruppen att det var något man skulle kunna utveckla vidare, dock sågs sekretessen som ett hinder. Vi har ju inte så ofta att vi plockar en från det huset och två från det huset för att de har samma intresse, där skulle vi nog kunna utveckla ganska mycket. Men det är ju samma sak där, det handlar om organisation och tid och bemanning. För man, personalen, känner ju inte till att det finns en person i hus A och en person i hus C som har samma intressen för det stoppar ju sekretessen. Annars tycker jag att vissa boende är jätteduktig att dra ihop de som har saker gemensamt medan andra hus inte har kommit lika långt. 17

18 Hinder för kultur i vardagsarbetet Ett flertal olika hinder lyftes fram. Tidpunkten för aktivitet är ett exempel. Att planera, organisera och lägga mycket tid på introduktion i samband med sjösättning av nya metoder, aktiviteter och liknande ansågs också som mycket viktigt. Risken menar man, är annars att personal känner stress och intar en negativ inställning. Som en annan hindrande faktor ses även ofta förekommande arbetsledarbyten. En positiv inställning hos såväl vård- och omsorgspersonalen som arbetsledaren ses också som viktigt: Det är ju jätteviktigt att få det positivt hos arbetsgruppen. Sen tror jag att arbetsledaren måste ju ha en positiv inställning / /. Andra faktorer som upplevdes som hindrande var att kunna motivera personalen. Alla sägs inte vara intresserade av att ta till sig det här och det menade man, har ofta med attityder att göra: Men det där är svårt att tvinga på folk, det där måste man känna för. Men tvinga, du jobbar ju. Och jag tror att man måste se det som en arbetsuppgift. Det här ingår i vårat arbete att vi har den här aktiviteten. Men attitydfrågor tar alltid lång tid att förändra. Visioner Utbildning och coachning av personalen ses som viktigt för att kunna komma igång med olika kulturaktiviteter. Personalen bör även ges möjlighet att pröva på, våga testa och på så vis öka kunskap inom området. Men de menar också att man bör lyfta fram och visa på forskning och forskningsresultat eftersom det ger legitimitet: Men jag tror att det i början måste vara någon som pushar, någon som säger att nu ska ni göra det här. En del av pessimisterna och negativisterna, de tycker jag ibland, inte alla, men ibland övervinna att detta kan man visa på forskning, de här har man forskat på och det har gett de och de resultaten, det finns evidens på det här. I samband med diskussionen om hur man skulle vilja att det såg ut framtonade en känsla av frustration gällande såväl det faktum att behöva se de äldres tristess som svårigheten att kunna aktivera många av dem: Inte är det ju alltid kul att se att det är tråkigt och de har det trist och man försöker göra olika saker och känner att det inte leder till någonting. En del är ju jättesvåra att aktivera. / /. Här påpekas också att man idag arbetar med aktivitetsplanering för de boende för att ordna en meningsfull vardag och nämner om hur man går tillväga i det arbetet: Vi har ju en bok som vi för varje vecka vad vi ska göra, promenad, gofika på fredag. Solrum finns på Ringelsta. Och, sägs det, aktivitetsplanen är ett måste för att inte riskera att allt rinner ut i sanden. Här sägs också att det kommer ta lång innan detta blir en naturlig del av vardagen. 18

19 Intresse för utbildnings- och inspirationsdagar om kultur och hälsa Det finns ett tydligt och klart intresse bland personalen att öka kunskap och kompetens kring kultur och dess betydelse för hälsan vilket nedanstående citat får illustrera. För mig att jobba med dementa personer är ju nya människor, en ny grupp människor att lära känna och jag vill förstå dem så långt det är möjligt för mig hur de fungerar och hur det är. Jag är mycket intresserad men det har aldrig passat mig, de här demensgrejerna som har varit. / /.. Kanske kan man få möjligheten om jag kan ta det med min arbetsledare för nog måste man ha kunskap om man jobbar med sådana personer. Det känner jag är en bristvara men jag tycker ändå att jag klarar det sådär. Utifrån det jag tidigare har jobbat med. Här poängteras också arbetsledarens roll som viktig samt vikten av att intressera kollegor i arbetet med att skapa trivsel och en meningsfull tid för de boende. Arbetsledaren är ju en viktig person i allt arbete man ska göra nere på golvet, att man har dem med sig, att de stöttar och kommer med bra förslag. Att få med sig så många som möjligt. För det är ju ändå en del av jobbet tycker jag, att de mår bra. Sammanfattning personalgruppen Personalens erfarenheter av projektet skiljer sig åt. Några har endast tagit del av personalutbildningen. Andra har varit involverade genom att hjälpa de äldre på boendena att komma till platsen där aktiviteten skulle äga rum samt att några av dem deltagit tillsammans med de äldre vid skilda tillfällen. Personal har deltagit i musikträffarna dock inte med någon regelbundenhet eller självklarhet. Andra uppgifter som till exempel städning eller förberedelse av andra uppgifter har prioriterats när man ansett det viktigare. Personalen betonar att aktiviteterna bidrog till att skapa glädje bland deltagarna men de vittnar även om hur de själva påverkats. Personalen har, genom att vara närvarande och aktivt med i musiktillfället, kommit närmare de äldre, de har upplevt hur de äldre öppnat upp sig på ett sätt de inte förväntade sig. De har sett och upplevt musikens betydelse som möjlig väg till kommunikation. Personal och boende hade en kul stund tillsammans. Och det ligger nära till hands att tro att detta ger gemensamma minnen, att det skapar en närmare relation mellan personal och äldre med stärkt gemenskap som följd. Och min uppfattning är att detta också bidrar till större tillfredsställelse i jobbet. Några äldre sägs dock inte velat delta i aktiviteterna. Frågan är om de var helt och fullt på det klara med vad aktiviteterna faktiskt innebar och handlade om? Det kan ju vara som en personal påpekade, att de äldre är blyga och därför behöver stöd och uppmuntran för att komma igång och få en egen uppfattning vad det hela handlar om. Som professor Theorell poängterat är det mycket viktigt att man inte ger upp innan man är riktigt säker på att personen vet vad han eller hon tackar nej till. 19

20 Att vara blyg och känna sig lite tveksam inför nya människor och aktiviteter var även något som hemtjänstgruppen kommenterade. Det tar lite tid att komma igång men efter några inledande möten upptäckte de hur trevligt och bra det var, man gjorde nya bekantskaper och aktiviteterna bidrog också till stärkt självförtroende. Om personalen inte har riktigt klart för sig vad musikträffarna handlar om och syftar till eller har en negativ inställning till aktiviteten finns risken att de inte kan eller vill uppmuntra de äldre att delta. Om än mycket information getts och förankring av projekt och aktiviteter gjorts bland arbetsledare och personalgrupper så är det här med information en viktig aspekt. Hur och vilken information har nått personalen på golvet och inte minst vilken information har nått ut till de äldre? Och hur har de fått information om aktiviteten? Enligt min bedömning är det viktiga frågor att ha i åtanke, särskilt vid planering av nya aktiviteter. Glädje på arbetsplatsen, att ha roligt ses som viktigt, dock finns uppfattningar om att man ska/måste prioritera annat, till exempel städning. En annan uppfattning som har florerat under lång tid, men förhoppningsvis inte längre, är att människor med demens inte minns något och att det därför inte heller är någon idé att inkludera dem i olika aktiviteter. Idag finns mycket forskning som betonar vikten av att, hur sjuk en person än är, stimulera den delen av hjärnan som är frisk med aktiviteter som anpassats till den sjuke. Personalgruppen uttryckte även viss frustration över att behöva se de äldre sitta och ha tråkigt liksom att inte riktigt hitta aktiviteter som fungerade. Även om spontanitet är nog så välkommet med personal som tar sig tid och sitter ned och samtalar med de äldre bör detta dock inte utesluta att användandet av olika metoder, som till exempel sång och musik, för att stimulera den äldres sinne och minne och inte minst hur sång och musik kan användas i avledande syfte om någon är arg, orolig, ledsen eller nedstämd. För att verkligen veta vad som passar individen är det dock viktigt att en diagnos ställts, att en bedömning gjorts. Om inte kunskap och kännedom finns om detta så försvårar det sannolikt arbetet för personalen i deras strävan att göra varje dag till en bra dag. Olika faktorer sägs utgöra hinder för att kultur ska fungera som ett verktyg inom äldreomsorgen. Till stor del har detta att göra med planering och organisering av arbetet, hur man introducerar nya arbetssätt och metoder, hur man får med sig personalen och motiverar dem att ta till sig nya metoder och så vidare. Personalen påpekar också att man behöver pushas, coachas och ser gärna satsningar på utbildning av vård- och omsorgspersonal som särskilt väsentlig. Denna uppfattning stämmer därmed också ganska väl överens med det som sägs inom implementeringsforskningen. Förutom information och utbildning så är det mycket viktigt att möjlighet ges att praktiskt få träna och prova på själv samt att få coachning och återkoppling vid införandet av nya metoder. Vidare poängterades vikten av att i god tid engagera och involvera användarna något som också betonas av personal i denna utvärdering. För att övertyga de mest pessimistiska ser personalen också gärna att man lyfter fram forskningsresultat som visar på evidens. Forskning ger legitimitet. 20

21 Musikledarens erfarenheter Här presenteras en sammanfattning av musikledaren, Signe Rudbergs, erfarenheter avseende effekter på deltagarna samt hinder och möjligheter för kultur som verktyg inom äldreomsorgen. Direkta citat har kursiverats. Rudbergs uppgift var att kommunicera med sång, musik och rörelse, att aktivera deltagarna. För att det ska fungera i en större grupp behövs medverkan från till exempel vårdpersonal, anhöriga eller andra. Fördelen med vårdpersonalens medverkan är att de känner de äldre, deras vanor och personlighet och detta bidrar till att öka kvaliteten vid musiktillfällena. Ju fler personal som är med och stödjer och uppmuntrar deltagarna desto fler äldre får verkligt utbyte av musiksamlingarna. Rudberg poängterar att man inom musikterapin fokuserar på det friska hos varje individ. Oavsett hur allvarligt demenssjuk en person är så finns, så länge individen är vid liv, en frisk del av hjärnan, av personligheten, vilken ska stimuleras. Om än det inte syns så mycket utåt kan de ändå uppleva och reagera. På Borgargården uppvisade flera av deltagarna mer grava tecken på demenssjukdom. Några i gruppen har varit fysiskt rörliga och dansat pardans utan problem men flertalet av dem har haft problem med balans och andra olika rörelsehinder. Vissa har sjungit obehindrat, andra har behövt någon som suttit nära och tittat dem i ögonen. Vid en stödjande närkontakt sjunger vissa personer som annars kanske sitter tysta. Rudberg ger exempel på hur musiken har bidragit till glädje, gemenskap och engagemang hos deltagarna: Idag lockade en av de två aktiva kvinnorna upp den ende mannen i gruppen: kom upp du också! Hon tog hans händer. Han reste sig upp på darriga ben, och stod och dansade med henne, såg glad ut. Dans kan väcka positiva minnen. De två mest aktiva damerna var duktiga på att dra upp andra. Även den ende mannen, som annars mest satt och blundade med knutna händer, reste sig upp. En kvinna sa, med eftertryck: Det kunde jag väl aldrig tro, att det skulle bli dans på det här stället! Jag älskar att dansa! På Solbackens äldreboende har mycket av rörelserna genomförts sittande i stolarna vilket fungerat bra. En och annan har också bjudits upp till en vals. Många i gruppen har gärna sjungit men flera av dem var blyga. Oavsett om man inte riktigt vågat sjunga ut har de tyckt om att lyssna på sång och samtala kring sångerna som ofta väckt minnen och tankar. Exemplet nedan visar prov på såväl behovet av att stötta och uppmuntra deltagarna till aktivitet samt ger också insikt om musikstundernas betydelse för glädje och gemenskap: Den ende mannen i ringen sitter tyst, mumlar något och tittar ned, suckar. När jag frågar vad han vill spela, maraccas eller kastanjett, så svarar han Ingenting. När vi har rörelse på stolarna så går min medhjälpare fram till honom och tar hans händer, dansar med honom på stolen, då spricker han upp i ett stort leende. 21