Kina inför framtiden - Några viktiga trender i Mittens Rike

Transkript

1 Kina inför framtiden - Några viktiga trender i Mittens Rike av Kristina Sandklef Ingolf Kiesow

2 Förord Detta är en sammanfattning av den civila delen av ett projekt om Kinas framtida attityder till omvärlden. Det bedrivs gemensamt av Utrikesdepartementet (UD) och Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI). Kina, med sin dryga femtedel av världens befolkning, har sedan länge en av de snabbaste ekonomiska utvecklingstakterna som något större land kan uppvisa. Om utvecklingen skulle fortsätta i oförändrad takt skulle Kinas BNP om några årtionden bli jämförbar med USA:s. Vilka verkningar kommer utvecklingen att få på stormaktspolitiken? Kommer Kina att vilja expandera, och i så fall i vilken riktning? Hur kommer EU att påverkas? När Kina i slutet av 2001 anslöts till Världshandelsorganisationen (WTO) sågs detta av många som kronan på verket för de ekonomiska reformer som inleddes av Deng Xiaoping. WTOmedlemskapet innebär krav på Kina att öppna sig alltmer för omvärlden, för ökad handel och för utländska investeringar, men också för ett ökat utbyte mellan människor över nationsgränserna. Men Kinas ökade integrering i världssamfundet innebär också att Kina och dess framtida utveckling kommer att påverka omvärlden alltmer. Redan idag ser vi hur Kinas råvarubehov driver upp efterfrågan och priset på världsmarknaden för exempelvis olja och stål, vilket kan påverka den ekonomiska utvecklingen även i Sverige. Vi ser också hur Kinas tyngd som militär och säkerhetspolitisk aktör ökar. Avsikten med Kinaprojektet är att samla internationellt tillgänglig information om trender som kan iakttas idag och att söka bedöma vilka av dem som kommer att vara viktiga för de kinesiska ledarnas attityder till omvärlden i framtiden. Arbetet med den civila delen av projektet inleddes med att UD som en av flera internationella beställare uppdrog åt den brittiska tankesmedjan Oxford Analytica att göra en rapport om Kina i ett femårsperspektiv. Därefter har kompletterande delstudier genomförts på ett antal områden. Kristina Sandklef har som projektanställd studerat energifrågans ekonomiska aspekter, obalanser i den regionala utvecklingen, miljöfrågorna och IT-utvecklingens roll i det kinesiska samhället. Ingolf Kiesow har bland annat studerat Kinas och andra stormakters konkurrens om inflytande i Centralasien och Mellanöstern och energifrågans inflytande på utrikes- och säkerhetspolitiken. Sammanfattningen och rapporterna är avsedda som ett bidrag till kunskapsuppbyggnad och debatt och som en del av underlaget för framtida policy. Åsikterna och ståndpunkterna är författarnas egna och återspeglar inte någon officiell svensk syn på Kina. Eva Walder-Brundin Chef UD-ASO Ulla Gudmundson Chef UD-ANA 1

3 Sammanfattning WTO-anslutningen, som en följd av de ekonomiska reformerna, har tillsammans med den stora samhällsförändring reformerna inneburit skapat nya utmaningar för Kina. De finns på framför allt tre plan: socialt, ekonomiskt och utrikes- och säkerhetspolitiskt. De samhälleliga utmaningarna består dels av de förutsedda problemen, särskilt massarbetslöshet inom sektorer, som slås ut av utländsk konkurrens och tvånget att skapa nya arbetstillfällen för en växande befolkning, dels av mera svårförutsägbara problem som obalanser mellan stad och landsbygd, mellan nyrika och fortsatt fattiga, och slutligen mellan ökad tillgång på utländska kontakter och information och Kommunistpartiets behov av kontroll. På det ekonomiska planet kommer utmaningarna från kraven på balans under fortsatt snabb ekonomisk tillväxt. Utrikeshandeln får inte störas, men inhemska näringar av vital betydelse måste överleva konkurrensen. Å ena sidan skall utvecklingen gå fort, å andra sidan får inte miljön förstöras för mycket, finansväsendet måste hinna reformeras, den inhemska konsumtionen måste ökas utan att den skapar inflation. Planekonomin måste avskaffas, men en viss styrförmåga över ekonomin måste behållas. Energitillgångarna måste användas så att inte ohanterliga importbehov skapas. I utrikes- och säkerhetspolitiken ställs Kina inför utmaningar i form av risk för Chinabashing som resultat av stämningar, som skapas, när lågpriskonkurrens från Kina slår ut industrier i traditionella i-länder. Ömsesidigt misstänksamma attityder från gamla tider i förhållandena till främst Japan, Ryssland och USA och vissa grannländer är också utmaningar, som bemöts med en ny stil i utrikespolitiken under arbetsnamnet China rising peacefully. Kina har liknats vid ett svårtstyrt och tungt skepp, som är svårt att vända. Bara efter en lång tids uppenbara problem på grund av en misslyckad ekonomisk politik blev det möjligt för ledarskapet att lägga om rodret, öppna upp marknaden och besluta om WTO-anslutning. Det verkar osannolikt att någon liknande serie missförhållanden skall ge anledning till en omläggning av rodret inom den närmaste femårsperioden. I stället är det en mera sannolik utveckling att Kina fortsätter att visa ökad hänsyn till andra nationer med hänsyn till att det är i det ekonomiska utbytets ömsesidiga intresse. 2

4 FÖRORD... 1 SAMMANFATTNING... 2 FOLKREPUBLIKEN KINA - FAKTARUTA... 5 POLITIK OCH STABILITET... 6 PARTIET OCH DESS POSITION... 6 DE NYA LEDARNA... 6 SARS... 7 PARTIETS LEGITIMITET... 7 KORRUPTION... 7 STABILITETEN... 8 INKOMSTKLYFTORNA... 8 STAD OCH LANDSBYGD... 8 BONDEMIGRANTER... 8 ARBETSLÖSHET... 9 MINORITETER... 9 NATIONALISM... 9 ETT FRAMVÄXANDE CIVILT SAMHÄLLE? IT NGOS ÖKAD JOURNALISTISK FRIHET REFORMERAT RÄTTSSYSTEM OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER KINAS POLITISKA FRAMTID BEFOLKNINGSTRENDER EKONOMISK TILLVÄXT FELRAPPORTERADE TILLVÄXTSIFFROR? UTMANINGAR FÖR DEN EKONOMISKA TILLVÄXTEN ÖVERHETTNING ENERGIBEHOV MILJÖFÖRSTÖRING OCH HÅLLBAR UTVECKLING EN TICKANDE BANKKRIS OJÄMN FÖRDELNING AV INKOMST LÅG KONSUMTION OCH HÖGT SPARANDE HÄLSOVÅRDSKRIS OCH EPIDEMIER STRUKTUROMVANDLING PLANEKONOMI ELLER MARKNADSEKONOMI? HUR LÄNGE KAN DEN EKONOMISKA TILLVÄXTEN FORTSÄTTA? HANDEL RENMINBI OCH VÄXELKURSEN JOBB SOM FLYTTAR TILL KINA SOCIALT ANSVAR I KINESISKT FÖRETAGANDE KINA I WTO KINAS UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK WTO-ANSLUTNINGENS INNEBÖRD MINSKAT MILITÄRT INFLYTANDE

5 EN NY STIL I UTRIKESPOLITIKEN GRANNSKAPSFÖRHÅLLANDET TILL JAPAN SKALL BLI GOTT TALET OM ETT KINA-HOT SKALL BEMÖTAS TAIWANFRÅGAN TONAS NED KINA SKALL FÅ EN LEDARROLL I REGIONEN EN FÖRSIKTIG MULTILATERALISM FÖRSIKTIG HANTERING AV EKONOMISKA RELATIONER FÖRHÅLLANDET TILL USA AVGÖRANDE EUROPEISK OPTIMISM OM KINA ÄR BEFOGAD LÄSTIPS

6 Folkrepubliken Kina - Faktaruta Politik Statskick: Kommunistisk republik Statschef: President Hu Jintao Regeringschef: Premiärminister Wen Jiabao Talman för den lagstiftande församlingen: Wu Bangguo Areal: 9,6 miljoner km 2 Folkmängd: 1,294 miljarder (2003, ej inräknat Hong Kong, Macau eller Taiwan) Befolkningsökning (2002): 0,7% Andel stadsbefolkning: 40% Läskunnighet: 86% Fattigdom: 88 miljoner lever på under 1 USD per dag Etniska grupper: Han-kineser (92%) samt 55 olika minoritetsfolk varav Zhuang, Manchurer, Hui, Miao, Uighurer, Yi, Tujia, Mongoler och Tibetaner är de största. Språk: Kinesiska (mandarin eller putonghua) samt många lokala dialekter som kantonesiska, shanghainesiska osv. Valuta: 1 RMB (renminbi eller CNY, yuan) = 0,88 SEK; 1 USD=8,28 RMB BNP per capita: 7997 RMB (2002) PPP BNP per capita (2002): Kina: 4690 PPP$, att jämföras med Sverige: PPP$ USA: PPP$ Lagstiftande församling: Nationella Folkkongressen (National People s Congress NPC) som sitter i fem år och möts en gång per år. I praktiken är det Kommunistpartiets politbyrå som fattar alla viktiga beslut. Sammansättning av staten: Två hierarkier: Det kinesiska Kommunistpartiet (KKP) och staten. KKP:s Politbyrå och dess nio man starka Ständiga Kommitté är det yttersta beslutsfattande organet. Administrativa områden: 22 provinser, fem autonoma regioner (Guangxi, Inner Mongolia, Ningxia, Xinjiang och Tibet), fyra storstäder (Beijing, Chongqing, Shanghai och Tianjin) som står under direkt administration av centralmakten samt två speciella administrativa regioner (Hong Kong och Macau). M i l j o n e r U S D Hong Kong EU USA Japan ASEAN Taiwan * Prognos enligt China Daily **Prognos: Oxford Analytica Källa: Oxford Analytica, The Economist Intelligence Unit och 5

7 Politik och stabilitet Den 1 oktober 2004 firades Folkrepubliken Kinas 55-årsdag på sedvanligt vis. Kommunistpartiets ledning gick ut och talade om partiets enande kraft för Kina. Några dagar före nationaldagen arresterades återigen oliktänkande, och under själva nationaldagen visade kinesisk TV hur de nya ledarna skakade hand med folket och pussade barn. För majoriteten av kineserna var nationaldagen dock en helt vanlig semestervecka med resor och shopping. Trots att Kommunistpartiet är starkt sammanlänkat med statsapparaten utgör det inte längre en vital del av kinesernas liv. Istället vilar partiets främsta legitimitet idag på upprätthållandet av stabilitet och ekonomisk tillväxt, och partiet försöker rekrytera nya medlemmar bland samhällseliten. Vart är Kina egentligen på väg rent politiskt i övergången från planekonomi till marknadsekonomi? Partiet och dess position Efter Mao Zedongs bortgång ändrades den kinesiska politiken markant. Pragmatiska och teknokratiskt lagda kinesiska ledare förde en debatt om nationsbyggandets dynamik, där vissa förordade att centralmakten skulle behålla makten över de ekonomiska utvecklingsprocesserna, medan andra förordade att man skulle tillåta ekonomiska reformer. Efter Deng Xiaopings död 1997 framstod det alltmer klart att den ursprungliga strikta socialistiska ideologin hade övergivits och att partiets främsta legitimitet fanns i en fortsatt ekonomisk utveckling med vidare reformering och tillväxt. De nya ledarna I mars 2003 skedde det formella maktövertagandet av den fjärde generationen kinesiska ledare när president Jiang Zemin avgick och Hu Jintao tillträdde som president, efter att redan i november 2002 utsetts till generalsekreterare i det kinesiska Kommunistpartiet. Maktövertagandet gick lugnt till. Jiang Zemin behöll rollen som ordförande i Militärkommissionen, men överlämnade även denna roll till Hu Jintao i slutet av september Jiang Zemin anses fortfarande ha ett starkt inflytande i politbyråns ständiga kommitté, där hans anhängare antas utgöra minst fem av dess nio medlemmar. Vem sitter då i den nya kinesiska ledningen? Kännetecknande för medlemmarna i politbyråns ständiga kommitté, som utgör maktens centrum, är att majoriteten av dem är ingenjörer och tillika reformsinnade på så vis att de avser att fortsätta de ekonomiska reformerna i samma takt som tidigare. Det finns dock inga tecken på att någon av politbyråmedlemmarna är beredd att ändra det nuvarande enpartisystemet annat än marginellt. President Hu Jintao förordades som en framtida ledare av Deng Xiaoping redan i början av 1990-talet. Han är ursprungligen vattenkraftsingenjör, men har arbetat i fattiga provinser som Gansu, Guizhou och Tibet. Som partisekreterare i Tibet var han bland annat ansvarig för att utlysa undantagstillstånd och slå ner ett uppror i början av våren Hu beskrivs som en person som söker konsensus mellan olika falanger i partitoppen, en försiktig partisekreterare, som är väl medveten om att han är omgiven av den förre presidentens anhängare och att han, likt tidigare utsedda efterträdare i Kommunistpartiet, skulle kunna utmanövreras. Hu är således lojal mot de tidigare ledarna, och lyfter gärna fram Jiang Zemins politiska filosofi med de så kallade Tre representationerna, 1 för att visa på kontinuitet från Jiangs styre. 1 Enligt Jiang Zemins tillägg till partiideologin ska Kommunistpartiet representera de avancerade produktionskrafterna, de avancerade kulturella krafterna samt hela folkets fundamentala intressen. 6

8 Hus närmaste man är premiärminister Wen Jiabao, som ursprungligen är geolog. Han arbetade under slutet av 1980-talet nära premiärminister Zhao Ziyang, som förlorade makten efter juni 1989 för att han varit för mjuk mot studenterna och inte krossat demokratirörelsen tidigare. Wen Jiabao är den ende av Zhao Ziyangs nära medarbetare som lyckats hålla sig kvar i partiledningen, mycket på grund av en skicklig avbön och att han sedan blev ekonomisk expert. Under 1990-talet arbetade han under premiärminister Zhu Rongji med jordbrukssektorn, fattigdomsbekämpning, utvecklingsplaner och åtgärder mot miljöförstöring. Hu Jintao och Wen Jiabao har liknande bakgrund båda är ingenjörer och har arbetat i fattiga provinser. Det gör att de arbetar väl tillsammans och har liknande intressen, som att till exempel utveckla landsbygden mer för att minska inkomstklyftorna, liksom att minska de ekonomiska skillnaderna mellan olika regioner. De nya ledarna är således mer inriktade på att lösa inrikesproblem än att bygga upp internationella relationer, som företrädaren Jiang Zemin fick ägna mycket tid åt för att lindra följderna på omvärldens reaktioner på juni De nya ledarna verkar också ha större fokus på att genomföra reformer för att underbygga Kommunistpartiets legitimitet med handling, snarare än att bedriva ideologiska kampanjer. SARS Strax efter att de nya ledarna tillträtt kastades de in i en av de värsta kriser som drabbat Kina på många år: SARS-krisen. Trots att SARS initialt mörklades, tvingades de nya ledarna ta tag i problemet ganska omedelbart för att förhindra vidare spridning. Hu och Wen tillät massmedia rapportera om SARS när krisen var ett faktum, och inledde kampanjer för att stoppa vidare spridning av sjukdomen. Den till synes ökade pressfriheten gjorde att utländska bedömare började spekulera huruvida SARS skulle kunna vara ett nytt Tjernobyl, som skulle kunna leda Kina till en ökad öppenhet. Istället visade den nya ledningen att man förvisso var beredd att låta media rapportera om SARS, men man visade också att Kommunistpartiet var livskraftigt genom att man med skicklig propaganda lyckades vända folkopinionen från misstro gentemot partiet, till att partiet kämpade mot SARS tillsammans med folket för nationens bästa. Det visar också på partiets nya roll där man inte bara försöker tysta ner utan även klarar av att leda opinionen på ett öppnare sätt. Även om SARS inte blev ett nytt Tjernobyl kan man ändå konstatera att det ledde till ett ökat fokus på tillgängligheten av sjukvård, samt en ökad öppenhet vad gäller spridningen av HIV och AIDS i dagens Kina. Partiets legitimitet För många kineser har Kommunistpartiet framstått som en språngbräda för att nå framgång och göra karriär. Detta stöds av att partiet försöker rekrytera de mest lovande unga kineserna, men idag börjar partiets roll i deras karriärer bli mindre, som en följd av ett ökande antal privata och utländska företag. Istället är det nästan mer lönande att lära sig bra engelska än att gå med i partiet. Samtidigt försöker partiet bredda sin bas hos folket och sedan 2002 får även privata företagsledare formellt vara medlemmar i Kommunistpartiet, eftersom de representerar de avancerade produktionskrafterna, enligt Jiang Zemins partifilosofi. Allt detta innebär att Kommunistpartiet övergett en stor del av sin ursprungliga kommunistiska ideologi i övergången från planekonomi till socialistisk marknadsekonomi. Idag bygger Kommunistpartiets legitimitet hos befolkningen främst på att man underhåller den ekonomiska tillväxten och den sociala stabiliteten. Korruption Ett av de största hoten mot Kommunistpartiet kommer inifrån partiet självt i form av korruption. I ett partidokument som publicerades strax före nationaldagen 2004 talar partiet om att man måste få bort korruption och inkompetens bland partimedlemmarna, eftersom detta 7

9 underminerar partiets hela existens. Korruption är särskilt vanligt på lägre partinivåer där lokala partikadrer utnyttjar sin ställning för att exempelvis driva egna företag eller utöka sin låga lön med att ta ut extra avgifter från företag och medborgare för att utföra sina arbetsuppgifter. Ibland kan dock korruptionen gå högt upp i partiet och då det är dödsstraff på korruption har det hänt att även provinsguvernörer avrättats för att ha tagit mutor. Oftast brukar dock korruptionsutredningar som leder alltför högt upp i maktens centra läggas ner. Stabiliteten Förutom korruption finns det andra hot mot Kommunistpartiets legitimitet, framför allt social instabilitet i det kinesiska samhället beroende på de ökade inkomstklyftorna mellan olika grupper, olika rättigheter mellan framförallt bönder och stadsbor, avsaknaden av ett utbrett socialt skyddsnät samt arbetslösheten som följer av möjligheten att lämna jordbrukssektorn och nedläggningen av olönsamma statliga företag. Inkomstklyftorna Idag har inkomstklyftorna i Kina blivit så stora att de är på samma nivå som i Zimbabwe, och Kina har blivit ett av världens mest ojämlika länder. Trots att den kinesiska staten gjort en stor och framgångsrik satsning på att få ner antalet fattiga i Kina, finns det idag 28 miljoner kineser som klassas som fattiga enligt kinesiska mått, medan runt 88 miljoner kineser lever på under 1 USD per dag, vilket är Världsbankens definition på fattigdom. Samtidigt finns det uppskattningsvis 100 miljoner kineser med samma levnadsstandard som västerlänningar. Stad och landsbygd Den största inkomstskillnaden finns mellan stad och landsbygd. Idag är den disponibla inkomsten för en stadsbo tre gånger så stor som den disponibla inkomsten för en landsbygdsbo. En anledning är att den kinesiska staten prioriterat den ekonomiska utvecklingen i städerna större delen av 1990-talet. Trots att ungefär 60% av befolkningen bor på landbygden får de bara tillgång till 10-15% av de skattefinansierade transfereringarna av staten. Likaså har de senaste årens deflation med fallande priser på jordbruksprodukter slagit hårt mot böndernas inkomster. Detta gör att missnöjet växer ute på landsbygden, och är en av anledningarna till att de nya ledarna satsar på ekonomisk tillväxt där genom skattelättnader. Ett annat sätt för att lätta på trycket på landsbygden är att man sedan ett antal år infört byval, där byborna själva får välja sin byledare. Systemet med byval är ojämnt implementerat, men på vissa ställen är det relativt demokratiska val med flera kandidater. Genom att tillåta val på lokal nivå kan partiet öka sin legitimitet, men samtidigt lär sig byborna att de kan använda lagen för att kämpa för sina rättigheter. Bondemigranter En annan anledning till potentiell instabilitet är det så kallade hukou-systemet, eller hushållsregistreringssystemet, som innebär att man skiljer på stadsbor och landsbygdsbor genom att ge dem olika rättigheter. En stads-hukou ger innehavaren rätt att bo i staden och ha tillgång till en del av den sociala välfärden som finns i städerna. En landsbygds-hukou ger i princip endast rätt till att odla marken. Hukou-systemet innebar tidigare att man inte kunde röra sig fritt från landsbygd till städerna. Under de ekonomiska reformerna har systemet delvis lättats upp, framför allt vad gäller att lämna landsbygden även om det fortfarande är relativt svårt att komma in i städerna, och idag bor det mellan miljoner kineser utanför sin hukou. De klassas som den kringdrivande befolkningen och i städerna behandlas de som andra klassens medborgare. Eftersom det finns en stor mängd undersysselsatt arbetskraft på landsbygden som lever under fattiga förhållanden, är det många som söker sig till städerna och tar farliga och dåligt betalda arbeten, som ändå är bättre betalda än vad de skulle ha tjänat om de hade 8

10 stannat kvar på landsbygden. Det tudelade samhälle som skapats av hukou-systemet skapar en grogrund för socialt missnöje när fattiga bondemigranter kommer till städerna och ser hur välutvecklat det är där, samtidigt som de inser att de är utestängda från stadssamhället. Den nya ledningen ser nu även över hukou-systemet för en planerad ökning av urbaniseringen samt för att höja bondemigranternas status och möjligheter i städerna. Arbetslöshet I städerna är arbetslösheten det största hotet mot stabiliteten. Enligt officiell statistik är arbetslösheten 4,3% i städerna, medan andra uppskattningar visar på arbetslöshet upp till 13% i städerna. Ojämlikheten och känslan av att inte bli behandlad rättvist har lett till att allt fler kineser protesterar i städerna mot arbetsgivare som inte betalar ut löner eller statliga företag som lagts ner. På landsbygden är det inte helt ovanligt att bönder gör upplopp mot lokala korrupta partikadrer som exproprierat mark utan att betala ersättning eller som tagit ut för höga skatter. År 2003 rapporterades ungefär så kallade mass incidenter där sammanlagt 3 miljoner kineser deltog, enligt de kinesiska myndigheterna. Ledarna för denna typ av uppror brukar dömas till stränga straff. Minoriteter Andra former av social instabilitet finns i minoritetsområden i västra Kina, där delar av den tibetanska och uighuriska befolkningen kämpar för självständighet. Den kinesiska regimen fruktar framför allt de muslimska uighurernas frihetskamp som ibland tagit sitt uttryck i våld och attentat mot regimens förtryck. Detta har lett till att Kina numera förtrycker all form av separatism i Xinjiang, inte minst under parollen kampen mot terrorismen. Man försöker också minska separatist-tendenserna i både Xinjiang och Tibet genom stora infrastruktursinvesteringar och man uppmuntrar Han-kineser att flytta dit för att få igång en bättre ekonomisk utveckling. Tyvärr går satsningarna oftast till städerna, medan minoriteterna bor på landsbygden, vilket tillsammans med den ökade inflyttningen av kineser föder ytterligare missnöje. Kina är beroende av Xinjiang för sin framtida olje- och gasförsörjning och kommer därför att slå ner varje form av uppror där. Nationalism Mao Zedongs politik efter Stalins död ledde till att Sovjetunionen under det kalla krigets dagar blev en fientlig nation. Då blev det också nödvändigt för Kina att kunna försvara sig utan hjälp. Det krävde oerhörda uppoffringar av det fattiga u-landet att bygga upp ett tillräckligt starkt försvar, och det var bara genom att upparbeta en flammande nationalism med propagandans hjälp, som det kunde genomföras. Kinas förödmjukelser under 1800-talet och den fortsatta kolonialismen i början av 1900-talet var dock en god grund att bygga propagandan på, och Mao lyckades i sitt uppsåt. Den stora militärklass som skapades har fortsatt att underblåsa nationalismen och utgör en del av bakgrunden till att Taiwanfrågan har blivit en inflammerad symbolfråga. Hur otyglad nationalismen är än idag kunde man se, när ett amerikanskt spaningsflygplan kolliderade med ett kinesiskt jaktflygplan utanför ön Hainan (men på internationellt vatten) Det gjorde att anti-amerikanska demonstrationer blossade upp på många håll i landet, och det finns knappast något som skrämmer de kinesiska ledarna så mycket som just spontana massdemonstrationer. Det gamla kinesiska uttrycket att rida på en tiger kom till användning i Hong Kong och Taiwan för att beskriva ledarnas uppenbart ängsliga reaktioner. Ingen ledare vågar idag trotsa vad nationalismen dikterar i Taiwanfrågan, och att militärernas ställning bara är måttligt försvagad, trots globaliseringen, har nationalismen som förklaring På sikt behöver nog också denna fråga tacklas med större kraft än idag. 9

11 Ett framväxande civilt samhälle? Samtidigt som Kommunistpartiet försöker hålla kvar sin legitimitet genom den ekonomiska tillväxten börjar ett civilt samhälle sakta växa fram. En viktig anledning till detta är IT:s roll och de framväxande icke-statliga organisationerna. IT IT-utvecklingen har varit väldigt snabb i Kina fanns det knappt 2 miljoner fasta telefoner i hela Kina. Idag är Kina världens största marknad för telekom med sina 315 miljoner mobiltelefonanvändare, 303 miljoner fasta telefonabonnenter och runt 87 miljoner Internetanvändare. 2 IT-utvecklingen har lett till ett ökat informationsutbyte mellan kineser, framför allt vad gäller privat information. Det har också lett till att det är svårare för Kommunistpartiet att kontrollera vad folk säger och läser. Även om Kommunistpartiet anser att IT och telekom är bra för Kinas utveckling innebär det ändå ett hot mot Kommunistpartiet, inte minst genom att man kan komma åt och även sprida förbjuden information genom Internet. För att hindra att förbjuden information sprids försöker man kontrollera informationen på Internet genom nyckelordsökningar och genom att blockera vissa hemsidor som man anser är farliga. Man försöker också kontrollera SMS, vilket dock torde vara en utmaning med tanke på att det skickas över 20 miljarder SMS per månad i Kina. Trots myndigheternas idoga övervakning är det många IT-kunniga kineser som kan ta sig förbi spärrarna via proxy-servrar och komma åt förbjuden information. Framför allt under SARS-epidemin visade Internet och SMS att staten inte kunde kontrollera informationsflödet. Istället var Internet och SMS en av de faktorer som ledde fram till att myndigheterna släppte på informationen om SARS. Huruvida IT kommer att ha en demokratiserande verkan återstår att se. Idag använder sig de kinesiska myndigheterna av allt mer avancerade programvaror där man kopplar ihop olika databaser för att övervaka och få fast kriminella och dissidenter. NGOs Ett annat tecken på tendenser till ett framväxande civilt samhälle är de alltfler icke-statliga organisationerna, non-governmental organisations, NGOs, som växer fram i dagens Kina. Man bör dock skilja dessa från de icke-statliga organisationer som drivs med stöd från staten och partiet som massorganisationer, de så kallade Government Operated NGOs, GONGOs, som är i majoritet. Trots det finns det idag ungefär 300 mindre privatdrivna oberoende registrerade NGOs, som fokuserar på exempelvis fattigdomsbekämpning, miljöförstöring, migranter, kvinnor, AIDS, juridisk hjälp och handikappade barn. För att kunna verka öppet i Kina måste en NGO vara registrerad hos myndigheterna, men så länge de inte utmanar det kinesiska Kommunistpartiets grundvalar kan organisationen fortleva i Kina. Det är fortfarande förbjudet att bilda från partiet fristående fackföreningar. De flesta NGOs i Kina är icke-opinionsbildande, men det finns en del som är det, framför allt inom miljörörelsen. Att de tillåts vara det beror mycket på att staten kan dra nytta av det arbete miljörörelsen gör för att öka miljömedvetandet. Detta är ett dilemma för Kinas ledare då de faktiskt behöver NGOernas insatser i samhället samtidigt som man fruktar alla organisationer som inte agerar helt under partiets kontroll. Exempel på denna typ av opinionsbildande är att undervisa skolbarn i kritiskt tänkande vad gäller miljö eller genom att arbeta med journalister. Vissa miljöorganisationer har så bra kontakter med myndigheterna att de dessutom tillåts komma med förslag till förbättringar, vilka myndigheterna delvis faktiskt tar till sig. 2 Siffror från Ministry of Information Industries, augusti 2004 och China Internet Information Network Information Center, juli

12 Eftersom NGOs är ett relativt nytt fenomen i Kina försöker de inhemska NGOerna att lära sig av utländska NGOs om hur man kan agera som organisation eller påtryckare i samhället. Ökad journalistisk frihet Trots att alla dagstidningar kontrolleras av Kommunistpartiet har pressfriheten ökat de senaste åren och media tar allt oftare upp känsliga frågor, så länge det inte hotar partiet. Kina har dock långt kvar innan man nått någon större pressfrihet År 2003 klassade Reporters without borders (Journalister utan gränser) Kina på sjätte sista plats vad gäller pressfrihet i världen. Reformerat rättssystem och mänskliga rättigheter Man har försökt att reformera rättssystemet, inte minst för att tillmötesgå utländska investerares önskemål om säkra etableringsvillkor och patenträttigheter, men även för att man tagit till sig kritiken från omvärlden mot att rättssäkerheten är låg. Exempelvis är det inte ovanligt att partiet blandar sig i rättegångar eller att dissidenter döms för att ha hotat statens säkerhet eller för att ha "avslöjat statshemligheter", ett i Kina ytterst vidsträckt begrepp. Tortyr förekommer, liksom frihetsberövanden utan rättegång och "omskolning genom arbete". Kina är dessutom det land som utdömer flest dödsstraff i världen, och särskilt under kampanjer mot kriminalitet verkar rättsäkerheten vara extra låg. Reformeringen av rättssystemet har lett till att fler kineser idag går till domstol med orättvisor, och det har blivit allt vanligare att till exempel tvister om äganderätter till hus som ska rivas hamnar i domstol. Många kineser verkar dock tycka att det är ännu bättre om en journalist skriver om ens fall, om man vill att något ska hända. Trots den internationella kritiken mot brotten mot de mänskliga rättigheterna i Kina, verkar förtrycket fortsätta och mötesfriheten är exempelvis fortsatt starkt beskuren, vilket drabbar Falungong-anhängare, medlemmar i underjordiska kyrkor, samt demokrati- och arbetaraktivister. Det finns i dag inga tecken på att förtrycket av oliktänkande kommer att minska den närmaste tiden. Istället verkar förtrycket och övervakningen snarare förfinas genom aktiv användning av ny teknik som IT. Kinas politiska framtid De nuvarande ledarna har nyligen konsoliderat makten och verkar i första hand vara upptagna med att motverka social instabilitet och se till att den ekonomiska tillväxten fortsätter, dock under parollen hållbar utveckling för att undvika överhettning. Den största nu omtalade utmaningen för partiet är att rensa ut korruptionen inom partiet och få lokala kadrer att följa de centralt fattade besluten som kan gå stick i stäv med deras lokala och privata intressen. Man har även sagt att det inte är aktuellt att införa demokrati i västerländsk mening i Kina. Det mest sannolika framtidsscenariot är att man kommer att successivt tillåta en ökad debatt om sociala orättvisor i samhället, som framför allt är konstruktivt inriktad och inte hotar partiet, och samtidigt försöker minska orättvisorna. Förföljelsen av oliktänkande lär fortsätta de närmaste åren, och dissidenter lär bli ännu mer övervakade av den nya tekniken. Även om man övervägt att tillämpa de mera demokratiska metoder som används i byvalen också i städerna, verkar det inte troligt att Kommunistpartiet kommer att tillåta sådana valmetoder på högre regionala nivåer. Idag framstår det som om många kineser försöker hitta olika sätt att få mer inflytande över sin egen situation, utan att för den skull eftersträva demokrati i västerländsk mening. Däremot kan det finnas större utrymme för politiska reformer när den femte generationen ledare tar över efter Många av dessa ledare har studerat utomlands och troligen tagit intryck av den demokratiska miljö de levt i. 11

13 Befolkningstrender De stora omvälvningar som det kinesiska samhället utsatts för genom de ekonomiska reformerna påverkar även befolkningstrender i Kina. Sedan 1950-talet har Kina haft en snabb befolkningsökning, men 1979 införde man ettbarnspolitiken som minskade nativiteten dramatiskt. Även om det är vanligt att ha mer än ett barn ute på landsbygden så implementeras ettbarnspolitiken mer strikt i städerna. Det finns dock undantag från ettbarnspolitiken idag, exempelvis får de som själva är enda barnet skaffa två barn. De stora skillnaderna i nativiteten under Maos tid och efter 1979 innebär att Kina går mot en allt större andel åldrande befolkning. Med början 2005 kommer antalet yngre medelålders att minska, samtidigt som det kommer att ske en kraftig ökning av dem som är över 60 år. Detta kommer att påverka Kina genom att allt färre personer måste försörja allt fler. Så länge som Kina inte har ett väl fungerande socialt skyddsnät innebär det att de gifta enda barnen i framtiden kommer att vara tvungna att ta hand om sammanlagt fyra föräldrar. En annan konsekvens av ettbarnspolitiken är att det föds betydligt fler pojkar än flickor. År 2000 gick det 119 nyfödda pojkar på 100 flickor, enligt folkräkningen. Det är framför allt på landsbygden som det är viktigt att ha en son som kan föra släktnamnet vidare, och ta hand om en när man blir gammal. Detta har redan lett till problem på äktenskapsmarknaden, eftersom det är ett underskott på kvinnor. Andra befolkningstrender är att alltfler kineser flyttar till städerna. Idag bor ungefär 40% av kineserna i städerna, men år 2020 planerar myndigheterna för att mellan 58-60% av kineserna ska bli stadsbor, vilket motsvarar mer än 250 miljoner människor, främst i mindre städer men även antalet miljonstäder kommer att utökas från dagens ungefärliga 171 till 200. Ekonomisk tillväxt Efter 25 år av ekonomiska reformer med runt 9% BNP-tillväxt per år står myndigheterna inför en rad utmaningar för att nå sitt mål att stabilisera tillväxten långsiktigt runt 7%. Samtidigt har man bestämt att Kinas BNP ska fyrdubblas i storlek fram till år 2020 jämfört med år Felrapporterade tillväxtsiffror? Att kinesisk statistik per se inte är särskilt pålitlig är ett allmänt känt faktum, dels för att den ofta använts som ett politiskt instrument, dels på grund av de incitament till felrapportering som finns i insamlandet av data. Exempelvis befordras lokala kadrer beroende på det ekonomiska resultat deras administrativa område haft, vilket givetvis stimulerar överrapportering när ekonomisk tillväxt premieras och underrapportering när nedkylning av ekonomin står i fokus. Likaså är det en svår uppgift att samla in ekonomisk data i ett land med 1,3 miljarder invånare, där den informella sektorn är relativt stor, och mellan miljoner personer lever utanför sin folkbokföringsort, hukou. Under 2002 fördes en debatt bland utländska bedömare huruvida Kinas ekonomiska tillväxt verkligen varit så hög som den påståtts under slutet av 1990-talet. Bevis för detta var bland annat att Kinas BNP växte snabbare än dess energikonsumtion, jordbruksproduktionen ökade trots att landet drabbats av svåra översvämningar, den påstådda försäljningen av konsumentvaror var högre än hushållens konsumtion och investeringarna steg trots att produktionen av cement och stål sjönk. Andra möjliga tecken på att BNP-tillväxten var överdriven var att arbetslösheten fortsatte att stiga och att det rådde deflation. Ytterligare tecken på att tillväxtsiffrorna kan vara falska är för övrigt att man har oerhört stabila tillväxtsiffror, som oftast rapporteras in orealistiskt tidigt efter att tidsperioden avslutats och sällan justeras om i 12

14 efterhand. Trots osäkerhet om den exakta storleken på BNP-tillväxten finns det dock stor anledning att anta att en ansenlig del av tillväxten är reell. % Diagram 1. Årlig BNP-tillväxt under de ekonomiska reformerna. Källa: Kinas statistiska årsbok 2003, tabell 3-3 Från kinesiskt håll tillbakavisades kritiken med att Kina kunde ha en sådan hög BNP tillväxt, trots lägre energikonsumtion, deflation och arbetslöshet, eftersom den kinesiska ekonomin genomgår stora strukturella förändringar. Användningen av effektivare teknik i moderna företag samtidigt som gamla energislukande företag lades ner var en viktig anledning till varför energiförbrukningen hade en lägre tillväxt än BNP. Likaså effektiviseras ekonomin när olönsamma företag läggs ner och arbetslösheten ökar, inte minst genom att arbetsproduktiviteten ökar. Deflationen i kombination med en ökad BNP-tillväxt förklarades med att man hade industriell överkapacitet. Utmaningar för den ekonomiska tillväxten Den kinesiska ledningen står inför många utmaningar vad gäller att hålla den ekonomiska tillväxten på en rimlig nivå. Å ena sidan behöver man ha en relativt hög tillväxt för att kunna skapa arbetstillfällen för att möta den växande arbetslösheten. Å andra sidan vill man undvika överhettning av ekonomin som i ett senare skede kan leda till en ekonomisk krasch och som kan skapa ett ohållbart utnyttjande av naturresurserna. Överhettning Under 2003 och 2004 ledde flera faktorer till överhettningstendenser i den kinesiska ekonomin. Ökade investeringar för exportkapacitet och nya markägarregler ledde tillsammans med bankernas ökade kreditgivning till privata låntagare till att fastighetsmarknaden expanderade kraftigt i storstäderna. Samtidigt nästan fördubblades försäljningen av privatbilar under Allt detta ledde till en ökad inhemsk efterfrågan på framför allt stål, aluminium, cement och energiråvaror, vilket i sin tur ledde till flaskhalsar och kraftigt ökade priser på dessa råvaror inte bara på den kinesiska marknaden utan även på den globala marknaden. För att minska risken för överhettning försökte centralmakten minska investeringarna i nya energikrävande industrier genom att strypa krediterna till dem. Att försöka höja de artificiellt låga räntorna för att kyla ned den ekonomiska tillväxten har myndigheterna hittills varit motvilliga att göra, eftersom det drabbar de statliga företagens dåliga lån. Till en början verkar man ha fått ner tillväxten inom vissa sektorer, även om inflationen steg till över 5% i juli Huruvida man lyckats att få ner tillväxten till den nivå man vill är ännu för tidigt att säga. Ett av de största hoten mot centralmaktens ekonomiska planering är lokala kadrer som i första hand vill höja sin levnadsstandard genom så snabb ekonomisk tillväxt som möjligt och därför inte lyssnar på Peking. 13

15 Energibehov Under de senaste två årens snabba ekonomiska tillväxt har det uppstått elbrist, mycket beroende på att ekonomin växt mer än planerat, men även på grund av att de kinesiska elnäten inte är nationellt sammankopplade. Elbristen bromsar den ekonomiska tillväxten, särskilt i exporttillverkande regioner som Guangdong, Zhejiang, Jiangsu, Shanghai och Peking. Den nuvarande elbristen påminner om situationen på mitten av 1990-talet då det också rådde elbrist, och många nya elkraftverk byggdes, bara för att i slutet av 1990-talet drabbas av överskott, vilket tvingade fram en stängning av många kraftverk, framför allt de mest förorenande. För att komma till rätta med problemet denna gång har man på lokal nivå försökt få tillstånd från Peking att bygga nya kraftverk, men man har också öppnat gamla kraftverk som tidigare stängts. Många lokala myndigheter har börjat bygga egna kraftverk utan tillstånd för att klara elbristen. De centrala myndigheterna fruktar dock att det kommer att bli överproduktion på el igen om ett par år i Kina, liknande den situation i slutet av 1990-talet som de ännu har färskt i minnet. Eftersom elmarknaden inte är avreglerad, elpriserna är fasta och elnäten inte är sammankopplade kommer det troligen att leda till stora ineffektiviteter i elförsörjningen. Andra sätt att hantera elbristen är ökad import av olja till dieseldrivna generatorer i fabriker för att klara elproduktionen lokalt, men även import av kol eftersom de inhemska kolleverantörerna inte kunnat transportera tillräckligt mycket kol för att stilla efterfrågan. Eftersom det tar tid att bygga nya kraftverk kommer problemen med elbrist troligen att fortsätta ytterligare ett år innan man har hunnit i kapp med den nya kapaciteten. För att klara sin energiförsörjning i framtiden kommer Kina att dels behöva öka sin energieffektivitet, dels se över hur man kan öka sin energiproduktion, i synnerhet vad gäller hur man kan öka sin import av energiråvaror. Eftersom man har stora koltillgångar kommer man att fortsätta använda kol, även om det uppstått flaskhalsar i koltransporterna under det gångna året. Man har även visat intresse av att vidareutveckla kol i nya former som bränsle till exempelvis bilar. Kina har även stor potential för utveckling av vattenkraft, men man möter stort motstånd från miljörörelsen och även från grannländerna som påverkas negativt av de stora dammbyggena. Redan har exempelvis fisket i Mekongfloden minskat med 50% i Kambodja, vilket anses bero på kinesiska dammbyggen. Nyligen lyckades den kinesiska miljörörelsen tillsammans med utländska påtryckningar stoppa ett stort dammbygge vid Nujiang-floden (känd som Salween-floden i Sydöstasien) i södra Kina. Vad gäller olja har man sagt att man i första hand ska öka exploateringen av olja i Xinjiang, samt vid kusterna, samtidigt som man ska skapa långsiktiga relationer med oljeproducerande länder för att säkra oljeimporten. Kina har också sagt att man ska utöka sin kärnkraftskapacitet med 30 nya reaktorer från dagens 7 fram till år 2020, och har börjat projektera för nya kärnkraftverk. Huruvida man kommer att klara av finansieringen av de dyra kärnkraftverken återstår att se. Slutligen planerar man att utöka användningen av naturgas, framför allt i de städer som idag lider av stora luftföroreningar. Man har nyligen färdigställt en naturgasledning från Xinjiang till Shanghai och flera nya projekt är på gång för att länka samman existerande gasledningar till ett nationellt nät. Miljöförstöring och hållbar utveckling Den snabba ekonomiska tillväxten har förvärrat rovdriften och det slösaktiga användandet av naturresurser i Kina, vilket påverkar den ekonomiska tillväxten på sikt. Även om det effektiva användandet av resurser per producerad enhet har förbättrats inom vissa områden, som exempelvis energi, äts denna effektivisering upp av den ökade produktionen och konsumtionen, men inom många områden är resursslöseriet stort. Exempelvis är vattenpriserna väldigt låga, vilket lett till att Kina sammantaget har en av världens högsta vattenförbrukningar, samtidigt 14

16 som det råder akut vattenbrist i norra Kina. Andra miljöproblem är luftföroreningar till följd av kolförbränning, industriutsläpp och ökad bilism, det hårda utnyttjandet av odlad mark som kan påverka jordbruksproduktionen på sikt, skogskövling och erosion som leder till översvämningar, bristfällig avfallshantering, samt förlorad biodiversitet. Den nya kinesiska ledningen har insett problemen med miljöförstöringen, som för övrigt också är ett stort orosmoln för vanliga kineser, och man har börjat tala om grön BNP och att det är viktigare med en hållbar utveckling än bara ekonomisk tillväxt. Huruvida detta de facto kommer att leda till förbättringar av den snabba degradering av miljön som sker i dagens Kina är svårt att säga. Det är vanligt att det brister i genomförandet av miljölagar och förordningar på den lokala operativa nivån, där ekonomisk tillväxt ofta får gå före miljöhänsyn, framför allt i fattigare områden. Man har även börjat flytta miljöförstörande industrier inåt landet till fattigare, investeringshungrande regioner för att förbättra miljöförhållandena i prioriterade områden som Peking. Det innebär att miljöförstöringen förvärras inåt landet. En tickande bankkris En annan utmaning för den framtida ekonomiska tillväxten är hur man ska hantera de inhemska bankernas dåliga lån, som enligt officiella siffror uppgick till ungefär 13% av deras totala utlåning vid halvårsskiftet. Andra bedömare talar om att de dåliga lånen kan vara ungefär lika stora som halva Kinas BNP. Huvuddelen av de nödlidande krediterna är i de dominerande fyra statliga bankerna och har givits till statliga företag. Banksystemet har reformerats i flera omgångar i syfte att skärpa utlåningsreglerna, men försöken har stannat i halvmesyrer sedan de motverkats av lokala lojalitetsband mellan banker och företag. Många av lånen är tagna för att göra investeringar, men oftast har pengarna använts till att betala ut löner, pensioner och andra åtaganden de statliga företagen har, som inte är vinstgenererande. För att komma till botten med de dåliga lånen måste man därför reformera de statliga företagen så att de inte kan fortsätta ta lån av lokala banker under tvång från lokala myndigheter, som vill undvika social instabilitet till varje pris. Bankerna försöker själva minska andelen dåliga lån genom att öka utlåningen till privatpersoner. Detta kan dock leda till att man istället för att ha dåliga lån till statliga företag även kommer att få dåliga lån till privatpersoner, vilket är en mycket trolig utveckling om fastighetsmarknaden skulle visa sig vara en bubbla. Man försöker lösa situationen genom att överföra pengar till bankerna för att öka deras soliditet, och vid årsskiftet överförde man 45 miljarder USD från valutareserven till två av de stora statliga bankerna. Det krävs dock fler åtgärder och strukturomvandlingar för att klara av att lösa problemet med den stora andelen dåliga banklån. Öppnandet av den kinesiska bankmarknaden för utländska aktörer, som ska ske 2006 genom den slutliga anpassningen till WTO, kan bidra till den processen. Ojämn fördelning av inkomst De stora inkomstklyftorna mellan stad och landsbygd och mellan olika regioner innebär inte bara att risken för social instabilitet ökar. Det medför också att det är svårt för kinesiska företag att sälja exempelvis varaktiga konsumentvaror på den inhemska marknaden och gör att företagen istället måste söka sig utomlands för att avyttra sina produkter. Låg konsumtion och högt sparande Avsaknaden av ett väl fungerande socialt välfärdssystem innebär att det är viktigt för kineserna att spara pengar för oförutsedda utgifter, exempelvis för sjukvård eller om man blir arbets- 15

17 lös. Man uppskattar att kineserna sparar mellan 30-35% av sin totala inkomst. Trots att man infört beskattning på sparande på bankkonto, har sparandet fortsatt och idag beräknas kineserna ha ungefär lika mycket besparingar som Kinas BNP. Under de ekonomiska reformerna, då hushållens besparingar ökat i snitt 10-15% årligen, har hushållens konsumtion vuxit med under 10% per år sedan Den låga konsumtionsnivån tillsammans med det höga sparandet utgör också en utmaning för den nya kinesiska ledningen som försöker öka hushållens konsumtion i den kinesiska ekonomin för att få den stora mängden kinesiska konsumenter att driva den ekonomiska utvecklingen. Det höga sparandet kan hjälpa Kina att höja produktionskapaciteten, i den mån det sparandet förmedlas till inhemska investeringar, men det förutsätter en fungerande bank- och finanssektor. Hälsovårdskris och epidemier Eftersom Kina saknar en väl utvecklad hälsovård med god vaccinationspenetration för landsortsbefolkningen, och endast 60% av stadsborna har en sjukvårdsförsäkring, kan epidemiska sjukdomar som SARS lätt spridas i Kina, vilket kan påverka den ekonomiska utvecklingen negativt. SARS fick dock bara en mycket kortsiktig inverkan på den kinesiska tillväxten Snarare verkar det som om SARS stimulerade den ekonomiska tillväxten då man ansträngde sig för att komma ifatt efter att SARS-epidemin var över. Under vintern 2004 kom SARS tillbaka med några få fall, och det är ännu för tidigt att säga om man fått SARS helt under kontroll även om det verkar så i dagsläget. Ett kanske allvarligare problem för framtiden är HIV. Idag har över en miljon kineser HIV och en utbredd HIV-epidemi med ungefär en miljon smittade per år skulle kunna påverka den kinesiska tillväxten negativt. Strukturomvandling Den snabba tillväxten i Kina har inneburit en strukturomvandling med en minskande jordbrukssektor till ökande industri- och servicesektorer. Jordbrukssektorn har minskat sin andel av BNP från 28% 1978 till runt 15% 2002 medan industrisektorn ökat från 48% till 51% av BNP och tjänstesektorn ökat från 24% till 34% av BNP. Under de ekonomiska reformerna har den industriella utvecklingen framför allt inneburit att man gått från tung industri till lättare tillverkningsindustri. En stor del av exportindustrin finns inom den lättare tillverkningsindustrin och Kina har med sin billiga arbetskraft blivit the workshop of the world för många utländska företag. Kina försöker dock öka sin service-industri, för att utveckla en inhemsk kunskapsindustri med high tech industri som bas efter japanskt och koreanskt mönster. För att skapa en kunskapsindustri av världsklass satsar Kina starkt på sin tekniska utbildning och idag utexamineras ungefär en miljon civilingenjörer årligen. Man har också dragit upp planer för utveckling av naturvetenskap och teknik där exempelvis forskning och utveckling ska leda till att nya slagkraftiga företag grundas och att den industriella tillväxten ökas. Kinas satsning på att bli en ledande kunskapsnation i världen kommer att påverka omvärlden genom att vi kommer att få se ett ökande antal kinesiska företag som konkurrerar inom exempelvis ITindustrin i framtiden. Kina kommer också att bli en viktig part i diskussionerna kring vilka standards som ska råda inom teknik i framtiden. Man har redan lyckats utveckla sitt eget 3Gsystem, TD-SCDMA, som man fått godkänt av ITU, International Telecom Union. 100% 80% 60% 40% 20% 0% Diagram 2. Fördelningen av olika sektorer i BNP. Källa: Kinas statistiska årsbok 2003, tabell 3-2 Service Industri Jordbruk 16

18 Planekonomi eller marknadsekonomi? Många av de utmaningar som den kinesiska ekonomiska tillväxten står inför idag har uppkommit som strukturproblem i övergången från planekonomi till marknadsekonomi. Men hur långt har den kinesiska ekonomin kommit idag i sin övergång till marknad? Enligt officiella siffror från den kinesiska statistiska centralbyrån sysselsatte de statliga företagen ungefär 66% av den arbetande befolkningen 1994, medan de sysselsatte 41% år Jämförelsevis sysselsatte de privata företagen 9% av den arbetande delen av befolkningen 1994, medan de sysselsatte 48% år Privatiseringen av statliga företag och en ökad etablering av nya privata företag, inklusive utländska företag, har lett till en minskad andel av statliga företag, men deras andel av det totala industriella produktionsvärdet har ökat från 37% 1994 till 41% Även här finns det stora regionala skillnader. Exempelvis är regioner som Guangdong, Zhejiang och Jiangsu mer liberaliserade än andra regioner i inlandet och har en betydligt lägre andel statliga företag. Samtidigt som andelen privata företag ökat i den industriella sektorn och sysselsätter fler personer, lever majoriteten av kineserna kvar i planekonomi ute på landsbygden där jordbruket bara delvis är marknadsanpassat. Hushållsansvarssystemet, som infördes i början av de ekonomiska reformerna, innebar att bönderna gick från kollektivjordbruk till att leasa jorden under en tidsperiod framåt, mot att man producerade en viss mängd av jordbruksprodukter enligt de avtal man skrev med staten. Utöver de produkter man förväntades producera och sälja till staten för fasta priser fick man även odla andra grödor och sälja dem på den privata marknaden. Detta system finns fortfarande kvar och bönderna har ännu inte fått äganderätt till sin mark. Det innebär bland annat att bönderna lätt kan förlora rätten till sin mark, utan att kompenseras, genom att en lokal partikader bestämmer sig för att exempelvis bygga en investeringszon. Likaså leder brist på markägande till att bönderna förblir fattiga då de bara äger sina bostäder och inte kan sälja eller köpa mark. Man genomför inte heller de investeringar man kanske skulle ha gjort för att förbättra jorden om den varit i privat ägande. Eftersom Kommunistpartiet kom till makten genom att dela ut mark till bönderna och avrättade ett stort antal storgodsägare, är privat ägandeskap av mark en mycket känslig fråga för partiet. På landsbygden finns det dock andra former av icke-statligt ägande i form av de så kallade Town and Village Enterprises (TVEs), som ursprungligen var små kollektiva företag som drevs av folkkommunerna. Under reformerna har dessa företag expanderat och blivit fler, och många är fortfarande kollektivt ägda, men en del drivs i det närmaste som om de vore privata. Andra tydliga tecken på planekonomin i dagens Kina är de låga energi- och vattenpriserna, som leder till ett slösaktigt användande. Likaså beror det höga sparandet, och den förhållandevis låga konsumtionen, på att det i övergången till marknadsekonomi ännu inte har skapats ett fungerande välfärdssystem. Flera andra utmaningar, som de dåliga lånen i bankerna, beror också på arvet från planekonomin. WTO-anslutningen innebär dock att Kina måste fortsätta marknadsanpassa sin ekonomi och gå från planekonomin alltmer. Det kan vara intressant att notera att EU nyligen inte ville erkänna Kina som en marknadsekonomi eftersom man inte marknadsanpassat ekonomin tillräckligt mycket än. Hur länge kan den ekonomiska tillväxten fortsätta? För att ha en väl avvägd tillväxt där arbetstillfällen skapas och tillväxten inte är för hög, har de kinesiska ledarna sagt att man bör hålla den ekonomiska tillväxten på runt 7%. Enligt Oxford Analytica kommer BNP-tillväxten och exportökningen troligen att sakta ner under 2005 och 2006, mycket beroende på att den globala högkonjunkturen mattas av, men även för 17

19 att exportindustrin kan påverkas av energibristen. Trots det tror kinesiska bedömare att BNPtillväxten kommer att bli 9,4% i år och runt 9% nästa år. Till skillnad från många andra bedömare tror dock inte Oxford Analytica att en krasch på fastighetsmarknaden i de kinesiska storstäderna skulle påverka den generella ekonomiska tillväxten så mycket eftersom majoriteten av hushållens pengar finns på bankkonton och byggbranschen utgör endast 6-7% av BNP. Kinas ekonomiska tillväxt kommer troligen att öka igen som en följd av investeringarna inför OS i Peking Eftersom Kinas ekonomi kommer att bli mer och mer integrerad i världsekonomin är det troligt att den kommer att följa de globala konjunktursvängningarna i framtiden. Handel Sedan Kina påbörjade sina ekonomiska reformer och öppnade sig för utländska investeringar och handel, har landets relationer med omvärlden blivit allt intensivare. Kinas WTO-medlemskap har inneburit ytterligare formalisering av handelsrelationerna, men även ökad export, import och utländska investeringar i Kina. Kina var förra året världens största mottagare av utländska direktinvesteringar med 53,5 miljarder USD. Den totala handeln uppgick samtidigt till 841,6 miljarder USD. För Sveriges del har handeln med Kina har blivit allt viktigare de senaste åren och Kina är i dag Sveriges tolfte viktigaste handelspartner. Förra året, 2003, utgjorde handeln med Kina sammanlagt 38 miljarder SEK, vilket var 2,6% av Sveriges totala handel. WTO-medlemskapet och det ökade handelsutbytet med omvärlden påverkar Kinas internationella relationer och beroendet av andra länder, både handelspolitiskt och säkerhetspolitiskt. För att vara en så stor ekonomi är Kina ovanligt exportberoende, export och import utgjorde 60 procent av BNP, att jämföra med 23 procent för USA. Sedan Kina gick med i WTO har den kinesiska exporten ökat med mellan 26% under 2002 och 36% under 2003, medan importen har ökat med 23% respektive 40% samma period. Förra året uppgick exporten från Kina till 438,5 miljarder USD och importen utgjorde 413,1 miljarder USD. Som illustreras i diagram 3 har Kina ett förhållandevis litet handelsöverskott som 2002 uppgick till drygt 30 miljarder USD. Miljarder USD Export Import Den kinesiska handelsstrukturen 2002 % av exporten % av importen Råmaterial (inkl. bränsle) Halvfabrikat Maskiner och utrustning Konsumentvaror Diagram 3. Export och import, miljarder USD. Källa China Statistical Yearbook 2003, Tabell Tabell 1. Källa: Oxford Analytica Sedan Kina gick med i WTO har exporten gått från att domineras av traditionella produkter från lätt tillverkningsindustri till att alltmer vara elektroniska produkter som satts ihop i Kina. Textil- och konfektionsindustrins betydelse i Kinas export är förvisso fortfarande stor, men den verkar tappa i relativ betydelse. Tabell 1 illustrerar sammansättningen av Kinas handel, där konsumentvaror och maskiner och utrustning dominerar exporten, och maskiner och utrustning tillsammans med råvaror och halvfabrik står för nästan hela importen. 18

20 Kinas viktigaste handelspartner för export är USA, EU, Hong Kong, Japan och ASEAN. De viktigaste länderna för import är Japan, EU, Taiwan, ASEAN, USA och Ryssland. Som illustreras i diagram 4 bredvid, har Kina ett handelsöverskott med framför allt Hong Kong, USA och EU, medan man har ett handelsunderskott med Taiwan, ASEAN och Japan. Till USA och EU exporteras främst textil- och konfektionsprodukter samt elektronik, medan en stor del av exporten till Hong Kong skeppas vidare till tredje land, ofta USA eller EU. USA är den viktigaste exportmarknaden, vilket innebär att Kina är mycket beroende av USA, både vad gäller USAs handelspolitik och inhemska ekonomi. En lågkonjunktur i USA påverkar såle Miljoner USD des Kinas export och därmed också BNPtillväxt. Hong Kong Eftersom Kina har blivit ett land där allt fler elektroniska produkter monteras ihop för export, så importerar man mycket komponenter från framför allt Japan, Taiwan och även ASEAN. Idag har man handelsrelationer med flera asiatiska länder som går ut på så kallad vertikal specialisering, med ökad intraindustriell handel. Det innebär att olika steg i tillverkningsprocessen är Diagram 4. Kinas handelsbalans Källa: National Bureau of Statistics, China uppdelade mellan olika asiatiska länder där komponenter skickas mellan länderna för att monteras ihop till färdiga produkter för export. Detta leder till att länderna blir beroende av varandra, men eftersom det rör sig om produkter för exportmarknaden i slutändan påverkas länderna i första hand av den internationella konjunkturen, och skulle inte påverkas så kraftigt om exempelvis Kinas ekonomi skulle sakta ner i sin tillväxt. WTO-anslutningen har inte bara lett till ökad export av varor producerade i Kina utan även en ökad import av varor, framför allt råvaror som olja och stål, samt bilar. Frågan är dock hur stor del av de sista årens mycket snabba importökning som är ett resultat av överhettningen. Klart är att de utländska företagen kommer att flockas till Kina för att försöka sälja sina produkter när landets övergångsperioder i samband med WTO-anslutningen upphör att gälla år 2006, vilket troligtvis kommer att leda till ökad import. Renminbi och växelkursen Den kinesiska valutan, renminbi, RMB, ( folkets valuta på kinesiska, även kallad yuan), har varit peggad till den amerikanska dollarn på ungefär samma nivå där 1 USD=8,28 RMB sedan mitten av 1990-talet, försvarad med en av världens största valutareserver. Under början av 2000-talet har renminbin utsatts för ett visst apprecieringstryck, och den kinesiska centralbanken har fått köpa utländsk valuta för att hålla den fasta växelkursen. Många bedömare, framför allt amerikanska, anser att renminbin är undervärderad och i vintras var det många som spekulerade om att den skulle revalveras mot dollarn för att anpassa sig till handelsöverskottet som Kina har framför allt med USA. Den mest sannolika vägen för en sådan revalvering anses vara en omvandling av den ensidiga knytningen till dollarn till en korg av euro, yen och dollar. Den kinesiska ledningen har dock hittills varit relativt kallsinnig inför revalveringskravet eftersom det sammantagna handelsöverskottet inte varit så stort trots allt och de samtidigt sett flera risker för instabilitet kopplade till en ändrad valutaregim. Det har funnits en stor osäkerhet om en justering av växelkursen skulle dämpa spekulationerna eller tvärtom skapa EU Japan ASEAN Taiwan USA 19