Förslag på ändringar av föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen

Transkript

1 Er ref 2011/4510 Vår ref Dnr 2013/006 Skogsstyrelsen Att: Gunilla Kock Hansson Stockholm 31 maj 2013 Förslag på ändringar av föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen Naturskyddsföreningens remissvar Sammanfattning: Naturskyddsföreningen anser att nuvarande skogspolitik och skogslagstiftning är helt otillräcklig för att klara beslutade mål: riksdagens miljökvalitetsmål samt internationella åtaganden inom konventionen för biologisk mångfald; Naturskyddsföreningen anser att Skogsstyrelsens förslag som helhet inte är tillräckligt, även om det finns enskilda delar som innebär förbättringar; Naturskyddsföreningen tillstyrker flera av ändringarna och lämnar även en rad förslag till kompletteringar, bland annat ett nytt avsnitt om hänsyn till miljöer med sociala värden inklusive en rad föreskrifter och allmänna råd; Naturskyddsföreningen anser att sociala värden uttalat ska utgöra grund för den miljöhänsyn som skogsbrukaren ska vara skyldig att iaktta. I förslaget saknas tillräckliga föreskrifter och allmänna råd för hur dessa värden ska hanteras; Naturskyddsföreningen anser att de EU-rättsliga förpliktelserna enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet är långt ifrån uppfyllda i skogsvårdslagstiftningen och dess tillämpning. Art- och habitatdirektivets artikel 12 förutsätter ett strikt skyddssystem för

2 2/12 såväl växt- som djurarter, som också måste tillämpas i praktiken, vilket inte sker i Sverige idag; Naturskyddsföreningen anser mot bakgrund av detta att myndigheten inte kan fullgöra sitt uppdrag, vilket är oacceptabelt. En orsak till detta är bristerna i lagstiftningen men också Skogsstyrelsens egen syn på sin roll som sektorsmyndighet; Naturskyddsföreningen avvisar därmed förslaget vad gäller implementeringen av EU:s art- och habitatdirektiv. Naturskyddsföreningen anser att problemen med att få genomslag för skyddsföreskrifterna till SvL 30 till stor del beror på bristerna i sanktionssystemet, något som ligger utanför denna rapport men som Skogsstyrelsen bör lyfta till regeringen snarast. Generella synpunkter: parallella processer för översyn skapar oklarhet Remissförslaget har tagits fram inom ramen för Skogsstyrelsens s.k. dialogprojekt, som inleddes hösten Översynen av föreskrifterna till 30 SvL inleddes emellertid ett år tidigare i ett fristående projekt, i vars referensgrupp Naturskyddsföreningen deltog. 1 Resultatet av detta arbete, som i remissen benämns Del 1, infördes som ändringar i lagen oktober Två sakområden lyftes dock ur denna översyn: Växt- och djurarter samt Prioritering av hänsyn. Dessa områden behandlades i det fortsättningsprojekt som kom att ingå i det ovan nämnda dialogprojektet, och har först nu lett fram till föreliggande förslag ( del 2 ). Samtidigt med denna remittering behandlas övergripande markanvändningsfrågor, inklusive skogslagstiftningen, på en betydligt högre beslutsnivå i regeringens parlamentariska Miljömålsberedning. Denna har under 2012 med hjälp av två expertgrupper arbetat fram ett förslag till en långsiktigt hållbar markanvändning som inkluderar förslag till förändringar av skogsvårdslagen. Förslagen ska presenteras i ett delbetänkande juni Det är oklart hur dessa processer förhåller sig till varandra, eller om de alls gör det. Om resultatet av Miljömålsberedningens förslag, och därpå följande politiska beslut, blir betydande förändringar av lagstiftningen (lag och förordning), kommer remissens förslag till ändringar av föreskrifter och allmänna råd att bli obsoleta. Föreningen saknar ett resonemang kring detta i remissen. 2 Överhuvudtaget anser föreningen att Skogsstyrelsens arbete saknar 1 Se även remissvar 24 mars 2011 (bilaga 1 till detta remissvar) 2 På ett ställe refereras till SOU 2012:15, som beskriver hur strategin ska tas fram, men i övrigt kommenteras inte denna för skogsvårdslagstiftningen betydelsefulla utredning.

3 3/12 en genomtänkt tajming i relation till processerna på politisk nivå. Antingen borde Skogsstyrelsen i god tid ha tillhandahållit underlag till Miljömålsberedningens arbete med strategin för hållbar markanvändning; eller så borde myndighetens arbete ha avvaktat den politiska behandlingen av det kommande delbetänkandet. Naturskyddsföreningen anser, och har vid ett flertal tillfällen påtalat, att nuvarande skogspolitik och skogslagstiftning är helt otillräcklig för att klara beslutade mål: riksdagens miljökvalitetsmål samt internationella åtaganden inom konventionen för biologisk mångfald 3. De EU-rättsliga förpliktelserna enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet är långt ifrån uppfyllda i skogsvårdslagstiftningen och dess tillämpning. Därför är Skogsstyrelsens förslag som helhet inte tillräckligt, även om det finns enskilda delar som innebär en förbättring. Att föreningen tillstyrker en föreslagen ändring behöver således inte innebära att vi anser denna ändring i sig vara tillräcklig. Följande kommentarer ska ses i ljuset av ovan nämnda behov, inklusive att adressera framtidens utmaningar när det gäller hanteringen av skogsekosystemen: en omfattande revidering av skogspolitiken och därmed tillhörande lagstiftning. Föreningen anser t.ex. att det regelverk som styr hur vi utnyttjar skogsekosystemen bör integreras i miljöbalken och dess förordningar. Åtminstone behöver miljörelaterade delas omgående införas. Föreningen är medveten om att det nu remitterade förslaget har utgått från gällande lag och förordning. I inledningen av dialogprocessen efterlyste vi ett klargörande från Skogsstyrelsens sida om huruvida (del av) resultatet från dialogen skulle komma att adresseras till regeringen, t.ex. i form av förslag till ändringar i gällande lag och/eller förordningar. Vi kan nu konstatera att arbetet, och remitterade förslag, utgår från den begränsning som gällande lag och förordning innebär. Det medför att flera av de förändringar som enligt Naturskyddsföreningens uppfattning är nödvändiga inte ryms eller rättare sagt inte blir möjliga att diskutera. Det naturliga hade varit, vilket också påpekades från föreningen, att myndigheten i tillräckligt god tid hade tillhandahållit underlag och förslag till Miljömålsberedningen. Ett exempel på en sådan viktig förändring som vi anser måste genomföras är att sociala värden ska uttalat utgöra grund för den miljöhänsyn som skogsbrukaren ska vara skyldig att iaktta. I förra översynen stod i direktiven att skogens sociala värden skulle behandlas, men detta gjordes inte i tillräcklig grad. Naturskyddsföreningen frågar sig varför Skogsstyrelsen inte heller i denna översyn har tagit fram tillräckliga föreskrifter och allmänna råd för hur dessa värden ska hanteras. Observera: de förslag som ges om skogens sociala värden innebär inte en ökning av kraven. Det är snarare ett förtydligande, som innebär att nuvarande föreskrifter och allmänna råd kan tillämpas i praktiken. 3 Framför allt Nagoya-åtagandet 2010, där Sverige och EU var drivande bakom beslutet. Se Föreningens och WWF:s rapport Sverige och Nagoyamålen (2012)

4 4/12 Mot bakgrund av det ovan sagda kommer föreningen istället att framföra dessa krav och förslag om förändringar i hela regelverkspaketet (EUdirektiv- lag förordning föreskrift) vid kommande remissyttrande över delbetänkandet från Miljömålsberedningen. Vår utgångspunkt är att de förändringar som är nödvändiga för att fastlagda miljömål ska kunna uppnås också ska föreslås. Politiken inklusive regelverket som styr skogsbruket är enligt vår mening det viktigaste styrmedlet när det gäller att förbättra miljömålsuppfyllelsen rörande Levande skogar, och skogsdelen av t.ex. Ett rikt växt- och djurliv. Generella kommentarer om artskydd i skogsbruket Skogsstyrelsen anger under rubriken Artskydd i skogen att huruvida de här ovan uppräknade verktygen och det arbete som utförs är tillräckligt för att det ska kunna anses att artskyddsdirektiven på ett tillbörligt sätt implementeras inom skogssektorn finns i dagsläget inget uttömmande svar på. Föreningen menar att det i nuläget står klart och tydligt att varken art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet uppfylls inom det svenska skogsbruket. Denna uppfattning stärks av den bild som ges i de samlade svaren från Skogsstyrelsens enkät till länsstyrelserna (se s 29 ff och bilaga 2 till remissen). Av enkäten framkommer bl. a. att endast ett mycket litet antal artskyddsärenden hanteras av länsstyrelserna och att man upplever att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är oklar. Art- och habitatdirektivet har två ben och ställer olika krav för respektive område; bevarandet av naturliga livsmiljöer och arters livsmiljöer genom uppbyggnad av Natura 2000-närverket samt skyddet för arter av djur och växter. Båda dessa ska införlivas och implementeras ändamålsenligt i svensk rätt. Det är endast en mycket liten del av skyddsarbetet som täcks in via Natura 2000 och olika områdesskydd. Natura 2000 omfattar endast en mindre del av skogsmarken och många förtecknade arter finns utanför dessa områden i t ex. produktionsskogar. Genomförandet av direktiven har inte skett inom skogslagstiftningen. Regelverket och tillsynen kommer att lida av samma brister som tidigare om inte ett helhetsgrepp tas. Det behöver införas tvingande regler med hänsyn till arter och deras livsmiljöer skyddade enligt naturvårdsdirektiven. Att ett system med skydd för arternas livsmiljöer säkerställs vid skogsbruk krävs för att förhindra skador på dessa. Skogsbruk i strid med dessa regler måste vara förenade med straff och avgifter. Vidare finns det, vad avser detta krav på hänsyn, inte möjlighet att inskränka efterlevnad genom intrångsbegränsning. Dessa skyddsbestämmelser är absoluta och kan inte prioriteras bort. Konstruktioner för att säkerställa tillämpning kan innebära exempelvis krav på samråd enligt 12 kap 6 miljöbalken i det fall arter skyddade enligt

5 5/12 artskyddsförordningen 4 och 7 kan påverkas på ett otillåtet sett. Ett sådant samråd behöver vara reglerat och avslutas med ett formellt beslut. Art- och habitatdirektivets artikel 12 förutsätter att medlemsländerna inför ett strikt skyddssystem för såväl växt- som djurarter. Innebörden i artikel 12 måste alltså vara fullödigt införlivad samtidigt som det måste finnas ett system (tillhandahållande av underlag, anmälan, rådgivning, tillsyn, sanktioner etc) så att reglerna tillämpas inom skogsbruket. En införlivning på papperet räcker inte. Som det ser ut nu utför inte/kan inte myndigheten utföra sitt uppdrag vilket är oacceptabelt. Detta avser både brister i lagstiftning i form av hänsyns och sanktionsregler som Skogsstyrelsen egen syn på sin roll som sektorsmyndighet. I miljötillsynsförordningen (2011:13) 2 kap 10 anges att Skogsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om: 1. biotopskyddsområden på sådan mark som omfattas av bestämmelser i skogsvårdslagen (1979:429) och som Skogsstyrelsen har beslutat om, 2. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar, skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra skogsbruksåtgärder, i den mån verksamheterna och åtgärderna är sådana som avses i 12 kap. 6 miljöbalken och omfattas av skogsvårdslagen, och 3. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar, skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra skogsbruksåtgärder, om verksamheterna eller åtgärderna kan påverka miljön i ett sådant område som avses i 7 kap. 27 miljöbalken. Detta tillsynsansvar är således brett och avser samtliga skogsbruksåtgärder. Det finns utöver denna skyldighet även en skyldighet enligt 1 kap 16 miljötillsynsförordningen att: Om en operativ tillsynsmyndighet uppmärksammar en omständighet som kan föranleda tillsynsåtgärder med stöd av miljöbalken men som omfattas av en annan myndighets ansvarsområde, ska tillsynsmyndigheten anmäla denna omständighet till den ansvariga myndigheten. Skogsstyrelsen menar att Något direkt tillsynsansvar för 8 kap MB och artskyddsförordningen har inte Skogsstyrelsen.. Skogsstyrelsen har därmed på eget initiativ reducerat sin roll och anger att I detta fall kan det innebära att Skogsstyrelsen bör informera länsstyrelsen om planerade åtgärder i skogen som kan påverka arter som behöver skydd. Skogsstyrelsen och länsstyrelsen har båda ett ansvar för att artskyddet säkerställs. Om Skogsstyrelsen ser sig förhindrad att på ett ändamålsenligt sätt genomföra hur samarbetet mellan länsstyrelse och Skogsstyrelse ska se ut för att säkerställa artskydd och frånsäger sig ansvar på det sätt som görs i remisskrivelsen kan inte

6 6/12 myndigheten anses ens ha en ansats att genomföra art- och habitatdirektivet. Förslaget kan dessvärre då inte bli något annat än otillräcklig implementering. Skogsstyrelsen har därmed misslyckats att lämna ändamålsenliga förslag som säkerställer en god införlivning och implementering, och frågan måste därmed lyftas till regeringsnivå. Regeringen har det yttersta ansvaret gentemot EU att se till att Sverige införlivar och följer EU:s regelverk. Föreningen menar även att Skogsstyrelsens beskrivning av sin roll beträffande Natura 2000 är bristfällig. Skogsstyrelsen måste ta ett ökat ansvar för att verksamhetsutövaren söker tillstånd enlig 7:28a miljöbalken. Föreningen ser det som att Skogsstyrelsen i sin beskrivning av sin uppgift försöker att friskriva sig från sitt myndighetsansvar. Vi vill påminna om att ansvaret enligt förordningen om områdesskydd skall tillämpas även av Skogsstyrelsen. Vad avser tillämpningen av samrådsbestämmelsen i 12 kap 6 måste Skogsstyrelsen även här ta sitt ansvar på allvar och initiera samråd när sådant behövs för att såväl skogsvårdslagstiftningen som övrig miljölagstiftning ska efterlevas. Trots den fundamentala brist som råder generellt väljer föreningen, som även nämnts i inledningen, att kommentera de specifika ändringarna i föreskrifter som Skogsstyrelsen i denna remiss föreslår.

7 7/12 Författningsförslag och allmänna råd Allmänt Genomgående behövs komplettering för att förtydliga att hänsyn till djur- och växtarter också innebär krav på hänsyn till deras livsmiljöer. Därför bör det i föreskrifterna alltid hänvisas till arter och livsmiljöer, att endast ange hänsyn till arter är alltför snävt för att ge arterna den hänsyn som krävs för att ge ett verkningsfullt skydd. Sista stycket som börjar Naturvårdens intressen är struket. Detta bör behållas, men med följande ändring: Naturvårdens intressen innefattar här skyddet för arter och livsmiljöer djuroch växtliv, mark och vatten, samt människans närmiljöer och andra miljöer av betydelse för rekreation och friluftsliv. Naturvård är ett samhällsintresse, vilket stöds av lagens portalparagraf som talar om biologisk mångfald och andra allmänna intressen. Formuleringen naturvårdens intresse innehåller även hänsyn till sociala värden inklusive människans närmiljö, rekreation och friluftsliv, estetiska värden och landskapsbild. Träd, trädsamlingar och döda träd Naturskyddsföreningen tillstyrker ändringsförslaget av 8 samt tilläggen till de allmänna råden till denna föreskrift, med följande tillägg: av hänsyn till arter och livsmiljöer, människans närmiljö, rekreation och friluftsliv, kulturmiljön och landskapsbilden De allmänna råden till 7:8 bör utvecklas och tydliggöra att träd eller trädsamlingar inom områden som har betydelse för människors närmiljö, landskapsbild, rekreation eller friluftsliv lämnas kvar på så sätt att skogsmiljöns betydelse för sociala värden värnas. Hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar Naturskyddsföreningen avstyrker ändringsförslaget i allmänna råd till 17 vad gäller kravet på mycket höga naturvärden för att träd ska lämnas vid kulturlämningar. Istället bör vidtagen skötsel av skog anpassas så att risken för skada genom fallande träd elimineras eller minimeras. Det framgår inte av rapporten varför kravet på naturvärden ska ökas, genom infogande av ordet mycket. Detta innebär, till skillnad från vad som hävdas på sid 42ff, en försvagning av skyddet för biologisk mångfald. Om det finns

8 8/12 faktiska exempel på att lämnade träd verkligen skadar kulturlämningar är det istället den vidtagna skötseln som bör anpassas, i förebyggande syfte. Hänsynskrävande miljöer med sociala värden Naturskyddsföreningen föreslår en ny rubrik med ny föreskrift kopplad till skogens sociala värden. Det är idag otydligt hur miljöer med stort värde för friluftsliv och rekreation och människors närmiljö tas om hand i nuvarande föreskrifter, tillämpning och tillsyn. Ny rubrik: Hänsynskrävande miljöer med sociala värden Föreskrift: I en hänsynskrävande miljö med sociala värden skall skogsåtgärd som kan påverka miljön negativt undvikas. I dessa miljöer ska en rekreationsinriktad skötsel bedrivas som innebär att sociala, biologiska och kulturella värden främjas. Allmänna råd: Hänsynskrävande miljöer med sociala värden är områden som har högre sociala värden än omkringliggande skog och utgör miljöer som har särskild betydelse för människors välbefinnande, hälsa, boende/livsmiljö, turism och där till hörande regional utveckling. Även biologiska och kulturella värden har ett socialt värde på det viset att de förstärker de sociala värdena. Sociala värden är ekosystemtjänster som skogsekosystemet kan tillhandahålla 4. Det kan röra sig om både stora och små områden på eller intill skogsmark som erbjuder speciella förutsättningar för upplevelser och aktiviteter och där människor brukar vistas eller stanna till, exempelvis: All skog inom tätort 5 samt all skog inom cirka 300 m från gräns 6 mot dessa; Ofta frekventerade rörelsestråk 7 använda vid friluftsliv och rekreation, exempelvis stigar, skidspår och leder för vandring eller cykel; Skog där skol-, barn- och ungdomsverksamhet äger rum; Friluftsanläggningar; Utsiktsplatser; Rastplatser; 4 Se vedertagen typologi rörande ekosystemtjänster, t.ex. Millennium Ecosystem Assessment 5 Definition av tätort enligt SCB: Sammanhängande bebyggelse med minst 200 invånare och högst 200 meter mellan husen. 6 Denna gräns, liksom arealen av bostadsnära skog, bör läggas fast inom ramen för kommunens arbete med översiktsplanen, efter motsvarande principer som till exempel baslinjen längs vår kust läggs fast. Gränsen kan behöva ses över i och med olika former av exploatering, exempelvis bebyggelseutveckling. Enligt Boverket bör behovet av bostadsnära natur inom 300 meter från bostäder och skolor tillgodoses vid planering av nya områden. 7 Begreppet ofta frekventerade bör hanteras av respektive kommun och tillämpas utifrån kommunens sammanhang och förutsättningar.

9 9/12 Badplatser; Kulturmiljöer; Heliga och mytomspunna historiska platser. Hänsyn till arter Inledningsvis vill föreningen påtala att den föreslagna ändringen med hänvisning till otillåtna åtgärder enligt artskyddsförordningen och krav på dispens inte är någon ändring av nu gällande rätt. Utan övriga ändringar i författningstext (lag och förordning) eller Skogsstyrelsens inställning till sitt ansvar för artskyddet ser inte föreningen att de föreslagna omarbetningarna av föreskrifterna på något sätt kan leda till en korrekt implementering av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet inom skogsvårdslagstiftningen och skogsbruket. Med detta sagt lämnar föreningen nedan synpunkter på de av skogsstyrelsen föreslagna ändringarna i föreskrifter: Föreningen tillstyrker förslaget (19 ) med följande ändring och komplettering: Skador till följd av skogsbruksåtgärder ska förhindras eller begränsas i livsmiljöer och på substrat där det förekommer arter som omfattas av bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) eller som betecknas som akut hotade, starkt hotade, sårbara eller nära hotade enligt gällande nationell rödlista. Vårt förslag till tillägg innebär ingen ändring i sak utan är ett klargörande som bidrar till ökad tydlighet. Föreningen tillstyrker ändringen av allmänna råd till 19, med följande modifiering: Med skador bör här även avses här även avsiktligt dödande, störande, förstörande eller insamlande av ägg eller skadande eller förstörande av djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Vi tillstyrker tillägget till föreskrifterna som kopplar till och förtydligar att förbud råder för otillåten påverkan enligt 4 och 7 artskyddsförordningen och krav på att söka dispens enligt artskyddsförordningen, men vill hänvisa till vår skrivning ovan om att detta på intet sätt uppfyller de krav som ställs enligt naturvårdsdirektiven. Skyddszoner Föreningen tillstyrker förslaget till ändringar av föreskrift och allmänna råd men anser att det är otillräckligt. Återinför skyddszon mot bebyggelse i föreskriften och förtydliga detta i allmänna råd. En sådan skyddszon som här

10 10/12 åsyftas bör normalt vara m bred, vilket bör tydliggöras i föreskrift eller allmänna råd. 8 Detta gäller även skyddszoner mot sjöar och vattendrag. Dessutom behövs följande kompletteringar för att förtydliga att hänsyn till djur- och växtarter också innebär krav på hänsyn till deras livsmiljöer: Utformning av skyddszoner med hänsyn till vattenkvalitet samt arter och livsmiljöer i och kring hav, sjöar, vattendrag, samt Utformning av skyddszoner med hänsyn till arter och livsmiljöer på fastmark, Föreningen anser att Skogsstyrelsens kompletterande förslag om körning och markberedning m.m. är utmärkt, men anser inte att föregående mening därför ska strykas, eftersom dessa handlar om olika saker (se även nästa stycke). Detta kan t.ex. ske genom att äldre för miljön värdefulla barr- och lövträd eller bärande träd sparas. Terrängkörning och markberedning Naturskyddsföreningen föreslår en kompletterande skrivning avseende de sociala värdena: Markberedning ska ske så att skador på hänsynskrävande miljöer med sociala värden, för människors närmiljö, rekreation och friluftsliv och estetiska värden, undviks. Prioritering av hänsyn Naturskyddsföreningen avstyrker den föreslagna ändringen. Vi delar den principiella uppfattningen att prioritering av hänsyn kan behöva göras givet nu gällande regler om intrångsbegränsning, i de fall (och endast då!) det inte är möjligt att ta all den hänsyn som föreskrifterna kräver. Men en sådan prioritering måste tydligare fokusera på arterna och deras livsmiljöer samt inkludera möjligheten att utifrån platsens förutsättningar ta hänsyn till de sociala värdena. Remissen anger att syftet är att bidra till genomförandet av EU:s fågel-, artoch habitatdirektiv samt vattendirektiv. Detta syfte kan inte anses genomfört genom de föreslagna ändringarna. För att genomföra direktiven krävs bindande krav på hänsyn för dessa arter. Art- och habitatdirektivets artikel 12 förutsätter att medlemsländerna har/inför ett strikt skyddssystem för såväl växt- som djurarterna. Innebörden i artikel 12 måste alltså vara fullödigt införlivad samtidigt som det måste finnas system (tillhandahållande av underlag, anmälan, rådgivning, tillsyn etc) så att reglerna tillämpas inom skogsbruket. 8 Se t ex Miljöalternativet i Skogsstyrelsen/SLU:s avverkningsprognos SKA VB 08.

11 11/12 Det måste tydliggöras att artskydd enligt artskyddsförordningens 4 och 7 inte kan inskränkas genom intrångsbegränsningen. Förbudet enligt artskyddsförordningens nämnda paragrafer och krav på dispens råder vid alla former av åtgärder. Genom det nu angivna förslaget vilseleds läsaren att tro att artskyddet är begränsat till den hänsyn som ska tas inom intrångsbegränsningen. Återställande efter skada Föreningen tillstyrker tillägget om diken och skadlig slamtransport (34 ). Brister i sanktionssystemet Naturskyddsföreningen anser att det är positivt att Skogsstyrelsen numera använder föreläggande i större utsträckning än tidigare. Men det faktum att föreläggande krävs för att kunna lagföra även grova överträdelser är emellertid en felaktig konstruktion av lagen, enligt föreningens uppfattning. Ett av de allvarligaste problemen med den nuvarande skogsvårdslagstiftningen har varit och är att få genomslag för skyddsföreskrifterna till SvL 30, något som till stor del beror på bristerna i sanktionssystemet. På grund av konstruktionen har få fall lagförts ens av de allra grövsta exemplen. Det bidrar naturligtvis till en bristande respekt för regelverket. Det finns till och med skäl för att diskutera om inte gällande rätt innebär en kontraproduktiv styrning de företag som är sämre på att uppfylla skyddsföreskrifterna får en konkurrensfördel gentemot de företag som är någorlunda lojala med lagstiftningen. Att åtgärda denna brist ligger per definition utanför denna rapport och måste följaktligen åtgärdas på högre nivå, genom ändringar i lagstiftningen. Föreningen anser att Skogsstyrelsen bör lyfta denna angelägna fråga, med konkreta förslag till ändring, till regeringen snarast. Sparad hänsyn I kapitel om Intrångsbegränsning och värdering av hänsyn anger Skogsstyrelsen under rubriken Bedömning av den berörda delen att det finns ingen direkt reglering av hur länge sparad hänsyn ska lämnas. För att uppnå syftet bör denna dock lämnas minst en omloppstid men gärna längre. Vad vi med säkerhet torde kunna påstå är att den ska lämnas orörd i minst 10 år. Föreningen menar att denna tolkning strider mot syftet med lagstiftningen och är oacceptabel. Den tagna hänsynen ska lämnas för att ingå i det nya skogsbeståndet för att öka den biologiska mångfalden i den framtida produktionsskogen samt skydda det som hänsynen var ämnad för, exempelvis livsmiljöer för hotade arter och kvaliteten i vattendrag. Den hänsyn som tas måste kvarstå i skogsmiljön så länge den fyller ett värde för biologisk

12 12/12 mångfald och/eller för sociala värden och i detta perspektiv är 10 år en försvinnande kort tid. Åtgärder för att förhindra skada Försiktighetsåtgärder (för att förhindra skada) ska inte räknas in i intrånget, vilket Skogsstyrelsen också anger. Mot bakgrund av bland annat övrig miljölagstiftning måste det anses uppenbart att det inte finns tolkningsutrymme för en annan tillämpning.. Detta yttrande har utarbetats av Jonas Rudberg, sakkunnig skog, med hjälp av Märta Berg, sakkunnig skogens sociala värden, Joanna Cornelius och Oscar Alarik, båda miljöjurister, samt Jan Terstad, chef för Skogs- och naturvårdsavdelningen. Stockholm dag som ovan Mikael Karlsson Ordförande Jonas Rudberg Sakkunnig skog Joanna Cornelius Miljöjurist Bilagor 1. Förslag om ändringar av föreskrifter och allmänna råd till SVL 30 - Naturskyddsföreningens remissvar ( )