Kvinnors vertikala marginalisering i kommunalpolitiken i Sverige

Transkript

1 Kvinnors vertikala marginalisering i kommunalpolitiken i Sverige FD Jessika Wide Statsvetenskapliga institutionen Umeå universitet SE Umeå, Sverige E-post: jessika.wide@pol.umu.se Uppsats att presentera på den XX Nordiska kommunforskarkonferensen i Göteborg den november 2011 Till läsaren! Denna uppsats är ett utkast på en analys av den vertikala marginaliseringen av kvinnor i kommunalpolitiken i Sverige. Jag tar tacksamt emot synpunkter på hur uppsatsen kan skrivas om för att bli teoretiskt intressantare och mer systematisk, framförallt när det gäller analysen av variationen mellan kommunerna som i dagsläget är väldigt explorativ/tentativ.

2 1. Inledning Inom kommunpolitiken i Sverige finns det såväl direktvalda som indirekt valda politiker. Det är bara kommunfullmäktige som väljs av de röstberättigade kommuninvånarna i direkta val. Fullmäktige kan som minst bestå av 31 ledamöter (färre än röstberättigade invånare). I de största kommunerna (fler än röstberättigade invånare) måste fullmäktige bestå av minst 61 ledamöter, med undantag för Stockholm (minst 101 ledamöter). Kommunfullmäktige utser formellt kommunstyrelsen, kommunstyrelsens ordförande samt ledamöter till facknämnder och kommunala bolagsstyrelser. Eftersom mandaten tillsätts proportionellt efter mandatfördelningen i fullmäktige har dock de politiska partierna i realiteten stor makt att utse sina egna ledamöter. Ledamöter i nämnder och styrelser behöver varken vara invalda i eller ha kandiderat till fullmäktige, utan det står partierna helt fritt att välja sina ledamöter. Det enda kravet torde vara att den som väljs är (eller blir) partimedlem. Kommunstyrelsen ska enligt Kommunallagen bestå av minst 5 ledamöter, men består normalt av 9-15 ledamöter. Det är kommunfullmäktige som fattar beslut om antal ledamöter i kommunstyrelsen; detsamma gäller facknämnderna, vars storlek inte regleras av Kommunallagen. På samma sätt kan antalet facknämnder variera mellan kommunerna. Vissa kommuner har nästan helt avskaffat facknämnderna, medan andra kommuner har kvar den traditionella nämndstrukturen. Den enda obligatoriska nämnden är kommunstyrelsen. Könsfördelning inom politiken är ett ämne som uppmärksammas i hög grad inom såväl forskning som samhällsdebatt. De politiska partierna förhåller sig också till frågan genom att på något sätt beakta frågor kring kön och representativitet när partilistorna sätts samman inför valen. Könskvotering tillämpas i kommunalvalen i så gott som samtliga partier. Kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige varierar dock kraftigt mellan kommunerna. I vissa kommuner är kvinnorepresentationen över 50 %, i andra är den under 30 %. Totalt är 42 % av alla kommunfullmäktigeledamöter i Sverige kvinnor. Kvinnorepresentationen är ännu lägre i de flesta indirekt valda politiska organ på kommunal nivå. Lägst är kvinnorepresentationen på högre poster. Det är bara 29 % av kommunerna som har en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen. I kommunala bolagsstyrelser är kvinnorepresentationen i snitt 20 %. Detta kan uttryckas som att det råder en vertikal marginalisering av kvinnor i kommunpolitiken (Raaum 1995a:90). Ledamöterna utses på olika sätt till de olika organen. Det är bara kommunfullmäktigeledamöterna som är direktvalda. Däremot är det partierna som nominerar alla ledamöter. Föreliggande uppsats är en relativt explorativ studie av kvinnorepresentationen i 1

3 kommunalpolitiken. Syftet med uppsatsen är att kartlägga dels hur kvinnorepresentationen på olika poster varierar mellan olika organ och kommuner, dels om samma faktorer förklarar variationen mellan kommunerna för de olika posterna. Uppsatsen baseras på situationen efter valet Statistik på kommunfullmäktige finns tillgängligt i Statistikdatabasen (SCB). Statistik på kommunala bolagsstyrelser har på förfrågan erhållits från Riksdagens utredningstjänst. Statistik på övriga kommunala organ har på förfrågan erhållits från SCB:s demokratienhet. 2. Teoretisk förankring Olika social tillhörighet leder ofta till olika erfarenheter och därmed olika intressen i många frågor. Att kvinnorepresentationen därmed spelar roll för den politik som förs, får idag anses vara väl belagt. Tidigare studier har visat att detta även gäller på kommunal nivå i Sverige. I en studie visas att kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen har en signifikant effekt på politiska beslut i kommunerna om att erbjuda deltidsanställda heltid (Lindgren & Vernby 2007). I en annan studie visas att kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige spelar roll för kommunernas resursfördelning mellan olika sektorer. Bl.a. leder en högre kvinnorepresentation i fullmäktige till att mer resurser läggs på barnomsorg (Svaleryd 2009). En ojämn könsrepresentation riskerar ytterst att upplevas som orättvis och odemokratisk (Hernes 1987, Phillips 2000), vilket kan påverka legitimiteten för det politiska systemet. Den kommunala nivån är sällan i fokus på samma sätt som den nationella nivån inom debatt och forskning. Kvinnors politiska deltagande i kommunpolitiken är dock en i hög grad relevant fråga i Sverige. Kommunfullmäktige fattar många beslut som påverkar människors dagliga liv och kanske kvinnors liv i högre grad än mäns. Kommunerna ansvarar i stor omfattning för människors välfärd, levnadsvillkor och livskvalitet, t.ex. skola, barnomsorg, äldreomsorg, socialvård, kollektivtrafik och bostadspolitik. Dessutom är kommunen ofta en mycket viktig arbetsgivare för kvinnor. I Sverige har kommunerna en mycket stor betydelse i och med det starka självstyret och deras roll i välfärdssamhället, men även internationellt argumenteras det för en jämställd representation inom kommunalpolitiken. Anne Phillips skriver bl.a.: The association between women and local democracy is further cemented by the division of labour between local and central government, because the functions delegated to the locality have come to overlap quite remarkably with traditional areas of female concern (Phillips 1996:113). 2

4 Det internationella kommunförbundet skriver i en rapport: Within governmental systems and local government specifically, it seems logical that women should participate equally since local government services focus to a significant extent on traditional female interests: welfare, education, a clean living environment, health provision and leisure facilities (IULA 1998:9). Kommunalpolitiken är också i många fall ett viktigt steg i den politiska karriären. Saknas kvinnor i politiken på kommunal nivå, är sannolikheten stor att kvinnorepresentationen är låg även på nationell nivå. Det är därför angeläget att uppmärksamma kvinnorepresentationen på kommunal nivå inom samhällsdebatten precis som den nationella. Samtidigt förtjänar den kommunala nivån även uppmärksamhet inom forskningen, eftersom det är ett teoretiskt intressant problem som har försummats. Hur kan man förklara variationen mellan olika kommuner? Är det samma förklaringsfaktorer som har effekt på den nationella nivån som kan förklara variationen på kommunal nivå? Är det bara kommunstrukturen som har betydelse eller spelar också institutioner roll? Olika social tillhörighet leder ofta till olika erfarenheter och därmed olika intressen i många frågor. Att kvinnorepresentationen därmed spelar roll för den politik som förs, får idag anses vara väl belagt (se t.ex. Phillips 2000). Tidigare studier har visat att detta även gäller på kommunal nivå i Sverige. I en studie visas att kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen har en signifikant effekt på politiska beslut i kommunerna om att erbjuda deltidsanställda heltid (Lindgren & Vernby 2007). I en annan studie visas att kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige spelar roll för kommunernas resursfördelning mellan olika sektorer. Bl.a. leder en högre kvinnorepresentation i fullmäktige till att mer resurser läggs på barnomsorg (Svaleryd 2009). En ojämn könsrepresentation kan dessutom upplevas som orättvis och odemokratisk (Hernes 1987, Phillips 2000), vilket ytterst påverkar legitimiteten för det politiska systemet. Det finns flera tidigare studier som behandlar kvinnors politiska representation på nationell nivå i Sverige (se t.ex. Bergqvist 1994, Wängnerud 1998, Freidenvall 2006) liksom kvinnors villkor i kommunalpolitiken (se t.ex. Pincus 1995, Hedlund 1996, Westerlund 1997, Nilsson 2008). Det finns även ett par studier som analyserar varför kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige varierar mellan olika kommuner (Wide 2006, Bäck & Öhrvall 2004). När det gäller att förklara kvinnorepresentationen i kommunala organ utöver fullmäktige föreligger dock delvis en kunskapslucka inom forskningen. Det finns dock flera deskriptiva studier och offentliga utredningar som presenterar statistik kring detta samt även visar på skillnader mellan kommuner (se t.ex. Bäck & Öhrvall 2004, Ds 3

5 2006:11, Dagens Samhälle 2007, SOU 2007:108, Persson & Öhrvall 2008, Sveriges Riksdag 2009). Vi vet dock inte varför kvinnorepresentationen varierar mellan olika organ i kommunerna. I media förklaras det ibland med hypotesen om maktens järnlag: Ju mer makt, desto färre kvinnor eller Ju högre upp man kommer i de politiska hierarkierna, desto färre kvinnor finns det (se t.ex. Hernes 1982, Haavio-Mannila m.fl. 1983). Denna järnlag lever nästan sitt eget liv och skillnader i makt blir därmed det som förklarar skillnader i kvinnorepresentation. Men den exkluderande logiken borde ligga någon annanstans än i förekomsten av makt. Tidigare studier av kommunfullmäktige har visat att det fram till 1980-talets slut var tydligt att kvinnorepresentationen var högre i stora tätbefolkade kommuner och städer med en bred arbetsmarknad och lägre i små industri- och jordbrukskommuner med en mer traditionell struktur. Kommunernas strukturella kontext antas påverka såväl utbud som efterfrågan på kvinnliga politiker. Dels antas den strukturella kontexten ha ett samband med rådande normer och värderingar kring kön och politik, dels påverkar den även kvinnors möjligheter att rent praktiskt engagera sig politiskt. Därmed varierar kvinnorepresentationen mellan olika strukturella kontexter. Från 1990-talets början är mönstren mer otydliga med avsevärt svagare samband mellan den socioekonomiska strukturen och kvinnorepresentation. Istället ökar betydelsen av partisammansättningen i fullmäktige, men även när det gäller det är sambanden relativt svaga. En förklaring kan vara att fullmäktiges partisammansättning går tvärtemot strukturvariablerna, d.v.s. partierna till vänster som tenderar att vara mest positiva till könskvotering är starkare i kommuner med en traditionell socioekonomisk struktur (se t.ex. Wide 2006). I föreliggande uppsats riktas dock fokus även mot övriga kommunala organ. En första utgångspunkt är att kvinnorepresentationen i de indirekt valda organen borde samvariera med kontexten på samma sätt som kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige. Om kontexten påverkar utbud och efterfrågan på kvinnor i kommunalvalet, borde detsamma även gälla i de indirekta valen. Därmed borde kvinnorepresentationen i de olika organen även samvariera. Mot denna bakgrund ställs två hypoteser upp: 1. Det är rimligt att anta att om kvinnorepresentationen på olika poster uppvisar en hög samvariation. 2. Det är rimligt att anta att kvinnorepresentationens variation mellan kommunerna påverkas av samma faktorer, oberoende av vilka poster som studeras. 4

6 3. En kartläggning av kvinnorepresentationen 2006 Den kommunala makthierarkin Det antyddes redan i uppsatsens inledning att det råder en vertikal marginalisering av kvinnor i kommunalpolitiken, d.v.s. att kvinnorepresentationen är lägre ju högre upp i makthierarkin man kommer. Men hur ser då den kommunala makthierarkin ut? Att styrelse- och ordförandeposter har mer makt (i bemärkelsen formellt inflytande) och högre status än ledamotsposter i fullmäktige och facknämnder får anses vara allmänt vedertaget liksom att nämndposter har mer makt och status än bara fullmäktigeposter (se t.ex. Montin 2007, Persson & Öhrvall 2008, Gilljam, Karlsson och Sundell 2010). Formellt är visserligen kommunfullmäktige den viktigaste politiska beslutsförsamlingen i kommunerna (Montin 2007:28), men i realiteten fungerar fullmäktige i de allra flesta fall som en transportsträcka för beslut som redan är fattade någon annanstans. Detta är inte något nytt, utan kommunfullmäktige har under de senaste decennierna beskrivits som svagt i förhållande till kommunstyrelsen och facknämnderna (Montin 2007:97-98). I en större enkätundersökning har kommunfullmäktigeledamöter fått gradera hur de upplevt sitt personliga inflytande över kommunens politiska verksamhet utifrån sina olika politiska uppdrag (Gilljam, Karlsson och Sundell 2010: ). Resultatet blev följande rangordning, från störst upplevt inflytande till lägst upplevt inflytande: 1. Ordförande i kommunstyrelsen; 2. Ordförande i kommunfullmäktige; 3. Ordförande i facknämnd; 4. 1:e/2:e vice ordförande i kommunstyrelsen; 5. 1:e/2:e vice ordförande i kommunfullmäktige; 6. 1:e/2:e vice ordförande i facknämnd; 7. Ledamot i kommunstyrelsen; 8. Ersättare i kommunstyrelsen; 9. Ledamot i facknämnd; 10. Ersättare i facknämnd; 11. Endast kommunfullmäktigeledamot (Gilljam, Karlsson och Sundell 2010: 103). Detta styrker den tidigare uppfattningen om den kommunala makthierarkins utseende. Det är därför rimligt att utgå ifrån att det är just så som fördelningen av makt och status generellt ser ut inom kommunalpolitiken. Kvinnorepresentationen i den kommunala makthierarkin Efter valet 2006 var 42 % av Sveriges kommunfullmäktigeledamöter kvinnor och 58 % var män. I kommunstyrelsen var det 38 % kvinnor och 62 % män. Det var dessutom bara 5

7 29 % av kommunerna som hade en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen. 1 På kommunal nivå har andelen kvinnliga fullmäktigeledamöter legat på nästan exakt samma nivå sedan början av 1990-talet. På den kommunala nivån är således skillnaderna mellan kvinnors och mäns politiska representation större. Därtill finns det en stor variation mellan kommunerna, som kommer att utforskas mer senare i uppsatsen. Redan nu kan det dock nämnas att kvinnorepresentationen i fullmäktige 2006 varierade mellan 23 och 55 %. Det råder även stora skillnader mellan de politiska partiernas kvinnorepresentation. Det är tydligt att partierna till vänster har en högre kvinnorepresentation är partierna till höger. Efter valet 2006 hade t.ex. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet över 48 % kvinnliga ledamöter, medan Kristdemokraterna och Moderaterna bara hade 39 % respektive 36 %. I facknämnderna var 44 % av ledamöterna kvinnor (ordinarie ledamöter). Kvinnorepresentationen varierar dock kraftigt mellan de olika nämnderna. Andelen kvinnor är högst i facknämnder med inriktning mot vård, omsorg och sociala frågor (58 %) och lägst i facknämnder med inriktning mot miljö, trafik, fastigheter och tekniska frågor (29 %) (Persson & Öhrvall 2008:60-61). Denna uppdelning mellan könen överensstämmer med den som vi ser på arbetsmarknaden. Den kan antingen tolkas som att kvinnor trängs undan från vissa sektorer i politiken (d.v.s. en horisontell marginalisering), men den kan också tolkas som en horisontell arbetsdelning att kvinnor strategiskt väljer de politikområden som främst intresserar dem och som upplevs som viktigast (Bergqvist 1994). Det finns enligt min uppfattning inte någon direkt anledning att anta att det handlar om en marginalisering, eftersom vård, omsorg och sociala frågor är centrala inom kommunalpolitiken. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns representation blir större om fokus riktas mot ordförandeposterna i facknämnderna. Det var bara 30 % av ordförandeposterna i facknämnderna som innehades av kvinnor och 70 % av män. Det innebär att män dominerar på ordförandeposterna, samtidigt som kvinnor var ordförande i avsevärt lägre grad än de var vanliga ledamöter i nämnderna. Denna första kartläggning presenteras i diagram 1, som presenterar kvinnorepresentationen på olika poster sorterade efter makt och status enligt diskussionen ovan. Diagrammet visar att kvinnorepresentationen på ordinarie ledamotsposter i kommunfullmäktige, facknämnder och kommunstyrelser ligger runt 40 %. På de ordinarie ord- 1 På nationell nivå syntes inte riktigt samma mönster. Efter valet 2006 var andelen kvinnor 47 % i riksdagen och 46 % i regeringen. Kvinnor var således något underrepresenterade i politiken på nationell nivå, men skillnaderna mellan könen var inte lika stora som på kommunal nivå. Dessutom ökar kvinnorepresentationen över tid på nationell nivå. 6

8 förandeposterna i nämnder, fullmäktige och styrelse ligger kvinnorepresentationen runt 30 %. Här syns således den vertikala marginaliseringen, där kvinnorepresentationen är lägre på poster med mer makt och status. Diagram 1. Andel kvinnor på olika poster i kommunerna 2006, procent. Källa: Bearbetning av data från Persson, Jessica & Richard Öhrvall (2008) Förtroendevalda i kommuner och landsting En rapport om politikerantal och representativitet, SCB, Stockholm. Utöver tidigare nämnda poster inom kommunalpolitiken, tillkommer de kommunala bolagsstyrelserna. Många kommuner har ett eller flera kommunala bolag, som är politikerstyrda. Det finns ingen statistik på andelen kvinnliga ledamöter i alla bolag i alla kommuner, men inom ramen för en tidigare undersökning visar en enkät att andelen kvinnliga ordinarie ledamöter i de kommunala energi- och fastighetsbolagen är 20 %. 2 Andelen kvinnliga ordföranden i de kommunala energi- och fastighetsbolagen är 12 % och andelen kvinnliga vice ordföranden är 18 % (Sveriges Riksdag 2009). Enkäten är besvarad av ungefär två tredjedelar av landets kommuner och täcker endast in helägda kommunala energi- och fastighetsbolag. Detta utgör dock merparten av de kommunala bolagen. 3 Det är svårt att placera in förtroendeuppdrag i de kommunala bolagen på samma skala som övriga politiska poster i kommunen. Däremot är det rimligt att anta att dessa uppdrag är statusfyllda. 2 I en annan enkätundersökning anges kvinnorepresentationen i kommunala bolagsstyrelser vara 32 %. I den undersökningen ingår dock bara politiker som även sitter med i kommunfullmäktige (Gilljam, Karlsson & Sundell 2010:100). 3 De kommunala bolagsstyrelserna kan jämföras med de statliga bolagen där kvinnorepresentationen är 46 % och de börsnoterade bolagen där kvinnorepresentationen är 18 % (Sveriges Riksdag 2009). 7

9 Politikeruppdrag i kommunerna kan vara avlönade eller oavlönade. Kommunstyrelsens ordförande är alltid avlönad. Detsamma gäller vanligtvis även kommunstyrelsens vice ordförande samt oppositionens ledare i kommunstyrelsen. I stora kommuner kan även t.ex. facknämndernas ordföranden vara avlönade (Gilljam, Karlsson & Sundell 2010:101). I en av de tidigare nämnda enkätundersökningarna fick respondenterna svara på om de kategoriserade sig själva som heltids-, deltids- eller fritidspolitiker. Totalt ansåg sig 9 % vara heltidspolitiker och 18 % deltidspolitiker. Även här syns en tydlig marginalisering utifrån kön: Kvinnor utgjorde 43 % av fritidspolitikerna, 36 % av deltidspolitikerna och 37 % av heltidspolitikerna (Gilljam, Karlsson & Sundell 2010:101). Manliga politiker är således arvoderade i högre grad än kvinnliga. Ytterligare ett uppdrag som behandlades i enkätundersökningen var gruppledarna, d.v.s. respektive partis ledare i kommunfullmäktige. Totalt utgjorde kvinnor 34 % av gruppledarna (Gilljam, Karlsson & Sundell 2010:95-96). Sammantaget får det anses vara väl belagt att det råder en vertikal marginalisering av kvinnor i kommunalpolitiken. Andelen kvinnor är lägre på positioner med högre status och mer makt. Samtidigt visar denna genomgång aggregerade data för hela landet, vilket osynliggör variationen mellan kommunerna. Härnäst analyseras därför hur kvinnorepresentationen på olika poster varierar mellan kommunerna. Uppsatsen avgränsas i fortsättningen till att endast behandla ledamöter i kommunfullmäktige, ledamöter i facknämnder, ordföranden i facknämnder, ledamöter i kommunstyrelsen, ordföranden i kommunstyrelsen och ledamöter i kommunala bolagsstyrelser. Finns det en rumslig variation? Variationen mellan kommunerna analyseras först genom ett antal statistiska spridningsmått. Tabell 1 nedan visar att det råder stora skillnader mellan kommunerna. Detta visas både genom minimi- och maximivärdena samt standardavvikelsen och variabilitetskoefficienten (V). Tabell 1. Kvinnorepresentationen på kommunal nivå Diverse spridningsmått. Minimum Q1 Medelvärde Q3 Maximum Standardavvikelse V Ledamöter i kommunfullmäktige 22,6 38,7 42,1 46,2 54,8 5,5 0,13 Ledamöter i facknämnder 0 39,6 43,9 50,0 77,8 11,0 0,25 Ordföranden i facknämnder 0 27,3 35,6 45, ,0 0,45 Ledamöter i kommunstyrelsen 0 30,0 38,2 50,0 75,0 13,5 0,35 Ledamöter i kommunala bolagsstyrelser 0 11,4 19,9 28,6 57,0 13,2 0,66 8

10 Tabellen visar att det finns kommuner helt utan kvinnliga ledamöter och ordföranden i facknämnderna samt i de kommunala bolagsstyrelserna. Samtidigt finns det också kommuner med en mycket hög andel kvinnor på dessa poster. Kommunerna har alltså över tid konvergerat när det gäller kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige, eftersom den numera bara varierar mellan 23 och 55 %. Samtidigt råder det fortfarande stora skillnader mellan kommunerna när det gäller kvinnorepresentationen på övriga poster. Standardavvikelsen, som visar spridningen runt medelvärdet, är att betrakta som hög i dessa fall. Standardavvikelsen påverkas dock av medelvärdets storlek och är därför inte helt jämförbart. För att justera för detta har även variabilitetskoefficienten (standardavvikelsen dividerat med medelvärdet) beräknats. Även denna visar på en stor spridning. Det finns alltså en variation mellan kommunerna som är värd att analysera vidare. För att på ett övergripande sätt kunna synliggöra eventuella rumsliga mönster, har den genomsnittliga kvinnorepresentationen på olika poster beräknats för varje län. Detta visas i tabell 2 nedan. Tabell 2. Andel kvinnor i olika kommunala organ 2006, procent. Genomsnitt för respektive län. Lägsta och högsta värden är markerade (ej Gotland). Ledamöter i kommunfullmäktige Ledamöter i facknämnder Ordföranden i facknämnder Ledamöter i kommunstyrelsen Ordföranden i kommunstyrelsen Ledamöter i kommunala bolagsstyrelser Stockholms län 44,3 47,6 42,2 38,0 26,9 26,5 Uppsala län 43,2 43,6 45,3 36,0 37,5 18,0 Södermanlands län 45,6 45,2 57,1 45,9 22,2 21,2 Östergötlands län 42,1 41,9 34,6 38,1 30,8 13,9 Jönköpings län 36,2 39,0 17,2 37,9 15,4 14,5 Kronobergs län 41,6 48,7 21,7 32,5 50,0 18,9 Kalmar län 40,1 43,4 26,1 40,1 25,0 16,5 Gotlands län 43,7 45,7 22,2 41,7 100,0 41,7 Blekinge län 40,3 42,3 21,2 29,3 40,0 20,6 Skåne län 37,8 40,2 27,5 32,7 27,2 18,4 Hallands län 41,6 44,7 33,1 37,9 16,7 13,8 V. Götalands län 41,3 42,5 26,8 37,6 18,4 17,9 Värmlands län 41,6 42,4 33,9 42,6 25,0 16,5 Örebro län 46,6 44,2 38,0 42,2 25,0 21,3 Västmanlands län 42,8 47,9 34,5 41,5 50,0 12,9 Dalarnas län 42,9 49,8 31,7 32,6 20,0 20,2 Gävleborgs län 44,4 46,2 32,8 38,6 50,0 23,3 Västernorrlands län 44,2 38,9 24,8 38,6 57,1 10,1 Jämtlands län 45,7 40,2 24,7 47,0 62,5 34,5 Västerbottens län 44,0 49,4 39,8 38,4 13,3 23,5 Norrbottens län 44,8 44,4 31,8 44,2 7,0 29,9 9

11 Tabellen visar att kvinnorepresentationen varierar kraftigt mellan länen, men också mellan de olika posterna i länen. Kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige och facknämnderna håller sig i sammanhanget på en ganska jämn nivå mellan länen. Länssnitten för kommunfullmäktige varierar mellan % och för facknämnderna mellan %. För övriga organ är variationen avsevärt mycket större. När det gäller andelen kvinnliga ordföranden i facknämnderna varierar länssnitten mellan %. Andelen kvinnliga kommunstyrelseordföranden varierar från 7 % i Norrbotten till 63 % i Jämtland (100 % i Gotlands län, som dock bara består av en enda kommun). Länssnitten för kvinnorepresentationen i de kommunala bolagsstyrelserna varierar mellan % (återigen för undantag med Gotlands län, 42 %). Det finns således en stor variation mellan länen, men det är inte enkelt att se några tydliga mönster. Det enda län som konsekvent ligger lågt är Jönköping. Även Kalmar län, Kronobergs län och Västra Götalands län ligger relativt lågt, men inte på allt. Det finns inget län som har höga värden på allt, möjligtvis Jämtlands län. Detta antyder att kvinnorepresentationen i de olika organen inte riktigt hänger ihop, d.v.s. kvinnorepresentationen verkar påverkas av olika logiker beroende på post. Det skulle t.ex. kunna spela roll om det är indirekt valda eller direktvalda poster eller om det poster med mer makt. Logikerna skulle i så fall kunna utgöras av partiernas strategier och kvinnliga kandidaters intresse. För att testa detta görs en faktoranalys nedan. Flera dimensioner av kvinnors politiska representation? Faktoranalysen gör det möjligt att identifiera bakomliggande faktorer och synliggöra hur kvinnorepresentationen på olika poster hänger samman. Inkluderade variabler som har något gemensamt hamnar under samma dimension eller faktor, d.v.s. de olika variablerna är att betrakta som indikatorer på dessa faktorer. Faktorladdningarna visar korrelationen mellan variablerna och faktorn. Analysen görs genom principal komponentanalys med varimaxrotation. Antalet faktorer begränsas genom Kaisers kriterium, d.v.s. bara faktorer med ett eigenvalue 1 extraheras. Faktoranalysen i tabell 3 visar att de olika organen delar sig på tre olika faktorer, som tillsammans förklarar 66 % av variansen (modell 1). På den första faktorn laddar kvinnorepresentationen i kommunala bolagsstyrelser och bland nämndordföranden högst. På den andra faktorn är det kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige och facknämnderna som laddar högst. På den tredje faktorn är det kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen och förekomst av kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen som laddar 10

12 högst. Den förstnämnda variabeln laddar dock negativt. Ett par av variablerna är flerdimensionella, d.v.s. laddar relativt starkt flera faktorer. Kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige laddar positivt på de två första faktorerna, medan kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen laddar positivt på den första och negativt på den tredje faktorn. Det senare antyder att det finns en bakomliggande faktor som är positiv för kvinnor på ordförandeposten i kommunstyrelsen, men negativ för kvinnorepresentationen kommunstyrelsen totalt. Tabell 3. Resultat av faktoranalys. Faktorladdningar, eigenvalue, andel förklarad varians. MODELL 1 MODELL 2 Faktor 1 Faktor 2 Faktor 3 Faktor 1 Faktor 2 Ledam. fullmäktige Ledam. facknämnder Ordf. facknämnder Ledam. kommunstyrelsen Ordf. kommunstyrelsen Ledam. kom. bolagsstyr Eigenvalue % förklarad varians Eigenvalue på första exkl. faktorn Om bolagsstyrelserna exkluderas, eftersom de p.g.a. enkätundersökningens karaktär innebär ett bortfall (se Sveriges Riksdag 2009), delar sig variablerna på två faktorer, som tillsammans förklarar 55 % av variansen (modell 2). På den första faktorn laddar kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen, bland nämndordföranden och i kommunfullmäktige högst. På den andra faktorn är det förekomsten av kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen och kvinnorepresentationen i facknämnderna som laddar högst. Den förstnämnda variabeln laddar dock negativt. Resultatet styrker det som visades i tabell 1 och 2 ovan att kvinnorepresentationen i de olika organen inte nödvändigtvis hänger ihop. Ytterligare ett försök görs att utforska kvinnorepresentationen med hjälp av faktoranalys. Nu inkluderas några bredare variabler på kvinnors ställning i kommunen, nämligen andel kvinnor av de kommunala cheferna samt andel kvinnor i relation till andel män när det gäller invånare med universitetsutbildning, kvinnors genomsnittslön jämfört med mäns och andel kvinnor av arbetskraften (modell 3). Variablerna delar sig på tre olika faktorer som tillsammans förklarar 43 % av variansen. Det visar sig dock att de fyra nya variablerna laddar på en egen faktor och att kvinnorepresentationsvariablerna uppvisar samma mönster som i de två tidigare modellerna. Avslutningsvis plockas kommunala chefer 11

13 bort, eftersom data saknas på denna variabel för alla kommuner (enkät gjord av Dagens Samhälle, n: ca 200). Resultatet blir även då tre faktorer, men med en något högre andel förklarad varians (modell 4). Tabell 4. Resultat av faktoranalys. Faktorladdningar, eigenvalue, andel förklarad varians. MODELL 3 MODELL 4 Faktor 1 Faktor 2 Faktor 3 Faktor 1 Faktor 2 Faktor 3 Ledam. fullmäktige Ledam. facknämnder Ordf. facknämnder Ledam. kommunstyrelsen Ordf. kommunstyrelsen Kommunala chefer Könskvot univ.utb Könskvot löner Könskvot arb.kraft Eigenvalue % förklarad varians Eigenvalue på första exkl. faktorn Mot denna bakgrund blir det intressant att i nästa steg försöka analysera varför kvinnorepresentationen i de olika organen varierar mellan kommunerna. Faktoranalysen antyder att det kanske inte blir så enkelt att förklara den rumsliga variationen med samma förklaringsmodell när det gäller alla poster. 4. Analys av den rumsliga variationen Kvinnorepresentationens rumsliga variation som forskningsområde Det finns en mängd tidigare studier om kvinnors politiska representation på nationell nivå, där variationen undersöks genom statistisk analys av aggregatdata. Dessa studier syftar vanligtvis till att undersöka om det är politiska institutioner, kultur eller socioekonomisk struktur som spelar roll för kvinnorepresentationen (se t.ex. Rule 1981, Norris 1985, Oakes & Almquist 1993, Reynolds 1999, Studlar & McAllister 2002). Resultaten varierar beroende på vilka länder, vilken nivå och vilken tidsperiod som studeras, men i stort har kvinnorepresentationen ett positivt samband med bl.a. socioekonomisk utveckling och sekularisering. Även politiska institutioner spelar roll; framför allt anses valsystem, valkretsstorlek och tradition av kvinnor i politiken ha en positiv effekt. Dessutom finns det några studier där fokus riktas mot partiernas betydelse för kvinnorepresentationen (se t.ex. Lovenduski & Norris 1993, Kittilson 2006). 12

14 Såväl angreppssätt som teorier är tillämpbara även på subnationell nivå (se t.ex. Raaum 1995b, Wide 2006). I dessa fall argumenteras det för att kvinnorepresentationen är högre i stora kommuner med en mer moderniserad struktur än i mindre, perifera kommuner med en traditionellare kontext. Tesen är att den strukturella kontexten påverkar såväl utbud som efterfrågan på kvinnliga politiker. Tillvägagångssätt I detta avsnitt undersöks hur variationen mellan kommunerna i kvinnorepresentation i kommunfullmäktige, facknämnder, kommunstyrelse och kommunala bolagsstyrelser samt förekomsten av en kvinnlig kommunstyrelseordförande kan förklaras. I analysen används ett antal förklaringsvariabler som avser att fånga upp kommunernas strukturella och politiska kontext, d.v.s. angreppssättet överensstämmer med det i tidigare studier. Analysen görs med hjälp av OLS respektive logistisk regression (förekomsten av en kvinnlig kommunstyrelseordförande: dummyvariabel). Modellen har kontrollerats mot multikollinearitet. Samma modell testas på var och en av posterna. Såsom tidigare nämnts är har skillnaderna mellan kommunerna minskat över tid när det gäller kvinnorepresentationen i fullmäktige och därför förväntar jag mig att modellens förklaringskraft är relativt låg i detta fall. Däremot är skillnaderna mellan kommunerna större när det gäller kvinnorepresentationen i övriga organ och därför borde förklaringskraften vara högre. Å andra sidan antydde faktoranalysen i avsnittet innan det verkar vara olika logiker som påverkar kvinnorepresentationen i olika organ och detta talar i så fall emot att samma modell är tillämpbar på olika organ. För det första analyseras betydelsen av kommunens strukturella kontext. Kvinnorepresentationen förväntas vara högre i tätbefolkade kommuner med en låg religiositet, få sysselsatta inom industrin, där kvinnors utbildningsnivå och förvärvsfrekvens är hög samt där uttaget av tillfällig föräldraledighet är jämnare fördelat mellan könen. För det andra analyseras betydelsen av kommunernas politiska kontext. Kvinnorepresentationen förväntas vara högre i kommuner där många mandat i kommunfullmäktige tillhör Socialdemokraterna och få mandat tillhör Moderaterna, (där många kvinnor är nominerade), där antalet ledamöter/ordföranden är högre, där många personröstar på kvinnliga kandidater 13

15 och där kvinnorepresentationen är hög i andra organ. Dessutom har jag skapat dummyvariabler för Småland och Västra Götaland. 4 Analys Resultatet av den multivariata regressionsanalysen presenteras i tabell 5 och tabell 6 nedan. De teoretiska utgångspunkterna från tidigare forskning bekräftas delvis av analysen av kommunfullmäktige. Ju lägre tätortsgrad, ju högre andel förvärvsarbetande kvinnor, ju lägre kyrksamhet, ju fler ledamöter i fullmäktige, ju fler kvinnor på valsedlarna och ju fler personröster på kvinnliga kandidater, desto högre kvinnorepresentation i fullmäktige. Dessutom har dummyvariabeln för Småland en signifikant negativ effekt. Modellen förklarar 37 % av den rumsliga variationen, vilket är relativt högt för denna typ av analys. Samtidigt är det viktigt att beakta att signifikansen i de flesta fall låg (på 95-procentsnivån) och de klassiska förklaringsvariablerna har inte en signifikant effekt, t.ex. andel sysselsatta inom industrin eller andel socialdemokratiska ledamöter. Dessa har dock signifikanta bivariata samband med kvinnorepresentationen. Tätortsgraden har också en negativ effekt, vilket går emot teorin. Det skulle dock kunna tolkas som att det idag är lättare för kvinnor att få politiska uppdrag i mindre kommuner, där många partier upplever problem med rekryteringen av kandidater. På det hela taget får ändå slutsatsen bli att modellen delvis hjälper oss att förstå varför kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige varierar, men att de enskilda variablernas effekt inte kan beskrivas som särskilt robusta. Hur ser det då ut med kvinnorepresentationen på övriga poster? Faktoranalysen ovan antydde att det inte är samma faktorer som påverkar kvinnorepresentationen i de olika organen och detta styrks av regressionsanalysens resultat. I analysen av kvinnorepresentationen i facknämnderna är det fyra variabler som har en signifikant effekt: Andel kvinnor med universitetsutbildning (av alla universitetsutbildade), andel ledamöter totalt (logaritmerad), andel personröster på kvinnor (av alla personröster) samt andel kvinnor i kommunfullmäktige. Effekten av andel personröster på kvinnor är dock negativ, samtidigt som den var positiv i analysen av kommunfullmäktige. Det justerade R 2 -värdet är 0,22. Även i analysen av kvinnliga ordföranden i facknämnderna (ordinarie och vice ordföranden) är det fyra variabler som har en signifikant effekt: Andel förvärvsarbetande 4 Denna analys är väldigt tentativ. Jag har testat med en mängd olika variabler och i många olika kombinationer. Med utgångspunkten att det är en omfattande variation som inte torde vara slumpmässigt har jag relativt explorativt försökt få breda, teoretiskt intressanta modeller med hög förklaringskraft och signifikanta effekter. Detta kan och bör självklart göras mer systematiskt och med tydligare hypotesprövning. Syftet här har främst varit att mer explorativt utforska om det går att förklara variationen mellan kommunerna med samma variabler, oavsett vilka poster som studeras. 14

16 kvinnor, dummyvariabeln för Småland (negativ), antalet ordföranden totalt samt kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige. Förklaringskraften är dock bara 14 %. Tabell 5. Resultat av multivariat regressionsanalys. Regressionskoefficienter och standardfel. Kommunfullmäktige Facknämnder Ordf. i facknämnder TÄTORT -.045*.022 INDUSTRI KVINNLFF.297*.135 KYRKSAM -.348*.174 TILLFFP UNIVUTB SMÅLAND -1.93*.977 VGÖTAL LEDAMOT 4.482*** 1.28 KVNOM.601***.073 MODERAT SOCDEM PRÖSTKV.192* * *** ** *** * * *** *** * * *** ** *** * *** NÄMNDKVREP -.003*.084 KSKVREP -.003*.084 KVKSORDF.679* * **.122 KFKVREP.279* ** ** ***.164 Konstant R Justerat R Ännu lägre blir förklaringskraften när kvinnorepresentationen i kommunstyrelsen analyseras, bara 9 %. Det är dessutom endast två variabler som är signifikanta: Andel 15

17 kvinnor i kommunfullmäktige och dummyvariabeln för kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen. Tabell 6. Resultat av multivariat regressionsanalys respektive logistisk regression (kommunstyrelsens ordförande). Regressionskoefficienter och standardfel. TÄTORT INDUSTRI KVINNLFF KYRKSAM TILLFFP UNIVUTB SMÅLAND VGÖTAL LEDAMOT KVNOM Kommunstyrelsen Kommunstyrelsens ordförande *.010 Kommunala bolagsstyrelser MODERAT SOCDEM *.103 PRÖSTKV *** *** NÄMNDKVREP KSKVREP -.036** ** *.075 KVKSORDF.147** ** *.065 KFKVREP.566*** *** Konstant R (1) (2) Justerat R (1) Cox & Snell R 2 = 0.162; Nagelkerke R 2 = (2) Cox & Snell R 2 = 0.133; Nagelkerke R 2 =

18 Sannolikheten det är en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen analyseras med hjälp av logistisk regression. I analysen är endast tre variabler signifikanta: Tätortsgrad, andel personröster på kvinnliga kandidater och andel kvinnor i kommunstyrelsen. Den sistnämnda variabeln är dock signifikant negativ. Avslutningsvis analyseras kvinnorepresentationen i kommunala bolagsstyrelser. Tre variabler har en signifikant effekt: Andel socialdemokratiska mandat i kommunfullmäktige, andel kvinnor i kommunstyrelsen och förekomsten av en kvinnlig kommunstyrelseordförande. Förklaringskraften är dock bara 8 %. 5. Avslutande diskussion Det råder en vertikal marginalisering av kvinnor i kommunalpolitiken. Det är färre kvinnor och fler män ju högre upp i den kommunala makthierarkin man tittar. Dessutom varierar kvinnorepresentationen på olika poster mellan de svenska kommunerna. Trots att denna kraftiga variation mellan kommunerna, visade det sig vara svårt att hitta några förklaringsvariabler med en signifikant, robust effekt. Faktoranalysen antydde också att det är olika logiker som styr kvinnorepresentationen i olika organ. Med tanke på de stora skillnaderna mellan kommunerna, känns det svårt att tänka sig att variationen är helt slumpmässig. Ifall nivån på kvinnorepresentationen bestämdes helt slumpmässigt borde ju dessutom inte kvinnor vara systematiskt underrepresenterade i en klar majoritet av kommunerna. Situationen såsom den ser ut idag antyder därför att variationen inte är slumpmässig, utan att det finns något som förklarar variationen men vad? Antingen handlar det om någon typ av generella variabler som inte är inkluderade i modellen och som förklarar variationen i tillfredställande omfattning eller så handlar det om olika förklaringar i olika kontexter, t.ex. mer aktörscentrerade förklaringar. Det senare är relativt svårt att synliggöra genom statistisk analys, utan det förutsätter snarare kvalitativa fallstudier av några olika kommuner. Det är de politiska partierna som genom sina nomineringar kontrollerar vem som ska släppas in i politiken. Därför beskrivs partierna ofta som portvakter som bestämmer vem porten till den politiska församlingen ska öppnas för (se t.ex. Lovenduski & Norris 1993, Norris 1997). Siffrorna i denna uppsats antyder att porten till vissa poster öppnas oftare för kvinnor än porten till andra poster. Samtidigt skulle det även kunna vara så att kvinnor inte är så intresserade av vissa politiska uppdrag (se Fox & Lawless 2004). Förklaringen kan alltså sökas hos ovilliga partier såväl som ovilliga kvinnor, d.v.s. både 17

19 hos efterfrågan på kvinnliga politiker som utbudet av kvinnliga kandidater. Inte heller här behöver det vara så att det är en förklaring som gäller. I vissa kontexter kan det vara partierna som stänger porten, men i andra kontexter kan det vara kvinnor som inte ens knackar på. Partier ses ofta som rationella aktörer, som handlar strategiskt för att vinna så många röster som möjligt i nästa val (se t.ex. Müller & Strøm 1999). Detta styr såväl vilka policyfrågor som partierna väljer att driva som vilka kandidater som hamnar på valsedeln. I första hand brukar partierna betraktas som röstmaximerande, men de kan även ses som programrealiserande eller ideologistrategiska. I det första fallet agerar partierna bara för att vinna så många röster som möjligt. För att inte tappa röster måste varje parti ständigt förhålla sig till övriga partier och till frågor som förts upp på den politiska dagordningen, men bara så länge det är frågor som väljarna upplever som viktiga. I länder med proportionella valsystem upplevs det ofta som nödvändigt att ha med en viss andel kvinnor på valsedlarna för att inte tappa röster (Rule 1994:18). I det andra fallet agerar partiet i en fråga inte bara för att vinna röster utan även för att frågan är viktig i sig för partiet (Sjöblom 1976:75-78). Detta är bra analysverktyg för att studera hur könskvotering implementeras i partierna på lokal nivå. Nästan alla partier tillämpar någon form av könskvotering i kommunalvalen. Det ses av många partier som viktigt med en jämn könsfördelning på valsedlarna, bl.a. för att väljarna förväntar sig det. I andra fall är argumentet snarare ideologistrategiskt att partiet står för mångfald och jämställdhet och att det därför är självklart att könsfördelningen ska vara jämn. I denna studie analyserades inte bara kvinnorepresentationen i direktvalda politiska organ (kommunfullmäktige), utan även i indirekt valda organ (facknämnder, kommunstyrelsen och kommunala bolagsstyrelser) där nomineringen inte alls är synlig för väljarna på samma sätt. Analysen antyder att det är olika mekanismer som styr i dessa fall. Rimligtvis borde det inte vara röstmaximering som styr dessa nomineringar, eftersom de inte är synliga för väljarna. 18

20 Referenser Bergqvist, Christina (1994) Mäns makt och kvinnors intressen, Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet. Bäck, Hanna & Richard Öhrvall (2004) Det nya seklets förtroendevalda. Om politikerantal och representativitet i kommuner och landsting 2003, Svenska kommunförbundet m.fl. Dagens Samhälle (2007), Männen dominerar bolagen, Ds 2006:11, Könsfördelningen i bolagsstyrelser. Fox, Richard L. & Jennifer L. Lawless (2004) Entering the Arena? Gender and the Decision to Run for Office, i: American Journal of Political Science, Vol. 48, No. 2, s Freidenvall, Lenita (2006) Vägen till Varannan damernas. Om kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik , Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Gilljam, Mikael, David Karlsson & Anders Sundell (2010) Politik på hemmaplan. Tiotusen fullmäktigeledamöter tycker om politik och demokrati, SKL Kommentus AB, Stockholm. Haavia-Mannila, Elina (1983) m.fl. Det uferdige demokratiet. Kvinner i nordisk politikk, Nordiska Ministerrådet Hedlund, Gun (1996) Det handlar om prioriteringar. Kvinnors villkor och intressen i lokal politik, Örebro Studies 14, Högskolan i Örebro. Hernes, Helga Maria (1982) Staten kvinner ingen adgang? Universitetsforlaget, Oslo. Hernes, Helga Maria (1987) Welfare State and Women Power. Essays in State Feminism, Universitetsforlaget, Oslo. IULA (1998) Women in Local Government, International Union of Local Authorities, The Hague. Kittilson, Miki Caul (2006) Challenging Parties, Changing Parliaments. Women and Elected Office in Contemporary Western Europe, The Ohio State University Press, Columbus. Lindgren, Karl-Oskar & Kåre Vernby (2007) Om kvinnorepresentation och rätten till heltid, Kommunal ekonomi och politik, Vol. 11, Nr. 4 Lovenduski, Joni & Pippa Norris (1993) red. Gender and Party Politics, SAGE Publications, London. Montin, Stig (2007) Moderna kommuner, Liber, Malmö. Müller, Wolfgang C. & Kaare Strøm (1999) red. Policy, Office, or Votes? How Political Parties in Western Europe make Hard Decisions, Cambridge University Press, Cambridge. Nilsson, Micael (2008) Genusregim i förändring. Jämställdhet och makt i kommunal politik mellan åren 1970 och 2006, Linköpings universitet. 19

21 Norris, Pippa (1985) Women s Legislative Participation in Western Europe, West European Politics, Vol. 8, No. 4. Norris, Pippa (1997) red., Passages to Power. Legislative Recruitment in Advanced Democracies, Cambridge University Press, Cambridge. Oakes, Ann & Elizabeth Almquist (1993) Women in National Legislatures: A Cross-National Test of Macrostructural Gender Theories, Population Research and Policy Review, Vol. 12. Persson, Jessica & Richard Öhrvall (2008) Förtroendevalda i kommuner och landsting En rapport om politikerantal och representativitet, SCB, Stockholm. Phillips, Anne (2000) Närvarons politik den politiska representationen av kön, etnicitet och ras, Studentlitteratur, Lund. Pincus, Ingrid (1995) Varför avgår kvinnor från kommunalpolitiken? Kvinnovetenskapligt forums skriftserie nr 4, Högskolan i Örebro. Raaum, Nina (1995a) Politisk representasjon, i: Nina C. Raaum (red.) Kjønn og politikk, TANO, Oslo. Raaum, Nina (1995b) Women in local democracy, i: Karvonen, Lauri & Per Selle (red.) Women in Nordic Politics. Closing the Gap, Dartmouth, Aldershot. Reynolds, Andrew (1999), Women in the Legislatures and executives of the World: Knocking at the Highest Glass ceiling, World Politics, Vol. 51, No. 4, Rule, Wilma (1981) Why Women Don t Run: The Critical Contextual Factors in Women s Legislative Recruitment, Western Political Quarterly, Vol. 34. Rule, Wilma (1994) Women s Underrepresentation and Electoral Systems, PS: Political Science & Politics. Sjöblom, Gunnar (1968) Party Strategies in a Multiparty System, Studentlitteratur, Lund. SOU 2007:108, Kön, makt och statistik. Betänkande av Utredningen om kvinnor och män på maktpositioner i det svenska samhället. Studlar, Donley & Ian McAllister (2002) Does a Critical Mass Exist? A Comparative Analysis of Women s Legislative Representation since 1950, European Journal of Political Research, Vol. 41, s Svaleryd, Helena (2009) Women s representation and public spending, i: European Journal of Political Economy, Vol. 25, No. 2. Sveriges Riksdag (2009) Könsfördelning i kommunala bolagsstyrelser, InfoPM från RUT, Nr. 3/2009. Westerlund, Maj-Britt (1997) Kvinnorna tar plats i kommunalpolitiken, Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. Wide, Jessika (2006) Kvinnors politiska representation i ett jämförande perspektiv nationell och lokal nivå, Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. 20

22 Wängnerud, Lena (1998) Politikens andra sida. Om kvinnorepresentation i Sveriges riksdag, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. 21