Praktisk filosofi 4.4. Filosofins historia. Lässchema.

Transkript

1 Praktisk filosofi 4.4. Filosofins historia. Lässchema. Litteratur: Anthony Kenny, Västerlandets Filosofi. Allmän kommentar: Kenny fokuserar mycket på filosofernas kunskapsteori. På mina föreläsningar kommer jag att lägga mer tyngd på moralfilosofin än vad Kenny gör /1. Platon. S /2. Aristoteles. S /2. Augustinus och Thomas av Aquino. S S /2. Descartes och Hobbes. S (om Anselms gudsbevis, relevant för Descartes-texten). S /2. Berkeley och Hume. S Liten text av mig om Humes moralfilosofi som jag kommer att dela ut. 6. 7/3. Ej föreläsning /3. Kant. S /3. Bentham och Mill. S /3. Kierkegaard och Nietzsche. S Hemtenta deadline: 9/5. Hemtentan ligger i slutet av detta dokument, samt delas ut på de sista föreläsningarna.

2 Platon Idé-läran Ta människans idé som exempel: Det faktum att jag och ni alla är människor, beror på att vi alla är delaktiga i människans idé. Människans idé är inte själv delaktig i människans idé. Människans idé är själv en människa (och inget annat än människa). Problem: Att vara människa är att ha del i en människans idé. Människans idé är en människa. Därför måste människans idé ha del i människans idé. Men Platon säger att den inte har del i sig själv. Har då människans idé del i någon sorts människans idé2.0? Men om människans idé2.0 också är en människa, men inte genom att den har del i sig själv, så måste den ju istället ha del i människans idé3.0 Det blir en oändlig serie av människo-idéer. Varför arbetade Platon fram denna teori? Kanske - För att kunskap måste vara säker och absolut. Den värld vi ser och hör verkar alltför motsägelsefull och föränderlig för att vi ska kunna ha säker och absolut kunskap om den. Sann kunskap måste gälla något annat, något evigt och oföränderligt idéerna. - För att kunna förklara vad vissa ord syftar på. Människa t ex, i meningen Sofia är en människa, syftar ju inte på någon enskild individ eller grupp av individer. Dialektik En process där man först föreslår olika definitioner av ett visst begrepp. En definition föreslås, ett motexempel ges, en ny definition föreslås som undviker motexemplet, nytt motexempel ges Definitionerna blir bättre och bättre och kommer närmare och närmare vad begreppet verkligen innebär. Den slutgiltiga förståelsen av ett begrepp kan dock vara mer intuitiv till sin karaktär och svår att fånga i ord. När man verkligen förstått vad ett begrepp innebär kan man, i dialektikens nästa steg, korrekt applicera det på olika fenomen. När man exempelvis förstått vad det verkligen innebär att vara rättrådig, kan man korrekt klassificera människor och stater som rättrådiga eller icke rättrådiga. Själen och staten Det som gör en människa rättrådig är detsamma som gör en stat rättrådig varje del ska sköta det den kan bäst, och inte inkräkta på andras område. En inre harmoni ska råda. En rättrådig stat styrs av visa filosofer, som därför fattar kloka beslut. Till sin hjälp har de tappra soldater som håller ordning, och arbetare och bönder som besinnar sig och fogar sig efter filosofernas styre och producerar det staten behöver. En rättrådig människas själ styrs av det visa förnuftet som fattar kloka beslut. Till sin hjälp har förnuftet den tappra stridbarheten som håller ordning på begären så att de inte ställer sig i vägen för förnuftets beslut. Begären, när de är tuktade och måttfulla, ser till att människan får det som hon behöver (i form av t ex mat). Moral och egenintresse Platon ser ingen motsättning mellan moral och egenintresse. En god och rättrådig människa har en harmonisk och sund själ och mår därför bra själv. Detta är hans huvudsakliga argument. Han tänker sig också att det är bättre för människan själv att vara vis och ha insikt i idéerna, än att helt vara avskuren från den eviga och oföränderliga delen av verkligheten och fången i sinnevärldens illusioner. Till sist har han religiösa argument som går ut på att en god människa får komma till himlen mellan sina inkarnationer, medan en ond får komma till helvetet.

3 Aristoteles Materia och form Alla föremål har såväl materia som form. Materian är helt enkelt materialet som föremålet är uppbyggt av, medan formen är organisationen hos materian, det som gör materian till det som det är. Om en kolbit utsätts för högt tryck och omvandlas till en diamant så är det samma materia hela tiden, men formen har blivit radikalt annorlunda. Själen Om vi bortser från hans lite motsägelsefulla uttalanden om själens rationella del, så är själen definitivt inte något övernaturligt hos Aristoteles. Själen är människans (eller hundens, eller blommans, eller vilken levande individ vi nu pratar om ) form. Själen är alltså det sätt som materian har organiserats på som ger individen möjlighet att ta upp näring, växa osv. Aristoteles delar upp människans själ i fyra delar: - Växtsjälen. Denna del av själen är gemensam för alla levande individer. Att ha en växtsjäl innebär att materian är organiserad på ett sätt som möjliggör upptag av näring och att kroppen förnyas. - Djursjälen. Denna del av själen är gemensam för alla djur. Att ha en djursjäl innebär att kroppen är organiserad så att man kan ha förnimmelser och röra sig. - Den praktiska förnuftssjälen. Ger förmågan att medvetet och rationellt fundera över vad man ska göra och hur man bäst ska uppnå sina mål. Bara människor har denna. - Den filosofiska förnuftssjälen. Ger förmågan till filosofiska, matematiska, logiska och vetenskapliga resonemang. Också unik för människan. Människans funktion och lycka Aristoteles tänker sig att allt i naturen har en funktion, en inbyggd målsättning som det strävar mot. Vi kan se att människans funktion är att tänka rationellt, då detta är unikt för människan. Människans mål är att bli lycklig (i en tjock bemärkelse Aristoteles lycko-begrepp innebär inte bara att man har en skön känsla, utan att man verkligen blomstrar, utvecklas, lever upp till sin fulla potential). Dessa sammanfaller då man blir som lyckligast när man får leva ut sin naturliga funktion. Den lyckligaste människan ägnar sig åt filosofi samt använder sitt förnuft för att utföra dygdiga handlingar (snarare än att bara göra det hon känner för). Moraliska dygder Alla dygder är en gyllene medelväg mellan två laster. Detta betyder dock inte att dygden alltid ligger mitt emellan lasterna dygden mod ligger till exempel närmare lasten dumdristighet än lasten feghet. Det finns ingen enkel formel som man kan använda för att avgöra vilka handlingar som är rätt respektive fel. För att bli en god människa krävs både övning och livserfarenhet. Politisk filosofi Överlag mycket konservativ. Ger dock ett argument för demokrati som är populärt än i våra dagar även om en upplyst despoti är det bästa statsskicket i teorin, är förmodligen demokrati det minst dåliga som är möjligt att faktiskt genomföra.

4 Augustinus och Thomas av Aquino Augustinus om tiden Frågan vad Gud gjorde innan skapelsen är en nonsens-fråga. Både tid och rum skapas av Gud. Innan skapelsen refererar alltså inte till någonting. Med modern terminologi kan man säga att Gud, enligt Augustinus, skapar rumtiden, snarare än att tiden redan finns och så bestämmer sig Gud vid en viss tidpunkt för att skapa rummet. Tiden som vi människor uppfattar den är något subjektivt. Augustinus om fri vilja; den Pelagiska striden Pelagius menade att människor kan välja om de ska synda eller inte. Om en människa väljer att synda så blir hon sänd till Helvetet efter döden som straff; om hon väljer att inte synda blir hon sänd till Himlen som belöning. Augustinus ansåg att detta inte var förenligt med Guds allsmäktighet. Han argumenterade för att vi bara är fria i bemärkelsen att vi kan göra det vi vill. Vår vilja är dock bestämd av Gud. Augustinus förnekande inte att det skulle finnas samband mellan ett dygdigt liv och att komma till Himlen, eller ett syndigt liv och att komma till Helvetet, men det är Gud som avgör om en människa hamnar i ena eller andra kategorin. Augustinus menade att det är rättvist att straffa den som begått onda handlingar för att hon ville begå onda handlingar även om hennes vilja var determinerad av tidigare orsaker (arvssynden). Att människor hamnar i Helvetet är alltså ett utslag av Guds rättvisa. Att vissa människor (av ingen anledning alls) ges nåden att vara goda och sedan komma till Himlen är däremot ett utslag av Guds kärlek. Senare sekulära filosofer skulle återuppta tanken att frihet bör förstås som förmågan att göra det man vill göra utan hinder, snarare än som att vara någon sorts orörd rörare. Thomas av Aquino om avsikt vs förutseende Om jag utför en handling medveten om att den kommer att orsaka skada, så är det moraliskt relevant om skadan endast var förutsedd eller om den var avsedd. Exempel: Om jag begår mord, så var den andra personens död avsedd. Om jag däremot använder våld i självförsvar, och är tvungen att döda min angripare för att rädda mitt eget liv, så kan angriparens död ha varit förutsedd jag kanske förstod att det våld jag tog till skulle vara dödligt men den var inte avsedd. Min avsikt var att rädda mitt eget liv, inte att döda. Man kan säga att avsikten är det mål man siktar på, och enbart förutsedda effekter är bieffekter av de handlingar som krävs för att uppnå målet. Thomas av Aquino argumenterade för att det kan vara tillåtet att utföra en handling som man vet kommer att orsaka skada, om följande villkor är uppfyllda: - Skadan är inte avsedd, bara förutsedd. - Skadan är inte ett medel för att uppnå målet, utan just en bieffekt. - Målet är gott, och stort nog att uppväga skadan. Denna princip är någonting vi ofta verkar använda oss av i praktiken, samtidigt som den reser många frågor (till exempel, när är något ett medel och när är det en bieffekt?).

5 DesCartes och Hobbes DesCartes om kunskap Det är möjligt att tvivla på allt, utom sin egen existens. Jag måste finnas för att öht kunna tvivla. Guds existens kan bevisas, för a) jag skulle inte kunna ha idén om exempelvis fullkomlighet om inte Gud fanns, en sådan idé kan inte spontant uppstå hos en ofullkomlig varelse, och b) Gud är per definition fullkomlig, och fullkomlighet innebär existens. Eftersom Gud inte skulle vara så grym att han systematiskt lurade mig, så kan jag lita på att mitt förnuft och mina sinnesintryck ger kunskap. En reductio-ad-absurdum-version av Anselms ontologiska gudsbevis Definition av Gud: Det väsen som är sådant att något högre inte går att tänka sig. Premiss 1: Gud finns inte. Premiss 2: Om Gud inte finns så kan man tänka sig något högre än Gud; nämligen något som har alla Guds egenskaper plus existens. Slutsats: Det går att tänka sig något som är högre än det väsen som är sådant att något högre inte går att tänka sig. Logisk motsägelse. Eftersom antagandet att Gud (enligt denna definition) inte finns leder fram till en logisk motsägelse, så måste detta antagande vara falskt. Alltså finns Gud (enligt denna definition). Den klassiska invändningen: Existens är inget predikat (denna invändning var såväl Gassendi som Hume inne på, men det var Kant som först formulerade den riktigt tydligt). I logiska resonemang fungerar inte existens på samma sätt som andra egenskaper. Argumentet blir ologiskt just för att existens stoppas in som om det vore vilken egenskap som helst. Hobbes om kunskap Materialistisk världsbild. Allt vi tänker är i slutändan mekaniskt orsakat av omvärldens påverkan på vårt sinne. Människor skiljer sig från andra djur genom att ha ett språk och kunna sätta ord på det vi upplever, vilket tillåter oss att föra långa resonemang om orsakssamband och göra förutsägelser och beräkningar. Människor har också, genom sitt språk, förmågan att förlora sig i flummiga filosofiska resonemang som egentligen inte betyder något; resultatet av att sätta ihop ord som egentligen motsäger varandra eller helt enkelt hitta på ord som inte refererar till något. Hobbes om rätt och fel Vi styrs av vår självbevarelsedrift. Denna får oss att ständigt sträva efter mer makt och mer resurser, för att få en så säker position som möjligt i tillvaron. Utan en stat kommer detta att leda till ett allas krig mot alla. Enda sättet vi kan leva i fred och samarbeta är om vi inrättar en stat som instiftar regler som alla måste följa, och straffar de som bryter mot reglerna. Att instifta en sådan stat till att börja med är i sig självt ett utslag av självbevarelsedrift (alla vill fly från allas krig mot alla -tillståndet), och när staten väl är på plats, leder självbevarelsedriften till att man följer dess regler för att undvika straff.

6 Berkeley och Hume Berkeley om kunskap Vi vet att vi har idéer (detta ord innefattar alla möjliga sorters tankar och upplevelser), eftersom vi direkt upplever att vi har det. Protesterar dock mot Hobbes tes att tankar orsakas mekaniskt av yttervärldens påverkan på sinnena. Berkeley frågar sig hur en idé skulle kunna efterlikna något materiellt, när filosofer som tror på både idéer och materia alltid hävdar att de är väsensskilda. Slutsatsen blir att vi inte har några skäl att tro att det finns sådant som materia orsaken till en viss idé måste vara andra idéer. Detta resonemang skulle kunna leda fram till en solipsistisk slutsats (att mitt medvetande, och idéerna i det, är det enda som existerar). Berkeley tar dock för givet att det inte bara finns ett medvetande utan många, och att det finns en massa idéer som inte jag har. Andra människor har andra upplevelser, och alla upplevelser omfattas av Gud. Hume om kunskap Vi kan inte iaktta orsaksförhållanden. Vi kan iaktta att först händer det ena, sedan händer det andra, men själva orsakandet kan vi inte se. Ändå är idén om orsak och verkan oundgänglig för tänkandet. Vi kan inte heller bevisa att framtiden kommer att likna det förflutna. Om vi hävdade att det alltid har varit så att framtiden visat sig likna det förflutna, så blir det ett cirkel-argument. Ändå måste vi utgå ifrån detta, både för att skaffa oss vardagskunskap och för att kunna bedriva vetenskap (vi tänker oss till exempel att om upprepade experiment har gett ett visst resultat tidigare, så kommer slutsatsen vi drar att vara lika giltig i morgon). Det finns inga sätt att argumentera sig fram till säker kunskap. Dock kan man alltid, om det känns jobbigt med alla filosofiska tvivel, gå ut och ta en öl med sina kompisar, så glömmer man snart bort alltihop. Humes moralfilosofi Rätt och fel är inget vi upptäcker med sinnena. Betrakta ett brott, så kommer du bara att se människor och de handlingar som de utför men själva felet är ingenting du kan iaktta. Rätt och fel är heller ingenting vi kan resonera oss fram till med förnuftet. Vi har dock en naturlig sympati med andra människor, som kan uppröras när vi ser skadliga handlingar utföras. Då kallar vi handlingen fel. Vissa karaktärsdrag är sådana att de ofta ger upphov till nyttiga och behagliga handlingar. När vi ser en människa med sådana karaktärsdrag så fylls vi av uppskattning, och kallar honom dygdig. Andra karaktärsdrag är sådana att de ofta ger upphov till skadliga och obehagliga handlingar. När vi ser en människa med sådana karaktärsdrag så fylls vi av motvilja, och kallar honom lastbar. Förnuftet spelar två roller i moraliska omdömen: För det första får det mig att inse vilka handlingar som är nyttiga på lång sikt. För det andra får det mig att inse att två handlingar kan vara av samma typ och därför bör ges samma moraliska bedömning, trots att den ena handlingen orsakar större spontan upprördhet än den andra, eftersom den ena hände närmare mig eller involverade folk jag känner. Humes lag Man kan inte härleda bör från är. Man kan inte härleda värdeomdömen från faktapåståenden.

7 Kant Kunskapsteori Den kopernikanska revolutionen det är inte så att vår kunskap anpassar sig efter hur världen verkligen ser ut, som tidigare filosofer trott. Det är snarare så att vår upplevelse av världen anpassar sig efter de förutsättningar vi har för att göra erfarenheter och få kunskap. Vi vet att vi har erfarenheter. Men hur är det möjligt? Först måste det finnas någon form av yttervärld som kan ge material åt tänkandet (Kant förnekar alltså Descartes idé att det är i princip möjligt med en ensam själ som tänker utan att det finns något utanför den). Sedan måste de sinnesintryck vi får sorteras på något sätt, annars kan vi inte ha några egentliga upplevelser. De måste sorteras i tre rumsdimensioner och en tidsdimension. Tidsdimensionen kräver också att vi har en uppfattning om orsak och verkan; annars skulle vi inte kunna skilja på situationer där först det ena hände och sedan det andra, och situationer utan förändring men där vi först betraktar det ena och sedan det andra. För att kunna tänka på och resonera om våra upplevelser måste vi också sätta ord på dem, och ha vissa allmänbegrepp som alla, inte osv. Eftersom vi kan vara säkra på att världen (som vi upplever den!) har tre rumsdimensioner och en tidsdimension samt att händelser är ordnade enligt mönstret orsak-verkan, kan vi skaffa oss säker vetenskaplig kunskap (om världen som vi upplever den). Det är på grund av att vi så att säga projicerar vissa egenskaper på världen runt omkring oss som geometrin, en vetenskap som bygger på rena förnuftsresonemang snarare än empiri, ändå säger oss hur den empiriska världen ser ut. (Exempel: De bevis vi har för att vinklarna i en triangel tillsammans har 180 grader är rent förnuftsmässiga/matematiska ändå stämmer det att verkliga trianglar i världen har vinklar med tillsammans 180 grader.) Fri vilja och moral Kant var på sätt och vis kompatibilist han ansåg att världen var deterministisk, men att vi ändå har en fri vilja. Han var på sätt och vis inkompatibilist han ansåg att man inte kan vara fri bara för att man gör vad man vill så länge ens handlingar bestäms av naturlagarna. Den fria viljan och moralen: Vi måste betrakta oss själva som fria när vi handlar. Därför måste vi följa den fria viljans lag i våra handlingar. Den fria viljan måste ha en lag, eftersom den kan orsaka saker/få saker att hända, och orsak och verkan är alltid lagbundet. Men den fria viljans lag kan inte vara något som påtvingas den utifrån, för då vore den inte fri. Den fria viljan måste alltså följa sin egen lag. Att följa sin egen lag innebär att man bara handlar utifrån maximer som man kan vilja skulle bli allmänna lagar. (Kant verkar tänka att en lag inte är en riktig lag om den inte gäller alla, och att skäl för handlingar med nödvändighet måste vara universella). Det kategoriska imperativet är alltså den fria viljans lag. Moralen och det kategoriska imperativet Det kategoriska imperativet i en version: Handla endast efter den maxim [ungefär: princip för handling] som du kan vilja upphöja till en allmän lag. Kategoriska imperativet i en annan version: Behandla alltid mänskligheten, i dig själv såväl som i andra, som ett mål i sig själv, aldrig endast som ett medel. Det finns imperfekta och perfekta plikter, plikter mot sig själv och mot andra. Man måste handla av rätt skäl för att ens handling ska vara moraliskt rätt. Att hjälpa en annan människa är rätt om man gör det för att det är det rätta/för att hon behöver hjälp. Det har inget moraliskt värde om man gör det bara för att man känner sig så snäll, eller för att man förväntar sig gentjänster i framtiden.

8 Bentham och Mill Olika former av utilitarism - Regelutilitarism: Handla på en regel som skulle maximera nyttan om alla följde den. - Handlingsutilitarism: Utför de enskilda handlingar som maximerar nyttan. - hedonistisk utilitarism: Nytta=Lycka. Lyckan har intrinsikalt värde - preferensialistisk utilitarism: Nytta=Preferens-uppfyllelse. Uppfyllandet av preferenser/önskningar har intrinsikalt värde - objektiv-lista-utilitarism: Nyttan består av en rad olika fenomen. Exempelvis har lycka, skönhet, vishet intrinsikalt värde, för alla agenter, oavsett om de bryr sig om lycka, skönhet och vishet eller inte. Bentham Hedonistisk handlingsutilitarist. Psykologisk teori: Vi styrs i huvudsak av egenintresset. Sympatin är olika stor hos olika personer, men för det mesta starkt begränsad. Det är upp till lagstiftningen att åstadkomma harmoni mellan egenintresse och den moraliska plikten att se till allas lycka. Lycka är en känsla, att må bra, att uppleva njutning. Vad man njuter av spelar ingen roll i den utilitaristiska kalkylen. John Stuart Mill Också hedonistisk handlingsutilitarist, men med en annan syn på lycka. Högre, sofistikerade intellektuella nöjen är mer värda än enkla, primitiva kroppsliga nöjen. Oklart om de är mer värda pga att de i praktiken ger upphov till starkare och mer varaktiga lyckokänslor, eller om de helt enkelt är mer värda bara för att sådana upplevelser är bättre, punkt slut. Psykologisk teori: Sympati spelar stor roll, liksom vårt intresse i abstrakta värden som frihet, dygd m m. Lycka är det enda vi begär för dess egen skull. Att vi begär hälsa, dygd, vacker musik m m för dess egen skull är inget motargument, då dessa är ingredienser i lyckan. Lyckan är alltså inte bara en enkel känsla, utan har många beståndsdelar. Glider ibland mot antingen preferensutilitarism eller objektiv-lista-utilitarism. Beviset för att lycka är det enda som är begärligt för sin egen skull, är att lyckan är det enda som vi begär för dess egen skull. Eftersom min lycka är begärlig för mig, och din lycka är begärlig för dig, så är allas lycka begärlig för alla. Det finns inga strikta bevis för utilitarismen, även om man kan argumentera för den. Å andra sidan finns kanske inga strikta bevis för något alls, annat än tautologier. Mill skiljer mellan verkliga slutledningar och verbala slutledningar. Verbala slutledningar är ungefär detsamma som vi i normala fall brukar kalla deduktion. Mill menar att i sådana slutledningar så är slutsatsen bara en omformulering av det som stod i premisserna; man lär sig inget nytt med den metoden. Verkliga slutledningar är induktiva. All verklig kunskap måste vilja på induktion. Dock är det lite oklart vilken status dessa slutledningar har hos Mill; vilar de i slutändan på säker kunskap om att det måste finnas orsak och verkan och en regelbundenhet hos naturen, eller hänger de i någon mån i luften, som hos Hume?

9 Kierkegaard och Nietzsche Kierkegaard Stadier i en människas personliga utveckling: 1. Följer massan. 2. Esteten: Värdesätter den egna njutningen, vägrar att ta ansvar. I längden blir man inte riktigt lycklig av att bara eftersträva nya njutningar hela tiden (jfr Platon om personer som styrs av sina begär). 3. Etikern. Värdesätter att leva moraliskt. Tar ansvar och uppfyller sina samhälleliga plikter. Mer självmedveten än den som bara följer massan. Får dock dåligt samvete av sin ofullkomlighet. 4. Den religiöse. Uppnår ultimat självförverkligande genom att hänge sig åt religionen, bestämma sig för att tro på Gud, trots att hon inte har några rationella skäl därtill. Nietzsche Det finns inga värden, och det finns ingen oberoende sanning. Allt är relativt. Man kan se på saken från den ena eller andra synvinkeln, men det är allt. Moralens historia 1. Nobel moral. Ärlighet, styrka, att ta vad man vill ha hyllas. Fokuserar på vad som är bra/gott det som är dåligt definieras som det bra/godas motsats. 2. Prästmoral. Verksamhetslustan vänds inåt istället för utåt; att betvinga sina egna begär snarare än att betvinga världen omkring sig blir idealet. 3. Slavmoral. Att vara ödmjuk och snäll hyllas. Det som sågs som dygder under den nobla moralen ses nu som synder. De svagas sätt att ta makten över de starka genom att ge dem dåligt samvete för sin styrka. Fokuserar på vad som är ont det som är gott definieras som det ondas motsats. Fyra olika typer av moralkritik 1. Estetisk kritik. Är ett visst moralsystem spännande eller trist? Ur denna synvinkel framstår slavmoralen som överlägsen den nobla moralen. Människor som förställer sig och intrigerar är mer intressanta och spännande än de som är helt ärliga. 2. Kritik av andra moralsystem utifrån vad som verkar vara Nietzsches egna system, enligt vilken alla mer konkreta moraliska principer och ideal bör bedömas efter hur hälso-främjande de är. Hälsa ska här förstås som något väldigt dynamiskt, aktivt, kreativt och energiskt. Utifrån denna synvinkel är den nobla moralen mycket bättre än slavmoralen. Slavmoralens gurus som exempelvis Jesus beundras för sin kreativitet i att skapa ett helt nytt moralsystem, men denna morals efterföljare är sjukliga och passiva. 3. Kritik av moralsystem utifrån hur konsekventa de är. Den nobla moralen är konsekvent, medan slavmoralen är motsägelsefull hyllar kärlek men drivs egentligen av hat och avundsjuka mot starka människor, till exempel. 4. Så kallade debunking explanations av moralen vi har inga skäl att tro att något moralsystem visar oss den moraliska sanningen, då vi kan hitta psykologiska och sociala förklaringar till hur systemet ifråga har uppkommit.

10 Praktisk filosofi 4.4. Filosofins historia. Tentamen. Välj ut fyra frågor att besvara bland 1-6; alla ska besvara den sjunde. Skriv en till tre sidor per fråga. Använd ett vanligt typsnitt, t ex Cambria eller Times New Roman, storlek 12 och 1,5 radavstånd. Deadline är 9:e maj. Mejla er tenta till mig som antingen doc- eller pdf-fil på sofia.jeppsson@philosophy.su.se. (Observera att det är fyra konsonanter i rad i mitt efternamn; jag har ibland varit med om att studenter klagat på att min mejl inte funkar, och så visar det sig att de skrivit jeppson el dyl.) Kom ihåg att skriva in både namn och personnummer i dokumentet. Varje fråga ger max 5 poäng poäng, A poäng, B poäng, C poäng, D poäng, E. Under 9 poäng, eller 0 på någon fråga, F. När jag skriver att ni ska diskutera ett argument eller en teori kritiskt menar jag inte att ni ska såga argumentet eller teorin, utan lyfta fram både de positiva sidor (en teori kanske ger en väldigt bra förklaring av något fenomen, ger intuitivt rimliga moraliska förhållningsregler, är intresseväckande eller något annat) och de negativa sidor (en teori kanske gör påståenden som verkar stämma dåligt med verkligheten, är motsägelsefull, ger moraliska förhållningsregler som verkar förkastliga eller helt enkelt inte ger någon vägledning alls) som ni finner hos den. 1. Redovisa några av argumenten som Platon och Aristoteles har använt sig av för att visa att det ligger i mitt egenintresse att vara rättrådig/dygdig. Diskutera argumenten kritiskt. 2. Finns det någonting vi kan veta säkert? Och omvänt, finns det någonting som vi alltid kommer att sakna kunskap om? Redogör för och diskutera kritiskt Descartes, Humes och Kants ståndpunkter i denna fråga. 3. På vilket sätt menar Hume att moralen är beroende av våra känslor, och varför anser han detta? Redogör för hans teori och diskutera den kritiskt. 4. Redogör för Benthams och Mills utilitaristiska teorier. Vilka likheter och skillnader finns det mellan Bentham och Mill? Vems moralteori verkar rimligast? Diskutera kritiskt. 5. Förklara vad Kant menar med att det både är sant att allt har en orsak, och att det finns helt fria handlingar. 6. Redogör för och diskutera några olika synvinklar som Nietzsche respektive Kierkegaard anser att man kan anlägga på vad som är värdefullt i livet och hur en bra människa ska vara. Finns det någon möjlighet att diskutera värderingar från en helt oberoende, objektiv ståndpunkt? Eller måste man alltid utgå ifrån andra värderingar när man kritiserar vissa? 7. Välj ut någon filosofisk teori som vi diskuterat under kursen och som du anser vara extra intressant; redogör för den och diskutera den kritiskt.