Skapa folkdans? Sandra Finnermark. Estetiska läroprocesser 10hp

Transkript

1 Skapa folkdans? Sandra Finnermark Estetiska läroprocesser 10hp

2 I följande uppsats kommer jag att diskutera och reflektera kring huruvida man kan skapa folkdans. Kan man skapa i befintligt material, kan man skapa i tradition? Vad är det, vad innebär det? Många frågor finns, men finns det några rätta svar? Folkdans är inget roligt att titta på. Folkdans är bara i ring. Folkdans är roligast för de som dansar, inte de som tittar på! Folkdans är töntigt, det är ju bara gamlingar som dansar folkdans, med knätofsar! Jag har på SMI och i andra sammanhang stött på uttryck som dessa. De uttrycken har provocerat och irriterat mig. Uttrycken är ju generella för det som man kallar folkdans. Dessvärre är det kanske en ganska vanlig uppfattning av upplevelsen av att titta på folkdans. Tyvärr kanske också en helt relevant känsla. Men för mig är det inte så. För mig kan folkdans vara något intressant att se på. Något spännande, roligt och kanske till och med fyndigt. I det folkdanslag som jag dansar i, är det vår intention. Vi försöker skapa folkdansuppvisningar som är spännande, roliga och intressanta att titta på. Uppvisningar som ger tittaren en upplevelse utöver en traditionell folkdansuppvisning. En uppvisning som sticker ut. Detta skapas, formas och arbetas fram på olika sätt för att passa tänkt publik. Men är det folkdans som vi dansar? Vad ligger i begreppet? Kan vi kalla det folkdans det vi skapar och hittar på? Kan folkdans formas för scen? Kan man skapa nytt i traditionsburet material? Kan man överhuvudtaget skapa folkdans? Det är frågor som dyker upp i mitt huvud. För att kunna diskutera detta behöver jag reda ut lite begrepp kring skapande och folkdans: Ska vi då börja fundera lite kring begreppet skapande: May (2005) beskriver ett skapat verk som en dialog mellan individen och hans värld. Han skriver vidare att den skapande processen är ett möte och dialog mellan individen och dennes idé, vision och språk, vilket är förenat med både viljestyrka och engagemang. Han resonerar också kring att det krävs mod att skapa, att utsätta sig för risken att göra fel, att blotta sig totalt. Modets paradox. Persson (1990) Sveriges enda lektor i folkdans, säger om skapande att: Allt skapande arbete är en produkt av hela ens liv, med de erfarenheter, både positiva och negativa man varit med om. Min reflektion är att du alltid är en produkt och resultat av dina tidigare erfarenheter oavsett om det handlar om skapande, känsloyttringar eller sätt att vara. Allt vi gör, känner och upplever färgas av vad jag varit med om, mina erfarenheter, ja hela min ryggsäck. Hjort (2011) pratar om konstarterna som egna kunskapsområden likaså säger hon att konst är fiktion. Jag uppfattar det som om hon då syftar på att man genom konsten kan föreställa sig kunskap, sammanhang och händelser genom t. ex. musik, målning och drama etc. Man kan kliva in i en somom värld exempelvis genom musik, där jag upplever ett fenomen, en händelse eller ett historiskt skede utan att för den skull ha varit med om den på riktigt. Enligt Falthin (2011) har estetikbegreppet blivit som ett adjektiv, som ett positivt eller negativt omdöme. Vidare förklarar hon begreppet så att det kan omfatta kunskapsområden med konstnärlig och praktisk inriktning som en form av sinnlig kunskap. Som något jag kan göra, skapa och uppleva med min kropp och mina sinnen.

3 Om vi sen fortsätter med dansen, hur kan man definiera folkdans? Jo som ordet tyder på skulle man kunna säga att det är dans dansad och gjord för och av folket. Vanligtvis åsyftas bönderna som stod för 97 % av befolkningen (Nilsson 1990). Det handlar om att den är sprungen ur människors dansglädje. Då är folkdansens syfte att dansas tillsammans. Det är en dans som de flesta förstår och behärskar. En motsats till det skulle kunna vara övreståndsdans som skapats för och av ex hoven eller konstdans som balett. Folkdansen är unik på så sätt att dess ursprungliga syfte var socialt dansande, människors dansglädje. Folkdansen uppstod inte på och för scenen. säger Jordan (2007) Foto: Karolinerna rider in. Dansglädje under 1000år. Spånga gymnasium En ytterligare aspekt är på det sätt som dansen har lärts ut/ lärts in. Folkdans är ofta traderad generationer emellan. Det är ett exempel på det som Gärdenfors (2010) beskriver som mäster& lärling lärande. Någon har lärt sig dansa med morfar o dansar senare med sina barn o barnbarn. Nu kanske det sker genom en kurs? Foto från grundkurs i gammeldans

4 Enligt National Encyklopedin är folkdans: traditionella former av dans som förekom hos landsbygdsbefolkningen vid den tid då man började dokumentera folkkulturens yttringar, dvs. i Sverige kring mitten av 1800 talet. Beskrivning av Svenska Folkdanser är en samling nedtecknade och komponerade danser. Gröna Boken kallas den i folkmun. I många danslag har Gröna Boken fått status som en helig skrift. I andra lag vet man knappt vad det är. Under nationalromantiken samlade man in visor, danser, låtar som man ansåg genuint svenska. De nedtecknades och dokumenterades danser av bland annat balettmästare Anders Selinder för att inte gå förlorade för kommande generationer. Dessa danser är det många folkdanslag som har som repertoar. Anders Selinder med fler skapade och komponerade också egna danser utifrån vad de såg ute i landet. Ordet folkdans, där ordet folk vanligen betyder bönder, myntades under 1800 talet av herrskapet, som tyckte det var gammalt och pittoreskt med vanligt folks dansande. ( Nilsson 1990) Med dessa resonemang återstår ändå frågan; Kan man skapa folkdans? Kan man enkelt svara Ja eller Nej på den frågan? Jo det beror ju förstås på vilka definitioner du väljer att förklara begreppen med. Om folkdansen är dansad och skapad av och för folket då kan man ju absolut skapa folkdans, det sker ju på varje dansgolv, varje danskväll. Där kommer ju dansen allra högsta grad ur dansglädjen och det sociala samspelet. Om vi väljer definitionen att folkdansen ska vara nedtecknad sedan gammalt o ska dansas på det sätt som den finns nedtecknad (ex Gröna boken ). Då kommer vi till ett faktum: detta bedöms vara dansen, såhär går den till. Då krymper skapande friheten direkt. Min egen tolkning och ställningstagande är att man absolut kan skapa i folkdans. Jag själv ser Gröna boken och andra dansdokumentationer som små anteckningsböcker ur dansens historia. De danser som finns där är nedtecknade såsom en person har tolkat och uppfattat hur andra människor har dansat. Dansen tolkas och färgläggs av dansaren, sedan har någon iakttagit och tecknat ner sin upplevelse och bild av den dansen direkt eller ur sitt minne år senare läser vi beskrivningarna o tolkar dem på vårt sätt (utifrån vår erfarenhet och kunskap Perssons tankegång) för att lära vårt folkdanslag hur dansen var. Hur vet vi då att vi gör dansen som den ursprungligen var? Egentligen har det hänt så mycket med produkten från början till slut, så vad är korrekt? Om vi tittar på de andra danserna i Gröna boken, de som är skapade och koreograferade av en dansmästare. Då är ju de redan skapade o påhittade av danslärare (ofta balettmästare utan förankring i folkdansen) exempelvis Daldansen och Oxdansen.

5 Foto Oxdansen dansas på serviceboende Hur blir det om vi lyfter upp folkdansen på scenen? Jag har sedan flera år dansat i Spånga Folkdansgille. Ett av lagets signum har blivit att vi gör i folkdansvärlden annorlunda dansuppvisningar. Vi försöker anpassa våra dansuppvisningar efter sammanhang och förväntad publik. De ska vara tilltalande för publiken. De dansledare laget hade tidigare, Kenneth och Eina Olofsson har också gjort flera dansuppvisningar på detta sätt. De gav idén och tränade in en stor satsning för att fira millenieskiftet som fick namnet Dansglädje under 1000 år. Den visade folkets danser från vikingatid till nutid. Efter vår musiker Hasse Rutas idé skapades föreställningen om Udd n wä kwast n som handlar om städaren på dansbanan som får hålla tillgodo med sin kvast och får inte dansa med de vackra flickorna. De senaste åren har laget bland annat gjort dansuppvisningar som vi kallat folkdansspel. Som en typ av lustspel byggda av dans. De har illustrerat en händelse eller en sekvens genom folkdans. För mig har de blivit tydliga exempel på konst och skapande som fiktion (Hjort 2011) då man förflyttas till en plats/händelse utan att för den skull ha varit där. Konstformen skapar som om världar. Vi skapar och använder danser där vi formar miljöer och händelser som illustreras genom dans. Foto Svärdsdansen

6 Laget har gjort Vikingalek på Eggeby. I den föreställningen hamnade vi i en historisk by. Där går kvinnor och väntar på sina män medan barnen leker i godan ro. När slagskämparna kommer hem saknas en! Det blir sorg och begravning som brukligt övergår till en begravningsfest. Foto Äktenskapsmarknaden med Präst, piga o brudpar Ett annat spel heter Äktenskapsmarknaden och handlade om kärlek på marknaden. Det var marknad i byn där fiskarpojken möter och bondflickan från grannbyn. Tycke uppstår. Familjerna är inte helt överens om de unga tus kärlek utan gör upp med slagsmål. Men kärleken segrar förstås och lustspelet avslutas med bröllopsfest. Årets dansföreställning kommer att bli en resa i tiden, då vi kommer att göra stopp vid olika tidsepoker och får se danssekvenser. Allt är illustrerat med tidstypiska kläder och musik, men fritt tolkat och påhittat dansmaterial. De danser vi använder till dessa danslustspel är befintliga danser som anpassas utifrån sammanhang och historia. Men vi använder också påhittade/koreograferade danser med folkdanskaraktär. Vi skapar egna danser utifrån gammeldansernas och folkdansernas grundsteg och turer, till ny och gammal folkmusik.. Foto Roddardans från Äktenskapsmarknaden

7 Om vi då tittar på mitt tidigare resonemang så Det som vi dansar i danslustspelen är skapat av och för folket, alltså av oss som är med i laget. Dock ej för gemene man. Det är ju danser som danslaget behärskar och har gjort till sina. Alltså folkdans!? Danserna är skapta i ett socialt sammanhang med en enorm dansglädje. Men dess främsta syfte i utformandet och görandet är ju inte den sociala aspekten, utan att fylla en funktion på scenen. Om man sedan ser på hur danserna lärs ut/lärs in i Spånga folkdansgille, så är det lite olika metod beroende på hur dansen är skapad. En dans skapad med en klar och tydlig intension lärs ut: Så här går den till.. Enligt mäster lärlingsaspekten. Så instrueras både nyskapade danser och befintliga. Ett annat sätt att skapa danser är när Malin, vår dansledare kommer ner en träningskväll och säger lite förläget; Jag har en idé! Hon fortsätter sedan; Jag tänker mig en stor rustik balsal/ medeltida rit/ busiga barn på upptåg. Hon beskriver händelsen, tanken, utgångspunkten och förutsättningarna. Vad tror ni? Kan vi göra något av det? Svaret blir allt som oftast; JAAAA Därefter tar dansandet vid. Våra otroligt duktiga och tålmodiga musiker Trätakt är ibland förberedda (har varit med vid idéstadiet)och ibland oförberedda. Vi diskuterar vad för karaktär och känsla ska dansen och musiken förmedla. Vilken händelse/förlopp ska belysas? Vad har vi för yttre ramar att förhålla oss till? Såsom kläder/ dansare/ rummet/ golvet/ programmets omfattning etc. Vi dansar, provar, laborerar, testar, härmar varandra, provar igen. Hjort (2011) hade kanske kallat detta Socialiserad kunskap? Under denna del av skapandet tycker jag att det handlar om att ge sig hän, våga prova, testa och kliva utanför det förgivettagna. Detta är kanske det som May (2005) menar med Modets Paradox Vi måste vara totalt engagerade men samtidigt medvetna om att det kan vara fel? Kanske blir det inte på detta sätt till slut, när dansen är omvandlad till approprierad kunskap (Hjort 2011) Foto från grundkurs i gammeldans

8 Var har då själva skapandet ägt rum? Jo Malin hade ju en idé till dansen/spelet som sedan tog form tillsammans på dansgolvet. Andra gånger har Malin skapat en dans, format den efter sin ingivelse och känsla efter musiken, som dansarna sedan fått förklarad och visad för sig. Då handlar det om att danslaget ska bemästra kunskapen (Hjort 2011). Dansarna har också med sina inlägg, idéer och associationer bidragit till dansens form. När vi sedan dansar den slutgiltiga versionen på en uppvisning har ju själva skapelsen blivit till och dansaren gör dansen till sin och kan förhoppningsvis förmedla den i stunden (appropierad kunskap enligt Hjort 2011.) Pesovar (seminarium på Danshögskolan kring; Folkdans på scen konstnärlig konflikt eller syntes) säger: Hur långt kan man gå genom att kopiera? Är kopian konst? Jag menar att det inte är så. Folkdans lever i variationer. Var dansare har sin/ / karaktär och ger dansen liv i improvisation etc. Var variation ser lite annorlunda ut Han fortsätter vidare: En levande danskultur kan vi bara prata om, om en dansare skapar något eget ur originaldansen. Både koreograf och dansare alla måste ge något. Ja så är det tänker jag; att även om tanken/dansen har en form från början så är det ju alltid så att den BLIR på olika sätt i olika kroppar vid olika tillfällen, alltså kryddar vi den olika varje gång den utförs. Alltså blir det ju en form av skapande fastän det är en koreograferad dans. Persson(2001) ställer sig mycket tveksam till nyskapande i folkdans. Han ställer sig frågan varför inte dansen duger som den är? Har den inte tillräckliga kvaliteter i sig själv? Han menar att risken är att målet blir nyskapandet och scenen i sig och att dansen får en sekundär roll. Min egen tanke kring sådana uttalanden är att det beror väl på? Det beror på sammanhang, tillfälle och syfte. Folkdans har tillräckliga kvaliteter, den duger som den är där den är. Om ursprunget är social umgängesform, så passar den som det. Är syftet att vara kulturbevarande passar den som det. Men är vårt syfte att göra en föreställning som ska tilltala tittaren och ge tittaren något som skapar lust o nyfikenhet. Då kanske man kan paketera dansen i en tilltalande form? Då tycker jag man kan var nyskapande och skapa för scenframträdanden. Det som är viktigast är medvetenheten. Att vara medveten om vad vi gör och varför. Jag tycker det är extra viktigt att tala om för tittare och dansare att detta är en nyskapad dans, en dans helt fritt tolkat, eller detta är en dans nedtecknad efter NN i Xstad. Så att man inte tror eller ger sken av att dansen är en äkta medeltidarit, men i själva verket är den påhittad i vardagsrummet Detta bör man göra därför att många folkdansare självmant har tagit på sig en kulturbevarartjänst : så här ska man göra för så har det alltid varit. Är danslaget eller mitt eget syfte med dansen att vara kulturbevarande är det ju förstås inte lämpligt att hitta på danser o utge dem för att vara någonting annat. Att veta vad man gör är alltså aldrig fel; )

9 Litteraturlista: Folkdans på scen; en konstnärlig konflikt eller syntes! Ett seminarium arrangerat på Danshögskolan av Danscentrum 1990 Falthin, Annika. Musik som nav i skolredovisningar. (Lic.) Stockholms Universitet. Stockholm: KMH förlaget, 2011 Gärdenfors, Peter. Lusten att förstå om lärande på människans villkor. Stockholm: Natur och Kultur, 2010 Hjort, Madeleine. Konstens betydelse om konstarterna och litteratur i skola och samhälle. Stockholm: Carlsson, 2011 Jordan, Martina. Folkdanskoreografier. RfoD s tidning Folkmusik & Dans Nationalencyclopedin. Nilsson, Mats. DANS från långdans till bugg. Stockholm: Utbildningsförlaget Brevskolan och LTs förlag, 1990 Persson, Bert. Klassisk dans passar inte som norm för folkdans. RFoD tidning Folkmusik & dans nr Rollo, May. Modet att skapa. Stockholm: Natur och kultur, 2005 Svenska Ungdomsringen för bygdekultur. Beskrivning av SVENSKA FOLKDANSER. Falun: 1975