Avsättning för rötrest och rötslam i Biogas Östs region

Transkript

1 Avsättning för rötrest och rötslam i Biogas Östs region September 2011 Energikontoret i Mälardalen AB äger och driver projektet Biogas Öst

2 Denna rapport har tagits fram som en del av projektet InfraBiogas Öst som verkar för att utbilda, förankra och utreda frågor kring biogas och optimerad distribution i östra Mellansverige. InfraBiogas Öst stöds även av Stockholm Vatten, Vafab Miljö AB, Svensk Växtkraft AB, Energikontoret Örebro, Energikontoret Östra Götaland och Scandinavian GtS

3 Inledning Projektet InfraBiogas Öst löper t.o.m och skall bland annat bidra till en ökad samverkan i Biogas Östs region och förenkla planeringen av framtida energiinfrastruktur genom sektorsövergripande utredningar kring biogasens förutsättningar och möjligheter. Föreliggande rapport sammanfattar, med hjälp av överskådliga tabeller och diagram samt kortare resonemang, hur avsättningen av rötslam och rötrest från biogasproduktion ser ut i östra Mellansverige. Rapporten är ett resultat av en kartläggning som genomförts inom projektet InfraBiogas Öst under 2010 och vintern I rapporten skiljer vi på rötslam från avloppsreningsverk och rötrest (biogödsel) från övriga biogasanläggningar (samrötningsanläggningar) i regionen. Det är oerhört viktigt för en biogasanläggning att få avsättning för det många gånger skrymmande materialet som blir kvar efter rötning detta är lika viktig för anläggningens totala ekonomi som tillgången till substrat eller marknaden för biogas. 1

4 Rötslam Vid rening av avloppsvatten vid reningsverk uppstår ett slam som med fördel kan rötas till biogas. Rötning av slam har förekommit i Sverige under många decennier, främst för att stabilisera slammet och reducera luktutsläpp. Efter rötningen återstår stora mängder av s.k. rötslam som innehåller en mängd näringsämnen, men också mycket vatten. Certifiering av rötslam Ett avloppsreningsverk kan certifiera sitt rötslam enligt det s.k. REVAQ-systemet som ägs av branschorganisationen Svenskt Vatten. Systemet är framtaget i nära samarbete med aktörer inom jordbruks- och livsmedelsbranschen, dagligvaruhandeln, konsumentorganisationer, miljörörelsen och berörda myndigheter. Målsättningen är att så många reningsverk som möjligt skall ansluta sig till systemet för att därigenom kvalitetssäkra så mycket slam som möjligt för återförsel till jord- och skogsbruksmark. Certifieringen enligt REVAQ ställer krav på att verksamheten bedrivs på ett strukturerat och systematiskt sätt, att spårbarhet och hög kvalitet uppnås i den praktiska hanteringen, att systematiskt förbättringsarbete bedrivs, att slammet uppfyller specificerade krav på gällande t.ex. hygienisering samt att relevant redovisning av sammansättning ges. Certifikatinnehavaren är skyldig att underrätta certifieringsorganet om alla förändringar som kan påverka ovanstående och därmed även riskerar påverka systemets trovärdighet. 1 Användning av rötslam Debatten kring användning av rötslam på produktiv mark har stundtals varit het och infekterad under senare år. På ena sidan dominerar argument om en möjlig hälsofara som riskerar förstöra våra åkrar, och på andra sidan argument om marginell påverkan på marken samt att det nationella miljömålet om återföring av fosfor till jordbruket förutsätter användning av slam. Klart är att slammet innehåller ämnen vi vill ha (t.ex. fosfor) och föroreningar vi inte vill ha (t.ex. kadmium och läkemedelsrester). Regler och rekommendationer hos olika branschorganisationer skiljer sig åt. LRF deltar aktivt i utvecklingsarbetet inom REVAQ och rekommenderar sina medlemmar att om man avser använda slam enbart nyttja slam från REVAQ-certifierade anläggningar. 2 Branschorganisationen Svensk Mjölk har en policy som inte tillåter användning av slam på mjölkgårdar eller vid odling av grovfoder till mjölkkor. I juni 2011 skärptes policyn ytterligare och slamförbudet gäller numera även inköpta inhemska foderråvaror, där enbart REVAQ-certifierat slam får användas. 3 Även Svenskt Sigill och KRAV är mycket restriktiva i sin inställning till rötslam på produktiv mark och tillämpar en karensperiod om tre resp. två år efter slamspridning innan åkermarken kan godkännas. Några andra vanliga användningsområden för slam är vid tillverkning av anläggningsjord (som används vid byggande av t.ex. golfbanor), förbränning med energiutvinning samt vid sluttäckning av deponier där slammets goda tätande egenskaper tillvaratas. 4 1 Svenskt Vatten (2011), Regler för certifieringssystemet REVAQ 2 sida besökt sida besökt sida besökt

5 Rötslam i Biogas Östs region I Biogas Östs region produceras i nuläget biogas från slam vid 39 reningsverk, av dessa är det 11 stycken som också uppgraderar biogasen till fordonsgas. Sammantaget genererar regionens biogasproducerande reningsverk drygt ton (våtvikt) rötslam varje år. I Figur 1 nedan visas fördelningen mellan olika avsättningsmetoder för rötslammet i regionen vissa anläggningar använder mer än en metod och finns således representerade i flera kategorier. Figur 1. Rötslammets användning i Biogas Östs region. Den enskilt vanligaste avsättningsmetoden är alltså täckning av deponi (soptipp), vilket innebär att slammets goda tätande egenskaper kommer till nytta vid tätning och täckning av gammalt deponerat avfall. Under övrigt ryms även avsättning i form av anläggningsjord vid vägbyggen och liknande. Dessa metoder tar dock inte tillvara de näringsämnen som finns kvar i slammet efter rötning. Det görs däremot vid tillverkning av kompost/jordförbättring eller direkt spridning på jord- eller skogsbruksmark, vilket blir allt vanligare avsättningsmetoder i regionen. 3

6 Certifiering av rötslam i Biogas Östs region I Biogas Östs region är det fortfarande en majoritet av reningsverken som inte har certifierat sitt rötslam enligt REVAQ, se Figur 2 nedan. Figur 2. Andel anläggningar med certifierat rötslam i Biogas Östs region. Värt att notera är att de flesta av regionens allra största reningsverk (med stora mängder slam) har certifierat sitt rötslam vilket innebär att andelen slam som certifierats är betydligt större än 28 %, se Figur 3 nedan. Figur 3. Andel rötslam som certifierats enligt REVAQ. I kartläggningen har det framkommit olika skäl till varför anläggningen ännu inte certifierat sitt rötslam. Ett av de vanligaste svaren är att certifering är på gång, eller åtminstone planeras ske under kommande år, vilket innebär att en majoritet av reningsverken lär vara certifierade inom en överskådlig framtid. Värt att nämna är också att vissa reningsverk som inte certifierat sitt slam ändock sprider detta på produktiv mark. Ett annat relativt vanligt svar till varför man inte certifierat 4

7 slammet är vissa lantbrukares skepsis mot att ta emot rötslam för spridning på åkrar oavsett om det är certifierat eller ej. Flera reningsverk ser alltså ingen som helst vinst i att certifiera sitt slam. 5

8 Rötrest (biogödsel) Med rötrest avses här det material som blir över efter rötning vid alla anläggningar som rötar gödsel, matavfall, annat livsmedelsavfall, grödor m.m. dvs. allt material förutom avloppsslam eller latrin. Denna produkt innehåller all den växtnäring som fanns med i ingående material. Torrsubstanshalten ligger vanligen mellan 2 och 7 % beroende på processens utformning och ingående material, och rötresten innehåller således väldigt stor andel vatten som gör den transportineffektiv. Det pågår arbete på flera håll i landet för att utveckla hanteringen och göra rötresten mer transporteffektiv, enklare att sprida och i slutänden mer attraktiv för jord- och skogsbruk. Certifiering av rötrest Certifierad rötrest som kan spridas på produktiv mark kallas vanligen för biogödsel, vilket egentligen bättre beskriver materialet; ett förnybart gödsel- och jordförbättringsmedel som med fördel kan ersätta konstgödsel. En biogasanläggning som inte rötar slam från avloppsreningsverk, enskilda brunnar eller latrin kan certifiera sin rötrest enligt SPCR120. Certifieringen handläggs av SP Certifiering, som är underställd en certifieringsstyrelse med representanter från berörda industriområden. SPCR120 avser frivillig certifiering av biogödsel baserat på rena källsorterade organiska avfallsfraktioner. Reglerna ställer krav på ingående råvaror, leverantörer, insamling & transport, mottagning, behandlingsprocess samt slutprodukt. Därtill skall upprättas en innehållsförteckning samt råd och anvisningar för användning av biogödsel. 5 Rötrest som certifierats enligt SPCR120 är godkänd av en rad olika livsmedelsorganisationer (se mer nedan). För att en anläggning ska få sprida sin biogödsel på KRAV-godkänd odlingsmark tillkommer förutom certifiering enligt SPCR120 även vissa ytterligare restriktioner vad gäller ingående material. Användning av biogödsel Avfall Sverige tog under 2005 fram rapporten Användning av biogödsel, som var resultatet av inventerade fältförsök med biogödsel, intervjuer med lantbrukare och företrädare för biogasanläggningar samt diskussioner med bl.a. KRAV och Jordbruksverket. Rapporten behandlade främst biogödsel från biogasanläggningar som rötar olika typer av avfall, men inte slam från avloppsreningsverk. De lantbrukare som deltagit i fältförsök redovisade användning av biogödsel enligt Tabell 1 nedan. 6 5 SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (2010), SPCR 120, Certifieringsregler för Biogödsel 6 Avfall Sverige, Rapport 2005:10, Användning av Biogödsel 6

9 Tabell 1. Strategier för spridning av biogödsel. Gröda Tidpunkt för spridning Giva (m 3 /ha eller ton/ha) Vårsäd Vår ton Spannmål, höstsådd Vår 15 ton Spannmål, höstsådd Höst 20 m 3 Höstvete Vår, så tidigt som möjligt (1 mars 15 maj) ton Oljeväxter Höst, innan sådd ton Potatis Vår m 3 Sockerbetor Höst m 3 Vall Vår ton För spridning av certifierad biogödsel gäller samma regler som för samtliga organiska gödselmedel enligt SJVFS 2004:62. För tillförsel av växtnäringsämnena är maxgivan 22 kg fosfor/ha & år. Innehåll och tillförsel av olika tungmetaller är också begränsat. Ett fåtal tillsatser och processhjälpmedel är tillåtna enligt SPCR120, men reglerna kan också förändras vid behov. Därutöver finns en rad regler och föreskrifter som påverkar bl.a. lagring, täckning, spridning och spridningstidpunkt för biogödsel. 7 Då rötrest/biogödsel är skrymmande material med högt innehåll av vatten är det också ytterst viktigt att spridningsarealerna inte ligger alltför långt bort från anläggningen. Avvattning och förädling av biogödsel kan delvis förändra spelreglerna, men det är ändå av yttersta vikt att hänsyn tas till spridningsarealernas lokalisering t.ex. vid planeringen av nya biogasanläggningar. Enligt ett specifikt beräkningsexempel från Avfall Sverige är det t.ex. möjligt att transportera biogödsel upp till 20 km (enkel resa) till ekologiska gårdar utan att kostnaden överstiger värdet av gödseln. Motsvarande avstånd för gårdar med konventionell produktion är endast 5 km. 8 Biogödseln i Biogas Östs region I Biogas Östs region finns i nuläget 6 större samrötningsanläggningar som i första hand rötar organiskt avfall från hushåll och livsmedelsindustri, och än fler planeras. Dessutom finns ett antal mindre anläggningar, främst för rötning av gödsel. Samtliga större samrötningsanläggningar uppgraderar också biogasen till fordonsgas. Tillsammans producerar dessa anläggningar ca ton (våtvikt) rötrest varje år, innehållandes ca 320 ton kväve och ca 63 ton fosfor. Vid en rundringning har framkommit att i princip all denna rötrest idag återförs till jordbruket. Under antagande att en kubikmeter pumpbar biogödsel väger ett ton skulle alltså spridningen, utifrån Tabell 1, variera mellan 15 och 40 ton/ha. Detta innebär att de ca ton biogödsel som regionens biogasanläggningar genererar kan räcka till mellan och ha, vilket i sin tur endast utgör mellan 0,6 och 1,7 % av regionens totala areal åkermark 2010 ( ha). 9 Detta kan jämföras med den totala arealen åkermark i regionen som är omställd, eller under omställning, till ekologisk produktion vilken 2009 uppgick till nästan ha Avfall Sverige, Rapport 2005:10, Användning av Biogödsel 8 Avfall Sverige, Rapport U2010:11, Biogödselhandbok biogödsel från storskaliga biogasanläggningar 9 Jordbruksverket, JO10SM1101, Jordbruksmarkens användning 2010 slutlig statistik 10 Jordbruksverket, Statistikrapport 2010:6, Ekologisk växtodling

10 Certifiering av rötrest i Biogas Östs region För att förbättra möjligheterna att få avsättning för rötresten har samtliga stora samrötningsanläggningar i regionen certifierat densamma och marknadsför den som biogödsel. Flera anläggningar har även fått biogödseln godkänd av KRAV och den får därmed spridas på åkermark för ekologisk produktion, se Figur 4 nedan. Figur 4. Andel anläggningar med certifierad rötrest i Biogas Östs region Kostnad för biogödselhantering Trots att biogödseln är certifierad och kan anses som ett bra substitut till konstgödsel, är det inte alltid självklart för anläggningen att få bra avsättning för denna. Det är inte ovanligt att hanteringen medför kostnader (lagring, transport, m.m.) som biogasanläggningen tvingas stå för. I diagrammet nedan visas hur anläggningarna i Biogas Östs region svarat på frågan huruvida rötresthanteringen medför någon kostnad eller ej. Diagrammet visar tydligt att rötresthanteringen som är en viktig del av anläggningens verksamhet inte sällan är en belastning som knappast förbättrar ekonomin. Figur 5. Kostnad för biogödselhantering i Biogas Östs region. 8

11 Acceptans eller motstånd? Trots att samtliga stora anläggningar i Biogas Östs region har en certifierad biogödsel är det flera som uppger att de har vissa svårigheter och som visas i Figur 5 tvingas stå för kostnaden att bli av med rötresten till lantbruket. Acceptansen och villigheten att ta emot och sprida biogödsel på åkermark skiljer sig också markant mellan olika län i Biogas Östs region. En snabb överblick över olika livsmedelsorganisationer och kvalitetssäkrande organ visar också att attityden och rekommendationerna varierar. Stora delar av livsmedelsindustrin har godkänt biogödsel som är certifierad enligt SPCR120. Undantag och restriktioner förekommer dock. Lantmännen Cerealia (en av Nordens största livsmedelsaktörer) säger ja till certifierad biogödsel förutom för vissa betesmarker, men totalstopp för biogödsel som inte certifierats. Organisationen Svenskt Sigill godkänner certifierad biogödsel under förutsättning att en kadmiumbalans genomförs hos mottagaren. Arla Foods godkänner biogödsel som innehåller substrat av känt ursprung, dit räknas dock inte matavfall från hushåll. Scan å sin sida godkänner utan restriktioner certifierad biogödsel och är mycket positiva till återföring av näringsämnen. 11 Branschorganisationen Svensk Mjölk som representerar ca 98 % av Sveriges samlade mjölkproduktion, utkom under hösten 2010 med en ny branschpolicy vad gäller återföring av restprodukter till jordbruket. Man är positiv till återföring av näringsämnen, men vill inte ta några som helst risker och godkänner därför enbart restprodukter från foder- eller livsmedelskedjan som är spårbara och säkra vad gäller smittskydd och främmande ämnen Avfall Sverige, Rapport U2010:11, Biogödselhandbok biogödsel från storskaliga biogasanläggningar 12 sida besökt

12 10

13 Projekt: InfraBiogas Öst Rapportdatum: September 2011 Författare: Jonas Forsberg Ansvarig utgivare: Energikontoret i Mälardalen AB

14