Kognitiva tillstånd frikopplade från hjärnan

Transkript

1 Filosofiska Institutionen Teoretisk Filosofi Examensarbete för kandidatexamen FTEK01 Kognitiva tillstånd frikopplade från hjärnan Johannes Hellström Handledare: Martin Jönsson

2 Innehållsföreteckning 1. Inledning 2 2. Utsträckt kognition Mental utsträckning Tetris-exemplet Kopplingsargumentet Förklaringsargumentet Inga och Otto 4 3. Kritik av utsträckt kognition Kognitionens gränser Sunt förnuft Ett kriterium för kognition Ett argument mot HEC Kopplingsfelslutet Slutsats Har det mentala sträckts ut för långt? Begränsningen av det mentala Det finns inget argument för mental utsträckning Tetris Otto och PP Bevakning av det mentalas gränser Villkoret om informationsintegration Problem som hypotesen om utsträckt kognition måste överkomma Problem med HEC Tidigare-försanthållande (eng. past-endorsement) HEC som kausal-förklarings hypotes Slutsats Försvar av utsträckt kognition Clarks försvar Gertler Coleman Weiskopf Utsträckt kognition och villkor för kognition Villkor för kognition (eng. The Mark of the Cognitive) Förklaring av villkoren Försvar av villkoren från en kognitionsvetenskaplig synpunkt Den utsträckta kognitionen (Villkor 1-3) Ägarskap (Villkor 4) Sammanfattning och avslutande reflektioner 33 1

3 1. Inledning Frågan om vad ett mentalt tillstånd är, är en fråga som diskuterats inom den västerländska filosofin sedan antiken. Frågan tog ny fart med Descartes diskussion om kropp-själproblemet, och vad som är mentalt är fortfarande en central fråga inom modern medvetandefilosofi. Mentala tillstånd inkluderar men uttöms inte av: perceptioner, sensationer, emotioner, och vad vi kallar tankar. Alla mentala tillstånd är inte medvetna. T.ex. är vi inte medvetna om varenda perception vi utsätts för. 1 Nuförtiden diskuterar man även den närbesläktade frågan om vad ett kognitivt tillstånd är och vad som kan vara kognition. Kognitiva tillstånd och processer är snarlika mentala tillstånd och processer men något snävare. De inkluderar men uttöms inte av: problemlösningar, övertygelser, informationsbearbetningar, minnesbearbetningar, perceptioner, emotioner, och språkbearbetningar. Alla kognitiva tillstånd och processer är inte medvetna utan de kan också vara omedvetna, som t.ex. problemlösning som kan ske omedvetet. Det har tidigare vidhållits att ett kognitivt tillstånd är något som bara människan kan instansiera inom gränsen av sin kropp och sitt huvud. Andy Clark och David Chalmers ger i The Extended Mind (1998) ett förslag om att kognitiva tillstånd går utöver människans gränser och att externa objekt är en del av vår kognition, som t.ex. användandet av anteckningsblock. Jag refererar till detta som hypotesen om utsträckt kognition, hädanefter HEC (eng. Hypothesis of Extended Cognition). Extern kognition går in på kognitionsvetenskapens forskning om artificiell intelligens (hädanefter A.I.). Vad är A.I. om inte ett externt system, och kan detta system ha kognitiva tillstånd? Syftet med uppsatsen är att se om det i debatten om utsträckt kognition finns stöd för att maskiner (externa objekt) kan ha kognitiva tillstånd. Avsnitt 2-4 är huvudsakligen refererande och beskriver den nuvarande diskussionen om utsträckt kognition. Avsnitt 5 är mer reflekterande och knyter den tidigare diskussionen till uppsatsfrågan. 1 Ian Ravenscroft (2005 s.1) 2

4 2. Utsträckt kognition 2.1 Mental utsträckning I artikeln The Extended Mind (1998) ställer Andy Clark och David Chalmers (hädanefter C & C) frågan: Var slutar det mentala och var börjar resten av världen? 2 Det finns två standardsvar här; de som accepterar gränsen att det som är externt från kroppen inte utgör kognition, och de som säger att kognition går utanför vår kropp till det externa via t.ex. innehållet i våra propositionella attityder. C & C föreslår ett tredje svar och en annan typ av externalism, nämligen en aktiv externalism som är baserad på den aktiva rollen det externa har för den kognitiva processen. De börjar med tre fall för att illustrera HEC: Tetris-exemplet (1) En person sitter framför en datorskärm som visar tvådimensionella geometriska former. Personen blir ombed att svara på frågor huruvida formerna kan införas i olika passformer. Personen måste vrida på formerna för att få de att passa, men får bara vrida på formerna mentalt. (2) En person sitter framför en datorskärm som i (1), men får välja att vrida formerna mentalt eller fysiskt (genom att klicka på en knapp). Vi kan anta att den fysiska rotationen går snabbare än den mentala. (3) I en cyberpunkframtid sitter en person framför en datorskärm. Personen i fråga har ett neurologiskt implantat som kan rotera formerna lika snabbt som i (2). Personen måste dock välja vilken av de interna processerna som ska användas. Personen måste alltså välja mellan implantatet eller hjärnan för mental rotation, eftersom båda processer ställer olika krav på uppmärksamhet och andra parallella hjärnaktiviteter. 3 I alla fallen ovan så utför hjärnan vissa delar, medan andra hanteras av externa medel. C & C föreslår att epistemisk handling behöver epistemisk spridning, dvs.: Paritetsprincipen (hädanefter PP, eng. parity principle): om vi möter en uppgift där en del av den externa världens funktion är en process, och om den processen hade gjorts internt i våra huvuden, då skulle vi direkt känna igen och acceptera den processen som en kognitiv process, och då är den delen av den externa världen en del av den kognitiva processen Kopplingsargumentet 2 C & C diskuterar både kognition och det mentala, jag kommer inrikta mig på kognition. 3 Ibid (1998 s. 7) 4 Ibid. s. 8 3

5 I vissa av fallen ovan så är den mänskliga organismen och den externa delen, kopplade i ett tvåvägssystem som skapar ett förenat system. Systemet kan ses som ett eget kognitivt system i sig självt. Alla komponenter i systemet spelar en aktiv kausal roll, och tillsammans styr komponenterna beteende och tänkande på samma sätt som intern kognition gör. Om vi skulle ta bort den externa delen skulle den kognitiva förmågan försvinna, precis på samma sätt som om vi skulle ta bort en del av hjärnan. Huvudtesen är att denna sort av förenat system räknas lika mycket som en kognitiv process, oavsett om processen är helt intern eller delvis extern. Ett förenat system är dock aldrig helt externt, eftersom det får hjälp av interna delar Förklaringsargumentet Accepterar vi en aktiv externalism så tillåter vi en naturligare förklaring till alla sorters handlingar. Eftersom de externa delarna är förenade med människan, har de en direkt påverkan på människan och människans beteende. Vi använder oss av externa verktyg för att hjälpa kognition, såsom papper och penna, språk, räkna fingrar osv. Kognition ses som kontinuerlig med externa processer. Om vi ser kognition som utsträckt gör vi inte bara ett terminologiskt beslut, utan det ges en avgörande skillnad på hur vi ser metodologin inom vetenskapliga undersökningar. Förklaringsmetoder som tidigare bara har passat för interna processer kan nu användas för att studera det externa, och detta kommer öka förståelsen för kognition. En viktig punkt är att alla kognitiva processer inte är medvetna för subjektet som har dem. Det är accepterat att processer utanför det medvetna utgör en grundläggande komponent av de kognitiva processerna som t.ex. återerinring, språkprocesser, problemlösning osv. Men faktumet att externa processer är externa där det medvetna är internt, ger ingen anledning för att förneka externa delar som kognitiva. Vi bör acceptera att externa delar inte bara är verktyg utan att de är en del av kognitiva processer. 6 Det externa har en extremt viktig roll för kognition, men den syn vi haft på det externa har begränsat utvecklingen av kognition. Om kognitiva processer använder sig av det externa och sträcker sig utanför vår kropp, så måste det externa inte bara vara ett verktyg för kognition utan en essentiell del. Det externa är grundläggande för att utveckla kognition, och om kognition utvecklas, så utvecklas människan som varelse. Om vi har vedertaget att kognition kan stäckas utanför kroppen, så kan vi anta att vissa kognitiva tillstånd kan använda sig av externa processer. Åtminstone kan övertygelse vara delvis uppbyggd av externa processer. I de fall där externa processer spelar en avgörande roll för att driva kognition, kommer kognition att sträckas ut till det externa. 7 C & C vill inte argumentera för vad som är standardanvändningen av övertygelse (eng. belief), utan poängen med argumentet är att uppfattningen om övertygelse bör tilläggas till att Otto har övertygelser Inga och Otto I exempel (A) ges ett internt fall av övertygelse som är inneslutet till minnet: 5 Ibid. s Ibid. s Ibid. s

6 (A) Inga hör från en vän att det finns en utställning på Moderna Museet (hädanefter MM), och bestämmer sig för att se utställningen. Hon tänker till och återerinrar att MM ligger på 53:e gatan, så hon går till 53:e gatan och går in i MM. Det står klart att Inga hade övertygelsen att MM låg på 53:e gatan och att hon hade den övertygelsen innan hon återerinrade minnet. Övertygelsen fanns i minnet där det väntade på att bli tillgängligt. 8 I kontrast till (A) så ges ett fall där övertygelse delvis är extern: (B) Otto har Alzheimers, och som många Alzheimers-patienter förlitar Otto sig på omgivningen för att strukturera sitt liv. Otto bär med sig ett anteckningsblock vart han än går. När han lär sig ny information skriver han ner det, och när han behöver minnas gammal information slår han upp den. Ottos anteckningsblock spelar samma roll som ett biologiskt minne för honom. Otto får höra om utställningen på MM och bestämmer sig för att besöka det. Han tittar i blocket efter information, och där står det att MM ligger på 53:e gatan, så han går dit och går in i MM. Otto går till 53:e gatan eftersom han ville gå till museet och han har övertygelsen att MM ligger på 53:e gatan. Precis som i (A), där övertygelsen fanns innan återerinring, är det rimligt att Otto har övertygelsen innan han rådfrågar anteckningsblocket. 9 Fallen är helt parallella, då anteckningsblocket fyller samma funktion som Ingas minne och information i blocket fyller samma funktion som information i en omedveten övertygelse. Enda skillnaden är att Ottos information är extern. Eftersom Otto bär med sig blocket och använder det på samma sätt som ett biologiskt minne så är blocket essentiellt inom alla kontexter, på samma sätt som ett biologiskt minne är essentiellt i ett vanligt liv. Så länge övertygelse och begär är karaktäriserade av deras förklarande roll, är fallen likadana. Vi förklarar Ingas handlingar med begäret att gå till museet och vi gör detsamma för Otto. I båda fallen är information tillgänglig när den behövs, både för det medvetna och för att handla efter övertygelse. Vi kan ta bort Ottos anteckningsblock och då ta bort den delen av kognition för honom, och vi kan även manipulera blocket och skriva ner falska påståenden. Vi kan argumentera att Ingas informationshämtning är mer tillförlitlig än Ottos, men Ingas minne kan bli manipulerat genom hjärntvätt eller bli opålitligt genom t.ex. skador, berusning. Det vi kan säga om Ottos anteckningsblock kan vi säga om Ingas minne. Det viktiga är att Ottos anteckningsblock är pålitligt och konstant för Otto. Blocket är kanske inte helt pålitligt men det är inte minnet heller eftersom vi kan glömma saker. Det som är essentiellt för minnet eller ett anteckningsblock är att information är tillgänglig när den behövs. 10 Anta tvillings-otto som är identisk med Otto förutom att tvilling-otto skrev att MM ligger på 51:a gatan. Tvillings-Otto är en fysisk kopia av Otto men anteckningsblocken skiljer sig åt; tvillings-otto har övertygelsen att MM ligger på 51:a gatan och Otto har övertygelsen att MM ligger på 53:e gatan. I detta fall är övertygelse inte bara internt. Detta följer Putnams och Burges slutsats av tvillingsjords-exemplet, och vi kan dra slutsatsen om att övertygelse inte enbart är internt. Det som gör att viss information ger upphov till övertygelse är inte att 8 Ibid. s Ibid. s Ibid. s

7 information är strikt intern utan att den kan vara delvis extern. Otto har samma övertygelser om påståenden baserade på information i anteckningsblocket, som Inga har för övertygelser baserade på sitt minne. Oavsett hur ska anteckningsblocket ses som en extern del av Ottos övertygelse, eftersom: (i) (ii) (iii) (iv) Anteckningsblocket är en konstant del i Ottos liv, i de fallen där information i blocket är väsentlig, så kommer Otto sällan att agera utan att kolla i blocket. Information i anteckningsblocket är tillgängligt direkt. Genom att uppsöka information i anteckningsblocket så stödjer Otto den fortsatta användningen av blocket. Att uppsöka och hålla information i blocket för sant har någon gång tidigare varit en medveten handling, och på grund av detta tidigare-försanthållande (pastendorsement) så kommer sökning och godkännande av information i blocket bli använt igen. 11 Utan tidigare-försanthållande kan Otto ha en sann övertygelse om information han aldrig varit medveten om, som t.ex. att en persons telefonnummer är 123. Otto måste någon gång hållit användandet av en telefonkatalog för sant och varit medveten om idén att personens telefonnummer är 123 för att detta ska vara en sann övertygelse. 11 Ibid. s. 14,

8 3. Kritik av utsträckt kognition 3.1 Kognitionens gränser I artiklarna Bounds of Cognition (2001) och Defending the Bounds of Cognition (2010) tar Frank Adams och Ken Aizawa (hädanefter A & A) upp fyra punkter för att förespråka hypotesen om internt bunden kognition (HEMC, eng. Hypothesis of embedded cognition), och för att ge argument mot HEC. Jag kommer bara beröra kritiken mot C & C. Punkterna är följande: 1. En diskussion om sunt förnuft för det som är kognitiva processer och det som inte är kognitiva processer. (Begränsa kognition) 2. Ett kriterium för kognition 3. Ett argument mot HEC 4. Kopplingsfelslutet A & A säger att extern kognition kan vara både en logisk och nomologisk möjlighet, men det finns inga fall för att bevisa att den faktiskt föreligger Sunt förnuft A & A tänker att vi intuitivt skulle se på kognition så här: När vi använder oss av papper och penna, använder vi en annan kognitiv förmåga än den vi använder när vi utför samma uppgift bara i huvudet. Vi använder oss t.ex. av papper och penna för att det går snabbare och är en säkrare metod för att t.ex. räkna ut något. Papper och penna är verktyg som agerar hjälpmedel för kognition. Externa objekt som papper och penna hjälper oss att kringgå och röra oss undan den relativt begränsade kognitiva kapacitet som vår hjärna har. Detta är sunt förnuft, eftersom externa objekt är inget annat än hjälpmedel för vår kognitiva kapacitet och externa objekt är inte en utsträckning av kognition. Kognition är istället begränsad till vår kropp och hjärna; kognition är intern. I de fall där vi har papper och penna eller miniräknare och andra liknande icke-kognitiva hjälpmedel, så är det sunda förnuftets syn på detta att de endast hjälper den interna kognitiva processen. Den kognitiva processen hos subjektet är alltså bundet internt. Kognition finns bara inom gränsen av kropp och hjärna. Subjektet tar hjälp av sin omgivning och därför är kognitiva processer hos subjektet beroende av sin omgivning (HEMC). 12 Begränsningen av kognition måste ske genom att hitta ett kriterium för kognition, sedan se vilka typer av processer som uppfyller detta. Genom denna metod är alla kognitiva processer vi hittar i verkligheten bundna till vår hjärna. A & A säger att: kognitiva processer är så pass 12 Adams & Aizawa (2001 s ) 7

9 annorlunda från de fysiska processer vi använder när vi använder verktyg. Vi kan inte ge ett komplett kriterium för kognition, men vi vet tillräckligt mycket om kognition för att veta att extern kognition inte kan uppfylla villkoren inom kriteriet. A & A visar detta med villkor som är nödvändiga i ett kriterium för kognition Ett kriterium för kognition A & A säger att lärande, återerinring, uppfattning och tänkande är kognitiva processer. De vill visa vilka nödvändiga villkor som krävs för att en process ska räknas som kognitiv. Villkoren är nödvändiga men inte tillräckliga för att en process ska räknas som kognitiv. Villkor 1: Kognitiva processer involverar icke-härlett innehåll. (Härlett innehåll är sådant som får sitt innehåll från bl.a. sociala konventioner. Icke-härlett innehåll är innehåll som inte är härlett från någonting annat, t.ex. innehållet i ett begrepp.) Det första nödvändiga villkoret för kognition handlar om att kognitiva tillstånd måste involvera intrinsikalt icke-härlett innehåll, t.ex. en mental representation. A & A jämför villkoret att kognition omfattar icke-härlett innehåll, med två hypoteser som är oberoende för villkor 1: (i) hypotesen om mentalt språk (eng. Languague of thought) och (ii) hypotesen om representalism. Hypotes (ii) innebär att kognition innehåller representationer som har icke-härlett innehåll, där kognition är ett system av representationer med icke-härlett innehåll. Tesen är som minst restriktiv när den bara kräver att kognition medför icke-härlett innehåll. Tesen tillåter dock inte att icke-härlett innehåll kommer från representationer som kan förstås som villkor i ett kognitivt system. Anta att det finns ett system med det intrinsikala innehållet: rosor är röda. Om innehållet skulle fördelas över hela det kognitiva tillståndet i systemet, på ett sådant sätt att inga underliggande delar skulle kunna bli tilldelade ett intrisikalt värde, då skulle inte representationer vara aktuella inom systemet. Slutligen kräver ett mentalt språk att villkor för en kognitiv begränsning har gemensamma syntaktiska och semantiska strukturer. A & A menar att dessa teser är sanna, men säger att de inte behöver använda dem i det här fallet. Allt de behöver anta är att kognition innehåller intrinsikalt ickehärlett innehåll. 14 Villkor 2: Kognitiva processer är kausalt individuerade. Det andra nödvändiga villkoret för kognition är att kognitiva processer är en naturlig sort. Att kognitiva processer är kausalt individuerade ska inte tolkas som att varje kognitiv process är ensamt kausalt individuerad, utan att kognitiva processer tillsammans bildar en naturlig sort. A & A förklarar villkoret med ett exempel från Francis Bacon: om vi ska hitta orsaken av X, så ska vi lista alla positiva instanser av ting som är X, och sen hitta det som är gemensamt för dem. Bacon använder sig av denna metod för att ta reda på vad det är som har egenskapen varmt. Han säger att solstrålar, meteoriter, lava, interna delar hos djur osv. är varma. Han drar slutsatsen att det som är gemensamt för dessa är att de har en hög molekylär vibration, och att intensiteten av värme hos ett objekt är intensiteten av vibrationen. Empirisk fakta visar oss 13 Ibid. s Ibid. s

10 dock att objekt som verkar vara varma, eller producerar sensationen av värme, inte bildar en naturlig sort. Solens strålar, meteoriter, friktion, kroppsvärme osv. har ingen gemensam orsak, eftersom de inte är kausalt individuerade. Kognition ska därför ses som andra naturliga domäner, dvs. kognition måste alltså avskiljas från sina underliggande kausala processer. 15 A & A säger att kognition ska avskiljas från sina underliggande kausala processer gällande både intern och extern kognition. Fenomenen skiljer sig åt så pass mycket att de inte bildar samma naturliga sort. När vi använder oss av externa objekt tillsammans med interna processer, så kan vi inte samla dem under samma kognitionsvetenskap. Detta är pga. mångtydligheten hos objekten. 16 Kognition som behandlar olika processer som innehåller icke-härleda representationer är en naturlig teori om kognition. Representationer i en språklig process behandlas annorlunda än representationer i en visuell process. A & A säger också att ingenting inom deras kriterium för kognition säger var kognition finns i rummet (rumslig bestämd plats). Ingenting i definitionen av icke-härleda representationer kräver att de enbart finns i hjärnan. Det är en fullt logisk möjlighet att det kan finnas externa kognitiva processer, men när man ser på de processer som innehåller icke-härleda representationer, så verkar dessa processer exklusivt inträffas internt Ett argument mot HEC. A & A börjar med Clark & Chalmers Tetris-exempel. Hur mycket kognition finns i dessa fall? C & C föreslår att alla fallen är lika, och att det inte finns några principiella skillnader mellan fallen. Fall (3) med det neourologiska implantatet är på samma nivå som (1). Fall (2) med knappen är samma sorts beräknings-maskin som fall (3), där kognitionen är fördelad mellan subjektet och maskinen istället för att vara helt internt. Om rotationen i fall (3) är kognitiv, hur kan vi då räkna fall (2) som fundamentalt olik? 18 A & A motsätter att Tetris-exemplet inte skulle ha några principiella skillnader och använder sig av villkoren för ett kriterium för kognition för att motbevisa argumentet. Enligt A & A är kognitiva processer involverade i alla fallen men på olika sätt. (1) och (2) skiljer sig åt på vilket sätt de använder icke-härleda representationer och vilka processer som används, eftersom (2) egentligen inte är ett fall av extern kognition. De visar detta med: (i) (ii) Avsaknad av icke-härleda representationer. I fall (1) antas subjektet använda mentala representationer av blocken och deras rotation på skärmen inom subjektets kognitiva process. I fall (2) blir blocken fysiskt roterade genom att klicka på en knapp. Detta är inte representation, varken härlett eller icke-härlett. De representerar inte block som ska passa, utan de är block som ska passa. Skillnaden i processerna mellan fallen. Processen av att fysiskt rotera bilden på 15 Ibid. s Ibid. s , Ibid. s Clarks & Chalmers (1998 s. 1) 9

11 skärmen genom att klicka på en knapp fall (2), så antas det att fallet innehåller samma process som en intern kognitiv process. Att trycka på knappen skickar en elektrisk laddning som ändrar pixlarna som formar bilden på skärmen. En sådan kausal process kan dock inte vara densamma som en kognitiv process, eller densamma som en kausal process i hjärnan. Vi har även skillnader i fall (2) där subjektet måste välja mellan metoderna att mentalt eller fysiskt rotera blocken. I fall (3) gör C & C skillnaden mellan fall (1) och (2) ännu oklarare, enligt A & A. Detta gör C & C genom att specificera platsen för icke-härleda representationer och naturen av processen i fall (3). C & C kan kombinera (3) med (1) eller (3) med (2) men de kan inte kombinera (3) med både (1) och (2). Alltså är deras argument om att det inte finns några principiella skillnader inte kompatibelt med de villkoren som getts för kognitiva processer. 19 A & A framför ytterliga motargument för teorin om utsträckt kognition Kopplingsfelslutet Enligt A & A påstår HEC-teoretiker att det som är viktigt är att externa objekt måste vara kopplade till en biologisk kognitiv agent. När HEC-teoretiker påstår att ett objekt är kopplat till en agent utför de kopplingsfelslutet. Felslutet uppstår genom verkliga eller påhittade exempel, där externa objekt eller externa processer är kopplade till en biologisk kognitiv agent. Från detta dras slutsatsen att det externa utgör en del av agentens kognitiva process. Kopplingsrelationer är distinkta från konstituerande (eng. constituitve) relationer, dvs. skapade relationer. Om vi är kopplade till ett anteckningsblock på sådant sätt att det alltid är tillgängligt (när det behövs), och vi använder det frekvent och vi har förtroende för information i blocket, så är blocket en del av vårt minne. Faktumet är att ett objekt eller en process X som är kopplad till ett objekt eller en process Y inte leder till att X utgör en del av Y. Det räcker alltså inte att säga att ett objekt eller en process är kopplat till en kognitiv agent. En process som är kausalt kopplad till omgivningen är inte nödvändigtvis utsträckt till omgivningen. A & A tar ett exempel med en bimetallisk remsa som expanderar i en termostat. Denna process är kausalt kopplad till något som justerar temperaturen. Expansionen av bimetallen blir inte en process som sträcks ut i hela termostatens system. Expansionen är begränsad till bimetallen. Detta innebär att processen P aktivt kan interagera med dess omgivning, men detta innebär inte att P sträcks ut till dess omgivning. 20 Vidare så menar A & A att interna kognitiva processer medför icke-härleda mentala representationer. Externa processer som att rotera block, och att skriva på papper, medför inte icke-härleda mentala representationer. De kausala processerna i hjärnan är inte identiska med externa processer. Ta t.ex. elektroniska apparater, DVD/CD-spelare, Mp3:er, TV, AM radio, mobiltelefoner; dessa betraktar vi som informationsprocesser. Dessa processer är olika från de 19 Adams & Aizawa (2001 s ) 20 Adams & Aizawa (2010 s ) 10

12 som finns i hjärnan. Informationsprocesser i hjärnan tillåter oss att utföra uppgifter som objekt inte kan göra, t.ex. språkprocesser, ansiktsigenkänning och köra bil. Skillnaderna mellan kapacitet i hjärnan och DVD-spelarens informationsprocesser är en del av varför vi inte kan spela en DVD i hjärnan. Det är dessa skillnader som ger stöd till att interna kognitiva processer skiljer sig markant från externa processer. Processerna är helt enkelt kausallt distinkta, och går inte att förena. 21 A & A säger att kopplingsargumentet lägger fram betydelsen som ett kriterium för kognition har för kognitiv begränsning. Enligt A & A så har C & C en enkel syn på kognition; om allting som är kausalt kopplat till en kognitiv process är en del av den kognitiva processen, så kan det betyda att kognition kan finnas i allting. Detta kallas för "problemet om kognitiv uppsvällning" (eng. Cognitive bloat). Det sunda förnuftets syn på begränsningen för kognition, är att kognition enbart är intern Slutsats: Begränsningen för kognition i hjälpmedelsanvändning bevisas när vi undersöker vad som skiljer kognition och icke-kognition. Vad som exakt utgör ett kriterium för kognition är ännu odefinierat, men vi vet tillräckligt mycket om detta kriterium för att se att kognitiva processer är internt bundna processer. Det som är ansvarigt för icke-härleda representationer kommer bara finnas i hjärnan. Dessutom visar de processer som sker internt liknelser med varandra. Dessa liknelser skulle inte finnas om hjärnan var kopplad till externa objekt Har det mentala sträckts ut för långt? I artikeln Overextending the Mind? (2007) förnekar Brie Gertler att vissa delvis externa tillstånd och processer är mentala. Gertler argumenterar för sin tes genom en position som hon tilldelar C & C: stående övertygelser (eng. Standing beliefs) kan till viss del bestå av externa strukturer. Stående övertygelser kontrasteras mot aktiva övertygelser (eng. occurent beliefs) vilket är en övertygelse vi har just nu. Vi har t.ex. en stående övertygelse om att dinosaurier fanns, men när vi tänker på dinosaurier så blir den övertygelsen aktiv. Enligt Gertler finns det två konsekvenser med slutsatsen som C & C ger; att det mentala skulle sträcka ut sig till det externa: den första konsekvensen handlar om att introspektion skulle begränsas. Enligt Gertler kan ett subjekt få reda på sina egna övertygelser, begär och önskningar genom att använda sig av en metod som endast är tillgänglig för subjektet själv. Ingen annan kan använda samma metod för att bestämma subjektets övertygelser. Gertler använder termen introspektion för att referera till denna metod. Det är en nödvändigtvis första persons-metod; den avslöjar subjektets egna övertygelser, men ingen annans. Påståendet om introspektion är att bara vi själva har ett unikt sätt för att bestämma våra egna övertygelser. 21 Ibid. s Adams & Aizawa (2001 s ) 23 Ibid. s

13 Enligt C & C består information i Ottos anteckningsblock delvis av Ottos stående övertygelser. Kan Otto använda sig av introspektion för att bestämma sina övertygelser, dvs. kan Otto identifiera övertygelser i blocket via en metod som bara är tillgänglig honom? Gertler håller vid att Otto inte kan använda sig av introspektion. När Otto undersöker vad han tror om ett visst ämne så kollar han upp det i blocket. När Otto t.ex. undrar var MM ligger så kollar han i blocket och drar slutsatsen: jag tror att MM ligger på 53:e gatan. Om Otto skulle kunna använda sig av introspektion så skulle Otto behöva en unik tillgång till blocket, eller att blocket spelade en relevant roll för Ottos kognitiva struktur. Det är dock svårt att se hur tillgången skulle vara unik, eftersom tillgången är extern från Otto, alltså kan vem som helst undersöka Ottos övertygelse. Ett annat påstående som belyser detta är C & C:s påstående Hos ett par som är extremt beroende av varandra, så är det möjligt att den ena partnerns övertygelser kommer att spela samma roll för den andra på samma sätt som anteckningsblocket spelar för Otto. Ens övertygelser kan vara införlivade hos ens sekreterare, bekanta, eller liknande. Från detta ger Gertler ett exempel för att visa avsaknaden av unik första persons-tillgång: 24 Anta att Amanda som är en väldigt glömsk chef. Amanda använder sig av sin assistent Fred för att komma ihåg sitt dagliga schema. Fred vet att Amanda har ett möte klockan två på måndag, och lagrar information för Amanda. Denna information spelar en viktig roll i Amandas kognitiva struktur och den uppfyller C & C:s krav för att information ska räknas som Amandas egna. Den är lättillgänglig, automatiskt förespråkad av henne osv. Amanda undrar över sin övertygelse angående måndagens schema, och för att bestämma övertygelsen kollar hon med Fred och ser vad han tror om måndagens schema. Processen som Fred använder för att bestämma Amandas övertygelse om måndagens schema är samma process som Amanda använder. Om vi ser det som att Fred lagrar Amandas stående övertygelser kommer Fred undersöka och bestämma Amandas övertygelse genom att undersöka sina egna övertygelser. Amandas tillgång till övertygelserna och faktumet att hon har dessa övertygelser sker genom samma metod som är tillgängliga för Fred. Amanda kan alltså inte ha en unik första persons-metod för att bestämma sina egna övertygelser. C & C kan acceptera detta, och de kan tillåta att vi har en unik första persons-tillgång till enbart aktiva erfarenheter och tankar. De kan enkelt tillåta att utsträckta tillstånd som t.ex. stående övertygelser inte är möjliga för introspektion. Om vi bara kan erhålla introspektion till interna delar av det mentala, varför ska vi då räkna in externa delar som något mentalt? 25 Den andra konsekvensen handlar om att handlingar skulle förökas (eng. a profileration of actions). Detta är konsekvensen av C & C:s påstående att utsträckta tillstånd räknas som mentala tillstånd och att de spelar en viktig roll för att skapa handlingar. Det räcker alltså att visa subjektets stående övertygelser och begär för att förklara deras handling. Gertler visar hur konsekvensen uppstår genom ett exempel: 24 Ibid. s , C & C s Ibid. s

14 Anta att Otto istället för ett anteckningsblock använder en robot för att lagra information. Anta också att Otto kan tilldela begär och önskningar till roboten. Han kan t.ex. tilldela roboten sitt begär för att baka bananbröd på tisdag, till vilket det behövs bananer, och övertygelsen att närbutiken är ett bra ställe att införskaffa bananer osv. Otto tillåter också att roboten utför visa kognitiva processer för honom, som planering av handlingar baserat på information som roboten har. När organismen Otto sover, så inser maskinen att det bästa sättet för att uppfylla begäret om bananbröd, är att gå till affären, köpa ingredienserna och att baka brödet, och gör just detta. Men bakade Otto brödet? Det verkar som om C & C måste acceptera detta, för C & C håller vid att vi kan utvidga oss själva. Alltså är roboten en utvidgning av Otto och bakandet är Ottos egen handling. Så länge handlingen inte behöver förklaras genom aktiva eller medvetna övertygelser och begär så är handlingen Ottos egen, eftersom C & C håller vid att icke-aktiva och omedvetna övertygelser och begär räcker för att förklara en handling. Om bakningen är Ottos handling finns det ingen begränsning för hur många handlingar en person skulle kunna göra. Tänk om Otto hade en armé av robotar de skulle kunna göra alla handlingar som Otto någonsin vill. Visserligen skulle vi kunna tilldela en gräns för subjektets handling som enbart innehåller organismens aktiva övertygelser och medvetenhet, men detta vore ad hoc. Det som skiljer mentala tillstånd från icke-mentala, är att mentala tillstånd bidrar till riktiga avsedda handlingar. Om vi skulle förneka bakandet som Ottos handling, så måste vi acceptera att roboten och dess processer inte är mentala akter Begränsningen av det mentala Gertler återskapar Otto-exemplet och undersöker premiss 1-7. Hon argumenterar att vi måste förneka en av premisserna för att inte konsekvenserna av stående övertygelser och omedvetna kognitiva processer ska uppstå. (1) Det som gör att information räknas som en stående övertygelse är rollen som information har. (2) Information i anteckningsblocket spelar samma roll som information i en vanlig ickeaktiv övertygelse (3) Information i blocket räknas som stående övertygelse. (4) Ottos stående övertygelse är en del av Ottos mentala system. (5) Information i blocket är en del av Ottos mentala akter. (6) Blocket befinner sig utanför Otto, i den externa världen. (7) Det mentala sträcker ut sig till det externa. 27 Gertler kommer fram till att vi bör förkasta premiss 4, dvs. att Ottos stående övertygelser är en del av Ottos psyke (eng. mind). Vad är en övertygelse om inte ett mentalt tillstånd, och 26 Ibid. s Gertler (2007 s ) 13

15 vad är ett mentalt tillstånd om inte en del av psyket? Om vi ska undvika båda konsekvenser ska vi då förneka att stående övertygelser är en del av psyket? C & C ger visserligen lockande argument för stående övertygelser: (a) Om stående övertygelser är en del av det mentala, kan det mentala bli oändligt utsträckt; till anteckningsblock, datorer och andra människor. (b) Om omedvetna kognitiva processer är en del av psyket, kan psyket bli oändligt utsträckt. Argumenten ger de konsekvenser Gertler tagit upp. Den bästa lösningen är att förkasta premiss (4) och hålla vid att interna stående övertygelser, och omedvetna kognitiva processer inte är en del av psyket. Vi bör istället acceptera och hålla vid att mentala tillstånd endast är tillstånd som är aktiva och medvetna. Ottos och Ingas museibesök skulle förklaras med minnets och blockets aktiva övertygelse om MM:s adress, samt deras begär att gå till MM, istället för ett icke-aktivt omedvetet tillstånd. C & C argumenterar att detta skulle förminska subjektets psykologiska kontinuitet till en samling av aktiva tillstånd. Stående övertygelser måste räknas som mentala om handlingar och andra medvetna mentala tillstånd inte ska ses som slumpmässigt relaterade. Gertler menar att den psykologiska kontinuiteten kan behållas trots förnekandet av icke-aktiva tillstånd. Kontinuiteten behålls genom att vi visar konstanta övertygelser och begär som är kausalt bindande till aktiva tillstånd. Gertler tar upp detta i ett exempel: En bilfabrik som vi kallar Fabrik A producerar olika bilmodeller. Bilarna är stämplade med Fabrikens A, och de delar en gemensam egenskap som reflekterar deras ursprung. Oavsett om bilarna saknar ett gemensamt märke, så är de fortfarande förenade genom det kausala utförandet av klassen Produkt av Fabrik A. Fabrikens kausala kontinuitet ger grunden för det kausala utförandet av klassen. De är produkter av samma orsak. Anta att det finns en maskin som producerar bromsklossar för bilarna. Maskinen försämrar tryckandet av bromsklossar vid varje ny tryckning (bromsklossarna blir mindre runda). Även om maskinen inte tillhör Produkt av Fabrik A är bilarna fortfarande del av klassen trots försämringen, då de är kausalt förenade som Produkt av Fabrik A. Produkterna i fabriken har likheter även om maskinen inte ingår i Produkt av Fabrik A. Vi kan alltså se att de aktiva medvetna tillstånden är de enda som är mentala, och de icke-aktiva och omedvetna spelar endast en kausal roll för att förena tillstånden. Från konsekvenserna, förnekandet av (4) och C & C:s påstående När det kommer till övertygelse, så finns det ingenting speciellt med hjärna och kropp så drar Gertler slutsatsen att stående övertygelser och omedvetna kognitiva processer inte är mentala Det finns inget argument för mental utsträckning 28 Ibid. s. 198,

16 I artikeln There is no argument that the Mind Extends (2011) påstår Sam Coleman att C & C:s artikel inte innehåller några argument för HEC. Denna artikel saknar argument eftersom Tetris-exemplet inte är ett fall av HEC och att paritetsprinciper som PP är för enkla att konstruera och på så sätt är inte Otto-exemplet ett argument för HEC. Coleman börjar med att undersöka Tetris-exemplet Tetris Enligt Coleman är den mentala rotationen av blocken i Tetris en process som är en intern medveten själv-representation av spelet. Subjektet måste hålla representationen i sitt huvud; subjektet visualiserar Tetris-blocken för att kunna identifiera dem, och sedan se var de passar samt placera dem på plats. Men när vi spelar Tetris på ett Gameboy är inte skärmen en representation som spelaren märker direkt, och spelaren är inte direkt medveten om Tetrisrepresentationen på skärmen. Representationen på skärmen är en sak, och spelarens medvetna representation en helt annan. Tilläger vi PP så kan inte Tetris-exemplet vara ett argument för HEC, eftersom det saknas ett externt tillstånd. Om någonting likt ett Gameboy skulle vara i Tetris-spelarens huvud skulle detta inte skapa en kognitiv/mental process. Alltså kan inte den externa processen i Tetris-exemplet vara en process som uppfyller PP. Genom PP kan alltså HEC inte använda sig av Tetris-exemplet Otto och PP Coleman går vidare till Otto-exemplet och påstår att konsekvensen av C & C:s användning av Otto-exemplet är att paritetsprinciper är för enkla att konstruera. Coleman ger en motsatt princip: PP*: Om vi möter en uppgift där en del av den interna hjärnans funktion är en process, och om den processen hade gjorts externt, då skulle vi inte ha några tvivel för att förneka den processen som en kognitiv/mental process, då är den delen av hjärnan just då inte en del av den kognitiva/mentala processen. Resultatet av PP* är det motsatta av PP. Principen som Coleman ger leder till att stående övertygelser som är lagrade internt inte kan vara en del av subjektets kognitiva/mentala processer, eftersom vi inte kan se extern information som en del av subjektets kognitiva/mentala processer. Psyket blir reducerat ner till aktiva medvetna tillstånd (likt Gertlers tes). Vi har alltså två paritetsprinciper som leder till motsatt effekt. Den ena leder till vad Coleman kallar extrem externalism; alla externa processer som uppfyller PP räknas som kognitiva/mentala. Den andra leder till extrem internalism; alla stående processer räknas inte som kognitiva/mentala. Coleman påstår att vilken paritetsprincip vi accepterar är vid första anblick (prima facie) bestämt. Han stöder detta med: 29 Coleman (2011 s ) Colemans användning, distinktionen mellan kognitivt/mentalt är inte relevant för Colemans kritik 15

17 PP2: Om vi konfronteras med två motsatta första ordningens-paritetsprinciper, så kan båda principerna ge samma stöd. Båda kan ge samma substantiella men icke-självklara slutsatser, så vi kan inte prima facie välja mellan dem. Ska vi förespråka om internalism eller externalism genom paritetsprinciper så kan vi inte göra det genom en sådan princip eftersom båda leder till extrema slutsatser. Om vi är HEMCteoretiker så hålls vi fast till PP* men reducerar ner psyket till att bara vara aktiva medvetna tillstånd. Om vi är HEC-teoretiker så hålls vi fast till PP, men expanderar psyket till alla externa tillstånd som uppfyller principen. Det måste alltså finnas andra skäl för att förespråka den ena principen framför den andra Bevakning av det mentalas gränser I artikeln Patrolling the Mind s Boundaries (2008) hävdar Daniel A. Weiskopf, att extern kognition är en möjlighet, men att det inte existerar just nu. Wieskopf argumenterar att genuina övertygelser som sker inom ett normalt biologiskt system är informationsmässigt integrerade (hädanefter II, eng. informationally integrated) med varandra. De är känsliga för förändring i personens övergripande övertygelsesystem. Externa tillstånd misslyckas att uppfylla denna centrala funktionella egenskap hos övertygelser, och på så sätt misslyckas de externa tillstånden med att vara mentala tillstånd Villkoret om informationsintegration Egenskaper hos övertygelser är känsliga för den förändringen som sker inom subjektets mentala system. De är II med andra övertygelser och information inom övertygelsen förändras när ny information och nya övertygelser ges. T.ex. övertygelsen MM ligger på 53:e gatan och den nya övertygelsen MM revs. På detta sätt är övertygelser II inom subjektets mentala system. Weiskopf kritiserar påståendet att övertygelser kan finnas externt. För att en övertygelse ska räknas som en genuin övertygelse måste den vara en del i ett system av tillstånd. Detta system använder II bearbetning och uppdaterar automatiskt övertygelser inom det mentala systemet hos subjektet. Weiskopf ger ett exempel för att belysa detta: Anta två fall av mentala tillstånd: (1) Övertygelsen om någons civilstånd-status (2) Övertygelsen om någons adress. Det finns en viss relation mellan (1) och (2). Det är rimligt för oss om vi har övertygelsen att John och Mary är gifta, så har vi den medförda övertygelsen att de bor på samma adress. Om de skiljer sig kommer vår övertygelse att ändras till att åtminstone en av dem har en annan adress. 30 Ibid. s Coleman ger dock inget annat skäl 16

18 Weiskopf påstår att externa strukturer misslyckas med att ha II övertygelser och ger ett exempel: Anta Waldo som lider av en mildare grad av Alzheimers än Otto. Waldo är medveten om sin minnesförlust och skriver ner viss information i ett anteckningsblock. Han skriver inte ner all information eftersom han försöker minnas denna och lagrar den i sitt biologiska minne. Anta att Waldo tror att han glömmer adressen till (MM) och skriver ner MM ligger på 53:e gatan i blocket. Weiskopf argumenterar att ett normalt subjekt som har övertygelsen t1; MM ligger på 53:e gatan, kommer ändra den övertygelsen när subjektet blir presenterad för ny information i övertygelsen t2: MM revs. Att få ny relevant information orsakar automatiskt omedvetna förändringar för relaterade övertygelser hos subjektets mentala system. Övertygelser har kort sagt en tendens att ändras när ny information ges. Vissa av Waldos övertygelser uppdateras dock inte så. Övertygelser som är lagrade externt kan inte bli automatiskt och omedvetet uppdaterade när ny information ges om MM. Om Waldo har lagrat övertygelsen MM gör bra kaffe internt, så kommer Waldo inte ha den övertygelsen när t2 ges. Anteckningen om MM gör bra kaffe kommer inte bli förändrad på samma sätt som den interna övertygelsen. Exemplet illustrerar att övertygelser är lagrade som delar i ett system som aktivt förmedlar förändringar till andra delar av systemet. Att skapa ett externt system som gör detta inom rimlig tid verkar problematiskt. 31 Weiskopf går vidare i diskussionen och ger ett exempel med en helt extern lagrad övertygelse: Anta att Otto har skrivit ner information om MM:s adress på sidan 10 i anteckningsblocket och information om MM:s rivande på sidan 20. Kommer tillstånden att räknas som Ottos övertygelser? Med största sannolikhet så kommer de inte göra det, eftersom det inte finns någon god anledning för att tro att tillstånden är likadana som ett internt. Övertygelsen på sidan 10 kommer inte bli automatiskt uppdaterad av information på sidan 20. Om vi antar att de externa tillstånden räknas som Ottos övertygelse, så måste vi acceptera att Otto har både övertygelsen på s. 10 och s. 20, men att de inte förändrar varandra. I detta fall där vi har externa tillstånd och vill acceptera tillstånden som genuin övertygelse, verkar tillstånden motsätta varandra och systemet är alltså inkonsekvent. Desto större ett system av externt lagrad information är, desto mer osannolikt är det att en person kommer ihåg information som finns i systemet. På en enda sida i ett anteckningsblock är det svårt att missa relevant information, men i ett helt block, eller i en dator är det betydligt enklare att missa information pga. storleken av systemet. Vi kan helt enkelt inte komma ihåg var relevant information är. Ett större system är dock nyttigare än ett mindre, eftersom systemet kan innehålla betydligt mer information än t.ex. en enda sida i ett anteckningsblock. Om vi ska ses som kognitivt kopplade till en informationskälla som uppdaterar och lagrar övertygelser, så håller ett större system mer information. Ju större systemet är ju mindre ordning finns för var relevant information befinner sig inom systemet. Weiskopf poängterar att vi kan föreställa oss system som uppdaterar relevant information när ny information ges: 31 Weiskopf (2008 s ) Weiskopf påstår att det är ett av de större problemen för A.I 17

19 Anta att Waldo skriver in ny information i anteckningsblocket, medan han gör detta så kollar han igenom varje sida för att ta bort inkonsekvenser, och ändrar gammal information baserat på ny information. Detta skulle vara ett medvetet och krävande tillvägagångssätt för att uppdatera systemet. Varför göra detta när interna kognitiva system redan gör detta för oss, omedvetet och utan möda? Systemet skulle visserligen vara II och övertygelserna inom systemet skulle vara genuina övertygelser, men sådana system är högst osannolika och utsträckt kognition inom sådana system är också osannolikt. Utsträckt kognition är en möjlighet men är inte en verklighet just nu. På detta sätt faller alltså HEC-teoretikers påstående: att extern kognition är en verklighet. Vi kan anta Wanda, som har ett elektroniskt minnesimplantat. Implantatet är kopplat till Wandas hjärna, och är integrerat helt och hållet med Wandas kognitiva system. Implantatet uppfyller exakt samma funktion som interna kognitiva processer, och lagrar information på samma sätt som Wandas hjärna. Information i implantatet är också kontinuerligt kopplat till Wandas biologiska minne, men implantatssystemet är trots allt externt. Sådana system är inte tillgängliga och kanske aldrig blir det. Weiskopf säger att sådana system skulle vara mycket bättre än vad Ottos anteckningsblock är, eftersom implantatet och övertygelserna inom systemet är aktivt funktionellt integrerade med resten av Wandas kognitiva system. Inget nuvarande system uppfyller dock villkoret av att vara II Problem som hypotesen om utsträckt kognition måste överkomma I artikeln Challenges to the Hypotheses Extended Cognition (2004) ställer Robert D. Rupert frågan varför kognitionsvetenskapen ska anamma HEC. För att HEC skall anammas inom kognitionsvetenskap behöver hypotesen överkomma vissa problem, där det första är sunt förnuft. HEC medför motsägande attribut till övertygelse eftersom attributen är motsägande, enligt en sunda förnuftets syn på övertygelser. HECteoretiker har tagit en naturalistisk ståndpunkt för att svara på detta, eftersom HEC inte behöver svara på sunda förnuftets syn då HEC ges som ett teoretiskt påstående för kognitionsvetenskap. Det vi behöver för att acceptera och anamma HEC är istället empirisk forskning som stödjer HEC. Rupert applicerar HEC enbart på individuella subjekt för att ge hypotesen en så stark position som möjligt. 33 I kontrast till HEC har vi HEMC. Från HEMC kan vi dra slutledningen till HEC; om kognitiva processer hos subjektet är beroende av omgivningen så är de externa delarna (av processen) en del av kognitiva processer. Varför inte anta att externa delar finns i kognitiva processer? De interna kognitiva processerna och de externa delarna utgör båda en aktiv roll för kognition hos subjektet, eftersom processerna interagerar med varandra ofta, så bör vi se de som ett sammanbundet kognitivt system. Räcker HEMC för att förklara kognitiva fenomen, eller ger HEC bättre förklaring? Om HEC inte ger en bättre förklaring, så ska vi istället förespråka och stödja kognitionsvetenskap på 32 Ibid. s Rupert (2004 s ) 18

20 HEMC. Varför HEMC verkar sluta sig till HEC är för att vi inte kan förklara mänsklig kognition till fullo om vi inte beaktar kontexten som innehåller intern kognition Problem med HEC Tidigare försanthållande (eng. past-endorsement) Rupert påstår att HEC bör hålla fast vid villkor (iv) från Otto-exemplet: att uppsöka och hålla information i blocket för sant har någon gång tidigare varit en medveten handling, och på grund av detta tidigare-försanthållande (past-endorsement) så kommer sökning och godkännande av information i blocket bli använt igen. 35. De tre andra villkoren kan enkelt bli uppfyllda, håller HEC dock fast vid villkor (iv) görs HEC svagare eftersom villkor (iv) försvagar motivationen för HEC. Vi kan se detta tydligt i följande exempel: I det moderna samhället har vi mobiltelefoner och tillgång till telefonkataloger i mobilen. De tre första villkoren blir uppfyllda av alla människor (inkl. Otto) som har en mobil och tillgång till en telefonkatalog i mobilen (t.ex. Eniro/Hitta). Alla dessa människor har sann övertygelse över numren som är listade i katalogen. Katalogen är konstant i Ottos liv, den är lätt tillgänglig, och när information är relevant hjälper den Ottos beteende, och Otto accepterar automatiskt information angående numren som katalogen ger till honom. Det är dock orimligt att Otto skulle ha övertygelse om alla telefonnummer som finns tillgängliga i katalogen. Om vi räknar telefonnumren som övertygelser skulle detta gå emot standardanvändningen av övertygelse. Givet en standardanvändning av övertygelser kan vi inte erkänna att Otto har övertygelse om numren. Alltså verkar villkor (iv) passande. Om vi slumpmässigt väljer en person som är listad i katalogen med telefonnumret 123 kan vi anta att Otto aldrig haft den medvetna idén att personens nummer är 123. Villkor (iv) gör att HEC-teoretiker slipper erkänna att Otto har en sann övertygelse att den personens telefonnummer är 123. Utan villkoret måste vi acceptera att Otto har övertygelse om numren. Dock finns det två punkter som talar emot acceptansen av villkor (iv) för HEC-teoretiker. C & C ger den första punkten: en person kan ha vanliga interna övertygelser genom processer som personen är omedveten om; det skulle göra villkor (iv) nödvändigt för utsträckt kognition. Den andra punkten är att villkor (iv) försvagar vad det faktiskt ska göra. Accepterar man den teoretiska implikationen av HEC: att det inte skulle finnas god anledning för att tilldela speciell status (privilegium) för gränsen mellan externt (omgivningen) och internt (organismen). Om en utsträckt övertygelse kräver ett medveten tidigare- försanthållande för att räknas som en riktig övertygelse, och att tidigare- försanthållande är en intern process så är subjektet privilegierad trots allt. Om subjektets innehåll i sitt externa minne eller i sina övertygelser måste hållits försant av det interna är det svårt att motivera varför vi skulle använda HEC över HEMC. Då finns det mindre anledning att se externa objekt som något annat än hjälpmedel som används av kognitionen, istället för att inkluderas inom kognition HEC som kausal-förklarings- hypotes 34 Ibid. s Ibid. s. 14, Ibid. s