Tillägg till Kort-kompendium i Träningslära TEKNIK/MOTORIK (Johnny Nilsson)

Transkript

1 1 Tillägg till Kort-kompendium i Träningslära TEKNIK/MOTORIK (Johnny Nilsson) Motoriskt lärande Inom motoriken är en av de centrala målsättningarna att utveckla teknik för olika rörelsefunktioner. Motoriskt lärande är således en av huvudmålsättningarna. Vad är då motoriskt lärande? Kortfattat kan man säga att det innebär en förändring i förmågan att utföra en rörelse med en given grad av skicklighet och som är en relativt permanent prestationsförbättring som ett resultat av praktisk träning. Typiska uttryck för motoriskt lärande är: - Prestationsförbättring (förbättring i motoriskt utförande) - Rörelsekonsistens (rörelsen kan upprepas med rörelselikhet) - Rörelsestabilitet mot störningar - Anpassningsbarhet till kontextvariation - Minskat behov av uppmärksamhet i rörelseutförande. Utvecklingen av motoriken vid lärande uppvisar normalt olika förlopp. Det är dock inte nödvändigtvis så att inlärningen uppvisar ett linjärt förlopp (Bryan & Harter 1897). Ibland uppstår även s k inlärningsplatåer d v s prestationen uppvisar ingen förbättring trots bibehållen träning (Franks & Wilberg 1984). Nedan redovisas några begrepp som är vanligt förekommande vid motoriskt lärande. Retention = Kvarliggande motorisk förmåga en given tid efter genomförd motorisk träning. Transfer of learning = Överföring från en tidigare inlärd rörelse till en ny dito eller erfarenhet från tidigare kontext som kan användas i ny dito (positiv transfer). Negativ transfer = När tidigare inlärt rörelse försvårar inlärning av ny dito. Bilateral transfer = När exempelvis inlärning av en rörelse med vänster arm ger överföring till höger arm med vilken rörelsen inte tränats. Inlärningsteorier Här presenteras kort inlärningsmodellen som utvecklades av Fitts & Posner (1967), vilken bygger på tre nivåer (andra inlärningsmodeller förekommer). Nivå 1 - Den kognitiva nivån som huvudsakligen innebär mycket tänkande och riktad uppmärksamhet vid problemlösning i organisering av hur rörelsen skall utföras.

2 2 Nivå 2 - Den associativa nivån. En mellannivå där mängden tänkande minskar kring organisering av tekniken i en rörelse och mer fokus ligger på transfer av tidigare rörelseerfarenheter. På denna nivå har tekniken förbättrats signifikant. Nivå 3 - Autonoma nivån. Rörelsetekniken kan utföras skickligt med en hög grad av automatik med medveten uppmärksamhet endast på delar av teknikutförandet. Efter flera års medveten och målinriktad träning kan expertnivån uppnås (Ericsson 1996). Denna kännetecknas, utöver en utsökt teknik, av en hög grad av organisering av rörelseteknik erfarenhet och effektivare målinriktad informationssökning. Instruktion vid effektivt lärande En mycket vanlig metod vid lärande är att personen som skall lära sig något observerar en annan person demonstrera rörelsen (observational learning). Denna grundläggande metod har genom erfarenhet visat sig fungera men kan på olika sätt modifieras och anpassas i olika aspekter för att göras optimal för inlärning i olika givna situationer. Nedan redovisas olika aspekter på effektivt lärande: Det finns starkt vetenskapligt stöd för att en typisk person som genom visuell observation av rörelsedemonstrationer uppfattar stabila koordinativa mönster i enkla och komplexa rörelser och kan lära sig en rörelse med hjälp av detta (se exempelvis Ashford, Bennett & Davids 2006 samt Horn & Williams 2004). Att se exempelvis en hel kropp röra sig under instruktion och endast se vissa detaljer av helheten verkar vara tillräckligt för att uppfatta tekniken i en rörelse men även skillnaden mellan olika rörelseutföranden. Observation av ett rörelseutförande före egen teknikträning har även visat sig påverka teknikutveckling så att nyckeldeltekniker i alpin rörelseteknik uppträder tidigare än om ingen demonstration erhölls (Schoefelder-Zohdi 1992). Det är också intressant att notera att demonstration av effekten av ett korrekt rörelseutförande hos en person under teknikträning också underlättar inlärningen. Det finns också indikationer på att nybörjare kan vara hjälpta i sin teknikutveckling av en rörelse genom att studera andra nybörjare utföra densamma (Magill & Anderson 2014). Ovan har flera exempel visat på betydelsen av att demonstrera rörelseutförande innan teknikträningen börjat. Det är också viktigt att vara medveten om att fortsätta demonstrera rörelsen för den som lär sig när det behövs.

3 3 Ovan beskrivs den visuella observationens betydelse för teknikinlärning och betydelsen av att rikta uppmärksamheten mot relevanta delar av det som skall läras in. Det bör dock konstateras att även verbala instruktioner och indikationer (verbal cues) kan påverka inlärning positivt. En viktig funktion hos verbala instruktioner är att rikta den lärandes uppmärksamhet på tekniska detaljer och viktiga omgivningsfaktorer. Verbala instruktioner tillåter en situation där den lärande själv kan upptäcka lösningar på rörelseproblem (discovery learning). Här ges verbala instruktioner om vilka rörelsemål som skall uppnås och den lärande får utifrån detta försöka hitta lämpliga rörelselösningar. Verbala instruktioner och verbala korta fraser (verbal cues) kan också bidra till att styra fokus mot viktiga rörelsepåverkande yttre faktorer där rörelseutförandet sker. Återkoppling/feedback på rörelseutförande Vanligt förekommande vid motoriskt lärande är s k återkoppling/feedback, vilken omfattar huvudsakligen två huvudområden; 1) Uppgiftsspecifik inre feedback (sensorisk återkoppling som ständigt är tillgänglig under genomförande av en rörelse). 2) Utökad/förstärkt feedback (augmentet feedback), vilket är en återkoppling om utförd prestation som kommer från en yttre källa (exempelvis en tränare) ibland kallad external feedback. Utökad feedback omfattar två former: 1) Knowledge of results (KR) som avser resultatet av ett försök till rörelseprestation. 2) Knowledge of performance (KP) som avser återkoppling på rörelseutförande vid ett försök till rörelseprestation. Feedback ges vanligen efter genomfört rörelseförsök (terminal augmented feedback) men kan även ges under genomförande av en rörelse (concurrent augmented feedback). Rätt genomförd kan augmented feedback i form av KR och KP underlätta rörelseinlärning samt öka motivationen för att nå ett lärandemål. Det är dock viktigt att analysera lämplig kvantitet återkoppling, form av feedback och när feedback skall ges etc.

4 4 Motoriska tester används ibland som en del i monitorering och återkoppling av motorisk utveckling och resultaten kan med fördel användas för att monitorera motoriskt lärande över tid. Variation och specificitet i praktisk teknikträning Trots att det intuitivt kan upplevas som viktigt att ha konstanta förhållanden när man lär in en rörelse så visar retentionsförsök där konstanta och variabla förhållanden har jämförts vid teknikträning att träning under variabla förhållanden ofta ger bättre retention (behållning)(van Rossum 1990). Paradoxalt nog så uppvisar läranden som har gjort många rörelsemisstag under träning ett bättre resultat under retentionstest. Variation inklusive egen reflexion i teknikträning är viktig både vid träning av s k closed skill och open skill. Även specificiteten är viktig att ta hänsyn till i teknikträning då motoriskt lärande förefaller vara specifik till de sensoriska/perceptuella informationen som förekommit i den praktiska träningssituationen (Proteau 1992). Överinlärning och fördelning av teknikträning Överinlärning sker när teknikträning fortsätter trots att ett visst prestationsmått redan uppnåtts. Det är dock ingen garanti för att överinlärning leder till bättre teknik och motsatsen kan inträffa (Travlos 1999). Det verkar som om det finns en gräns när överinlärning är verkningslös eller t o m negativ för tekniken. Forskning har visat att praktiklektioner ibland kan bli för långa eller för sällan återkommande för att leda till optimalt lärande. Oftast sker en bättre inlärning när den praktiska träningen sker flera gånger med kortare praktiklektioner än när färre och längre lektioner förekommer (Magill & Anderson 2014). Teknikövningar har ibland stor komplexitet (många ingående delar och stort krav på uppmärksamhet) eller stort krav på organisation (ingående delar i rörelser är beroende av varandra mekaniskt och tidsmässigt). Detta avgör om träningen av en övning skall genomföras som helhet (helmetod) eller i delar (delmetod). Helmetod d v s hela övningen tränas komplett sker oftast när komplexiteten är låg men organisationskravet högt. Delmetod (delar av övningen tränas separat) används företrädesvis när komplexiteten är hög men organisationskravet lågt.

5 5 Mental övning Mental övning innebär tankemässigt (kognitivt) styrd repetition av en rörelse i avsaknad av en fysisk rörelse d v s en utövare som tänker att han/hon utför en rörelse utan att göra detta i praktiken. Forskning (Hird et al. 1991) visar att mental övning kan vara effektiv vid rörelseinlärning men även som förberedelsestrategi före utförande av en tidigare väl inövad rörelse. Mental övning fungerar bäst i kombination med praktisk övning. Mental övning utan praktik är ej lika framgångsrikt. Referenser Ashford, D., Bennett, S. J., & Davids, K. (2006) Observational modeling effects for movement dynamics and movement outcome measures across differing task constraints: A meta-analysis. Journal of Motor Behavior, 38 (3), Bryan, W.L. & Harter, N. (1897) Studies in the physiology and psychology of the telegraphic language. Psychological Review, 4, Ericsson, K.A. (Ed.) (1996) The road to excellence: The acquisition of expert performance in the arts and sciences, sports, and games. Mahwah, NJ: Erlbaum. Fitts, P.M. & Posner, M.I. (1967) Human performance. Belmont, CA: Brooks/Cole. Franks, I.M. & Wilberg, R.B. (1984) Consistent reproduction of movement sequences during acquisition of a pursuit tracking task. Perception and Motor Skills, 58, Hird, J.S., Landers, D.M., Thomas, J.R. & Horan, J.J. (1991) Physical practice is superior to mental practice in enhancing cognitive and motor task performance. Journal of Sport & Exercise Psychology, 13, Horn, R.R. & Williams, A.M. (2004) Observational learning: Is it time we took another look? In A.M. Williams & N.J. Hodges (Eds.), Skill acquisition in sport: Research, theory and practice (pp ), London: Routledge. Magill, R. & Andersson, D. (2014) Motor learning and control. McGraw-Hill Int. ed., New York, US. Proteau, L. (1992) On the specificity of learning and the role of visual information for movement control. In L. Proteau & D. Elliot (Eds.), Vision and motor control (pp ). Amsterdam: Elsevier. Schoenfelder-zohdi, B.G. (1992) Investigating the Informational Nature of a Modeled Visual Demonstration. Thesis. Louisiana State University and Agricultural & Mechanical College. Travlos, A.K. (1999) Re-Examining the Temporal Locus of Knowledge of Results (Kr): A Self-Paced Approach to Learning. Perceptual and Motor skills. Van Rossum, J.H.A. (1990). Schmidts schema theory. The empirical base of the variability of practice hypothesis. A critical analysis. Human Movement Science, 9,