RAPPORT. Bilaga E. LKAB - Remissunderlag vattenförvaltningen UPPDRAGSNUMMER SWECO ENVIRONMENT AB

Transkript

1 Bilaga E LKAB - Remissunderlag vattenförvaltningen UPPDRAGSNUMMER SWECO ENVIRONMENT AB ELSA PEINERUD (HANDLÄGGNING) ANDREAS ARONSSON (UPPDRAGSLEDNING) ERIK BRYDOLF (KVALTETSGRANSKNING) repo001.docx

2 repo001.docx Sammanfattning Sweco Environment har fått i uppdrag av LKAB att gå igenom det samrådsunderlag avseende förvaltningsperioden som Vattenmyndigheterna nu har ute på remiss. Fokus vid denna genomgång av VISS och de aktuella samrådshandlingarna har varit att identifiera oklarheter kring statusklassificeringar och föreslagna åtgärder med koppling till LKAB:s anläggningar och förmodad miljöpåverkan i angränsande vattenförekomster. Totalt har 32 vattenförekomster i åtta olika vattensystem ingått i genomgången. Observationer av mer generell karaktär kan sammanfattas enligt nedan: kväve och i synnerhet nitrat-kväve får ett stort genomslag i många av klassificeringarna och följaktligen också i fråga om förslag på åtgärder och miljökvalitetsnormer, detta på felaktiga grunder underlag i form av biologiska data har använts i liten omfattning vid klassificering av ekologisk status, trots att data funnits tillgängligt för flera vattenförekomster har LKAB dataunderlag i form av biologiska undersökningar som länsstyrelsen bör ta del av och använda för att revidera klassificeringar av ekologisk status inför beslut i december 2015 det förekommer ett flertal hänvisningar som är felaktiga, bl.a. till felaktiga kontrollprogram och felaktigt dataunderlag merparten av de åtgärder som föreslås och som är kopplade till LKAB:s verksamheter handlar om reducerade kväveutsläpp i största allmänhet. Ett sådant åtgärdsförslag kan förvisso vara relevant, men i de fall det grundas på förhöjda nitrat-kvävehalter finns anledning att se över och möjligen korrigera detta med anledning av att parametern inte kommer att ingå i HaV:s reviderade föreskrift. underlaget i form av vattenkemidata som har använts vid statusklassificeringarna är i flera fall möjligt att komplettera det är på flera ställen felaktigt angivet att bedömningar är baserade på data från vattenförekomsten trots att data egentligen kommer från annan, angränsande vattenförekomst Den största bristen vad gäller underlag när statusklassificeringarna har genomförts är avsaknaden av biologiska data. Statusklassificeringar ska i första hand bygga på biologiska kvalitetsfaktorer, med övriga kvalitetsfaktorer som stöd till detta. Sweco har inom ramen för detta uppdrag sammanställt vilka biologiska underlag som LKAB har för de olika vattenförekomsterna. Beskrivningar, statusklassificeringar och innehåll i åtgärdsprogram enligt VISS samt befintligt tillgängligt underlag för respektive vattenförekomst presenteras i rapporten, liksom en genomgång av samrådshandlingarna inklusive kommentarer till dessa. Ett kapitel med förslag på förbättringar ingår också i rapporten. Sweco Södra Järnvägsgatan 37 Box 259 SE Sundsvall, Sverige Telefon +46 (0) Fax +46 (0) Sweco Environment AB Org.nr Styrelsens säte: Stockholm Andreas Aronsson Fil dr biologi Sundsvall Telefon direkt +46 (0) Mobil +46 (0) andreas.aronsson@sweco.se

3 repo001.docx Innehållsförteckning 1 Uppdraget 2 2 Samrådsunderlaget 2 3 Förutsättningar LKAB:s verksamheter beskrivna ur ett recipientperspektiv Primära recipienter till gruvverksamheterna Berörda vattenförekomster Utpekade miljöproblem i gruvrecipienterna 11 4 Tillgängligt underlag 12 5 Miljökvalitetsnormer och bedömningsgrunder 12 6 Resultat remisshandlingar Frågor till Förvaltningsplaner Frågor till Åtgärdsprogrammen 14 7 Förslag till förbättringar 17 8 Resultat genomgång av VISS Kiruna: Rakkurisystemet Kiruna: Luossajokisystemet Kiruna: Pahtajoki-Rautasälven Svappavaara: Liukattijoki-Luongasjoki Mertainen: Mertaseno-Bergsmannijoki Mertainen: Pounujoki Masugnsbyn: Rautajoki-Vuostojoki Malmberget: Lina älv 39 9 Sammanfattning genomgång av VISS Generella observationer Särskilda förorenande ämnen Statusklassificeringar och tillgängligt underlag Referenser 48 1 (48)

4 repo001.docx Uppdraget Uppdraget omfattar att bistå LKAB med framtagande av underlag till remissutlåtande till den pågående samrådsprocessen avseende vattenförvaltningen i vattendrag som berörs av LKAB:s verksamheter. Remissinlagan ska inlämnas i sin helhet senast 30 april Syftet med uppdraget är att göra en genomlysning av vattenförvaltningens arbete och de presenterade förslagen till åtgärdsprogram, förvaltningsplan och miljökvalitetsnormer. Uppdraget omfattar följande moment: 1) Sammanställning av befintligt underlag i VISS för samtliga relevanta vattenförekomster där LKAB:s verksamhet kan bidra med en påverkan på miljön. Arbetet omfattar följande vattendrag: a. Rakkurisystemet ner till Kalix älv (Kiruna) b. Luossajoki ner till Torne älv (Kiruna) c. Pahtajoki/Rautasälven ner till Torne älv (Kiruna) d. Liukattijoki/Luongasjoki ner till Torne älv (Svappavaara) e. Mertaseno/Bergsmannijoki ner till Liukattijoki (Mertainen) f. Pounujoki (Mertainen) g. Rautajoki/Vuostojoki ner till Tärendö älv (Masugnsbyn) h. Lina älv ner till Ängesån (Malmberget) 2) Genomgång av vattenförekomsterna med avseende på beskrivningar i VISS, statusklassificeringar och innehåll i åtgärdsprogram, förvaltningsplan och miljökvalitetsnormer. Kritisk granskning av relevansen i bedömningar och åtgärdsförslag samt framtagande av förslag till eventuella korrigeringar (underlag till remissyttrandet). 3) Avrapportering och muntlig redovisning. Fokus vid denna genomgång av VISS och de aktuella samrådshandlingarna har varit att identifiera oklarheter kring statusklassificeringar och föreslagna åtgärder med koppling till LKAB:s anläggningar och förmodad miljöpåverkan från dessa. Därmed har inte någon vikt lagts vid att kommentera annan miljöpåverkan eller förslag på åtgärder. Ett tydligt och vanligt exempel på detta är hydromorfologisk påverkan med föreslagen åtgärd i form av flottledsrestaurering. 2 Samrådsunderlaget Den 1 november 2014 till den 30 april 2015 genomförs samråd kring Förslag till förvaltningsplan, Förslag till miljökvalitetsnormer och Förslag till åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning för Sveriges fem vattendistrikt. Vattenmyndigheterna har i förvaltningsplanerna och åtgärdsplanerna ställt ett antal konkreta frågor som de gärna ser att remissyttrandena svarar på (se kapitel 6). 2 (48)

5 repo001.docx Underlaget innehåller stora gemensamma delar, men skiljer sig åt i de delar som berör specifika miljöproblem, då de faktiska förutsättningarna varierar i olika delar av landet. Frågorna som ställs i remissen är dock gemensamma för samtliga distrikt. 3 Förutsättningar 3.1 LKAB:s verksamheter beskrivna ur ett recipientperspektiv Kiruna LKAB bryter sedan 1890-talet järnmalm i Kiirunavaara, och har sedan 1955 bedrivit verksamhet med förädling av pelletsprodukter. Förädlingsverken i Kiruna utgörs idag av ett sovringsverk, tre anrikningsverk samt tre pelletsverk. Vid förädling av rågods till färdiga produkter används stora mängder vatten, som kommer från två huvudkällor, dels från det uppumpade vattnet från gruvan och dels från nederbörd. Anrikningssanden, som är den finkorniga våta restprodukt som uppstår efter att malmen krossats, malts och anrikas, deponeras i sandmagasin. Vattnet från sand- och efterföljande klarningsmagasin återcirkuleras sedan så långt det är möjligt tillbaka till processverken. Efter påverkan i förädlingsprocessen har vattnet ett högt ph, hög koncentration av lösliga oorganiska joner, låga halter tungmetaller samt relativt höga halter av kväve, som har sitt ursprung i sprängmedelsrester. I Kiruna bräddas överskott av processvatten över till recipienten Mettä Rakkurijärvi och vidare till Kalix älv (LKAB, 2014a) Svappavaara I Svappavaara förädlas malm från Gruvberget och från Kiirunavaaragruvan. Malmen från Kiruna krossas och sovras i Kiruna och levereras därefter till Svappavaara med järnväg Förädlingsverken i Svappavaara omfattar idag ett anrikningsverk och ett pelletsverk. Vid anläggningarna i Svappavaara används stora mängder vatten. Anrikningssanden deponeras genom s.k. förtjockad deponering i sandmagasinet. Returvatten från anrikningssanden återcirkuleras så långt det är möjligt i processen via recipientmagasinet och Metträsket. Efter påverkan av förädlingsprocessen har vattnet ett relativt högt ph, hög koncentration av lösliga oorganiska joner och låga halter tungmetaller. Vattnet innehåller också relativt höga halter av kväve, som har sitt ursprung i sprängmedelsrester, som lösts upp i processvattnet. I Svappavaara bräddas överskott av processvatten över till recipienten Liukattijoki vid ett fåtal tillfällen under året (LKAB, 2014b) Mertainen LKAB:s verksamhet i Mertainen är för närvarande i förberedelsefasen inför fullskalig gruvbrytning. Verksamheterna kommer vid full drift bestå av gruvbrytning i dagbrott, krossning, sovring samt uttransport av råmalm. 3 (48)

6 repo001.docx Bortledning av nederbörd och tillrinnande grundvatten sker via självfall och/eller pumpning. Vatten från dagbrottet och vatten som infiltrerat genom upplag för sidoberg/sovringsavfall kommer att samlas upp i ett system av uppsamlande diken, för kontroll av vattenkvalitet och rening. En del av det renade vattnet kommer att återanvändas för förbrukning i verkstäder och till dammbekämpning och överskottet släpps ut till vattendraget Mertaseno (LKAB, 2012) Masugnsbyn I Masugnsbyn bryter LKAB dolomit i dagbrott. Dolomiten lastas på lastbilar och transporteras till LKAB Berg och Betong AB:s industriområde inom LKAB:s industriområde i Kiruna. Dolomit används som tillsatsmedel vid malmförädlingen i Kiruna. I dolomittäkten samlas tillrinnande grund-, yt- och nederbördsvatten upp i en pumpgrop varifrån det pumpas till en sedimentationsbassäng. Behov av detta finns främst under vår- och sommarmånaderna. Det klarnade vattnet leds via en oljeavskiljare till recipienten Rautajoki. Processvattnet innehåller relativt höga halter av kalcium och magnesium, vilket beror på att dolomit löses upp och bildar kalcium-, magnesium- och buffrande vätekarbonatjoner i täktvattnet. Även kvävehalterna är något förhöjda vilket beror på att kväveföreningar från sprängämnesrester löses upp och frigörs till vattnet. Metallhalterna kan karaktäriseras som låga till mycket låga (LKAB, 2014c) Malmberget I Malmberget sker gruvbrytningen under jord. Malmförädlingsverken består av ett sovringsverk, ett anrikningsverk och två pelletsverk. I malmförädlingsprocessen förbrukas stora mängder vatten och den våta restprodukten, anrikningssanden, pumpas till ett sandmagasin där deponering sker. Efter påverkan i förädlingsprocessen har vattnet relativt högt ph och partikelhalt, samt hög koncentration lösliga oorganiska joner. Därtill innehåller processvattnet relativt höga halter av kväve, som härrör från sprängmedelsrester som lösts upp i vattnet. Erforderligt vatten pumpas tillbaka till processen efter att ha passerat dammsystemet (sand- och klarningsmagasin) medan överskottet bräddas till recipienten Lina älv (LKAB, 2014d). 3.2 Primära recipienter till gruvverksamheterna Kiruna Processvatten bräddas vid behov från sand- och klarningsmagasin till Rakkurisystemet, med Mettä Rakkurijärvi som primär recipient. Rakkurisystemet hör till Kalixälvens avrinningsområde. 4 (48)

7 repo001.docx Figur 1. Rakkurisystemet med provpunkter för kontroll av vattenkvalitet markerade. 1 = sandmagasin, 2 = klarningsmagasin. Även Luossajokisystemet påverkas av verksamheten i Kiruna, främst genom vittring och läckage från gråbergsupplag. I och med att Norra Luossajärvi sedan 2011 till största delen avbördas norrut via Pahtajoki och Rautasälven påverkas även detta vattensystem. Såväl Luossajoki som Rautasälven mynnar i Torneälven. 5 (48)

8 repo001.docx Figur 2. Luossajokisystemet samt Pahtajoki/Rautasälven med markerade provpunkter för kontroll av vattenkvalitet. 6 (48)

9 repo001.docx Svappavaara Primär recipient för verksamheterna i Svappavaara är Liukattijoki, dit bräddvatten från recipientmagasin släpps ut. Liukattijoki övergår efter sjön Luongasjärvi i Luongasjoki, som sedan mynnar i Torneälven. Figur 3. Liukattijoki-Luongasjoki med markerade provpunkter för kontroll av vattenkvalitet. 1 = sandmagasinet, 2 = klarningsmagasinet, 3 = recipientmagasinet. 7 (48)

10 repo001.docx Mertainen Mertaseno är primär recipient för Mertainengruvan. Mertaseno mynnar i Liukattijoki ca 10 km nedströms gruvverksamheten. Liukattijoki övergår efter sjön Luongasjärvi i Luongasjoki, som sedan mynnar i Torneälven. Figur 4. Mertaseno-Bergsmannijoki med markerade provpunkter för kontroll av vattenkvalitet (från LKAB ). LKAB:s huvudsakliga arbetsområde är inringat Masugnsbyn Gruvverksamheten i Masugnsbyn belastar den primära recipienten Rautajoki. Rautajoki rinner via Vuostojoki ut i Tärendöälven, som sedan mynnar i Kalixälven. 8 (48) Figur 5. Rautajoki-Vuostojoki med markerade provpunkter för kontroll av vattenkvalitet. Dagbrottet ligger inom den röda ringen.

11 repo001.docx Malmberget Recipient för gruv- och processvatten från Malmberget är Lina älv. Ett visst utsläpp går till Lina älv via Naalojärvi och Naalojärvibäcken i industriområdets nordvästra del. Lina älv mynnar i Ängesån, som i sin tur rinner ut i Kalixälven. Figur 6. Lina älv med markerade provpunkter för kontroll av vattenkvalitet. 3.3 Berörda vattenförekomster Föreliggande arbete fokuserar på de delar av samrådsunderlaget som ansetts beröra LKAB:s verksamheter. Därför är sammanställningen inriktad på att belysa konsekvenserna av klassificeringen av ekologisk status till följd av gruvverksamhet i ytvattenförekomster, och åtgärdsförslag kopplade till detta. Sammanställningen berör inte klassificering av grundvatten och kemisk status. En sammanställning av de vattenförekomster som i detta projekt bedömts vara kopplade till anläggningar som LKAB äger presenteras i Tabell 1. Totalt rör det sig om 32 vattenförekomster. Tabell 1. Identifierade vattenförekomster. Namn Delsträcka Kategori ID Kiruna: Rakkurisystemet Från magasin till Mettä Rakkurijärvi Vattendrag SE Mettä Rakkurijärvi Sjö SE (48)

12 repo001.docx Rakkurijoki Från Mettä Rakkurijärvi till Rakkurijärvi Vattendrag SE Rakkurijärvi Sjö SE Rakkurijoki Från Rakkurijärvi till Kalixälven Vattendrag SE Kiruna: Luossajokisystemet Luossajoki Uppströms Ala Lombolo Vattendrag SE Yli Lombolo Sjö SE Luossajoki Mellan Yli Lombolo och Ala Lombolo Vattendrag SE Ala Lombolo Sjö SE Luossajoki Från Ala Lombolo till inflöde bäck Vattendrag SE Luossajoki Från inflöde bäck till inflöde Pahtajoki Vattendrag SE Luossajoki Från inflöde Pahtajoki till utflödet i Torneälven Vattendrag SE Kiruna: Pahtajoki-Rautasälven Pahtajoki Till utflödet i Rautasälven Vattendrag SE Rautasälven Från Pahtajokis inflöde till utflödet i Torneälven Vattendrag SE Svappavaara: Liukattijoki-Luongasjoki Liukattijoki Från ovan Metträsket till Tansarijokis inflöde Vattendrag SE Liukattijoki Från Tansarijokis utflöde till Luongasjärvi Vattendrag SE Luongasjärvi Sjö SE Luongasjoki Från Luongasjärvi, västra flödet Vattendrag SE Luongasjoki Från Luongasjärvi, östra flödet Vattendrag SE Luongasjoki Från sammanflödet av västra och östra flödet till utflödet i Torneälven Vattendrag SE Mertainen: Mertaseno-Bergsmannijoki Mertaseno Till utflödet av Mätikköjoki Vattendrag NW Mertaseno Från utflödet av Mätikköjoki till utflödet i Ainasjärvi Vattendrag SE Ainasjärvi Sjö SE Bergsmannijoki Från Ainasjärvi till utflödet i Liukattijoki Vattendrag SE Mertainen: Pounujoki 10 (48)

13 repo001.docx Pounujoki Till utflödet i Torneälven Vattendrag SE Masugnsbyn: Rautajoki-Vuostojoki Rautajoki Från Masugnsbyn till utflödet i Vuostojoki Vattendrag SE Vuostojoki Till Hietajokis utflöde Vattendrag SE Vuostojoki Från Hietajokis utflöde till utflödet i Tärendöälven Vattendrag SE Malmberget: Lina älv Lina älv Från LKAB:s utsläppspunkt till Vassaraälvens utflöde Vattendrag SE Lina älv Från Vassaraälvens utflödet till utflödet i Ängesån Vattendrag SE Naalojärvi Sjö SE Naalojärvibäcken Från Naalojärvi till Lina älv Vattendrag SE Utpekade miljöproblem i gruvrecipienterna Den primära påverkan från gruvverksamheter är en förändrad vattenkemi. Rent generellt innehåller gruvvattnet förhöjda halter av lösta joner, av vilka vissa anses vara miljöskadliga. Bland de skadliga finns metaller och vissa former av kväve (ammoniumoch nitratkväve). Andra ämnen kan finnas i förhöjda halter utan att, såvitt man känner till, vara skadliga för miljön. Hit hör exempelvis kalcium, kalium, magnesium och klorid. Beroende på recipientens storlek i förhållande till storleken på det flöde som släpps ut från processen via exempelvis bräddning, kan en lokal fysisk påverkan förväntas i vissa fall. Det vill säga att det vid lågflödessituationer i vattendraget kan uppstå ett kraftigt förhöjt flöde i anslutning till utsläppspunkten med erosion och viss omstrukturering av materiel som följd. Jämfört med förändringar i vattenkemi som beskrivs ovan förefaller dock detta miljöproblem vara litet och av tillfällig karaktär. Utöver den miljöpåverkan som beskrivs ovan kan det förekomma andra problem som beskrivits i VISS, ett exempel på detta som är vanligt i mindre vattendrag är flottledsrensningar. Det finns också gott om presumtiva artificiella vandringshinder i form av vägpassager och dammar. Dessa fysiska miljöproblem kan dock generellt inte kopplas till gruvindustrin. Försurning och övergödning är två miljöproblem som, under vissa förutsättningar, kan uppkomma som en följd av utsläpp från gruvor. Om dessa blir verkliga miljöproblem beror på vattenförekomsternas grundförutsättningar (vattenkemi) och vilken typ av malm som ingår i gruvverksamheten. Generellt för LKAB:s recipienter är dessa två miljöproblem inte aktuella. 11 (48)

14 repo001.docx Tillgängligt underlag Huvuddelen av underlaget som använts till denna rapport kommer från Vattenmyndighetens hemsida ( där samtliga remisshandlingar finns tillgängliga. Vidare har underlaget som gäller de specifika vattenförekomsterna inhämtats från VISS ( Underlag har också erhållits från LKAB, exempelvis uppgifter om kontrollprogram, provtagningar och resultat från dessa. 5 Miljökvalitetsnormer och bedömningsgrunder Detta kapitel innehåller generella kommentarer kring miljökvalitetsnormerna för vatten och de bedömningsgrunder som ligger till grund för normerna. Det får idag anses som praxis att bedömningar av miljöpåverkan vid t.ex. prövning av tillstånd enligt miljöbalken i hög grad utgår från påverkan på miljökvalitetsnormerna och kvalitetsfaktorerna i bedömningsgrunderna för dessa. Miljökvalitetsnormer för ytvatten avseende ekologisk status är, till skillnad från kemisk status, inte gränsvärdesnormer. Detta innebär att behovet av åtgärder som vanligt ska avgöras genom en avvägning enligt 2 kap. 7 första stycket miljöbalken, där den samlade miljönyttan ska ställas i relation till kostnaderna. I enlighet med 2 kap. 7 andra stycket miljöbalken kan dock strängare krav än vad som annars bedöms rimligt ställas på åtgärder som på ett inte obetydligt sätt kan antas bidra till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 2 första stycket inte följs. Samtidigt anges det i Naturvårdsverkets vägledning om tillämpning av miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för vatten inom tillsynsarbetet (Naturvårdsverket, 2011), att det är viktigt att det finns ett bra underlag för bedömningar av kravnivå, åtgärder, bördefördelning m.m. Viktigt att poängtera är att bestämmelser om tillämpning av miljökvalitetsnormer inte styr myndigheter vid varje enskild bedömning på så sätt, att de vid varje enskilt beslut måste säkerställa att normerna följs, eftersom det bland annat kan vara fråga om en komplex påverkansbild med påverkan från flera olika källor (Naturvårdsverket, 2011). Det här kan ha stor principiell betydelse vid prövningar i ett vattensystem där det kan förekomma en komplex påverkan från flera faktorer som exempelvis försurning, övergödning, artificiella vandringshinder och rensningar. Denna problembild i sig talar för att staten bör ta ett utökat ansvar för att stärka kunskapsläget avseende tillstånden i Sveriges vattenförekomster. Enligt Naturvårdsverkets vägledningsdokument ska: Verksamhetsutövaren ha den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet enligt kunskapskravet i 2 kap. 2 miljöbalken. Ett grundläggande ansvar för kunskap och kontroll framgår även av bestämmelserna om egenkontroll i 26 kap. 19 miljöbalken. Med stöd av dessa regler behöver verksamhetsutövaren, i förekommande fall och i relevant omfattning, kunna redogöra för bl.a. följande: 12 (48)

15 repo001.docx vilka miljökvalitetsnormer vattenförekomsten (recipienten) har inklusive när de senast ska uppnås/bibehållas, vilken inverkan verksamheten har på de olika, för verksamheten relevanta, kvalitetsfaktorerna/prioriterade och särskilda förorenande ämnen som vattenförekomsten klassificeras utifrån, hur verksamheten påverkar möjligheten att uppnå/bibehålla miljökvalitetsnormerna för vattenförekomsten samt eventuellt nedströms eller uppströms liggande vattenförekomster, vilka försiktighetsmått eller andra skyddsåtgärder verksamhetsutövaren avser att vidta för att minska verksamhetens påverkan på miljökvalitetsnormerna. Ansvaret att lämna uppgifter gäller påverkan på miljön med koppling till verksamheten. Verksamhetsutövaren är således inte skyldig att därutöver komplettera med data som saknas i statusklassificeringarna. Det bör i linje med det noteras att ansvaret att t.ex. utreda olika halters påverkan på vattenförekomstens biologi och komponenterna i normen för ekologisk status i den specifika vattenförekomsten inte är obegränsat. En sådan utredning kan i vissa fall vara ett komplext arbete av forskningskaraktär. Undersökningsplikten enligt egenkontrollansvaret bör aldrig gå så långt att den får karaktären av forskning (Naturvårdsverket, 2011). I förvaltningsplanerna anges att om klassificering med låg grad av tillförlitlighet ifrågasätts bör mätningar med en högre tillförlitlighet kunna visas. Detta synsätt är bekymmersamt då underlag i VISS idag innehåller stora brister. Utgångsläget är många gånger att myndighetens bedömningar har en hög trovärdighet, och kravet på att motbevisa genomförda bedömningar kan ofta innebära ett komplext arbete som gränsar till forskningskaraktär, eller i vissa fall kan vara helt omöjligt, då långa tidsserier kan behövas för att ge en tillräcklig tillförlitlighet. Utifrån denna aspekt skulle det möjligen vara bättre om klassificering inte hade genomförts hellre än att de gjorts på ett felaktigt eller mycket svagt underlag. En rimlig utgångspunkt föreslås vara att det underlag som ligger till grund för bedömningar av miljöpåverkan ska vara i paritet med omfattningen av de krav som ställs på åtgärder. 6 Resultat remisshandlingar 6.1 Frågor till Förvaltningsplaner Vattenmyndigheterna har i samrådsunderlaget avseende förvaltningsplanerna uppmanat remissinstanserna att särskilt beakta följande frågor: Ger förvaltningsplanen, åtgärdsprogrammet (inklusive bilagor) och VISS dig den information du behöver för ditt arbete? Sammanfattar förvaltningsplanen vattenförvaltningsarbetet? Vad kan förbättras? Framgår det hur Miljökvalitetsnormerna för vatten är satta? 13 (48)

16 repo001.docx Synpunkter Förvaltningsplanerna utgör goda beskrivningar av vattenförvaltningsarbetet. Det är tydligt vilka roller de olika aktörerna har, vilket arbete som har bedrivits och vilket arbete man avser att bedriva. Det framgår även på ett tydligt sätt, åtminstone för den som är någorlunda insatt i vattenförvaltningsarbetet, hur miljökvalitetsnormerna är satta. Vad som däremot varken förvaltningsplanen, åtgärdsprogrammet eller VISS lyckas svara på är vilket fortsatt arbete en aktör som bedriver verksamheter som påverkar vattnets ekologiska status förväntas bedriva. Åtgärderna i åtgärdsprogrammen vänder sig till myndigheter och kommuner, och i VISS finns inte någon vägledning av hur specifika åtgärder i enskilda vattenförekomster ska prioriteras. Följaktligen är det upp till den enskilde verksamhetsutövaren att försöka dra slutsatser om lämplig strategi för miljöförbättrande åtgärder. Redovisningen av vad som har gjorts under den föregående förvaltningscykeln ( ) är mycket kortfattad och översiktlig. Ett förbättringsförslag är att göra denna redovisning tydligare, och att, exempelvis genom jämförande grafik, ge en bättre bild av vad som har gjorts under den föregående förvaltningscykeln; vilken effekt dessa åtgärder har fått och till vilken kostnad. Detta skulle kunna göra det lättare att följa förändringar från förra förvaltningscykeln, och därigenom på ett bättre sätt kunna bedöma hur väl den föreslagna strategin för kommande förvaltningscykel speglar de faktiska behoven. Det är positivt att Vattenmyndigheternas nästa övervakningsprogram ska spegla den övervakning som ligger till grund för statusklassificeringarna. Det är viktigt och angeläget att problemet med resursbrist och brist på samordning i miljöövervakningen lyfts fram. Resultatet av intervjuer som Sweco gjort med tjänstemän på länsstyrelserna indikerar att den operativa övervakning som ska göras i ytvattenförekomster med sämre än god status sker eller förväntas ske mycket sporadiskt och att det finns en stor förbättringspotential här. Om inte miljöövervakningen kopplas till specifika problem, blir det svårt eller omöjligt att koppla miljöpåverkan till enskilda verksamheter. Det är märkligt att myndigheterna inte tillgodogjort sig befintligt kunskapsunderlag från verksamhetsutövarna för att därigenom kunna utföra mer relevanta klassificeringar av vattenförekomsterna. Gruvnäringen utför en omfattande kontroll av recipienterna och genom detta arbete byggs det upp viktig kunskap om vattenkemi, flöden och ekologiska tillstånd. 6.2 Frågor till Åtgärdsprogrammen Vattenmyndigheterna har i samrådsunderlaget avseende åtgärdsprogrammen uppmanat remissinstanserna att särskilt beakta följande frågor: Framgår det vilka fysiska åtgärder i miljön som åtgärderna (styrmedlen) i åtgärdsprogrammet ska leda till? Framgår det vem/vilka som behöver genomföra åtgärderna för att uppnå MKN? 14 (48)

17 repo001.docx Framgår det vad som behöver göras för att uppnå MKN? Framgår det hur åtgärderna ska göras för att uppnå MKN? Framgår det var åtgärderna ska genomföras för att uppnå MKN? Framgår det när åtgärderna ska genomföras för att uppnå MKN? Saknas det åtgärder, och i så fall vilka är det och vilken myndighet behöver genomföra dem? Framgår det vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna är av styrmedlen? Framgår det vilka viktiga aktiviteter som behöver genomföras för att åtgärdsprogrammet i sin tur ska kunna genomföras och av vem dessa behöver genomföras? Saknas det aktiviteter för åtgärdsprogrammets genomförande, och i så fall vilka är det och vilken myndighet behöver genomföra dem? (Med åtgärder avses här de styrmedel som myndigheter och kommuner behöver genomföra och som direkt eller indirekt leder till fysiska åtgärder i miljön för att uppnå miljökvalitetsnormerna.) Synpunkter Sammanfattningsvis är huvudintrycket av åtgärdsprogrammen att det inte framgår på ett tydligt sätt vilka fysiska åtgärder i miljön som åtgärdsprogrammen ska leda till. Inte heller framgår det tydligt var eller hur åtgärderna ska genomföras för att uppnå MKN. När det gäller frågan vem/vilka som ska genomföra åtgärderna för att uppnå MKN i de recipienter som LKAB påverkar, så faller ett stort ansvar på länsstyrelsen. Det handlar i första hand om att driva frågor via tillsyn och vid prövningar (länsstyrelserna, åtgärd 1). Ovanstående innebär att frågor som rör hur påverkan från miljögifter på vattenförekomsternas status ska åtgärdas till stor del kommer att avgöras i mark- och miljödomstolars prövningar som ofta är väldigt kostsamma. Åtgärder bör genomföras på de platser där den miljönytta som uppnås med åtgärden är som störst, om det ska finnas en rimlig chans att uppnå MKN. För att uppnå detta krävs mer detaljerade åtgärdsprogram och bättre samverkan mellan myndigheter och samtliga verksamhetsutövare i avrinningsområdet. Behov av prioriteringar Åtgärdsprogrammen anger inte i vilken ordning åtgärder ska prioriteras, eller hur insamling av underlag för statusklassificering och åtgärdsförslag ska ske, men konstaterar att prioriteringar är nödvändiga med hänsyn till det stora åtgärdsbehov som finns. Det konstateras vidare att behovet av ytterligare kunskapsuppbyggnad och insamling av statistik är stort. Detta framgår också vid en närmare analys av det underlag som ligger till grund för klassificering av ekologisk status i merparten av fallen. Det är uppenbart att ett effektivt förvaltningsarbete kräver mer resurser på myndighetssidan än vad som finns tillgängliga idag, dels för att kunna bedriva tillsyn och 15 (48)

18 repo001.docx för att skaffa ökad kunskap, dels för att kunna utföra relevant prioritering och att kunna beskriva relevanta åtgärdsförslag. Systemsyn Trots att vattendirektivet syftar till ett systemmässigt synsätt och att myndigheterna har inrättats efter avrinningsområdesgränser så saknas i stora delar av åtgärdsprogrammen en ambition eller beskrivning av samordning eller prioritering av utredning eller åtgärder utifrån förutsättningar i vattensystemen i sin helhet. Tvärtom är den utpekade strategin i flera fall en väg som, enligt vår bedömning, medför en betydande risk att systemmässigt motiverade prioriteringar uteblir, och även att felaktiga lösningar riskerar att tvingas fram. Problematiskt är också den tendens till avsteg från systemmässigt synsätt som indelningen i vattenförekomster leder till. En relevant fråga att ställa är om dagens vattenförvaltningsarbete, åtgärdsprogram och strategier faktiskt leder mot de målsättningar som satts upp eller inte? En av de grundläggande intentionerna med vattenförvaltningsarbetet torde ha varit att kunna genomföra vattenvårdande åtgärder utifrån ett avrinningsområdesperspektiv, som inte skulle styras av bl.a. administrativa gränser. Stora resurser har investerats i bildande av vattenråd runt om i Sverige. Vattenråden saknar dock ekonomisk och juridisk kraft och kan i bästa fall genom samsyn genomföra enskilda insatser eller att utredningar utförs i syfte att beskriva lite större systemmässiga insatser. Detta utgör dock undantag. Brister i underlag I fråga om nuvarande klassificering av ekologisk status har ansvariga myndigheter ofta saknat tillräckligt underlag för att göra statusklassificeringen fullt ut på det sätt som föreskrivs. I många fall har därför klassificeringen av ekologisk status utgått från expertbedömningar. Därmed blir även bedömningarna av de ekologiska vinsterna med olika åtgärder bristfälliga (se också kap. 9.3). Vår uppfattning är att det allmänna kunskapsläget idag är otillräckligt för att kunna bedöma behov av att genomföra åtgärder för att minska negativa miljöeffekter som följer av gruvverksamhet. Att ta fram underlag för behovsprövning av åtgärder utifrån t.ex. krav enligt förslag till ändring av HVMFS 2013:19 är i dagsläget ofta svårt, eftersom kunskapsläget är ofullständigt med avseende på exempelvis olika ämnens toxicitet i just denna typ av recipienter, och torde ofta kräva utredningar av forskningskaraktär. En rimlig slutsats är därför att ett förbättrat underlag måste tas fram för att kunna klassificera statusen och för att kunna göra en relevant bedömning av åtgärdsbehov. Detta kan göras dels i form av punktinsatser genom riktade utredningar i samband med prövningsärenden, men framför allt generellt i övervakningsprogram, antingen i statens eller kommunernas regi, eller av verksamhetsutövare enskilt eller i förbund, som ett led i egenkontrollen. 16 (48)

19 repo001.docx För många parametrar är detaljeringsgraden i den metodik som föreskrivs i Vattenmyndighetens föreskrifter, HVMFS 2013:19 och Naturvårdsverkets handbok 2007:4 mycket omfattande, och kräver både stora resurser och mycket specialiserad kunskap om olika mätmetoder och databearbetning. Detta kan vara problematiskt om ambitionen är att insamling av ett förbättrat underlag främst ska ske genom att ställa ökade krav på verksamhetsutövarna att ta fram förbättrat underlag genom egenkontroll. Mot bakgrund av ovanstående är det positivt och en mycket viktig åtgärd att HaV får i uppgift att utveckla vägledning och styrmedel för vattenrelaterad egenkontroll så att all sådan recipientkontroll följer tydliga och gemensamma krav (Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 11). Samhällsekonomisk konsekvensanalys Kostnadsbedömningen för åtgärdsbehov i vatten som påverkas av gruvverksamhet är överlag väldigt generell och osäker. Det är bara i ett fåtal fall man har gått längre än till att föreslå schablonåtgärden Minskat utsläpp av förorenande ämnen som åtgärd. En schablonkostnad för Luossajoki är exempelvis satt till 1 MSEK. Detta riskerar att drabba vissa verksamhetsutövare tämligen hårt, och krav kan knappast ställas på verksamhetsutövare att undersöka vattenförekomster som de inte påverkar. Detta skulle kunna ge en situation som innebär att riktiga klassificeringar endast kan genomföras i vattenförekomster som är direkt påverkade av olika utsläpp, medan andra delar av vattensystemet klassas med grova metoder med liten koppling till verkliga förhållanden. Det i sin tur är problematiskt utifrån möjligheterna att göra relevanta prioriteringar som leder till relevanta åtgärder, åtgärder som kan leda till att målsättningar nås. 7 Förslag till förbättringar I föreliggande arbete med remisshandlingar och VISS har vi noterat att den vanligaste typen av åtgärdsförslag syftar till minskade halter av olika ämnen som härrör från gruvverksamheter. Detta kan vara befogat, men de olika förslag på klassgränser som presenterats av HaV är många gånger problematiska. Med tillgängligt underlag noteras att halter av exempelvis nitrat som skulle kunna vara toxiska i ett ordinärt naturvatten, inte är det i dessa specifika gruvrecipienter. Den biologiska provtagningen (kiselalger, bottenfauna och fisk) uppvisar många gånger god eller hög status, trots att det utifrån föreslagna klassgränser visar på sämre än god. En trolig orsak till detta är att det förutom de förmodat miljöskadliga ämnena, också finns en mängd andra, lättlösliga joner som i många fall konkurrerar med de skadliga och på så sätt mildrar eventuella effekter av dessa. Några vanliga ämnen är kalcium, kalium, magnesium och klorid. Slutsatsen av detta är att exempelvis klassgränser för SFÄ inte utan vidare kan tillämpas för de recipienter som är påverkade av utsläpp från LKAB:s verksamheter. LKAB föreslår, med anledning av det ovan beskrivna, att någon typ av platsspecifika (eller vattenförekomstspecifika) värden tas fram för gruvrecipienterna, i likhet med vad 17 (48)

20 repo001.docx som används vid riskbedömning av förorenad mark. Detta arbete föreslås utföras i samråd med länsstyrelsen och HaV. LKAB efterfrågar också vägledning kring hur rapportering av insamlat underlag (data) ska göras, vilket ansvar LKAB har, samt vilket ansvar kring datahantering som länsstyrelsen har. Länsstyrelsen har haft tillgång till mer underlag, främst biologiska data, än vad som har använts vid klassificeringarna och det är därför av största vikt att klargöra hur data ska levereras av verksamhetsutövaren för att säkerställa att så mycket som möjligt av tillgängligt underlag verkligen används. Som vi uppfattar det har endast underlag som finns inrapporterat hos nationella datavärdar använts (t.ex. elfiskeregistret, SERS). Anledningen till detta är att klassificeringarna huvudsakligen görs automatiskt på stora uttag från de nationella datavärdarna. Om så är fallet är det av största vikt att verksamhetsutövare uppmärksammas på dessa förhållanden, så att inrapportering kan göras i den omfattning som är nödvändig för att utföra bättre klassificeringar av olika kvalitetsfaktorer. 8 Resultat genomgång av VISS 8.1 Kiruna: Rakkurisystemet Från LKAB:s magasin till utflödet i Mettä Rakkurijärvi (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha måttlig ekologisk status baserat på data för hydromorfologi och/eller vattenkemi i vattenförekomsten. Inga biologiska data har använts vid statusklassificeringen. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på data från en nedströms liggande provpunkt (Rakkurijoki vid Nikkaluoktavägen). Som påverkanskälla anges Kirunagruvan. Som åtgärdsförslag anges minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan. Statusklassificeringen baseras på data från nedströms liggande provpunkt och inte på data från denna vattenförekomst, vilket VISS uppger. Data för kiselalger och bottenfauna för vattenförekomsten finns från 2008 och Dessa data visar på god status för kiselalger och god till måttlig status för bottenfauna (Enetjärn Natur, 2013a). Klassificeringen av ekologisk status till måttlig bedöms därför vara korrekt, trots att befintliga biologiska data inte använts. 18 (48)

21 repo001.docx Figur 7. Statusklassade vattenförekomster i Rakkurisystemet. Från VISS. Mettä Rakkurijärvi (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha måttlig ekologisk status baserat på data för hydromorfologi och/eller vattenkemi i vattenförekomsten. Inga biologiska data har använts vid statusklassificeringen. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på data från en nedströms liggande provpunkt (Rakkurijoki vid Nikkaluoktavägen). Som påverkanskälla anges Kirunagruvan. Som åtgärdsförslag anges minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan. Data för kiselalger och bottenfauna för vattenförekomsten finns från 2008 och 2012 och för fisk från Dessa data visar på god till måttlig status för kiselalger, hög status för bottenfauna och otillfredsställande status för fisk (Enetjärn Natur, 2013a). Detta indikerar att den ekologiska statusen kan vara lägre än måttlig i sjön. Resultaten visar samtidigt att situationen med avseende på fiskfaunan har förbättrats sedan (48)

22 repo001.docx Rakkurijoki från Mettä Rakkurijärvi till Rakkurijärvi (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha måttlig ekologisk status baserat på data för hydromorfologi och/eller vattenkemi i vattenförekomsten. Inga biologiska data har använts vid statusklassificeringen. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på data från en nedströms liggande provpunkt (Rakkurijoki vid Nikkaluoktavägen). Som påverkanskällor anges Kirunagruvan och Viscariagruvan. Som åtgärdsförslag anges minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan och Viscariagruvan. Data för kiselalger och bottenfauna för vattenförekomsten finns från 2011 och 2012 och för fisk från Dessa data visar på god status för kiselalger och hög till god status för bottenfauna (Enetjärn Natur, 2013a). Klassificeringen av ekologisk status till måttlig bedöms därför vara felaktig. Viscariagruvan har angetts som påverkanskälla. Recipienter för den nu nedlagda Viscariagruvan är dock Leväjoki-Luossajärvi (sedimentationsdamm) och Pahtajoki (gråbergsupplag) (LKAB, 2011). Rakkurijärvi (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha måttlig ekologisk status baserat på data för hydromorfologi och/eller vattenkemi i vattenförekomsten. Inga biologiska data har använts vid statusklassificeringen. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på data från en nedströms liggande provpunkt (Rakkurijoki vid Nikkaluoktavägen). Som påverkanskällor anges Kirunagruvan och Viscariagruvan. Som åtgärdsförslag anges dels minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan och Viscariagruvan, dels anläggandet av fiskväg alternativt utrivning av vandringshinder i Pahtohajåkk (Badosjohka). Data för kiselalger och bottenfauna för vattenförekomsten finns från 2008 och 2011/2012. Dessa data visar på hög till god status för kiselalger och hög status för bottenfauna (Enetjärn Natur, 2013a). Klassificeringen av ekologisk status till måttlig bedöms därför vara felaktig. 20 (48)

23 repo001.docx Viscariagruvan har angetts som påverkanskälla. Recipienter för den nu nedlagda Viscariagruvan är dock Leväjoki-Luossajärvi (sedimentationsdamm) och Pahtajoki (gråbergsupplag) (LKAB, 2011). Däremot ligger de gamla dagbrotten i Pahtohavareområdet inom Rakkurisystemets avrinningsområde. Recipient för överskottsvatten från dagbrotten är Pahtohajåkk (Soulujohka-Badosjohka). Ekologisk status för Pahtohajåkk har bedömts vara god, baserat på biologiska data från vattenförekomsten (Enetjärn, 2013a). Åtgärder torde därför inte krävas vare sig i Viscariagruvan eller i Pahtohavareområdet. Det vandringshinder som nämns bland åtgärdsförslagen finns inte angivet som påverkanskälla. Rakkurijoki från Rakkurijärvi till Kalixälven (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha måttlig ekologisk status baserat på data för hydromorfologi och/eller vattenkemi i vattenförekomsten. Parametern IPS-index för kiselalger har fått bedömningen hög status baserat på resultat från en provtagning, och parametern fisk har fått bedömningen god status baserat på ett elfisketillfälle på en lokal. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på data från Årsmedelvärdena anges variera mellan 3600 till 4900 µg NO3-N/l under perioden. Det är alltså nitrat som har styrt klassificeringen av ekologisk status i vattenförekomsten. Som påverkanskälla anges Kirunagruvan. Som åtgärdsförslag anges minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan. Biologiska data förefaller inta ha använts vid klassificeringen, trots att det refereras till sådant underlag i VISS (se ovan avseende kiselalger och fisk). Data för bottenfauna finns från 2008 och Dessa data visar på hög status (Enetjärn Natur, 2013a). Enligt Enetjärn Natur (2013a) råder god status med avseende på kiselalger, medan det i VISS anges till hög status baserat på ett prov (årtal okänt). Då biologiska data visar på hög eller god status bedöms klassificeringen av ekologisk status till måttlig vara felaktig. Som motivering och metod för bedömningen av status för fisk har recipientkontroll Laisvallgruvan angetts, vilket bör korrigeras. Även de gamla dagbrotten i Pahtohavareområdet bör anges som påverkanskälla. 21 (48)

24 repo001.docx Kiruna: Luossajokisystemet Luossajoki uppströms Yli Lombolo (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha måttlig ekologisk status baserat på biologiska data från vattenförekomsten. Parametern IPS-index för kiselalger har fått bedömningen hög status baserat på resultat från en provtagning, och parametern fisk har fått bedömningen måttlig status baserat på ett elfisketillfälle på en lokal ( ). Parametern näringsämnen har fått bedömningen dålig, baserat på data från 2012 från Luossajoki vid Ala Lombolos utlopp. Totalfosforhalten varierade mellan 8 och 120 µg/l. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på extrapolerade mätdata från angränsande vattenförekomster uppströms och nedströms. Parametern Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag har fått bedömningen dålig status, beroende på vandringshinder inom vattenförekomsten eller i närliggande vattenförekomster. Parametern 4.8 Vattendragets närområde har fått bedömningen otillfredsställande eftersom närområdet utgörs till 48 % av aktivt brukad mark och/eller anlagda ytor. Parametern 4.9 Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag har fått bedömningen otillfredsställande eftersom av svämplanet utgörs 56 % av aktivt brukad mark och/eller anlagda ytor. Parametern Markanvändning i närmiljön har fått bedömningen måttlig baserat på en indikativ modell. Parametern Markanvändning i delavrinningsområdet har fått bedömningen dålig baserat på en indikativ modell. Som påverkanskällor anges Kirunagruvan, Viscariagruvan, tröskel- och eller grunddammar samt fysiska förändringar av sjöar och vattendrag. Som åtgärdsförslag anges minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan och Viscariagruvan, anläggande av fiskväg alternativt utrivning av vandringshinder samt åtgärdsutredningar kring ekologiskt funktionella kantzoner respektive fosforbelastning. Data för kiselalger, bottenfauna och fisk finns från 2013 (Sweco, 2014a) och 2014 (opubl.). Dessa data visar på hög (kiselalger) respektive måttlig till god (bottenfauna) status. Klassificeringen av ekologisk status bedöms sammantaget vara korrekt. Det anges inte från vilka angränsande vattenförekomster data för nitrat kommer. VISS bedömning av status med avseende på näringsämnen baserar sig på den förenklade metoden. Man har dessutom tagit med ett mycket högt värde på totalfosfor som Sweco bedömer vara en outlier (120 µg/l). Om statusbedömningen i stället grundar sig på en beräkning av referensvärdet för totalfosfor där hänsyn tagits till baskatjoner och 22 (48)

25 repo001.docx kloridjoner, samt om det avvikande höga värdet utelämnas, blir status med avseende på näringsämnen hög. Figur 8. Statusklassade vattenförekomster i Luossajokisystemet. Från VISS. Yli Lombolo (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha dålig ekologisk status baserat på data för hydromorfologi och/eller vattenkemi från vattenförekomsten. Inga biologiska data har använts vid statusklassificeringen. Parametern näringsämnen har fått bedömningen dålig, baserat på data från 2012 från Luossajoki vid Ala Lombolos utlopp. Totalfosforhalten varierade mellan 8 och 120 µg/l. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på extrapolerade mätdata från angränsande vattenförekomster uppströms och nedströms. Parametern Markanvändning i närmiljön har fått bedömningen måttlig baserat på en indikativ modell. Parametern Markanvändning i delavrinningsområdet har fått bedömningen dålig baserat på en indikativ modell. Som påverkanskällor anges Kirunagruvan och Viscariagruvan. Som åtgärdsförslag anges minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan och Viscariagruvan, anläggande av fiskväg alternativt utrivning av vandringshinder samt åtgärdsutredning kring fosforbelastning. Det anges inte från vilka angränsande vattenförekomster data för nitrat kommer. VISS bedömning av status med avseende på näringsämnen baserar sig på den förenklade metoden. Man har dessutom tagit med ett mycket högt värde på totalfosfor som Sweco bedömer vara en outlier (120 µg/l). Om statusbedömningen i stället grundar sig på en beräkning av referensvärdet för totalfosfor där hänsyn tagits till baskatjoner och kloridjoner, samt om det avvikande höga värdet utelämnas, blir status med avseende på näringsämnen hög. Klassificeringen av ekologisk status bedöms därför behöva revideras. 23 (48)

26 repo001.docx Luossajoki mellan Yli Lombolo och Ala Lombolo (SE ) Vattenförekomsten bedöms ha måttlig ekologisk status baserat på biologiska data från vattenförekomsten. Parametern IPS-index för kiselalger är inte klassad trots att VISS uppger att resultat finns från två provtagningar på två lokaler. Parametern fisk har fått bedömningen måttlig status baserat på ett elfisketillfälle på en lokal ( ). Parametern näringsämnen har fått bedömningen dålig, baserat på data från 2012 från Luossajoki vid Ala Lombolos utlopp. Totalfosforhalten varierade mellan 8 och 120 µg/l. Parametern nitrat har fått bedömningen måttlig status baserat på extrapolerade mätdata från angränsande vattenförekomster uppströms och nedströms. Parametern 4.8 Vattendragets närområde har fått bedömningen otillfredsställande eftersom närområdet utgörs till 59 % av aktivt brukad mark och/eller anlagda ytor. Parametern 4.9 Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag har fått bedömningen otillfredsställande eftersom av svämplanet utgörs 68 % av aktivt brukad mark och/eller anlagda ytor. Parametern Antal vägövergångar har fått bedömningen måttlig, baserat på en indikativ modell. Parametern Markanvändning i närmiljön har fått bedömningen dålig baserat på en indikativ modell. Parametern Markanvändning i delavrinningsområdet har fått bedömningen otillfredsställande baserat på en indikativ modell. Som påverkanskällor anges Kirunagruvan och Viscariagruvan. Som åtgärdsförslag anges minskat utsläpp av förorenande ämnen (framförallt kväveföreningar och metaller) från Kirunagruvan och Viscariagruvan samt åtgärdsutredning kring fosforbelastning. Parametern IPS-index för kiselalger är inte klassad trots att VISS hänvisar till att data finns. Det framgår inte vilka data som avses. Data för kiselalger finns från 2013 och 2014, för bottenfauna från och för fisk från Dessa data visar på hög till god (kiselalger), god (bottenfauna) respektive måttlig till dålig (fisk) status (Sweco, 2014a; data från 2014 är ännu inte publicerade). Klassificeringen av ekologisk status bedöms sammantaget vara korrekt. Som motivering och metod för bedömningen av status för miljöparametern fisk i rinnande vatten har recipientkontroll Laisvallgruvan angetts, vilket bör korrigeras. Det anges inte från vilka angränsande vattenförekomster data för nitrat kommer. VISS bedömning av status med avseende på näringsämnen baserar sig på den förenklade metoden. Man har dessutom tagit med ett mycket högt värde på totalfosfor som Sweco bedömer vara en outlier (120 µg/l). Om statusbedömningen i stället grundar 24 (48)