Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan

Transkript

1 Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Om den nationella kontrollplanen Livsmedelskedjan Verksamhetsstyrning Kontrolluppdraget Nationella mål och myndigheternas verksamhetsplanering Mål för livsmedelskedjan Övergripande mål för livsmedelskedjan Effektmål inom fyra fokusområden Målens giltighetstid Operativa förutsättningar för effektiv kontroll Operativa mål hjälper oss att nå de gemensamma målen Mål inom livsmedelsområdet Mål inom områdena växtskadegörare, foder, animaliska biprodukter, djurhälsa-smittskydd, djurskydd, veterinärmedicinska preparat, ekologisk produktion samt gränskontroll Mål för verksamhetsområdet växtskadegörare Mål för verksamhetsområdet foder Mål för verksamhetsområdet animaliska biprodukter, ABP, Mål för verksamhetsområdet djurhälsa-smittskydd Mål för DJURSKYDDS-kontrollen Mål för verksamhetsområdet gränskontroll Mål för verksamhetsområdet veterinärmedicinska preparat Mål för verksamhetsområdet ekologisk produktion Myndighetssamarbete som behövs för att nå målen Regeringsuppdrag, utredningar och översyn av lagstiftningen Uppdrag till myndigheterna i livsmedelskedjan Uppdrag inom ramen för livsmedelsstrategin Andra regeringsuppdrag Utdrag ur Livsmedelsverkets regleringsbrev Utdrag ur Jordbruksverkets regleringsbrev som berör livsmedelskedjan Utdrag ur Länsstyrelsernas regleringsbrev som berör nationella kontrollplanen Statliga utredningar och större översyn av lagstiftning Statliga utredningar... 37

3 6.2.2 Större översyn av lagstiftningen Den offentliga kontrollen Förutsättningar för den offentliga kontrollen Inledning Rättslig grund för kontrollen Grundläggande förutsättningar krav på kontrollmyndigheter Ledning, stöd och styrning Finansiering och bemanning viktiga grundförutsättningar för kontrollen Opartiskhet och oberoende kontroll Skyldigheter för den som blir kontrollerad Utbildning och kompetensförsörjning Kontrollmyndigheternas ansvar för kompetensförsörjning Kompetensinventering, kompetensutvecklingsplaner och utbildningar Så går kontrollen till Riskbaserad kontroll i hela livsmedelskedjan Kontrollprocessen Kontroll av växtskadegörare Kontroll av foder Kontroll av animaliska biprodukter Kontroll av djurhälsa smittskydd Kontroll av djurskydd Kontroll av livsmedel Gränskontroll Kontroll av veterinärmedicinska preparat och restsubstanser Kontroll av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel Myndigheter, kontrollorgan och laboratorier Myndigheterna i livsmedelskedjan Kontrollorgan för ekologisk produktion och ekologiska livsmedel Nationella referenslaboratorier (NRL) Samordning och samarbete i livsmedelskedjan Nationell samordning och samarbeten Samarbeten mellan myndigheter Samarbete inom livsmedelskedjans olika områden Branschsamverkan

4 9.5 Samarbeten inom forskning och utveckling Konsumentkontakt Nordiskt samarbete Internationellt samarbete Beredskapsplaner och ömsesidigt stöd Särskilda beredskapsplaner Tjänsteman i beredskap (TiB) Övningar och utbildning Gemensamma stödfunktioner och varningssystem Revision av kontrollmyndigheter Så utvecklas kontroll och beredskap Uppdatering av den nationella kontrollplanen Kontaktpunkt för Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan Definitioner och begrepp

5 Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan Tillsammans bidrar vi myndigheter på nationell, regional och lokal nivå till säker mat och dricksvatten, friska djur och sunda växter samt konkurrenskraftiga företag. En bra riskbaserad och likvärdig kontroll underlättar för företagen att göra rätt, ta ansvar och följa lagstiftningen och leder till att brister upptäcks och rättas till. På så sätt bidrar vi till säker mat och ett högt konsumentförtroende för maten i Sverige. Inriktningen och prioriteringarna för Sveriges kontroll i livsmedelskedjan beskrivs i den nationella kontrollplanen. Målet med kontrollen, och den lagstiftning som den vilar på, är att alla konsumenter får säkra livsmedel och säkert dricksvatten, att alla djur är friska och växterna sunda. Märkning och information i alla led i kedjan från jord till bord ska vara enkel och korrekt och ingen ska bli sjuk av maten eller lurad. - I Jordbruksverkets arbete för en konkurrenskraftig och hållbar produktion är den offentliga kontrollen en viktig del för att uppnå regelefterlevnad och önskvärda effekter. Genom vår breda samverkan och vårt förenklingsarbete på det här området skapar vi goda förutsättningar för att klara vårt helhetsuppdrag, säger Leif Dennerberg, generaldirektör vid Jordbruksverket. Vi behöver ta hänsyn till de utmaningar som omvärldens påverkan innebär. Global handel, klimatförändringar, smittor och spridningsvägar, ändrade konsumtionsmönster och nya trender och företagens innovationer. - Ett gott smittläge bland våra djur skyddar såväl människors som djurs hälsa, samtidigt som utsläppen av klimatgaser minimeras, påpekar Jens Mattsson, generaldirektör vid SVA. Syftet med planen är att uppnå en samlad och enhetlig strategi för den offentliga kontrollen. När vi arbetar mot gemensamma mål och prioriteringar bidrar det till kvalitet och utveckling av kontrollen, som i sin tur leder till företag som vet hur man gör rätt, säker mat och tillit till maten i Sverige. - Sverige ska fortsatt ha säker mat och säkert dricksvatten och vi ska upptäcka och motarbeta livsmedelsfusket. Därför prioriterar vi att utveckla den offentliga kontrollen med fokus på likvärdighet och regelförenkling. Det är bättre att arbeta förebyggande än att åtgärda brister i efterhand. En kontroll med hög kvalitet är till nytta för företagen och bidrar också till livsmedelsexporten. Genom att myndigheterna krokar arm och arbetar mot samma mål stöder vi både konsumenterna och företagen. Den nationella kontrollplanen är ett viktigt verktyg för detta, säger Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström. Den nationella kontrollplanen fastställdes den 18 december 2017.

6 1. Inledning Att skydda människors och djurs hälsa, värna om konsumenternas intressen och se till att den inre marknaden fungerar effektivt. Det är målet med livsmedels- och foderlagstiftningen liksom med växt-, djurhälso- och djurskyddsbestämmelserna. Som konsumenter ska vi kunna lita på våra livsmedel både att de är säkra och att vi får rätt information så att vi kan göra medvetna val. Lagstiftningen sätter ramarna för hur det ska gå till; vilka regler företagen ska hålla sig till, men också hur kontrollen ska bedrivas för att se till så att företagen följer lagstiftningen. Säkra livsmedel betyder att det vi äter och dricker inte innehåller hälsofarliga eller oönskade ämnen och att vi inte blir sjuka av maten. Det innebär i sin tur att de växter och djur som används till livsmedel är producerade på ett säkert sätt. Bra foder och bra djurhälsa är därmed viktiga förutsättningar. Det ska gå att lita på att djurhållare har följt djurskyddsbestämmelserna och behandlat djuren väl, vilket i förlängningen ger djur som är friska och inte behöver behandlas mot sjukdomar. Att övervaka och förhindra spridning av växtskadegörare bidrar till att skydda växterna, ge goda skördar och att minska behovet av växtskyddsmedel. Likaväl som konsumenten ska kunna lita på att den mat som produceras i Sverige är säker ska vi kunna lita på att det som importeras uppfyller samma krav. Att ha gemensamma regler för import av varor från länder utanför EU så väl som varor som kommer från andra EU-länder är därför viktigt. Företagen ansvarar för att följa reglerna i lagstiftningen så att målen med säkra livsmedel, säkert foder till djuren, god djurhälsa, gott djurskydd med mera uppnås. Myndigheterna ansvarar för att kontrollera och verifiera att reglerna följs och att målen i lagstiftningen nås. En annan viktig uppgift för myndigheterna är att ge råd och service till företag och konsumenter på bästa möjliga sätt. 6

7 2. Om den nationella kontrollplanen Den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan är ett strategiskt verktyg för att den offentliga kontrollen ska arbeta på ett enhetligt och samlat sätt mot de gemensamma målen för livsmedelskedjan. Den riktar sig till chefer och ledare på myndigheter i livsmedelskedjan med ansvar för att planera, genomföra och följa upp kontrollen, men också till företag som vill ha inblick i myndigheternas arbete liksom till konsumenter och övriga intresserade. Planen omfattar alla led i livsmedelskedjan från jord till bord och alla lagstiftningens områden. Den har utarbetats så att den samtidigt är ett styrande dokument för kontrollmyndigheterna och en beskrivning av kontroll, beredskap och samarbete i livsmedelskedjan. Planen kan användas på olika sätt: För verksamhetsplanering I kapitel 2 beskrivs hur myndigheterna kan verksamhetsplanera med hjälp av planen och i kapitel 3 finns nationella mål och aktiviteterna för perioden. Dessa omfattar alla kontrollmyndigheter i livsmedelskedjan. För information om utvecklingsarbete, pågående regeringsuppdrag och utredningar som kan påverka myndigheterna och planeringen. Läsa om grundförutsättningar för kontrollen, hur kontrollen är organiserad och fungerar och hur myndigheterna säkerställer att personalen har rätt kompetens. Få inblick i hur myndigheterna samverkar, vilka beredskapsplaner som finns och samarbete vid utredningar och i kris. För att få en överblick över helheten, vilka aktörer som deltar och ansvarsfördelningen mellan dessa. Sist finns en kontaktlista till de myndigheter som utarbetat den nationella planen och en förteckning över definitioner och begrepp. Enligt förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll (kontrollförordningen) 1 ska varje medlemsland i EU upprätta en flerårig samlad nationell kontrollplan. Den svenska planen är fyraårig, uppdateras vid behov och används som underlag när EU:s revisorer granskar det svenska kontrollsystemet. Planen har tagits fram gemensamt av myndigheterna i livsmedelskedjan, det vill säga av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), länsstyrelserna, kommunerna genom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Livssamverkan samt Försvarsinspektören för hälsa och miljö. Tullverket, Swedac och Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) har också bidragit i arbetet. Under 2018 kommer planen att överföras till en egen webbplats. Då kommer det att finnas nya möjligheter till fördjupningar och länkar till lagstiftning, vägledningar och annat stödjande material. 1 1 Förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd 7

8 3. Livsmedelskedjan Livsmedelskedjan sträcker sig från jord till bord och omfattar alla stadier i produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled, från odling av frukt och grönsaker, uppfödning av djur, jakt och fiske, till slakterier, produktion av dricksvatten och industriell produktion av livsmedel och foder samt tillagning, servering och försäljning av livsmedel. Lagring och transport av varor omfattas också. Djurskydd och djurhälsa samt övervakning av djursjukdomar och växtskadegörare är viktiga delar av kedjan. Import av livsmedel, växter och djur och export av varor är också aktiviteter i livsmedelskedjan. Offentlig kontroll sker i alla delar av kedjan och omfattar alla områden som beskrivs i förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll. Syftet med kontrollen är att verifiera att aktörerna uppfyller lagstiftningens mål om livsmedels- och fodersäkerhet och att bestämmelserna om djurhälsa/smittskydd, djurskydd och växtskydd följs, så att säkra livsmedel och säkert dricksvatten produceras. Kontrollen utförs också för att säkerställa god sed inom handeln och skydda konsumenternas intressen. Märkningen eller informationen om livsmedlen får inte vara vilseledande. En väl fungerade kontroll hjälper också verksamhetsutövarna att göra rätt och stärker deras konkurrenskraft. Växtskadegörare Gränskontroll Djurskydd Foder inkl primärproduktion Animaliska biprodukter Livsmedelskedjans olika områden i lagtiftningen Ekologisk produktion ekologisk livsmedel Djurhälsa/ Smittskydd Livsmedel inkl primärproduktion Veterinärmedicinska preparat och restsubstanser Bild 1. Lagstiftningen, som täcker alla produktions- och hanteringsled i livsmedelskedjan, är indelad i olika områden. För varje område finns specifika bestämmelser som verksamhetsutövarna ska följa och myndigheterna kontrollera. Den nationella kontrollplanen följer samma områdesindelning för att underlätta användningen av planen. 8

9 Ansvaret för kontroll, råd och service delas av flera myndigheter. Berörda departement Central behörig myndighet Behörig myndighet Område Näringsdepartementet Livsmedelsverket Livsmedelsverket Livsmedel Försvarsdepartementet Försvarsinspektören för hälsa och miljö Finansdepartementet Länsstyrelserna Kommunala kontrollmyndigheter Näringsdepartementet Finansdepartementet Näringsdepartementet Försvarsdepartementet Finansdepartementet Näringsdepartementet Finansdepartementet Socialdepartementet Näringsdepartementet Finansdepartementet Livsmedelsverket Länsstyrelserna Primärproduktion livsmedel Jordbruksverket Jordbruksverket Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Läkemedelsverket Jordbruksverket Livsmedelsverket Livsmedelsverket (slakterier) Försvarsinspektören för hälsa och miljö Länsstyrelserna Djurskydd Länsstyrelserna Djurhälsa - Smittskydd Läkemedelsverket (godkännanden, karenstider) Livsmedelsverket (restsubstanskontroll) Länsstyrelserna (användning) Veterinärmedicinska preparat och restsubstanser Näringsdepartementet Utrikesdepartementet Finansdepartementet Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) Jordbruksverket Livsmedelsverket Jordbruksverket resp. Livsmedelsverket och Konsumentverket Kommunerna (end. företag undantagna från kravet om anmälan till kontrollorgan) Ekologisk produktion och ekologiska livsmedel Näringsdepartementet Jordbruksverket Statens veterinärmedicinska anstalt Jordbruksverket Foder Näringsdepartementet Finansdepartementet Jordbruksverket Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Länsstyrelserna Primärproduktion foder Näringsdepartementet Jordbruksverket Livsmedelsverket Jordbruksverket Animaliska biprodukter Försvarsdepartementet Försvarsinspektören för hälsa och miljö Finansdepartementet Länsstyrelserna Kommunala kontrollmyndigheter 9

10 Berörda departement Central behörig myndighet Behörig myndighet Område Näringsdepartementet Jordbruksverket Jordbruksverket Växtskadegörare Näringsdepartementet Finansdepartementet Livsmedelsverket Jordbruksverket Livsmedelsverket (gränskontroll) Jordbruksverket (gränskontroll) Gränskontroll och övrig importkontroll Socialdepartementet Tullverket Tullverket (dokumentkontroll, in- och utförsel av varor) Kommunala kontrollmyndigheter (övrig importkontroll) Tabell 1. Ansvarsfördelning mellan myndigheter med uppgifter inom offentlig kontroll. Centrala myndigheter leder, samordnar, vägleder, utvärderar och kan även vara lagstiftande och utföra riskvärderingar inom sina respektive områden. Riskvärderingarna är underlag för utveckling av den riskbaserade kontroll som de behöriga kontrollmyndigheterna ska utföra. De behöriga myndigheterna ansvarar för att utföra den operativa kontrollen, som både inkluderar kontroll av företagens efterlevnad av lagstiftningen, gränskontroll och marknadskontroll av produkter. 10

11 4. Verksamhetsstyrning För att den offentliga kontrollen och myndigheternas råd och service till konsumenter och företag ska fungera och ge önskad effekt behöver dessa styras mot uppsatta mål. En verksamhets styrning påverkar hur planering, genomförande, uppföljning, utvärdering och förbättringsåtgärder följer och återkopplar till varandra. En funktionell styrning är huvudsakligen ledningens ansvar och chefernas arbetsuppgift. Det gäller inte minst kontrollen. Kontrollen ska utföras riskbaserat, ändamålsenligt och effektivt och ska bedrivas enhetligt och med kvalitet. För att uppnå det behöver myndigheterna ha mål och dokumenterade förfaranden för sin kontroll, kontrollen ska följas upp och utvärderas, effekten av kontrollen ska verifieras och förbättringar ska genomföras om man hittar brister. Det framgår av förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll. Baserat på resultaten från uppföljning, utvärdering och analys görs förbättringar. Årlig planering av den riskbaserade kontrollen, baserad på mål och lagstiftning. Uppföljning, utvärdering och analyser görs för att följa upp och verifiera att kontrollerna genomförts enligt planen. Resultaten sammanställs och analyseras. Kontrollen genomförs enligt planeringen, kontrollrapporter upprättas, avvikelser hanteras, extra offentliga kontroller genomförs. Bild 2. Förbättringshjulet 4.1 Kontrolluppdraget Kontrolluppdragets bas är att efterlevnaden av all relevant lagstiftning kontrolleras hos verksamhetsutövarna. Krav på kontrollens utförande finns i förordning (EG) nr 882/2004 och i nationella föreskrifter. Ett krav är att den ska vara riskbaserad. Det innebär att verksamheternas inneboende risker påverkar kontrollens omfattning. Myndigheterna ska också utföra de uppdrag och lämna de redovisningar som framgår i regleringsbrev och instruktioner från regeringen samt i föreskrifter från Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Den nationella kontrollplanen innehåller gemensamma mål för myndigheterna i livsmedelskedjan. Målen kompletterar basen i kontrollen och syftar till utveckling och förbättring. Det innebär att en del av kontrollens resurser ska riktas mot att uppfylla målen. 11

12 Resurser Mål för att utveckla och förbättra. Basen. Den riskbaserade kontrollen. Bild 3. Basuppgifterna i kontrollen kompletteras med mål som syftar till utveckling och förbättringar. Tid För livsmedelskontrollen finns ett direkt krav att myndigheter årligen ska fastställa en plan för myndighetens kontroll, se 3 e-f Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:21) om offentlig livsmedelskontroll. Livsmedelsverket har tillsammans med andra myndigheterna även utarbetat en mall för kontrollplan som myndigheterna kan använda för att beskriva sitt system för offentlig kontroll. Mallen finns på Kontrollwiki. I kontrolluppdraget ingår att regelbundet göra uppföljningar och att vidta åtgärder för att förbättra kontrollverksamheten, när det behövs. Förbättringsbehov kan också påtalas vid revisioner av myndighetens verksamhet. 4.2 Nationella mål och myndigheternas verksamhetsplanering Nationella mål för livsmedelskedjan finns för att vi ska nå önskade effekter. Det gäller både mål och aktiviteter som utgår från de nationella övergripande målen och mål som tagits fram inom särskilda områden, och som kallas för effektmål, till exempel säkert dricksvatten och färre fall av livsmedelsburna sjukdomar. Alla myndigheter i kedjan kan bidra genom att arbeta mot målen. För den enskilda myndigheten är det viktigt att ta del av och medverka i de aktiviteter som berör myndigheten. Myndigheterna kan använda de nationella målen direkt, i synnerhet de operativa kontrollmålen. Alla mål berör inte alla myndigheter utan varje myndighet måste göra en egen bedömning av vilka mål som berör dem. Utöver de nationella målen kan myndigheterna behöva formulera egna mål för att utveckla sin verksamhet eller förstärka kontrollen av en viss typ av verksamheter eller inom en viss del av lagstiftningen. Med utgångspunkt från de mål som myndigheten valt behöver den formulera egna aktiviteter och indikatorer för sin kontrollverksamhet. 12

13 Övergripande mål (nationella) Effektmål (nationella) Operativa mål (nationella) Åtgärder och aktiviteter (nationella Verksamhetsplanering Myndighetens mål och aktiviteter Bild 4. Målen och aktiviteterna är nationella och omfattar samtliga myndigheter. Målen ska vara en del av verksamhetsplaneringen hos varje enskild myndighet och kan kompletteras med egna mål och aktiviteter som myndigheten ser behov av inom sitt verksamhetsområde. Det finns operativa mål som utgår från effektmålen och sådana som utgår från de övergripande målen. Planerade åtgärder och aktiviteter kan syfta till att uppnå övergripande mål, effektmål eller operativa mål. Kompetensförsörjning Utbildning och kompetensförsörjning är en del i verksamhetsplaneringen, liksom att ta fram en årlig kompetensförsörjningsplan. Livsmedelsverket och Jordbruksverket ordnar regelbundet utbildningar. I vissa fall är utbildningarna direkt kopplade till ett visst nationellt mål i den nationella kontrollplanen. För myndigheter som bedriver livsmedelskontroll finns ett direkt krav om att årligen upprätta en kompetensförsörjningsplan, se 3 g LIVSFS 2005:21. E-utbildningar som Livsmedelsverket ger finns på Utbildningsportalen och övriga planerade kurser finns i Livsmedelsverkets kurskatalog. Båda nås via De utbildningar som Jordbruksverket planerar för de olika områdena redovisas i målbilderna som kommande aktiviteter och finns också under rubriken Kurser och seminarier på De kan också nås via inloggningssidorna för bland annat officiella veterinärer, som nås via Jordbruksverkets webbplats. Uppföljning av målen Samtliga nationella mål följs upp på nationell nivå av Livsmedelsverket och Jordbruksverket. Det görs bland annat genom resultaten från myndighetsrapporteringen och från revisioner som redovisas i Rapport om Sveriges kontroll i livsmedelskedjan. Rapporten kallas i dagligt tal Årliga rapporten och förkortas ÅR. Syftet med uppföljningen är främst att mäta och visa hur väl alla kontrollmyndigheter gemensamt följer bestämmelserna i förordning (EG) nr 882/2004. Uppföljningen syftar även till att undersöka hur kontrollen utvecklas samt hur myndigheterna medverkar till att de gemensamma målen uppnås och bidrar till att konsumenterna får säkra och tillförlitliga livsmedel, att Sverige har ett gott djurskydd, en god djurhälsa och sunda växter. Analyserna av resultatet av årets sammanlagda arbete och de förbättringsförslag som presenteras i rapporten är i första hand till för berörda myndigheter. Det är efter uppföljningen som nya prioriteringar kan göras. Rapporten används också i många andra sammanhang då den beskriver läget i Sverige exempelvis vid handel inom EU och med tredje länder. 13

14 Den årliga rapporten publiceras på Livsmedelsverkets webbplats och skickas till EU-kommissionen. Alla medlemsstater behöver årligen skicka en sådan rapport till EU för att kommissionen i sin tur ska få en samlad bild över läget inom unionen. Syftet med att ha samma lagstiftning och en gemensam uppföljning är för att kunna säkerställa att konsumenter får säkra och tillförlitliga livsmedel oavsett var produkten kommer ifrån samt att länderna värnar om ett gott djurskydd, en god djurhälsa och sunda växter. Det är förutsättningar för en fri handel inom unionen. Målen måste också följas upp på myndighetsnivå som en del av myndighetens eget förbättringsarbete och för att kunna se att kontrollen har effekt. Kontrollens effekt och ändamålsenlighet, måluppfyllnad och hur de nationella målen beaktas vid planeringen av myndigheternas kontroll, granskas också vid revisioner som utförs av länsstyrelserna, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket. Målen i den nationella kontrollplanen och den årliga rapporten, där resultat, måluppfyllelse och förslag till förbättringsåtgärder som redovisas, hänger ihop. Bild 5. Årshjul för nationella kontrollplanen (NKP) och årliga rapporten (ÅR) om kontrollen i livsmedelskedjan. 14

15 5. Mål för livsmedelskedjan Målet för den offentliga kontrollen är att skydda människors och djurs hälsa och växters sundhet samt att värna om konsumenternas intressen. För att kontrollen ska vara ändamålsenlig och likvärdig är det viktigt att myndigheterna samverkar. En utvecklad samverkan kan också bidra till att vi uppfyller målen bättre. 5.1 Övergripande mål för livsmedelskedjan De övergripande målen för livsmedelskedjan har utarbetats av myndigheterna gemensamt. Målen är fastställda av generaldirektörerna för Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA, och de gäller samtliga myndigheter i livsmedelskedjan. Målen utgår från syftet med EU:s livsmedelslagstiftning att skydda människors och djurs hälsa och växters sundhet, att värna konsumenternas intressen samt att se till att den inre marknaden fungerar effektivt och enligt gemensamma principer. Se förordningarna (EG) nr 178/2002, 882/2004 och, beträffande kontroll av växtskadegörare, direktiv 2000/29/EG. De övergripande målen Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerade och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. Effekt: Ingen blir sjuk eller lurad, konsumenterna har en god grund för val av produkt och har förtroende för myndigheternas verksamhet. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Effekt: De livsmedelsproducerande djuren hanteras väl och är friska. De växter som används för livsmedels- och foderproduktion är sunda och fria från växtskadegörare. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. Effekt: Verksamhetsutövarna har tilltro till myndigheternas övervakning, kontroll, rådgivning och andra insatser och upplever dessa meningsfulla. Det ska vara lätt att göra rätt. Detta bidrar till att stärka förtroendet för deras produkter och att konsumenterna får säkra livsmedel och inte blir lurade. De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Effekt: Myndigheterna har en optimal samverkan och förtroende för varandras sätt att ta ansvar för sin respektive del i livsmedelskedjan, inklusive beredskap, så att den gemensamma effektiviteten ökar. Kontrollverksamheten är regelbunden, riskbaserad, likvärdig och rättssäker samt ger avsedd effekt. 15

16 5.2 Effektmål inom fyra fokusområden Med utgångspunkt från målen i EU-lagstiftningen och ett val av fokusområden där det är mest angeläget att uppnå en förbättring, har fyra gemensamma effektmål fastställts. Effektmålen bidrar till att de nationella övergripande målen för livsmedelskedjan uppnås. De fyra fokusområdena är säkert dricksvatten, mikrobiologiska risker, kemiska risker och information i livsmedelskedjan. Fokusområdena är gemensamma för hela livsmedelskedjan och effektmålen pekar ut områden där en märkbar förändring behövs. Säkert dricksvatten Effektmål: För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Varför: Dricksvatten är ett baslivsmedel. Effektmålen berör både kontroll och beredskap. Bra dricksvatten bidrar till friska djur och sunda växter. Mikrobiologiska risker Effektmål: Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Varför: Livsmedelsburna utbrott orsakade av campylobakter, listeria, ehec/vtec och matförgiftningar orsakade av bristande kunskap eller hantering i storhushåll leder till att många konsumenter drabbas och i vissa fall med allvarliga konsekvenser som följd. Kemiska risker Effektmål: Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Varför: För att nå målen om säkra livsmedel, friska djur och sunda växter behöver vi höja kompetensen och öka vårt fokus när det gäller de kemiska riskerna och i synnerhet när det gäller kemiska risker i baslivsmedel och för riskgrupper. Information i livsmedelskedjan Effektmål: Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. Varför: Spårbarhet är en grundbult i lagstiftningen och omfattar hela livsmedelskedjan, från jord till bord, inklusive införsel och import. Att verifiera att information och dokumentation i hela kedjan är korrekt bidrar till säkra livsmedel, friska djur och växter och att ingen blir lurad. För att nå full spårbarhet, för att informationen ska bli rätt och ingen ska bli lurad behöver vi utveckla vårt samarbete och våra metoder och underlätta för företagen att göra rätt men också samarbeta med branscherna för att upptäcka fusk. 16

17 5.3 Målens giltighetstid Målen och prioriteringarna har generellt sett samma giltighetstid som den nationella kontrollplanen om inget annat anges. Det innebär att målen är långsiktiga och att uppföljning och utvärdering i regel sker tidigast året efter att en aktivitet har genomförts. Resultaten redovisas i Årliga rapporten. 5.4 Operativa förutsättningar för effektiv kontroll Vissa operativa förutsättningar måste finnas inom alla myndigheter för att den offentliga kontrollen ska nå den avsedda effekten. De operativa förutsättningarna ska läsas tillsammans med de övriga målen för livsmedelskedjan. A. Alla kontrollmyndigheter har en plan för kontrollen inom sitt område för att utföra kontroll i tillräcklig omfattning. B. Alla kontrollmyndigheter planerar och utför kontroll med fokus på de största riskerna och på det som på ett avgörande sätt kan vara vilseledande för konsumenterna. C. Alla kontrollmyndigheter har rätt kompetens för att upptäcka avvikelser och bedöma dess risker. D. Alla kontrollmyndigheter använder de kontrollmetoder som är bäst lämpade för att upptäcka avvikelser inom det område man kontrollerar. E. Alla kontrollmyndigheter vidtar de åtgärder som är nödvändiga så att de avvikelser som upptäcks i kontrollen åtgärdas inom utsatt tid. Myndigheterna följer sedan upp (verifierar) att avvikelserna åtgärdas. 5.5 Operativa mål hjälper oss att nå de gemensamma målen De gemensamma effektmålen för livsmedelskedjan är nedbrutna i operativa mål. Det finns även operativa mål som utgår direkt från de övergripande målen. De operativa målen bidrar till att nå de gemensamma målen Mål inom livsmedelsområdet De operativa målen tar i första hand sikte på den kontroll som rör livsmedel: som är baslivsmedel som konsumeras av känsliga grupper som barn och äldre som är förknippade med kända säkerhets- eller redlighetsproblem De operativa målen gäller och ger en inriktning och prioritering av riskbaserade kontrollinsatser inom ramen för den årliga kontrolltiden. För att kontroll ska kunna utföras och ge effekt (skydda konsumenternas hälsa och intresse) krävs att även de operativa förutsättningarna finns på plats. 17

18 Från och med den 1 januari 2017 finns en uttalad skyldighet för kontrollmyndigheterna att beakta målen i den nationella kontrollplanen och ta in dem i sin planering och uppföljning. Se 3 e i LIVSFS 2005:21. Nedan presenteras samtliga operativa mål för livsmedelskontrollen. Mer information och anvisningar till målen finns i arbetsrummet Operativa mål för livsmedelskontrollen på Livstecknet. Operativa mål - säkert dricksvatten Målsättning (önskad effekt): För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvattnet minska. MÅL 1: TILLRÄCKLIGA SÄKERHETSBARRIÄRER Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid alla större anläggningar för produktion av dricksvatten 1 (> 1000 m 3 /dygn) för att bedöma om säkerhetsbarriärerna vid anläggningarna är anpassade till mikrobiologiska faror (bakterier, virus och parasiter) i råvattnet. MÅL 2: FAROANALYS KEMISKA RISKER Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid alla större anläggningar för produktion av dricksvatten 1 (> 1000 m 3 /dygn) för att bedöma att kemiska faror i råvattnet har beaktats i faroanalysen (HACCP). MÅL 3: HYGIENRUTINER VID REPARATIONER Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid större distributionsanläggningar 1 (> 1000 m 3 /dygn) för att bedöma om ändamålsenliga rutiner finns för läcklagning och annat reparationsarbete för att minimera risken för att mikrobiologiskt förorenat vatten når konsumenterna. Samtliga mål om dricksvatten berör kommunala kontrollmyndigheter. 18

19 Operativa mål mikrobiologiska risker Målsättning (önskad effekt): Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec och norovirus. MÅL 4: LISTERIA I FISKPRODUKTER Senast den 31 december 2018 har offentlig kontroll utförts vid alla fiskanläggningar godkända enligt (EG) nr 853/2004 med produktion av kallrökt och gravad fisk. Detta för att bedöma företagarnas åtgärder för att eliminera eller reducera förekomsten av Listeria monocytogenes så att produkterna uppfyller livsmedelssäkerhetskriterierna i förordning (EG) nr 2073/2005. Målet berör Livsmedelsverket. MÅL 5: EHEC I MALET KÖTT Senast den 31 december 2019 har kontrollmyndigheterna utfört kontroll av att 500 restauranger som serverar rätter av malet/hackat kött (exempelvis hamburgare och råbiff) hanterar faran Ehec så att faran elimineras eller risken att orsaka sjukdom reduceras till en acceptabel nivå. Restauranger som serverar rätterna råa till medium rare ska särskilt beaktas. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter. MÅL 6: NOROVIRUS OCH PERSONALHYGIEN Senast den 31 december 2019 har kontrollmyndigheterna utfört kontroll av att 1500 anläggningar, som tillverkar tårtor, bakelser, smörgåstårtor, smörgåsar och sallader, hanterar faran norovirus så att faran elimineras eller reduceras till en acceptabel nivå. I målet avses norovirus som riskerar att överföras från personal vid hantering av livsmedlen. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter och Livsmedelsverket. 19

20 Operativa mål kemiska risker Målsättning (önskad effekt): Minska de negativa hälsoeffekterna till följs av miljöföroreningar (dioxin, PCB), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. MÅL 7: TUNGMETALLER OCH MYKOTOXIN I SPANNMÅL Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid alla kvarnar (spannmål och ris). Detta för att verifiera att företagarna säkerställer att halterna av kadmium, arsenik (ris) och ochratoxin A i ingående råvaror understiger gällande gränsvärden. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter. MÅL 8: MYKOTOXIN I RUSSIN OCH PISTASCHMANDLAR Senast den 31 december 2018 har offentlig kontroll utförts vid minst 30 anläggningar i tidigare handelsled (huvudkontor, grossister, importörer) från vilka det släpps ut russin och/eller pistaschmandlar på marknaden. Detta för att verifiera att företagarna säkerställer att halterna av aflatoxin samt ochratoxin A (för russin) understiger gällande gränsvärden. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter och Livsmedelsverket. MÅL 9: TUNGMETALLER OCH MYKOTOXINER I BARNMAT Senast den 31 december 2018 har offentlig kontroll utförts vid alla anläggningar som producerar/låter legotillverka spannmålsbaserad mat för spädbarn och småbarn (vällingpulver, grötpulver samt färdigberedd välling och gröt). Detta för att verifiera att företagarna säkerställer att halterna av kadmium, arsenik (risbaserade produkter) och mykotoxiner understiger gällande gränsvärden för dessa livsmedel. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter och Livsmedelsverket. MÅL 10: KVICKSILVER OCH MILJÖGIFTER I KOSTTILLSKOTT Senast den 31 december 2018 ska offentlig kontroll ha utförts vid alla anläggningar i tidigare led (huvudkontor och importörer) som släpper ut fiskoljebaserade kosttillskott på marknaden. Detta för att verifiera att företagarna säkerställer att halterna av kvicksilver samt dioxin och PCB understiger gällande gränsvärden. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter. MÅL 11: DISTRIBUTION AV ÖSTERSJÖLAX Senast den 31 december 2019 ska offentlig kontroll med avseende på spårbarhet ha utförts vid anläggningar som är förstahandsmottagare av Östersjölax. För minst 25 partier ska varornas flöde följas framåt i livsmedelskedjan till detaljhandelsledet. Målet berör Livsmedelsverket, men kommunala myndigheter kan involveras i spårningen. MÅL 12: MYKOTOXIN VID SPANNMÅLSTORKNING Senast den 31 december 2019 ska offentlig kontroll ha utförts vid 250 anläggningar som torkar spannmål för livsmedelsändamål, för att verifiera att företagarna vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra eller reducera bildning av ochratoxin A i spannmålen. Målet berör länsstyrelsen. 20

21 Operativa mål - säkerställa information i livsmedelskedjan Målsättning (önskad effekt): Information om livsmedel kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. MÅL 13: UPPGIFTER OM INGREDIENSER Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid minst 2500 detaljhandelsanläggningar (butiker) och 1250 anläggningar i tidigare led (tillverkning och import) som utformar märkning samt märker/förpackar. Detta för att verifiera att de uppgifter som anges i ingrediensförteckningarna stämmer med tillsatta ingredienser (minst fyra produkter per anläggning granskas). Målet berör kommunala kontrollmyndigheter och Livsmedelsverket. MÅL 14: UPPGIFTER OM ALLERGENER Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid minst 200 anläggningar i tidigare led (tillverkare och importörer/ mäklare/ huvudkontor) som släpper ut färdigförpackade bageri- och/eller chokladvaror på marknaden och som utformar/översätter märkning samt märker/förpackar. Detta för att verifiera att informationen i märkningen gällande mjölk och hasselnöt som ingrediens är korrekt. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter och Livsmedelsverket. MÅL 15: UPPGIFTER OM URSPRUNG, ÄGG Senast den 31 december 2018 har offentlig kontroll utförts vid minst 100 detaljhandelsanläggningar (butiker) av livsmedelsinformation med påstående om svenska ägg. Detta för att verifiera äggens ursprung och flöde i livsmedelskedjan. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter. MÅL 16: UPPGIFTER OM URSPRUNG, KÖTT Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid minst 300 anläggningar i tidigare handelsled (importörer, grossister, mäklare, styckning) av livsmedelsinformation med påstående om svenskt nöt-, lamm- eller kycklingkött. Detta för att verifiera köttets ursprung och flöde i livsmedelskedjan. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter och Livsmedelsverket. MÅL 17: UPPGIFTER OM EKOLOGISKT Senast den 31 december 2019 har offentlig kontroll utförts vid minst 50 anläggningar som levererar ekologiska livsmedel (frukt, grönsaker eller kött), som följd av offentlig upphandling. Detta för att verifiera uppgiften om att livsmedlen kommer från ekologisk produktion. Målet berör kommunala kontrollmyndigheter och Livsmedelsverket. 21

22 Åtgärder och aktiviteter under för att nå målen och för att förbättra livsmedelskontrollen Kontrollmyndigheterna vidtar kontinuerligt åtgärder för att förbättra kontrollen. Flera av åtgärderna har beslutats med anledning av slutsatser från kontrollresultaten och resultaten från EU:s revisioner av kontrollsystemet. Samordnade kontrollprojekt Livsmedelsverket samordnar kontrollprojekt inom vissa prioriterade områden. Projekten syftar till att öka kompetensen hos myndigheterna inom ett specifikt kontrollområde eller om en specifik kontrollmetod, exempelvis revision eller provtagning. Livsmedelsverket tar fram stödmaterial till varje projekt. Myndigheterna deltar på frivillig basis och genomför projekten inom ramen för den ordinarie planerade kontrollen. Myndigheterna hanterar också självständigt eventuella avvikelser som kommer fram i projekten. Resultaten rapporteras till Livsmedelsverket enligt särskilda anvisningar. Tre samordnade kontrollprojekt genomförs 2018: Förebyggande av risker med ofullständigt upphettade malda köttprodukter Gluteninnehåll i livsmedel som saluhålls som glutenfria Spårbarhet av fet Östersjöfisk Ny indelning i lagstiftningsområden Den gamla kontrollområdesindelningen ersätts med en indelning i lagstiftningsområden från och med Syftet är att säkerställa att all aktuell lagstiftning på en anläggning kontrolleras och det ger också Livsmedelsverket ett bättre underlag vid uppföljning av kontrollen. Kontrollen som utförs under 2018 ska planeras och rapporteras enligt den nya indelningen. Mer information finns på Livstecknet. Översyn av modellen för riskklassificering och anläggningstypning av livsmedelsföretag i leden efter primärproduktionen Översyn av riskklassning och anläggningstypning pågår och beräknas bli klar under Om en ny modell tas i bruk sker dock detta tidigast Översynen kommer att påverka både planering av kontrollen och rapportering av kontrollresultat i IT-systemet för myndighetsrapporteringen (IMYR). Kompetensutveckling och kompetensförsörjning Gradvis utveckling av ett långsiktigt utbildnings- och kompetensförsörjningssystem för livsmedelskontrollen inklusive vidareutveckling av Utbildningsportalen som nås via Livsmedelsverkets webbplats. Utveckling av ett basutbildningsprogram för kontrollpersonal vid alla kontrollmyndigheter pågår och kurser utvecklas kontinuerligt och läggs upp i Utbildningsportalen. Vidareutveckling av Kontrollwiki Den webbaserade informationsdatabasen, Kontrollwiki, med all stödjande och styrande information riktad till livsmedelskontrollen, kommer att vidareutvecklas under En funktion kommer att utvecklas som ger inloggad kontrollpersonal möjlighet att skicka in förbättringsförslag direkt i de befintliga texterna. Arkitekturen för appen kommer att ses över för att göra den ännu snabbare. 22

23 Systemstöd för rapportering och kontroll Arbete pågår med att förbättra systemstödet för myndigheternas inrapportering av matförgiftningar och dricksvattenburna utbrott. I framtiden ska dessa rapporteras till Livsmedelsverket via systemet IMYR. Ett nytt IT-stöd tas fram för insamling av kvalitetssäkrade analysresultat från producenter och tillhandahållare av allmänt dricksvatten. Insamlingen omfattar analysresultat från den vattenprovtagning som genomförs i enlighet med dricksvattenföreskrifterna. Analysresultaten används bland annat som en del i den rapportering till EU som krävs enligt dricksvattendirektivet. Under 2018 lanseras kontrollappen som gör det möjligt för Livsmedelsverkets personal att via mobiltelefon eller surfplatta direkt dokumentera de kontroller man gör i samband med slakt. Det vill säga kontroller av information från livsmedelskedjan, besiktning före slakt av levande djur och besiktning efter slakt av kött. Nationellt RASFF I januari 2018 tas ett nytt system i bruk för snabb varning av nationella faror inom livsmedel. Systemet bygger på det befintliga RASFF-systemet, men i det nationella systemet kommer endast livsmedelsrelaterade faror att rapporteras. Alla inblandade myndigheter erbjuds en e-utbildning för att stärka kompetensen om hur rapporteringen ska gå till. Vidareutveckling av den riskbaserade kontrollen av livsmedelsföretag och foderföretag inom primärproduktion kommer Livsmedelsverket och Jordbruksverket gemensamt utveckla en modell för nationell kontrollplanering för länsstyrelsernas kontroll av livsmedelsföretag och foderföretag. Den nationella kontrollplaneringen kommer att tillämpas från Syftet är att säkerställa att kontroll sker riskbaserat och regelbundet inom alla branscher. Livsmedelsverket kommer även se över och förtydliga kriterierna för när en verksamhet inom primärproduktionen ska vara registrerad som livsmedelsföretag. Tydligare kriterier underlättar likvärdiga bedömningar. Operativa mål för livsmedelskontrollen Nuvarande operativa mål gäller för perioden Målen utvärderas årligen. Under 2018 startar arbetet med att ta fram operativa mål för perioden Kommunala och regionala kontrollprojekt De nationella aktiviteterna kan kompletteras av kommunala och regionala kontrollprojekt. Rapporter från genomförda projekt finns på Livsmedelsverkets webbplats under rubriken Kommunala projekt. Rapporterna kan användas som inspiration för planering av projekt. Planerade kommunala och regionala projekt beskrivs för närvarande inte i den nationella kontrollplanen. 23

24 5.5.2 Mål inom områdena växtskadegörare, foder, animaliska biprodukter, djurhälsasmittskydd, djurskydd, veterinärmedicinska preparat, ekologisk produktion samt gränskontroll. De operativa målen för områdena är framtagna av Jordbruksverket tillsammans med de operativa kontrollmyndigheterna för att bidra till att nå de övergripande målen. Målen är utformade för att nå störst effekt genom att arbeta dels med brister och utvecklingsmöjligheter i kontroll- och tillsynsverksamheten och dels skapa en förändring ute i samhället genom ett proaktivt arbetssätt. De operativa målen gäller och ger en inriktning och prioritering av åtgärder och aktiviteter inom ramen för den årliga kontrolltiden. Åtgärderna och aktiviteterna är utformade på årsbasis och kommer att revideras årligen efter analys av måluppfyllnaden. Fullständig bild över målhierarki, handlingsplan och ansvarig myndighet finns i målbilden för respektive område. 24

25 Mål för verksamhetsområdet växtskadegörare Vi följer upp att de avvikelser som upptäcks åtgärdas inom utsatt tid. (VKE) Aktiviteter 2018: Fortsatt samverkan mellan växtregelenheten och växtkontrollenheten inom växtskyddsområdet, med möte minst en gång varje år för erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling (VRE+VKE) Utbildning inom t.ex. virke för VKE i början av 2018 för att säkerställa att medarbetarna har rätt kompetens för det arbete som ska utföras samt kunskap att upptäcka avvikelser och bedöma dess risker. (VKE) Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. 25 Ur NKP (övergripande för all kontroll- verksamhet) Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Operativa mål och dess indikatorer Mål: Företagare har förståelse för kontrollsystemet. Intressenter inom export och import har förståelse och förtroende för systemet Def: Företagen och berörda aktörer förstår syftet med kontrollen för att minska risken för smittspridning. Berörda företag och aktörer agerar i enlighet med gällande lagstiftning och de instruktioner som Jordbruksverket anvisar och ser att det ger effekt. Önskad effekt: Bibehållen upparbetad förståelse och vid behov attitydförändring hos verksamhetsutövare Indikatorer: Kundundersökning för kontrollen vartannat år (NKI) Medarbetarnas upplevelse av företagens förståelse för kontrollsystemet.(efter kontroll sker skattning av företagets medvetenhet, följs kontinuerligt) Mål: Vi förebygger spridning av och bekämpar växtskadegörare genom ett gemensamt ansvar för kontrollen Def: : Vi utför kontroll med tillräcklig omfattning och rätt kvalitet vilket innebär att kontrollplanen grundar sig på direktiv och riskanalys utifrån vägledning. Genom att vi exempelvis har en plan för att utföra kontroll i enlighet med kontrollinstruktioner/checklistor som är utformad i enlighet med sakansvarig enhets vägledningar. Önskad effekt: Mer enhetlig bedömning av innebörden av checklistan (ökad samsyn) Indikatorer: Kontrollfrekvens (månadsvis, Impa mm excel), Antal avvikelser (generellt, per kontrollant respektive kontrollområde). Löpande uppföljning av efterlevnaden av vägledningarna (löpande dialog och årlig avstämning) Åtgärder och aktiviteter Mål: Företagare har förståelse för kontrollsystemet. Intressenter inom export och import har förståelse och förtroende för systemet Åtgärd: Information om kontrollsystemet (JV) Aktiviteter: Utveckla informationen om nya reglerade växtskadegörare på Jordbruksverkets webbplats (JV, 2018) Nya regler om bland annat format på växtpass kommuniceras via webbplatsen och med intresseorganisationer (JV, 2018) Kontrollantens skattning av företagens förståelse för kontrollsystemet. (JV, Löpande) Mål: Vi förebygger spridning av och bekämpar växtskadegörare genom ett gemensamt ansvar för kontrollen Åtgärd: Vägledning för kontrollprocessen (VRE) Säkerställa att samtliga checklistor/kontrollinstruktioner är uppdaterade i enlighet med vägledningarna. (VKE) Aktiviteter under 2018: Vi uppdaterar de fastställda vägledningarna för respektive område (VRE) Vi tar fram vägledningar för trädgårdsområdet (VRE) Uppdatera checklistor/kontrollinstruktioner i enlighet med vägledning. (VKE) Åtgärd: Skapa en kontrollplan som bygger på den riskanalys som sakenheten tagit fram (VKE) Verifiering av kvaliteten, fortsatt (VKE): Aktiviteter : - Samtrimning - Övervakningskontroll - Dokumentationskontroller Åtgärd:

26 Indikatorer: Antalet deltagande vid informationsinsatser (LST/JV statistik, årligen) NKI: Kunskapsnivån före och efter informationsinsats enligt deltagarens egen bedömning (JV, vid insats, enkät, följs årligen) Ökning/minskning av specifika avvikelser funna vid kontroll (statistik, årligen, JV) Aktiviteter: Se över skriften Miljöhusesyn (JV,2019) Uppdatera och förbättra skriften Du är foderföretagare - Dessa regler gäller för dig (JV, 2018) Informationsinsatser till veterinärer om inblandning av läkemedel i foder via ex länsveterinärer (JV/LST, 2018) De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. Mål: Skapa förutsättningar för en god foderkontroll Def: Det är alla kontrollmyndigheters ansvar att skapa förutsättningar för en god foderkontroll. Med begreppet god menar vi att vi gör kontroll på rätt anläggningar och hittar de brister som är allvarligast. Med begreppet förutsättningar menas att vi ska hjälpas åt att på olika sätt komma tillrätta med de brister vi ser i utförandet av kontrollverksamheten. Önskad effekt: Utvecklingen ska ske i kontrollverksamheten Indikatorer: NKI (till operativa kontrollmyndigheter) Upplevd ökad flexibilitet efter omarbetad riskklassificeringsmodell jämfört med före omarbetningen (JV, , enkät) NKI (till operativa kontrollmyndigheter) Hur upplevs förutsättningarna vara för att kunna genomföra en god foderkontroll? (JV, Nolläge: Årliga uppföljningar i samband med rapportering) Mål: Skapa förutsättningar för en god foderkontroll Åtgärder: Riskklassificeringsmodellen lyfts ur kontrollföreskriften och ersätts med beslut i väntan på att omarbetning av riskklassificeringsmodellen sker Förbättrad och förenklad rapportering av kontroll för att möjliggöra bättre analys av kontrollen Projekt inom primärproduktionen MYKO-gård-risk Aktiviteter: Riskklassificeringsmodellen lyfts ur föreskriften och ersätts med beslut (JV, ) Omarbeta och utveckla riskklassificeringsmodellen inkl. utveckla riskanalys (JV, 2019) Prioritera åtgärder efter OffLip (JV/SLV, ) Projekt MYKO-gård-risk (SVA, ) 26 Mål för verksamhetsområdet foder Ur NKP (övergripande för all kontrollverksamhet) Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Operativa mål och dess indikatorer Mål: Medvetna foderföretagare för god hantering av foder Def: Kontrollmyndigheterna ska bidra till att foderföretagare inom foder har den medvetenhet som krävs för en säker hantering av foder. Med begreppet medvetna menar vi det egna ansvaret som beskrivs i lagstiftningen. Kontrollmyndigheterna kan underlätta för företagen att göra rätt genom att göra insatser för att komma tillrätta med de vanligaste avvikelserna. Önskad effekt: Utvecklingen ska ske hos verksamhetsutövaren Åtgärder och aktiviteter Mål: Medvetna foderföretagare för god hantering av foder Åtgärder: Kompetenshöjande insatser för foderverksamheter Stödja branschen Enkelt och lätt att hitta information och förståelse av ansvarstagande

27 Mål verksamhetsområdet animaliska biprodukter, ABP, Indikatorer: Antalet deltagande vid informationsinsatser, Statistik NKI (nöjd kund index): Kunskapsnivån före och efter informationsinsats enligt deltagarens egen bedömning Ökning/minskning av specifika avvikelser funna vid kontroll, statistik, alla kontrollmyndigheter Aktiviteter: Information och dialog med branschen kring riktlinjer för avfallsförbränningsanläggningar (JV, ) Information om risker och märkning vid/av färsk fodertillverkning (JV, ) Se över skriften miljöhusesyn (JV, 2019) Stödja branschen att fram riktlinjer för Dagligvaruhandeln (JV, 2019) Nationellt projekt ABP-transport till biogasanläggningar (LST, ) Sprida information och nyheter till verksamhetsutövare (KOM, ) Indikatorer: NKI (till operativa kontrollmyndigheter): Upplevd ökad flexibilitet efter omarbetad riskklassificeringsmodell jämfört med före omarbetningen ( ) NKI (till operativa kontrollmyndigheter): Hur upplevs förutsättningarna vara för att kunna genomföra en god ABPkontroll? (Nolläge: Årliga uppföljningar i samband med rapportering) Mål: Skapa förutsättningar för en god ABP-kontroll Åtgärder: Kontrollföreskrift lyfta ur och omarbeta riskklassificeringsmodellen inkl. utveckla riskanalys Kompetenshöjande åtgärder utbildning m.m. Förbättrad och förenklad rapportering av kontroll för att möjliggöra bättre analys av kontrollen Aktiviteter: Riskklassificeringsmodellen lyfts ur föreskriften och ersätts med beslut (JV, 2018) Omarbeta och utveckla riskklassificeringsmodellen inkl. utveckla riskanalys (JV, 2019) Riktad information och vägledningar till kommunala inspektörer(två pilotprojekt, "Kontroll av hantering av matavfall från restauranger och storkök" samt "Kontroll av förvaring av animaliska biprodukter i primärproduktionen" (JV, ) Påbörja arbetet för en Webbportal för kommuninspektörer (JV, 2018) Utbildningsinsatser för kommuninspektörer (JV, ) Projekt samordning reg. och lok. nivå vad gäller utförandet av kontroller och se över en gemensam checklista för kontroll av ABP som kör till biogasanläggningar (LST, ) Delta i nationella insatser och aktiviteter (KOM, ) 27 Ur NKP Övergripande mål för samtliga kontrollmyndigheter Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Operativa mål och dess indikatorer Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Mål: Medvetna verksamhetsutövare för god hantering av ABP Def: Kontrollmyndigheterna ska bidra till att verksamhetsutövare inom ABP har den medvetenhet som krävs för en säker hantering av ABP. Med begreppet medvetna menar vi det egna ansvaret som beskrivs i lagstiftningen. Kontrollmyndigheterna kan underlätta för företagen att göra rätt genom att göra insatser för att komma tillrätta med de vanligaste avvikelserna och de allvarligaste bristerna. Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. Mål: Skapa förutsättningar för en god ABP-kontroll Def: Det är alla kontrollmyndigheters ansvar att skapa förutsättningar för en god ABP-kontroll. Med begreppet god menar vi att vi gör kontroll på rätt anläggningar och hittar de brister som är allvarligast. Med begreppet förutsättningar menas att alla kontrollmyndigheter ska hjälpas åt att på olika sätt komma tillrätta med de brister vi ser i utförandet av kontrollverksamheten. Önskad effekt: Utvecklings sker i kontrollverksamheten Önskad effekt: Utveckling sker hos verksamhetsutövaren Åtgärder och aktiviteter Mål: Medvetna verksamhetsutövare för god hantering av ABP Åtgärder: Kompetenshöjande insatser för ABP-verksamheter Stödja branschen Enkelt och lätt att hitta information och förståelse av ansvarstagande

28 Mål för verksamhetsområdet djurhälsa-smittskydd Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. 28 Ur NKP (övergripande för all kontrollverksamhet) Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Operativa mål och dess indikatorer Mål: Vi får analyserbara prover avseende BSE från minst 80 % av de nötkreatur som omfattas av kravet på provtagning för BSE vid mellanhanteringsanläggningar. Def: Kontrollmyndigheterna ska bidra till att öka andelen nötkreatur över 48 månaders ålder som provtas för BSE vid mellanhanteringsanläggningar, och bidra till att optimera hanteringen så att en större andel av dessa prover kan analyseras avseende BSE. Vid jämförelse mellan antalet nötkreatur av rätt ålder som rapporterats ut ur CDB under koden avlivning/självdöd till destruktionsanläggning och antal utförda analyser ser vi att det finns ett betydande bortfall. Lagstiftning: SJVFS 2010:9 (sak-nr K 19), Förordning (EG) 999/2001 Önskad effekt: hos djurhållare (sänder djur till destruktion och uppger uppgifter om det aktuella djuret) vid transport till mellanhanteringsanläggning vid mellanhanteringsanläggningarna Mål: Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter Def: Medvetna verksamhetsutövare för god hantering av Campylobakter. Kontrollmyndigheterna ska bidra till att verksamhetsutövare inom campylobakter kontrollprogram har den medvetenhet som krävs för en säker hantering av campylobakter. Med begreppet medvetna menar vi det egna ansvaret som beskrivs i lagstiftningen Önskad effekt: Minska campylobakter i kycklingköttsprodukter för att skydda konsumenter. Indikator: Månadsvis rapportering av antalet testade flockar, antalet positiva flockar, antalet anläggningar med delad slakt, antalet positiva flockar (delad slakt) vid första och/eller andra tillfällen till SJV, FOHM Mål: Sperma och embryon som producerats för handel inom EU uppfyller djurhälsokraven. EU-lagstiftning: förordning 176/2010 (sperma + embryo häst, får, get), direktiv 88/407 (nötsperma), direktiv 89/556 (nötembryo), direktiv 90/429 (grissperma). Def: Företagens verksamhet kontrolleras i enlighet med EUlagstiftningen för respektive djurslag Önskad effekt: Effekten blir att kontroll utförs och att kontrollen får nödvändigt fokus Nyckeltal: Kontrollfrekvens Hingst-, bagg- och bockstation: 1 g/år för djur med säsongsbetonad avel, 2 ggr/år för djur med icke säsongsbetonad avel. Tjur- och galtstation: 2 ggr/år. Spermalagringsstation: 2 ggr/år. Embryoteam: 1 g/år. Nyckeltal: Antal nötkreatur av rätt ålder som rapporterats ut ur CDB under koden avlivning/självdöd till destruktionsanläggning (uppgifter ur CDB) Antal utförda analyser för BSE av prov som är uttagna vid mellanhanteringsanläggningar (uppgifter från SVA) Nyckeltalen mäts vid den årliga rapporteringen av TSEprover till EFSA. Jämförelse görs mellan de två nyckeltalen, och ett rimligt mål 2018 är att 80 % av de djur som rapporterats ut enligt punkt 1 ovan har genererat ett provsvar enligt punkt 2 ovan. Vid behov kan delavstämningar göras med kortare intervall än på årsbasis.

29 29 Åtgärder och aktiviteter Mål: Vi får analyserbara prover avseende BSE från minst 80 % av de nötkreatur som omfattas av kravet på provtagning för BSE vid mellanhanteringsanläggningar Åtgärd: Information och utveckling av e-tjänst till djurhållare Aktiviteter: Anpassa Konvex e-tjänst för anmälan om kadaverhämtning så att uppgift om djurets ålder ges större tyngd (blir mer styrd, görs till aktivt val, tvingande uppgift) (JV, 2018) Informera djurhållarna om vikten av att uppge rätt ålder vid anmälan om kadaverhämtning. (JV, 2018) Åtgärd: Förändrade arbetssätt hos kontrollmyndigheterna Aktiviteter: Regel- och förvaltningsenheten (Jordbruksverket) ska ge Konvex viss åtkomst till CDB så att de kan hämta relevant information (ex åldersuppgifter) och därmed inte blir lika beroende av de uppgifter djurhållaren uppger vid anmälan om hämtning.) Aktivitet: TSE- kontrollen kommer att fördjupas genom utökade dokumentkontroller och färre besök på plats. kontroll avseende intransporttider av nötkadaver, framför allt de som går via omlastningsstationer. (Länsstyrelsen ansvarar för kontrollen har ännu inte fått återkoppling från lst ang. formuleringen av denna aktivitet). Åtgärd: Kunskapsinhämtning Aktivitet: SVA ansöker om pengar för 2018 för att sammanställa tillgänglig kunskap om hur man kan få in kadavren i bättre skick (åtgärder på gård etc.) Syfte: ge underlag till bättre instruktioner för hanteringen på gårdsnivå. Mål: Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter Åtgärder: Kompetenshöjande åtgärder utbildning m.m. Förbättrad och förenklad rapportering av kontroll för att möjliggöra bättre analys av kontrollen Riktad information och vägledningar. Aktiviteter: Nat. Plan och riktlinjer och ny föreskrift (K 152), SJV, SF Enligt (EFSA Journal, vol.8(2010):1, artikel nr. 1437) så är det sannolikt att 50-80% av campylobakter infektion hos människor anses bero på att det finns en reservoar i kycklingpopulationen. Biosäkerhetskrav måste omfatta även åtgärder på slakteri.på gårdsnivå bör rapportering ske månadsvis av antalet testade flockar, antalet positiva flockar, antalet anläggningar med delad slakt, antalet positiva flockar (delad slakt) vid första och/eller andra tillfällen till (SJV, FOHM ( ). Nat. (SF) (webbportal) Enligt( EFSA Journal, vol.8(2010):1, artikel nr. 1437) så är det sannolikt att % av campylobakter infektion hos människor anses beror på hantering, beredning och konsumtion av slaktkycklingkött. Att utveckla strategier för informationsinsatser och underlag för undervisningsmaterial, till exempel riktad information till speciella grupper(förskola och skola, kökspersonal) och till allmänheten via sociala medier, broschyrer i livsmedelsbutiker. ( ) Nat. (JV,FOHM) ta fram riktad information till grupper som kan bli direkt berörda av bekämpnings-åtgärder, exempelvis kycklinguppfödare, miljöförvaltningar, smittskyddsläkare och veterinärer ( ). Nat: Samarbeta med andra myndigheter (SVA, FOHM). Öka kunskapen om Campylobakters epidemiologi och spridning ( ) Lok: Delta i nationella insatser och aktiviteter ( ). Mål: Sperma och embryon som producerats för handel inom EU uppfyller djurhälsokraven. Åtgärd: Definiera ansvarig kontrollmyndighet, JV, 2018 Aktiviteter: Lyft frågan med jurist. Diskussion med departement och länsstyrelse. Enligt förordning om kontroll av husdjur är länsstyrelsen kontrollmyndighet för området. Dock står i M26 (föreskrifter seminverksamhet nöt) att Jordbruksverket ska vara kontrollmyndighet avseende tjurstationer och spermalagringsstationer nöt. Juridisk tulipanaros. Orsak är troligen att kontrollen enligt EU-regelverket ska utföras av officiell veterinär gäller alla aktuella kontrollobjekt. Åtgärd: Vägledning för kontroll, JV, Aktivitet: Vi tar fram vägledning utifrån befintlig checklista och EUlagstiftning. Åtgärd: Fastställd kontrollplan, kontrollfrekvens enligt EUlagstiftning, 2019 (Samtliga) Aktivitet: Vi avsätter resurser för kontrollen (om vi definieras att utföra den). Vi skapar årsvis kontrollplan för våra kontrollobjekt.

30 De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Myndigheterna har en optimal samverkan och förtroende för varandras sätt att ta ansvar för sin respektive del i livsmedelskedjan, inklusive beredskap, så att den gemensamma effektiviteten ökar. Kontrollverksamheten är regelbunden, riskbaserad, likvärdig och rättssäker samt ger avsedd effekt. Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. Mål: Service. Djurhållare upplever att kontrollmyndigheten ger snabb återkoppling och tydlig information i kontroll- och ansökningsärenden. Djurhållare upplever ett gott bemötande från kontrollmyndigheten. Definition: Djurhållaren får tillgång till resultatet av kontrollen snarast efter att kontroll genomförts. Som ett resultat av detta skickas 90% av kontrollrapporterna ut inom 21 dagar. Detta är viktigt både för att djurhållaren ska få en god service från myndigheten och för att kunna åstadkomma en snabb rättelse av eventuella brister. Beslut utformas på ett sätt som underlättar för mottagaren att förstå. Ansökningsärenden handläggs skyndsamt. Som ett resultat av detta handläggs förprövningsärenden inom 56 dagar efter komplett ärende. Ärenden avseende 16-tillstånd samt offentlig förevisning av djur handläggs inom 90 dagar efter komplett ansökan. Önskad effekt: Snabb återkoppling till djurhållare prioriteras högt i kontrollverksamheten. Kontrollmyndigheter arbetar mer systematiskt med bemötandeutbildningar och klarspråk i beslut. Resultat brukarundersökning, NI (nöjd index) förbättras Indikatorer som används som underlag för analys av måluppfyllelse: Handläggningstid kontrollrapport (90 % inom 21 dagar) (Årligen LISA LST) Resultat brukarundersökning, NI (nöjd index) (Vart annat år LST) Förprövningsärenden handläggs inom 56 dagar från komplett ansökan. (Årligen LISA LST) Ärenden avseende 16-tillstånd handläggs inom 90 dagar från komplett ansökan. (Årligen LISA LST) Ärenden avseende offentlig förevisning av djur handläggs inom 90 dagar från komplett ansökan. (Årligen LISA LST) Kontrollmyndigheterna vidtar åtgärder för att rätta till brister som konstaterats vid revisioner av deras verksamheter. (Årligen LST/JV) 30 Ur NKP (övergripande för all kontrollverksamhet) * Djurskyddskontrollen omfattar mer än de livsmedelsproducerande djuren. Här avses därför även övriga djurslag och djurhållare. Önskad effekt av de övergripande målen Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. Ingen blir sjuk eller lurad, konsumenterna har en god grund för val av produkt och har förtroende för myndigheternas verksamhet. Mål för DJURSKYDDS-kontrollen De livsmedelsproducerande växterna och djuren* är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. De livsmedelsproducerande djuren* hanteras väl och är friska. De växter som används för livsmedels- och foderproduktion är sunda och fria från växtskadegörare Verksamhetsutövarna* i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. Verksamhetsutövarna* har tilltro till myndigheternas övervakning, kontroll, rådgivning och andra insatser och upplever dessa som meningsfulla. Det ska vara lätt att göra rätt. Detta bidrar till att stärka förtroendet för deras produkter och att konsumenterna får säkra livsmedel och inte blir lurade. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Operativa mål och dess indikatorer Mål: Utbildning, likriktning, verifiering. Likvärdighet över landet vad gäller bedömning av brister och vidtagna åtgärder för att uppnå efterlevnad av djurskyddslagstiftningen. Definition: Med likvärdig menar vi att kontrollverksamheten ska utföras med likartade bedömningar och åtgärder i likartade fall och med likartad inriktning och omfattning över hela landet. Detta förutsätter bl.a. personal med rätt kompetens för de uppgifter som ska utföras. Önskad effekt: Mål: Riskbaserad kontroll. Varje år utförs kontroll av en tillräckligt stor andel av kontrollobjekten, ffa inom livsmedelsproduktionen, utifrån en riskvärdering. Definition: Minst 10% av kontrollobjekten med livsmedelsproducerande djur kontrolleras varje år i den planerade kontrollen i varje län. Detta innebär att ett så stort uttag ska göras på länen att den kvantitativa delen av målet uppnås. Vid planeringen av kontrollverksamheten används STORK och den gemensamma rutinen för handläggning av anmälningsärenden. Mål: Resurseffektivitet och effekt av kontrollen. Resurserna inom kontrollverksamheten fördelas utifrån myndigheternas uppdrag och används på ett sätt som gör att kontrollen får effekt. Definition: Resurserna inom kontrollen styrs på ett sådant sätt att en majoritet av dessa läggs på planerad kontroll. Myndigheterna använder sina resurser för kontroll av anmälningsärenden på ett sådant sätt att vi riktar arbetet mot sådana ärenden där risken för brister bedöms som stor. Anmälningsärenden handläggs enligt gemensam rutin för handläggning av anmälningsärenden, vilket bl a. innebär att ärenden hanteras skyndsamt. Mål: Djurhållare. Djurhållarna har kunskap om lagstiftningen som gäller för deras verksamhet. Kontrollmyndigheterna arbetar systematiskt med att öka kunskapen och underlätta för djurhållare att göra rätt. Definition: Kontrollmyndigheterna arbetar aktivt med samverkan, informationsinsatser och rådgivning. Som ett resultat av detta finns etablerade modeller runt om i landet för samverkan med djurhållare och tillgängligt informationsmaterial används systematiskt i kontakter med djurhållare. Önskad effekt: En större likvärdighet över landet vad gäller bedömning av brister samt koppling mellan funna brister och typ samt frekvens av vidtagna åtgärder. Möjligheter till strategisk kompetensutveckling utifrån identifierade behov ökar. Indikatorer som används underlag för analys av måluppfyllelse: Andel ändrade överklagade ärenden (Årligen LISA LST) Resultat brukarundersökning, NI (nöjd index) (vart annat år LST) Förhållande mellan genomförda kontroller, andel med brister och andel som resulterat i förelägganden respektive beslut om omhändertagande.(årligen DSK Platina JV/LST) Parallellkontroller samt dokumentationskontroll har genomförts för alla handläggare, utifrån en individuell riskanalys, i syfte att verifiera kontroll och kompetens.(årligen LST) Flerårig plan för kurser finns. (Årligen JV/LST) Kontrollmyndigheterna vidtar åtgärder för att rätta till brister som konstaterats vid revisioner av deras verksamheter. (Årligen LST/JV) Önskad effekt: Genom att fler kontroller görs hos djurhållare med livsmedelsproducerande djur upptäcks vanliga brister inom olika verksamhetsinriktningar i högre grad, åtgärdas och en bättre regelefterlevnad samt därmed djurvälfärd uppnås. Indikatorer som används som underlag för analys av måluppfyllelse: Kontroll i förhållande till risk(poäng) (DSK JV) Andel av kontrollobjekten med livsmedelsproducerande djur som kontrollerats varje år i den planerade kontrollen i varje län (Årligen DSK JV) Andel kontrollobjekt av livsmedelsproduktionens djur som kontrollerats i den planerade kontrollen där brister konstaterats.(årligen DSK JV) Kontrollmyndigheterna vidtar åtgärder för att rätta till brister som konstaterats vid revisioner av deras verksamheter. (Årligen LST/JV) Genom att myndigheterna använder tillgängliga verktyg i form av såväl god kommunikation som formella beslut rättas konstaterade brister i djurhållningar till snarast efter genomförd kontroll. Önskad effekt: Kontrollmyndigheterna riktar tillräckliga resurser till den planerade kontrollen. Färre anmälningskontroller är utan konstaterad brist. Konstaterade brister åtgärdas av djurhållare utan upprepade uppföljningar. Indikatorer som används som underlag för analys av måluppfyllelse: Antalet planerade kontroller ska vara minst lika många som antalet anmälningskontroller. Detta mäts som kvoten mellan planerade kontroller och anmälningskontroller (Årligen DSK, JV) Andel uppföljande kontroller som inte behöver ytterligare uppföljning uppdelat på administrativ uppföljning och uppföljning på plats (Årligen DSK, JV och Platina LST) Utvecklingen i andelen planerade kontroller där brister konstateras (Årligen DSK, JV) 25 % eller mindre av de kontroller som görs efter inkommen anmälan är utan anmärkning (Årligen DSK, JV) Handläggningstid anmälningsärenden (Årligen LISA LST) Andel anmälningsärenden som hanteras administrativt. (Årligen Platina LST) Nationell rutin för handläggning av anmälningsärenden följs (Årligen LST) Kontrollmyndigheterna vidtar åtgärder för att rätta till brister som konstaterats vid revisioner av deras verksamheter. (Årligen LST/JV) Djurhållares kunskaper om lagstiftningens krav ökar. Detta leder till att brister upptäcks i högre grad av djurhållare själva, åtgärdas och förebyggs och en bättre regelefterlevnad samt därmed djurvälfärd uppnås. Kontrollmyndigheterna arbetar mera systematiskt med den del av uppdraget som handlar om att underlätta för att göra rätt. Indikatorer som används som underlag för analys av måluppfyllelse: Kontrollmyndigheterna har samverkans- och kommunikationsplaner (Årligen LST) Utvecklingen i andelen planerade kontroller där brister konstateras. (Årligen DSK JV och LST) Informationsmaterial används systematiskt i samband med kontroller och andra kontakter med djurhållare.(årligen LST)

31 Mål: Service. Djurhållare upplever att kontrollmyndigheten ger snabb återkoppling och tydlig information i kontroll- och ansökningsärenden. Djurhållare upplever ett gott bemötande från kontrollmyndigheten. Åtgärder Kontrollmyndigheterna arbetar löpande med att öka kompetensen hos personalen i kommunikation, bemötande och klarspråk. Erfarenhetsutbyte mellan kontrollmyndigheter för utveckling av rutiner för handläggning som ger god måluppfyllelse. Aktiviteter Länsstyrelserna och Jordbruksverket samverkar årligen kring planering av kompetensutvecklingsinsatser utifrån identifierade behov (LST, JV) Kompetensutvecklingsplaner utarbetas på länen (LST) Parallellkontroller samt dokumentationskontroll genomförs för alla handläggare, utifrån en individuell riskanalys, i syfte att verifiera kontroll och kompetens (LST) 31 Åtgärder och aktiviteter Mål: Utbildning, likriktning, verifiering Likvärdighet över landet vad gäller bedömning av brister och vidtagna åtgärder för att uppnå efterlevnad av djurskyddslagstiftningen. Åtgärder Analys av djurskyddskontrollen används som grund för utveckling och likriktning av kontrollarbetet samt som grund för informations- och utbildningsinsatser. Framtagande av ett flerårigt utbildningspaket utifrån identifierade behov. Samverkansforum mellan myndigheterna nyttjas och utvecklas. Erfarenhetsutbyte mellan kontrollmyndigheter för utveckling av rutiner för kontrollverksamheten som ger god måluppfyllelse. Arbete i syfte att uppfylla mål och intentioner i livsmedelsstrategin Aktiviteter Länen rapporterar årligen statistik över djurskyddskontrollen till Jordbruksverket.(LST) Analysmöte arrangeras årligen av JV och lst gemensamt för analys av den årliga statistiken. (JV, LST) Jordbruksverket uppdaterar vägledningar utifrån identifierade behov. (JV) Jordbruksverket ser över föreskrift om offentlig djurskyddskontroll senast under (JV) Kompetensrosen eller liknande modell används årligen för att kartlägga behovet av kompetensutveckling (LST) Länsstyrelserna och Jordbruksverket samverkar årligen kring planering av kompetensutvecklingsinsatser utifrån identifierade behov. (JV, LST) Kompetensutvecklingsplaner utarbetas årligen på länen. (JV) Jordbruksverket ansvarar för att löpande anordna kalibreringsutbildningar, fysiska eller web-baserade, utifrån identifierade behov. (JV) Sverige fyller sina platser på BTSF (Better training for safer food) -utbildningar. (LST, SLV, JV) Under 2018 har vi analyserat hur vi bättre sprider och förvaltar kunskaperna från BTSF-utbildningar och andra relevanta kurser mellan länen. (LST) Parallell- samt dokumentationskontroll genomförs årligen för alla handläggare, utifrån en individuell riskanalys, i syfte att verifiera kontroll och kompetens. (LST) Vi arrangerar årligen en effektivitetskonferens för erfarenhetsutbyte mellan länsstyrelserna. (LST) Vi startar under 2018 upp regelbundna skype-möten mellan samordnare för att underlätta för erfarenhetsutbyte och öka likvärdighet. (LST) Efter utvärdering av rådet för djurskyddskontrolls verksamhet under 2017 utvecklas denna samarbetsform mellan myndigheterna vidare under (JV, LST) Myndigheterna samverkar löpande i 28-nätverket samt referensgrupp för djurskydd. (LST, JV) Det ordnas två myndighetsdagar årligen i samarbete mellan JV, SLV och LST. (JV, SLV och LST) Jordbruksverket genomför revisioner av länsstyrelsernas verksamhet efter fastställd revisionsplan. Genomföra uppdrag kopplat till livsmedelsstrategin Mål: Riskbaserad kontroll. Varje år utförs kontroll av en tillräckligt stor andel av kontrollobjekten, ffa inom livsmedelsproduktionen, utifrån en riskvärdering. Åtgärder Analys av djurskyddskontrollen används som grund för utveckling och likriktning av kontrollarbetet samt som grund för informations- och utbildningsinsatser. Kontrollplaner tas fram årligen på länen. Erfarenhetsutbyte mellan kontrollmyndigheter för utveckling av kontrollverksamheten som ger god måluppfyllelse. Aktiviteter Länen rapporterar årligen statistik över djurskyddskontrollen till Jordbruksverket.(LST) Analysmöte arrangeras årligen för analys av den årliga statistiken.(lst och JV) Vi arrangerar årligen en effektivitetskonferens för erfarenhetsutbyte mellan länsstyrelserna. (LST) Kartläggning av kontroll i förhållande till djurvälfärdsrisk genomförs årligen. (JV och LST) Löpande uppdatering av befintliga mallar och utveckling av nya mallar vid behov, i samverkan mellan berörda myndigheter. (LST) Under 2018 uppdateras samtliga mallar som berörs av övergången av uppgifter från polisen till länsstyrelsen. (LST) En översyn av SToRK-modellen genomförs i samarbete mellan Jordbruksverket och Länsstyrelserna senast under (LST, JV) Vägledning för användning av SToRK tas fram senast under 2019 av Jordbruksverket i samråd med länsstyrelserna. (JV, LST) Riskklassificeringsmodellen SToRK används årligen på länen. (LST) Kontrollplaner där alla län planerar för minst 10% normalkontroller av objekten med livsmedelsproducerande djur tas fram årligen på länen. (lst) Jordbruksverket ser över och utvecklar anvisningar för användning av Djurskyddskontrollregistret (DSK) under (JV) Länsstyrelserna arbetar med registervård av DSK årligen (LST) Verksamhet följs upp och vi utbyter löpande erfarenheter mellan länen med hjälp av digitalt styr- och uppföljningssystem för djurskyddskontroll. (JV, LST) Vi startar under 2018 upp regelbundna skypemöten mellan samordnare för att underlätta för erfarenhetsutbyte och öka likvärdighet. (LST) Efter utvärdering av rådet för djurskyddskontrolls verksamhet under 2017 utvecklas denna samarbetsform mellan myndigheterna vidare under (JV, LST) Myndigheterna samverkar löpande i 28- nätverket samt referensgrupp för djurskydd. (LST, JV) Det ordnas två myndighetsdagar årligen i samarbete mellan JV, SLV och LST. (JV, SLV och LST) Jordbruksverket genomför revisioner av länsstyrelsernas verksamhet efter fastställd revisionsplan. (JV) Mål: Resurseffektivitet och effekt av kontrollen. Resurserna inom kontrollverksamheten fördelas utifrån myndigheternas uppdrag och används på ett sätt som gör att kontrollen får effekt. Åtgärder Analys av djurskyddskontrollen används som grund för utveckling och likriktning av kontrollarbetet samt som grund för informations- och utbildningsinsatser Erfarenhetsutbyte mellan kontrollmyndigheter för utveckling av kontrollverksamheten som ger god måluppfyllelse. Aktiviteter Länen rapporterar årligen statistik över djurskyddskontrollen till Jordbruksverket. (LST) Analysmöte arrangeras årligen för analys av den årliga statistiken. (LST, JV) Parallell- samt dokumentationskontroll genomförs årligen för alla handläggare, utifrån en riskanalys, i syfte att verifiera kontroll och kompetens. (LST) Kontrollmyndigheter arbetar mer systematiskt med bemötandeutbildningar, kunskap om kommunikation och klarspråk i beslut med syfte att förbättra det upplevda bemötandet samt att minska behovet av uppföljande kontroller. (LST, JV) Verksamhet följs upp och vi utbyter löpande erfarenheter mellan länen med hjälp av digitalt styroch uppföljningssystem för djurskyddskontroll. (JV, LST) Vi startar under 2018 upp regelbundna skype-möten mellan samordnare för att underlätta för erfarenhetsutbyte och öka likvärdighet. (LST) Efter utvärdering av rådet för djurskyddskontrolls verksamhet under 2017 utvecklas denna samarbetsform mellan myndigheterna vidare under (JV, LST) Myndigheterna samverkar löpande i 28-nätverket samt referensgrupp för djurskydd. (LST, JV) Det ordnas två myndighetsdagar årligen i samarbete mellan JV, SLV och LST. (JV, SLV och LST) Jordbruksverket genomför revisioner av länsstyrelsernas verksamhet efter fastställd revisionsplan. (JV) Mål: Djurhållare. Djurhållarna har kunskap om lagstiftningen som gäller för deras verksamhet. Kontrollmyndigheterna arbetar systematiskt med att öka kunskapen och underlätta för djurhållare att göra rätt. Åtgärder Analys av djurskyddskontrollen används som grund för utveckling och likriktning av kontrollarbetet samt som grund för informations- och utbildningsinsatser Länsstyrelserna och Jordbruksverket samarbetar om framtagning av informationsmaterial att använda såväl i samband med kontroll som för allmän kunskapsspridning Formerna för samverkan mellan kontrollmyndigheterna och branschorganisationer utvecklas Aktiviteter Kontrollmyndigheterna utarbetar en kommunikations- och samverkansplan (LST) Länsstyrelser och Jordbruksverket har en gemensam arbetsgrupp som arbetar med informationsmaterial (LST, JV) Vi samarbetar mellan länsstyrelser, jordbruksverket och branschorganisationer avseende informationsinsatser kopplade till de vanligaste brister som konstateras inom olika verksamhetsinriktningar (LST, JV)

32 De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. 32 Mål för verksamhetsområdet gränskontroll Ur NKP (övergripande för all kontrollverksamhet) Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Operativa mål och dess indikatorer Mål: Importör/lastansvarig har förståelse för kontrollsystemet och regelsystemet. Intressenter har vid import förståelse och förtroende för systemet. Def: Det ska vara lätt att göra rätt för berörda aktörer och de ska förstå syftet med kontrollen. Berörda företag och aktörer agerar i enlighet med gällande lagstiftning. Önskad effekt: Bibehållen upparbetad förståelse och vid behov attitydförändring hos verksamhetsutövare Ett minskande antal sändningar som fastnar vid gränsen på grund av att information / kunskap saknas hos företagen. Indikatorer: Kundundersökning för kontrollen vartannat år i samband med kontrollen (Nöjd Kund Index, NKI), JV Officiella veterinärens upplevelse av företagens förståelse för kontrollsystemet.(efter kontroll sker skattning av företagets medvetenhet, följs kontinuerligt), JV Mål: Samverka för att säkerställa att alla sändningar som är föremål för gränskontroll upptäcks. Def: Denna del berör hanteringen av varuflödet från föranmälan tills dess att en gränskontroll är genomförd. Strävan ska vara att respektive kontrollmyndighet utifrån sina uppdrag och förutsättningar genomför lämpliga åtgärder i form av informationsoch samarbetsformer som stödjer genomförandet av den övergripande kontrollverksamheten. Genom föranmälan från importören, restriktioner i Tullens system och kontroll av fartyg- och flygplansmanifest upptäcker vi de sändningar som ska kontrolleras på gränskontrollstationerna. Önskad effekt: Fortsatt förbättring av kontrollverksamheten Indikatorer: Andel personal som gått relevanta BTSF-kurser, anges inom respektive kategori för import- (levande djur, animaliska- och vegetabiliska produkter) samt Traces. Statistik hämtas från JV. Samtliga nyanställda ska ha gått kursen BTSF-import och/eller Traces inom 2år. Resultat från verifiering (Djurkontrollenheten, JV övervakade kontroller av officiella veterinärer) Åtgärder och aktiviteter Mål: Importör/lastansvarig har förståelse för kontrollsystemet och regelsystemet. Intressenter har vid import förståelse och förtroende för systemet. Åtgärder: Informationsinsatser Aktiviteter: Uppdatera information om regelverk/ ha tydlig information på webbsidan (JV, Löpande) Mål: Samverka för att säkerställa att alla sändningar som är föremål för gränskontroll upptäcks. Åtgärder: Utbildningsinsats för gränskontrollpersonal Uppdatering av kontrollvägledningar Santé- arbete med nya kontrollförordningen Samverkansforum Aktiviteter (nationella/regional/lokal) Uppdatera information om regelverk på webbsida och i offvet (JV, Löpande) Ta fram intern rutin för ansvar och uppdatering för Offvet-sidor (JV, 2018) Se över strukturen(stommen) i Offvet (JV, 2018) Uppdatera kontrollvägledning som rör officiella veterinärer (JV, 2019) Uppdatera kontrollvägledning som rör gränskoll av levande djur (JV, 2019) Kontinuerliga avstämningsmöten med gränskontrollveterinärer (JV, Löpande) Delta i samverkansforum, 3-4 möten/år (JBV, SLV & Tullverket) All personal ska ha genomgått BTSF-kurs (Alla, Löpande, vid behov) Verifiering av kvaliteten i kontrollen kontroll av kontrollen, löpande: - Samtrimning - Övervakningskontroll/skuggkontroll - Dokumentationskontroller

33 Mål för verksamhetsområdet veterinärmedicinska preparat Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. Mål: Skapa bättre förutsättningar för effektiv kontroll av användning av läkemedel Def: Det är alla kontrollmyndigheters ansvar att skapa förutsättningar för en kontroll som ger effekt. Med begreppet effektiv menar vi att vi gör kontroll på rätt kontrollobjekt och hittar de brister som är allvarligast. Med begreppet förutsättningar menas att alla kontrollmyndigheter ska hjälpas åt att på olika sätt komma tillrätta med de brister vi ser i utförandet av kontrollverksamheten. Önskad effekt: Utveckling ska ske i kontrollverksamheten så att kontrollen är regelbunden, riskbaserad, likvärdig och rättssäker samt ger avsedd effekt. Indikatorer: Antal lst som använder Dsd och Vet@ (ökar, enkät årligen JV) Antal iakttagna avvikelser i kontrollen vad gäller veterinärers rapporteringsskyldighet (minska, enkät årligen JV) NKI (nöjd kund index till operativa kontrollmyndigheter) hur upplevs förutsättningarna vara för att kunna genomföra en effektiv kontroll (nolläge 2018 årlig uppföljning i samband med rapportering JV) Mål: Skapa bättre förutsättningar för effektiv kontroll av användning av läkemedel Åtgärder: Utbilda länsveterinärerna Utveckla föreskrifter och vägledningar Förbättra och förenkla inrapportering av läkemedelsanvändningen Aktiviteter: Utbildning för länsveterinärerna att använda DAWA dsd och Vet@bas som system i kontrollen länsveterinärdagarna årligen (JV, ) E-blanketten VILA mjölk, förbättras (JV, ) Utveckling och förbättring av djursjukdata, alla djurslag (JV, ) Uppdatering av vägledning och checklistor för kontroll av djurhälsopersonal (JV i samarbete med LST, 31 dec. 2019) Uppdatering av vägledning och checklista för kontroll av läkemedel på gård (JV i samarbete med LST, 2019) Utbildning och information i samband med nya vägledningar och checklistor (JV, 2020) Delta i utbildningsinsatserna som utförs (LST, löpande) Samverkan: Löpande utbyte av idéer, kontrollmetoder etc. (LST, löpande) 33 Ur NKP (övergripande för all kontrollverksamhet) Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Operativa mål och dess indikatorer Mål: Mikrobiologiska risker Sprida kunskap om antibiotikaresistens Mål: Läkemedel ska användas med återhållsamhet och bara då det finns behov av det Def: Kontrollmyndigheterna ska bidra till att verksamhetsutövare (djurhållare och veterinär) minskar risken för antibiotikaresistens Önskad effekt: Förändring ska ske hos verksamhetsutövaren (djurhållare och veterinär) Indikatorer: Antal informationsinsatser (möten, webben, informationsmail, info, vid kontrollbesök) (enkät årligen JV) Antal iakttagna avvikelser i kontrollen av hygien i veterinär verksamhet (minskar, enkät årligen JV) Def: Kemiska risker: D9. Kontrollmyndigheterna ska bidra till att djurhälsopersonal och djurhållare endast använder de läkemedel som är nödvändiga för att behandla de sjukdomsproblem som djuren har. Det innebär att nationell lagstiftning och kaskadprincipen följs. Önskad effekt: Djurhälsopersonal använder rätt läkemedel enligt kaskadprincipen och endast de läkemedel som är nödvändiga. Indikatorer: Ordinerande antal iakttagelser av brister i utfärdade instruktioner (minskar, enkät årligen JV) Antal iakttagelser av förskrivning av otillåtna läkemedel till djur (minskar, enkät årligen JV) Rekommenderat kontrollintervall av veterinärer följs (antal lst som når upp till målen (ökar, enkät årligen JV) Åtgärder och aktiviteter Mål: Mikrobiologiska risker Sprida kunskap om antibiotikaresistens Mål: Läkemedel ska användas med återhållsamhet och bara då det finns behov av det Åtgärder: Samordning och samarbete Kompetenshöjande insatser Kontroll Åtgärder: Arbeta för att veterinärerna ska rapportera in ordinerad mängd läkemedel för livsmedelsproducerande djur Arbeta för att behandlingar förs in i hästpass när så krävs Informationsinsatser om läkemedelsanvändning Förbättra och förenklar inrapportering Specificerat kontrollintervall Aktiviteter: Sprida information om one health och antibiotikaresistens till veterinärer i länet och djurhållare (LST, årligen) Kontrollera att hygienplaner finns i de veterinära verksamheter där de ska finnas (LST, innan 31 december 2021) Kontrollera att veterinärerna följer K112 (MRSA, MRSP etc.) (LST, årligen) Aktiviteter: E-blanketten VILA mjölk, förbättras (JV, ) Utveckling och förbättring av djursjukdata, alla djurslag (JV, ) Specifika informationsinsatser till hästveterinärer för att öka inrapporteringen av data(jv+lst, 2018?) Kontrollera veterinärer som beviljar villkorad läkemedelsbehandling varje år (LST) Kontrollera veterinärer som förskriver läkemedel till livsmedelsproducerande djur vart tredje år (LST) Veterinärer som föreskriver läkemedel till övriga djur (LST)

34 Mål för verksamhetsområdet ekologisk produktion De samverkande myndigheterna tar ett gemensamt ansvar för hela livsmedelskedjan, inklusive beredskap. Information i livsmedelskedjan. Information om livsmedel och om livsmedelsproducerande djur och växter kan säkerställas genom hela livsmedelskedjan. 34 Ur NKP Övergripande mål för samtliga kontrollmyndigheter Konsumenterna får säkra livsmedel inklusive dricksvatten, som är producerande och hanterade på ett acceptabelt sätt. Informationen om livsmedlen är enkel och korrekt. De livsmedelsproducerande växterna och djuren är friska och utgör inte någon allvarlig smittorisk. Verksamhetsutövarna i livsmedelskedjan får råd, service och kontroll med helhetssyn som underlättar deras eget ansvarstagande. Effektmål, ej nedbrutna från övergripande mål. Löper parallellt. Säkert dricksvatten. För att få säkert dricksvatten måste de negativa hälsoeffekterna orsakade av kemiska och mikrobiologiska ämnen i dricksvatten minska. Mikrobiologiska risker. Minska antalet livsmedelsburna sjukdomar med fokus på campylobakter, listeria, ehec/vtec och norovirus. Kemiska risker. Minska hälsoeffekterna till följd av miljöföroreningar (fokus dioxiner och PCBer), tungmetaller och mykotoxiner i livsmedelskedjan. Operativa mål och dess indikatorer Mål: 30% av jordbruksarealen ska vara ekologisk år 2030 Def: Företagen och berörda aktörer förstår syftet med certifiering av ekologisk produktion och fler vill certifiera sitt företag eller utöka sin certifierade jordbruksareal. Regeringens mål är att 30% av jordbruksarealen ska vara ekologisk år 2030 vilket innebär att andelen certifierad jordbruksareal måste öka. Önskad effekt: Andelen jordbruksarealen som sköts i enlighet med det ekologiska regelverket ska öka jämfört med år Indikatorer: Andelen jordbruksareal som sköts med ekologiska metoder är högre än år Källa är Sveriges Officiella Statistik, Jordbruksverket, Statistiska meddelanden. Mål: Kontrollorganen uppnår procentsatserna 10% oaviserade besök, 10% extrabesök och 5 % provtagning Def: Alla kontrollorgan planerar sin kontroll så att målet nås. Det innebär kontroll med tillräcklig omfattning. Tillsynsmyndigheterna följer årligen upp att målet nås. Önskad effekt: Samtliga kontrollorgan uppnår kraven på oaviserade besök, extrabesök och provtagning i EU-kommissionens förordning 889/2008. Indikatorer: Andel besök och tagna prov enligt %-satserna. Källa är kontrollorganens årliga rapportering till Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Åtgärder och aktiviteter Mål: 30% av jordbruksarealen ska vara ekologisk år 2030 Åtgärder: Genomför regeringsuppdrag om samordningsfunktion för ekologisk produktion och konsumtion Fortsatt kompetent rådgivningsfunktion på Jordbruksverket Aktiviteter: Ta fram en åtgärdsplan med etappmål som presenteras i sin helhet i februari (JV, 2018) Delrapportera arbetet med samordningsfunktionen i februari varje år (JV, 2018) Slutredovisning samordningsuppdrag i februari 2020 (JV, 2018) Kompetensutvecklande insatser av rådgivare och direkt eller indirekt av företagen. Detta inkluderar t.ex. fortbildning, kurser, uppdatering av informationsmaterial, deltagande vid mässor och FoU dagar. (JV) Mål: Kontrollorganen uppnår procentsatserna 10% oaviserade besök, 10% extrabesök och 5 % provtagning Åtgärder: Följa upp målet på kalibreringsmötet hösten, 2018 och i tillsynen av kontrollorganen (JV, 2018) Bidra till att välja fokusområden för provtagning på kalibreringsmöte våren, (JV, årligen) Aktiviteter: Omvärldsbevakning avseende riskprodukter, (JV, 2018) Kalibreringsmöte med kontrollorganen för att välja fokusområden (JV, 2018) Uppföljning och sammanställning av kontrollorganens statistikrapportering (JV, årligen)

35 5.6 Myndighetssamarbete som behövs för att nå målen Spårbarhet är en grundbult i hela livsmedelskedjan, från jord till bord, inklusive införsel av varor från andra EU-länder och import från länder utanför EU. För att upprätthålla både säkerhet och redlighet genom hela kedjan behövs samarbete mellan myndigheterna. Det är av vikt att även planera för oförutsedda händelser. Det gäller så väl vid utredningar av matförgiftningar eller misstänkt fusk, som vid smittspårning och bekämpning av zoonoser, epizootier eller växtsjukdomar, där spårningsarbete i hela kedjan är nödvändigt. Väl fungerande samarbete bidrar till att effektivt stoppa smittspridning och spridningen av icke säkra livsmedel och foder samt att upptäcka och stoppa produkter som medvetet är felaktigt märkta eller innehåller något hälsofarligt. Alla myndigheters bidrag till detta är en förutsättning för en stark kontrollkedja som bidrar till säkra och tillförlitliga livsmedel och foder, som är producerade i enlighet med lagstiftningen, samt friska djur och sunda växter. Akuta händelser, till exempel RASFF-ärenden, kommer oftast oväntat. Det innebär att myndigheterna måste ha beredskap för att kunna bidra aktivt i spårnings- och utredningsarbete. Det är också en del av verksamhetsplaneringen. 35

36 6. Regeringsuppdrag, utredningar och översyn av lagstiftningen Regeringen initierar regelbundet utredningar och andra åtgärder för att utveckla och förbättra kontrollen, underlätta för företagen och förbättra informationen till konsumenter. Översyn av lagstiftning är också en del av utvecklingsarbetet. 6.1 Uppdrag till myndigheterna i livsmedelskedjan Utredningar och utvecklingsarbete kan initieras antingen genom departementets årliga regleringsbrev till de statliga myndigheterna eller som särskilda uppdrag från regeringen och från politiken i kommunerna. Regeringsuppdrag utfärdas löpande under året medan regleringsbrevet fastställs i december och börjar gälla den 1 januari året efter. Regleringsbrevet innehåller även uppgifter om myndighetens budgetramar för året och återrapporteringskrav. Nedan redovisas de uppdrag som berör kontrollmyndigheterna och som på kort eller lång sikt kan påverka kontrollen, kontrollmyndigheterna och den nationella kontrollplanen Uppdrag inom ramen för livsmedelsstrategin Den nationella livsmedelsstrategin med sikte mot år 2030 är den första svenska livsmedelsstrategin som omfattar hela livsmedelskedjan. Strategin ska bidra till att potentialen för hela livsmedelskedjan nyttjas fullt ut. Det innebär en ökad och hållbar produktion av mat som kan leda till fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Konsumenterna ska ha bättre möjligheter att, oavsett bakgrund, göra medvetna val. Inom ramen för livsmedelsstrategin har framför allt Jordbruksverket och Livsmedelsverket fått ett antal uppdrag. Information om uppdragen och när de ska slutrapporteras finns på regeringskansliets webbplats: Andra regeringsuppdrag Inhämta rekommendationer från Expertgruppen för digitala investeringar (Livsmedelsverket, 30 juni 2019) Effektivisering av kontrollen av slakterier och vilthanteringsanläggningar (Livsmedelsverket, 28 februari 2018) Samverkansfunktion och handlingsplan för arbetet mot antibiotikaresistens (Jordbruksverket och Folkhälsomyndigheten ansvariga, Livsmedelsverket medverkar, 31 december 2020) Utdrag ur Livsmedelsverkets regleringsbrev Friskare djur, sunda växter och hög livsmedelssäkerhet regelutveckling (redovisas regelbundet i årsredovisningen) Åtgärder för att främja livsmedelsexport (31 januari 2018) Matallergi ge förslag på hur nationell samordning av frågor kring födoämnesallergier och annan överkänslighet för mat kan utformas (31 januari 2018) 36

37 Effekter av utvecklingsarbetet i livsmedelskontrollen (delrapport 31 maj 2018, slutrapport 31 maj 2020) Modernisering av köttkontrollen (15 juni 2018) Avgiftsmodell för kontroll av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (31 december 2018) Kunskapssammanställning om plast i dricksvatten (15 december 2019) Efterlevnad av kostråd [om viss fisk och fiskprodukter från Östersjöområdet] riktade till känsliga grupper (delredovisning 1 september 2018, slutredovisning 28 februari 2020) Utdrag ur Jordbruksverkets regleringsbrev som berör livsmedelskedjan Stödjande djurskyddsarbete, Nationell djurskyddsrapport Analys och bild av djurskyddsläget (30 april 2018) Friskare djur, sundare växter och en hög livsmedelssäkerhet regelutveckling (redovisas regelbundet i årsredovisningen) Jordbrukssektorns behov av vattenförsörjning (1 april 2018) Förprövning (28 april 2018) Tillsyn över djurhälsopersonal (30 april 2018) Uppdrag om digitalt först en smartare livsmedelskedja (28 februari 2019) Stödjande djurskyddsarbete (15 april 2019) Uppdrag om nationell småskalig matkultur (26 april 2019) Åtgärder mot artskyddsbrott (30 april 2019) Samverkansforum och arbete för handlingsplan mot antibiotikaresistens (redovisas regelbundet i årsredovisningen) Utdrag ur Länsstyrelsernas regleringsbrev som berör nationella kontrollplanen Redovisa måluppfyllelse för de operativa målen i den nationella kontrollplanen som rör myndighetens verksamhetsområde redovisa arbetet med revisioner av kommunernas livsmedelskontroll arbeta för fler och bättre djurskyddskontroller. (Samtliga punkter redovisas i återrapportering till Näringsdepartementet) 6.2 Statliga utredningar och större översyn av lagstiftning Regeringen kan även ge i uppdrag till andra statliga myndigheter, utöver Livsmedelsverket och Jordbruksverket, att utreda och ge förslag till åtgärder för att förbättra den offentliga kontrollen, underlätta för företagen i livsmedelskedjan eller mer ändamålsenlig lagstiftning. Riksrevisionen kan på eget initiativ genomföra granskningar av kontrollsystemet eller tillämpningen av lagstiftningen och ge förslag till åtgärder Statliga utredningar Statlig vägledning av kommunal tillsyn (Riksrevisionen). Revisionen avser granskning av hur ändamålsenlig den statliga tillsynsvägledningen är när det gäller miljötillsyn, kemikalietillsyn, 37

38 livsmedelskontroll och alkoholtillsyn. Granskningen ska även identifiera framgångsfaktorer och försvårande omständigheter för en ändamålsenlig tillsynsvägledning Större översyn av lagstiftningen Lagstiftningen, EU-lagstiftningen så väl som den nationella lagstiftningen, ses över och uppdateras regelbundet. Nedan listas ett urval av större förändringar som kommer att påverkar många myndigheter och verksamhetsutövare. Förordning (EU) nr 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelserna om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel. Förordningen trädde ikraft 28 april 2017, men börjar tillämpas successivt. Artiklarna om referenslaboratorier och referenscentrum tillämpas från 29 april I huvudsak tillämpas förordningen från och med den 14 december När det gäller växtskadegörare tillämpas de artiklar som gäller provtagning och laboratorier från och med den 29 april Förordningen ersätter förordning (EG) nr 882/2004. Även vissa andra EU-rättsakter upphävs eller ändras genom den nya förordningen. 38

39 Förordning (EU) nr 2016/429 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa ( Djurhälsolagen ). Förordningen är en ramlagstiftning för djurhälsoområdet och kommer att ersätta ett stort antal direktiv. Förordningen kommer att tillämpas från och med den 21 april Förordning mot växtskadegörare COM (2013)267. Europaparlamentet och rådet har antagit en ny förordning om skyddsåtgärder mot växtskadegörare (PHR). Reglerna handlar om att skydda EU:s växtproduktion, skog, naturområden och andra växtmiljöer från hot i form av växtskadegörare som ännu inte är spridda här. Förordningen ersätter nuvarande direktiv om skyddsåtgärder mot växtskadegörare och direktiven om bekämpning av vissa skadegörare på potatis. Bestämmelserna om offentlig kontroll flyttas till förordning (EU) nr 2017/625. Den nya EU-förordningen skiftar fokus från handelsregler till skydd av territoriet. Medlemsstaterna får ett tydligare ansvar för tidig upptäckt av växtskadegörare, tidigt agerande och bekämpning i syfte att utrota. Det finns ett 60-tal bemyndiganden till EU-kommissionen att anta ytterligare bestämmelser (sekundära rättsakter) som kommer att ses över. Den nya EU-förordningen påverkar den svenska växtskyddslagen. Det handlar både om skyddsåtgärder mot växtskadegörare och om ändringar till följd av förordning (EU) nr 2017/625. De flesta bestämmelserna ska börja tillämpas den 14 december

40 7. Den offentliga kontrollen Kontrollplanen har tagits fram för att säkerställa att offentlig kontroll genomförs inom alla lagstiftningens områden och i alla led i livsmedelskedjan. Planen beskriver också hur myndigheterna uppfyller de krav som ställs på dem i lagstiftningen. 7.1 Förutsättningar för den offentliga kontrollen I det här avsnittet beskrivs den rättsliga grunden för kontrollen, myndigheternas ansvar att genomföra kontroller som är riskbaserade, rättssäkra, ändamålsenliga och effektiva, myndigheternas befogenheter och hur de grundläggande förutsättningarna för att genomföra kontroller säkerställs. Företagens skyldigheter i samband med offentlig kontroll beskrivs också Inledning Många myndigheter delar på ansvaret för att kontrollera att företagen följer lagstiftningen, producerar säkra livsmedel och bra dricksvatten, att djuren och växterna som ska bli livsmedel är friska och att ingen blir lurad av information om maten. I förordning (EG) nr 882/2004 finns bestämmelser om hur kontrollerna ska utföras. Där ställs också krav på myndigheterna. Det handlar bland annat om att kontrollen ska vara oberoende från ekonomiska eller andra intressen, att det ska finnas tillräckligt med personal, tillgång till bra hjälpmedel som till exempel IT-stöd, vägledningar, provtagningsutrustning och, inte minst, befogenheter att utföra kontroller Rättslig grund för kontrollen Myndigheternas rättsliga grund för att utföra offentliga kontroller i alla led i livsmedelskedjan framgår i EU-förordningar och beslut och i svenska lagar och förordningar. Där beskrivs ansvarsfördelningen mellan myndigheterna, deras befogenheter och deras möjligheter att utfärda sanktioner mot företag som inte följer lagstiftningen. I den nationella lagstiftningen regleras också vilka myndigheter som får utfärda föreskrifter. Livsmedelsverket och Jordbruksverket utfärdar föreskrifter som innehåller närmare bestämmelser och som förtydligar eller kompletterar EU-lagstiftningen eller svensk lagstiftning. Nedan beskrivs de centrala författningarna. Livsmedelsverket publicerar samtliga regler och vägledningar med mera rörande livsmedelskontrollen på sin webbplats. Jordbruksverket publicerar på sin webbplats motsvarande avseende kontrollen av växter, foder, animaliska biprodukter, djurhälsa-smittskydd, djurskydd och veterinärmedicinska preparat. Livsmedel De centrala nationella författningarna inom livsmedelsområdet är Livsmedelslagen (2006:804) Livsmedelsförordningen (2006:813) 40

41 Foder, animaliska biprodukter och veterinärmedicinska preparat De centrala nationella författningarna är Lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter Förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter Djurskyddslagen (1988:534) Djurskyddsförordningen (1988:539) Läkemedelslagen (1992:859) Läkemedelsförordningen (2006:272) Lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård Förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård Lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. Förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. Djurhälsa - smittskydd De centrala nationella författningarna inom djurhälsoområdet är Lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. Förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. Zoonoslagen (1999:658) Zoonosförordningen (1999:660) Epizootilagen (1999:657) Epizootiförordningen (1999:659) Lagen (2006:807) om kontroll av husdjur m.m. Förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur m.m. Djurskydd De centrala nationella författningarna inom djurskyddsområdet är Djurskyddslagen (1988:534) Växt De centrala nationella författningarna är Växtskyddslagen (1972:318) Förordningen (2006:817) om växtskydd m.m. Ekologisk produktion De centrala nationella författningarna är Lagen (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion Förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion Officiella veterinärer Lagen om officiella veterinärer (2009:1254) Förordningen om officiella veterinärer (2009:1390) 41

42 7.1.3 Grundläggande förutsättningar krav på kontrollmyndigheter För att myndigheterna ska kunna genomföra kontrollerna måste ett antal grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. Hur myndigheterna uppnår dem beskrivs nedan. I vissa fall, till exempel när det gäller mål, utbildning och uppföljning, beskrivs det i avsnitt 5 Mål för livsmedelskedjan Ledning, stöd och styrning Juridiska befogenheter och åtgärder vid bristande efterlevnad Myndigheternas befogenheter att utföra offentlig kontroll och vidta åtgärder enligt förordning (EG) nr 882/2004 eller enligt nationella regler ges i olika svenska lagstiftningar. Myndigheterna kan till exempel meddela förelägganden eller förbud, besluta att produkter inte får släppas ut på marknaden eller att de ska återkallas från marknaden. Om någon inte följer lagstiftningen eller myndighetens beslut får myndigheten besluta om rättelse på den enskildes bekostnad. Myndigheterna ska även verka för att åtalsanmälan görs när man i kontrollen påträffar straffbelagda överträdelser i lagstiftningen. Myndigheternas befogenheter beskrivs i Livsmedel: livsmedelslagen (2006:804) och livsmedelsförordningen (2006:813) Foder och animaliska biprodukter: lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter och förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter Djurskydd: djurskyddslagen (1988:543) Smittsamma djursjukdomar, restsubstanser och andra ämnen i djur och djurprodukter, märkning och registrering av djur: lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. och förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m. Växtskadegörare: växtskyddslagen (1972:318) och förordningen (2006:817) om växtskydd m.m. 42

43 Ekologiska produkter: lag (2013:363) om kontroll av ekologisk produktion och förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion När myndigheterna beslutar om viten följer de lagen (1985:206) om viten. Vid delgivning finns bestämmelser i lagen (2010:1932) om delgivning. Myndigheterna kan även ha egna rutiner och instruktioner. Företagarna står för de kostnader och konsekvenser som uppstår i samband med myndigheternas beslut. Lokaler och utrustning Myndigheterna ansvarar för att ha lämpliga lokaler och utrustning för sin kontrollverksamhet. Vanlig utrustning är fordon för transport av kontrollpersonal, ärendehanteringssystem, handdatorer, kalibrerad mätutrustning, skyddskläder (mössor, rockar, skoskydd), kamera och provtagningsutrustning. Provtagning och laboratoriekapacitet Ibland är provtagning den enda eller den bästa metoden för att utföra kontroll. Myndigheterna ansvarar för att utse officiella laboratorier som ska analysera prover i den offentliga kontrollen. Varje myndighet ansvarar också för att ha den utrustning de behöver för att ta prover. Om provtagningen är omfattande upphandlar myndigheten laboratorietjänsterna och avtal skrivs. Det behövs ingen upphandling för enstaka analyser eller för analyser som myndigheten själv utför vid sitt eget laboratorium, förutsatt att laboratoriet och analyserna i övrigt uppfyllera kraven för offentlig kontroll. Vid upphandlingen ska bestämmelserna om offentlig upphandling följas. Laboratorierna ska vara ackrediterade för analyserna de ska göra och uppfylla övriga krav. Inom livsmedelsområdet måste de även uppfylla kraven i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:21) om offentlig kontroll av livsmedel. Swedac, som är ett nationellt ackrediteringsorgan, ackrediterar alla laboratorier enligt internationella standarder och regelverk, bland annat SS-EN ISO/IEC På Swedacs webbplats ( finns ett register över alla ackrediterade laboratorier och vilka sorts prover och analysmetoder varje ackreditering omfattar. Inom livsmedelsområdet kan myndigheterna använda Livsmedelsverkets kontrollhandbok om provtagning som stöd i upphandlingen, ( IT-system för planering, uppföljning och rapportering En förutsättning för att genomföra riskbaserade kontroller är att myndigheterna har aktuella register över alla verksamhetsutövare och har lämpliga IT-system för att dokumentera och följa upp genomförda kontroller. Inom vissa områden finns gemensamma centrala databaser och rapporteringssystem. Inom livsmedelsområdet ansvarar varje kontrollmyndighet för att upprätta register över livsmedelsanläggningar som är registrerade eller godkända hos myndigheten. Det finns inte något samlat register över samtliga livsmedelsanläggningar i Sverige. Undantag är listor över svenska anläggningar som är EU-godkända enligt förordning (EG) nr 853/2004, EU-godkända anläggningar för produktion av groddar samt anläggningar som är godkända för export till länder som har särskilda exportkrav. Dessa listor finns på Livsmedelsverkets webbplats. Länsstyrelserna har ett gemensamt IT-system för registrering av livsmedelsföretag i primärproduktionen, planering, dokumentation, uppföljning och rapportering av kontrollresultat. Samtliga myndigheter rapporterar årligen information om utförda livsmedelskontroller i en nationell databas som 43

44 Livsmedelsverket ansvarar för. Analysresultat från provtagningar rapporteras till en särskild databas hos Livsmedelsverket. Jordbruksverket har ett centralt register över foderleverantörer samt ett register över primärproducenter, transportörer med flera som hanterar foder. Registret är publikt och finns på Jordbruksverkets webbplats. För planering, genomförande och rapportering av kontroller hos foderleverantörer finns ett IT-baserat handläggarstöd. Djurskyddskontrollregistret, en nationell databas för djurskyddskontrollen, förvaltas av Jordbruksverket. Bestämmelser om registret finns i lag (2009:619) om djurskyddskontrollregister och förordning (2009:620) om djurskyddskontrollregister. Inom djurhälsområdet ska det enligt EU-lagstiftningen finnas system för märkning, journalföring och rapportering av födslar och förflyttningar av djur. Jordbruksverket ansvarar för centrala databaser för olika djurslag som regleras i lagstiftningen. Databaserna omfattar nötkreatur, grisar, får och getter, hästar, värphöns och andra fjäderfän. För registrering av företag och dokumentation av kontroller inom växtskyddsområdet finns flera register som Jordbruksverket ansvarar för. Registren omfattar bland annat företag som odlar eller packar potatis, företag som producerar eller handlar med växter som ska vara försedda med växtpass och företag som handlar med varor som kräver sundhetsintyg eller sundhetscertifikat vid export. Dokumenterade rutiner Enhetlighet och kvalitet i kontrollen uppnås bland annat genom gemensamt arbetssätt och rutiner. Behovet av dokumenterade rutiner varierar mellan olika myndigheter, beroende på organisation, verksamhet och storlek. I EU-lagstiftningen finns särskilda krav på områden där myndigheterna ska ha dokumenterade rutiner. Det handlar bland annat om mål, personalens uppgifter, ansvar och skyldigheter, kontrollmetoder, provtagningsrutiner, åtgärder till följd av kontroll eller provtagning, beslut och annan verksamhet eller information som behövs för att kontrollen ska fungera effektivt. Livsmedelsverket och Jordbruksverket har tagit fram vägledningar, kontrollhandböcker och annat stödjande material för att kontrollerna ska genomföras på ett enhetligt sätt. Materialet vänder sig till myndigheterna men finns även tillgängliga för företagen. Den enskilda myndigheten kan också ha egna rutiner, vägledningar och instruktioner. Materialet finns på Livsmedelsverkets webbplats, i Kontrollwiki, samt på Jordbruksverkets webbplats, Det finns också särskilda webbplatser som vänder sig direkt till kontrollpersonal för att ge information, frågor och svar, stöd och vägledning; Livstecknet som Livsmedelsverket ansvarar för och Ciceronen, för djurskydd och djurhälsa, som Jordbruksverket ansvarar för. Båda webbplatserna kräver särskild inloggning. 44

45 Beredskapsplaner Alla myndigheter ska ha beredskapsplaner för krissituationer. Vid en kris fattas beslut på samma nivå och av samma myndighet som fattar beslut i vanliga fall. Beredskapsplanerna kan se olika ut för olika myndigheter. Inom vissa områden finns nationella beredskapsplaner. Se avsnitt 10. Närmare information om hur olika myndigheter arbetar med krisberedskap finns på deras egna webbplatser Finansiering och bemanning viktiga grundförutsättningar för kontrollen Att det finns tillräcklig finansering och tillräcklig personal med rätt kompetens är grundläggande förutsättningar för att myndigheten ska kunna utföra de kontroller som behövs utifrån myndighetens uppdrag. Finansiering Kontrollmyndigheternas verksamheter finansieras genom avgifter eller anslag. Principen är att de offentliga kontrollerna ska finansieras genom avgifter och övriga tillsynsuppgifter ska finansieras med anslag. I förordning (EG) nr 882/2004 finns grundläggande, gemensamma regler för finansiering. Sveriges regering och riksdag har bestämt att kostnaderna för kontrollerna ska täckas av avgifter. Undantag är den planerade kontrollen av primärproducenter av livsmedel och foder, djurskyddskontrollen och de kontroller som utförs av Försvarsinspektören för hälsa och miljö. Dessa kontroller finansieras med anslag. Livsmedelsverket och Jordbruksverket tar ut en årlig avgift för sina kontroller och avgiftens storlek fastställs i föreskrifter. Avgifter tas även ut för obligatorisk provtagning. Det gäller bland annat kontroll av salmonella på slakterier, läkemedelsrester i kött och mjölk, dioxin i fisk och kontroll av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker. Inom djurskyddsområdet finns också vissa fasta avgifter som regleras i föreskrifter. När det gäller avgifter för kontroller som kommunerna utför bestämmer varje myndighet själv timavgiften. Det innebär att avgifterna kan skilja mellan olika kommuner. Kontrollavgifternas storlek varierar också både beroende på timavgiften och på kontrollbehovet. Avgifter tas även ut för registrering och godkännande av anläggningar, med undantag för anläggningar med primärproduktion. Alla myndigheter tar ut en extra avgift när extra offentliga kontroller görs. Till exempel för att följa upp avvikelser som upptäckts vid ett tidigare kontrollbesök eller vid misstanke om att lagstiftningen inte följs. Vid extra offentlig kontroll står verksamhetsutövaren för alla kostnader som kontrollen ger upphov till. En samlad lista över Jordbruksverkets föreskrifter, bestämmelser och de förordningar innehållande avgiftsreglering finns på Jordbruksverkets webbplats. På Livsmedelsverkets webbplats finns en samlad lista över Livsmedelsverkets föreskifter och de förordningar innehållande avgiftsreglering som rör livsmedelskontrollen. Mer information om finansiering av livsmedelskontrollen finns i Kontrollwiki. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ger även stöd till kommunerna när det gäller beräkning av timavgiften. Personal I myndighetens planering av sin kontrollverksamhet beräknas bland annat hur mycket kontrollpersonal som behövs, vilken kompetens som behövs för att myndigheten ska kunna utföra sina 45

46 uppgifter och vilket utbildningsbehov personalen har. För den frivilliga kontrollen inom djurhälsoområdet ansvarar varje huvudman för att det finns tillräcklig personal och att personalen har rätt kunskaper. Hur myndigheterna arbetar med utbildning och kompetensförsörjning beskrivs närmare i avsnitt Opartiskhet och oberoende kontroll Myndigheter handlägger ärenden som ofta har stor betydelse för enskilda personer eller företag. Allmänheten och företagarna måste därför kunna känna fullt förtroende för myndighetens saklighet och opartiskhet. En anställd eller förtroendevald ska inte kunna misstänkas för att låta sig påverkas i sitt arbete. I Sverige finns nationella regler om jäv, mutor och bisysslor. Med jäv menas omständligheter som kan antas rubba förtroendet till handläggarens opartiskhet i ärendet. Den som är jävig får inte handlägga ett ärende (12 förvaltningslagen (1986:223)) och den som är anställd inom staten eller kommunen får inte ha någon annan anställning, uppdrag eller verksamhet som kan rubba förtroendet för hen eller myndigheten (7 lag (1994:260) om offentlig anställning). Förutom de allmänna reglerna har många myndigheter en egen policy för bisysslor för att säkerställa opartiskheten Skyldigheter för den som blir kontrollerad Den som blir kontrollerad måste alltid lämna den hjälp som behövs för att kontrollen ska kunna genomföras. Det innebär att myndigheterna har rätt att få tillträde till alla områden, lokaler, djurstallar och andra utrymmen och att företagen måste lämna upplysningar och ta fram den dokumentation som myndigheten begär. Det framgår av Livsmedelslag (2006:804) Lag (2006:805) om foder och animaliska biprodukter 27 Djurskyddslag (1988:543) 13 och 15 Lag (2006:806) om provtagning på djur, m.m. 6 Växtskyddslag (1972:318) I lagstiftningarna finns också regler om att myndigheten kan begära hjälp av polisen om det behövs för att genomföra kontrollen. 7.2 Utbildning och kompetensförsörjning För att kontrollen inom livsmedelskedjan ska vara effektiv och ändamålsenlig måste myndigheten och personalen ha den kompetens som motsvarar alla delar i myndighetens uppdrag och ansvar. Kompetens behövs för att kunna arbeta på rätt sätt, vid rätt tillfälle och med den lagstiftning som berör ansvarsområdet Kontrollmyndigheternas ansvar för kompetensförsörjning Bestämmelser om myndigheternas kompetensförsörjning finns i artikel 6 i förordning (EG) nr 882/

47 Varje behörig myndighet ansvarar för att se till att myndigheten och personalen har den kompetens de behöver för att kunna utföra sina uppgifter. Det omfattar både att identifiera vilka behov man har, kartlägga vilken kompetens som finns i organisationen, identifiera utbildningsbehovet och genomföra eller delta i utbildningar och följa upp resultatet. Utbildningsbehoven kan identifieras genom kompetensinventeringar, resultat från revisioner eller från utvärdering och analys av myndighetens kontrollplan eller genomförda kontroller. Det gäller både den enskilda kontrollmyndigheten och den centrala samordnande myndigheten. Varje enskild myndighet ansvarar också för att dokumentera kompetensutvecklingsplaner och genomförda utbildningar. Planerna ska utvärderas regelbundet och uppdateras vid behov. När kompetensförsörjningsplanen tas fram bör myndigheten bland annat ta hänsyn till de ämnesområden för utbildning som räknas upp i bilaga II till förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll och bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 om offentlig kontroll av produkter med animaliskt ursprung avsedda att använda som livsmedel, om det är relevant Kompetensinventering, kompetensutvecklingsplaner och utbildningar Livsmedelsverket och Jordbruksverket arrangerar och erbjuder utbildningar och seminarier inom sina respektive ansvarsområden. Andra möjligheter till fortbildning är bland annat EU-kommissionens utbildningsprogram Better Training for Safer Food (BTSF). De centrala myndigheterna deltar även i andra EU-gemensamma kurser och seminarier samt i olika EU-nätverk. Livsmedel I 3 g Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:21) om livsmedelskontroll finns specifika bestämmelser om kompetensförsörjningsplaner för myndigheterna inom livsmedelskontrollen. Bestämmelserna kompletterar kraven i EU-lagstiftningen. Kompetensförsörjningsplanen ska innehålla uppgifter om vilken kompetens myndigheten behöver, vilken kompetens man har, behovet av kompetensutveckling och hur myndigheten har tänkt uppfylla kraven på kompetensförsörjning. Kompetensinventering kan genomföras på flera olika sätt. Några metoder beskrivs i Livsmedelsverkets vägledande text Kompetens en framgångsfaktor på Kontrollwiki. För att leda och samordna kontrollen och för att stödja kontrollmyndigheterna erbjuder Livsmedelsverket kurser och seminarier för chefer och inspektörer. Årligen arrangeras också en nationell och en nordisk kontrollkonferens i samarbete med andra myndigheter. Ämnesområdena baseras bland annat på målen i den nationella kontrollplanen, resultat från revisioner, brister som upptäckts vid utvärdering av kontrollen, omvärldsbevakning och ny lagstiftning. I Livsmedelsverkets kurskatalog finns information om aktuella kurser. E-utbildningar finns på en utbildningsportal som nås via inloggning på Livstecknet, Livsmedelsverkets webbplats för myndigheter inom livsmedelskontrollen. Arbete enligt en ny utbildningsstrategi startar Strategin syftar till att leverera ett kursutbud som tillfredsställer de viktigaste behoven av fortbildning inom livsmedelskontrollen nationellt sett. Merparten av utbildningarna kommer att vara e-utbildningar som vid behov kompletteras med andra former, där det är nödvändigt för ett bra lärande. 47

48 Foder, animaliska biprodukter, djurhälsa-smittskydd, veterinärmedicinska preparat och restsubstanser, gränskontroll (exklusive livsmedel), ekologisk produktion samt djurskydd Utbildningsbehov identifieras bland annat i samband med ny eller ändrad lagstiftning och när brister upptäcks vid kalibrering eller verifiering av kontrollens effekt. Utbildning samt informations- och kompetenshöjande insatser i form av bland annat webbutbildningar och seminarier sker annars vid behov och på förfrågan. Inför perioden påbörjades ett arbete med att förenkla och förtydliga vägledningar och utbildningsmaterial inom en del kontrollområden. Det går att läsa mer om dessa insatser i verksamhetsplaneringen för respektive område. De centrala myndigheterna samordnar oftast kompetensutvecklingsåtgärder nationellt och interregionalt men planering sker i samverkan med kontrollmyndigheterna. Kontroll av växtskadegörare Kraven på kompetens och expertis för artbestämning när det gäller offentlig kontroll av växtskadegörare finns i direktiv 2000/29/EG (artikel 2.1.i) och direktiv 98/22/EG (bilagan). Utbildningsbehovet identifieras bland annat i samband med ny lagstiftning och vid kvalitetssäkring av kontrollverksamheten. Det genomförs också regelbundna kompetensinventeringar bland medarbetarna för att säkerställa att rätt kompetens finns. Vid behov genomförs både externa och interna kurser och utbildningar för att tillgodose att rätt kompetens. Jordbruksverket deltar också i kurser och tillfällen till utbyte av erfarenheter som erbjuds inom EU-kommissionens program Better Training for Safer Food (BTSF) de temaworkshops som den europeiska växtskyddsorganisationen EPPO arrangerar inom sitt verksamhetsområde. Vidare medverkar Jordbruksverket i erfarenhetsutbyte med inspektörer i andra EU-länder till exempel genom studiebesök vid andra länders importkontroller. Jordbruksverkets behov av expertis för artbestämning av växtskadegörare tillgodoses genom avtal med externa laboratorier. 7.3 Så går kontrollen till Den offentliga kontrollen ska verifiera att verksamhetsutövaren uppfyller lagstiftningens mål om säkra och tillförlitliga livsmedel och foder och att bestämmelserna om djurhälsa-smittskydd och djurskydd följs. Kartläggningar och övervakning ingår som en del av kontrollen, främst vad gäller smittskydd och växtskadegörare. Här beskrivs riskbaserad kontroll i hela livsmedelskedjan, den generella kontrollprocessen och hur kontrollerna genomförs inom lagstiftningens olika områden. Beskrivningarna om respektive område ska läsas tillsammans med den generella beskrivningen av kontrollprocessen Riskbaserad kontroll i hela livsmedelskedjan Den offentliga kontrollen ska vara ändamålsenlig, likvärdig och rättssäker. Den ska också vara riskbaserad, genomföras regelbundet och så ofta som det är lämpligt för att ge avsedd effekt. Det framgår av förordning (EG) nr 882/2004. Hur kontrollerna ska genomföras styrs av EU-lagstiftningen, i 48

49 vissa fall kompletterat av nationell lagstiftning. Nationella mål och prioriteringar påverkar också kontrollen. Kontroller genomförs i alla produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled i livsmedelskedjan, från jord till bord. Kontrollen omfattar verksamhetsutövare, inklusive djurhållare, samt deras utrustning, transportmedel, lokaler och andra platser och omgivningar som de ansvarar för. Den omfattar också dokumentation som hör ihop med verksamheten. Ämnen, material och andra föremål som kan inverka på djurs eller varors egenskaper eller hälsa och hur de överensstämmer med gällande krav ingår också i kontrollen. Kontrollen omfattar också varor, till exempel livsmedel och foder, samt levande djur. Lagstiftningen är indelad i olika områden. Inom varje område finns bestämmelser som vänder sig till företagen och som myndigheterna ska kontrollera. Inom vissa områden finns också särskilda bestämmelser som hur kontrollerna ska utföras. Beskrivningen i kontrollplanen följer samma indelning som lagstiftningen. Lagstiftningen om importerade varor och djur, ekologisk produktion och ekologiska livsmedel, användning av läkemedel till djuren och kontroll av läkemedelsrester i livsmedel är horisontell. Det innebär att den berör flera olika generella områden, till exempel livsmedel, foder och smittskydd och flera olika myndigheter, vilket ställer högre krav på samordning och samarbete. Dessa områden beskrivs därför separat i kontrollplanen. Den nationella kontrollplanen innehåller inga detaljer om antal kontroller inom varje område. Den planeringen görs hos respektive kontrollmyndighet. Hur många kontroller som genomförts, kontrollresultat, resurser för kontrollen med mera beskrivs i den årliga rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan. Bild 6. Riskbaserad kontroll i livsmedelskedjan. Bilden illustrerar hur lagstiftning, mål och prioriteringar styr den riskbaserade kontrollen. I den nationella kontrollplanen beskrivs hur kontrollen genomförs inom varje område i lagstiftningen. Gränskontrollen, kontroll av veterinärmedicinska preparat och restsubstanskontroll samt kontrollen av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel ska också vara riskbaserad men berör flera av de övriga områdena och flera myndigheter gemensamt och beskrivs därför separat. 49

50 7.3.2 Kontrollprocessen Kontrollmyndigheternas kärnuppgift är att utföra kontroll, upptäcka och bedöma avvikelser samt att ställa krav på att de åtgärdas. I arbetet ingår också att följa upp och utvärdera resultaten av kontrollen. Syftet med kontrollen är att undanröja, begränsa eller minska eventuell fara som kan uppstå för människor eller djurs hälsa, växtskydd eller djurskydd, direkt eller via miljön. Kontrollen ska också säkerställa god sed inom handeln med livsmedel och foder och skydda konsumenternas intressen, inklusive märkning och annan konsumentinformation. För att kontrollen ska ge avsedd effekt behövs en fungerande kontrollprocess och ett systematiskt arbetssätt. Den nationella kontrollplanen beskriver den generella kontrollprocessen inom varje område. Planering Förberedelse Genomförande Delge resultat, avvikelser Uppföljning/ ytterligare åtgärd Utvärdering Bild 7. Kontrollprocessen Planering Myndigheten behöver en plan för kontrollverksamheten. Planen ska utgå från lagstiftningen, från de gemensamma nationella målen och från mål som myndigheten själv har satt upp. Planen kan vara ettårig eller flerårig. För att kunna genomföra kontrollerna på ett enhetligt sätt behövs, förutom lagstiftningen, dokumenterade tillvägagångssätt i form av vägledningar, instruktioner och annat stödjande material. När kontrollerna planeras handlar det också om att prioritera vilken lagstiftning som ska kontrolleras. Det gäller både när den övergripande kontrollplaneringen görs och vid förberedelser av ett enskilt kontrollbesök. Livsmedelsverket och Jordbruksverket har föreskrifter, generella och specifika vägledningar, kontrollhandböcker och vägledande information som reglerar och ger stöd till hur kontrollerna ska utföras och vilka förberedelser som behöver göras. Materialet finns på myndigheternas webbplatser, i Kontrollwiki och på webbplatser riktade till kontrollmyndigheter, till exempel Livstecknet, Ladan och Ciceronen, som kräver särskild inloggning. Enskilda myndigheter kan även ha egna instruktioner och checklistor. Lokala och regionala kontrollmyndigheter kan också utarbeta gemensamt material. I planeringen ingår att godkänna eller registrera verksamhetsutövare samt upprätta register över dem och att hålla det uppdaterat. Verksamheterna ska riskklassificeras och genomförande av kontrollerna ska planeras. Hur detta går till skiljer sig åt mellan olika kontrollområden. Förberedelser Kontrollerna ska vara riskbaserade, ändamålsenliga och effektiva. Effektiv kontroll innebär att utföra rätt kontroll, vid rätt tillfälle, i rätt omfattning och som ger effekt. Det vill säga att den är verkningsfull. I förberedelserna inför ett kontrollbesök ingår att ta ställning till syftet med kontrollen och vilka bestämmelser i lagstiftningen som ska kontrolleras och, om det är en anläggningskontroll, vilka aktiviteter som bedrivs på anläggningen. Aktiviteterna styr vilka lagstiftningsområden som är relevanta att kontrollera. I förberedelserna ingår också att ta hänsyn till resultat från kontroller som myndigheten utfört tidigare och till vägledningar, nationella branschriktlinjer, som finns på 50

51 Livsmedelsverkets eller Jordbruksverkets webbplats, och annan information som kan vara relevant för kontrollens genomförande. Kontrollbesöket kan vara oanmält eller föranmält beroende på syftet med kontrollen. Enligt förordning (EG) nr 882/2004 ska offentlig kontroll genomföras utan förvarning, utom i vissa fall då det krävs att företagaren underrättas i förväg. Inom vissa områden finns särskilda regler som styr förberedelserna och vägledningar som ger närmare stöd i beslut om i vilka situationer kontrollen måste vara oanmäld och när föranmälan kan göras. Genomförande Kontrollerna kan genomföras på olika sätt beroende på vilken sorts verksamhet som kontrolleras och om det handlar om import, export eller marknadskontroll av en vara. Arbetssättet skiljer sig därför åt mellan olika områden och lagstiftningar. Vilken kontrollmetod som används vid kontrollbesöket beror också på syftet med kontrollen, till exempel om kontrollen omfattar hela verksamheten eller delar av verksamheten, alla relevanta lagstiftningar eller vissa delar av en lagstiftning, om det handlar om ett planerat kontrollbesök eller kontroll som utförs på grund av misstanke om fusk, risk för människors eller djurs hälsa. Olika kontrollmetoder och tekniker kompletterar ofta varandra. Olika kontrollmetoder används också beroende på om det är en anläggning som kontrolleras eller om det handlar om produktkontroll. Provtagning och analys används bland annat för att verifiera företagens egen provtagning och kontrollera att gränsvärden inte överskrids, eller för att kontrollera att innehållet överensstämmer med märkningen. Delge resultat och avvikelser När kontrollen har genomförts får verksamhetsutövaren i regel en kontrollrapport och resultaten dokumenteras hos kontrollmyndigheterna. Kontrollrapporterna ser olika ut men inom en del områden har myndigheterna tagit fram enhetliga rapporter. I artikel 9 i förordning (EG) nr 882/2004 finns grundläggande bestämmelser om kontrollrapporter och vilken information de ska innehålla. Åtminstone när det vid kontrollen noterats en eller flera avvikelser ska en kopia på rapporten ges till företaget. Kontrollresultaten och annan information om kontrollen rapporteras en gång per år till Livsmedelsverket eller till Jordbruksverket beroende på område. Avvikelserna följs upp vid nästa planerade kontroll eller genom extra offentlig kontroll. Vid behov kan myndigheten vidta omedelbara åtgärder eller göra en åtalsanmälan. Myndigheternas juridiska befogenheter beskrivs närmare i avsnitt 7.1 Förutsättningar för offentlig kontroll. Uppföljning och ytterligare åtgärder Uppföljning är ett viktigt steg för att kontrollen ska få avsedd effekt. Det innebär att myndigheten följer upp de avvikelser som noterats och att de åtgärdats inom den tid som bestämts. Uppföljningen kan ske vid nästa planerade kontroll eller vid en extra offentlig kontroll. Om verksamhetsutövaren inte självmant åtgärdar bristerna, eller om bristerna är mycket allvarliga, kan sanktioner användas. För att sanktionerna ska användas effektivt, enhetligt och rättssäkert har myndigheterna instruktioner och rutiner, samt handlingsberedskap, för när och hur sanktioner ska användas. Vilka åtgärder myndigheten kan fatta beslut om regleras dels i artikel 54 i förordning (EG) nr 882/2004 och dels i nationell lagstiftning. Inom vissa områden finns även EU-direktiv och speciallagstiftning som reglerar vilka åtgärder som myndigheterna kan vidta. 51

52 Myndigheterna måste också ha system för att följa upp att kontroller som planerats har utförts, att kontrollen skett enligt dokumenterade rutiner, att kontrollen är riskbaserad och ändamålsenlig och om den har haft avsedd effekt. Varje myndighet ansvarar för att ha egna rutiner för detta. Utvärdering Det sista steget i kontrollprocessen är utvärdering av kontrollresultaten. Det handlar om att utvärdera och analysera resultatet både av enskilda kontrollbesök och av resultatet av alla kontroller som myndigheten gjort under året. Resultatet ligger sedan till grund för planeringen av nästa kontrollbesök eller till nästa års planering. I utvärderingen ingår också en bedömning av i vilken utsträckning mål och planerade åtgärder och aktiviteter uppnåtts. Resultaten från samtliga kontroller som utförts sammanställs och analyseras i den årliga rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan som skickas till EU-kommissionen. Rapporten innehåller även en bedömning av måluppfyllelse av de nationella målen och förslag till åtgärder för att förbättra kontrollen. De kan till exempel leda till förändrade prioriteringar inom kontrollen eller särskilda åtgärder och aktiviteter. Rapporten finns på Livsmedelsverkets webbplats. Inom vissa områden publiceras även specifika, mer detaljerade, rapporter. Hur kontrollen utvecklas beskrivs i avsnitt 12 Så utvecklas kontroll och beredskap. Kontrollprocessen inom lagstiftningens olika områden I följande avsnitt beskrivs kortfattat hur kontrollerna planeras, förbereds, genomförs, följs upp och utvärderas inom varje område, vilken eller vilka myndigheter som ansvarar för kontrollen och deras uppgifter. Det är framför allt det som är områdesspecifikt som beskrivs. I vissa fall finns direkta hänvisningar till vägledningar och annat stödjande material, men i övrigt hänvisas till Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets webbplatser, till Kontrollwiki med fler webbplatser för närmare information. Djurhälsa kontrolleras som en integrerad del inom flera områden. Under rubriken Djurhälsasmittskydd beskrivs i första hand kontrollen av smittskydd hos djur. För att övervaka hälsoläget görs många frivilliga kontroller utöver den offentliga kontrollen. Varje huvudman ansvarar då för att kontrollen är effektiv och ändamålsenlig. 52

53 7.3.3 Kontroll av växtskadegörare Syftet med växtskyddskontrollen är att skydda växter mot allvarliga skadegörare. Myndighet Jordbruksverket Ansvarområden Jordbruksverkets växt- och miljöavdelning har det centrala ansvaret för styrning av kontrollen medan avdelningen för gemensamma kontrollsystem ansvarar för den operativa kontrollen, det vill säga genomför offentlig kontroll. Planering av kontrollen Jordbruksverkets växt- och miljöavdelning tar fram riskanalyser, vägledningar och andra styrdokument som fungerar som ett stöd i avdelningen för gemensamma system och kontrollers operativa verksamhet. Jordbruksverket fastställer en årlig samlad tillsynsplan där kontrollen av växtskadegörare utgör en del. Av planen framgår kontrollfrekvenser samt inriktningar för varje kontrolltyp, exempelvis för företag som tillverkar träemballage som är godkänt för användning i internationell handel. För växtskyddskontrollerna, som har sin grund i direktiv 2000/29/EG, finns inte ett lika tydligt uttalat krav på riskbaserade kontroller som i förordningen (EG) nr 882/2004. Vid import ska dokumentkontroll genomföras av samtliga försändelser med reglerade växter och växtprodukter (enligt direktiv 2000/29/EG). Som huvudregel görs även identitetskontroll och fysisk sundhetskontroll av samtliga sändningar. I vissa fall finns dock möjlighet att tillämpa lägre inspektionsfrekvenser för dessa delar av kontrollen. Inspektionsfrekvenserna bygger på riskanalys på gemenskapsnivå som kontrollen behöver ta hänsyn till. De lägsta tillåtna frekvenserna gäller för hela EU och ligger mellan 3 och 75 procent. Därutöver, inklusive vid produktionskontroller, har Jordbruksverket en strävan att tillämpa ett riskbaserat synsätt och utgår från dokumenterade riskanalyser. Förberedelse Avdelningen för gemensamma system och kontroller har ett ansvar att gå genom tidigare brister och avvikelser. Vid importkontroller handlar det också om att titta på vad andra länder har upptäckt vid kontroll av specifika produkter. Normalkontroller av växtskadegörare föranmäls inte. Dock finns vissa kontrolltyper då avisering är nödvändig för att kunna genomföra kontrollen på ett effektivt sätt. Kontroller aviseras aldrig om syftet med kontrollen då äventyras. Växtskyddskontroll vid import och export sker efter beställning av importören respektive exportören. Genomförande I vägledningarna och checklistorna beskrivs i detalj hur den offentliga kontrollen bör utföras och vilka lämpliga kontrollmetoder och kontrolltekniker som bör användas inom området växtskadegörare. Kontrollarbetet utförs i huvudsak som inspektioner, men även kontroller av revisionskaraktär görs. Växtskyddskontrollen vid import består av delarna dokumentationskontroll, identitetskontroll och fysisk sundhetskontroll. 53

54 Vid produktionskontroll varierar kontrollfrekvenserna beroende på kontrolltyp. Normalt görs en kontroll per år och företag. Utöver den planerade kontrollen sker extra offentliga kontroller och efterkontroller. Dessa görs om uppföljningar behövs efter ordinarie besök eller om kontroll ska göras hos anläggningar som inte finns med i den samlade tillsynsplanen. Kontrollen består även av inventeringar för att verifiera de svenska skyddade zonerna samt andra inventeringar som Sverige har att genomföra enligt EU:s rättsakter inom området offentlig kontroll av växtskadegörare. Dessa inventeringar rapporteras till EU-kommissionen. Delge resultat och avvikelser Resultat från kontrollen dokumenteras i en kontrollrapport och delges kontrollobjektet. Avvikelser vid växtskyddskontrollen vid import resulterar i att de produkter som inte uppfyller införselvillkoren nekas import i EU. Avvikelser vid växtskyddskontrollen vid export leder till att exportören inte får något sundhetscertifikat för sändningen. Därmed är export till det avsedda mottagarlandet inte möjlig för någon försändelse. För övriga typer av kontroll av växtskadegörare finns andra alternativ. Generellt handlar besluten om åtgärder om olika typer av förelägganden. Särskilt handlar det om föreläggande om destruktion eller behandling. Uppföljning och ytterligare åtgärder Vid allvarliga fall av bristande efterlevnad finns möjlighet att göra en åtalsanmälan. Enligt Jordbruksverkets riktlinjer ska rättelse i första hand ske på frivillig väg. Detta innebär att i många ärenden ges företaget möjlighet att rätta till bristen inom viss föreskriven tid. Kontrollresultaten sammanställs, analyseras och utvärderas löpande i dialog mellan Jordbruksverkets avdelningar. Vissa kontroller ska rapporteras till EU-kommissionen. Det rör sig exempelvis om kontroller som har en reducerad inspektionsfrekvens. Utvärdering Kontrollresultaten utvärderas löpande och ligger till grund för utveckling av kontrollverksamheten och verksamhetsplaneringen. Det kan innebära förändringar av prioriterade områden inom kontrollen eller särskilda åtgärder och aktiviteter. För att inspektörernas bedömningar ska vara enhetliga och för att de ska hantera bristande efterlevnad på likartat sätt deltar inspektörerna i ett kvalitetssäkringsprogram som ska följas upp årligen. Fortsatt samverkan mellan växtregelenheten och växtkontrollenheten inom växtskyddsområdet, med möte minst en gång varje år för erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling. 54

55 7.3.4 Kontroll av foder Syftet med kontrollen är att säkerställa att foder som produceras, säljs och används ska vara säkert för både människor, djur och vår miljö. Jordbruksverket ansvarar övergripande för råd, stöd och vägledning och de operativa kontrollmyndigheterna ansvarar för kontrollen. Myndighet Jordbruksverket Ansvarsområde Avdelningen för djurskydd och hälsa ger råd, stöd och vägledning samt ansvarar för offentlig kontroll av tillverkning, import och hantering av foder hos foderindustrin det vill säga andra foderföretagare än primärproducenter. Avdelningen för gemensamma kontrollsystem utför offentlig kontroll av foder hos foderindustrin, importörer och distributörer (inklusive transportörer, lager samt butiker som hanterar foder till livsmedelsproducerande djur inkl. häst). Länsstyrelsen Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Länsstyrelserna ansvarar för offentlig kontroll av foder hos primärproducenterna. SVA är riskvärderare på foderområdet. Planering av kontrollen Urvalet av kontrollobjekt för primärproduktionen görs enligt vägledningen Klassning av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen, prioritering och urval av kontrollobjekt som är gemensam för både foder och livsmedel. I Jordbruksverkets vägledning Offentlig foderkontroll i primärproduktionen pekas särskilda riskfaktorer inom foderproduktionen ut till hjälp för kontrollmyndigheten vid prioritering av kontrollobjekt. Dessa riskfaktorer uppdateras årligen efter omvärldsbevakning, omvärldsanalys samt tidigare resultat från hela foderkontrollen. För foderindustrin (andra än primärproducenter) riskklassificeras anläggningarna utifrån verksamhet men även hanterad kvantitet foder och grundas på den risk- och erfarenhetsmodell som finns i Statens Jordbruksverks föreskrifter om allmänna råd om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter (SJVFS 2007:21). Foderanläggningar delas in i tio riskklasser (1 10) beroende på vilken verksamhet anläggningen har. Erfarenhetsmodellen består av sju klasser, AAA-E där AAA är den högsta klassen. Anläggningar med högst risk placeras i 1E och de med lägst risk i 10AAA. Urvalet av foderföretag som inte är primärproducenter görs efter den risk- och erfarenhetsmodell som framgår av SJVFS 2007:21. Utöver vägledningen Jordbruksverkets offentliga kontroll av foderanläggningar som tillhör foderleverantörer finns en årlig riskanalysrapport som stöd till kontrollmyndigheten. Rapporten Analys av risker i foder till stöd för kontroll hos foderleverantörer uppdateras årligen efter samarbete mellan Jordbruksverket, SVA och Livsmedelsverket. 55

56 Förberedelse En offentlig kontroll bör utföras med hjälp av framtagna vägledningar, checklistor och resultat från tidigare genomförda kontroller. Kontrollanten går igenom noteringar och resultat från tidigare kontroller och ska även ta hänsyn till resultatet av den riskvärderingsprocess som för både primärproduktion samt foderindustrin (andra än primärproducenter) framgår av respektive vägledning. Kontrollanten ska även förbereda om provtagning ska utföras på foderanläggningen. Vid kontroller hos foderindustrin (andra än primärproducenter) sker provtagning enligt en årlig provtagningsplan som utarbetas utifrån den årliga riskvärderingen. För primärproducenter tillämpas provtagning när det bedöms relevant utifrån den riskvärdering som finns i vägledningen, riskklassificeringsrapporten samt resultat från tidigare genomförda kontroller. Genomförande I vägledningarna beskrivs i detalj hur den offentliga kontrollen bör utföras och vilka lämpliga kontrollmetoder och kontrolltekniker som bör användas. Kontakt med sakkunniga på Jordbruksverket och SVA kan behöva tas om kontrollanten upptäcker allvarliga avvikelser i verksamheten där vägledningen inte ger tillräckligt stöd för bedömning av risken. Delge resultat och avvikelser Resultat från kontrollen dokumenteras i en kontrollrapport och delges kontrollobjektet. Om avvikelser upptäcks vid kontrollen ska företaget lämna en skriftlig bekräftelse på att bristerna är åtgärdade eller lämna in en åtgärdsplan som anger vad man avser göra för att åtgärda bristerna och när det ska vara gjort. Detta följs sedan upp vid kommande ordinarie kontroll eller genom en extra offentlig kontroll. Uppföljning och ytterligare åtgärder Om allvarliga eller upprepade avvikelser upptäcks kan företaget föreläggas att åtgärda bristerna. Ett föreläggande kan även förenas med vite. Om det anses vara en stor risk för smittspridning kan även särskilda ingripanden som omhändertagande eller destruktion av produkter ske. Kan inte verksamhetsutövaren åtgärda bristerna kan rättelse göras på dennes bekostnad. Kontrollmyndigheten kan även åtalsanmäla eller dra tillbaka ett godkännande eller en registrering av anläggningen. Utvärdering Myndigheterna ansvarar för uppföljning och utvärdering av sin kontroll inom området. Kontrollresultaten återrapporteras årligen till Jordbruksverket som analyserar och utvärderar trender som ett led i rapporteringen till den årliga rapporten samt för planeringen av kommande års kontroll. Myndigheterna redovisar också en bedömning av måluppfyllelsen av de operativa målen i den nationella kontrollplanen. Redovisningen ska även inkludera en kortfattad analys av graden av måluppfyllelse för kontrollområdet. Kontrollresultaten sammanställs, analyseras, utvärderas och redovisas i Årliga rapporten. 56

57 Vägledningar med mera på Livsmedelsverkets webbplats: Vägledning Klassning av livsmedelsföretag och foderföretag inom primärproduktionen, prioritering och urval av kontrollobjekt Rapport Riskklassificering i primärproduktionen foder och livsmedelskedjan Vägledningar med mera på Jordbruksverkets webbplats: Vägledning för offentlig kontroll i primärproduktionen Jordbruksverkets offentliga kontroll av foderanläggningar som tillhör foderleverantörer (Jordbruksverkets webbplats) Rapporten Analys av risker i foder till stöd för kontroll hos foderleverantörer 57

58 7.3.5 Kontroll av animaliska biprodukter Syftet med kontrollen är att säkerställa att försäljning, hantering och förvaring av animaliska biprodukter sker på ett sätt som är säkert för både människor, djur och miljö. Jordbruksverket ansvarar för övergripande råd, stöd och vägledning och de operativa kontrollmyndigheterna utför kontroll. Myndighet Jordbruksverket Livsmedelsverket Länsstyrelsen Kommunerna Ansvarsområde Avdelningen för djurskydd och hälsa ger råd, stöd och vägledning, samt ansvarar för offentlig kontroll av foderanläggningar och utfodring av vilda djur med vissa typer av animaliska biprodukter. Avdelningen för gemensamma kontrollsystem utför offentlig kontroll av övriga anläggningar/verksamheter som inte finns listade i tabellen nedan. Ansvarar för kontrollen av livsmedelsanläggningar som myndigheten har kontrollansvar över enligt livsmedelslagstiftningen. Utför kontroll av godkännande och kontroll av omlastningsplatser, kontroll av insamling av animaliska biprodukter samt kontroll av transport av animaliska biprodukter. Utför kontroll av: livsmedelsanläggningar som myndigheten har ansvar för enligt livsmedelslagstiftningen nedgrävning av animaliska biprodukter utlämnande och transport av matavfall kompostering av matavfall som sker på annat sätt än i en av Jordbruksverket godkänd komposteringsanläggning förvaring av animaliska biprodukter i primärproduktionen förbränningsanläggningar som förbränner animaliska biprodukter i primärproduktionen användning av andra organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel än naturgödsel befattning med naturgödsel i primärproduktionen Planering av kontrollen Varje operativ kontrollmyndighet som ansvarar för kontroll av animaliska biprodukter ansvarar själva för att en riskklassificering görs på området. Samtliga ABP-anläggningar där Jordbruksverket ansvarar för den offentliga kontrollen riskklassificeras utifrån föreskriven risk- och erfarenhetsmodell. ABPanläggningar delas in i tio riskklasser (1 10) beroende på vilken verksamhet anläggningen har. Erfarenhetsmodellen består av sju klasser, AAA-E där AAA är den högsta klassen. Anläggningar med högst risk placeras i 1E och de med lägst risk i 10AAA. Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter (SJVFS 2007:21) innehåller 58

59 bestämmelser om kontroll av tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av foder och animaliska biprodukter eller annan befattning med foder och animaliska biprodukter. För att bedriva en verksamhet eller driva en anläggning som hanterar, tillverkar eller transporterar animaliska biprodukter ska den som är driftansvarig i de flesta fall vara registrerad eller godkänd av Jordbruksverket. Livsmedelsanläggningar eller jordbruksföretag behöver generellt sett inte godkännas eller registreras när de hanterar animaliska biprodukter som uppstår i deras verksamhet. Det gäller även andra typer av anläggningar där djur hålls samt för vissa verksamheter som genom Jordbruksverkets föreskrifter är undantagna från registreringskravet. Förberedelse Kontrollen bör utföras med hjälp av framtagna vägledningar, checklistor och resultat från tidigare genomförda kontroller. Genomförande I vägledningarna beskrivs i detalj hur kontrollen bör utföras och vilka kontrollmetoder och kontrolltekniker som bör användas. Kontakt med sakkunniga på Jordbruksverket och SVA kan behöva tas om kontrollanten upptäcker allvarliga risker i verksamheten där vägledningen inte ger tillräckligt stöd för hanteringen av aktuell risk. Delge resultat och avvikelser Resultat från kontrollen dokumenteras i en kontrollrapport och delges kontrollobjektet. Om avvikelser upptäcks vid kontroll ska företaget lämna en skriftlig bekräftelse på att bristerna är åtgärdade eller en åtgärdsplan som anger vad man avser göra för att åtgärda bristerna och när det ska vara gjort. Detta följs sedan upp vid kommande ordinarie kontroll eller genom en extra offentlig kontroll. Uppföljning och ytterligare åtgärder Om allvarliga eller upprepade avvikelser upptäcks, kan företaget föreläggas att åtgärda bristerna. Till ett föreläggande kan även kopplas ett vite. Om det anses vara en stor risk för smittspridning kan även särskilda ingripanden som omhändertagande eller destruktion av till exempel produkter ske. Kan inte verksamhetsutövaren åtgärda bristerna kan rättelse göras på dennes bekostnad. Kontrollmyndigheten kan även åtalsanmäla eller dra tillbaka ett godkännande eller en registrering. Utvärdering Myndigheterna ansvarar för uppföljning och utvärdering av sin kontroll inom området. Stickprovskontroller av dokumentationen från kontrollbesöken görs kontinuerligt för att säkerställa att all dokumentation från kontrollbesöken är fullständig och tillräcklig. Kontrollresultaten återrapporteras årligen till Jordbruksverket, som analyserar och utvärderar resultaten från föregående års kontroll som ett led vid rapporteringen till den årliga rapporten samt för planeringen av kommande års kontroll. Myndigheterna redovisar också en bedömning av måluppfyllelsen av operativa målen i den nationella kontrollplanen. Redovisningen ska även inkludera 59

60 en kortfattad analys av graden av måluppfyllelse för kontrollområdet. Kontrollresultaten sammanställs, analyseras, utvärderas och redovisas i Årliga rapporten. 60

61 7.3.6 Kontroll av djurhälsa smittskydd Kontrollen av djurhälsa ur ett smittskyddsperspektiv syftar till att förebygga och minimera spridningen av reglerade smittsamma sjukdomar som kan vara skadliga för djur och/eller människor. Kontrollen av djurhälsa görs för att säkerställa ett gott djurhälsotillstånd hos djur i människans vård. I förordning (EG) nr 882/2004 används begreppet djurhälsa som ett paraplybegrepp och kontrollen av djurhälsa sker inom flera kontrollområden som omfattas av den nationella kontrollplanen. Jordbruksverket ansvarar övergripande för råd, stöd och vägledning och de operativa kontrollmyndigheterna utför kontroll. Myndighet Ansvarsområde Jordbruksverket Samordnar offentlig kontroll av efterlevnaden av zoonoslagen (1999:658), epizootilagen (1999:657), lagen om provtagning på djur (2006:806) och lagen om kontroll av husdjur (2006:807) samt de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av dessa regelverk. Offentlig kontroll av de beslut som Jordbruksverket meddelar med stöd av epizootilagen, zoonoslagen, lagen om provtagning på djur, lagen om kontroll av husdjur samt föreskrifter som meddelats med stöd av dessa lagar eller EG-bestämmelser som kompletteras av lagarna. Offentlig kontroll av efterlevnaden av lagen (2006:806) om provtagning på djur och lagen om kontroll av husdjur (utom enligt vad som anges i 10 förordningen om kontroll av husdjur), samt de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen eller de EGbestämmelser som kompletteras av lagen. Ex. på sådana föreskrifter är: o SJVFS 2014:4 (om djurhälsokrav vid vattenbruk) o SJVFS 2010:58 (om obligatorisk hälsoövervakning av fjäderfä) o SJVFS 2010:9 (om obligatorisk övervakning avseende TSE) SJVFS 1998:131 (om obligatorisk hälsokontroll avseende koccidios hos slaktkyckling). Länsstyrelserna Ansvarar för kontroll i enlighet med 10 förordningen (2006:816) om kontroll av husdjur (det vill säga tuberkulos (TB) hos kronhjortar och dovhjortar i hägn, maedi visna hos får, avelsfrågor, semin- och embryoverksamhet). Ansvarar för offentlig kontroll av efterlevnaden av den obligatoriska hälsoövervakningen avseende BVD (SJVFS 2011:17), det obligatoriska kontrollprogrammet för smittskyddsmässiga villkor för hållande av hjortar i hägn med mera (SJVFS 2012:25) (avser kontroll av enskilda 61

62 Myndighet Ansvarsområde djurhållare) och det obligatoriska salmonellakontrollprogrammet för fjäderfä (SJVFS 2007:19). Utövar kontroll av efterlevnad av zoonoslagen (1999:658) samt av epizootilagen (1999:657). Livsmedelsverket Kontroller av efterlevnad av krav på märkning och registrering av djur. Ansvarar för de delar av TSE-provtagningen enligt SJVFS 2013:3 som utförs på slakterier. Ansvarar för tillämpning av förordning (EU) nr 2017/1495 vad gäller campylobakter i slaktkroppar av slaktkycklingar som ska utföras på slakteri. Planering av kontrollen Den operativa kontrollen inom området djurhälsa smittskydd ska grundas på en dokumenterad och fastställd riskanalys. Riskanalysen bör baseras på risk, erfarenhet och nationella eller regionala prioriteringar. Avdelningen för djurskydd och hälsa på Jordbruksverket gör en riskanalys utifrån kartlagda risker, med stöd av bland annat omvärldsbevakning och utvärdering. Kontrollmyndigheten ska komplettera riskanalysen med tidigare kontrollresultat hos enskilda aktörer för att sedan ta ut kontrollobjekt enligt riskanalysen. Varje väsentlig risk identifieras och bedöms utifrån sannolikhet och konsekvens. De faktorer som bör ingå i kontrollmyndighetens riskanalys finns att läsa i respektive vägledning och kontrollplan. Särskilda kontrollplaner eller kontrollprogram för området: Kontroll av transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE-kontrollen) (Kontrollvägledning för den del av kontrollen som utförs på mellanhanteringsanläggning.) Obligatorisk kontroll av salmonella på fjäderfä. Förberedelse Myndigheten som ska utföra en offentlig kontroll behöver ta hänsyn till särskilda förberedelser enligt framtagna vägledningar och gå igenom relevant checklista. Genomförande I instruktioner till officiella veterinärer beskrivs i detalj hur den offentliga kontrollen bör utföras och vilka lämpliga kontrollmetoder och kontrolltekniker som bör användas inom området djurhälsa smittskydd. 62

63 Delge resultat och avvikelser Vid avvikelser har kontrollmyndigheten rätt att besluta om ett föreläggande som kan förenas med vite. Vissa avvikelser kräver en förnyad kontroll och det är kontrollmyndigheten som gör denna bedömning. Kontrollmyndigheten har också rätt att besluta om avlivning eller isolering av djur och kan också besluta om begränsningar när det gäller hanteringen av djur. Uppföljning och ytterligare åtgärder Den instans, till exempel Jordbruksverkets djurkontrollenhet eller länsstyrelserna, som utför den operativa kontrollen ska årligen återrapportera kontrollresultaten till Jordbruksverket. Myndigheterna redovisar också en bedömning av måluppfyllelsen för operativa mål i Sveriges nationella kontrollplan för livsmedelskedjan. Redovisningen ska även inkludera en kortfattad analys av orsakerna till eventuell utebliven måluppfyllelse för kontrollområdet. Provtagning för salmonella bland fjäderfä utförs av både djurägaren och av den officiella veterinären. Det laboratorium som analyserar proverna ska föra journal som fyra gånger per år ska insändas till kontrollmyndigheten som i sin tur rapporterar till den centrala myndigheten. Kontrollverksamheten avseende både salmonellakontroll för fjäderfä och TSE ska årligen sammanställas och rapporteras till EU-kommissionen. Utvärdering Kontrollresultaten utvärderas av myndigheterna och ligger till grund för ständiga förbättringar inom kontrollverksamheten och för verksamhetsplaneringen inför kommande år. Det kan innebära förändringar av prioriterade områden inom kontrollen eller särskilda åtgärder och aktiviteter. Myndigheterna genomför kalibreringsinsatser i syfte att verifiera utförd kontroll och bedömning av resultaten samt att säkerställa att kompetensen hos inspektörer och kontrollanter är relevant. Lagstiftning, vägledningar och instruktioner på Jordbruksverkets webbplats: Vägledning TB-kontroll av hjort i hägn Jordbruksverkets vägledning K112 Hygienregler för verksamhet inom djurens hälso-och sjukvård samt åtgärder vid MRSA och MRSPPDF Obligatorisk salmonellakontroll av fjäderfä Instruktioner till officiella veterinärer finns på webbplatsen för officiella veterinärer, som nås via Jordbruksverkets webbplats men är lösenordsskyddad. 63

64 7.3.7 Kontroll av djurskydd Kontrollens syfte är att säkerställa att djurskyddslagstiftningen efterlevs. Jordbruksverket ansvarar övergripande för stöd, råd och vägledning och de operativa kontrollmyndigheterna utför kontroll. Myndighet Jordbruksverket Livsmedelsverket Länsstyrelserna Försvarsinspektören för hälsa och miljö Ansvarsområde Råd, stöd och vägledning till kontrollmyndigheter. Ansvarar för djurskyddskontroll på slakterierna. Kontrollen utförs av de officiella veterinärerna och assistenterna. Ansvarar för djurskyddskontroll på gård och under transport, men inte inne på slakterierna och inom Förvarsinspektörens ansvarsområde. Ansvarar för kontroll av djurskydd inom Försvarsmakten. Planering av kontrollen Den operativa kontrollen av djurskydd ska grundas på en dokumenterad och fastställd riskanalys. Jordbruksverket har tagit fram en modell för riskklassificering för prioritering av djurskyddskontroller. Riskklassificeringsmodellen är baserad på ett antal olika moduler för bland annat djurslag, verksamhet och tidigare kontrollresultat. Modellen är inlagd i djurskyddskontrollregistret (DSK) och de prioriterade djurskyddskontrollerna tas fram via denna modell. De vägledningar och checklistor som finns för djurskyddskontroll harmoniserar med de krav som ställs i tvärvillkoren 2, vilket möjliggör samordning av kontrollerna. Särskilda kontrollplaner eller kontrollprogram: Fothälsoprogram för utegångsdjur (frivilligt). Förberedelse Myndigheten som ska utföra en offentlig kontroll behöver ta hänsyn till särskilda förberedelser enligt framtagna vägledningar och gått igenom relevant checklista. Myndigheten går inför kontrollen genom tidigare kontrollresultat, brister eller avvikelser. Inför kontrollen kontrolleras också att skyddsutrustning och kläder finns tillgängliga. Det är också vanligt att inspektören förbereder sig genom att kontrollera om det finns förprövningshandlingar som kan utgöra ett underlag för kontrollen. Genomförande I vägledningarna och checklistorna beskrivs hur den offentliga kontrollen bör utföras och lämpliga kontrollmetoder som bör användas inom området djurskydd. 2 Tvärvillkoren är ett begränsat antal regler inom olika områden, bland annat miljöskydd, djurskydd, foder- och livsmedelssäkerhet som lantbrukaren/primärproducenten måste följa för att få full utbetalning på jordbrukarstöden. Information om tvärvillkoren finns på Jordbruksverkets webbplats. 64

65 Den operativa kontrollen utförs huvudsakligen i form av inspektioner av djurhållningen hos lantbruksföretag, slakterier och andra som håller livsmedelsproducerande djur, inklusive transport av djur. Kontroll ska också göras då det finns anledning att anta att djurskyddslagstiftningen eller beslut fattade med stöd av lagstiftningen inte följs. En anledning till kontroll kan vara anmälningar från allmänheten. Vid inspektion kontrolleras att djurskyddsbestämmelserna följs bland annat med avseende på djurens hälsa och skötsel. Djurhållaren deltar vid kontrollen. Även viss dokumentation kan kontrolleras såsom veterinärjournaler, transportjournaler och annan journalföring. Delge resultat och hantering av avvikelser En muntlig sammanfattning av kontrollresultatet delges djurhållaren på plats. Resultat från kontrollen dokumenteras i en kontrollrapport och skickas till djurhållaren. Avvikelser kan leda till ett föreläggande som kan förenas med vite. Vid allvarliga avvikelser har länsstyrelsen även rätt att besluta om omhändertagande av djur samt förbud för djurhållare att ha hand om djur. Efter genomförd kontroll rapporterar länsstyrelserna in kontrollresultatet i systemet DSK. Om brister konstaterades vid kontrollen följs dessa upp inom en bestämd skälig tid. Sådana kontroller bekostas av djurhållaren genom en avgift för extra offentlig kontroll. Uppföljning och ytterligare åtgärder Jordbruksverket skickar årligen ut en enkät till kontrollmyndigheten om djurskyddskontrollen. Resultaten, som sammanställs, analyseras och utvärderas av myndigheterna, rapporteras särskilt till regeringen. Resultaten ligger till grund för utveckling av kontrollverksamheten och verksamhetsplaneringen inför kommande år. Det kan innebära särskilda åtgärder och aktiviteter. Verifiering av djurskyddskontrollen görs genom parallellkontroller. Utvärdering Jordbruksverket skickar årligen ut en enkät till kontrollmyndigheten om djurskyddskontrollen. Resultaten sammanställs, analyseras och utvärderas av myndigheterna och ligger till grund för fortsatt utveckling av kontrollverksamheten och verksamhetsplaneringen inför kommande år. Det kan innebära förändringar av prioriterade områden inom kontrollen eller särskilda åtgärder och aktiviteter. Eventuella påpekanden och brister som framkommer vid revisioner från EU-kommissionen påverkar också verksamhetsplaneringen. Lagstiftning, vägledningar och checklistor finns på Jordbruksverkets webbplats Vägledningar och checklistor djurskydd 65

66 7.3.8 Kontroll av livsmedel Livsmedel definieras i EU-lagstiftningen som alla ämnen och produkter som är avsedda att, eller rimligen kan förväntas, ska förtäras av människor. Livsmedelslagen jämställer snus och tuggtobak samt dricksvatten med livsmedel i Sverige. Vatten är ett livsmedel från den punkt där vattnet tas in i vattenverken till den punkt där värdena om vattnets kvalitet ska iakttas (artikel 6 Rådets direktiv 98/83/EG). Primärprodukter, det vill säga produkter från jorden, boskapsuppfödning, från jakt och fiske, omfattas också av EU-lagstiftningen och de bestämmelser som rör livsmedel och livsmedelsföretag. Ansvaret för kontrollen av livsmedelsföretag framgår av livsmedelsförordningen (2006:813). Samma myndigheter som prövar registrering och godkännande ansvarar även för den offentliga kontrollen. Myndighet Livsmedelsverket Ansvarsområde Stöd och samordning av den offentliga livsmedelskontrollen. Offentlig kontroll av anläggningar som ska godkännas enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 853/2004: slakterier vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar, större anläggningar för malet kött kyl- och fryshus utom sådana som lagrar och omgrupperar köttvaror för distribution enbart inom detaljhandeln mjölk- och mjölkproduktanläggningar fisk- och fiskgrossistanläggningar, äggpackerier och äggproduktanläggningar. Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontrollen av en viss anläggning som Livsmedelsverket annars har skall flyttas från verket till en kommun. Kontrollansvar har lämnats över till Stockholms stad och Göteborgs stad. Offentlig kontroll av anläggningar som ska registreras enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 852/2004: livsmedelsanläggningar i järnvägsvagnar, luftfartyg och fabriksfartyg samt kyltanksbåtar för fisk tillverkningsanläggningar för spritdrycker, vin m.m. detaljhandelsbolag som avses i alkohollagen anläggningar för behandling av livsmedel med joniserande strålning skeppshandelslager, tullager, frilager och anläggningar inom frizon i vilka förvaras livsmedel som från veterinär synpunkt inte är godkända för fri omsättning. Provtagning och kontroll av salmonella, restsubstanser, bekämpningsmedelsrester, dioxiner och PCB i livsmedel m fl nationella provtagningsprogram. Försvarsinspektören för hälsa och miljö Offentlig kontroll av alla livsmedelsanläggningar inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk. 66

67 Myndighet Tullverket Länsstyrelserna Kommunala kontrollmyndigheter Privata kontrollorgan Ansvarsområde Offentlig kontroll av import av livsmedel. Offentlig kontroll av primärproducenter inklusive jägare. Offentlig kontroll av anläggningar för dricksvattenförsörjning anläggningar för tillverkning av snus och tuggtobak andra livsmedelsanläggningar inklusive anläggningar för tillverkning av tillsatser, aromer och processhjälpmedel ekologiska livsmedel hos aktörer som är undantagna från att vara anslutna till ett kontrollorgan importörer och importerade livsmedel som inte behöver passera en gränskontrollstation Certifiering och kontroll av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel. Planering Kontrollen av livsmedel och av livsmedelsföretag omfattar hela livsmedelskedjan, från primärproduktion och förädling av livsmedel, till lagring, distribution och försäljning från grossister och butiker till servering av mat och dryck på kaféer, i restauranger och i storhushåll. Kontroll av garanterat traditionella specialiteter, livsmedel med skyddade beteckningar eller skyddade geografiska beteckningar, material i kontakt med livsmedel, genetiskt modifierade organismer (GMO) och bestrålning av livsmedel ingår också. Hur kontrollerna ska planeras och genomföras styrs både av EU-lagstiftningen och av nationell lagstiftning. Myndigheterna ska årligen fastställa en plan för kontrollverksamheten. Detta enligt 3 LIVSFS 2005:21. Planen ska omfatta minst tre år, men kan brytas ner årsvis för att ge överblick över vad som ska göras och följas upp under verksamhetsåret. Vägledningar, kontrollhandböcker och annat stödjande material till kontrollmyndigheterna finns dels på Livsmedelsverkets webbplats och dels i Kontrollwiki, som nås via webbplatsen. Det finns även vägledningar från EU-kommissionen. Vägledningar och kontrollhandböcker Registrering och godkännande Livsmedelsföretagare ska låta godkänna eller registrera sina anläggningar. Ett livsmedelsföretag är en verksamhet som har en viss kontinuitet och viss grad av organisation, till exempel en iordningsställd plats där verksamheten bedrivs. Även mängden livsmedel som hanteras har betydelse. Verksamheter som bedriver e-handel ska vara registrerade enligt samma principer. Bestämmelser om vad en ansökan om godkännande respektive en anmälan om registrering ska innehålla finns i Livsmedelsverkets föreskrifter (2005:20) om livsmedelshygien. Tidsfrister för handläggning av registreringar och godkännanden finns i 3 a LIVSFS 2005:21. Riskklassning och riskbaserad kontroll Alla livsmedelsanläggningar riskklassas i samband med registreringen eller godkännandet. Det finns två modeller för riskklassning, en för livsmedelsföretag som bedriver primärproduktion och en för livsmedelsföretag i leden efter primärproduktionen. 67

68 Klassningsmodellen för företag i primärproduktionen omfattar både livsmedelsföretag och foderföretag och består av en prioritetsmodul och en erfarenhetsmodul. Prioritetsmodulen tar hänsyn till risker som har betydelse för livsmedels- och fodersäkerheten och vilka möjligheter primärproducenterna har att påverka och minska riskerna. Erfarenhetsmodulen tar hänsyn till om företagen är anslutna till ett certifierat system eller annat kvalitetssäkringssystem som Livsmedelsverket och Jordbruksverket bedömt underlättar för företagen att uppfylla bestämmelserna i livsmedelslagstiftningen och ibland även i foderlagstiftningen. Företag som är anslutna till ett väl fungerande system får lägre kontrollprioritet jämfört med andra företag i samma bransch. Hänsyn tas också till riskmodifierande faktorer som kan höja eller sänka kontrollprioriteten jämfört med andra företag i branschen. Riskklassmodellen för alla livsmedelsföretag i leden efter primärproduktionen, inklusive dricksvattenanläggningar, består av tre moduler, en riskmodul, en erfarenhetsmodul och en informationsmodul. Riskmodulen tar hänsyn till riskerna med den eller de verksamheter som bedrivs, erfarenhetsmodulen tar hänsyn till erfarenheter från kontroller som myndigheten utfört tidigare och informationsmodulen tar hänsyn till behovet av att kontrollera uppgifter om märkning och information. Slutresultatet är en tilldelad kontrolltid. Tiden används för de planerade kontrollerna så att alla relevanta bestämmelser kontrolleras regelbundet samtidigt som fokus läggs på det som innebär störst risk och på kontroll av märkning och information. En avgift för kontrollen beräknas baserat på kontrolltiden. Hänsyn tas då till kriterierna i bilaga VI till förordning (EG) nr 882/2004. Förberedelser Enskilda kontroller förbereds genom att ta fram uppdaterade uppgifter om verksamheten och resultat från senast genomförda kontroller från myndighetens register. Utifrån kontrollplaneringen och den tid som finns till förfogande för kontrollen ska inspektören välja vad som ska kontrolleras, ungefär i vilken omfattning och hur kontrollen ska utföras. Innan kontrollen bör det bedömas vilken tidpunkt som är lämplig för kontroll av den aktuella verksamheten och om inspektören behöver inhämta extra kunskap om specifika processer eller tillverkningsmetoder, lagstiftning, vägledningar eller nationella branschriktlinjer. Eventuellt behov av utrustning som termometrar och provtagningsutrustning bör också tas hänsyn till. För att kunna agera snabbt på allvarliga brister som kan påträffas vid kontroll behöver inspektören känna till om hen har befogenhet att fatta de olika beslut som kan bli aktuella. Om inspektören inte själv har befogenhet att fatta sådana beslut bör det vara känt vem eller vilka inom myndigheten som har det. Läs mer om förberedelser i Kontrollwiki, Utföra offentlig kontroll grunder, i Vägledning Klassning av livsmedelsföretag och foderföretag inom primärproduktionen, prioritering och urval av kontrollobjekt samt i Vägledning Livsmedelskontroll i primärproduktionen. Genomförande Grundprincipen är att kontrollerna ska vara oanmälda, men kontrollerna får föranmälas om det behövs för kontrollens genomförande. Kontrollfrekvensen för livsmedelsanläggningar i primärproduktionen är låg. Det beror bland annat på att många företag är certifierade eller anslutna till etablerade kvalitetssäkringssystem som hjälper företagen att följa lagstiftningen. Företag inom alla branscher ska kontrolleras inom en femårsperiod. 68

69 Eftersom varje enskilt företag kontrolleras sällan bör myndigheten kontrollera alla lagstiftningskrav när kontrollen utförs. Den gemensamma modellen för klassning av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen underlättar samordning av kontroller. Varje länsstyrelse bestämmer om livsmedelskontrollen vid en anläggning ska samordnas med kontroll inom andra lagstiftningsområden. Hur ofta enskilda företag i leden efter primärproduktionen ska kontrolleras beslutas av den behöriga kontrollmyndigheten. Riskklassningen styr inte kontrollfrekvens eller kontrollmetod utan bara kontrolltid. Hur myndigheten planerar att använda kontrolltiden avgör hur ofta kontroller görs och valet av kontrollmetod. Alla relevanta bestämmelser i lagstiftningen ska ha kontrollerats på en anläggning inom en femårsperiod. Indelning av lagstiftningen i olika lagstiftningsområden säkerställer att planeringen av kontrollen omfattar all relevant lagstiftning, se Verksamhetsstyrning i kontrollen/lagstiftningsområden (Kontrollwiki). Hantering av resultat och avvikelser Efter avslutad kontroll skickas en kontrollrapport till företagaren. Myndigheten bedömer samtidigt om företagets riskklassning behöver justeras. Bedömningen av avvikelsen ligger till grund för när uppföljningen ska göras och om några rättsliga åtgärder behöver vidtas. Bedömning omfattar både avvikelsens betydelse för livsmedelssäkerheten, för konsumenternas hälsa och om konsumenterna blir vilseledda samt vilka åtgärder företagaren planerar att ta. Om överträdelserna är straffbelagda ska en åtalsanmälan göras. Uppföljning och ytterligare åtgärder Varje myndighet ansvarar för att ha ett eget system och rutiner för uppföljning. Det omfattar både uppföljning av att planerade kontroller har utförts, att kontrollerna har skett enligt dokumenterade rutiner och att kontrollen är riskbaserad, ändamålsenlig och ger avsedd effekt. Avvikelser som upptäcks vid en kontroll kan följas upp vid nästa planerade kontroll eller vid en extra offentlig kontroll. Har bristerna inte avhjälpts bör myndigheten fatta beslut om åtgärder eller ytterligare åtgärder jämfört med tidigare beslut. Samtliga kontrollmyndigheter rapporterar information om utförda kontroller och kontrollresultat till Livmedelsverket årligen. Vad som ska rapporteras framgår av Livsmedelsverkets anvisningar om rapportering av livsmedelskontrollen. Anvisningarna finns på Livstecknet, Livsmedelsverkets särskilda webbplats för kontrollmyndigheter. Skyldigheten att rapportera framgår av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldigheter för kontrollmyndigheter. Livsmedelsverket följer även upp myndigheternas kontroll kontinuerligt, bland annat genom granskning av uppgifterna som lämnats i myndighetsrapporteringen och granskning av resultat från revisioner, vilket ger grunden till att kunna bedöma om Sveriges livsmedelskontroll har effekt, enligt artikel 8.3 i förordning (EG) nr 882/2004. Vid behov kan Livsmedelsverket förelägga en kommunal kontrollmyndighet att vidta åtgärder för att förbättra sin livsmedelskontroll. Utvärdering Varje myndighet ansvarar för att utvärdera den kontroll myndigheten utför. Information och praktiska tips för verifiering av kontrollens effekt finns på Kontrollwiki. Myndigheterna kan 69

70 exempelvis göra uttag från den centrala databasen för myndighetsrapportering. Uppgifterna kan användas för egna analyser och utvärderingar. Uttagsfunktionen nås via Livstecknet. Livsmedelsverket analyserar och utvärderar livsmedelskontrollen utifrån myndigheternas rapportering av kontrollen, resultatet av revisioner av kontrollmyndigheterna, samt graden av måluppfyllelse av de operativa kontrollmålen. Analysen är ett verktyg för utveckling av kontrollen både på lokal och på nationell nivå. Resultaten och förslag till förbättringsåtgärder redovisas dels i nationella rapporter och dels i Rapport om Sveriges kontroll i livsmedelskedjan. Rapporter om livsmedelskontrollen publiceras på Livsmedelsverkets webbplats. Resultat av utförda kontroller av dricksvattnets kvalitet rapporteras till EU enligt Rådets direktiv 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten. Registrering och godkännande: Ansvarsfördelning för registrering och godkännande och kontroll: 23 livsmedelsförordning (2006:813) Föreskrifter om registrering och godkännande: Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien och Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:21) om offentlig kontroll Kontrollwiki: Riskklassning av företag och kontrollplanering: Vägledning Klassning av livsmedelsföretag och foderföretag i primärproduktionen, prioritering och urval av kontrollobjekt (Livsmedelsverkets webbplats) Vägledning Livsmedelskontroll i primärproduktionen (Livsmedelsverkets webbplats) Klassning av livsmedelsanläggningar (Kontrollwiki) Utföra offentlig kontroll grunder (Kontrollwiki) Hantering vid bristande efterlevnad av lagstiftningen: Livsmedelslagen (2006:804): 13, och 29 om åtalsanmälan, föreläggande och straffbelagda handlingar Viteslagen (1985:206) Vägledning Åtgärder vid bristande efterlevnad av livsmedelslagstiftningen (Livsmedelsverkets webbplats) All lagstiftning och alla vägledningar, kontrollhandböcker och annat stödjande material till kontrollmyndigheterna finns i Kontrollwiki och på Livsmedelsverkets webbplats. Där finns även nationella branschriktlinjer och information till företag. Kontroll inom särskilda områden Vissa områden omnämns särskilt i förordning (EG) nr 882/2004 eller omfattas av nationell lagstiftning. Kontrollen av till exempel tillsatser, aromer och processhjälpmedel, närings- och hälsopåståenden, produktion och märkning av livsmedel som är garanterade traditionella specialiteteter, produkter med geografiska beteckningar eller ursprungsmärkning samt produkter med nyckelhålsmärkning är vanligen en integrerad del av den planerade riskbaserade anläggningskontrollen. Kontrollen av dricksvatten som används i offentlig verksamhet, till exempel på skolor, sjukhus och livsmedelsföretag, är också en del av den planerade riskbaserade kontrollen och följer den generella kontrollprocessen och ansvarfördelningen mellan myndigheter. 70

71 I vissa fall skiljer sig ansvarfördelningen eller kontrollen åt från det generella. Dessa områden beskriv särskilt i följande avsnitt. Här beskrivs även kontrollen av Sveriges salmonellagarantier och de särskilda provtagningsprogram som Livsmedelsverket ansvarar för. Bestrålade livsmedel Det finns för närvarande (år 2016) ingen anläggning i Sverige som är godkänd för bestrålning av livsmedel. Analyser för att påvisa om livsmedel behandlats med joniserande strålning görs enbart för att upprätthålla kompetensen av analysmetoden. Garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel Kontrollen utförs av kommunerna och Livsmedelsverket och är en integrerad del av den planerade kontrollen av livsmedelsanläggningar. Ibland sker kontrollen i projektform och kan initieras efter tips från intresseorganisationer, till exempel vid misstankar om oriktig hantering eller märkning. Genetiskt modifierade organismer (GMO) Kontrollerna, som genomförs i projektform, leds av Livsmedelsverket och genomförs i samarbete med de kommunala kontrollmyndigheterna. Vart tredje år genomförs projekt för att kontrollera förekomsten av GMO i livsmedel. Provtagning och analys genomförs både med avseende på godkända och icke-godkända GMO. Utöver de nationella provtagningsprojekten kan myndigheterna initiera egna kontroller. Stödjande material om hur provtagningen ska genomföras finns i Kontrollhandbok Provtagning i Kontrollwiki. Informationen kompletterar EU:s förordningar och rekommendationer om kontroll av genetiskt modifierade livsmedel och foder, kontroll av spårbarhet och märkning samt provtagning och analys av GMO. Kontroll av importerade livsmedel och restriktionsvaror Kontrollen av importerade livsmedel med mera består av tre delar, varor som omfattas av gränskontroll, kontroll i leden efter gränskontrollen och kontroll av importerade livsmedel som inte gränskontrolleras. Här beskriv de två senare. Gränskontrollen beskrivs i avsnitt Kontroll av importerade livsmedel som inte gränskontrolleras Ansvar för att kontrollera efterlevnad av importlagstiftning av varor som inte omfattas av gränskontrollen ligger på kommunala myndigheter eller Livsmedelsverket. Det handlar till exempel om dokumentkontroll och viss provtagning av mandlar från USA och kontroll av intyg till groddar och frön för groddning från länder utanför EU. Kommunerna kan också kontrollera att importförbjudna animaliska och vegetabiliska livsmedel inte kommer in på marknaden. Hur denna kontroll ska gå till finns information om i Kontrollwiki av-produkter-som-kan-kontrolleras-efter-granskontrollen- Kontroll efter gränskontrollen I leden efter gränskontrollen kan kommunala myndigheter eller Livsmedelsverket kontrollera att restriktionsvaror, det vill säga livsmedel och köksredskap som omfattas av krav på gränskontroll, verkligen har gränskontrollerats. Det görs genom att kontrollera att det finns ett godkännandebeslut från gränskontrollen. Illegal import av livsmedel kan upptäckas i gränskontroll eller i senare led i kontrollkedjan. Livsmedelsverket fattar beslut i sådana ärenden i samverkan med den behöriga myndigheten för anläggningen där varan befinner sig. 71

72 Läs mer om importkontroll i leden efter gränskontrollen på Kontrollwiki, Vilken kontroll kan utföras efter gränskontrollen? utforas-efter-granskontrollen- Kontroller i samband med slakt Livsmedelsverkets officiella veterinärer (OV) och assistenter utför kontroller i samband med slakt enligt förordning (EG) nr 854/2004 om offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel. Kontrollerna omfattar besiktning av det levande djuret före slakt och besiktning av köttet efter slakt samt kontroll av djurskydd. Kontroll av djurskydd innebär att OV kontrollerar djurens hälsotillstånd när de anländer till slakteriet, att de bedövas och avlivas på rätt sätt samt att de i övrigt hanteras i enlighet med djurskyddslagstiftningen. I Sverige är det inte tillåtet att slakta djur som inte först bedövats. Material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (FCM) Livsmedelsverket är central behörig myndighet för de delar av FCM-området som täcks av livsmedelslagstiftningen. Kontrollansvaret för livsmedelsföretagares användning av material i kontakt med livsmedel delas av samtliga myndigheter som kontrollerar livsmedelsföretag. Kontrollen är en integrerad del av ordinarie kontrollen. Kontroll av importerade produkter som omfattas av EUlagstiftningen sker vid gränskontrollstationerna och är en del av importkontrollen. Det centrala ansvaret för kontroll av att material inte förstör miljön faller, enligt miljötillsynsförordningen (2001:13), också inom Livsmedelsverkets ansvarsområde. Ansvaret för att registrera och kontrollera företag som tillverkar, importerar och säljer material avsedda att komma i kontakt med livsmedel är inte reglerat. Näringsdepartementet arbetar med en översyn av kontrollansvaret för hela FCM-området. Salmonellagarantier Sändningar med kött, inklusive malet kött av nöt, gris och fjäderfä samt ägg som är avsedda för svensk och finsk marknad ska åtföljas av handelsdokument och laboratoriehandlingar som visar att provtagning för analys av salmonella har utförts och att resultatet är negativt. Mottagaren ansvarar för att dokumentera alla sändningar som kommer från andra EU-länder och att kontrollera handlingarna. Sändningar som kommer från länder utanför EU kontrolleras vid gränskontrollstationerna. Reglerna om salmonellagarantierna finns i förordning (EG) nr 853/2004 och kompletteras av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:22) om kontroll vid handel av animaliska livsmedel inom den Europeiska unionen. I förordning (EG) nr 1688/2005 finns bestämmelser om provtagning och analys samt förlagor till handelsdokument och intyg. Reglerna gäller inte vid införsel av livsmedel från Norge och Finland, eftersom dessa länder har samma salmonellastatus som Sverige. Danmark har tilläggsgarantier för hönsägg vilket gör att handelsdokument inte behövs för konsumtionsägg som kommer från Danmark. I den offentliga kontrollen av företag som köper produkter direkt från andra EU-länder ingår att kontrollera att företagen har fungerade rutiner för att dokumentera alla sändningar de mottagit och att kontrollera att salmonellagarantierna uppfylls, innan produkterna säljs vidare eller används i den egna produktionen. Livsmedelsverket har tillsammans med livsmedelsbranschen gemensamt 72

73 utformat ett informationsmaterial om hur riskerna med salmonella i kött från andra EU-länder hanteras bäst. Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsmärkningar för jordbruksprodukter och livsmedel Kontrollen utförs av kommunerna och Livsmedelsverket och är en integrerad del av den planerade kontrollen av livsmedelsanläggningar. Ibland sker kontrollen i projektform och kan initieras efter tips från intresseorganisationer, till exempel vid misstankar om oriktig hantering eller märkning. Särskilda kontrollprogram Livsmedelverket ansvarar för kontroll och övervakning enligt särskilda provtagningsprogram. Programmen regleras i EU-förordningar, EU-direktiv och i nationell lagstiftning. Provtagningsprogrammen avser kontroll av livsmedel. Prover tas ut i primärproduktionen, vid slakterier, hos grossister och i butiker samt vid gränskontrollstationerna. Livsmedelsverket koordinerar följande provtagningsprogram: Restsubstanser (läkemedel och otillåtna ämnen) i levande djur och produkter av animaliskt ursprung Dioxiner och PCB i livsmedel Bekämpningsmedelsrester i vegetabilier och i vissa produkter av animaliskt ursprung Främmande ämnen i vegetabilier och i vissa produkter av animaliskt ursprung Salmonella i produkter av animaliskt ursprung Cesium i ren Virus, algtoxiner och bakterier i tvåskaliga blötdjur (musselkontroll) Kontrollen omfattar svensktillverkade livsmedel, varor från andra EU-länder och varor som kommer från länder utanför EU. Förekomsten av otillåtna ämnen och att gränsvärdena för tillåtna ämnen inte överskrids kontrolleras. Syftet är att se till att eventuella resthalter i livsmedlen inte överskrider acceptabla nivåer (gränsvärden) och att livsmedlen inte innehåller otillåtna ämnen. Upptäcks otillåtna ämnen eller halter som överskrider gränsvärden inleds utredningar och produkterna kan stoppas för vidare försäljning. Enligt livsmedelslagen (2006:804) får sådana livsmedel inte släppas ut på marknaden, men en bedömning av hälsoriskerna och andra risker görs i varje enskilt fall. Åtgärderna genomförs ofta i samarbete med kommunerna eller länsstyrelserna. Om Livsmedelsverket inte är behörig kontrollmyndighet lämnas ärendet över till den kommun eller länsstyrelse som har kontrollansvaret för det specifika företag som berörs av fallet. Hur provtagningen och analyserna ska utföras styrs både av EU-lagstiftning, nationell lagstiftning och särskilda instruktioner. Närmare beskrivning av provtagningsprogrammen finns på Livsmedelsverkets webbplats, Resultat från kontrollerna redovisas i Årliga rapporten och rapporteras till EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet Efsa. Särskilda rapporter om resultaten publiceras även på Livsmedelsverkets webbplats. 73

74 7.3.9 Gränskontroll EU-lagstiftningen reglerar vilka livsmedel, produkter och djur som ska genomgå gränskontroll då de importeras från tredje land till EU. Syftet är att kontrollera att sändningarna uppfyller relevanta krav i lagstiftningen. Målet med regelverket för import är att upptäcka och utesluta varor som kan vara en risk för människors och djurs hälsa. De centrala myndigheterna ansvarar övergripande för råd, stöd och vägledning och de operativa kontrollmyndigheterna utför kontroll. Myndighet Jordbruksverket Ansvarsområde Jordbruksverket ansvarar för importkontroll av levande djur och produkter av animaliskt ursprung som inte är avsedda som livsmedel samt hö och halm. Jordbruksverket ansvarar dessutom för importkontroll av icke-animaliska foder när förstärkta importkontroller krävs enligt förordning (EG) nr 669/ Jordbruksverket ansvarar även för importkontrollen av ekologiska jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel. Kontrollen sker vid utsedda införselställen. Det övergripande ansvaret för gränskontrollen ligger på Avdelningen för djurskydd och hälsa, medan Avdelningen för gemensamma system och kontroller ansvarar för den operativa kontrollen på gränskontrollstationerna. Livsmedelsverket Livsmedelsverket ansvarar för importkontroll av produkter av animaliskt ursprung som är avsedda som livsmedel. Livsmedelsverket ansvarar dessutom för importkontroll av icke-animaliska livsmedel i de fall EU-kommissionen beslutat om skyddsåtgärder enligt artikel 53 i förordning (EG) nr 178/ 2002, eller när förstärkta importkontroller krävs enligt förordning (EG) nr 669/ Livsmedelsverket ansvarar också för importkontroll av sådana köksredskap i plast som omfattas av kommissionens förordning (EU) 284/2011 om fastställande av särskilda villkor och närmare förfaranden för import av köksredskap i plast av polyamid och melamin vilka har sitt ursprung eller har avsänts från Folkrepubliken Kina och den särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina. Importkontrollen av animaliska och icke-animaliska livsmedel samt köksredskap i plast sker vid Livsmedelsverkets fem gränskontrollstationer samt vid en 74

75 Myndighet Ansvarsområde kontrollstation i hamnen i Södertälje. Livsmedelsverket ansvarar även för importkontrollen av ekologiska livsmedel. Kontrollen sker vid sex stycken införselställen. Tullverket Tullverkets roll är att genomföra en dokumentkontroll i samband med att varan övergår till fri omsättning. Planering av kontrollen EU-lagstiftningen anger vilka djur och produkter som måste genomgå gränskontroll vid införsel till EU:s territorium, vilka kontroller och i vilken omfattning kontrollerna ska göras. Det innebär att verksamheten inte kan planeras, utan styrs av vilken typ av och vilket antal sändningar som föranmäls för införsel till EU via de svenska gränskontrollstationerna. Lagstiftningen och riskvärderingar ligger till grund för vad som ska kontrolleras och kontrollernas omfattning. Livsmedelsverket har utvecklat ett klassificeringssystem för att kunna ta ut stickprover ur sändningar med animaliska livsmedel utifrån ett riskperspektiv. I detta system poängsätts olika livsmedel, vilket blir en vägledning till vilka livsmedel man ska prioritera vid stickprovstagning. Sändningar med animaliska produkter och levande djur ska föranmälas av importörer till gränskontrollstationen minst 24 timmar innan ankomst till EU:s territorium. Sändningar med ickeanimaliska livsmedel och köksredskap ska föranmälas innan sändningen anländer till kontrollplatsen. Förberedelse Samtliga gränskontrollpliktiga sändningar måste föranmälas och genomgå kontroll. Enligt EUlagstiftningen behöver dock bara en viss andel av alla sändningarna av en viss vara kontrolleras fysiskt. I den EU-gemensamma databasen TRACES finns bland annat information om tidigare utförda kontroller av vara, exporterande och importerande anläggningar. Informationen utgör, tillsammans med lagstiftningen, underlag för bedömningen av vilka sändningar som bör prioriteras i den fysiska kontrollen. Informationen kan även ligga till grund för beslut om importstopp. När någon av EU:s ca 320 gränskontrollstationer hittar allvarliga brister i en sändning så utlöses en så kallad förstärkt kontroll. Den innebär att de tio efterföljande sändningar med samma produkt och samma ursprung måste genomgå utökade kontroller då de kommer till EU:s gräns. Genomförande I Sverige utförs gränskontroll vid sex stycken EU-godkända gränskontrollstationer (GKS): Arlanda flygplats (alla animaliska produkter och levande djur utom hov- och klövdjur samt köksredskap). Landvetter flygplats (alla animaliska produkter och levande djur inkl. registrerade hästar, men inga andra hov- och klövdjur samt köksredskap). Norrköpings flygplats (registrerade hästar). Göteborgs hamn (alla animaliska produkter samt köksredskap). 75

76 Helsingborgs hamn (alla animaliska produkter samt köksredskap). Stockholms hamn (animaliska livsmedel samt köksredskap), dessutom finns en kontrollstation i Södertälje hamn (vegetabiliska livsmedel och köksredskap). Importen av ekologiska livsmedel kontrolleras vid sex stycken införselställen: Arlanda, Landvetter, Göteborg, Helsingborg, Stockholm och Malmö. Importkontrollen utförs enligt EU-lagstiftning samt nationella föreskrifter. Det finns även skriftliga rutiner och vägledningar för hur kontrollerna ska utföras. Samtliga kontroller registreras i TRACES och beslut om sändningarna fattas genom ett så kalladed CVED (gemensam veterinärhandling vid införsel). Beslutet innebär sändningen antingen godkänns eller avvisas. Kontroll av livsmedel registreras även i ett nationellt system. De kontroller som görs är: Dokumentkontroll kontroll av att medföljande veterinärintyg och/eller andra dokument överensstämmer med importvillkor och uppgifter om sändningen. Identitetskontroll - kontroll av att medföljande dokument och märkning stämmer överens med sändningen. Fysisk kontroll kontroll av att själva sändningen uppfyller införselvillkoren. Kontroll görs också av lastmanifest från fartyg och flygplan för att säkerställa att inga djur och produkter som ska gränskontrolleras undgår kontroll. Efter kontrollen fattar gränskontrollen beslut om att sändningen antingen godkänns för införsel till EU eller att den avvisas. Delge resultat och avvikelser När en sändning inte blir godkänd för införsel till EU avvisas den och importören får då ett skriftligt beslut. Beslutet är överklagningsbart. Produkter som avvisats ska antingen returneras till ursprungslandet, skickas till annat land utanför EU, användas för annan användning (till exempel kan livsmedel bli foder) eller destrueras. Om djur inte godkänns för införsel kan den officiella veterinären även besluta om avlivning, karantän eller isolering. Eventuella positiva provsvar i de mikrobiologiska och kemiska analyser som utförs enligt det nationella provtagningsprogrammet för gränskontrollen rapporteras till EU-kommissionen, liksom analyser enligt skyddsåtgärder eller förstärkta importkontroller. Uppföljning och ytterligare åtgärder Kontrollmyndigheterna följer regelbundet upp verksamheten vid sina gränskontrollstationer så att kontrollerna utförs i den omfattning och på det sätt som lagstiftningen föreskriver. Utvärdering Supervisioner och internrevisioner genomförs regelbundet. Resultaten används för att kvalitetssäkra och vidareutveckla verksamheten. De centrala myndigheterna kontrollerar varje gränskontrollstation utifrån en särskild checklista. Detta sker minst var 18:e månad. Myndigheterna genomför även 76

77 kalibreringsinsatser för att säkerställa att kontrollen är likvärdig och att kontrollpersonalen har rätt kompetens. TRACES används för registrering vid förflyttningar av djur och djurprodukter inom EU, samt vid import till EU (Jordbruksverket) Import och export mellan EU och andra länder (Jordbruksverket) Vägledning och rutiner för dig som officiell veterinär (Jordbruksverket) Import, export och handel inom EU (Livsmedelsverket) Handel inom EU, import och export (Livsmedelsverket, Kontrollwiki) 77

78 Kontroll av veterinärmedicinska preparat och restsubstanser Kontroll av läkemedel på gård syftar till att säkerställa att läkemedel till djur används säkert och begränsat så att samhällets krav på djurs- och människors hälsa, djurskydd, smittskydd- och livsmedelssäkerhet tillgodoses. Jordbruksverket och Livsmedelsverket ansvarar centralt för råd, stöd och vägledning och de operativa kontrollmyndigheterna utför kontrollen. Myndighet Läkemedelsverket Jordbruksverket Ansvarsområde Läkemedelsverket har det centrala ansvaret för godkännande av läkemedel, beslutar om karenstider samt beviljar licenser. Jordbruksverket har det centrala ansvaret för godkännanden av anläggningen för att blanda läkemedel i foder och lagring av foder som innehåller läkemedel. Jordbruksverket ansvarar också för provtagning och kontroll av rester av läkemedel samt bekämpningsmedel i foder. Godkännandena och kontrollen av anläggningarna gäller både foderindustrin och primärproduktionen. Jordbruksverkets distriktsveterinärorganisation utför på uppdrag av Livsmedelsverket viss provtagning inom ramen för restsubstanskontrollen. Livsmedelsverket Livsmedelsverket har det centrala ansvaret för kontrollen av restsubstanser i varor av animaliskt ursprung. Livsmedelsverket ansvarar för provtagning av restsubstanser vid slakterierna och för kontroll av dokumentation och information från livsmedelskedjan vid slakterierna. Livmedelsverket reglerar även vissa karenstider enligt Livmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:3) om karenstider. Livsmedelsverket vägleder och stöder länsstyrelserna när det gäller deras offentliga kontroll av livsmedelsföretag i primärproduktionen och de delar av lagstiftningen som gäller dokumentation av användning av veterinärmedicinska preparat och hantering av livsmedel som kan innehålla läkemedelsrester. Länsstyrelserna Länsstyrelserna ansvarar för den operativa kontrollen av djurhälsopersonal, för kontroll av användning och dokumentation av läkemedel på gårdsnivå samt för kontroll av att djur eller livsmedel som kan innehålla läkemedelsrester inte kommer in i livsmedelskedjan. Länsstyrelserna utför på uppdrag av Livsmedelsverket viss provtagning inom ramen för restsubstanskontrollen. 78

79 Bestämmelserna om kontroll av läkemedel och restsubstanser regleras dels i EU-lagstiftningen och dels i nationell lagstiftning, däribland i lag (2006:806) om provtagning på djur m.m. och i förordning (2006:815) om provtagning på djur m.m. Lagen och förordningen samt föreskrifter som beslutats med stöd av dessa kompletterar EU-lagstiftningen. Ansvarsfördelningen och myndigheternas uppgifter regleras i den nationella lagstiftningen. Kontrollen av läkemedel om restsubstanser består av flera delar; kontroll av läkemedel på gård, kontroll av djurhälsopersonal, kontroll av livsmedelsföretag i primärproduktionen, deras dokumentation och hur de säkerställer att livsmedel inte innehåller läkemedelsrester, kontroll vid slakterierna av information om läkemedelsbehandlingar från primärproducenterna och kontrollprogrammet för restsubstanser, som bland annat omfattar läkemedel. Planering av kontrollen Den operativa kontrollen av läkemedel på gård och djurhälsopersonal ska grundas på en dokumenterad och fastställd riskanalys. Riskanalysen bör baseras på risk, erfarenhet och nationella eller regionala prioriteringar. Varje väsentlig risk identifieras och bedöms utifrån sannolikhet och konsekvens. De faktorer som bör ingå i länsstyrelsens riskanalys finns att läsa i vägledning. Användning av hormoner ingår i kontroll av läkemedel på gård, se Vägledningen för kontrollmyndigheter Läkemedel på gård. De generella principerna för klassning av livsmedelsföretag och planering av kontrollen beskrivs i vägledningen Klassning av livsmedelsföretag och foderföretag inom primärproduktionen, prioritering och urval av kontrollobjekt. Läkemedelsrester i livsmedel är en riskfaktor. Företag som har villkorad användning av läkemedel eller blandar läkemedel i foder bör därför ges högre kontrollprioritet än övriga företag i samma bransch. Hur kontrollerna ska genomföras beskrivs i vägledningen Livsmedelskontroll i primärproduktionen. Särskilda kontrollprogram Kontrollprogrammet för restsubstanser (läkemedel och otillåtna ämnen) i levande djur och produkter av animaliskt ursprung. Program följer bestämmelserna i Direktiv 96/23/EG om innefattar både provtagning på gård och vid slakt. Kontrollprogrammet beskrivs kortfattat i avsnitt Livsmedelskontroll. Livmedelsverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna har tagit fram en gemensam kontrollplan som beskriver hela kontrollområdet, Kontrollplan Restsubstanskontroll enligt Direktiv 96/23/EG, inklusive uppföljning av positiva prov. Planen gäller perioden Förberedelse Hur kontrollerna ska förberedas varierar beroende på vilken lagstiftning som ska kontrolleras och på syftet med kontrollen. Hänsyn behöver tas både till lagstiftning, instruktioner och vägledningar samt eventuella checklistor och resultat från tidigare kontroller hos verksamhetsutövaren. Genomförande I vägledningarna och checklistorna beskrivs hur kontrollen bör utföras och vilka lämpliga kontrollmetoder och kontrolltekniker som bör användas. Instruktionerna för restsubstanskontrollen beskriver i detalj hur provtagningen ska utföras. 79

80 Hantering av resultat och avvikelser Resultaten från kontrollen dokumenteras i en kontrollrapport och delges kontrollobjektet. Kraven på dokumentation och information till den som blivit kontrollerad varierar mellan områdena och syftet med kontrollen. Närmare information om detta finns i varje kontrollvägledning. Kontrollmyndigheten bedömer om avvikelsen behöver följas upp med en förnyad kontroll. Om avvikelsen gäller otillåtna preparat, brister i hantering av godkända preparat eller livsmedel som kan innehålla läkemedelsrester bör kontrollmyndigheten skicka en kopia av kontrollrapporten till Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Ärenden handläggs sedan i samråd med Livsmedelsverket och Jordbruksverket. Upptäcks ett positivt prov i restsubstanskontrollen överlämnar Livsmedelsverket ärendet till den länsstyrelse som har det primära kontrollansvaret för anläggningen för utredning och beslut om åtgärder. Utredningen sker i samråd med Livsmedelsverket och Jordbruksverket och hantering görs enligt kontrollplan för restsubstanskontroll inklusive uppföljning av positiva prov. Uppföljning och ytterligare åtgärder Myndigheterna ansvarar för uppföljning och utvärdering av sin kontroll inom området. Provtagningsprogrammet för restsubstanskontrollen följs upp regelbundet för att säkerställa att alla planerade prover tas. Utredningar av positiva prov i och eventuella beslut om åtgärder som myndigheten fattar följs upp för att säkerställa att åtgärderna har fått avsedd effekt. Kontrollmyndigheterna återrapporterar årligen sina kontrollresultat till de centrala myndigheterna. Länsstyrelserna redovisar också en bedömning av måluppfyllelsen av de operativa målen i den nationella kontrollplanen. Jordbruksverket sammanställer och utvärderar resultaten från länsstyrelsernas kontroller av djurhälsopersonal och rapporterar årligen till regeringen. Livsmedelsverket sammanställer och utvärderar resultaten från restsubstanskontrollen i en separat rapport som i första hand vänder sig till konsumenter och företagare. Rapporten publiceras på Livsmedelsverkets webbplats. Resultaten rapporteras också till EU-kommissionen. Utvärdering Kontrollresultaten sammanställs, analyseras, utvärderas och redovisas i Årliga rapporten. Tillsammans med exempelvis revisionsfynd ligger de till grund för utveckling inom kontrollen inför kommande år. Det kan innebära förändringar av prioriterade områden inom kontrollen eller särskilda åtgärder och aktiviteter, som utbildningsinsatser eller framtagande av vägledningar. Resultat från restsubstanskontrollen redovisas även separat i en nationell rapport som publiceras på Livsmedelsverkets webbplats. Resultaten rapporteras även till EU-kommissionen. 80

81 Vägledningar och instruktioner på Jordbruksverkets webbplats Vägledningen för kontrollmyndigheter - Läkemedel på gård Vägledningen för kontrollmyndigheter- Djurhälsopersonal Vägledningar och instruktioner på Livsmedelsverkets webbplats Vägledning Klassning av livsmedelsföretag och foderföretag inom primärproduktionen, prioritering och urval av kontrollobjekt Vägledning Livsmedelskontroll i primärproduktionen Kontrollplan, Kontrollområde: Restsubstanskontroll enligt Direktiv 96/23/EG, inklusive uppföljning av positiva prov. Instruktioner för provtagning inom kontrollprogrammet för restsubstanser (finns i Livsmedelsverkets dokumenthanteringssystem) 81

82 Kontroll av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel Syftet med kontrollen av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel är att kontrollera att reglerna följs av de certifierade företagen och att upprätthålla kvalitetsgarantin för den ekologiska märkningen. Ansvaret för kontroll av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel framgår av förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion. Här beskrivs hur kontrollerna genomförs. Kontrollorganens ansvarsomården, delegering av kontrolluppgifter och uppföljning av hur kontrollorganen genomför sina uppgifter beskrivs i avsnitt 8.2. Importkontrollen av ekologiska produkter beskrivs i avsnitt om gränskontroll. Myndighet Jordbruksverket Ansvarområde Jordbruksverket är behörig myndighet i fråga om produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel (1 förordningen om kontroll av ekologisk produktion). Jordbruksverket har delegerat kontrolluppgifterna inom sina respektive ansvarsområden till kontrollorganen. Jordbruksverket ansvarar för tillsyn över kontrollorganen samt handlägger enskilda kunders ärenden om godkännanden och dispenser. Livsmedelsverket Livsmedelsverket är behörig myndighet i fråga om produktion och hantering av livsmedel (1 förordningen om kontroll av ekologisk produktion). Livsmedelsverket har delegerat kontrollen av ekologiska livsmedel till kontrollorgan i den mån kontrollen inte faller på kommunen att utföra. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) Livsmedelsverket ansvarar för tillsyn över kontrollorganen samt beslutar om dispenser för användande av icke ekologiska ingredienser i ekologiska livsmedel. Livsmedelsverket beslutar om sanktionsavgift i de fall företag borde vara anmälda till kontrollorgan men inte är det. Swedac är behörig myndighet och ackrediterar, godkänner och utövar tillsyn över kraven i godkännandet hos de kontrollorgan som utför kontrolluppgifter inom ekologisk produktion. Länsstyrelsen Länsstyrelserna ansvarar för kontroll av foderföretag med primärproduktionen av foder i den mån företagen inte är anslutna till kontrollorgan (4 förordningen om kontroll av ekologisk produktion). 82

83 Myndighet Ansvarområde Länsstyrelserna ansvarar även för kontrollen av livsmedelsföretag i primärproduktionen som säljer livsmedel direkt till slutkonsumenterna i den mån företagen inte är anslutna till kontrollorgan (3 förordningen om kontroll av ekologisk produktion). Kommun Kommunerna ansvarar för kontroll av livsmedelsföretag som säljer ekologiska livsmedel men som inte behöver vara anslutna till ett kontrollorgan, det vill säga de säljer direkt till slutkonsument och får inte förvara (annat än i anslutning till försäljningsplatsen), producera, bereda eller importera ekologiska livsmedel från tredje land. Konsumentverket Konsumentverket utövar kontroll i fråga om marknadsföring avseende samtliga företag. Kontrollorgan Kontrollen av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel är delegerad till ackrediterade och godkända kontrollorgan. Delegering sker i enlighet med artikel 27.4 och 27.5 i förordning (EG) nr 834/ med hänvisning till artikel 5.2 i förordning (EG) nr 882/2004. Se avsnitt 8.2 Kontrollorgan för ekologisk produktion och ekologiska livsmedel. Planering Den operativa kontrollen av ekologisk produktion utförs av ackrediterade kontrollorgan. Varje kontrollorgan lägger upp sin planering själv. Målet är att alla företag ska få ett kontrollbesök per år. Utöver det sker extra kontroll av minst 10 % av företagen beroende på hur kontrollorganet har klassificerat dem enligt sin dokumenterade och fastställda riskanalys. Utfallet av riskanalysen påverkas vanligen av företagens komplexitet och resultatet av tidigare kontroll och beroende på vilken typ av företag det är. Särskilda kontrollplaner eller kontrollprogram för området: Under år 2017 har Sverige deltagit i en utökad importkontroll avseende vissa produkter från Kazakstan, Ryssland och Ukraina som genomförts inom hela EU. Kontrollen har visat på återkommande avvikelser och även misstanke om lagbrott. Under 2018 kommer därför Sverige göra fullständig dokumentkontroll och ID-kontroll samt provta ekologiska produkter från dessa länder för att kontrollera rester av otillåtna växtskyddsmedel. Förberedelse Kontrollorganen ska planera kontrollen så att: samtliga företag får ett årligt besök, 10 procent av kontrollbesöken är oanmälda, 10 procent av kontrollbesöken ska göras utifrån riskbedömningen, och 83

84 provtagning ska ske hos minst 5 procent av de certifierade företagen varje år. Till sin hjälp har kontrollorganen stödjande dokument som arbetsinstruktioner och checklistor. De årliga kontrollbesöken är vanligen föranmälda. De flesta kontrollorganen genomför de riskbaserade kontrollbesöken som oanmälda. Genomförande Det årliga kontrollbesöket är vanligen en revision. Kompletterande besök görs för att följa upp att avvikelser är åtgärdade eller för att granska delar av ett företags verksamhet. När kontrollorganets revisor besöker företaget ser de också över riskklassificeringen inför nästa år. Om man hittar avvikelser påverkar det bedömningen inför nästa års kontroll. Delge resultat och avvikelser Det kontrollerade företaget får efter genomförd kontroll alltid en muntlig genomgång av kontrollresultatet. Resultat från kontrollen dokumenteras också i en kontrollrapport, som signeras av en representant för det kontrollerade företaget. Jordbruksverket och Livsmedelsverket har tagit fram en katalog över åtgärder vid bristande efterlevnad, som kontrollorganen ska följa. Vid fynd av avvikelser upprättar revisorn en avvikelserapport. Det kontrollerade företaget får en viss tid på sig att åtgärda avvikelserna. Om avvikelsen inte kan åtgärdas inom den tiden ska företaget föreslå en åtgärdsplan om hur de ska göra för att avvikelsen ska släckas och när de ska ha gjort de åtgärder som behövs. När revisorn är klar med kontrollen och rapporteringen ansvarar en certifierare för den vidare handläggningen av ärendet. Utifrån kontrollrapport inklusive eventuell avvikelserapport beslutar certifieraren om företaget ska få sitt certifikat förnyat eller ändrat. Kontrollorganen skickar löpande kopior på alla avvikelserapporter till Jordbruksverket respektive Livsmedelsverket. När det gäller avvikelser som kan föranleda andra åtgärder än vad kontrollorganet får besluta om ska kontrollorganet utan dröjsmål meddela de centrala myndigheterna eller aktuell kommun. Kontrollorganen får helt eller delvis återkalla ett utfärdat certifikat. De får även fatta beslut om borttagande av märkning eller förbjuda marknadsföring av ett parti eller produktionsomgång. Beroende på vem som har kontrollansvaret ska Livsmedelsverket, Jordbruksverket eller kommunerna besluta om saluförbud för företag. Livsmedelsverket och Jordbruksverket kan också besluta om sanktionsavgifter för aktörer som saluför ekologiska produkter utan att ha anmält sin verksamhet till ett kontrollorgan. Uppföljning och ytterligare åtgärder Kontrollorganen rapporterar årligen statistik från det föregående kontrollåret till de centrala myndigheterna. De centrala myndigheterna tar årligen fram en gemensam instruktion till kontrollorganen om vad som ska rapporteras, samt när och hur de ska skicka in informationen. Myndigheterna sammanställer, analyserar och utvärderar det gångna kontrollåret i den samordnade rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan, samt i kommissionens databas OFIS (Organic Farming Information System). 84

85 Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Swedac träffar samtliga kontrollorgan två gånger per år vid kalibreringsmöten. Dessa möten syftar till att vi ska uppnå en likvärdig kontroll och är vägledande för kontrollorganens verksamhet. Livsmedelsverket och Jordbruksverket bistår löpande kontrollorganen med vägledning och tolkning av regelverkets innebörd, samt förmedlar information som är relevant för kontrollorganens riskvärdering av vilka produkter de ska provta och för vad. Utvärdering Genom sin tillsyn av kontrollorganen utvärderar Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Swedac kontrollen av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel. Det sker både genom tillsynsbesök på kontrollorganens kontor och i form av skuggkontroller. Syftet är att verifiera att kontrollorganet uppfyller kraven för delegeringen och ackreditering. Se även avsnitt 8.2. Kontrollorganen genomför även egna årliga åtgärder för att identifiera eventuella brister i kontrollen, samt för att verifiera att revisorerna gör likartade bedömningar. Resultatet av myndigheternas tillsyn och kontrollorganens egna kvalitetsarbeten ligger till grund för ständiga förbättringar inom kontrollverksamheten och verksamhetsplaneringen inför kommande år. Det kan innebära förändringar av prioriterade områden inom kontrollen eller särskilda åtgärder och aktiviteter. De behöriga följer upp att kontrollorganen har en provtagningsplan och att antalet kontroller och andelen oanmälda och riskbaserade kontroller följer regelverket. På Livsmedelsverkets webbplats finns information till företag om ekologisk mat: Där finns bland annat Åtgärdskatalog ekologiskproduktion Nationella branschriktlinjer för ekologisk produktion Information till kontrollorgan: Livsmedelsverket: kontroll/produktion-av-livsmedel/kontroll-och-markning-av-ekologisk-mat/forkontrollorgan#nationell plan för kontroll av livsmedel Jordbruksverket: ntrollorganen.4.6a459c aa58a html 85

86 8. Myndigheter, kontrollorgan och laboratorier Vem gör vad i kontrollen av livsmedel, djurhälsa och alla andra delar i livsmedelskedjan? Här följer en presentation av hur systemet är organiserat, vilka regler som styr och vad myndigheterna på området ansvarar för. Tillsammans ser vi till att maten är säker och djuren mår bra. 8.1 Myndigheterna i livsmedelskedjan Så är Sveriges förvaltningsmodell uppbyggd Den svenska förvaltningen är uppdelad på regeringskansliet, med en minister som chef, och ett antal statliga och kommunala myndigheter som är fristående från departementen. Myndigheternas uppgifter styrs bland annat genom myndighetsförordningen, myndigheternas instruktioner och de årliga regleringsbreven. För uppföljning och utvärdering av verksamheten används myndigheternas årsredovisning som lämnas till departementet varje år. De kommunala myndigheterna styrs av nationell lagstiftning men lyder under respektive kommuns fullmäktigeförsamling. Myndigheterna finns på tre nivåer central, regional och lokal nivå: Central nivå de centrala myndigheterna, till exempel Livsmedelsverket och Jordbruksverket. Regional nivå 21 länsstyrelser. Lokal nivå 290 kommuner (cirka 250 kontrollmyndigheter). Eftersom många kommuner har gemensamma myndigheter och förvaltningar är antalet kontrollmyndigheter på lokal nivå färre än 290. Bild 8. Den svenska förvaltningsmodellen med centrala, regionala och lokala myndigheter. 86

87 Vilken myndighet har ansvar för vad? Ansvaret för den offentliga kontrollen av livsmedel delas av samtliga tre nivåer. Det gäller även ansvaret för kontrollen av animaliska biprodukter (ABP). Kontrollansvaret för foder, djurhälsa, djurskydd och växtskadegörare ligger hos centrala och regionala myndigheter. Kontrollen av ekologisk produktion utförs av kontrollorgan. Ekologiska produkter kontrolleras av kontrollorgan eller av kommunerna. Hur kontrollerna ska genomföras regleras av EU-lagstiftningen och kompletteras av svenska lagar och förordningar. Lagar utfärdas av riksdagen, förordningar av regeringen och föreskrifter av vissa centrala myndigheter. Kommuner har viss rätt att meddela föreskrifter. Det gäller till exempel beslut om avgifter och taxor för den offentliga kontrollen inom kommunen. Öppenhet och insyn Sverige har en lång tradition av insyn i riksdagens, regeringens och myndigheternas verksamhet. Offentlighetsprincipen, fastslagen i tryckfrihetsförordningen, är en grundlag. Den innebär att alla handlingar som upprättas eller skickas till eller från en myndighet i princip är allmänna och normalt också offentliga. Det finns också undantag från offentlighetsprincipen. Det gäller till exempel uppgifter för att skydda enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller uppgifter som har betydelse för myndigheternas kontrollverksamhet. Det beskrivs nämnare i personuppgiftslagen (1998:204) och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I Sverige finns statsrätt, processrätt och förvaltningsrätt, som alla reglerar myndigheternas roll gentemot medborgarna samt myndigheternas interna relationer, exempelvis myndighetsutövning. Myndigheternas organisation och ansvarsområden Ansvaret för de offentliga kontrollerna i livsmedelskedjan är uppdelat mellan olika myndigheter och departement. Departement Myndighet Huvudsakliga ansvarsområden inom livsmedelskedjan Näringsdepartementet Livsmedelsverket Livsmedel, inklusive ekologiska livsmedel och import Jordbruksverket Foder Animaliska biprodukter (ABP) Djurskydd Djurhälsa - smittskydd Frihet från växtskadegörare samt ekologisk produktion och import av foder Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW, vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU) Sjukdomsövervakning och beredskap Skydd av djur vid avlivning (vetenskapligt stöd och kontaktpunkt) 87

88 Departement Myndighet Huvudsakliga ansvarsområden inom livsmedelskedjan Finansdepartementet Tullverket Kontroll av in- och utförsel av varor Dokumentkontroll vid import av ekologiska produkter. Länsstyrelserna Kontroll av djurskydd Kontroll av primärproducenter av livsmedel och foder Kontroll av användningen av veterinärmedicinska preparat Socialdepartementet Folkhälsomyndigheten Folkhälsofrågor (smittskydd, hälsoskydd och folkhälsa) Läkemedelsverket Godkännande av läkemedel Kosttillskott, gränsdragning mellan läkemedel, livsmedel och veterinärmedicinska preparat Miljö- och energidepartementet Kemikalieinspektionen Godkännande av växtskyddsmedel och biocider Försvarsdepartementet Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) Kontroll av livsmedel, djurskydd, foder och animaliska biprodukter inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk Näringsdepartementet och Utrikesdepartementet Swedac Ackreditering, godkännande och tillsyn av kontrollorgan inom det ekologiska området samt ackreditering av laboratorier Kommunala kontrollmyndigheter Kontroll av vissa livsmedelsanläggningar Tabell 2. Myndigheterna i livsmedelskedjan och deras huvudsakliga ansvarsområden. 88

89 Livsmedelsverket Livsmedelsverket är Sveriges expert- och centrala kontrollmyndighet på livsmedelsområdet. Livsmedelsverkets uppgift är att värdera, hantera och kommunicera nyttan och riskerna med maten för att alla konsumenter ska få bra matvanor, ha säker mat och bra dricksvatten, och inte bli vilseledda om vad maten innehåller. I arbetet ska myndigheten integrera miljöaspekter och därmed bidra till ett hållbart samhälle. Livsmedelsverket ska också bidra till att förebygga och hantera hot och risker i samhället som är relaterade till livsmedel. Organisation och struktur Bild 9. Livsmedelsverkets organisation. Livsmedelsverkets huvudkontor ligger i Uppsala. Kontrollpersonal finns också vid fyra regionkontor. Område Undersökning och vetenskapligt stöd analyserar livsmedel och dricksvatten, gör utvärderingar och ger råd om risker och nytta med mat. Livsmedelsverkets nationella referenslaboratorium (NRL) ingår i området liksom att ta fram information till konsumenter och kostarbetare för att öka deras kunskaper om regler och livsmedelskontroll. Vidare genomför området kartläggningar, matförgiftningsutredningar och tar fram kvalitetssäkrade underlag om kemiska ämnen, mikroorganismer, livsmedels innehåll av näringsämnen, kontaminanter samt om redlighet. Även beredskap och hantering i kris, inklusive stöd vid vattenkatastrofer, ingår i ansvarsområdena. Område Livsmedelskontroll samordnar den svenska livsmedelskontrollen och arbetar för myndigheter, kontrollpersonal och företag i hela landet. Man vägleder om regler, bedriver kontroll av livsmedelsföretag, arbetar vid gränskontrollen samt handlägger exportärenden. De nationella provtagningsprogrammen för bekämpningsmedel, läkemedelsrester och dioxiner ingår också. Område Strategisk utveckling och stöd arbetar med stöd till regeringen i EU-arbetet och andra internationella sammanhang, deltar i förhandlingsarbetet i EU-kommissionen, samordnar Sveriges 89

90 arbete i Codex Alimentarius och utarbetar föreskrifter. Man utför också utvärdering och analys av Livsmedelsverket och Sveriges livsmedelskontroll. Revisioner av livsmedelskontrollen, risk- och sårbarhetsanalyser och omvärldsbevakning ingår också. Mer om uppdraget Livsmedelsverkets uppgift är att arbeta i konsumenternas intresse för säker mat och bra dricksvatten, informera om att maten är pålitlig så att ingen blir lurad och att främja bra matvanor. Det framgår av förordning (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket. Myndigheten ska verka för en effektiv och likvärdig kontroll i hela landet. Leda, samordna och följa upp livsmedelskontrollen. Bedriva undersökningar av livsmedel och matvanor samt utföra analyser, utveckla metoder och utföra risk- och nyttovärderingar på livsmedelsområdet. Informera konsumenter, företag och andra i livsmedelskedjan om regelverk, kostråd och andra viktiga förhållanden på livsmedelsområdet. Underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande. Verka för att exporterande företag uppfyller de specifika krav som mottagarlandet kan ställa. Främja konsumenternas, och särskilt barns och ungdomars, förutsättningar att göra medvetna val när det gäller hälsosam och säker mat. Att vara nationellt referenslaboratorium (NRL) inom sitt område. Livsmedelsverket ansvarar också för nationell samordning av dricksvattenfrågor inklusive kris- och beredskapsplanering. Nationell samordning av kris- och beredskapsfrågor av livsmedelsförsörjning i leden efter primärproduktionen ingår dessutom. Livsmedelsverket är även Sveriges kontaktmyndighet till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Livsmedelsverket ansvarar för att samordna arbetet med den nationella kontrollplanen och den årliga rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan. Planen och rapporten tas fram i samråd med Jordbruksverket. Resultat och analys av den rapportering som de kommunala nämnderna och länsstyrelserna gör till Livsmedelsverket, samt rapportering från verkets egen kontroll överlämnas årligen till regeringen och EU-kommissionen. Livsmedelsverket ska också varje år redovisa för regeringen hur livsmedelskontrollen kan utvecklas och förbättras. Här ska även de brister i kontrollen som verket identifierat och beskrivning av hur de kan åtgärdas ingå. Ytterligare information om Livsmedelsverket finns på 90

91 Jordbruksverket Jordbruksverket är regeringens expertmyndighet på det jordbruks- och livsmedelspolitiska området. Jordbruksverket har till uppgift att arbeta för en hållbar utveckling, ett gott djurskydd, ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet och en livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna. Det innebär bland annat att verket följer, analyserar och håller regeringen informerad om utvecklingen inom näringarna samt verkställer de politiska besluten inom verksamhetsområdet. Organisation och struktur Bild 10. Jordbruksverkets organisation. Jordbruksverket har ungefär anställda. Huvudkontoret finns i Jönköping och runt om i landet har verket regionkontor i nio städer. Distriktsveterinärverksamheten är rikstäckande och har mottagningar på 66 huvudorter i Sverige. Mer om uppdraget Avdelningen för djurskydd och hälsa ansvarar för smittskydd, att samordna kontrollen av in- och utförsel av djur och djurprodukter, djurskyddsfrågor, artskydd och husdjursgenetiska resurser. Växt- och miljöavdelningen ansvarar för frågor inom växtodlings- och trädgårdsområdet, ekologisk produktion och kontroll, utsäde, GMO, biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Till 91

92 uppgifterna hör även utvärdering av jordbrukspolitikens miljöeffekter och arbete med att minska jordbrukets negativa inverkan på miljön och hälsan. Beredskapsenheten, som ligger under marknadsavdelningen, ansvarar för planering, samordning och utveckling av Jordbruksverkets krisberedskap och krisorganisation. Det kan exempelvis handla om utbrott av en smittsam djursjukdom eller radioaktivt nedfall som drabbar jordbruket. Avdelningen för gemensamma system och kontroller ansvarar för att genomföra och samordna kontroller, för utveckling och underhåll av olika register samt för att utveckla, förvalta och driva användning av verksgemensamma kanaler och system. Avdelningen ansvarar också för operativa kontroller inom bland annat fodertillverkning, utsäde, import- och produktionskontroll för att förebygga risken för spridning av växtskadegörare, klassificering av slaktkroppar och förekomst av växtskadegörare. Distriktsveterinärerna ansvarar för tillgänglighet och beredskap som rör smittsamma sjukdomar. Distriktsveterinärerna arbetar med akut djursjukvård för alla djurslag och förebyggande djurhälsovård med planerade besök. Distriktsveterinärerna är också officiella veterinärer vilket innebär att de utfärdar internationella intyg och utövar offentlig kontroll. Ytterligare information om Jordbruksverket finns på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är expertmyndighet med beredskapsuppdrag. SVA har till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda. SVA verkar för en god djur- och folkhälsa, en god miljö och en uthållig livsmedelsproduktion och är specialiserat på djurs sjukdomar och smittämnen samt hur de sprids mellan djur, till människan och i miljön. SVA ligger i Uppsala. Organisation och struktur Bild 11. SVA:s organisation. 92

93 SVA:s organisation består av en ledningsgrupp, stabsfunktioner och sex avdelningar. Mer om uppdraget SVA har bland annat ansvar för att utreda smittsamma djursjukdomars inklusive zoonosers uppkomst, orsak och spridningssätt samt medverka till att förebygga och bekämpa dessa sjukdomar. Myndigheten ska också upprätthålla en effektiv vaccinberedskap avseende smittsamma djursjukdomar och utföra diagnostik av zoonoser, epizootiska och övriga anmälningspliktiga sjukdomar hos djur. Myndigheten har vidare ansvar för att utföra diagnostik av smittämnen och kemiska risksubstanser i foder, följa och analysera utvecklingen av resistens mot antibiotika samt vara nationellt veterinärmedicinskt laboratorium. SVA ska i första hand utföra de undersökningar och utredningar som Jordbruksverket begär. Dessa ska planeras och genomföras efter samråd med Jordbruksverket. SVA ska om möjligt också med förtur utföra de undersökningar som andra statliga myndigheter begär. SVA bedriver forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt verksamhetsområde. Ytterligare information om SVA finns på Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) Nationellt centrum för djurvälfärd (Swedish Centre for Animal Welfare, SCAW) är placerat vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Centret har tre huvudsyften: att främja forskning, att stödja fortoch vidareutbildning samt att fylla en expertfunktion. Organisation och struktur SCAW består av ett antal experter, huvudsakligen med forskarbakgrund, som på olika sätt bistår relevanta myndigheter och forskarvärlden med sakkunskap inom djurskyddsområdet. SCAW har en föreståndare och en biträdande föreståndare, samt en styrgrupp som består av forskare från SLU. Adjungerade till styrgruppen är representanter för flera av de berörda myndigheterna och Näringsdepartementet. Mer om uppdraget SCAW är av regeringen utsedd att vara Sveriges kontaktpunkt i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 1099/2009. Målet med förordningen är att nå ett gott djurskydd i samband med avlivning av djur, inklusive slakt av djur vid slakteri. Det innebär bland annat att centret på begäran ska tillhandahålla oberoende vetenskapligt stöd till de behöriga myndigheterna Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelsen. Det kan röra sig om vetenskaplig och teknisk sakkunskap för godkännande av slakterier eller anvisningar för användning av fixerings- och bedövningsutrustning. Kontaktpunkten ska också bistå och stötta kontrollmyndigheterna. Utöver detta har SCAW även ansvar för att utbyte sker med kontaktpunktens motsvarigheter i andra medlemsstater inom EU och med EU-kommissionen. 93

94 Rapportering av verksamheten vid SCAW, inklusive kontaktpunktens verksamhet, ingår som en del i årsredovisningen från SLU till Näringsdepartementet. Ytterligare information om SCAW finns på Tullverket Tullverkets uppgift är att fastställa och ta ut tullavgifter, punktskatter och kontrollavgifter. Tullverket ska även övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet, så att bestämmelser om in- och utförselrestriktioner efterlevs. Organisation och struktur Bild 12. Tullverkets organisation. Tullverket leds av generaltulldirektören genom en verksledningsstab. Kärnverksamheten är uppdelad i två avdelningar - Effektiv handel och Brottsbekämpning. Dessa är indelade i olika delprocesser, där klarera varor är den delprocess som främst berörs. Myndigheten verkar inom hela landet och är främst lokaliserad vid gränsorter med större godsflöden, huvudsakligen i Stockholm, Göteborg och Malmö. Tullverket rapporterar till Finansdepartementet. Mer om uppdraget Tullverkets mål är att säkerställa tull-, skatte- och avgiftsintäkter samt efterlevnaden av in- respektive utförselrestriktioner. Därutöver att förebygga säkerhet och bekämpa brottslighet i leveranskedjan. Tullverket som kontrollmyndighet har även möjlighet att utföra vissa offentliga kontroller i enlighet med förordningen om provtagning på djur m.m. Ytterligare information om Tullverket finns på 94

95 Länsstyrelsen Länsstyrelserna är statens regionala företrädare. I rollen ingår att agera utifrån ett statligt helhetsperspektiv och därigenom bidra till att nationella intressen får genomslag på regional nivå. Organisation och struktur Länsstyrelsens organisation varierar mellan olika län men myndigheten leds alltid av en landshövding som utses av regeringen. Ansvaret för länsstyrelsens olika verksamhetsområden delegeras till chefsnivåer under landshövdingen genom en besluts- eller arbetsordning. Landshövdingen har dock det yttersta ansvaret för alla verksamhetsområden, inklusive länsstyrelsens kontroll inom livsmedelskedjan. Kontrollen inom livsmedelskedjan genomförs av handläggare med olika kompetenser, exempelvis länsveterinärer, jurister, djurskyddshandläggare, kontrollanter av jordbrukarstöd, handläggare med ansvar för förprövning och besiktning av djurstallar. Organisatoriskt sorterar de 21 länsstyrelserna under Finansdepartementet. Mer om uppdraget Länsstyrelserna styrs dels av förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion, dels av de årligen återkommande regleringsbreven. Länsstyrelserna verkar inom en rad områden, exempelvis kulturmiljö-, lantbruk-, miljö-, plan- och livsmedelsfrågor. Länsstyrelsen är ansvarig för den offentliga kontrollen i primärproduktionen. Kontrollen innefattar livsmedel och foder i primärproduktionen, kontroll av användningen av veterinärmedicinska preparat till djuren, djurskydd och djurhälsa. Länsstyrelserna ansvarar också för kontroll av tvärvillkor kopplade till lagstiftningen. Man har även ansvar för tillsyn över djurhälsopersonalen inklusive veterinärernas läkemedelsförskrivning, samt kontrollerar transporter av animaliska biprodukter och transporter av levande djur. Länsstyrelsen utför dessutom djurskyddskontroll av sällskapsdjur och försöksdjur och ger tillstånd för viss verksamhet med djur, förhandsgranskar och besiktigar byggnader för bland annat animalieproducerande djur. Inom smittskyddsområdet ska länsstyrelserna leda och samordna åtgärder mot djursjukdomar på regional nivå. Det innebär bland annat att de ska samverka och stödja Jordbruksverket i bekämpningen av epizootiska sjukdomar och salmonella hos lantbrukets djur. Länsstyrelsen utför revisioner av den kommunala livsmedelskontrollen och är delaktig i samordningen av kommunernas kontroll i länet. Myndigheten är också överklagandeinstans för beslut fattade av de kommunala nämnderna i fråga om livsmedel. Närmare information om varje län finns på länens webbplatser, som nås via Där framgår även vilka kommuner som ingår i respektive län. 95

96 Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) är en myndighet med ansvar för offentlig kontroll av livsmedel, djurskydd, foder och animaliska biprodukter inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk. FIHM ansvarar även för tillsyn över miljö- och hälsoskydd, hälso- och sjukvård, tandvård och smittskydd. Organisation och struktur Organisatoriskt är FIHM en enhet inom Försvarsmaktens högkvarter. FIHM är i administrativa och organisatoriska frågor underställd Försvarsmaktens överbefälhavare. När FIHM utövar sin kontrollfunktion är FIHM dock inte underställd överbefälhavaren utan lyder istället direkt under Försvarsdepartementet. Mer om uppdraget FIHM bedriver kontrollverksamhet i hela landet och även utomlands där Försvarsmakten verkar. FIHM bedriver en planerad livsmedelskontroll utifrån riskklassning av registrerade kontrollobjekt. Kontrollobjekten består mestadels av restauranger, mässar, serveringar, livsmedelsverksamhet i fält, ombord på fartyg och flyg, samt av dricksvattenverk och distributionsanläggningar. FIHM bedriver även en planerad djurskyddskontroll utifrån riskklassning av registrerade kontrollobjekt, vilka innefattar hundhållning, hunduppfödning, hästhållning och försöksdjursverksamhet. Förutom planerade kontroller hanterar FIHM inkommande ärenden i form av bland annat anmälningar, klagomål, avvikelserapporteringar, förfrågningar och remisser. 96

97 Kommunerna Kommunernas befogenheter och uppgifter i livsmedelskedjan regleras av olika speciallagar, till exempel livsmedelslagen, samt förordningar och föreskrifter. Det är kommunfullmäktige som utser de nämnder som behövs för att kommunen ska kunna fullgöra sina uppgifter, exempelvis när det gäller livsmedelskontroll. Organisation och struktur Bild 13. Grundstruktur för en kommunal organisation. Kommunens högsta beslutande organ är kommunfullmäktige (KF) och dess högsta verkställande organ är kommunstyrelsen (KS). KF tillsätter de nämnder som behövs för verksamheten och fastställer deras budget och beslutar om taxor och avgifter. Kommuner kan samverka med varandra via gemensamma nämnder och/eller gemensamma förvaltningar eller via kommunalförbund. Nämnders uppgifter kan också flyttas till kommunalförbund. Den löpande verksamheten i nämnden/kommunalförbundet är i stor utsträckning delegerad till en tjänstemannaorganisation, ofta kallad förvaltning. Undantag för vad som får delegeras finns, bland annat ärenden som gäller myndighetsutövning mot enskilda, och sådant som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Beslut som fattas i en kommunal nämnd och rör livsmedelskontroll kan överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen är också en kontrollmyndighet som i vissa fall ska hjälpa och stötta de kommunala myndigheterna. Staten kan i vissa fall ingripa mot den kommunala kontrollen. Livsmedelsverket och Jordbruksverket kan i samråd med kommunen besluta att den offentliga kontrollen av en viss anläggning ska flyttas över till Livsmedelsverket, Jordbruksverket eller länsstyrelse. Myndigheterna kan också förelägga en kommun att rätta till sina brister och de kan även ansöka hos regeringen om att kommunens kontrolluppgifter ska flyttas över till respektive statlig myndighet. 97

98 Mer om uppdraget Livsmedelslagens efterlevnad kontrolleras av vissa statliga myndigheter men också av kommunerna. I Livsmedelsförordning (2006:813) anges vilka verksamheter som faller under det kommunala kontrollansvaret. Det sig om cirka livsmedelsanläggningar. De nämnder som utför livsmedelskontroll bedriver i princip alltid även tillsyn enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen. Dessa nämnder benämns ofta Miljönämnd, Bygg- och miljönämnd, Samhällsbyggnadsnämnd eller Miljö- och hälsoskyddsnämnd. När det gäller lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter är kommunerna behöriga myndigheter att utöva offentlig kontroll över bland annat nedgrävning av animaliska biprodukter samt utlämnande, transport och kompostering av matavfall. Enligt lag får en nämnd inte utöva kontroll över sådan verksamhet som den själv bedriver. Förtroendevalda eller tjänstemän får inte heller ha dubbla roller. De kommunala nämnder som utövar livsmedelskontroll rapporterar årligen resultat från livsmedelskontrollen till Livsmedelsverket. Jordbruksverket anvisar de kommunala nämnder som utför kontroller av foder och animaliska produkter att lämna in en rapport om kontrollen. Närmare information om varje kommun finns på respektive kommuns webbplats. 98

99 Övriga myndigheter i livsmedelskedjan Myndighet/Institut och webbplats AgriFood Economics Centre Arbetsmiljöverket Folkhälsomyndigheten Havs- och Vattenmyndigheten Kemikalieinspektionen Kommerskollegiet Konsumentverket Kustbevakningen Landsting och smittskyddsläkare Läkemedelsverket Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) vid Sveriges Lantbruksuniversitet Naturvårdsverket Livsmedelsverket Skolverket Socialstyrelsen Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) Svenskt Vatten Områden där kontakt sker Kvalificerade samhällsekonomiska analyser inom livsmedels-, jordbruks- och fiskeriområdet. Samarbete mellan SLU och Lunds universitet. Zoonoser Folkhälsofrågor (smittskydd, hälsoskydd och folkhälsa). Landningskontroll av fisk. Utförsel och export av fisk från Östersjöområdet. Dioxin. Dioxin, pesticider, växtskyddsmedel, biocider. Export av livsmedel till tredje land, regeländringar. Ekologiska livsmedel, märkningsfrågor, marknadsföringsfrågor, WHO-koden. Landning av fisk. Utförsel och export av fisk från Östersjöområdet. Zoonoser, epizootier, matförgiftningar. Planerar, organiserar och leder smittskyddet i sitt landsting. Ger allmänheten råd och upplysningar i smittskyddsfrågor Kosttillskott, gränsdragning mellan läkemedel och livsmedel, veterinärmedicinska läkemedel. Skydd av djur vid avlivning vid slakteri (kontaktpunkt enligt artikel 20.2 i förordning (EG) nr 1099/2009. GMO, miljögifter i livsmedel, växtskyddsmedel. Dricksvattenkvalitet. Utbildning av skolpersonal, kostråd. Dricksvattenområdet, nutrition, smittskydd, livsmedelshygien, växtskyddsmedel, WHO-koden. Bestrålade livsmedel, mätningar av radioaktiva ämnen i dricksvatten och konsumtionsmjölk. Ackreditering. Dricksvattenområdet. 99

100 8.2 Kontrollorgan för ekologisk produktion och ekologiska livsmedel Kontrollen och certifieringen av ekologisk produktion, ekologiska livsmedel och import av ekologiska varor, har delegerats till särskilda kontrollorgan. Delegering av kontrolluppgifter Livsmedelsverket och Jordbruksverket kan delegera kontroll och certifiering av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel till kontrollorgan. För att få delegation måste kontrollorganet vara ackrediterat och godkänt av Swedac. Delegeringen sker enligt artikel 27.4 och 27.5 i förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll och med hänvisning till artikel 5 i förordning (EG) nr 882/2004. Ackreditering och godkännande Swedac ackrediterar och godkänner kontrollorgan. Myndigheten kontrollerar också att kontrollorganen uppfyller kraven på hur kontrollen ska utföras. Detta framgår av förordning (EG) nr 834/2007 och förordning (2013:1059) om kontroll av ekologisk produktion. Godkända kontrollorgan finns inom följande områden: Kontrollorgan Delegerande myndighet Vegetativt förökningsmaterial och utsäde Foder Kiwa Sverige AB Livsmedelsverket Jordbruksverket Levande eller obearbetade jordbruksprodukter Bearbetade jordbruksprodukter för livsmedelsändamål X X X X SMAK Certifiering AB ControlCert Scandinavia AB Livsmedelsverket Jordbruksverket Livsmedelsverket X X X X X HS Certifiering AB Livsmedelsverket Jordbruksverket X X X X Intertek Certification AB Livsmedelsverket Jordbruksverket X X X ProSanitas Certifiering AB Livsmedelsverket Jordbruksverket X X Valiguard AB Livsmedelsverket X 100

101 Tillsyn av kontrollorganen Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Swedac ska granska hur kontrollorganen utför sina uppgifter. Granskningen görs både på kontrollorganens kontor och genom så kallade bevittningar då myndigheterna följer med vid en kontroll som utförs hos ett certifierat företag. Bevittningarna följer en fyraårsplan för att täcka in alla områden inom ekologisk produktion. Syftet med bedömningarna är att verifiera att kontrollorganet har ett system och rutiner som uppfyller de krav som ställs. Kraven finns i SS-EN ISO/IEC 17065:2012 (Svensk standard Bedömning av överensstämmelse Krav på organ som certifierar produkter, processer och tjänster) och i förordningarna (EG) nr 834/2007 och (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 834/2007. I bedömningen av kontrollorganen ingår också att kontrollera att de genomför certifieringar och utfärdar certifikat på rätt sätt. Livsmedelsverket och Jordbruksverket ska bedöma om kontrollorganen uppfyller kraven för delegering. Företag som inte kontrolleras av kontrollorgan Kommunerna och länsstyrelserna ansvarar för kontroll av företag som säljer ekologiska produkter men som inte behöver vara anslutna till ett kontrollorgan, det vill säga de säljer direkt till slutkonsument och får inte förvara (annat än i anslutning till försäljningsplatsen), producera, bereda eller importera ekologiska livsmedel från tredje land. Företagen får också bearbeta produkterna genom att paketera och märka dem utan att vara anslutna till ett kontrollorgan. Om företaget, förutom att ha en fysisk butik, säljer sina produkter på internet måste de vara anslutna. I praktiken innebär det att de flesta butiker inte står under kontroll av ett kontrollorgan. 101

102 8.3 Nationella referenslaboratorier (NRL) Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har utsetts till nationella referenslaboratorier (NRL, National Reference Laboratory). Det enligt artikel 33 i förordning (EG) nr 882/2004. Generellt är SVA NRL inom foder, djurhälsa och levande djur, medan Livsmedelsverket är NRL inom livsmedelsområdet. I Sverige finns också två referenslaboratorier på gemenskapsnivå (EURL, European Union Reference Laboratory), ett på Livsmedelsverket och ett på SVA. Kvalitetssystem för NRL Laboratorierna är ackrediterade av Swedac enligt SS-EN ISO/IEC De laboratorier som anlitas av Livsmedelsverket för myndighetens egna kontroller är också ackrediterade. Både Livsmedelsverket och SVA kan använda flexibel ackreditering, vilket är inskrivet i respektive ackrediteringsomfattning. Det innebär att myndigheterna kan lägga till fler substanser och provtyper inom samma teknikområde utan att en extra inspektion behöver göras. Handlingsplan för provningsjämförelse eller ringtest Laboratorierna på SVA och Livsmedelsverket ansvarar för planering och utförande av provningsjämförelser/ringtester. Man ser till att alla ackrediterade metoder testas regelbundet och deltar i provningsjämförelser/ringtester som arrangeras av till exempel EURL eller andra aktörer. Myndigheterna anordnar även vid behov provningsjämförelser för laboratorier som deltar i offentlig kontroll. I rollen som NRL lämnar man dessutom information från EURL och ger vetenskapligt och tekniskt stöd till de officiella laboratorierna. Representanter för myndigheterna deltar i möten och utbildningar eller kurser som arrangeras av respektive EURL. Man informerar också kontinuerligt officiella laboratorier om verksamheten inom området. Handlingsplan för att se till att NRL följer lagstiftningen SVA och Livsmedelsverket träffas regelbundet för att diskutera hur man gemensamt säkerställer att kraven i artikel 33.2 och 33.3 i förordning (EG) nr 882/2004 uppfylls. 102

103 Tabell över EU RL och NRL, ansvarsområde och lagstöd Nr Område EU RL Enligt förordning (EG) nr 882/2004, Bilaga VII samt 737/2008 och 415/2013 Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel 1 Gemenskapens referenslaboratorium för mjölk och mjölkprodukter 2 Gemenskapens referenslaboratorium för analys och testning avseende zoonoser (Salmonella) 3 Gemenskapens referenslaboratorium för kontroll av marina biotoxiner 4 Gemenskapens referenslaboratorium för kontroll av viral och bakteriell kontamination av musslor 5 Gemenskapens referenslaboratorium för Listeria monocytogenes 6 Gemenskapens referenslaboratorium för koagulapositiva stafylokocker, inklusive Staphylococcus aureus 7 Gemenskapens referenslaboratorium för Escherichia coli, inklusive verotoxinproducerande E.coli (VTEC) 8 Gemenskapens referenslaboratorium för Campylobacter NRL Lagstöd ANSES, Frankrike Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo95/994) RIVM, Nederländerna SVA 2.4 Instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt 11 Förordning om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen hos djur och i livsmedel AECOSAN, Spanien Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2000/2034) CEFAS, UK Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2000/2034) ANSES, Frankrike ANSES, Frankrike ISS, Italien SVA, Sverige a) Listeria monocytogenes i livsmedel: Livsmedelsverket b) Listeria monocytogenes hos djur och i foder: SVA a) Staphylococcus i livsmedel: Livsmedelsverket b) Staphylococcus hos djur och i foder: SVA a) Escherichia coli i livsmedel: Livsmedelsverket b) Escherichia coli hos djur och i foder: SVA a ) Campylobacter i livsmedel: Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/2175) Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/2175) Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) 103

104 Nr Område EU RL Enligt förordning (EG) nr 882/2004, Bilaga VII samt 737/2008 och 415/2013 Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel 9 Gemenskapens referenslaboratorium för parasiter (särskilt Trichinella, Echinococcus och Anisakis) 10 Gemenskapens referenslaboratorium för antimikrobiell resistens 11 Gemenskapens referenslaboratorium för animaliska proteiner i foder 12 Gemenskapens referenslaboratorier för restsubstanser av veterinärmedicinska läkemedel och främmande ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung a) Restsubstanser enligt grupp A 1,2, 3,4, grupp B 2 d och grupp B 3 d i bilaga I till direktiv 96/23/EG b) Restsubstanser enligt grupp B 1 och grupp B 3 e i bilaga I till direktiv 96/23/EG samt karbadox och olakinox. c) Restsubstanser enligt grupp A 5 och grupp B 2 a, b, e i bilaga I till direktiv 96/23/EG. d) Restsubstanser enligt grupp B 3 c i bilaga I till direktiv 96/23/EG. NRL b) Campylobacter hos djur och i foder: SVA Lagstöd med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175). ISS, Italien SVA Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) DTU, Danmark SVA Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) CRA-W, Belgien SVA Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) a) RIKILT, Nederländerna b) ANSES, Frankrike c) BVL, Tyskland d) ISS, Italien Livsmedelsverket Livsmedelsverket blev utsedd som NRL i samband med inträdesförhandlingarna till EU

105 Nr Område EU RL Enligt förordning (EG) nr 882/2004, Bilaga VII samt 737/2008 och 415/2013 Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel 13 Gemenskapens referenslaboratorium för transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) 14 Gemenskapens referenslaboratorium för fodertillsatser 15 Gemenskapens referenslaboratorium för genetiskt modifierade organismer (GMO) 16 Gemenskapens referenslaboratorium för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel Det laboratorium som avses i kapitel B i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001 The Veterinary Laboratories Agency, UK Det laboratorium som avses i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003. EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum, Belgien EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), (EU-RL-GMFF), Italien EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), IHCP, Italien NRL SVA Lagstöd Förordning (EG) nr 999/2001 SVA Förordning (EG) nr 378/ 2005 av den 4 mars 2005 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 Livsmedelsverket Livsmedelsverket Förordning (EG) 1981/2006 Inom detta område finns det två regeringsbeslut: 1. Regeringsbeslut, daterat Genetiskt modifierade organismer (validering av metoder) Förordning (EG) 882/ Regeringsbeslut, daterat Genetiskt modifierade organismer Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2007/ 1765) 105

106 Nr Område EU-RL Enligt förordning (EG) nr 882/2004, Bilaga VII NRL Gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel 17 Gemenskapens referenslaboratorier för restsubstanser av bekämpningsmedel a) Spannmål och foder b) Livsmedel av animaliskt ursprung och varor med hög fetthalt c) Frukt och grönsaker, inklusive varor med högt vatten- och syrainnehåll d) Metoder som påvisar enstaka restsubstanser 18 Gemenskapens referenslaboratorium för tungmetaller i foder och livsmedel 19 Gemenskapens referenslaboratorium för mykotoxiner 20 Gemenskapens referenslaboratorium för polycykliska aromatiska kolväten (PAH) 21 Gemenskapens referenslaboratorium för dioxiner och PCB i foder och livsmedel a) DTU, Danmark b) CVUA, Tyskland c) University of Almeria - Generalitat Valenciana, Spanien d) CVUA, Tyskland EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), Belgien EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), Belgien EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC), Belgien Livsmedelsverket a) Tungmetaller i livsmedel: Livsmedelsverket b) Tungmetaller i foder: SVA a) Mykotoxiner i livsmedel: Livsmedelsverket b) Mykotoxiner i foder: SVA Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) CVUA, Tyskland Livsmedelsverket Regeringsbeslut, daterat (dnr Jo2006/ 1519 och Jo2006/1607) med ändring beslutad (dnr Jo2006/ 2175) 106

107 9. Samordning och samarbete i livsmedelskedjan Samordning och samarbete är en nyckel för att vi ska nå målen i lagstiftningen. Därför sker samordning både av strategier och handlingsplaner myndigheterna emellan och en lång rad samarbeten såväl i det dagliga som på lång sikt. Dessutom finns etablerade samarbeten med branscher och organisationer, liksom inom Norden, med EU och internationellt. 9.1 Nationell samordning och samarbeten För att bidra till varandras arbete och stärka kontrollen sker samordning och samarbete inom många fält. Strategiska gruppen för livsmedelskedjan I den strategiska gruppen för livsmedelskedjan utvecklar de berörda myndigheterna kontrollen genom bland annat gemensamma fokusområden och mål. Gruppens uppgift är att leda, utveckla och genomföra de uppdrag som är myndigheterna gemensamma ansvar, som den nationella kontrollplanen, den årliga rapporten, SANTE F:s revisioner samt beredskapsplaner. Gruppen kan även få särskilda uppdrag att samarbeta kring av generaldirektörerna vid Jordbruksverket, Livsmedelsverket och SVA. Det kan handla om samordning av exportfrågor, digitalisering och sjukdomsövervakning. Nationell dricksvattensamordning Nationellt nätverk för dricksvatten stödjer strategisk och systematisk samordning inom dricksvattenområdet särskilt när det gäller anpassningar till klimatförändringar, samt kris- och beredskapsplanering avseende dricksvattenförsörjning. Nätverket arbetar inom fyra prioriterade områden: forskning och utveckling krisberedskap planering offentlig kontroll I nätverket deltar Livsmedelsverket, Boverket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), vattenmyndigheterna/länsstyrelserna, branschorganisationerna, SKL samt Svenskt Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och kommuner. Nationellt nätverk om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) Nätverket utbyter kunskaper och erfarenheter, och samordnar det framtida arbetet för PFASproblematiken. Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelser, kommuner, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SGI), forskare och dricksvattenproducenter ingår i nätverket. 107

108 Smittskyddssamordning Inom smittskyddsområdet sker samordning enligt följande: Livsmedelsverket har ett övergripande ansvar för beredskap vid livsmedelsburna smittor och för att Sverige har effektiva system för att förebygga, identifiera och bekämpa utbrott av livsmedelsburna smittor. Kunskap behövs om förekomsten av olika sjukdomsframkallande mikroorganismer, hur många som drabbas av livsmedelsburna sjukdomar och vilka livsmedel som är kopplade till utbrott orsakade av olika mikroorganismer. Det behövs även metoder för att kunna koppla sjukdomsutbrott till smittkällor samt omvärldsbevakning och uppföljning av den vetenskapliga utvecklingen på området. Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för beredskap och hantering av smittsamma djursjukdomar hos djur i människans vård. Frågor rörande zoonoser (infektioner som kan överföras mellan djur och människor) tas upp i zoonosrådet och Forum salmonella/vtec. Jordbruksverket har tillsammans med Livsmedelsverket, SVA, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen tagit fram gemensamma strategier för Campylobacter, Salmonella, Yersinia enterocolitica, Listeria monocytogenes, Ehec och Cryptosporidium. Gemensamma handlingsplanerna finns på Folkhälsomyndighetens webbplats. SVA har i uppdrag att övervaka resistensläget hos bakterier från djur och på livsmedel av animaliskt ursprung. Det görs inom ramen för programmet Svarm med samverkan inom vissa områden som avser lantbrukets djur med näringens organisationer. Livsmedelsverket och kommunerna medverkar på uppdragsbasis i insamlingen av en del av de prover som används i övervakningen. Se även SVA:s webbplats om Svarm. För övergripande samverkan mellan myndigheter när det gäller antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner finns en nationell samverkansfunktion som koordineras av Folkhälsomyndigheten och Jordbruksverket. En gemensam handlingsplan på området finns och nås via Folkhälsomyndighetens webbplats. I Samverkansgruppen för utredning och bevakning av utbrott (SUBU) kan alla myndigheter utbyta information om fynd eller utbrott orsakade av smittämnen som sprids till människa från livsmedel eller direkt från djur. Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket administrerar gruppen. Zoonossamverkan Många av de allvarligaste utbrotten av smittsamma sjukdomar i Sverige och i världen orsakas av zoonotiska smittämnen som kan spridas mellan djur och människor. I Sverige arbetar flera myndigheter för att förebygga och bekämpa utbrott av zoonoser. För att effektivt kunna bekämpa smittspridning samverkar myndigheterna med varandra och med andra aktörer, såväl strategiskt som i akuta situationer. Samverkan mellan myndigheterna sker i flera olika former. Här beskrivs den samverkan som sker i zoonosrådet och i zoonossamverkansgruppen. Zoonosrådet är ett forum för strategiskt tänkande med syfte att nå en ömsesidig förståelse för myndighetsutövning inom zoonosområdet. Rådet består av representanter för Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Smittskyddsläkarföreningen, Länsveterinärföreningen samt SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Rådet ska arbeta för att uppmärksamma aktuella zoonosfrågeställningar, underlätta samordning 108

109 inom zoonosområdet, sprida relevant information och ge förslag till prioriterade områden för forskning om zoonoser. Zoonossamverkansgruppen är en operativ grupp som består av sakkunniga och kommunikatörer från Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Gruppen sammankallas vid behov och beroende på vilken zoonossjukdom som är aktuell kan olika representanter för myndigheterna delta. Lokala och regionala aktörer som landstingens smittskyddsenheter, länsstyrelser och kommunala representanter kan också kallas. Kriterier för sammankallande av gruppen är att det inträffat en zoonoshändelse som riskerar att få konsekvenser för mer än en myndighet och att det finns behov av konkreta åtgärder, samordnad information eller samråd mellan myndigheterna. Epizootiberedskap Jordbruksverket är ansvarig myndighet för epizootibekämpning och har tillsammans med SVA dygnsoch rikstäckande beredskap. Livsmedelsverket stöder Jordbruksverket i arbetet och ramen för samarbetet är fastlagt i en epizootiberedskapsplan. Myndigheterna har tillsammans skapat en webbplats, Epiwebb, med information om epizootisjukdomar, lagstiftning på området och den organisation och beredskap som finns för att hantera sjukdomarna. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för smittskyddet inom sitt län. Sjukdomar hos den vilda djurpopulationen SVA ansvarar för att följa och analysera sjukdomstillståndet hos vilda djurpopulationer. SVA är det enda veterinärmedicinska laboratorium i landet som systematiskt och övergripande samlar in rapporter och data om sjuklighet och ökad dödlighet, samt utför diagnostiska obduktioner och vidare analyser på vilda djur. Viltsjukdomsrådet består av representanter från Naturvårdsverket och SVA som möts två gånger årligen för informationsutbyte och diskussioner om sjukdomsläget bland vilda djur, aktiviteter inom SVA:s Viltsjukdomsövervakningsprogram samt behov av särskilda utredningsinsatser vid akuta sjukdomshändelser. Utredning och rapportering av matförgiftningar För att underlätta utredningarna av matförgiftningar och bidra till att de utreds på ett likartat sätt finns en gemensam Handbok för utredning av utbrott. Handboken, som finns på Kontrollwiki, riktar sig till myndigheter som är involverade i att utreda utbrott av livsmedels- eller dricksvattenburen smitta. De kommunala kontrollmyndigheterna har tillsammans med smittskyddsenheten i regionen eller länet en central roll i utredningarna. Även Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna med flera aktörer deltar i utredningsarbetet. Handboken ger råd och kunskaper som kan bidra till att mer effektivt stoppa smittspridning och bidra till en säkrare livsmedelshantering. Mycket av kunskapen om matförgiftningar i Sverige bygger på sammanställningar av kommunernas rapportering till Livsmedelsverket av utredda matförgiftningar, kompletterat med uppgifter från Folkhälsomyndigheten om större utredningar. Livsmedelsverket rapporterar uppgifter om utbrott vidare till Efsa som en del i den årliga rapporteringen om zoonoser och livsmedelsburna utbrott inom EU. 109

110 Allergener samarbete vid registrering och utredning av oväntade allergiska reaktioner En av de vanligaste hälsoriskerna med maten är att ämnen som orsakar allergi eller annan överkänslighet (allergener) inte deklareras. Detta kan ge upphov till oväntade allergiska reaktioner. Livsmedelsverket kan bistå vid utredning av oväntade allergiska reaktioner genom att kostnadsfritt analysera livsmedel som misstänks innehålla det allergen som den reagerande personen är allergisk mot. Analysen kan underlätta för livsmedelsinspektörer att utreda orsaken till den oväntade reaktionen. Även för sjukvården kan analysen underlätta för att fastställa orsaken till en allergisk reaktion. Livsmedelsverket har sedan 1990 registrerat uppgifter och analysresultat från oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel. I registret finns bland annat information om allergendoser som har utlöst reaktioner, reaktioners allvarlighetsgrad och nya allergener. Dessa uppgifter används för riskvärderingar av allergena faror. 9.2 Samarbeten mellan myndigheter Samarbete mellan myndigheterna i livsmedelskedjan sker på en lång rad sätt. Livsmedelsverket ger stöd till kommunerna och länsstyrelserna i deras livsmedelskontroll. Länsstyrelserna samordnar livsmedelskontrollen på regional nivå och hos länsstyrelsen kan kommunerna också få stöd och råd i sin kontroll. SVA stöder Jordbruksverket när det gäller riskvärdering av foder och djurhälsa. Jordbruksverket i sin tur stöder länsstyrelserna i deras arbete. Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) stöder Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna i frågor om djurskydd vid slakt och annan avlivning. Myndigheterna i livsmedelskedjan och andra berörda myndigheter genomför regelbundet större gemensamma projekt som löper under ett eller flera år, bland annat projekt som drivs med speciella krisberedskapsmedel. Dessutom finns det samarbeten mellan myndigheterna på regional och lokal nivå: Samarbete mellan länsstyrelser Det finns ett antal nätverk mellan länsstyrelserna inom olika verksamhetsområden, som syftar till att samordna och likrikta bedömningar och arbetssätt, utbyta erfarenheter och ringa in problemområden. Bland dem kan nämnas Nätverket för djurskydd och veterinära frågor (även kallat 28-nätverket), i vilket cheferna för huvuddelen av de områden som rör livsmedelskedjan, som länsveterinärföreningen, lantbruksdirektörsgruppen, förprövargruppen med flera är representerade. Inom nätverket finns fyra undergrupper som arbetar med de olika sakområdena som ingår i ansvarsområdet: djurskydd, kontroll av livsmedel och foder i primärproduktionen, smittskydd och animaliska biprodukter (ABP), djurhälsopersonal och veterinära frågor. Det finns även en grupp som hanterar övergripande frågor. Arbetet i nätverket har bland annat resulterat i en gemensam mall för kontrollplan för djurskyddskontrollen och ett datasystem för registrering av livsmedelsanläggningar med primärproduktion, för planering av livsmedelskontrollen i primärproduktionen och för rapporteringen av resultat. Kommunal samverkan Samarbete och samverkan mellan kommuner sker på flera olika sätt. En kommun kan till exempel träffa avtal med en annan kommun om att sådana kontrolluppgifter som kommunen har enligt 110

111 livsmedelslagen (2006:804) ska skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Cirka 70 kommuner har gått samman i gemensamma organisationer där livsmedelskontrollen ingår som en del. De gemensamma organisationerna kan omfatta två eller fler kommuner. Många kommuner har informella samordningsträffar i olika konstellationer, exempelvis förekommer gemensamma kontrollprojekt där två eller flera kommuner samverkar samt olika nätverk mellan grupper av kommuner. Livssamverkan Sverige är ett exempel på en frivillig nationell samverkansgrupp för livsmedelskontrollen. Gruppen består av kommunala chefer, en länsstyrelserepresentant, representanter för SKL samt ett par representanter för Livsmedelsverket. Gruppen träffas regelbundet och är en resurs i olika sammanhang där det kommunala perspektivet behöver lyftas fram, exempelvis i arbetet med den nationella kontrollplanen. Kommunal samverkan finns också i de län som har formaliserad regional miljösamverkan där både miljöfrågor och frågor som rör livsmedelskontrollen diskuteras. 9.3 Samarbete inom livsmedelskedjans olika områden De finns många beröringspunkter inom livsmedelskedjans olika områden. Samarbetet bidrar till att göra myndigheternas arbete mer effektivt och till att stärka kontrollen. Livsmedel Livsmedelsverket ska verka för en effektiv och likvärdig livsmedelskontroll i hela landet samt leda och samordna kontrollen enligt Livsmedelsförordning (2006:813). Stöd och samordning inom och mellan kontrollmyndigheterna på central, regional och lokal nivå är viktigt för en väl fungerande kontroll och sker på en rad olika sätt bland annat genom: Konferenser, utbildningar, samrådsgrupper kompetensutveckling för kontrollpersonal, chefer och politiker. Myndighetsdagar Livsmedelsverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna diskuterar aktuella frågor om kontrollen i primärproduktionen inklusive djurskydd. Regional samverkan Livsmedelsverket har en särskild grupp som arbetar för att leda och samordna livsmedelskontrollen. Gruppen arbetar främst genom länsmöten för chefer och inspektörer på de lokala kontrollmyndigheterna och länsstyrelserna. På länsmöten informerar Livsmedelsverket om aktuella frågor, håller i samsynsdiskussioner och ger viss utbildning. Regional samverkan ansvarar också för att ge ut ett nyhetsbrev fyra gånger per år riktat till chefer på kontrollmyndigheter. Vägledningar, kontrollhandböcker, Kontrollwiki, telefon, e-post och liknande stöd till kontrollmyndigheterna på alla nivåer. Livstecknet ett gemensamt forum för de som arbetar med offentlig livsmedelskontroll, en plattform med arbetsrum, forum och liknande samarbete och samordning. Process- och samrådsgrupper Livsmedelsverkets grupper som utvecklar myndighetens egen kontroll och skapar enhetlighet och samsyn. Samordnade kontrollprojekt - samtliga kontrollmyndigheter erbjuds årligen att delta i flera kontrollprojekt med olika inriktningar som Livsmedelsverket håller i. Kommunala nätverk Livsmedelsverket deltar i flera kommunala nätverk i vilka kommuner samverkar, delar resurser och arbetar för en mer likvärdig livsmedelskontroll 111

112 Länsstyrelsernas chefsnätverk 28-nätverket Livsmedelsverket deltar vid behov på möten med länsstyrelsernas samarbetsorgan för djurskydd och veterinära frågor. Foder Jordbruksverket ger stöd, råd och vägledning inom området ABP till Jordbruksverkets kontrollpersonal, Livsmedelverket, länsstyrelserna, kommunerna och Tullverket genom att bland annat publicera information och vägledningar på verkets webbplats. Dialog förs även med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Animaliska biprodukter Jordbruksverket sammanställer vägledningar för kontrollområdet till Jordbruksverkets kontrollpersonal, Livsmedelverket, länsstyrelserna och kommunerna. Jordbruksverket har även regelbundna samordningsmöten med Livsmedelsverket för att diskutera gemensamma kontrollfrågor. Dialog förs även med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). En arbetsgrupp med representanter från ett tiotal kommuner arbetar bland annat för ökad samordning mellan kommuner och övriga myndigheter om likriktning av hur kontrollen genomförs. Djurhälsa och smittskydd Jordbruksverket ger stöd, råd och vägledning i den operativa kontrollverksamheten. Det görs bland annat genom vägledningar som publiceras på verkets webbplats. SVA utför riskvärderingar. Jordbruksverket genomför riskhantering. Båda myndigheterna genomför riskkommunikation utifrån sina utgångspunkter. SVA stödjer Jordbruksverket genom expertutlåtanden vid smittskyddsfrågor och bistår Jordbruksverket när myndigheten utarbetar kontroll- och bekämpningsprogram. Jordbruksverket beslutar, efter samråd med SVA, om den sjukdomsövervakning som årligen genomförs i landet. SVA ger också Jordbruksverket stöd i EU-arbetet och vid bedömningar av förslag till nya OIE (Organisation for Animal Health)-bestämmelser. Djurskydd Jordbruksverket har ett generellt ansvar för att samordna de övriga kontrollmyndigheternas arbete. Jordbruksverket tar fram gemensamma checklistor och vägledningar för kontrollverksamheten och informationsmaterial i form av broschyrer, information via webbplatsen med mera samt belyser aktuella juridiska frågor i rättsutredningar. Jordbruksverket stöder även utvecklingen av system som underlättar kontroll, till exempel djurskyddskontrollregistret. Jordbruksverket stödjer arbetet med att ta fram och kvalitetssäkra kvalitetssystem inom djurvälfärd, exempelvis omsorgsprogram. Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) vid SLU lämnar vetenskapligt och annat stöd till Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelsen. Genom sitt stöd bidrar SCAW som behörig myndighet till målet att uppnå ett gott djurskydd i samband med avlivning av djur, inklusive avlivning (slakt) av djur vid slakteri. Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna har en samrådsgrupp för slakt och avlivning som har regelbundna möten. 112

113 Jordbruksverket och länsstyrelserna bildar tillsammans Rådet för djurskyddskontroll som löpande samordnar strategiska frågor kring djurskyddskontrollen genom att förbättra samsyn och samverkan. I uppdraget ingår även att verka för en effektiv, likvärdig och rättssäker djurskyddskontroll. Växtskadegörare Samordning sker inom Jordbruksverket vilket leder till ständig utveckling, kontinuerliga förbättringar och bidrar till en samordnad och likvärdig verksamhet inom kontrollområdet växtskadegörare. I övrigt sker samverkan med EU-kommissionen och medlemsstaterna för att vid behov lösa aktuella frågor. Den europeiska växtskyddsorganisationen, EPPO 3, är också ett mycket värdefullt stöd, till exempel vid utformning av bekämpningsåtgärder. När det gäller växtskyddskontroll som utförs vid gränskontrollstationerna deltar Jordbruksverket i en samverkansgrupp tillsammans med Tullverket och Livsmedelsverket. Gränskontroll Livsmedelsverket och Jordbruksverket har ett nära samarbete i det dagliga arbetet på gränskontrollstationerna och har delvis gemensamma lokaler och utrustning vid stationerna i Helsingborg, Arlanda, Landvetter och Göteborg. För att säkerställa ett bra informationsutbyte och hantering av övergripande gränskontrollfrågor finns en myndighetsgemensam samverkansgrupp där Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tullverket ingår. Mötesforumet leds av Tullverket och har en mötesfrekvens på 2-3 möten per år. I forumet diskuteras uppkomna frågor och problemställningar med beröring mot två eller fler myndigheter ur gränskontrollsperspektivet. Frågorna har en koppling mot tredjelandshandeln och respektive myndighet deltar med de företrädare de anser sig behöva utifrån aktuella frågor. Sammansättningen gör gruppen mångsidig genom en representation och kunskap från respektive myndighets olika delområden. Ett exempel på denna bredd visar bland annat företrädare inom levande djur och växtskadegörare. Utöver detta finns också ett underliggande samverkansdokument mellan de tre myndigheterna. Samarbete på ärendenivå i den löpande operativa verksamheten sker mellan myndigheternas handläggare. Veterinärmedicinska preparat och restsubstanser Jordbruksverket respektive Livsmedelsverket ger stöd, vägledning och råd till länsstyrelserna i deras kontrollarbete inom området. Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelsen kommunicerar och samarbetar vid kontroll av läkemedelsanvändning till livsmedelsproducerande djur samt vid utredning och uppföljning av kontrollen av restsubstanser inom sina respektive ansvarsområden. Restsubstanser kan vara antibiotika, läkemedel, hormoner, bekämpningsmedel och andra främmande ämnen. Planering, implementering, vägledning och uppföljning av kontrollprogrammet för restsubstanser koordineras av Livsmedelsverket. Expertgruppsmöten ordnas regelbundet av Livsmedelsverket mellan flera myndigheter (Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och SVA) och experter från universitet och högskolor för att utbyta information om kontrollen och kontrollprogrammet. 3 European and Mediterranean Plant Protection Organization 113

114 Livsmedelsverket, Jordbruksverket och berörda kontrollmyndigheter samarbetar vid genomförande av restsubstanskontrollen, utredning och uppföljning av ärenden som gäller otillåtna preparat och överskridande av gränsvärden av läkemedel i levande djur och i produkter av animaliska ursprung. Jordbruksverket deltar löpande i möten med 28-nätverkets undergrupp om djurhälsopersonal och veterinära frågor (se ovan) för att utbyta information och identifiera problemområden vad gäller kontroll av veterinär förskrivning av läkemedel till livsmedelsproducerande djur. Ekologisk produktion och ekologiska livsmedel Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Swedac och kontrollorganen håller kalibreringsmöten två gånger per år. Syfte med mötena är att säkerställa att kontrollen är likvärdig oavsett vilket kontrollorgan som gör den. Kontrollorganen, de centrala myndigheterna och kommunerna använder också ett gemensamt arbetsrum på Livstecknet för att kommunicera ärenden relaterade till kontroll av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel. 9.4 Branschsamverkan För att lära av varandra och göra arbetet mer effektivt finns flera samarbeten mellan branscherna. Samarbete med branscher inom livsmedelsområdet Samarbete med branscher inom livsmedelsområdet sker på central, regional och lokal nivå. Lokala och regionala kontrollmyndigheter tar egna initiativ till samverkan med näringslivet bland annat genom informationsträffar för livsmedelsföretagare inom en viss bransch eller för livsmedelskonsulter som är verksamma inom regionen. På central nivå samverkar Livsmedelsverket med branschorganisationerna bland annat genom regelbundna möten med information om pågående regeringsuppdrag, förhandlingsområden, diskussion om hanteringsåtgärder till följd av risk- och nyttovärderingar, resultat från kontrollen, pågående projekt och samråd kring nationella branschriktlinjer. Livsmedelsverket ger även råd, information och e-utbildningar till företag och branschorganisationer som tar fram och underhåller informationsmaterial som riktar sig till företag. Samarbete med branscher inom foder- och djurskyddsområdet Forum foder för myndigheter och foderindustrin diskuterar risker relaterade till foderhygien och viktiga frågeställningar, som förändringar i kontrollen och lagstiftningen. I forumet ingår Jordbruksverket, representanter från foderföretagen, SVA och Lantbrukarnas Riksförbund. Jordbruksverket stöder även branschorganisationer inom primärproduktionen i deras arbete att utarbeta nationella branschriktlinjer. SVA har sedan många år ett nära samarbete med foderindustrin. Tillsammans med branschorganisationen Veterinär Foderkontroll (VFK) har ett 18-punktsprogram tagits fram för att förebygga risker i foderråvaruproduktionen. Genom årliga besök kontrolleras att kraven i programmet uppfylls. I vissa län erbjuds djurhållare kostnadsfri rådgivning efter det att den offentliga kontrollen konstaterat brister som djurhållaren behöver ha hjälp med att åtgärda. Under utveckling är också nya former av samverkan mellan rådgivningsorganisationerna (privata eller inom länsstyrelsen) och den offentliga kontrollen. 114

115 Jordbruksverkets dialog- och referensgrupper med olika branscher och myndigheter Dialoggrupp för djurskyddsfrågor är ett forum för dialog och kunskapsutbyte kring aktuella och långsiktiga frågor kopplat till djurskyddsfrågor generellt, inte bara till djurskyddskontroll. Dialoggrupp för smittskydd och djurhälsa hanterar bland annat frågor om fördelning av medel, genom en nationell övervakningsplan, till SVA och branschen för att förverkliga mål inom området. Även förebyggande djurhälsoarbete på gårdsnivå diskuteras i gruppen. Referensgrupp för ekologisk produktion diskuterar både tillämpningsfrågor och ger Jordbruksverket synpunkter på kommande lagstiftning. Dialoggrupp spannmåls- och oljeväxtmarknaden diskuterar frågor kring marknadssituationen för spannmål och oljeväxter, inklusive regelverket. Även frågor om växtskydds- och växtnäringsfrågor, klimat- och energifrågor, direktstödsfrågor samt relevanta stöd inom landsbygdsprogrammet tas vid behov upp ur ett marknadsperspektiv. Dialoggruppen för havs- och sjömatsmarknaden är ett brett forum för både långsiktiga och dagsaktuella frågor. Gruppens uppgift är kunskapsutbyte och dialog mellan de parter som är viktiga för att företag inom och med koppling till fiske och vattenbruk ska bli konkurrenskraftiga och hållbara. Rådet för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel är ett brett forum för samverkan, dialog och kunskapsutbyte kring aktuella och långsiktiga frågor kopplat till svensk livsmedelsförsörjning, främst genom jordbruks-, trädgårds- och fiskerinäring. Rådet utgör ett stöd för Jordbruksverkets främjandearbete för att utveckla och behålla en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelsproduktion i Sverige. Livsmedelsstrategin, mervärden med svensk livsmedelsproduktion, CAP 2020 och effekter av ett förändrat klimat är aktuella frågor. Utöver dessa finns även följande referensgrupper: Referensgrupper, Jordbruksverkets verksamhetsområden Referensgrupp foder Referensgrupp vattenbruk Referensgrupp yrkesfiske Referensgrupp fritidsfiske och fisketurism Referensgrupp kvalitet frukt och grönt Referensgrupp för hästfrågor Referensgrupp för vilt Referensgrupp för utveckling av ekologiskt utsäde vallfrö Referensgrupp för utveckling av ekologiskt utsäde potatis Referensgrupp för utveckling av ekologiskt utsäde spannmål, trindsäd och mellangrödor Referensgrupp för utveckling av ekologiskt utsäde trädgårdsväxter Referensgrupp för intagning av sorter i den svenska sortlistan 9.5 Samarbeten inom forskning och utveckling Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA samarbetarmed varandra och med andra myndigheter samt flera nationella och internationella universitet och högskolor när det gäller forskning och utveckling. 115

116 Livsmedelsverket har ett nära samarbete om kvalitetsfrågor med de nordiska livsmedelslaboratorierna. Vid SVA finns ett Vetenskapligt råd som bland annat fungerar som tjänsteförslagsnämnd när vetenskapliga tjänster ska tillsättas. Jordbruksverket har dialoggrupper för djurskydd och smittskydd och den Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. 9.6 Konsumentkontakt För att stärka kontakterna med konsumenterna har Livsmedelsverket och representanter för konsumenterna en samverkansgrupp där man möts för dialog och utbyte av information. Här ges möjlighet till inspel och synpunkter som underlag för Livsmedelsverkets ställningstaganden i frågor som är viktiga för konsumenterna. Livsmedelsverket har även en upplysningstjänst som vänder sig till konsumenter, kostrådgivare och personer som vill starta eller arbeta inom livsmedelsföretag. För att stödja och stärka Jordbruksverkets arbete med konsumentfrågor har ett särskilt råd bildats, med representanter från olika konsumentorganisationer. Det ska vara rådgivande och ge synpunkter i frågor inom Jordbruksverkets ansvarsområde som har koppling till konsumenter. Rådet ska även vara ett forum för informationsutbyte och föra in konsumentperspektivet i Jordbruksverkets verksamhet samt initiera möten och seminarier. 9.7 Nordiskt samarbete De nordiska länderna samarbetar inom många områden och även med de baltiska länderna: Nordiska ministerrådet inom livsmedelsområdet delar de nordiska länderna erfarenheter och bygger upp kunskap i frågor om livsmedelskontroll, lagstiftning, kost och hälsa, toxikologi, mikrobiologi samt djurskydd och djurhälsa. NMF, nordiska arbetsgruppen för matförvaltning - täcker aktiviteter inom områdena tillsyn/kontroll, märkning och konsumentinformation. Livsmedelsverket deltar även i arbetsgrupper inom områdena kost och hälsa, toxikologi och mikrobiologi. Nordisk Metodikkommitté för Livsmedel, NMKL - utarbetar kvalitetssäkringsanvisningar och analysmetoder för livsmedel och foder. Det nordiska arbetet inom den europeiska standardiseringsorganisationen CEN koordineras i kommittén. Livsmedelsverket deltar också i NordVal som validerar alternativa mikrobiologiska metoder och bedömer kvalitet och användningsområde för sådana metoder. Nordiskt nätverk för särskilda näringsfrågor - arbetar med lagstiftningsfrågor inom EU och Codex samt kontrollfrågor som rör livsmedel för särskilda grupper, som mat till småbarn och spädbarn, glutenfria produkter, bantningsprodukter, kosttillskott, sportprodukter och livsmedel för speciella medicinska ändamål. Nordiskt-baltiskt samarbete - de nordiska länderna samarbetar med de baltiska länderna i frågor om bland annat kontroll av livsmedel och foder, lagstiftningen på GMO-området, kontroll av ekologisk produktion, utsädesområdet, gemensamma strategier för foder, krisberedskap, vatten och hälsa, veterinärt beredskapssamarbete och krisberedskapen för epizootier samt för att stärka samarbetet mellan veterinärinstituten. 116

117 9.8 Internationellt samarbete Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA stödjer regeringens arbete med att utveckla EU:s livsmedelslagstiftning inklusive lagstiftning om skyddsåtgärder mot växtskadegörare. Det sker bland annat genom att ta fram underlag till svenska ståndpunkter till förslag från EU-kommissionen och att representera Sverige vid möten och EU-förhandlingar. En viktig del i EU-arbetet är att verka för enklare regler för företag och myndigheter. Myndigheterna medverkar i olika EU-nätverk för att utveckla den offentliga kontrollen och utbyta erfarenheter. En särställning inom internationellt samarbete och handel har de tre standardiseringsorganen World Organisation for Animal Health (OIE) för djurhälsa och zoonoser, International Plant Protection Convention (IPPC) för växters sundhet och Codex Alimentarius för livsmedel. Europeiskt nätverk kring djurtransporter arbetar med frågor som gäller genomförandet av förordning (EG) nr 1/2005 och harmonisering av ländernas arbete med transportregelverket. Europeiskt nätverk kring slaktfrågor - är främst avsett för medlemsländernas kontaktpunkter för förordning (EG) 1099/2009. För Sveriges del deltar Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW). Europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet (Efsa) - har till uppdrag att ge oberoende, högkvalitativ vetenskaplig rådgivning till framför allt EU-kommissionen och EU-parlamentet, men också till enskilda medlemsstater, om möjliga risker i livsmedelskedjan från producent till konsument. Karolinska Institutet, SLU, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket och SVA medverkar genom att medarbetare deltar i paneler och arbetsgrupper som fristående experter. Som underlag för riskvärdering rapporteras resultat från bland annat nationella kontrollprogram, övervakning och kartläggningar till Efsa. Livsmedelsverket är Efsa:s kontaktpunkt i Sverige. Codex Alimentarius - är en sammanställning av internationellt antagna och harmoniserade standarder, vägledningar och hanteringsrutiner för livsmedel. Vägledningarna och hanteringsrutinerna används i nationella regelverk och inom internationell handel. Codex Alimentarius olika kommittéer arbetar bland annat med att utveckla nuvarande standarder till att omfatta även foder. Livsmedelsverket deltar aktivt i Codexarbetet. Världsorganisationen för djurhälsa (World Organisation for Animal Health, OIE) - är ett standardiseringsorgan inom området djurhälsa och zoonoser. OIE tar fram rekommendationer, regelverk och manualer inom djurhälsoområdet, djurskyddsrekommendationer samt i vissa avseenden även foderrekommendationer. Det sker ett ständigt arbete med att uppdatera koderna och manualerna. Jordbruksverket arbetar, efter samråd med bland annat SVA och Livsmedelsverket samt i vissa fall Läkemedelsverket, kontinuerligt med att ta fram underlag och synpunkter inför den EUkoordinering som äger rum inför OIE-möten. SVA är utsett till Collaborating Centre med ansvar för bioteknologibaserad diagnostik av veterinärmedicinska infektionssjukdomar. Det innebär att SVA är ett center för forskning, expertis, standardisering och spridning av modern diagnostik och metodik. Vid behov ställs experter till förfogande för OIE och dess medlemsländer. Internationella växtskyddskonventionen, IPPC - är en FAO (Food and agriculture organisation, FN:s organ för livsmedelssäkerhet)-konvention med för närvarande 182 anslutna länder. Syftet med konventionen är att skydda odlade och naturliga växtresurser genom att hindra introduktion och 117

118 spridning av växtskadegörare och samtidigt underlätta handel och förflyttning av sundhetsmässigt säkra växter och växtprodukter. Jordbruksverket är genom växtskyddschefen nationell kontaktpunkt för IPPC och representerar Sverige vid det årliga mötet med IPPC:s styrande organ som kallas Commission for Phytosanitary Measures (CPM). Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavsområdet, EPPO - är den regionala växtskyddsorganisationen under IPPC för Europa och Medelhavsområdet och har 51 medlemsländer. EPPO:s verksamhet, som utgår från EPPO-konventionen, syftar bland annat till att ta fram regionala standarder och rekommendationer till stöd för växtskyddsmyndigheterna inom regionen. Jordbruksverket representerar Sverige på EPPO Rådsmöte, det årliga högsta beslutande mötet. Sverige har för närvarande en nationell expert med i arbetsgruppen för skogsskadegörare och under åren en plats i EPPO:s verkställande utskott. International Seed Testing Association, ISTA en sammanslutning som producerar internationellt överenskomna standarder och regler för provtagning och provning av frön, ackrediterar laboratorier, främjar forskning, tillhandahåller internationella fröanalyscertifikat och utbildning och sprider kunskap inom frövetenskap och teknik. Detta underlättar utsädeshandeln nationellt och internationellt, och bidrar också till livsmedelssäkerhet. Jordbruksverket medverkar genom att medarbetare deltar i kommittéer som fristående experter. Organisation for Economic Co-operation and Development, OECD syftar till att främja politik som förbättrar det ekonomiska och sociala välbefinnandet hos människor runt om i världen. OECD-systemen för certifiering av utsäde i internationell handel främjar användningen av jordbruksutsäde av enhetlig hög kvalitet och sundhet. Jordbruksverket medverkar genom att medarbetare deltar i tekniska möten om utsädescertifiering. 118

119 10. Beredskapsplaner och ömsesidigt stöd Myndigheterna i livsmedelskedjan måste alltid vara redo för svåra situationer som kräver extra insatser. Beredskapsplaner, tydliga ansvarområden och tillgång till gemensamma informationssystem är några vägar att lösa uppgiften. Myndigheter som omfattas av förordningen (2015:1052) om krisberedskap och höjd beredskap har myndighetsgemensamma planer eller strategier. Myndigheternas ansvarsområden och informationssystem vid kris beskrivs i tabellen nedan. Kontrollmyndigheterna i livsmedelskedjan ska ha beredskapsplaner för att hantera och vidta åtgärder om foder och livsmedel skulle kunna utgöra en allvarlig risk mot djur eller människor, direkt eller via miljön. Det enligt artikel 4.2 f och artikel 13 i förordning (EG) nr 882/2004. Därutöver finns krav på myndigheternas beredskapsplaner inom livsmedelsområdet, vilket regleras i 3 h LIVSFS 2005:21. Alla myndigheter har möjlighet att använda informationssystemet WIS. Systemet ägs och förvaltas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Det är avsett att användas i kris för att underlätta informationsdelning mellan aktörerna men används även som stöd vid övningar och utbildning och som erfarenhetsbank i det förebyggande arbetet. Tabellen nedan beskriver myndigheternas uppgifter i beredskapsarbetet. Område Myndighet Uppgift i beredskapsarbetet Specifika informationssystem Växtskadegörare Jordbruksverket Hindra spridning av allvarliga växtskadegörare, och utrota eller begränsa utbrott. Hantera, kommunicera och reducera konsekvenser av ett angrepp av en allvarlig växtskadegörare. Samverka med berörda aktörer till exempel systermyndigheterna, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Foder Jordbruksverket Har sektoransvaret och är riskhanterare när det gäller fodersäkerhet. Ska leda krisorganisationen vid en foderkris och ansvarar för att nödvändiga åtgärder vidtas. Samverkar med andra berörda myndigheter, organisationer samt foderindustrin (som har det yttersta ansvaret för sin produkt). Kontaktpunkt för RASFF (EU:s rapid alert system) för foder. 119

120 Område Myndighet Uppgift i beredskapsarbetet Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) Länsstyrelserna Bistår Jordbruksverket med riskvärdering av smittsamma agens och oönskade ämnen samt medverkar i saneringsarbete. Utför diagnostik. Ansvarar för kontrollen av att bestämmelserna i foderlagstiftningen följs, även i en krissituation. Specifika informationssystem Djurskydd Jordbruksverket Begränsa de djurskyddsmässiga konsekvenserna i en krissituation. Övergripande ansvar för att upprätthålla och utveckla djurskyddet. I Jordbruksverkets uppdrag ingår att samordna och vägleda länsstyrelsernas djurskyddsarbete. Länsstyrelserna Ansvarar för den regionala djurskyddskontrollen Djurhälsa, med fokus på smittskydd hos djur Jordbruksverket Bekämpa smittsamma djursjukdomar. Jordbruksverket leder bekämpningsarbetet vid ett utbrott av epizootisjukdom. SVA Upprätthåller 24 timmars beredskap, 365 dagar om året för att snabbt diagnosticera misstänkta utbrott av allvarlig smittsam sjukdom. Utför diagnostik och analytiskt arbete samt epidemiologiska utredningar. Bistår Jordbruksverket med riskvärdering och medverkar i saneringsarbete. Lämnar expertstöd till Jordbruksverket, andra myndigheter och veterinärer i dessa frågor. Länsstyrelser Leda och samordna åtgärder mot djursjukdomar inom länet. Undantag gäller epizootisjukdomar. Jordbruksverket har ledningsansvaret. Länsstyrelsen har då en samordnande och stödjande funktion. Ansvar för den regionala beredskapen för bl.a. epizootier. STUDS-DBS. Jordbruksverkets beslutsstödsystem som används vid utbrott. Systemet har GISfunktionalitet som gör det möjligt att lägga zoner och koppla koordinater till bl.a. GPS. Epiwebb Information om smittsamma djursjukdomar, tillgänglig för alla. 120

121 Område Myndighet Uppgift i beredskapsarbetet Livsmedelsverket Bistår Jordbruksverket i bekämpningsarbetet. Specifika informationssystem Livsmedel Livsmedelsverket Arbeta förebyggande för att livsmedel som produceras är säkra. Dricksvatten jämställs med livsmedel. Att skadliga och otjänliga livsmedel spåras och återtas från marknaden. Att komplettera de privata laboratorierna vid s.k. sällananalyser av livsmedel och dricksvatten i samband med kris. Kontaktpunkt för RASFF (EU:s rapid alert system) för livsmedel. Samordning av kommunala och regionala insatser. Länsstyrelserna Medverka i utredning vid livsmedelsburen smitta. Ansvarar för kontrollen av livsmedel i primärproduktionen. Kommunerna Arbeta förebyggande för att livsmedel som produceras är säkra. Dricksvatten jämställs med livsmedel. Säkerställa att skadliga och otjänliga livsmedel spåras och återtas från marknaden. Säkerställa att livsmedel som tas tillbaka från marknaden omhändertas och att orsaken till det inträffade utreds. Tabell 3. Myndigheternas uppgifter i beredskapsarbetet. 121

122 10.1 Särskilda beredskapsplaner Förutom de uppgifter i beredskapsarbetet som har beskrivits ovan finns också särskilda beredskapsplaner för att ytterligare stärka beredskapen inför vissa typer av kriser. För vissa smittsamma sjukdomar finns även myndighetsgemensamma strategier. Område Myndighet Område för särskild beredskapsplan Växtskadegörare Jordbruksverket Tallvedsnematod Xylella fastidiosa Foder Jordbruksverket Händelser inom foderområdet Djurhälsa/smittskydd hos djur Jordbruksverket Epizootihandboken, som omfattar: Afrikansk hästpest Afrikansk svinpest Blåtunga Epizootiska fisksjukdomar Klassisk svinpest Mul- och klövsjuka Newcastlesjuka Aviär influensa Rinderpest Peste des petits ruminant Epizootic haemorrhagic disease of deer Får- och getkoppor Vesicular stomatit Lumpy skin disease Rift valley fever Swine vesicular disease Livsmedel Zoonoser SVA Livsmedelsverket och länsstyrelserna Jordbruksverket, SVA, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen Jordbruksverket Livsmedelsverket Folkhälsomyndigheten SVA Arbetsmiljöverket Beredskapsplan för allvarlig smittsam djursjukdom eller annan allvarlig händelse med infektionsämnen Epizootiberedskapsplan Fynd av positivt trikinprov i vilda och tama djur från Sverige Gemensamma strategier och planer Strategi för myndighetssamverkan vid utbrott av zoonotisk sjukdom. Nationell plan för myndighetssamverkan vid allvarliga zoonosutbrott. Tabell 4. Områden med särskilda beredskapsplaner 122

123 10.2 Tjänsteman i beredskap (TiB) De myndigheter som styrs av förordning 2015:1052 och ytterligare ett antal myndigheter utsedda av regeringen ska ha en tjänsteman i beredskap (TiB) samt förmåga till ledningsfunktion. Tjänsteman i beredskap har beredskap dygnet runt alla dagar om året och har till uppgift att initiera och samordna det inledande arbetet för att upptäcka, verifiera, larma och informera vid allvarliga kriser Övningar och utbildning Myndigheterna ska ha en för ändamålet väl utbildad och övad krisorganisation. Enligt förordning 2015:1052 ska myndigheterna därför ta fram årliga övnings- och utbildningsplaner i syfte att öva och kontinuerligt stärka den egna beredskapen. Varje myndighet ansvarar för att personalen får den utbildning och övning som behövs för att kunna lösa sina uppgifter i samband med krissituationer Gemensamma stödfunktioner och varningssystem Inom EU finns gemensamma system där medlemsländerna varnar och informerar om livsmedelsfusk och livsmedel som kan innebära risk för hälsan. Sverige har också en organisation för krisberedskap och säkerhet när det gäller dricksvatten. AAC rapporterar om avvikelser AAC (Administrative Assistance and Co-operation) är ett EU-gemensamt system för samverkan och informationsutbyte och ett komplement till RASFF. Systemet används för information om livsmedelsfusk samt begäran om utredningar och åtgärder av andra medlemsstater. Det används också för ärenden som handlar om misstänkt livsmedelsfusk eller bristande efterlevnad av lagstiftningen som inte innebär hälsorisker, till exempel felaktig märkning eller felaktiga hälsopåståenden. Livsmedelsverket är kontaktpunkt för ACC. OFIS förmedlar information om avvikelser för ekologiska livsmedel OFIS (Organic Farming Information) är ett system där kontrollmyndigheter och kontrollorgan som utför kontroll av ekologiska livsmedel utbyter information när det finns avvikelser mot de ekologiska reglerna. RASFF varnar om livsmedel som kan innebära fara RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed) är EU:s gemensamma varningssystem som används när myndigheterna upptäcker osäkra livsmedel, material i kontakt med livsmedel eller osäkert foder som sänts till eller kommit från ett annat land. Varje medlemsland har en kontaktpunkt för att ta emot varningar. Livsmedelsverket är kontaktpunkt när det gäller livsmedel och material i kontakt med livsmedel och Jordbruksverket när det gäller foder. När ett osäkert livsmedel, material i kontakt med livsmedel eller foder upptäcks meddelar den myndighet som gjorde upptäckten det via en blankett till Sveriges kontaktpunkt, NCP (National Contact Point). Uppgifterna förs in i det gemensamma IT-verktyget irasff och sänds vidare till EUkommissionens kontaktpunkt och därefter till berörda EU-länder. De instruktioner och blanketter som används för varning om osäkra livsmedel finns på Livstecknet, Livsmedelsverkets webbplats för kontrollmyndigheter. 123

124 VAKA ger stöd vid vattenkatastrofer Nationella vattenkatastrofgruppen (VAKA) ger expertstöd till kommuner och regioner som drabbats av akuta problem eller löper stor risk att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen. VAKA bidrar i arbete med nulägesanalys och lägesbild, analys och problemdiskussion, stöd i prioriteringar och strategidiskussioner samt med att ta fram alternativa handlingsplaner. Utrustning för nödvattenförsörjning kan också lånas via VAKA. Livsmedelsverket ansvarar för VAKA och medlemmarna är fördelade över hela landet och har kompetens inom dricksvattenproduktion, miljöskydd, laboratorieverksamhet och räddningstjänst. 124

125 11. Revision av kontrollmyndigheter Varje EU-land ska ha ett revisionssystem för granskning av den offentliga kontrollen. Alla kontrollmyndigheter i livsmedelskedjan ska omfattas av systemet. Myndigheterna kan utföra interna revisioner eller låta en extern part utföra dem. Syftet med revisionerna Syftet med revisionerna är att granska och utvärdera om kontrollmyndigheterna har en planerad verksamhet, att planerna följs, hur det praktiska arbetet utförs och om det ger resultat, det vill säga om avvikelser upptäcks och åtgärdas. Resultaten från revisionerna används för att hitta brister och förbättringsområden, både hos enskilda myndigheter och i landet som helhet. Bestämmelserna om revisioner finns i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll. Samrådsgrupp för revision - nationell revisionsgrupp På uppdrag av regeringen bildades 2013 en nationell revisionsgrupp som Livsmedelsverket är ordförande för. Gruppens syfte är att ge råd och stöd i revisionsarbetet. Den är också en plats för informations- och erfarenhetsutbyte, kompetensutveckling och metodutveckling. I gruppen finns representanter för länsstyrelserna och kommunerna, Försvarsinspektören för hälsa och kontroll (tidigare Generalläkaren), Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Sverige ingår även i ett EU-nätverk för revision av kontrollmyndigheter. Uppdelning av revisionsområdena Livsmedelsverket ansvarar för att samordna, upprätthålla och utveckla revisionssystemet inom livsmedelsområdet. Enligt 22 livsmedelsförordningen (2006:813) ska Livsmedelsverket utföra inspektioner för att övervaka att livsmedelskontrollen uppfyller kraven i EU-lagstiftningen. Vidare får Livsmedelsverket utföra revisioner av länsstyrelsernas livsmedelskontroll på begäran. Det framgår av instruktionen för Livsmedelsverket (2009:1426). Livsmedelsverket genomför revisioner inom livsmedelsområdet av myndighetens egen kontrollverksamhet och av Försvarsinspektörens samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet. Länsstyrelsen utför revisioner av kommunernas livsmedelskontroll. Kommuner med svårare brister eller brister som inte åtgärdas inom rimlig tid kan lämnas över till Livsmedelsverket för uppföljande revision eller annan åtgärd. Jordbruksverkets internrevisionsenhet genomför revisoner inom foder, ABP och djurhälsa. Enligt 14a instruktion för Jordbruksverket (2009:1464) får myndigheten, inom sitt verksamhetsområde, utföra revisioner av länsstyrelsernas kontrollverksamhet. Jordbruksverkets djurkontrollenhet genomför revisioner på uppdrag av länsstyrelsen. Så genomförs revisionerna Revisionerna genomförs mot bakgrund av en riskanalys som ligger till grund för ett femårigt revisionsprogram. Respektive reviderande myndighet ansvarar för analysen, som bland annat väger in risker för konsumenters och djurs hälsa, risk för konsumenten att bli lurad samt information om revisionsobjektets prestationer och tidigare revisionsresultat. 125

126 Revisionsprogrammet ska säkerställa att alla relevanta områden täcks under denna period. Vilka revisioner som ska genomföras under ett år fastställs i ett ettårsprogram där det framgår vilka kontrollmyndigheter som ska revideras och vilken inriktning revisionen ska ha. Hur en revision ska genomföras beskrivs bland annat i utgivna vägledningar av inblandade myndigheter och revisionsfunktionens instruktioner, handböcker och mallar för verksamheten. Revisionerna genomförs genom granskning av dokument och intervjuer. En majoritet av revisionerna omfattar även en skuggkontroll, det vill säga ett moment i revisionen där kontrollpersonalen vid den reviderade myndigheten utför en kontroll vid en anläggning. Revisionsgruppen iakttar och bedömer den kontroll som utförs. För varje revision skickas en revisionsrapport till den reviderade kontrollmyndighetens ledning. När avvikelser upptäcks ska den myndighet som blivit reviderad vidta lämpliga åtgärder. En åtgärdsplan som redogör för när och hur korrigerande och förebyggande åtgärder kommer att genomföras ska upprättas. Åtgärdsplanen bedöms i förhållande till avvikelserna. Uppföljning Ansvaret för att ta fram åtgärder med tidsplan och att genomföra åtgärderna ligger hos den verksamhet som blivit reviderad. Revisionen följer upp att åtgärderna genomförs. Om de planerade åtgärderna inte bedöms vara tillräckliga eller om inga åtgärder görs alls kan Livsmedelsverket fatta beslut om föreläggande av kommunala kontrollmyndigheter. Oberoende granskning Livsmedelsverket deltar i ett nordiskt projekt för att utveckla oberoende granskning av det nationella revisionssystemet. De kriterier som används är kommissionens beslut 2006/677/EG och de referensdokument som tagits fram av EU-kommissionens nätverk för revisioner. Internrevisionen vid Jordbruksverket är föremål för extern kvalitetsgranskning vart femte år, enligt kraven i The Institute of Internal Auditors (IIA) riktlinjer för yrkesmässig internrevision. Normerande granskning Livsmedelsverket granskar länsstyrelsernas revisionsverksamhet, det vill säga att de följer kommissionens beslut 2006/667/EG, de referensdokument som tagits fram av EU-kommissionens och medlemsländernas gemensamma revisionsnätverk och Livsmedelsverkets handbok om revision. 126

127 12. Så utvecklas kontroll och beredskap Ständig utveckling och förbättring av kontrollen bidrar till att göra livsmedlen säkrare. I det arbetet är utvärderingar, revisioner och omvärldsbevakning viktiga verktyg. Ständiga förbättringar Myndigheterna vidtar ständigt åtgärder för att utveckla och förbättra såväl kontrollen som övervakningen av djur- och växtsjukdomar, beredskapsplaner och hantering vid krissituationer. Förbättringarna bidrar till att öka livsmedelssäkerheten. Annat som bidrar är bra rådgivning, stöd till företag och konsumenter, och arbete med att utveckla regler. Förbättringshjulet Kvalitetssäkrat arbete i hela kedjan förutsätter kvalitetssäkrat arbete inom varje enskild myndighet och samordning mellan myndigheterna. Genom att planera och följa upp verksamheten enligt de olika stegen i förbättringshjulet utvecklas myndigheternas arbete kontinuerligt. Det bidrar till att kontrollen får önskad effekt. Processerna för att identifiera och genomföra förbättringar varierar mellan områden och myndigheter. Underlag som ofta används är: utvärdering och analys av genomförda kontroller genom myndigheternas rapportering, resultat från revisioner av kontrollmyndigheter som myndigheterna utför eller låter utföra, resultat från EU-kommissionens revisioner av kontrollen och från revisioner av kontrollsystemet som utförs av länder utanför EU, erfarenheter från gemensamma kontroll- eller beredskapsprojekt och övrigt samarbete mellan myndigheter, måluppfyllnad, erfarenheter från aktuella händelser, omvärldsbevakning och kännedom om nya faror, ny eller ändrad riskvärdering, myndigheternas risk och sårbarhetsanalyser, förändringar i till exempel lagstiftning, organisation eller ansvarsfördelning, synpunkter från branschorganisationer, företag och konsumenter. 127