DEN KOMPETENSBASERADE UTBILDNINGEN GENOMFÖRS stegmärken för utbildningsanordnarna

Transkript

1 DEN KOMPETENSBASERADE UTBILDNINGEN GENOMFÖRS stegmärken för utbildningsanordnarna Stödmaterial för verkställandet av TUTKE 2 Guider och handböcker 2015:8

2 Utbildningsstyrelsen och författarna Guider och handböcker 2015:8 ISBN (pdf) ISSN-L X ISSN (online) Ombrytning: Grano Oy

3 INNEHÅLL Inledning...4 DEL I Utgångspunkter, den nationella viljan och förändringar som den kompetensbaserade utbildningen för med sig Utgångspunkter inriktning på kompetens redan i 20 år Varför ett arbetslivs- och kompetensinriktat sätt att strukturera yrkesstudierna i stället för en läroämnesinriktad modell? Vilka förändringar har kompetensinriktningen för grunderna och bedömningen medfört? Vad stipuleras om kompetensinriktning i grundläggande yrkesutbildning? Riktlinjer om kompetensinriktningen Kompetensinriktningen i författningarna och i motiveringarna till dem Verkställande av ECVET genom författningarna Kompetensinriktningens införande i utbildningsanordnarens verksamhet...17 DEL II Den kompetensbaserade utbildningen och anordnandet av utbildningen stegmärken för att stödja ordnandet av utbildningen Bakgrund Stegmärken för att stärka kompetensinriktningen med hjälp av verktyget självutvärdering Strategisk nivå Operativ nivå Checklista för ordnandet av kompetensbaserad utbildning...31 Liite 1. Askelmerkkejä osaamisperusteisuuteen Koulutuskeskus Sedu

4 Inledning Nu är det dags för förändringar. Senast i samband med verkställandet av projektet TUTKE 2 ska alla utbildningsanordnare försäkra sig om att kompetensinriktningen förverkligas. TUTKE 2-riktlinjerna och den nationella viljan kräver detta. Den kompetensbaserade utbildningen är ingen ny sak, men utbildningsanordnarna befinner sig i olika faser i fråga om att införa den. Tidsplan för förändringsprocessen Lagarna utfärdades Grunderna för alla grundexamina och andra bestämmelser utfärdades 10-11/2014 Författningarna, examensgrunderna och övriga bestämmelser träder i kraft den De gäller både dem som inlett sina studier tidigare och nya studeranden Utbildningsanordnarna bör inleda planeringen av verkställandet och fatta beslut om lösningarna för övergångsfasen i god tid innan utbildningen inleds Utbildningsanordnarna har önskat få gemensamma stegmärken som strukturerar och stöder verkställandet av TUTKE 2-förändringarna och genomförandet av den kompetensbaserade utbildningen. Detta stödmaterial syftar till att underlätta utbildningsanordnarnas arbete med att genomföra de nödvändiga förändringarna. Utbildningsanordnarna, som befinner sig i olika faser av förändringsprocessen, kan utifrån de egna utgångspunkterna med hänsyn till den egna organisationens och den egna personalens situation genast sätta igång, planera och schemalägga förändringsprocessen, processledningen, de nödvändiga åtgärderna och uppföljningen. Det är viktigt att utbildningsanordnarna helhetsmässigt bedömer situationen i den egna organisationen och utifrån bedömningen fastställer behoven av förändringar, fattar beslut och leder förändringsprocessen. Stödmaterialet Den kompetensbaserade utbildningen genomförs publicerades år 2014 enligt riktlinjerna i regeringens proposition.denna publikation är justerad enligt givna förordningar och bestämmelser. Sirkka-Liisa Kärki Chef för enheten för grundläggande yrkesutbildning, undervisningsråd Utbildningsstyrelsen 4

5 STÖDMATERIALET DEN KOMPETENSBASERADE UTBILDNINGEN GENOMFÖRS STEGMÄRKEN FÖR UTBILDNINGSANORDNARNA DEL I behandlar bakgrund och motiveringar samt innehåller information om varför man eftersträvar kompetensinriktning, vad den nationella viljan är, vad lagar och författningar stipulerar om kompetensinriktning och vad kompetensinriktningen innebär i utbildningsanordnarens verksamhet. ECVET, det europeiska systemet för meritöverföring, verkställs samtidigt. Del I har beretts i Utbildningsstyrelsen. DEL II innehåller de egentliga stegmärkena för utbildningsanordnarens självutvärdering och planering av förändringen. Dessutom innehåller den case-exempel. Del II har utarbetats av Koulutuskeskus SEDU:s ledning och sakkunniga. I anknytning till stödmaterialet ordnades ett diskussionsmöte, i vilket både medlemmar i AMKE ry och i Ledare för yrkesutbildningen i Finland rf (SAJO), det vill säga utbildningsanordnare och ledare för läroanstalter, deltog. Deras feedback och kompletterande exempel har beaktats. 5

6 DEL I Utgångspunkter, den nationella viljan och förändringar som den kompetensbaserade utbildningen för med sig Skribent Sirkka-Liisa Kärki Chef för enheten för grundläggande yrkesutbildning, undervisningsråd Utbildningsstyrelsen 6

7 1. Utgångspunkter inriktning på kompetens redan i 20 år Den finländska yrkesutbildningen har varit arbetslivs- och kompetensinriktad redan en ganska lång tid, i praktiken redan i cirka två decennier. När de nationella grunderna för läroplanen för yrkesexamina reviderades ersattes lärokurser, studieperioder och läroämnen med yrkesinriktade studiehelheter som baserar sig på verksamhetshelheter i arbetslivet, med mål i form av kunnande och med bedömningskriterier. Samtidigt infördes systemet med fristående examina i yrkesutbildningen. I alla reformer av grunderna för läroplanen och för de fristående examina som gjorts därefter har man försökt ta dessa frågor ett steg längre. Förändringarna har haft en stor inverkan både på nationell nivå och i utbildningsanordnarnas, läroanstalternas och lärarnas verksamhet, eftersom det har varit nödvändigt att lämna det vetenskaps- och läroämnescentrerade tänkandet, ett sätt att gestalta världen som sitter mycket djupt hos oss alla, till att betrakta yrkesstudier som studier baserade på verksamheten i arbetslivet. 1.1 Varför ett arbetslivs- och kompetensinriktat sätt att strukturera yrkesstudierna i stället för en läroämnesinriktad modell? krav på ökad arbetslivsinriktning inom utbildningen/behov av kompetent arbetskraft ett gemensamt språk behövdes för utbildningen och arbetslivet krav på att de studerande och arbetslivet får klar och konkret information om vad de studerande ska kunna efter utbildningen behov av att få en tydlig grund för bedömningen av inlärningsresultaten behov av att öka effektiviteten i utbildningssystemet och förbättra utbildningens kvalitet genom att betona inlärningsresultatens betydelse behov av att i utbildningen och undervisningen flytta fokus från undervisningsinnehåll till inlärningsresultat/kunnande, det vill säga till vad den studerande ska kunna efter utbildningen och avläggandet av examen behov av att flytta fokus från undervisning till lärande behov av att stärka inriktningen på de studerande och göra de studerande till subjekt i lär- och bedömningsprocesserna den socio-konstruktivistiska synen på lärande framhävs lärmiljöernas diversifiering studierna sker i allt högre grad på arbetsplatserna och i andra lärmiljöer av olika slag värdesättande av identifieringen och erkännandet av tidigare förvärvat kunnande fokus på förvärvat kunnande i stället för antalet lektioner och detaljerade innehåll vid identifiering och erkännande av tidigare förvärvat kunnande. 7

8 1.2 Vilka förändringar har kompetensinriktningen medfört grunderna och bedömningen? den mål- och läroämnesbaserade läroplanen ersattes med examensgrunder och formuleringen av mål med formulering av krav på yrkesskicklighet kraven på yrkesskicklighet i hela examen anges numera i form av yrkesskicklighet och kunnande som behövs i arbetslivet studiehelheterna, senare examensdelarna, definieras och benämns enligt verksamhetshelheter i arbetslivet och arbetsprocesser i grunderna anges inlärningsresultaten i form av kunnande (krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier) för att ge en grundval för lärandet, undervisningen och de studerande från uppdelningen i teori och praktik och från innehåll har man övergått till kompetenshelheter kraven på yrkesskicklighet och föremålen för bedömning baserar sig på arbetsprocesser, arbetsmetoder, kunskap som ligger till grund för arbetet och nyckelkompetenser för livslångt lärande, vilka samtidigt utgör föremål för bedömning i stället för enskilda innehåll kraven på yrkesskicklighet (inlärningsresultaten) anges i form av kunnande (kunskaper, färdigheter och kompetens) som framkommer i yrkesarbete och kunnande som förvärvats kan bedömas i praktiska arbetssituationer och arbete i stället för i skriftliga prov bedömningskriterier anger nivån på kunnandet i tre steg ändringar har gjorts i bedömningen av de studerande självbedömning, bedömning av inlärningsresultat, yrkesprov bedömningen har uppdelats i bedömning av inlärning och bedömning av kunnande bedömningen av inlärningen ger stöd för inlärningsprocessen och bedömningen av kunnandet innebär att inlärningsresultaten bedöms yrkesprovsmaterial har utarbetats för yrkesproven nationella bedömningar av inlärningsresultat har börjat genomföras. 8

9 2. Vad stipuleras om kompetensinriktning i grundläggande yrkesutbildning? 2.1 Riktlinjer om kompetensinriktningen Det allmänna syftet är att förtydliga lagstiftningen om den grundläggande yrkesutbildningen och den yrkesinriktade vuxenutbildningen särskilt i fråga om den reglering och terminologi som gäller examensstrukturen, examensgrunderna och kompetensinriktningen. Genom ändringar i författningr och grunder skapas förutsättningar för en tydligare examensstruktur och för en reform av examensgrunderna. De centrala utvecklingsobjekten i examenssystemet för yrkesutbildningen är följande: 1. examensstrukturens och examinas arbetslivsmotsvarighet och förmåga att reagera på förändringar inom dessa 2. examenssystemets helhet och examensstrukturens tydlighet 3. examinas helhet 4. examensstrukturens och examinas flexibilitet. VISION FÖR KOMPETENSINRIKTNINGEN Det centrala syftet är att - i all yrkesutbildning som leder till examen stärka kompetensinriktningen och den struktur som bygger på examensdelar - stärka den kompetensbaserade definitionen av yrkesinriktade examina samt den struktur som består av examensdelar, vilket stöder skapandet av flexibla och individuella studievägar och främjar identifieringen och erkännandet av tidigare förvärvat kunnande som en del av examen. Dessutom främjas snabbheten och flexibiliteten i examensstrukturen och i beslutsfattandet om denna egenskaper som är nödvändiga för att kunna reagera på förändringar i arbetslivet och i samhället. 2.2 Kompetensinriktningen i författningarna och i motiveringarna till dem Definition av yrkesinriktade examina En yrkesinriktad examen är en kompetenshelhet som är inriktad på ett eller flera kompetensområden. Kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i en yrkesexamen baserar sig på behoven i arbetslivet. En kompetenshelhet som avläggs som en yrkesexamen ska kunna vara till nytta för mer än en arbetsgivare och för individerna. 9

10 Begreppet kompetensområde ersätter begreppet utbildningsprogram Begreppet kompetensområde har enhetligt tagits i bruk i alla examina vilket innebär att kunnande betonas mer än utbildningen även i de examina som avläggs som grundexamina Kompetenspoäng blir dimensioneringsgrund för examina och examensdelarna Dimensioneringen av yrkesinriktade examina har ändrats i enlighet med principerna i ECVET-rekommendationen. I ECVET-systemet är kompetensinriktningen en central fråga. Med ECVET-poäng avses den numeriska sammanlagda vikten av de inlärningsresultat eller det kunnande som hör till en examen och varje examensdels relativa vikt av hela examen. Enligt ECVET-rekommendationen ska det för de inlärningsresultat som man kan förväntas uppnå på ett år inom yrkesutbildning på heltid tilldelas 60 poäng. Enligt ECVET-systemets principer fastställs först antalet poäng för hela examen. Av det totala antalet poäng för examen tilldelas därefter poäng för varje utbildningsmodul enligt deras relativa vikt av hela examen. Det rekommenderas att den formella studievägen till examen används som utgångspunkt för fastställandet av det totala antalet poäng. Som dimensioneringsgrund för de yrkesinriktade grundexamina och för examensdelarna inom den grundläggande yrkesutbildningen har man tagit i bruk en dimensionering som grundar sig på ECVET systemet, där namnet på ECVET- poängen är kompetenspoäng. Kompetenspoäng framhäver bäst att de yrkesinriktade examina baserar sig på kunnande. Begreppet kompetenspoäng betonar också principen om att poäng inhämtas allteftersom det kunnande som motsvarar poängen har visats. Kompetenspoängen ersätter de nu gällande studieveckorna. Studieveckorna omvandlas inte direkt till kompetenspoäng genom någon utvald koefficient, utan kompetenspoängen för examina och examensdelar bestäms i enlighet med principerna i ECVET. Grunder för dimensioneringen av examina Dimensioneringen av de yrkesinriktade grundexamina som avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen och de delar som ingår i dessa examina grundar sig på kompetenspoäng. Omfattningen av en yrkesinriktad grundexamen är 180 kompetenspoäng. Genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet får bestämmelser utfärdas om att en examen omfattar mer än 180 kompetenspoäng, om den reglering som gäller branschen förutsätter detta. Grunder för dimensioneringen av examensdelar Antalet kompetenspoäng för examensdelarna bestäms utifrån täckningen, svårighetsgraden och betydelsen av det kunnande som ingår i dem i förhållande till de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som gäller hela examen. Definition av målen för de yrkesinriktade grundexamina Enligt lagen är den grundläggande yrkesutbildningens mål är att ge de studerande det kunnande och den yrkesskicklighet som krävs för en yrkesinriktad grundexamen samt färdigheter i företagande. Målet för utbildningen är dessutom att stödja de studerandes utveckling till goda och harmoniska människor och samhällsmedlemmar samt att ge dem sådana kunskaper och färdigheter som de behöver med tanke på förutsättningarna för fortsatta studier, yrkesmässig utveckling, fritidsintressen och en mångsidig personlighetsutveckling. 10

11 Målen för den grundläggande yrkesutbildningen görs kompetensinriktat.målet för den grundläggande yrkesutbildningen är att ge de studerande det kunnande och den yrkesskicklighet som en yrkesinriktad examen som avses i lagen kräver. Den som avlagt en yrkesinriktad grundexamen har breda grundläggande yrkesfärdigheter för olika uppgifter inom en bransch samt mer specialiserat kunnande och sådan yrkesskicklighet som arbetslivet kräver inom minst ett delområde. Hela examens allmänna mål fastställs inte i examensgrunderna, eftersom examensmålen inte utgör självständiga föreskrifter av rättslig karaktär. Men annars är det nog nödvändigt att fastställa examensmålen, eftersom målen i examen är grunden för examens uppbyggnad och definition av enskilda examensdelar. Uppbyggnaden av examina En examen som avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen är uppbyggd av yrkesinriktade examensdelar, av gemensamma examensdelar och av fritt valbara examensdelar. De examina som avläggs som fristående examina är uppbyggda av endast yrkesinriktade examensdelar. Bestämmelserna om de yrkesinriktade examensdelarna preciseras så att det i alla examina ingår minst en obligatorisk yrkesinriktad examensdel och valbara yrkesinriktade examensdelar. De obligatoriska examensdelarna kan variera enligt examen eller kompetensområde. Genom de obligatoriska examensdelarna fastställs den gemensamma kompetensgrunden för dem som avlagt en viss examen. Genom de examensdelar som är obligatoriska enligt reglerna om examinas uppbyggnad ser man även till att alla som har avlagt en examen har den grundläggande yrkesskicklighet för branschen som motsvarar kriterierna och kravnivån för examenstypen. En examensstruktur som baserar sig på examensdelar är viktig också för att upprätthålla studiemotivationen och minska avbrotten i studierna. Med tanke på studerande som avbrutit studierna är det viktigt att de kan fortsätta sina studier för att få examen. Valfriheten Det sker förändringarna inte bara i arbetslivet utan minst lika mycket förändringar i samhället och kulturlivet i allmänhet. I och med denna utveckling blir de enhetliga utbildningsvägarna färre, trots att största delen av ungdomarna fortfarande följer de traditionella vägarna inom utbildningssystemet. Syftet är också att utvidga valfriheten i bestämmelserna om examinas uppbyggnad. Genom valfriheten kan man inom en och samma examen svara mot sådana behov av kunnande i arbetslivet som har olika inriktning och som också kan vara mycket specifika. Antalet obligatoriska och valbara examensdelar och deras vikt inom examen bestäms på basis av behoven av kunnande i arbetslivet samt examenstypen. Då valfriheten ökar måste man dock se till att valfriheten inte minskar den yrkeskompetens som examina ska ge. Särskilt för de reglerade yrkenas del är det viktigt att försäkra sig om att de obligatoriska examensdelarna ger en tillräcklig yrkesskicklighet i förhållande till bestämmelserna om yrkesutövningen inom branschen. Examenssystemet inom yrkesutbildningen ska inte bara tjäna arbetslivet utan också individerna, och det ska möjliggöra val som tillgodoser individuella be- 11

12 hov samt flexibla studievägar. Valfriheten inom examina, möjligheterna att avlägga delar av examen och den nya strukturen för de gemensamma examensdelarna främjar flexibiliteten inom examina samt utvecklingen av kunnande enligt individuella behov. Flexibla studievägar och valfrihet inom examina främjar också jämlikheten inom utbildningen och minskar onödig och överlappande utbildning. Examensdelar baserade på kunnande Kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i examensdelarna fastställs genom att i examensgrunderna beskriva vad en person som avlagt en viss examensdel ska veta, förstå och kunna göra. Det kompetensbaserade sättet att beskriva kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet stärks ytterligare i och med att en definition av kraven och målen som inbegriper kunskaper, färdigheter och kunnande förbättrar examenssystemets transparens, jämförbarhet och begriplighet. Kompetensinriktningen beskriver examinandens kunnande oberoende av hur utbildningen är ordnad och bidrar till att läroanstaltsutbildning och läroavtalsutbildning smidigare kan kombineras. Den kompetensbaserade beskrivningen främjar också identifieringen och erkännandet av tidigare förvärvat kunnande som en del av examen, särskilt när det gäller icke-formellt och informellt lärande. I och med den kompetensbaserade beskrivningen fästs dessutom större uppmärksamhet vid utbildningsresultaten, vilket bidrar till att utbildningens kvalitet blir bättre. Examensgrunder Utbildningsstyrelsen fattar beslut om examensgrunder för varje yrkesinriktad grundexamen som avläggs inom den grundläggande utbildningen eller i form av en fristående examen. I examensgrunderna ska anges krav på yrkesskicklighet i examinas yrkesinriktade delar samt mål för kunnandet för de gemensamma examensdelarna. Dessutom definieras i examensgrunderna bedömningen av det kunnande som krävs i dessa examensdelar, såsom de sätt på vilka yrkesskickligheten ska visas samt föremålen och kriterierna för bedömningen. Examensgrunder Utbildningsstyrelsen bestämmer examensgrunderna för varje examen som ingår i examensstrukturen. I examensgrunderna anges 1) examensbenämningarna, 2) examens uppbyggnad, 3) omfattningen i kompetenspoäng av examensdelarna och av de delområden som ingår i examensdelarna och de gemensamma examensdelarna samt 4) kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensdelarna samt bedömningen av kunnandet. Utbildningsanordnarens läroplan Den läroplan som utbildningsanordnaren godkänner ska överensstämma med examensgrunderna. Utbildningsanordnaren ska i sin läroplan besluta om åtminstone följande frågor som gäller utbildningen: 1) de sätt som utbildningen genomförs på, 2) genomförande av utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter, 12

13 3) den studerandes möjligheter till individuella val samt ordnande av examensdelar i samarbete med andra utbildningsanordnare och arbetslivet, 4) genomförande av studiehandledning och utarbetande av den studerandes personliga studieplan, 5) genomförande av specialundervisning, 6) de allmänna principerna för bedömningen av studerande, 7) förfarandena vid identifering och erkännande av tidigare förvärvat kunnande. Dessutom ska utbildningsanordnaren i sin läroplan besluta om utbudet av examensdelar inom varje examen, ordningsföljden för avläggandet av examensdelarna och bedömningen av den studerandes kunnande. Utbildningsanordnaren ska även besluta om hur och när utbildningen genomförs samt om inlärningsmiljöerna. Inlärning i arbetet Yrkesinriktade grundexamina som avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen ska inbegripa kunnande genom inlärning i arbetet omfattande minst 30 kompetenspoäng. Bedömning av de studerande Terminologin i bestämmelserna om bedömning har ändrats så att begreppet bedömning av studieprestationer inte längre används i samband med bedömning. I och med ändringen betonas att den kompetensbaserade synvinkeln vid bedömningen av kunnandet hos den studerande syftar till att övergå från en bedömning av enskilda studieprestationer till en bedömning av mer omfattande helheter av kunnande som ska motsvara arbets- och verksamhetsprocesserna inom arbetslivet. Syftet är också att göra skillnaden mellan bedömning av inlärning och bedömning av kunnande tydligare. Bedömningen av inlärning innefattar det stöd och den handledning som den studerande behöver för att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och uppnå målen för kunnandet. Med bedömning av inlärning avses uppföljning och bedömning av hur kunnandet utvecklas under studierna samt den respons om utvecklingen som ska ges till den studerande. Bedömning av kunnandet innebär å sin sida att man bedömer om den studerande behärskar de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som anges i examensgrunderna. Vid bedömningen av kunnandet bedöms nivån på kunnandet, och i regel ges ett vitsord enligt bedömningsskalan. Det har angetts hur omtagning av påvisande av kunnande och höjning av vitsord genomförs. Principer för bedömningen av den studerandes inlärning och kunnande Syftet med bedömningen är att handleda och uppmuntra de studerande i deras studier, utveckla deras förutsättningar att utvärdera sig själva, ge information om de studerandes kunnande samt säkerställa att kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i examensgrunderna eller grunderna för läroplanen uppnås. Bedömning av den studerandes kunnande Den studerandes kunnande bedöms genom att jämföra kunnandet med det kunnande som anges i examensgrunderna eller grunderna för läroplanen. På basis av bedömningen av kunnandet ges ett vitsord för examensdelarna. Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om skalan för bedömningen av kunnandet. 13

14 Omprövning av bedömningen av kunnandet En studerande har rätt att få veta hur bedömningsgrunderna har tillämpats på bedömningen av hans eller hennes kunnande. Omtagning av påvisande av kunnande och höjning av vitsord Utbildningsanordnaren ska ge den studerande möjlighet att ta om påvisandet av kunnandet, om studerandens kunnande har bedömts som underkänt. Om den studerandes kunnande har bedömts som underkänt, ska utbildningsanordnaren vid behov ge den studerande möjlighet att på annat sätt visa att han eller hon har förvärvat sådant kunnande som gör det möjligt att gå vidare i studierna. Kompetensinriktningen och främjande av identifiering och erkännande av kunnande Även ungdomar kan besitta sådana färdigheter och sådant kunnande som t.ex. förvärvats genom en fritidssysselsättning och som motsvarar kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnande i en yrkesinriktad grundexamen. Redan nu är det möjligt att identifiera och erkänna tidigare förvärvat kunnande inom den grundläggande yrkesutbildningen, men när examina byggs upp av sådana examensdelar som motsvarar arbetslivets arbets- och verksamhelheter och när definitionerna av examina blir kompetensbaserade, kan denna princip iakttas ännu bättre än tidigare. En studerande har rätt att få tidigare förvärvat kunnande som motsvarar kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensgrunderna eller grunderna för läroplanen identifierat och erkänt. Genom erkännande av kunnandet är det möjligt att få vissa examensdelar helt eller delvis avlagda. 14

15 KOMPETENSINRIKTNINGEN I FÖRFATTNINGAR OCH GRUNDER En yrkesinriktad examen är en kompetenshelhet. Begreppet kompetensområde ersätter begreppet utbildningsprogram. Kompetenspoäng blir dimensioneringsgrund för examina och examensdelarna. Formuleringen av målen i de yrkesinriktade grundexamina baserar sig på kunnande. Uppbyggnaden av examen baserar sig på verksamhetshelheter i arbetslivet och på arbetsprocesser. De kompetensbaserade examensdelarna och kunnandet i dem. De obligatoriska examensdelarna alla som avlagt examen har den grundläggande yrkesskicklighet för branschen som motsvarar kriterierna och kravnivån för examenstypen, samt en gemensam kompetensgrund. Genom valfriheten kan man inom en och samma examen tillgodose sådana behov av kunnande i arbetslivet som har olika inriktning och som också kan vara mycket specifika. De kompetensbaserade examensdelarna och utbildningsanordnarens kompetensbaserade läroplaner och verksamhet Inlärning i arbetet innebär förvärvande av kunnande. I fråga om bedömningen av kunnandet övergår man från bedömning av enskilda studieprestationer till bedömning av mer omfattande helheter av kunnande som ska motsvara arbets- och verksamhetsprocesser inom arbetslivet. Bedömningen av inlärningen innefattar det stöd och den handledning som den studerande behöver för att uppfylla kraven på yrkesskicklighet och uppnå målen för kunnandet, inga vitsord ges. Bedömningen av kunnandet innebär att man bedömer om den studerande behärskar de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som anges i examensgrunderna, vitsord ges. Det är möjligt att ta om påvisande av kunnande och höja vitsord. Examina byggs upp av sådana examensdelar som motsvarar arbetslivets arbets- och verksamhelheter och definitionerna av examina blir kompetensbaserade, vilket främjar identifieringen och erkännandet av kunnandet. Tidigare förvärvat kunnande som motsvarar kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensgrunderna identifieras och erkänns. 15

16 3. Verkställande av ECVET genom författningarna Europeiska kommissionen gav i juni 2009 sina medlemsländer en rekommendation om ett system för meritöverföring inom yrkesutbildningen. ECVET-systemet (European Credit System for Vocational Education and Training) kan användas som hjälp bl.a. vid erkännande av kunnande som förvärvats och av studier som genomförts i ett annat europeiskt land. Man vill uppnå två övergripande mål genom att införa ECVET. Förutom att ECVET främjar den internationella rörligheten i första hand inom Europeiska unionen underlättar ECVET även det livslånga lärandet. Ambitionen är att underlätta överföring, ackumulering och erkännande av studieprestationer med hjälp av ett enhetligt beskrivningssätt. Utgångspunkten är ett system baserat på inlärningsresultat ett system där inlärningsresultaten definieras som kunskaper, färdigheter och kompetens. Varje examen och varje examensdel kan beskrivas med ett visst antal ECVET-poäng. Användningen av ECVET baserar sig på nationell lagstiftning och på de handlingsprinciper som getts i rekommendationer. Inom ECVET-systemet för meritöverföring ligger fokus på examina och examensdelar, inom vilka bedömda och godkända inlärningsresultat, det vill säga inlärningen, identifieras och erkänns av de myndigheter som är behöriga i varje enskilt land så att de kan ackumuleras för en examen eller överföras till ett annat studieprogram eller en annan examen. ECVET-systemet innehåller redskap och tillvägagångssätt, såsom beskrivningar av examina i form av examensdelar, inlärningsresultat och poäng, åtgärder som anknyter till överföringen av studieprestationer samt dokument, såsom partnerskapsavtal, inlärningsavtal och vägledningsmaterial. Den grundläggande principen är att kunnande kan förvärvas var som helst, och även andra än den egna läroanstaltens lärare kan bedöma kunnandet, om man när samarbetsavtalet och inlärningsavtalet ingås ser till att det kunnande som eftersträvas och bedömningen av kunnandet stämmer överens med examensgrunderna. ECVET-poängen, som vi i Finland kallar kompetenspoäng, ger kompletterande information. ECVET baserar sig på inlärningsresultat eller kunnande, examina och examensdelar, ECVET-poäng (i Finland kompetenspoäng), inkludering i examen av kunnande som påvisats någon annanstans, ömsesidigt förtroende, partnerskap mellan organisationer och dokumentering. ECVET baserar sig alltså på samma saker som förändringar i examina och grunder i TUTKE 2 för med sig. ECVET verkställs i samband med reformen av examina och examensgrunderna. I detta ingår förstärkning av kompetensinriktningen och införande av kompetenspoäng som grund för dimensioneringen av examina och examensdelar. När kompetenspoängen fastslås utgår man från kriterierna i ECVET-rekommendationen, och dessa kriterier baserar sig på omfattningen av kunnandet i stället för på tid. Detta stärker identifieringen och erkännandet av kunnande. I samband med verkställandet tas också ECVET-verktyg i bruk, till exempel samarbetsavtal (Memorandum of Understanding), inlärningsavtal (Learning Agreement), handlingsmodeller och vägledningar. 16

17 4. Kompetensinriktningens införande i utbildningsanordnarens verksamhet Det väsentliga när TUTKE 2-författningsändringarna och de nya examensgrunderna verkställs är att kraven på yrkesskicklighet, det vill säga det kunnande som krävs i arbetslivet, ska bli utgångspunkt för undervisningen och handledningen samt för bedömningen och erkännandet av kunnande i alla utbildningsanordnares verksamhet. För att detta ska ske måste läroämnes-, innehålls- och tidscentreringen slopas. Samma utgångspunkt finns redan i de tidigare examensgrunderna, men den har inte förverkligats fullt ut. Kompetenspoängen och verkställandet av ECVET föranleder inga ändringar i examina, examensdelarna, kraven på yrkesskicklighet, föremålen för bedömning eller bedömningskriterierna. Inom den grundläggande yrkesutbildningen ersätts studieveckor med kompetenspoäng. Detta inverkar på utbildningsanordnarens verksamhet, läroplanerna, de personliga studieplanerna, undervisningen och lärarnas arbetsplanering samt bland annat på studieförvaltningssystemen. Förändringar behövs ofta i lärarskapet och i läroanstaltens verksamhetskultur förändringar i tänkandet och i verksamheten. Vilka förändringar som behövs i lärarens arbete beror på hur lärarens roll och arbetet strukturerats hittills. Lärarna behövs som tidigare, men undervisningen och bedömningen måste basera sig på det kunnande som definieras i examensgrunderna och på stödjande av de studerande så att de uppnår kunnande. Fokus ligger inte på undervisning som studieveckorna kräver. Kompetenspoängen utgör inte grunden för mängden undervisning, utan den undervisning och handledning som den studerande behöver för att förvärva kunnande. Öppna lärmiljöer och undervisningstekniska möjligheter kan utnyttjas. Kunniga utbildningsanordnare, lärare och annan personal gör förändringen tillsammans. Förändringarna kommer att gälla även de studerande. Fokus flyttas från studier i läroämnen till förvärvande och påvisande av kunnande. Detta för med sig nya begrepp: examensdelar, kompetenspoäng, kunnande, inlärningsresultat, förvärvande av kunnande och studiestöd som baserar sig på kompetenspoäng och inte på tid. Den nationella och internationella rörligheten underlättas; ECVET-systemet införs i examina och i examensgrunderna. I Finland är utgångspunkterna goda tack vare experiment och flerårig utbildning. 17

18 GENOMFÖRANDE AV KOMPETENSINRIKTNINGEN I UTBILDNINGSANORDNARENS VERKSAMHET Kompetensinriktningen bör bli grund för den pedagogiska verksamheten. Ett nytt tänkesätt är centralt. Förvärvandet av kunnande och kvalitetskontrollen i fråga om kunnandet blir utgångspunkter för den pedagogiska verksamheten. Kunnandet och de lär-, undervisnings-, handlednings- och bedömningsprocesser som behövs för att uppnå kunnandet står i fokus. Kunnandet och det stöd som möjliggör utveckling av kunnandet bör ställas i fokus och bli utgångspunkt för den pedagogiska verksamheten. Vid planering av lärande och undervisning läggs nytt kunnande till studerandens befintliga kunnande om det behövs. Identifieringen och erkännandet av kunnande bör effektiviseras ytterligare och från kvantitativa prestationer ska man övergå till förvärvande och påvisande av kunnande. Samtliga studerande, både de som inlett studierna tidigare och de nya studerandena, överförs till det nya systemet detta måste förberedas väl både för att undvika att de studerande utför onödiga tilläggsprestationer och för att undvika extra kostnader. Lärare behövs som tidigare, men undervisningen och bedömningen måste basera sig på kunnande och på stödjande av de studerande så att de uppnår kunnande. Fokus ligger inte på undervisning som studieveckorna kräver utan på undervisning och handledning som den studerande behöver för att förvärva kunnande. Det sker en övergång från studier i läroämnen till förvärvande och påvisande av kunnande, från studieveckor till kompetenspoäng det är viktigt att informera de studerande om de kommande förändringarna. Även informationen till arbetslivet bör planeras. Det är viktigt att utbildningsanordnarna helhetsmässigt bedömer situationen i den egna organisationen och utifrån bedömningen fastställer behoven av förändringar, fattar beslut och leder förändringsprocessen. För att genomföra förändringen bör utbildningsanordnaren på både strategisk och operativ nivå planera stegmärken, om kompetensinriktningen inte redan genomförts. 18

19 OKM HE 12/2014, 3/2014 Aikajana: säädökset, perusteet, muut määräykset/ koulutuksen järjestäjän valmistautuminen muutoksiin UUDET TUTKE2- SÄÄDÖKSET 10/2014 VALMA- HE 10/2014 VALMA- SÄÄDÖKSET 3/2015 SÄÄDÖSMUUTOSTEN VOIMANTULO OPH Perustutkintojen perusteiden ja muiden määräysten luonnokset lausunnolla 4-6/2014 Perustutkintojen perusteet ja muut määräykset 10-11/2014, VALMA perusteet 4/2015 Perusteet ja muut määräykset voimaan Tiedotus, koulutus ja oppaat 3/2014 6/ / Koulutuksen järjestäjä Uudistuksiin valmistautumisen suunnittelu ja resursointi Johtaminen strateginen / operatiivinen taso Koulutuksen järjestäjän opetussuunnitelmien laadinnan aloitus Uudistuksista tiedottaminen Toimeenpanon valmistelu Siirtymävaiheen ratkaisujen valmistelu ja tarvittavat toimenpiteet Koulutuksen järjestäjän opetussuunnitelmat - viimeistely ja hyväksyntä Perusteiden ja muiden määräysten toimeenpano Osaamisen ja sivistyksen parhaaksi 19

20 DEL II Den kompetensbaserade utbildningen och anordnandet av utbildningen stegmärken för att stödja ordnandet av utbildningen Skribenter Reija Lepola, samkommunsdirektör, rektor Hellevi Lassila, utvecklingschef Kristiina Takaneva, pedagogisk utvecklingschef Kirsi Lounela, chef för internationella ärenden 20

21 1. Bakgrund Syftet med detta stödmaterial är att ge anordnarna av grundläggande yrkesutbildning verktyg och tips för att stärka kompetensinriktningen i den egna verksamheten och i sin verksamhetsmiljö. Stödmaterialet innehåller dessutom konkreta exempel från olika delområden. I stödmaterialet ges i tabellform sammanfattningar som ska stödja det strategiska och operativa verkställandet av kompetensinriktningen. Med hjälp av sammanfattningarna (kapitel 2) kan utbildningsanordnaren själv bedöma nuläget i sin egen verksamhet samt få tips om hur man kan gå till väga för att stärka kompetensinriktningen. I slutet av kapitlen ges dessutom konkreta exempel. I checklistan för den kompetensbaserade utbildningen (kapitel 3) ges tips i form av frågor som hjälper utbildningsanordnaren att tänka igenom vilka steg som behövs för att verksamheten ska bli mer kompetensbaserad. Stödmaterialet har utarbetats i ett samarbete mellan representanter för Utbildningsstyrelsen och utbildningsanordnarna. 21

22 2. Stegmärken för att stärka kompetensinriktningen med hjälp av verktyget självutvärdering 2.1 Strategisk nivå Utbildningsanordnarens beslut, riktlinjer och anvisningar I fokus för reformen av examina och för ECVET-systemet står kompetensinriktningen och genom den möjligheterna till individuella val och flexibla studier. Förutsättningarna för att genomföra kompetensinriktningen skapas i de regler, beslut och planer som utbildningsanordnaren godkänner. Arbetet kan inledas till exempel genom att undersöka hur följande dokument stöder anordnandet av en kompetensbaserad utbildning: Strategisk nivå Frågor att dryfta Godkänt Under planering Kommande åtgärder Administrativa regler och anvisningar Verkställande Information Hur stöder utbildningsanordnarens beslut, riktlinjer och anvisningar stärkandet av kompetensinriktningen? Förvaltningsstadgan och instruktionen Verksamhetsregler och anvisningar Utbildningsanordnarens kvalitetslednings- och utvärderingssystem Den gemensamma delen av utbildningsanordnarens läroplan De personalpolitiska riktlinjerna Informationsförvaltningssystemet Personalutbildningen Hur har utbildningsanordnaren berett/bereder planen för verkställande av kompetensinriktningen? förankringen hos ledningen i läroanstalten/ enheten ansvariga personer och ansvarsområden tidsplaner självutvärdering Hur har utbildningsanordnaren utarbetat/utarbetar informationsplanen? förankringen hos ledningen i läroanstalten/ enheten ansvariga personer och ansvarsområden målgrupper för informationen; interna/externa tidsplaner självutvärdering 22

23 Case Sedu Anvisningar och andra riktlinjer om stärkande av kompetensinriktningen: Handlingsprogram och anvisningar i vilka kompetensinriktningen har beaktats: handlingsprogram: pedagogiskt, de studerandes välbefinnande, samarbete med arbetslivet, internationalitet, kommunikation och marknadsföring, företagande, undervisningsteknik, informationsförvaltningen anvisning om utarbetandet av läroplanen Beslut om övergång till ett system med fyra perioder för att stödja framskridandet i studierna genom examensdelar och struktureringen av examina i arbetslivsinriktade perioder och ett försök med årsarbetstid som stöder uppdelningen i moduler Beslut om ett studerandeförvaltningssystem som stöder verkställandet Definition av yrkesprovsorganets övervaknings-, handlednings- och bedömningsuppgifter. Anvisningarna uppdaterades så att de innefattar bl.a. den internationella inlärningen i arbetet och bedömningen av kunnandet utomlands. Den gemensamma delen i utbildningsanordnarens läroplan sammanslogs med det pedagogiska programmet och dokumentet uppdaterades så att det innefattar riktlinjer om att lärmiljöerna, inlärningsmetoderna och undervisningstekniken ska börja utvecklas. Organisationsstrukturen förnyades så att den i högre grad än tidigare stöder det pedagogiska utvecklingsarbetet: Det pedagogiska utvecklingsarbetet avskiljdes till ett eget utvecklingsområde som leds av en egen utvecklingschef. Utvecklingsarbetet organiserades genom arbetsgrupper på utbildningsanordnarnivån (t.ex. arbetsgrupper för läroplansansvariga, för företagande, för den internationella verksamheten och för undervisningsteknologi). Arbetsgruppernas representanter fungerar som förändringsagenter i enheterna. Utbildningsanordnarens genomförandeplan Det lönar sig för utbildningsanordnaren att utarbeta en plan för genomförande av förändringen. I denna är det bra att beakta de olika delprocesserna i verkställighetsprocessen och processägarna för varje process samt övriga ansvariga aktörer. Verkställandet utvärderas och följs upp enligt överenskommelsen i planen. Utbildningsanordnarens självutvärdering Genomförandeplan Godkänt Under planering Kommande åtgärder Processerna är beskrivna. Processägarna och ansvaret har definierats Beslut om resurserna för verkställandet har fattats Beslut om ett återkopplingssystem som stöder verkställandet har fattats I samband med utvecklingsarbetet beskrevs hur utvärderingsdata ska analyseras och utnyttjas. 23

24 Case Sedu Processbeskrivningarna (t.ex. processerna för inlärning i arbetet och yrkesproven samt processen för de personliga studieplanerna), som bidrar till en starkare kompetensinriktning, utarbetades så att kunnandet och de lärprocesser som behövs för att uppnå kunnande, det vill säga undervisnings-, handlednings- och bedömningsprocesserna, ska vara utgångspunkter för verksamheten. I processen beaktas kunnandets arbetslivsinriktning och nyckelkompetenserna för livslångt lärande. Behoven av kompetensutveckling bedöms separat för de olika målgrupperna. T.ex. Arbetslivet Yrkesprovsorganet Personalen ~ ~ kompetenskartläggningar och på dem baserade utbildningsplaner för personalen Uppföljning och utvärdering av verkställandet Ledningens genomgångar i de olika enheterna Uppföljning av arbetet i de arbetsgrupper som ansvarar för verkställandet Kamratstöd (Peer mentoring) (lärare, andra utbildningsanordnare) Ett tidschema över verkställandet på Sedu finns i bilaga 1. Utbildningsanordnarens informationsplan för stärkande av kompetensinriktningen Det är viktigt att utbildningsanordnaren planerar informationen om hur kompetensinriktningen ska verkställas i organisationen. Till de målgrupper som ska ges information hör åtminstone alla studerande, hemmen, personalen, arbetslivet och andra intressenter. När informationen schemaläggs är det viktigt att se till att tidpunkten är optimal för varje målgrupp. Utbildningsanordnarens självutvärdering Informationsplan Godkänt Under planering Kommande åtgärder Hur har informationsprocessen planerats/hur planeras den? - tidsplaner - målgrupper - kommunikationens innehåll - ansvariga personer Case Sedu Information för olika målgrupper och med hänsyn till olika synvinklar (de studerande/hemmen/arbetslivet/näringslivet/intressenter i Finland och utomlands): De studerande, lärarna, studiehandledarna, vårdnadshavarna: information om flexibla studievägar (projekt som stöder verksamheten: projekten JOBI, Osaamisen Oma polku och Oppimisen SULO). Information om var och hur de studerande kan göra de val som de individuella och flexibla studievägarna möjliggör; överenskommelse om förfaranden och ansvar Lärarna: hur lärarnas arbetsplanering förändras när studieveckorna ersätts av kompetenspoäng 24

25 Alla målgrupper: tidsbundenheten faller bort när studieveckorna ersätts av kompetenspoäng de studerande framskrider i studierna genom att avlägga examensdelar anvisningarna om identifiering och erkännande samt om bedömning av inlärning och kunnande förankras hos de berörda och program/anvisningar som styr verksamheten tas i bruk kompetensinriktningen under internationella studieperioder. 2.2 Operativ nivå Den gemensamma delen av utbildningsanordnarens läroplan, de examensspecifika läroplanerna och de personliga studieplanerna Utbildningsstyrelsen bestämmer examensgrunderna. Utbildningsanordnaren utarbetar på grundval av grunderna för grundexamen den gemensamma delen av utbildningsanordnarens läroplan, de examensspecifika läroplanerna och de studerandes personliga studieplaner. Utbildningsanordnarens självutvärdering Den gemensamma delen av läroplanen, den examensspecifika läroplanen, den personliga studieplanen Utförts Under planering Kommande åtgärder Beslut har fattats om de ansvariga för läroplansprocessen, om samarbetspartner (arbetslivet, hemmen, de studerande, andra utbildningsanordnare) och om samarbetsforum. Den gemensamma delen i utbildningsanordnarens läroplan har uppdaterats på det sätt som reformerna kräver. De examensspecifika läroplanerna har uppdaterats på det sätt som reformerna kräver. Utbildningsanordnaren har bestämt hur man ska bedöma om kompetensinriktningen har genomförts i läroplanerna. För examensdelarna används de kompetenspoäng som fastställts i författningarna och examensgrunderna. Examensdelarna bedöms och antecknas i registret över prestationer i form av helheter. Helheter som är mindre än en examensdel dokumenteras vid behov, när kunnandet har uppnåtts. För identifieringen och erkännandet av kunnande har anvisningar utarbetats och informationen om anvisningarna har planerats. Identifieringen och erkännandet av kunnande utvärderas och utvecklas regelbundet. Läroplanen möjliggör olika sätt att förvärva kunnandet. Individuellt förvärvat kunnande godkänns som en del av examen genom identifiering och erkännande. För varje studerande utarbetas en personlig studieplan som hålls uppdaterad. De studerande har möjlighet att genomföra individuella val enligt examensgrunderna. 25

26 Case-exempel: Nya anvisningar har getts om hur läroplanerna på utbildningsanordnarnivån ska utarbetas kompetensinriktat, och i anvisningarna beaktas följande synvinklar: kompetens- och arbetslivsinriktningen, valfriheten, flexibiliteten och nyckelkompetenserna för livslångt lärande, identifieringen och erkännandet av kunnande samt bedömningen av inlärning och kunnande. En processbeskrivning av utarbetandet av läroplanerna har gjorts upp. De som utarbetar läroplanerna har en gemensam Moodle-lärmiljö som innehåller gemensamma riktlinjer, vägledningar och anvisningar, examensgrunderna i rtf-format och diskussionsforum. Alla intresserade anställda får vara med (Omnia). I Moodle kan man se vem som har besökt sidorna och i vilka material. Det går också bra med någon annan plattform som möjliggör gemensamt arbete med läroplanerna. Planen och fördelningen av ansvaret för poängsättningen av kunnandet i examen och i de examensdelar som erbjuds lokalt samt i undantagsfall i helheter som är mindre än en examensdel har gjorts upp i enlighet med Utbildningsstyrelsens föreskrift. En utredning har gjorts om möjligheterna att välja examensdelar från andra examina/närliggande examina De yrkesinriktade och de gemensamma examensdelarna samt nyckelkompetenserna för livslångt lärande har integrerats genom moduler. Gymnasierna och yrkesläroanstalterna har bildat en gemensam arbetsgrupp för att utreda organiseringen av avläggandet av två examina. Möjligheterna att använda verktyget ehops har undersökts. Handledning av det kompetensbaserade lärandet samt utnyttjande av lärmiljöer, lärmetoder och undervisningsteknik På samma gång som kompetensinriktningen och arbetslivsinriktningen stärks får personalen möjlighet att använda nya typer av undervisningsmetoder och att arbeta i mångsidiga lärmiljöer. Det är viktigt att tänka igenom hur man ska genomföra kompetensinriktningen i handledningen av lärandet, i lärmiljöerna, i lärmetoderna och i undervisningstekniken. Personalen ges stöd och det ordnas nödvändig utbildning. Utbildningsanordnarens självutvärdering Undervisning och handledning, lärmiljöer, lärmetoder och undervisningsteknik Utförts Under planering Kommande åtgärder Undervisningen och handledningen, som stöder den studerandes förvärvande av kunnande, är organiserad i examensdelar och är arbetslivsinriktad. Tidsbundenheten faller bort och ersätts av kompetensinriktning när man övergår från studieveckor till kompetenspoäng. Handledningen av lärandet stöder individuella flexibla studievägar. Lärmiljöer och lärmetoder som stöder kompetensinriktningen utnyttjas, t.ex. lärande som sker i arbetslivet, företagande, virtuell undervisning, sociala medier. Genomförandeplanerna möjliggör moderna inlärningssätt. Nationell och internationell rörlighet möjliggörs under studierna. 26

27 Case-exempel Ett temaår har genomförts: Oppiminen ja osaaminen/uusi opettajuus (lärande och kunnande/ett nytt lärarskap). Till alla utbildningsanordnarens enheter riktades en turné kallad Oppimisen kumous (omvälvning inom lärandet), under vilken informerades om planeringen och genomförandet av den kompetensbaserade undervisningen och handledningen ur olika synvinklar. De studerande framskrider i studierna genom att avlägga examensdelar. Arbetslivsrepresentanter och studerande har deltagit i planering, genomförande och utvärdering av en periodindelning av undervisningen, som baserar sig på kompetenshelheter inom arbetslivet. De yrkesinriktade och de gemensamma examensdelarna samt nyckelkompetenserna för livslångt lärande har integrerats genom moduler. För inlärningen i de gemensamma examensdelarna används det omvända lärandet (t.ex. Khan Academy-modellen: vilket innebär att de studerande studerar en sak på förhand med hjälp av webbmaterial och därefter under handledning tillämpar och genomför saken i praktiken i läroanstalten eller på en arbetsplats. De som är ansvariga för den examensspecifika läroplanen fungerar som förändringsagenter i den kompetensbaserade utbildningen. En utredning har gjorts om möjligheterna att välja examensdelar från andra examina/närliggande examina. Valfriheten har organiserats på utbildningsanordnarnivå. Gymnasierna och yrkesläroanstalterna bildade en gemensam arbetsgrupp för att organisera avläggandet av två examina (t.ex. nätverket Opinlakeusverkosto). Utbildningen har ordnats så att de studerande kan framskrida snabbare i sina studier, om de har tidigare förvärvat kunnande eller om de klarar av att förvärva kunnandet snabbare. Flexibla studievägar har införts genom s.k. Oma polku-alternativ. T.ex. fi/omapolku För de individuella och flexibla studievägarna har det ordnats samarbete kring handledning och rådgivning (utbildningscheferna, arbetsgrupper för den internationella verksamheten, för företagande, för de läroplansansvariga, för undervisningsteknik, lärarmentorer och studiehandledarna). Studiehandledarna, studiesekreterarna och de pedagogiska utvecklarna har samarbetat. Läroplaner har utarbetats för olika studievägar (Omnia). Utöver examensspecifika läroplaner har läroplaner för studievägar utarbetats opintopolut suunnittelun avuksi. Till exempel följande lärmiljöer och lärmetoder används: e-lärande, mobilt lärande, andelslag, programmet Vuosi Yrittjänä (ett år som företagare), verkstäder. Grundexamen inom byggnadsbranschen: en byggarbetsplats som lärmiljö, grundexamen inom hårbranschen: en damfrisering som lärmiljö, ytbehandlingsbranschen: ett andelslag som lärmiljö. Vid planering av lärmiljöer och lokaler eftersträvas lösningar som stöder interaktion. Genom läroplanerna, lärmiljöerna och utbudet blir det möjligt att öka sitt kunnande i internationalitet med hjälp av heminternationalitet. Kunnande i internationalitet ingår i alla examinas läroplaner. Undervisning och lärmiljöer i den egna läroanstalten som stöder kunnandet i internationalitet har en central ställning när arbetslivs- och kompetensinriktningen verkställs. 27