GENOMFÖRANDE AV GRUNDERNA FÖR DE YRKESINRIKTADE GRUNDEXAMINA INOM DEN GRUNDLÄGGANDE YRKESUTBILDNINGEN

Transkript

1 GENOMFÖRANDE AV GRUNDERNA FÖR DE YRKESINRIKTADE GRUNDEXAMINA INOM DEN GRUNDLÄGGANDE YRKESUTBILDNINGEN Guider och handböcker 2016:1

2 Utbildningsstyrelsen Guider och handböcker 2016:1 ISBN (pdf) ISSN-L X ISSN Ombrytning: Grano Oy, Joensuu Fotografier: Utbildningsstyrelsen, Olli Häkämies

3 INNEHÅLL Till läsaren... 5 DEL I... 7 De yrkesinriktade grundexamina samt författningarna och föreskrifterna om dem inom den grundläggande yrkesutbildningen Principer som tillämpades i reformen av de yrkesinriktade grundexamina Reformen av de yrkesinriktade grundexamina i enlighet med ändringarna i lagstiftningen Ändringarna i lagen och förordningen om grundläggande yrkesutbildning Förpliktelser i andra författningar Europeiska unionens rekommendationer EQF och NQF Nyckelkompetenser för livslångt lärande Uppbyggnaden av de yrkesriktade grundexamina och grunderna för grundexamina Uppbyggnaden av de yrkesinriktade grundexamina Dimensioneringen av de yrkesinriktade grundexamina och fastställandet av kompetenspoäng Innehållet i grunderna för de yrkesinriktade grundexamina Författningsändringarnas inverkan på grunderna för de yrkesinriktade grundexamina Krav på yrkesskicklighet och mål för kunnandet i examensdelarna, bedömning av kunnandet och sätt att visa yrkesskickligheten Krav på yrkesskicklighet i de yrkesinriktade examensdelarna, bedömning av kunnandet och sätt att visa yrkesskickligheten Mål för kunnandet, bedömning av kunnandet och motsvarigheter i gymnasiestudier Möjligheter till val och individuella lösningar i utbildningen

4 DEL II Genomförande av grunderna för grundexamina inom den grundläggande yrkesutbildningen Kompetens- och arbetslivsinriktningen vid ordnande av grundläggande yrkesutbildning Tillstånd att ordna yrkesutbildning Den strategiska nivån i fråga om genomförandet av grunderna Utbildningsanordnarens profilering Den operativa nivån i fråga om genomförandet av grunderna Utbildningsanordnarens läroplan Principer och förfaranden som ingår i utbildningsanordnarens läroplan och som är gemensamma för alla grundexamina Sätt att genomföra utbildningen Förvärvande av kunnande på arbetsplatser De studerandes möjligheter till individuella val och samarbete med andra utbildningsanordnare och med arbetslivet Studiehandledningen och utarbetandet av de personliga studieplanerna Specialundervisningen och utarbetandet av den individuella planen för hur undervisningen ska ordnas Allmänna principer för bedömningen av de studerande Förfaranden för identifiering och erkännande av tidigare förvärvat kunnande Den examensspecifika delen av utbildningsanordnarens läroplan Utbudet av examensdelar Planering av ordningsföljden och tidpunkter för avläggande av examensdelar Sätt att genomföra examensdelar och lärmiljöerna Bedömning av de studerandes kunnande i examensdelarna Den studerandes personliga studieplan Stöd för genomförandet inom den grundläggande yrkesutbildningen Tjänsten egrunder Koder för kompetensområden och examensdelar Förfaranden för informationsöverföring Utbildning, information och publikationer som Utbildningsstyrelsen tillhandahåller

5 Till läsaren De yrkesinriktade grundexamina, lagstiftningen om dem, grunderna för grundexamina och andra föreskrifter har reformerats och reformerna har trätt i kraft den 1 augusti Att målen för reformen blir verklighet vilar på utbildningsanordnarnas, lärarnas och andra aktörers ansvar. De möjligheter som de nya examensgrunderna ger bör tas tillvara. Grunderna för grundexamina har reviderats för att ännu bättre än tidigare svara på behoven i arbetslivet och behoven hos olika studerande. Utbildningsanordnarna har fått större möjligheter att skräddarsy utbildningen enligt det regionala och lokala arbetslivets behov samt erbjuda de studerande individuella och flexibla studievägar. De studerande och examinanderna har möjlighet att inrikta sig på olika yrkesbanor, specialisera sig, skaffa sig spetskompetens, inrikta sig på den internationella arbetsmarknaden eller förbereda sig för fortsatta studier. I fråga om dessa valmöjligheter är den grundläggande yrkesutbildningen en föregångare. Kompetensinriktningen i de yrkesinriktade grundexamina har stärkts. Alla yrkesinriktade grundexamina och deras delar baserar sig på kunnande. För att få ett mångsidigt kunnande kan den studerande i sin examen inkludera delar från andra yrkesinriktade examina, från gymnasiet och till och med från yrkeshögskolan. I den grundläggande yrkesutbildningen har man infört så kallade lokala yrkesinriktade examensdelar för att svara på behoven i det lokala och regionala arbetslivet och göra det lättare för de studerande att få jobb. Det har också blivit möjligt att fördjupa sin yrkesskicklighet genom att individuellt utvidga examen. Kompetensen i företagande har fått en starkare ställning och i varje examen har ändringar gjorts i examensdelarna utifrån kraven i arbetslivet. Det centrala är att kunnande förvärvas och att kvaliteten på kunnandet säkras på arbetsplatser i verkliga arbetssituationer. En stor förändring är att man inom den grundläggande yrkesutbildningen har bestämt grundexaminas och examensdelarnas omfattning med kompetenspoäng som baserar sig på kunnandets omfattning. Studieveckorna och användningen av tid som grund för omfattningen har slopats och i stället är det kunnandet som står i centrum. De gemensamma examensdelarna har förnyats för att de ska svara på behoven av kunnande i framtiden. De gemensamma examensdelarna är omfattande kompetenshelheter. Målen för kunnandet i de olika delområdena av de ge- 5

6 mensamma examensdelarna har setts över och stärkts i fråga om jämlikhet och likabehandling, kunskapen om spelreglerna i arbetslivet, upprätthållande av arbetsförmågan, kunnande i informations- och kommunikationsteknik. Syftet med denna handbok är att stödja organisationer som ordnar grundläggande yrkesutbildning, lärare och andra aktörer i genomförandet av de reviderade grunderna för grundexamina. I handbokens första del behandlas författningarna och föreskrifterna om de yrkesinriktade grundexamina och i den andra delen verkställandet av de reviderade grunderna för grundexamina i den grundläggande yrkesutbildningen. Utbildningsstyrelsen har också gett ut andra publikationer och handböcker som innehåller viktig information om verkställandet av denna reform. Undervisningsråd Merja Lahdenkauppi och undervisningsråd emerita Pirkko Laurila har ansvarat för utarbetandet av handboken. Utöver författarna har även andra experter vid Utbildningsstyrelsen deltagit i utvecklingen och bearbetningen av materialet. Sirkka-Liisa Kärki enhetschef, undervisningsråd 6

7 DEL I De yrkesinriktade grundexamina samt författningarna och föreskrifterna om dem inom den grundläggande yrkesutbildningen 7

8

9 1. Principer som tillämpades i reformen av de yrkesinriktade grundexamina Enligt utvecklingsplanen för utbildning bör yrkesutbildningen utvecklas så att den kan tillgodose de föränderliga behoven i arbetslivet och så att den blir så flexibel att de studerande kan göra individuella val och välja egna studievägar. Enligt planen bör hela examenssystemet bilda en klar och logisk helhet. I grundexamina stärks inriktningen på kompetens samt identifieringen och erkännandet av kunnande och formerna för ordnande av utbildning blir mångsidigare för att de studerande ska kunna avlägga sin grundexamen flexibelt vid en läroanstalt, genom läroavtal, genom en fristående examen eller genom kombinationer av dessa. Enligt utvecklingsplanen bör examensstrukturen för yrkesutbildningen reformeras i samarbete med aktörerna i arbetslivet och andra intressentgrupper så att den blir klarare och svarar bättre mot kraven i arbetslivet och förändringarna i samhället. Målet för utvecklingen av yrkesutbildningen har varit att genomföra riktlinjerna i utvecklingsplanen. De centrala utvecklingsobjekten och målen var följande: 1) ett tydligt examenssystem och en tydlig helhet av examina 2) en flexibel examensstruktur och flexibilitet i examina 3) förmåga att reagera på förändringar 4) ökad arbetslivsorientering 5) stärkt kompetensinriktning 6) valmöjligheter och individuella studievägar 7) identifiering och erkännande av kunnande. Undervisnings- och kulturministeriet startade den 27 februari 2009 ett projekt för utveckling av examenssystemet för yrkesutbildningen. Projektets slutrapport innehöll förslag till utveckling av examenssystemet. Enligt dessa bör examenssystemet utvecklas och förutsättningar skapas för en tydligare examensstruktur och för en reform av examensgrunderna. Efter detta så kallade TUTKE1-projekt tillsatte undervisnings- och kulturministeriet en arbetsgrupp och en styrgrupp för att utveckla examenssystemet för yrkesutbildningen med en mandattid mellan och

10 Till arbetsgruppen hörde tjänstemän från undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen, och dess uppdrag var att enligt riktlinjer lägga fram förslag till beslut och till ändringar av författningar och föreskrifter om den grundläggande yrkesutbildningen och den yrkesinriktade vuxenutbildningen samt att bedöma ändringarnas ekonomiska och administrativa konsekvenser. Medlemmarna i styrgruppen representerade förutom undervisningsförvaltningen många olika organisationer med anknytning till arbetslivet. Till styrgruppen hörde undervisnings- och kulturministeriet UKM, Utbildningsstyrelsen UBS, arbets- och näringsministeriet ANM, Finlands näringsliv rf, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf, Företagarna i Finland rf, Finlands Kommunförbund rf (ersättare KT Kommunarbetsgivarna), Ammattiosaamisen kehittämisyhdistys AMKE ry, Yksityisten ammatillisten oppilaitosten liitto YOAL ry, Rektorerna för Yrkesutbildningen i Finland rf, Undervisningssektorns Fackorganisation rf och Suomen Ammattiin Opiskelevien Keskusliitto SAKKI ry (ersättare Suomen Opiskelija-Allianssi - OSKU ry). Styrgruppens uppgift var att styra, ge riktlinjer för, stödja och följa arbetet för att utveckla systemet för de yrkesinriktade examina. Utifrån TUTKE2-styrgruppens riktlinjer togs det fram förslag till ändringar i lagen och i förordningen om den grundläggande yrkesutbildningen (L 630/1998, ändringarna 787/2014 och 246/2015, SRF 811/1998, ändringarna 799/2014 och 329/2015) samt i lagen och i förordningen om yrkesinriktad vuxenutbildning (L 631/1998, ändring 788/2014, F 812/1998, ändring 800/2014). Dessa nya författningar om den grundläggande yrkesutbildningen föreskriver att utbildningen från och med den 1 augusti 2015 ska genomföras i enlighet med de övergångsbestämmelser som föreskrivs i samband med lagstiftningens ikraftträdande. kompetensinriktning arbetslivsinriktning reaktionsförmåga tydlighet konsekvens helhetstänkande identifiering och erkännande av kunnande flexibilitet valmöjligheter individuella studieoch examensvägar Figur 1. Målsättningar för utvecklingen av examenssystemet och examensgrunderna 10

11 Kompetensinriktning Inom den finländska yrkesutbildningen har inriktningen på arbetslivet och på kompetens varit utgångspunkter redan länge, cirka två decennier. När de nationella grunderna för läroplanen för de yrkesinriktade grundexamina reviderades ersattes lärokurser, studieperioder och läroämnen med yrkesinriktade studiehelheter som baserar sig på verksamhetshelheter i arbetslivet, med mål i form av kunnande och med bedömningskriterier. I alla reformer av grunderna för läroplanen och för de fristående examina som gjorts därefter har strävan varit att ta ytterligare steg i denna riktning. Stärkandet av kompetensinriktningen är en central fråga i denna examensreform. Med kompetensinriktning avses inriktning på kunnande som förvärvats oberoende av i vilken utbildningsform eller på vilket sätt kunnandet förvärvats, och inriktningen på kunnandet förbättrar möjligheterna att flexibelt kombinera utbildning i läroanstalten med läroavtalsutbildning. Kompetensinriktningen lägger fokus på kunnandet. Grundexamen är en kompetenshelhet som kan innehålla kompetensområden och som är uppbyggd av examensdelar som omfattar ett visst kunnande. Kompetenspoäng används för att ange kunnandets omfattning. Att studera innebär att förvärva kunnande och att genomföra inlärning i arbetet innebär att förvärva kunnande på arbetsplatser. Genom att kunnandet bedöms säkerställs kvaliteten på kunnandet. Arbetslivsinriktning Kompetensinriktad yrkesutbildning svarar på de branschvisa och regionala behoven i arbetslivet och tar hänsyn till förändringar orsakade av befolkningsutvecklingen och arbetskraftsbehoven. Vid utveckling av arbetslivsinriktningen stärks kontakterna mellan utbildningen och arbetslivet samt den utbildning som är inriktad på arbetslivet och företagande. Detta kräver att man samarbetar med de olika aktörerna i arbetslivet och andra intressentgrupper och att lärandet på arbetsplatserna får en starkare roll (inklusive bedömningen av inlärning och kunnande). Dessutom är det viktigt att använda mångsidiga lärmiljöer och lärmetoder där fokus ligger på arbete. Arbetsplatshandledarna bör ges och erbjudas tillräckligt med utbildning. Reaktionsförmåga De yrkesinriktade examina bör ha en struktur bestående av tydliga delar, för att det ska vara möjligt att snabbt reagera om arbetslivets eller de studerandes behov förändras. Om det i arbetslivet uppstår nya kompetensbehov eller om behoven förändras bör det vara möjligt att beakta dessa så att examensgrunderna i första hand ändras genom att förnya examensdelar eller genom att utarbeta 11

12 nya examensdelar i enlighet med de förändrade behoven (t.ex. examensdelar som bygger på regionala/ lokala krav på yrkesskicklighet). Flexibilitet Flexibiliteten ökas genom att för varje examen bestämma hur examen ska vara uppbyggd så att det är möjligt med flexibla val mellan branscher, examenstyper och examina, om det inte finns något hinder för detta i lagstiftningen om yrkesområdet. Inom den grundläggande yrkesutbildningen har det nu blivit möjligt att i examen inkludera fler examensdelar som utbildningsanordnaren kommer överens om med arbetslivet, men examensdelarna ska kunna utnyttjas av fler än en arbetsplats (examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet). Det erbjuds fler möjligheter att avlägga enskilda examensdelar. Flexibilitet innebär också att de studerande kan genomföra studierna flexibelt och individuellt genom att använda olika utbildningsformer och sätt att genomföra utbildning. Valmöjligheter Genom de valbara examensdelarna svarar man inom en och samma examen på olika behov av kunnande i arbetslivet behov som i vissa fall kan vara mycket specifika. Valmöjligheten inom de yrkesinriktade grundexamina och utvecklingen av dem innebär att de studerande har många alternativ att välja mellan. De kan välja mellan examensdelar som fastställts i grunderna för grundexamina eller examensdelar som planerats utifrån det lokala arbetslivets behov och som bäst stöder de egna planerna för det kommande yrkeslivet. Individuella studievägar Nära individuella studievägar utvecklas ges de studerande stora personliga valmöjligheter i fråga om de examensdelar som fastställts i grunderna för grundexamina. Det blir också möjligt att få tidigare förvärvat kunnande erkänt och att därefter genomföra studierna på ett individuellt sätt, likaså att förvärva kunnande med olika inlärningsmetoder och i olika slags lärmiljöer. Identifiering och erkännande av kunnande De studerande har redan tidigare haft möjlighet att få hela examensdelar eller delar av examensdelar avlagda genom att få kunnande som de förvärvat i en annan läroanstalt, i arbetslivet eller på något annat sätt erkänt, om kunnandet har motsvarat kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnande i grunderna för grundexamina. Avsikten är nu att stärka identifieringen och erkännandet av kunnande på det praktiska planet. Dessutom har förfarandena i samband med ansökan om erkännande av kunnande överförts från en förordning till en lag. 12

13 1.1 Reformen av de yrkesinriktade grundexamina i enlighet med ändringarna i lagstiftningen Ändringarna i lagen och förordningen om grundläggande yrkesutbildning Lagen om grundläggande yrkesutbildning (630/1998) ändrades (787/2014) och (246/2015). Dessutom ändrades statsrådets förordning om grundläggande yrkesutbildning (811/1998) (799/2014) och och statsrådets förordning om yrkesinriktade grundexaminas uppbyggnad utfärdades I detta kapitel behandlas de krav som de reviderade författningarna ställer på de yrkesinriktade grundexamina. Målen för den grundläggande yrkesutbildningen Den grundläggande yrkesutbildningens syfte och mål har preciserats med skyldigheter som gäller företagande, stöd av livslångt lärande och samarbete med hemmen eller vårdnadshavarna. Den grundläggande yrkesutbildningens syfte är att höja befolkningens yrkeskunnande utveckla arbetslivet och svara på dess behov av kunnande främja sysselsättning och företagande samt stödja livslångt lärande. Den grundläggande yrkesutbildningens mål är att ge de studerande det kunnande och den yrkesskicklighet som krävs för en yrkesinriktad grundexamen samt färdigheter i företagande stödja de studerandes utveckling till goda och harmoniska människor och samhällsmedlemmar ge de studerande sådana kunskaper och färdigheter som de behöver för fortsatta studier, fritidsintressen och en mångsidig personlighetsutveckling när det gäller studerande under 18 år genomföra utbildningen i samarbete med hemmen och vårdnadshavarna dessutom är målet för grundläggande yrkesutbildning som ordnas för personer med funktionsnedsättning att i samarbete med dem som levererar rehabiliteringstjänster främja en total rehabilitering av den studerande. Målen för grundexamina anges inte i examensgrunderna, utan till alla examensgrunder fogas en bilaga med uppgifter om målen för examen och värdegrunden för branschen i fråga. Målen har således beaktats i de enskilda examensdelarna och i bestämmelserna om uppbyggnaden av examina. 13

14 Examenstyperna och definitionerna av dem samt behörigheten för fortsatta studier Examenstyperna inom yrkesutbildningen förblir desamma som förut, det vill säga yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen, och de ger alla allmän behörighet för fortsatta studier i universitet och yrkeshögskolor i enlighet med bestämmelserna i 37 i universitetslagen (558/2009) och 20 i yrkeshögskolelagen (351/2003). För att få till stånd ett klarare examenssystem och en klarare examensstruktur har kriterierna för de olika examenstyperna angetts på följande sätt i lagen: Den som avlagt en yrkesinriktad grundexamen har breda grundläggande yrkesfärdigheter för olika uppgifter inom en bransch samt mer specialiserat kunnande och sådan yrkesskicklighet som arbetslivet kräver inom minst ett delområde. I en yrkesexamen visar examinanderna att de har sådan yrkesskicklighet i enlighet med arbetslivets behov som är djupare än den som krävs för grundexamen eller som gäller mer avgränsade arbetsuppgifter. I en specialyrkesexamen ska examinanden visa att han eller hon har sådan yrkesskicklighet i enlighet med arbetslivets behov som innefattar djupa yrkeskunskaper eller mångprofessionellt kunnande. Målsättningen var också en klarare struktur när man beslutade att examensstrukturen för de yrkesinriktade examina ska regleras i endast en förordning i stället för som tidigare i två förordningar. Ändringar i terminologin Terminologin i samband med de yrkesinriktade grundexamina har förtydligats och förenhetligats. I de yrkesinriktade grundexamina användes tidigare termen utbildningsprogram, med vilket man avsåg inriktning på ett mer specialiserat kunnande i ett delområde av arbetslivet. Detta har nu ersatts med termen kompetensområde. Termen grunder för läroplanen har ändrats till grunder för grundexamen och de enheter som bygger upp en grundexamen benämns examensdelar, som är de minsta enheterna i de yrkesinriktade examensdelarna. I de gemensamma examensdelarna kallas de minsta enheterna delområden. I de författningar som trädde i kraft den 1 augusti 2015 har bedömningen av inlärning och bedömningen av kunnande klart skiljts åt, och de båda typerna av bedömningar har definierats. Även termerna identifiering av kunnande och erkännande av kunnande har klargjorts och definierats. Mer information finns i Utbildningsstyrelsens publikation Bedömningsguide på adressen publikationer/2015/bedomningsguide_

15 Kompetenspoäng För att stärka kompetensinriktningen har ändringar gjorts i dimensioneringen av de yrkesinriktade grundexamina. Som dimensioneringsgrund används inte längre studieveckor utan kompetenspoäng, som fastställts enligt det finländska kompetensbaserade system och som bygger på principerna i ECVET-rekommendationen (ECVET = system för meritöverföring inom yrkesutbildningen). Kompetenspoängen är ett mått på kunnandets omfattning, och dimensioneringen grundar sig således inte på någon viss arbetsmängd som studierna kräver, på studietid eller på mängden undervisning, utan på omfattningen av det kunnande som krävs i examensdelen i förhållande till det kunnande som krävs i hela grundexamen. Den studerande samlar kompetenspoäng steg för steg i varje examensdel genom att visa att de har det kunnande som krävs i examensdelen. Enligt lagstiftningen: Omfattningen av en yrkesinriktad grundexamen är 180 kompetenspoäng (kp). Genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet får det föreskrivas att en examen kan omfatta fler än 180 kompetenspoäng, om den reglering som gäller branschen förutsätter det. 180 kompetenspoäng är den minimiomfattning som krävs för att en yrkesinriktad grundexamen ska bli avlagd enligt bestämmelserna om examens uppbyggnad. Det kunnande som i genomsnitt förvärvas under ett år motsvarar 60 kompetenspoäng. Examensdelarnas kompetenspoäng bestäms enligt kunnandets täckning, svårighetsgrad och betydelse. Den grundläggande yrkesutbildningen ska ordnas så att den studerande kan avlägga examen på en tid som motsvarar dess omfattning (tre år). Då förvärvandet av kunnande inte baserar sig på tid, får identifieringen och erkännandet av tidigare förvärvat kunnande, särskilt kunnande som uppnåtts genom icke-formellt och informellt lärande, en allt större roll. Ändringar i grunderna för grundexamina Enligt riktlinjerna från TUTKE2-gruppen bör grunderna för grundexamina vara koncisa och kortfattade. I samband med lagreformen utarbetades innehållet i grunderna för grundexamina noggrant i enlighet med dessa riktlinjer. Det centrala är att grunderna nu bestämmer endast vilket kunnande som krävs för att få examen. I grunderna för grundexamina fastställs examensbenämningarna, examinas uppbyggnad av obligatoriska och valbara examensdelar och av delområden i gemensamma examensdelar, omfattningen av examensdelarna och delområdena i de gemensamma examensdelarna i kompetenspoäng samt 15

16 kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i examensdelarna och bedömningen av kunnandet (L 630/1998, ändring 787/2014, 13 ). I bilagan till grunderna för grundexamina beskrivs ifrågavarande grundexamens yrkesområde, branschens värdegrund och de mål för kunnandet som varit utgångspunkt och gemensam grund för examensgrunderna. I lagen har det noggrant bestämts vad grunderna för grundexamina ska innehålla. Dessutom ger lagen (L 630/1998, ändring 787/2014, 13 a ) Utbildningsstyrelsen befogenhet att meddela föreskrifter om följande frågor som gäller genomförandet av utbildningen och som tidigare bestämdes i grunderna för grundexamina: uppgifter som ska antecknas i betygen och bilagorna till dem principerna för dimensioneringen av identifieringen och erkännandet av kunnande samt omvandlingen av vitsord kraven på de studerandes hälsotillstånd planerna för att skydda de studerande och för användning av disciplinära åtgärder de centrala principerna för samarbetet mellan hemmet och läroanstalten och för studerandevården. Övriga bestämmelser i grunderna för grundexamina, som trädde i kraft mellan 2008 och 2010, har överförts till lagen och förordningen om grundläggande yrkesutbildning. Till dessa hör bestämmelserna om bedömningen av de studerande, specialundervisningen, läroavtalsutbildningen, den personliga studieplanen och utbildningsanordnarens läroplan Förpliktelser i andra författningar Enligt 5 a i lagen om studiestöd (65/1994, ändring 249/2015) är yrkesinriktade studier heltidsstudier när studiernas omfattning i genomsnitt är minst tre studieveckor eller 4,5 kompetenspoäng per studiemånad. Enligt 10 i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002, ändring 790/2014) är yrkesinriktade studier heltidsstudier även när studiernas omfattning i genomsnitt är minst 4,5 kompetenspoäng per studiemånad. Enligt 13 i lagen om elev- och studerandevård (1287/2013, ändring 791/2014) ska Utbildningsstyrelsen i grunderna för läroplanen eller i någon annan föreskrift ange hur elevhälsoplanen ska utarbetas. Enligt 24 i samma lag ska beslut om de centrala principerna för samarbetet mellan hemmet och läroanstalten och för elevhälsan och om målen för den elevhälsa som hör till undervisningsväsendet fattas som en del av grunderna för läroplanen eller i någon annan föreskrift i enlighet med det som föreskrivs i 37 a i lagen om grundläggande yrkesutbildning. 16

17 1.2 Europeiska unionens rekommendationer EQF och NQF Europaparlamentet och Europarådet antog den 23 april 2008 den europeiska referensramen för examina (European Qualification Frameword, EQF), som är en rekommendation för främjande av livslångt lärande. Syftet med referensramen är att underlätta jämförelser mellan de olika ländernas examina och examensnivåer. Genom detta vill man främja medborgarnas rörlighet och livslånga lärande. I referensramen är examina uppdelade på åtta referensnivåer. Referensramen omfattar examina inom den allmänbildande utbildningen, yrkesutbildningen och högskoleutbildningen samt de examina som fortbildning ger. Ett förslag har lagts fram om en nationell referensram för examensbaserat och annat kunnande (NQF), och enligt detta ska även den nationella referensramen ha åtta nivåer. I denna referensram beskrivs det kunnande som förutsätts i de finländska examina i form av kunskaper, färdigheter och kompetens utifrån EQF:s nivåbeskrivningar, dock så att de europeiska nivåbeskrivningarna har preciserats utifrån nationella utgångspunkter. Något beslut har dock inte ännu fattats om att införa den nationella referensramen för examensbaserat och övrigt kunnande (NQF) Nyckelkompetenser för livslångt lärande Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande (2006/962/EC) har i sin helhet beaktats i grunderna för grundexamina. Nyckelkompetenserna har inkluderats i det kunnande som krävs i examensdelarna utifrån finländska utgångspunkter. Lärande och problemlösning De studerande eller examinanderna planerar sitt arbete och utvecklar sig själva och sitt arbete. De bedömer sitt kunnande. De löser problem i sitt arbete samt gör val och fattar beslut. De handlar smidigt, innovativt och på ett nyskapande sätt i sitt arbete. De skaffar, strukturerar, bedömer och tillämpar information. Interaktion och samarbete De studerande eller examinanderna handlar enligt situationens krav i olika interaktionssituationer och uttrycker olika synpunkter klart, konstruktivt och förtroendeingivande. De samarbetar med olika människor och i arbetsgrupper 17

18 samt behandlar människor jämlikt. De följer allmänt accepterade etikettsregler och förfaringssätt. De utnyttjar respons i sin verksamhet. Yrkesetik De studerande eller examinanderna följer yrkets värdegrund i sitt arbete. De är engagerade i sitt arbete och handlar ansvarsfullt genom att iaktta ingångna avtal och etiken inom det egna yrket. Hälsa, säkerhet och funktionsförmåga De studerande eller examinanderna agerar säkert och ansvarsfullt under arbetstiden och fritiden samt i trafiken, har sunda levnadsvanor och sörjer för sin funktions- och arbetsförmåga. De arbetar ergonomiskt riktigt och drar nytta av den hälsofrämjande motion som behövs inom den egna branschen samt förebygger faror och hälsoproblem förknippade med arbetet och arbetsmiljön. Initiativförmåga och företagande De studerande eller examinanderna bidrar genom sitt agerande till att uppsatta mål nås. De är initiativrika och kundorienterade som arbetstagare och/ eller företagare. De planerar sin verksamhet och arbetar för att uppnå målen. De arbetar på ett ekonomiskt sätt samt är resultatinriktade och självstyrda. De dimensionerar sitt eget arbete utifrån målen. Hållbar utveckling De studerande eller examinanderna följer principerna om ekologisk, ekonomisk, social och kulturell hållbarhet i sitt yrke. De iakttar de centrala författningarna, föreskrifterna och avtalen om hållbar utveckling i arbetsuppgifterna inom branschen. Estetik De studerande eller examinanderna beaktar de estetiska faktorerna inom sin bransch. De främjar eller upprätthåller trivseln och andra estetiska aspekter i sin arbetsmiljö. Kommunikation och mediekunskap De studerande eller examinanderna kommunicerar mångsidigt och interaktivt på ett sätt som är lämpligt i situationen och genom att använda sina språkkunskaper. De observerar, tolkar och bedömer kritiskt olika medieprodukter, använder medier och kommunikationsteknik samt producerar mediematerial. 18

19 Matematik och naturvetenskaper De studerande eller examinanderna använder de elementära räkneoperationerna vid lösning av räkneuppgifter som behövs i arbetet och i vardagen. De använder t.ex. formler, grafer, figurer och statistik vid lösning av uppgifter och problem i yrket, och i sitt arbete använder de metoder och arbetssätt som baserar sig på fysikens och kemins lagar. Teknik och informationsteknik De studerande eller examinanderna drar mångsidigt nytta av den teknik som används i yrket. De beaktar teknikens fördelar, begränsningar och risker i sitt arbete. De använder informationsteknik mångsidigt i sitt yrke och som medborgare. Aktivt medborgarskap och olika kulturer De studerande eller examinanderna drar nytta av information om samhällets grundläggande strukturer och om tillvägagångssätten i samhället och deltar på ett konstruktivt sätt i den samhälleliga verksamheten och beslutsfattandet. De handlar i enlighet med sina rättigheter och skyldigheter både i arbetet och i vardagslivet. De arbetar aktivt för att eliminera missförhållanden. De iakttar lagarna om jämställdhet och likabehandling. De agerar sakligt och enligt arbetslivets krav när de möter människor med en annan kulturbakgrund i Finland och i internationella aktiviteter. 19

20 2. Uppbyggnaden av de yrkesriktade grundexamina och grunderna för grundexamina 2.1 Uppbyggnaden av de yrkesinriktade grundexamina En yrkesinriktad grundexamen är en kompetenshelhet som är inriktad på ett eller flera kompetensområden och som ska kunna vara till nytta hos fler än en arbetsgivare och för individer. En yrkesinriktad grundexamen som avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen (180 kompetenspoäng) omfattar enligt statsrådets förordning om yrkesinriktade grundexaminas uppbyggnad (SRF 801/2014) 1. yrkesinriktade examensdelar 2. gemensamma examensdelar 3. fritt valbara examensdelar. De yrkesinriktade examensdelarna motsvarar arbetslivets arbets- och verksamhetshelheter som det är möjligt att betrakta som enskilda enheter även i en omfattande arbetsprocess och bedömas separat. I en examen eller ett kompetensområde i en examen ska det ingå minst en obligatorisk och en valbar yrkesinriktad examensdel. Antalet obligatoriska och valbara yrkesinriktade examensdelar och förhållandet mellan dem kan variera mellan examina beroende på branschens särdrag och krav. På grund av den snäva tidsramen för verkställande av TUTKE2-författningarna och på grund av övergångsbestämmelserna var det möjligt att göra endast nödvändiga ändringar i de yrkesinriktade examensdelarna. Ändringarna fick inte leda till ändringar i bestämmelserna om uppbyggnaden av examen och inte heller till krav på ytterligare prestationer av de studerande. Därför kommer en heltäckande revidering av de yrkesinriktade examensdelarna att göras senare. I grundexamina finns fyra gemensamma examensdelar, som innehåller följande delområden: 1. Examensdelen Kunnande i kommunikation och interaktion: modersmålet, det andra inhemska språket och främmande språk 2. Examensdelen Kunnande i matematik och naturvetenskap: matematik, fysik och kemi samt informations- och kommunikationsteknik samt användningen av den 3. Examensdelen Kunnande som behövs i samhället och i arbetslivet: samhällsfärdighet, arbetslivsfärdighet, företagsamhet och företagsverksamhet samt upprätthållandet av arbetsförmåga, gymnastik och hälsokunskap 20

21 4. Examensdelen Socialt och kulturellt kunnande: kännedom om olika kulturer, konst och kultur, etik, psykologi, miljökunnande eller delområden från någon av de ovannämnda examensdelarna (1 3) När det gäller examensdelen Kunnande som behövs i samhället och i arbetslivet bör beaktas att dess delområde upprätthållandet av arbetsförmåga, gymnastik och hälsokunskap framöver är obligatoriskt för alla, även för dem som inleder sina studier när de är 18 år och för läroavtalsstuderande. De fritt valbara examensdelarna har preciserats så att de bättre än hittills ska stödja kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet. De fritt valbara examensdelarna kan enligt 5 i statsrådets förordning (SRF 801/2014, ändring 331/2015) vara: 1. yrkesinriktade examensdelar, som kan vara delar av en yrkesinriktad grundexamen, en yrkesexamen eller en specialyrkesexamen och ingå i det egna eller något annat utbildningsområde. 2. examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet och som ska utarbetas så att de svarar mot mer omfattande lokala krav på yrkesskicklighet och inte tillgodoser kompetensbehoven i bara ett företag. Dessa examensdelar kan också vara sådana som individuellt fördjupar yrkeskompetensen och som har utformats utifrån lokala kompetensbehov. 3. delområden i de gemensamma examensdelarna eller gymnasiestudier, vilket betyder att man vid erkännande av kunnande för de fritt valbara examensdelarna kan inkludera delområden som hör till gemensamma examensdelar till de delar som kunnandet i de gemensamma examensdelarna överskrider de 35 kompetenspoäng som fastställts som omfattning för de gemensamma examensdelarna. 4. studier som stöder förutsättningarna för fortsatta studier eller yrkesmässig utveckling; dessa kan vara studier som genomförts i till exempel en yrkeshögskola, ett universitet eller ett medborgarinstitut eller andra studier som stöder förutsättningarna för fortsatta studier. 5. individuella examensdelar som baserar sig på kunnande förvärvat via arbetserfarenhet; detta gäller kunnande som stöder kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i den grundexamen som avläggs. En sådan examensdel kan bildas till exempel om den studerande har genomfört mer omfattande inlärning i arbetet eller fått tidigare förvärvat kunnande erkänt. De fritt valbara examensdelarna innehåller inte längre studier som stöder de studerandes fritidsintressen eller personlighetsutveckling. De fritt valbara examensdelarna bedöms med skalan berömliga (3), goda (2) och nöjaktiga (1), om det inte är fråga om studier som stöder förutsättningarna för fortsatta studier 21

22 eller yrkesmässig utveckling eller kunnande förvärvat via arbetserfarenhet. I så fall kan kunnandet bedömas med skalan godkänt/underkänt genom ett beslut av utbildningsanordnaren (SRF 811/1998, ändring 329/2015, 10 ). 2.2 Dimensioneringen av de yrkesinriktade grundexamina och fastställandet av kompetenspoäng Omfattningen av en yrkesinriktad grundexamen är 180 kompetenspoäng. Kunnande som uppnås under ett år i formell yrkesutbildning på heltid motsvarar 60 kompetenspoäng, så examen avläggs i genomsnitt på tre år. I en yrkesinriktad grundexamen ingår (SRF 801/2014, 1 ) yrkesinriktade examensdelar i en omfattning om 135 kompetenspoäng, gemensamma examensdelar i en omfattning om 35 kompetenspoäng och fritt valbara examensdelar i en omfattning om 10 kompetenspoäng. Yrkesinriktade grundexamina som avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen ska inbegripa kunnande genom inlärning i arbetet omfattande minst 30 kompetenspoäng (SRF 811/1998, ändring 799/2014, 5 a ). De fritt valbara examensdelarnas andel har blivit mindre än tidigare, medan de gemensamma examensdelarnas andel har ökat en aning. När det gäller grundexamina vars omfattning genom en förordning av undervisnings- och kulturministeriet fastställts till mer än 180 kompetenspoäng kommer de överskridande poängen från yrkesinriktade examensdelar. Kompetenspoängen för examensdelarna bestäms utifrån täckningen, svårighetsgraden och betydelsen av det kunnande som ingår i dem i förhållande till de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som gäller hela examen. Omfattning = hur stor andel examensdelen i fråga utgör av hela den yrkesskicklighet som en person med denna examen har Svårighetsgrad = hur svår examensdelen är i jämförelse med andra delar inom samma examen Betydelse = examensdelens relativa betydelse för deltagande på arbetsmarknaden, för att gå vidare till andra utbildningsnivåer eller för social integration De yrkesinriktade examensdelarnas omfattning har angetts med kompetenspoäng i grunderna för de yrkesinriktade grundexamina. Utbildningsstyrelsen har tillsammans med representanter för arbetslivet den 1 augusti 2015 fastställt omfattningen av de yrkesinriktade grundexamina med kompetenspoäng utifrån 22

23 de tidigare grunderna för grundexamina och enligt vilken täckning, svårighetsgrad och betydelse kunnandet har. När kompetenspoängen fastställdes skulle man enligt övergångsbestämmelserna se till att den sammanlagda omfattningen av de yrkesinriktade examensdelarna inte förändras och att de studerande som inlett studierna tidigare inte behöver genomföra några ytterligare prestationer. Av denna anledning förverkligades kompetensinriktningen inte helt när kompetenspoängen fastställdes, eftersom de yrkesinriktade examensdelarna på grund av den snäva tidsramen inte har kunnat förnyas helt. En grundlig förnyelse av dessa examensdelar hade krävt en bred beredning på trepartsbasis. Omfattningen av de gemensamma examensdelarna har fastställts i 2 i förordningen 801/2014 enligt uppgifterna nedan, och omfattningen av deras delområden har fastställts i grunderna för grundexamina. Kunnande i kommunikation och interaktion, 11 kp Kunnande i matematik och naturvetenskap, 9 kp Kunnande som behövs i samhället och i arbetslivet, 8 kp Socialt och kulturellt kunnande, 7 kp. I grunderna för grundexamina anges vilka delområden i de gemensamma examensdelarna som är obligatoriska och hur många kompetenspoäng de omfattar (Tabell 1). För att få grundexamen krävs att alla obligatoriska delområden avläggs och valbara delområden i den omfattningen att det totala antalet kompetenspoäng som krävs i examensdelen i fråga uppnås. I de valbara delområdena i varje examensdel kan de studerande individuellt välja vilka mål som ska ges mer prioritet än andra. Även efter valet ska det antal kompetenspoäng som krävs i var och en av de fyra examensdelarna uppnås. Om man för en studerandes del avviker från målen för kunnande och bedömningen av kunnandet i studierna i ett obligatoriskt delområde i de gemensamma examensdelarna, ska den studerande studera mer i de andra delområdena i examensdelen i fråga så att det totala antalet kompetenspoäng som fastställts för examensdelen uppnås. Förutom eller istället för de mål för kunnandet gällande de valbara delarna ( ) enligt det som föreskrivs i examensgrunderna, kan utbildningsanordnaren besluta om övriga valbara mål av olika omfattningar för kunnandet. I de valbara målen för kunnandet i delområdena kan man även innefatta kunnande som den studerande förvärvat tidigare och som stödjer målen för kunnandet i den aktuella examensdelen och dess delområden. 23

24 För de valbara mål för kunnandet som utbildningsanordnaren själv beslutat om bestäms bedömningen av kunnandet och omfattningen med kompetenspoäng. Vid behov kan utbildningsanordnaren då använda sig av de valbara målen för kunnandet i examensgrunderna. Delområdenas omfattning bestäms utifrån kunnandets täckning, svårighetsgrad och betydelse i förhållande till motsvarande delområden i de gemensamma examensdelarna. Utbildningsanordnaren fastställer omfattningen av enskilda fritt valbara examensdelar. Om de fritt valbara examensdelarna är yrkesinriktade examensdelar, fastställs deras omfattning på samma sätt som omfattningen av de övriga yrkesinriktade examensdelarna, det vill säga utifrån täckning, svårighetsgrad och betydelse i förhållande till kraven på yrkesskicklighet i hela grundexamen. Om det är frågan om delområden i gemensamma examensdelar, fastställs deras omfattning på samma sätt, men i förhållande till målen för kunnandet i de gemensamma examensdelarnas delområden. I examen kan de studerande individuellt utvidga sin examen genom att inkludera examensdelar som leder till att examens omfattning på 180 kp överskrids, när det behövs för att svara på lokala krav på yrkesskicklighet och om den studerande behöver det för att fördjupa sin yrkesskicklighet. Dessa examensdelar är yrkesinriktade examensdelar, vilket betyder att de yrkesinriktade examensdelarnas omfattning kommer att överskrida 135 kompetenspoäng. När utbildningsanordnaren genom ett beslut godkänt individuell utvidgning av en grundexamen, kommer man överens med den studerande om utvidgningen och utvidgningen antecknas i den studerandes personliga studieplan. 24

25 Tabell 1. Grundexaminas gemensamma uppbyggnad inom den grundläggande yrkesutbildningen. När det gäller de yrkesinriktade examensdelarna finns det skillnader mellan examina i fråga om hur omfattande de obligatoriska och de valbara examensdelarnas är, likaså i utbudet av valbara examensdelar. GRUNDEXAMEN FÖR X-BRANSCHEN Uppbyggnaden av examen inom den grundläggande yrkesutbildningen, 180 kp YRKESINRIKTADE EXAMENSDELAR, 135 KP 2.1 Obligatoriska examensdelar, xx kp osv. 2.2 Valbara examensdelar, xx kp Den studerande ska välja xx kompetenspoäng från punkterna osv Planering av företagsverksamhet, 15 kp Examensdel från en yrkesinriktad grundexamen, kp Examensdel från en yrkesexamen eller en specialyrkesexamen* Examensdel från yrkeshögskolestudier* Förberedelse inför uppgiften som arbetsplatshandledare, 5 kp Arbeta i ett företag, 15 kp Arbete som kräver spetskompetens, 15 kp Examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet, 5 15 kp Examensdel från de fritt valbara examensdelarna, 5 15 kp * Denna valbara examensdel är till sin omfattning 15 kp. 25

26 3 GEMENSAMMA EXAMENSDELAR INOM DEN GRUNDLÄGGANDE YRKESUTBILDNINGEN, 35 KP 3.1 Kunnande i kommunikation och interaktion, 11 kp Modersmål ( Äidinkieli, suomi) Det andra inhemska språket, finska (3.1.2 Toinen kotimainen kieli, ruotsi) Främmande språk Obligatoriska Valbara 9 kp (8 osp/suom) 2 kp (3 osp/suom) 5 (5) 2 (1) Kunnande i matematik och naturvetenskap, 9 kp 6 kp 3 kp Matematik Fysik och kemi Informations- och kommunikationsteknik samt användningen av den 3.3 Kunnande som behövs i samhället och i arbetslivet, 8 kp Samhällsfärdighet Arbetslivsfärdighet Företagsamhet och företagsverksamhet Upprätthållande av arbetsförmåga, gymnastik och hälsokunskap (0 3) 0 2 (0 3) 0 2 (0 3) kp 3 kp Socialt och kulturellt kunnande, 7 kp 7 kp Kännedom om olika kulturer Konst och kultur Etik Psykologi Miljökunnande Delområden från punkterna kp (19 osp/suom) 15 kp (16 osp/suom) 4 FRITT VALBARA EXAMENSDELAR, 10 KP 4.1 Yrkesinriktade examensdelar 4.2 Examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet 4.3 Delområden i gemensamma examensdelar eller gymnasiestudier 4.4 Studier som stöder förutsättningarna för fortsatta studier eller yrkesmässig utveckling 4.5 Individuell examensdel som baserar sig på kunnande som förvärvats genom arbetserfarenhet 5 Examensdelar som individuellt utvidgar examen (kräver ett individuellt beslut av utbildningsanordnaren som gäller den studerande) 26

27 2.3 Innehållet i grunderna för de yrkesinriktade grundexamina Innehållet i grunderna för de yrkesinriktade grundexamina bestäms i 13 i lagen 630/1998, ändring 787/2014. Enligt denna paragraf ska examensgrunderna bestämma 1) examensbenämningarna 2) examens uppbyggnad 3) examensdelarna samt examensdelarnas omfattning i kompetenspoäng och delområdena i de gemensamma examensdelarna 4) kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensdelarna samt bedömningen av kunnandet. Dessutom ingår det i examensgrundernas bilaga en beskrivning av den aktuella grundexamens yrkesområde och yrkesområdets värdegrund samt uppgifter om de mål som satts upp för hela grundexamen och som legat till grund för utarbetandet av grunderna. 2.4 Författningsändringarnas inverkan på grunderna för de yrkesinriktade grundexamina Flexibiliteten i examensstrukturen och grundexamina stärks Valmöjligheterna inom examina, möjligheterna att avlägga delar av examen och den nya strukturen för de gemensamma examensdelarna främjar flexibiliteten inom examina samt utvecklingen av kunnandet enligt individuella behov. Valmöjligheterna inom examina och möjligheten till flexibla studievägar främjar jämlikheten i utbildningen och minskar onödig och överlappande utbildning. Den av examensdelar uppbyggda examensstrukturen ger möjlighet att avlägga examen en examensdel eller flera examensdelar åt gången, vilket betyder att de studerande kan alternera mellan studier och arbete. Arbetslivsorienteringen ökar och förmågan att reagera på förändringar blir bättre Enligt lagstiftningen om de yrkesinriktade examensdelarna ska det finnas minst en obligatorisk och en valbar examensdel. Tack vare den obligatoriska examensdelen kommer de som avlagt en viss examen att ha en starkare gemensam kompetensgrund. Med hjälp av de examensdelar som är obligatoriska enligt bestämmelserna om examinas uppbyggnad ser man till att alla som har avlagt en examen har den grundläggande yrkesskicklighet för branschen som motsvarar kriterierna och kravnivån för examenstypen, det vill säga har breda grundläggande yrkesfärdigheter för olika uppgifter inom branschen. 27

28 Med valbara yrkesinriktade examensdelar svarar man inom en och samma examen på olika behov av kunnande i arbetslivet och delvis på mycket specifika behov av kunnande. Antalet obligatoriska och valbara examensdelar och deras vikt inom examen bestäms på basis av behoven av kunnande i arbetslivet samt examenstypen. Om man har ett tillräckligt stort antal valbara examensdelar och examensdelar som erbjuds lokalt är det möjligt att svara på de föränderliga kompetensbehoven i arbetslivet. Syftet med de gemensamma examensdelarna är att se till att de som avlagt en yrkesinriktad grundexamen inom den grundläggande yrkesutbildningen har sådant gemensamt kunnande som krävs inom alla branscher oberoende av område och examen samt lika förutsättningar för livslångt lärande. Dessa förutsättningar behövs särskilt i fortsatta studier eller när det krävs anpassning till förändringar i arbetslivet, bl.a. vid byte av yrke under yrkesbanan. Målsättningen med revideringen av de gemensamma examensdelarna är att ge alla studerande ännu bättre baskunskaper om arbetslivet och företagande än tidigare. Examensdelen Kunnande som behövs i samhället och i arbetslivet innehåller mål för kunnandet som stärker de studerandes kunskaper om spelreglerna i arbetslivet (Arbetslivsfärdighet, 1 kp) och upprätthållandet av arbetsförmågan (Upprätthållande av arbetsförmåga, gymnastik och hälsokunskap, 2 kp). Upprätthållande av arbetsförmåga, gymnastik och hälsokunskap är kompetensområden som stöder välbefinnandet i arbetet och förbättrar förutsättningarna för att orka i arbetslivet, vilket även bidrar till att förlänga arbetskarriärerna. Även i yrkesinriktade examensdelar ingår krav på yrkesskicklighet som stärker hälsan, säkerheten och arbetsförmågan och som utgår från kraven inom branschen. Kompetensen i företagande har stärkts genom att i examensdelen Kunnande som behövs i samhället och i arbetslivet införa det för alla obligatoriska delområdet Företagande och företagsverksamhet. Enligt utvecklingsplanen för utbildning och forskning bör vi utveckla kunnandet i informations- och kommunikationsteknik, som är en väsentlig del av hela samhällets funktion. För att främja detta har man i de gemensamma examensdelarna infört det obligatoriska delområdet Informations- och kommunikationsteknik samt användningen av den. I överensstämmelse med utvecklingsplanen har man dessutom i delområdet Samhällsfärdighet infört mål för kunnandet som främjar samhällelig påverkan, deltagande och utveckling av läskunnighet som behövs i samhället. I dessa mål för kunnandet har också inkluderats förmåga att följa principerna om jämlikhet och likabehandling. 28

29 Kompetensinriktningen stärks För att ange examensdelarnas omfattning används kompetenspoäng. Den tidsbundna inlärningen faller således bort och ersätts av kunnande och kompetensinriktning. Kunnande kan förvärvas individuellt på en kortare eller längre tid, på olika platser och vid olika tidpunkter eller så har kunnandet förvärvats redan innan studierna börjar. Inriktningen på kompetens har stärkts på det sättet att det kunnande som krävs av de studerande har fastställts som krav på yrkesskicklighet i de yrkesinriktade examensdelarna och som mål för kunnandet i delområdena i de gemensamma examensdelarna. I alla examensdelar har man fastställt bedömningen av kunnandet och de tillhörande föremålen för bedömning och bedömningskriterierna. I sätten att påvisa yrkesskickligheten i de yrkesinriktade examensdelarna anges att bedömningen av omfattande kompetenshelheter ska genomföras i verkliga arbetssituationer genom yrkesprov. Valmöjligheter och individuella studievägar Möjligheterna till val har ökats både i de yrkesinriktade och de gemensamma examensdelarna. I lagstiftningen har de fritt valbara examensdelarna reglerats mer detaljerat och så att de ska stödja kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i den grundexamen som ska avläggas. Individuell utvidgning av examen har möjliggjorts i examensgrunderna i enlighet med lagstiftningen. Möjligheterna i fråga om att avlägga examensdelarna och den nya strukturen för de gemensamma examensdelarna stöder flexibiliteten och möjligheterna att avlägga examen på ett individuellt sätt. I enlighet med 1 i statsrådets förordning 801/2014 har det i grunderna för grundexamina bestämts att högst 15 kompetenspoäng av de yrkesinriktade examensdelarna kan anvisas för fritt valbara examensdelar. Detta möjliggör till exempel avläggande av mer omfattande gymnasiestudier och förberedelser inför studentexamen, individuell fördjupning av den studerandes kunnande i något av examens delområden eller utvidgning av kunnandet genom att i examen inkludera examensdelar från andra branscher. Bestämmelser om identifiering och erkännande av kunnande ingår inte längre i grunderna för grundexamina. Utbildningsstyrelsen har kompletterat författningarna med en separat föreskrift (93/011/2014, ändring 2015) om principerna för dimensioneringen av identifiering och erkännande av kunnande samt omvandling av vitsord i enlighet med lagen om grundläggande yrkesutbildning. 29

30 2.5 Krav på yrkesskicklighet och mål för kunnandet i examensdelarna, bedömning av kunnandet och sätt att visa yrkesskickligheten Krav på yrkesskicklighet i de yrkesinriktade examensdelarna, bedömning av kunnandet och sätt att visa yrkesskickligheten Krav på yrkesskicklighet De yrkesinriktade examensdelarna har bildats och utformats som arbetsprocesser i arbetslivet eller som delområden av omfattande arbetsprocesser så att det kunnande som förvärvats i dem kan visas och bedömas som helheter i verkliga arbetssituationer. De yrkesinriktade examensdelarna ger en viss behörighet för att utföra en arbetshelhet. Examensdelarna har namngetts enligt verksamhetshelheter i arbetslivet så att de beskriver arbetet i fråga. I examensdelarnas namn ingår inte uttryck som grundläggande färdigheter eller allmänna kunskaper. Kraven på yrkesskicklighet i examensdelarna har angetts i form av yrkesskicklighet. Yrkesskickligheten har angetts i form av konkret arbete, det vill säga man har beskrivit vad den studerande eller examinanden ska kunna göra. De kunskaper som behövs i arbetet har i bedömningskriterierna angetts i form av behärskande av den kunskap som ligger till grund för arbetet. Kraven på språkkunskaper har i de yrkesinriktade examensdelarna angetts i enlighet med kraven inom branschen. Bedömning av kunnandet Bedömningskriterierna för kraven på yrkesskicklighet har angetts i tabellform i grunderna för grundexamen. Föremålen för bedömning är 1. behärskande av arbetsprocessen 2. behärskande av arbetsmetoder, -redskap och material 3. behärskande av den kunskap som ligger till grund för arbetet 4. nyckelkompetenser för livslångt lärande. Föremålen för bedömning 1 3 har benämnts i form av arbete. Föremålet för bedömning 4, Nyckelkompetenser för livslångt lärande, har benämnts i grundform. Av nyckelkompetenserna för livslångt lärande bedöms fyra som en egen grupp och de övriga sju i samband med de övriga föremålen för bedömning. 30

31 I bedömningskriterierna anges hur yrkesskickligheten ska behärskas. Bedömningskriterierna ges i en tabell för tre nivåer: nöjaktiga N1, goda G2 och berömliga B3. Först fastställde man nivån nöjaktiga, det vill säga vad den studerande eller examinanden åtminstone ska kunna för att få ett arbete. Föremålen för bedömning och bedömningskriterierna har beskrivits på allmän nivå i bilagan till Utbildningsstyrelsens föreskrift om principerna för dimensioneringen av identifiering och erkännande av kunnande samt omvandling av vitsord i den grundläggande yrkesutbildningen (93/011/2014, ändring 2015). Sätten att visa yrkesskickligheten anges efter bedömningskriterierna. Under denna rubrik fastställs i vilken miljö och hur yrkesskickligheten ska visas. Sätten att visa yrkesskickligheten anges på samma sätt i alla grunder för grundexamina, endast den miljö där yrkesskickligheten visas beskrivs på det sätt som kunnandet i examensdelen i fråga förutsätter. De studerande ska visa sitt kunnande i yrkesprov genom arbete i en omfattning som är tillräcklig för att de heltäckande ska kunna visa att kunnandet motsvarar examensgrundernas krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier. Om det inte är möjligt att ordna så att den studerande heltäckande kan visa det kunnande som ska uppnås i examensdelen på en och samma arbetsplats, kan genomförandet av yrkesprovet fortsättas på en annan arbetsplats eller på en annan plats som utbildningsanordnaren anvisar, så att man kan försäkra sig om att den studerande visar sitt kunnande i tillräcklig omfattning. Om det i examensdelen ingår kunnande som det inte är möjligt att heltäckande visa i ett yrkesprov kan påvisandet av kunnandet kompletteras med en annan bedömning av kunnandet. För att säkerställa att kunnandet visas heltäckande bör man se till att det är möjligt att bedöma behärskandet av alla föremål för bedömningen, alltså hela arbetsprocessen, arbetsmetoderna och redskapen, den kunskap som ligger till grund för arbetet och nyckelkompetenserna för livslångt lärande. Krav på språkkunskaper i servicebranscherna Utbildningsstyrelsen fastställde i grunderna för de yrkesinriktade grundexamina 2010 kraven på språkkunskaper i servicebranschernas yrkesinriktade examensdelar. Dessa krav ingår också i de grunder för grundexamina som trädde i kraft den 1 augusti Kraven på språkkunskaper har utarbetats separat för utbildningen på finska, svenska, ett annat språk och ett främmande språk. Dessa krav på språkkunskaper ingår i grunderna för grundexamen inom företagsekonomi, grundexamen inom social- och hälsovårdsbranschen, grundexamen i turism och grundexamen inom hotell-, restaurang- och cateringbranschen. 31

32 Tabell 2: Krav på språkkunskaper inom servicebranschen Behärskande av branschspecifikt språk hos finskspråkiga Behärskande av branschspecifikt språk hos svenskspråkiga Behärskande av branschspecifikt språk hos personer med ett annat språk Behärskande av branschspecifikt språk i utbildning på ett främmande språk Nöjaktiga N1 Goda G2 Berömliga B3 betjänar kunderna på finska och klarar sig behjälpligt på svenska samt på ett främmande språk i servicesituationen betjänar kunderna på svenska och sköter servicesituationen på finska och klarar sig behjälpligt på ett främmande språk i servicesituationen sköter servicesituationen på finska eller svenska och klarar sig behjälpligt på ett annat främmande språk i servicesituationen sköter utöver på undervisningsspråket servicesituationen på finska eller svenska samt kan hjälpa kunden vidare på ett annat språk i en servicesituation betjänar kunderna på finska och sköter servicesituationen på svenska samt på ett främmande språk betjänar kunderna på svenska och sköter servicesituationen smidigt på finska samt sköter servicesituationen på ett främmande språk sköter servicesituationen på finska eller svenska samt på ett främmande språk och klarar sig behjälpligt på det andra inhemska språket sköter utöver på undervisningsspråket servicesituationen på finska eller svenska samt på ett annat språk betjänar kunderna på finska och klarar smidigt av servicesituationer på svenska samt på ett främmande språk betjänar kunderna på svenska och finska och sköter smidigt servicesituationen på ett främmande språk betjänar kunderna på finska eller svenska och sköter smidigt servicesituationen på det andra inhemska språket och på ett främmande språk betjänar utöver på undervisningsspråket kunderna på finska eller svenska samt sköter smidigt servicesituationen på ett annat språk Mål för kunnandet, bedömning av kunnandet och motsvarigheter i gymnasiestudier Mål för kunnandet Det har inte fastställts egna mål för kunnandet för de gemensamma examensdelarna, som består av fyra temahelheter. Däremot har det fastställts mål för kunnandet för de delområden som hör till dessa fyra examensdelar. När målen fastställdes utgick man från målen för läroämnena inom den grundläggande utbildningen, kriterierna för vitsordet 8 vid slutbedömningen och det kunnande som behövs i arbetslivet. 32

33 Målen anges i form av kunnande och har samma innehåll i alla grundexamina. Till de gemensamma examensdelarna har det lagts till nya obligatoriska mål för kunnandet, som gäller informations- och kommunikationsteknik samt användningen av den, arbetslivsfärdigheter, företagsamhet och företagsverksamhet samt upprätthållande av arbetsförmåga. Av dessa bildar de tre första var sitt delområde. Upprätthållande av arbetsförmåga bildar tillsammans med gymnastik och hälsokunskap ett eget delområde. Bedömning av kunnandet Samma bedömningsskala används som i de yrkesinriktade examensdelarna. Vitsordet i examensdelarna grundar sig på bedömning av de obligatoriska och valbara delområden som den studerande avlagt, och vid bedömningen ska beaktas hur omfattande kunnandet i delområdet är i förhållande till helheten. Inkludering av gymnasiestudier För att underlätta erkännandet av kunnande har det för varje delområde fastställts vilka gymnasiekurser som motsvarar det kunnande som krävs i delområdet. För vissa delområden finns inga motsvarande gymnasiekurser. När man fastställde vilka gymnasiekurser som motsvarar kraven i delområdet utgick man från målen för och innehållet i gymnasiekurserna samt från målen för kunnandet och bedömningskriterierna i både de obligatoriska och de valbara delområdena. Vid fastställandet användes de mål för kunnandet som motsvarar tre kompetenspoäng i de valbara delområdena och deras bedömningskriterier. En studerande kan ha avlagt tillämpade gymnasiekurser som gett kunnande som kan erkännas. 33

34 Tabell 3. Tabell som visar hur kunnande som uppnåtts i gymnasiekurser motsvarar det kunnande som krävs i de gemensamma examensdelarna KURSER ENLIGT GYMNASIETS TIMFÖRDELNING (SRF 955/2002) OCH GRUNDERNA FÖR GYMNASIETS LÄROPLAN 2003 Kurser som motsvarar delområden i de gemensamma examensdelarna i de yrkesinriktade grundexamina Läroämne obligatoriska kurser (inom parentes valfria kurser) Modersmål och litteratur Det andra inhemska språket, finska MO1, MO2, MO4 samt en av följande: MO3, MO5; MO6 eller MO7 FINA1 samt en valfri gymnasiekurs i finska kompletterad med påvisade kunskaper i kommunikation i branschen i fråga överensstämmelse med delområdena av de gemensamma examensdelarna motsvarar i fråga om sina mål de obligatoriska och valbara målen för kunnandet i modersmålet motsvarar i fråga om sina mål de obligatoriska och valbara målen för kunnandet i finska GEMENSAMMA EXAMENSDELAR OCH DERAS DEL- OMRÅDEN I GRUNDEXAMINA (2015) INKLUSIVE KOMPETENSPOÄNG Kunnande i kommunikation och interaktion, 11 kp oblig. kp valbar kp Modersmålet, svenska Det andra inhemska språket, finska Modersmålsinriktad finska FIM1 samt en valfri gymnasiekurs i finska kompletterat med påvisade kunskaper i kommunikation i branschen i fråga Främmande språk, engelska B-språk FINB1 och antingen FINB4 eller FINB5. A-språk; De unga och deras värld och Studier och arbete. B-språk; De unga och deras värld och Studier, arbete och samhället. motsvarar i fråga om sina mål de obligatoriska och valbara målen för kunnandet i engelska Främmande språk, engelska

35 KURSER ENLIGT GYMNASIETS TIMFÖRDELNING (SRF 955/2002) OCH GRUNDERNA FÖR GYMNASIETS LÄROPLAN 2003 Kurser som motsvarar delområden i de gemensamma examensdelarna i de yrkesinriktade grundexamina Läroämne obligatoriska kurser (inom parentes valfria kurser) överensstämmelse med delområdena av de gemensamma examensdelarna Matematik MAB1, MAB2 och MAB7 eller MAA1 och MAA2 eller MAA1 och MAA3 motsvarar i fråga om sina mål de obligatoriska och valbara målen för kunnandet i matematik Fysik FY1 (valbar FY2) Kemi KE1 FY1 + KE1 motsvarar i fråga om sina mål de obligatoriska målen för kunnandet, FY1, FY2 + KE1 motsvarar de valbara målen för kunnandet i delområdet Fysik och kemi bland gymnasiets obligatoriska kurser finns ingen motsvarande Samhällslära SL1 och SL2 motsvarar i fråga om sina mål de obligatoriska och valbara målen för kunnandet i delområdet Samhällsfärdighet - bland gymnasiets obligatoriska kurser finns ingen motsvarande GEMENSAMMA EXAMENSDELAR OCH DERAS DEL- OMRÅDEN I GRUNDEXAMINA (2015) INKLUSIVE KOMPETENSPOÄNG Kunnande i kommunikation och interaktion, 11 kp oblig. kp valbar kp Kunnande i matematik och naturvetenskap, 9 kp Matematik Fysik och kemi Informations- och kommunikationsteknik samt användningen av den Kunnande som behövs i samhället och i arbetslivet, 8 kp Samhällsfärdighet Arbetslivsfärdighet

36 KURSER ENLIGT GYMNASIETS TIMFÖRDELNING (SRF 955/2002) OCH GRUNDERNA FÖR GYMNASIETS LÄROPLAN 2003 Kurser som motsvarar delområden i de gemensamma examensdelarna i de yrkesinriktade grundexamina Läroämne obligatoriska kurser (inom parentes valfria kurser) överensstämmelse med delområdena av de gemensamma examensdelarna - bland gymnasiets obligatoriska kurser finns ingen motsvarande Gymnastik GY1 eller GY2, GY1 och HÄ1 eller (valbar GY5) GY2 och HÄ1 motsvarar de obligatoriska Hälsokunskap HÄ1 målen för kunnandet (valbar HÄ2) (GY5 och HÄ2 de valbara målen för kunnandet) Musik MU1, MU2 Bildkonst KO1, KO2 bland gymnasiets obligatoriska kurser finns ingen motsvarande Två av de i tabellen angivna gymnasiekurserna motsvarar målen för kunnandet i delområdet Konst och kultur (3 kp) Religion FI1 + RE1, RE2, RE3 eller En av de tre grupper som nämns motsvarar Filosofi FI1 + RO1, RO2, RO3 eller målen för kunnandet i delområdet Etik FI1 + LK1, LK2, LK3 (3 kp) Psykologi PS1 PS1 motsvarar en del av målen för (valbara PS2, PS4, PS5) kunnandet i delområdet Psykologi (1 kp), PS1, PS2, PS4 och PS5 motsvarar målen för kunnandet i Psykologi (3 kp) Biologi BI3 BI3 motsvarar en del av målen för kunnandet i delområdet Miljökunnande (1 kp) GEMENSAMMA EXAMENSDELAR OCH DERAS DEL- OMRÅDEN I GRUNDEXAMINA (2015) INKLUSIVE KOMPETENSPOÄNG Kunnande i kommunikation och interaktion, 11 kp oblig. kp Företagsamhet och företagsverksamhet Upprätthållande av arbetsförmåga, gymnastik och hälsokunskap valbar kp Socialt och kulturellt kunnande, 7 kp Kännedom om olika kulturer 0 3 Konst och kultur 0 3 Etik 0 3 Psykologi 0 3 Miljökunskap

37 3. Möjligheter till val och individuella lösningar i utbildningen En yrkesinriktad grundexamen som avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen kan ordnas antingen vid en läroanstalt eller som läroavtalsutbildning. Grundexamina inom den grundläggande yrkesutbildningen avläggs enligt en läroplan som godkänns av utbildningsanordnaren. Läroplanen ska göras upp enligt de examensgrunder som Utbildningsstyrelsen fastställt för grundexamen. Utbildningsanordnarens läroplan ska ge de studerande möjlighet till individuella val och till förvärvande och påvisande av kunnande på ett individuellt sätt. Utbildningsanordnaren ska samarbeta med andra utbildningsanordnare och med arbetslivet. Grunderna för grundexamen ger de studerande mycket omfattande valmöjligheter, vilka betyder att de kan fördjupa, utvidga eller komplettera sitt kunnande. Grundexamina innehåller dels obligatoriska examensdelar, som alla studerande ska avlägga och som inte kan ändras, dels ett brett urval av valbara examensdelar, som möjliggör individuella val och flexibla studievägar. För att få examensbetyg måste de studerande avlägga både de obligatoriska examensdelarna och de examensdelar som de själva valt. De studerandes valmöjligheter i de yrkesinriktade examensdelarna Bland de yrkesinriktade examensdelarna finns både obligatoriska och valbara delar. För varje examen har fastställts minst en obligatorisk examensdel, som alla måste avlägga. De obligatoriska examensdelarna kan också vara differentierade på det sättet att det finns separata examensdelar för varje kompetensområde och till och med för varje examensbenämning. På detta sätt bildas kunnande som är områdesspecifikt och mer specialiserat. De valbara yrkesinriktade examensdelarna ger de studerande möjlighet till individuell inriktning på ett eget yrkesområde, och i vissa grundexamina är det till och med möjligt att samtidigt avlägga ett annat kompetensområde som ingår i examen. Att de studerande kan välja examensdelar från en annan grundexamen, en yrkesexamen eller en specialyrkesexamen eller från yrkeshögskolestudier ökar ytterligare deras individuella möjligheter. Genom de valbara yrkesinriktade examensdelarna kan de studerande fördjupa eller utvidga sitt yrkeskunnande, sina färdigheter i företagande eller sin förmåga att fungera som arbetsplatshandledare. 37

38 Valbara yrkesinriktade examensdelar i grundexamen I alla grundexamina finns valbara yrkesinriktade examensdelar som fastställts för olika områden och vars antal och omfattning varierar mellan examina beroende på vilken bransch det är frågan om. Examensdel från en yrkesinriktad grundexamen I de yrkesinriktade grundexamina kan det också ingå en examensdel från en annan grundexamen, vilket ger de studerande möjlighet att utvidga sitt yrkeskunnande. Om en studerande redan har avlagt en annan yrkesinriktad grundexamen kan han eller hon genom erkännande av kunnande få denna examensdel eller flera examensdelar avlagda. Grundexamens uppbyggnad beskrivs närmare i grunderna för examen i fråga. Examensdel från en yrkes- eller specialyrkesexamen Genom att välja och avlägga en examensdel som ingår i en yrkes- eller specialyrkesexamen kan den studerande få djupare yrkesskicklighet inom den egna branschen. Grundexamens uppbyggnad beskrivs närmare i grunderna för examen i fråga. Examensdel från yrkeshögskolestudier Det är möjligt att i sin examen inkludera högskolestudier, vilket kan vara till fördel till exempel med tanke på fortsatta studier. I vissa examensgrunder finns avvikelser i fråga om denna examensdel, men det är också möjligt att inkludera studier som avläggs i en yrkeshögskola i de fritt valbara examensdelarna. Skillnaderna mellan examina har beskrivits närmare i grunderna för examen i fråga. 38

39 Förberedelse inför uppgiften som arbetsplatshandledare Denna examensdel ger de studerande möjlighet att grundligt bekanta sig med en arbetsplats och de möjligheter till inlärning i arbetet och yrkesprov som erbjuds på arbetsplatsen. Likaså får de lära sig planera inlärning i arbetet och yrkesprov, stödja och bedöma andra studerande och ge respons. Den som i det kommande arbetslivet vill bli arbetsplatshandledare har nytta av denna examensdel. Planering av företagsverksamhet I denna examensdel siktar de studerande in sig på företagsvärlden genom att planera grundandet av ett verkligt företag. Arbeta i ett företag Denna examensdel gör de studerande förtrogna med företagsverksamhet och med att arbeta som företagare. Den är lämplig för bland annat arbete i ett övningsföretag, i verksamhet inom ramen för Ung företagsamhet rf och i andelsverksamhet. Arbete som kräver spetskompetens Denna examensdel ger de studerande kännedom om spetskompetens inom den egna branschen och eventuellt också möjlighet att delta i mästerskap i yrkesskicklighet. Examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet Dessa examensdelar bygger på regionala och lokala krav på yrkesskicklighet i arbetslivet och ger de studerande möjlighet att fördjupa eller utvidga sin yrkesskicklighet. Examensdelarna får dock inte uppfylla endast ett företags behov av utbildning, utan ska svara på mer omfattande lokala krav på yrkesskicklighet. Examensdelar som individuellt utvidgar examen Examen ger de studerande möjlighet att individuellt utvidga sin examen med yrkesinriktade examensdelar som fördjupar eller utvidgar yrkesskickligheten eller som bygger på lokala krav på yrkesskickligheten och som helt kan avläggas i arbetslivet. De studerandes valmöjligheter i de gemensamma examensdelarna De valbara målen för kunnandet i delområdena av de gemensamma examensdelarna ger de studerande möjlighet att prioritera vissa mål för kunnandet framom andra i enlighet med de egna behoven och intressena. I de gemensamma examensdelarna har de valbara målen för kunnandet i dessa delområden en omfattning på två eller tre kompetenspoäng (se Tabell 1). Utöver eller i stället för dessa valbara mål för kunnandet som anges i grunderna för grundexamen kan utbildningsanordnaren själv besluta om andra valbara mål för kunnandet. Dessutom kan tidigare förvärvat kunnande inkluderas i detta valbara kunnande. 39

40 De studerandes valmöjligheter i de fritt valbara examensdelarna Med de fritt valbara examensdelarna (10 kp) kan de studerande utöka sina individuella val och sin inriktning. I enlighet med 1 i statsrådets förordning 801/2014 har det i grunderna för grundexamina bestämts att högst 15 kompetenspoäng av de yrkesinriktade examensdelarna kan anvisas för fritt valbara examensdelar. Detta betyder att de studerande kan välja fritt valbara examensdelar i en omfattning av totalt 25 kompetenspoäng och till exempel genomföra mer omfattande gymnasiestudier, individuellt fördjupa sitt kunnande i något av de yrkesinriktade eller gemensamma examensdelarnas delområden eller utvidga sitt kunnande genom att i examen inkludera examensdelar från andra branscher. De fritt valbara examensdelarna ska stödja kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i den grundexamen som avläggs. I 5 i statsrådets förordning 801/2014, ändring 331/2015 anges vilka de fritt valbara examensdelarna kan vara. Det finns en förteckning över dem i kapitel

41 DEL II Genomförande av grunderna för grundexamina inom den grundläggande yrkesutbildningen 41

42

43 1. Kompetens- och arbetslivsinriktningen vid ordnande av grundläggande yrkesutbildning Ett centralt syfte med de ändringar som gjorts i lagen och förordningen om grundläggande yrkesutbildning och som trätt i kraft den 1 augusti 2015 var att i all grundläggande yrkesutbildning som leder till examen införa inriktning på kompetens och övergå till en struktur som baserar sig på examensdelar. Redan för länge sedan började ändringar som ökar kompetensinriktningen införas små steg mot ökad kompetensinriktning har tagits i samband med varje reform av grundexamina. Både på nationell nivå och i utbildningsanordnarnas, läroanstalternas och lärarnas verksamhet har ändringarna fört ganska långt. Det har blivit nödvändigt att frångå det vetenskaps- och läroämnescentrerade synsättet och börja se på yrkesskicklighet, studier samt undervisning och handledning utifrån verksamheten i arbetslivet. För att införa kompetensinriktningen behöver utbildningsanordnaren en plan för verkställandet. Det är viktigt att utbildningsanordnarna bedömer situationen i den egna organisationen och utifrån bedömningen fastställer behoven av förändringar, fattar beslut och leder förändringsprocessen helhetsmässigt. För förändringsprocessen behövs en vision, strategiska beslut för att nå visionen och verkställande av besluten på operativ nivå. När yrkesinriktade grundexamina ordnas enligt de nya författningarna behövs också ändringar i studerandeadministrationssystemet. Ju fler anställda som är involverade i genomförandet av besluten, desto bättre blir besluten genomförda. Kompetensinriktningen bör beaktas i verksamhetsstyrningen, verksamhetsprinciperna, organets verksamhet, utbildningsanordnarens läroplaner, de personliga studieplanerna, planer som gäller ordnande av utbildning, genomförande av handledning och undervisning, de studerandes hela bedömningsprocess och lärarnas utarbetande av årsarbetsplaner. 1.1 Tillstånd att ordna yrkesutbildning I de nu gällande författningarna föreskrivs att undervisnings- och kulturministeriet i sina tillstånd att ordna yrkesutbildning ska ange utbildningsuppgiften, utbildningsstadier, utbildningsområden, examina, undervisningsspråket, kommuner i vilka utbildningen kan ordnas, formerna för ordnande av utbildningen och andra frågor som gäller ordnande av utbildningen. 43

44 Utbildningsanordnaren beslutar i enlighet med sitt tillstånd att ordna utbildning vilka yrkesinriktade grundexamina och vilka kompetensområden i dessa man ska erbjuda. Utbildningsanordnaren ska erbjuda ett så brett utbud av kompetensområden och valbara examensdelar som möjligt och dra nytta av andra utbildningsanordnares utbud. För att kunna erbjuda ett brett utbud och ge de studerande valmöjligheter behövs olika lärmiljöer och samarbete med andra utbildningsanordnare och med arbetslivet. Utbildningsanordnaren kan planera och erbjuda examensdelar som svarar på de studerandes behov och på behoven i det lokala och regionala arbetslivet eller i det allt mer internationella arbetslivet. Grundläggande yrkesutbildning är utbildning som leder till en grundexamen. Omfattningen av en grundexamen är 180 kompetenspoäng. Grundexamens yrkesinriktade examensdelar har en omfattning av 135 kompetenspoäng, de gemensamma examensdelar 35 kompetenspoäng och de fritt valbara examensdelarna 10 kompetenspoäng. Det kunnande som i genomsnitt förvärvas under ett år inom den grundläggande yrkesutbildningen motsvarar 60 kompetenspoäng. Studietiden varierar dock och beror på den studerandes individuella val, sätten att förvärva kunnandet, tidigare studier, eventuella arbetserfarenheter och tidigare förvärvat kunnande. I kompetensinriktad utbildning är det kunnandet och förvärvandet av kunnandet som står i fokus. Kunnande kan förvärvas genom olika former för och olika sätt att ordna utbildningen, och det är utbildningsanordnaren som fattar beslut om dessa. Fördelen med att tillhandahålla olika former för ordnande av utbildningen är att de studerande kan välja flexibla, individuella studievägar och att studietiden kan förkortas. Dessutom blir det möjligt att reservera resurser för handledning och stöd för studerande som behöver det i enlighet med deras behov. Det är viktigt att utbildningsanordnaren erbjuder flera former för ordnande av utbildningen. Detta möjliggör flexibilitet i genomförandet av utbildningen och i de studerandes övergångar. Ordnande av grundexamina vid läroanstalten Att ordna grundläggande yrkesutbildning vid en läroanstalt innebär att studierna i regel genomförs i en yrkesläroanstalt, på platser där inlärning i arbetet genomförs och i andra lärmiljöer som utbildningsanordnaren bestämmer. De som deltar i heltidsstudier inom yrkesutbildning vid en läroanstalt har rätt till studiesociala förmåner, till exempel gratis skolmåltider. Enligt den gällande utvecklingsplanen ska undervisningsmetoderna och lärmiljöerna bli mångsidigare, lärandet på arbetsplatserna och användningen av arbetsbetonade studiemetoder stärkas och läroavtalsutbildningen med flera ar- 44

45 betsgivare utvecklas. Målet är att främja de studerandes rörlighet genom att utveckla det internationella samarbetet och genom att effektivare identifiera och erkänna kunnande förvärvat utomlands. Grundläggande yrkesutbildning genom läroavtal Enligt 17 i lagen om yrkesutbildning (L 630/1998, ändring 787/2014, 15, 17 ) kan en yrkesinriktad grundexamen avläggas som läroavtalsutbildning enligt en läroplan som godkänts av utbildningsanordnaren. Läroavtalsutbildning är utbildning som huvudsakligen ordnas på en arbetsplats och som kompletteras med teoretiska studier. I läroavtalsutbildning som leder till en yrkesinriktad grundexamen ingår utöver yrkesinriktade examensdelar även gemensamma och fritt valbara examensdelar i enlighet med grunderna för grundexamen. Upprätthållande av arbetsförmåga, gymnastik och hälsokunskap, som är ett obligatoriskt delområde i de gemensamma examensdelarna, har blivit obligatoriskt för alla läroavtalsstuderande. I lagstiftningen om läroavtalsutbildning har vissa termer ändrats: personlig studieplan (PSP) har ersatts med personligt studieprogram och arbetsplatshandledare med arbetsplatsutbildare. Den som ordnar läroavtalsutbildning ska ha tillstånd att ordna grundläggande yrkesutbildning. Även om en studerande byter till en annan utbildningsform hos samma utbildningsanordnare avgår han eller hon inte från läroanstalten. Ändringen av utbildningsformen ska dock beaktas när utbildningsanordnaren ger uppgifter om de studerande i samband med Utbildningsstyrelsens datainsamling. Om läroavtalsutbildning ordnas i samarbete med en annan utbildningsanordnare, ansvarar alltid den som ordnar utbildningen för utbildningen i dess helhet, och ansvaret kan inte överföras på en annan aktör. Utbildningsanordnaren utarbetar tillsammans med den studerande och arbetsgivaren en plan över hur grundexamen ska ordnas som läroavtalsutbildning i enlighet med utbildningsanordnarens läroplan. Utbildningsanordnaren ger anvisningar om förfarandena för utarbetandet av läroavtalen och de personliga studieprogrammen. I anvisningarna anges hur arbetet fördelas mellan utbildningsanordnarens representant (läraren) och den ansvariga arbetsplatsutbildaren, som är arbetsgivarens representant, och hur de teoretiska studierna planeras och genomförs så att studierna framskrider enligt planerna. Dessutom anges hur kontakterna mellan arbetsplatsutbildaren, den studerande och läraren ska skötas och hur den studerande ska handledas och bedömas. 45

46 Innan läroavtalet ingås bedömer utbildningsanordnaren förutsättningarna för läroavtalsutbildning, bland annat om arbetsuppgifterna är lämpliga och om det finns tillräckligt med resurser för arbetsplatsutbildarens handledning. Utbildningsanordnaren säkerställer att den studerande får introduktion i arbetsuppgifterna och att den studerande handleds och bedöms under inlärningen enligt avtalet. Utbildningsanordnaren planerar och genomför även utbildning för arbetsplatsutbildarna. Läroavtalsutbildning grundar sig på ett skriftligt arbetsavtal (läroavtal) som ingås för viss tid mellan en studerande och en arbetsgivare. Ett läroavtal kan ingås om arbetsgivaren och utbildningsanordnaren på lagstadgat sätt har kommit överens om att ordna läroavtalsutbildning. Av läroavtalet ska framgå avtalets giltighetstid, prövotidens längd och examen som avläggs genom läroavtalsutbildning eller för vilken läroavtalsutbildningen förbereder. I läroavtalet ska anges grunderna för den studerandes avlöning. För den tid som läroavtalet gäller utarbetas alltid ett personligt studieprogram av vilket framgår den examen som ska avläggas som läroavtalsutbildning och den teoretiska undervisningen (SRF 811/1998, ändring 799/2014, 6 ) enligt de grunder för grundexamen som Utbildningsstyrelsen fastställt samt läroavtalets giltighetstid enligt examensgrunderna. Studieprogrammet utarbetas gemensamt 46

47 av den studerande, arbetsgivaren och utbildningsanordnaren så att det kan fogas till läroavtalet vid undertecknande av läroavtalet. Enligt lagstiftningen ska det personliga studieprogrammet innehålla uppgifter om åtminstone följande: 1) den grundexamen som ska avläggas, de examensgrunder som ska iakttas och examens omfattning eller målen för annan utbildning än sådan som syftar till examen 2) de centrala arbetsuppgifterna 3) den teoretiska undervisning som ingår i utbildningen 4) hur de teoretiska studierna infaller under utbildningstiden 5) de ansvariga arbetsplatsutbildarna 6) övriga omständigheter som är nödvändiga med tanke på ordnandet av studierna. Till övriga omständigheter som är nödvändiga med tanke på ordnandet av studierna hör bland annat identifiering och erkännande av kunnande, bedömning av inlärning, bedömning av kunnande, det vill säga genomförande av yrkesprov. Dessutom ska man komma överens om handledningen av den studerande. Den studerande kan ingå läroavtal med flera arbetsgivare, om det är ändamålsenligt med tanke på avläggandet av grundexamen. Ett nytt läroavtal får dock börja gälla först när det tidigare läroavtalet har löpt ut. I det läroavtal som ingås med den nya arbetsgivaren och i det bifogade personliga studieprogrammet ska det kunnande som förvärvades under den föregående läroavtalsutbildningen identifieras och erkännas. I läroavtalet anges om den studerandes mål för denna läroavtalsutbildning är att avlägga hela examen eller endast en examensdel. Läroavtalsutbildning hos flera arbetsgivare kan också genomföras så att läroavtalet ingås med en så kallad huvudarbetsgivare, som fungerar som den avtalspart som representerar arbetsgivaren, för hela examen eller för de aktuella examensdelarna. Denna arbetsgivare överför den studerande till studier i en eller flera examensdelar hos en annan arbetsgivare eller hos flera arbetsgivare, så kallade användarföretag. Läroavtalet ingås mellan huvudarbetsgivaren, utbildningsanordnaren och den studerande. Utbildningsanordnaren har det övergripande ansvaret för ledningen, handledningen och övervakningen av läroavtalsutbildningen. Huvudarbetsgivaren är ansvarig för att det personliga studieprogrammet genomförs på arbetsplatsen. Överföringen kräver samtycke av den studerande och utbildningsanordnarens godkännande. Läroavtalsutbildning som genomförs hos flera arbetsgivare kräver i genomsnitt mer tid och resurser av utbildningsanordnaren för planeringen och genomförandet av utbildningen. Detta beror på att utbildningsanordnaren sörjer för och ansvarar för att alla arbetsplatser som deltar i läroavtalsutbildningen, som i detta 47

48 fall är flera, har tillräckligt med kunskap om examensgrunderna och kompetens för handledning och bedömning av den studerande så att utbildningen kan genomföras enligt den studerandes personliga studieprogram. Genomförandet av utbildningen kräver systematiska kontakter mellan de olika aktörerna och gemensam uppföljning, och för detta bör också tillräckliga resurser anslås. Utbildningsanordnaren beslutar inte bara om de studier som i de yrkesinriktade examensdelarna genomförs i samband med praktiska arbetsuppgifter utan också om de allmänna förfarandena för studierna i de gemensamma examensdelarna och de fritt valbara examensdelarna. Om genomförandet av dessa studier avtalas i den studerandes personliga studieprogram. Dessutom fastställs hur man vid sidan av den inlärning som sker på arbetsplatsen och i närundervisningen använder olika sätt att genomföra utbildningen, med hjälp av lärande på webben och med mobila enheter. Kombination av läroavtalsutbildning och grundläggande yrkesutbildning som ordnas vid en läroanstalt Utbildningsanordnaren kan planera utbildningen så att en del av studierna ordnas som studier vid läroanstalten, i vilka ingår inlärning i arbetet, och en del som läroavtalsutbildning. Om en studerande övergår till en annan utbildningsform, planeras, dokumenteras och genomförs studierna på samma sätt som när man ordnar utbildningen som läroavtalsutbildning eller som grundläggande yrkesutbildning vid en läroanstalt. När en studerande övergår från utbildning som ordnas vid en läroanstalt till läroavtalsutbildning identifieras och erkänns den studerandes kunnande. Studierna planeras utifrån erkännandet, och planen införs i det personliga studieprogrammet innan läroavtalet undertecknas och läroavtalsutbildningen inleds. Läroavtalsutbildningen, det vill säga innehållet i det personliga studieprogrammet, kommer då att omfatta endast det kunnande som fattas för att den studerande ska kunna uppnå alla krav på yrkesskicklighet. 1.2 Den strategiska nivån i fråga om genomförandet av grunderna Det är viktigt att utbildningsanordnarna bedömer situationen i den egna organisationen i fråga om kompetensinriktningen och utifrån bedömningen fastställer behoven av förändringar, fattar beslut och leder förändringsprocessen helhetsmässigt. Förutsättningarna för att genomföra kompetensinriktningen skapas i regler, beslut och planer som utbildningsanordnaren godkänner. Utbildningsanordnaren utreder hur de administrativa reglerna och anvisningarna, anvisning- 48

49 arna om verkställandet, personalens kompetens och informationen stöder en kompetensinriktad utbildning. Det väsentliga när författningsändringarna och grunderna för grundexamen verkställs är att kraven på yrkesskicklighet, det vill säga det kunnande som krävs i arbetslivet, och målen för kunnandet i de gemensamma examensdelarna, ska utgöra utgångspunkter för undervisningen och handledningen samt för bedömningen och erkännandet av kunnande i alla utbildningsanordnares verksamhet. För att möjliggöra detta är det nödvändigt att överge läroämnes-, innehålls- och tidscentreringen. Att studieveckorna har ersatts med kompetenspoäng inom den grundläggande yrkesutbildningen inverkar på utbildningsanordnarens verksamhet och läroplaner, de personliga studieplanerna, planeringen av undervisningen och lärarnas arbetsplanering och bland annat på studieadministrationssystemen. Förändringar behövs ofta i lärarskapet, läroanstaltens verksamhetskultur, tänkesättet och verksamheten. Vilka förändringar som behövs i lärarens arbete beror på hur lärarens roll och arbetet strukturerats hittills. Lärare behövs som tidigare för att handleda, stödja och motivera, men undervisningen och bedömningen måste basera sig på kunnande och på att stödja de studerande så att de uppnår kunnande. I centrum står inte längre antalet lektioner och undervisningens innehåll, utan den undervisning och handledning som den studerande behöver för att förvärva kunnande. Läraren ser till att den studerande uppnår kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet och gör inlärningsprocessen synlig med hjälp av den personliga studieplanen. Öppna lärmiljöer och undervisningsteknologi används så mångsidigt som möjligt. Kunniga utbildningsanordnare, läroanstalten ledning, lärare och annan personal genomför förändringen tillsammans. Förändringarna gäller också de studerande. Fokus flyttas från studier i läroämnen till förvärvande och påvisande av kunnande. I och med inriktningen på kompetens blir individuella valmöjligheter och flexibla studier viktigare. Utbildningsanordnaren behöver också en plan för information om verkställandet av de nya föreskrifterna och författningarna, om utbildningen och examina och om deras innehåll. Detta behandlas i Utbildningsstyrelsens stödmaterial Den kompetensbaserade utbildningen genomförs, som finns tillgänglig på adressen 49

50 Utbildningsanordnaren ser till att dess beslut, riktlinjer och anvisningar stärker kompetensinriktningen beslut har fattats om verkställande av kompetensinriktningen en informationsplan har utarbetats det finns ett fungerande kvalitetssystem genom vilket säkerställs att överenskomna gemensamma verksamhetsprocesser och -sätt genomförs, utvärderas och utvecklas. Enligt kvalitetsstrategin för yrkesutbildningen (UKM 9/2011) bör man inom yrkesutbildningen utveckla en målinriktad och transparent kvalitetsledning så att alla kunder och samarbetspartner kan se att kvaliteten på verksamheten och resultaten är god. Till kvalitetsledning hör styrning, ledning, kontroll och utveckling av kvaliteten. En fungerande kvalitetsledning och kontinuerlig förbättring av kvaliteten omfattar utbildningsanordnarens hela verksamhet och styr kvalitetsledningen på olika nivåer. Kvalitetsledningen är dessutom ett centralt ledningsverktyg. Även enligt utvecklingsplanen för utbildning och forskning ( ) förutsätter utvecklingen av verksamhetsprocesserna inom yrkesutbildningen samt stärkandet av kundorienteringen och genomslagskraften att utbildningsanordnarna har en systematisk kvalitetsstyrning. Alla anordnare av yrkesutbildning ska senast 2015 ha ett fungerande system som stödjer kvalitetsstyrningen och en ständig kvalitetsutveckling. Målet för den ständiga utvecklingen av kvalitetsledningen är att kvaliteten på yrkesutbildningen ska vara jämnare, att kvaliteten ständigt ska förbättras tillsammans med intressentgrupperna, att man ska sträva efter förträfflighet och i sin verksamhet beakta principerna om socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling. När grunderna för grundexamina verkställs bör utbildningsanordnaren beakta principerna om ständig förbättring av kvalitetsledningen vid planering, genomförande, utvärdering, uppföljning av verkställandet och i de efterföljande förbättringsåtgärderna. Kvalitetsledningssystemet omfattar utbildningsanordnarens alla uppgifter och hela verksamhet: utbildningsuppgifterna och formerna för ordnande av utbildningen, specialuppgifter enligt tillståndet att ordna utbildning, samarbetet och nätverkandet med partnerna, stödtjänsterna, andra uppgifter enligt lagstiftningen och säkringen av kvaliteten på inlärningen på arbetsplatser. 50

51 Mer information finns i följande publikationer: Ammatillisen koulutuksen laatustrategia , 9/2011 (endast på finska) på adressen Opas ammatillisen koulutuksen laadunhallintajärjestelmien itsearviointiin 2015 (endast på finska) på adressen Kriterier för självvärdering av kvalitetssystem inom yrkesutbildningen på adressen cbu_29_10_2014_3_.pdf 1.3 Utbildningsanordnarens profilering Yrkesutbildningens roll och betydelse i samhället ökar. Dessutom ökar ständigt förväntningarna och kraven på utbildningen och kompetensbehoven förändras och blir mer komplexa. Kunderna förändras och behoven blir mer individuella och arbetsplatsspecifika. Fokus flyttas från formell utbildning till utveckling av kunnande och arbetsplatser och från utbildning för vuxna och unga till en lärprocess som spänner över individernas hela livscykel, till stödjande av livslångt lärande. Utöver förändringarna i arbetslivet sker minst lika många förändringar i samhället och kulturlivet i allmänhet. I och med denna utveckling blir de enhetliga utbildningsvägarna färre, trots att största delen av ungdomarna fortfarande följer de traditionella vägarna inom utbildningssystemet. Utbildningsanordnaren undersöker vilken slags utbildning som regionalt och lokalt har stor dragningskraft och svarar på behoven i näringslivet och hos individerna. Tack vare valmöjligheterna inom grundexamen kan utbildningsanordnaren bestämma hur man med hjälp av dessa möjligheter ska profilera sig regionalt och för särskilda branscher, det vill säga var man vill vara föregångare eller ledande expert och vilka valmöjligheter man ska ge de studerande hur man svarar på de regionala och lokala behoven i arbetslivet och hur man stärker sin verksamhet i regionala och branschspecifika innovationssystem vilket servicenätverk och vilken serviceförmåga det är möjligt att få till stånd bland utbildningsanordnarna och vilket samarbete man ska ha för att garantera så omfattande valmöjligheter som möjligt hur man identifierar tidigare förvärvat kunnande 51

52 hur man möjliggör olika former av inlärning i arbetet och andra studier som sker på arbetsplatser hur man möjliggör inlärning för spetskompetens inom den grundläggande yrkesutbildningen hur man erbjuder de studerande olika studievägar hur man sörjer för att utbildningsgarantin genomförs, förebygger avbrytande av studierna och säkerställer genomströmningen hur man erbjuder mångsidiga lärmiljöer samt en trygg och motiverande studiemiljö hur kvaliteten på kunnandet säkerställs så att de studerande får arbete efter studierna. Utbildningsanordnarens profilering innehåller följande utvecklingsområden: Producera yrkesskicklighet och svara på föränderliga kompetensbehov ge personer som kommer in i arbetslivet, personer som redan har ett arbete men ingen utbildning och personer som byter yrke grundläggande yrkeskompetens och sådan yrkeskompetens som krävs i arbetslivet förnya, fördjupa och omorientera yrkeskompetensen i olika faser av yrkesbanan erbjuda utbildningstjänster som svarar på de olika branschernas och de regionala behoven i arbetslivet och sörja för att verksamhetsfältet är tillräckligt brett Ge möjligheter till livslångt lärande förvärva, förnya och fördjupa yrkeskompetensen under hela yrkesbanan möjligheter till fortsatta studier Svara på de allt mer individuella utbildningsbehoven beakta att de studerande är olika: det finns allt från toppförmågor i yrkeskunnande till studerande som behöver särskilt stöd identifiera och erkänna tidigare förvärvat kunnande Sköta uppgifter som gäller service till och utveckling av arbetslivet stärka kompetensen, konkurrensförmågan och innovationsverksamheten i företag och på arbetsplatser sköta sin roll i fråga om regional utveckling, främja regionernas livskraft Bära ett omfattande samhälleligt ansvar stärka delaktigheten och förebygga utslagning sörja för utbildningsmålet för hela åldersklassen se till att jämlikhet och rättvisa förverkligas 52

53 Utveckla metoderna för träning av toppförmågor inom den grundläggande yrkesutbildningen i samband med tävlingar; tävlingsverksamheten som utvecklingslaboratorium sprida metoderna och förfaringssätten för träning av toppförmågor till hela yrkesutbildningen, så att också andra än toppförmågor får tillgång till dem ta fram pedagogiska lösningar som stöder utvecklingen av spetskompetens inkludera spetskompetens i utbildningsanordnarens kärnstrategi 1.4 Den operativa nivån i fråga om genomförandet av grunderna På den operativa nivån ska man verkställa de beslut som fattats på strategisk nivå om genomförandet av kompetensinriktningen och revideringen av den egna läroplanen. Ändringarna i författningarna, föreskrifterna och grunderna för grundexamina kräver att utbildningsanordnaren uppdaterar läroplanens gemensamma del, de examensspecifika delarna och de studerandes personliga studieplaner så att de uppfyller de nya kraven. Utbildningsanordnaren ska bestämma hur läroplansprocessen ska genomföras: ansvariga personer, arbetsfördelning, samarbete med olika partner (arbetslivet, andra utbildningsanordnare, de studerande, hemmet). Utbildningsanordnaren ska också se till att läroplanen (den gemensamma delen, den examensspecifika delen) har uppdaterats i enlighet med författningarna, föreskrifterna och grunderna för grundexamina kompetensinriktningen beaktas i läroplanen och i sätten att genomföra läroplanen kvalitetssäkringen används för att säkerställa att kompetensinriktningen genomförs och att de studerande uppnår det kunnande som examensgrunderna förutsätter det finns klara anvisningar om identifiering och erkännande av kunnande och att kunnandet identifieras och erkänns oberoende av hur och var kunnandet har förvärvats läroplanen möjliggör individuella studievägar läroplanen möjliggör alternativa sätt att förvärva kunnande en personlig studieplan utarbetas för alla studerande. 53

54 På samma gång som kompetens- och arbetslivsinriktningen stärks i utbildningsanordnarens läroplan får personalen möjlighet att använda nya typer av undervisningsmetoder och att arbeta i mångsidiga lärmiljöer. Det är viktigt att tänka igenom hur man ska beakta kompetensinriktningen i handledningen av lärandet, i lärmiljöerna, i lärmetoderna och i de tekniska lösningar som används i undervisningen. Personalen ges stöd och nödvändig utbildning ordnas. Identifieringen och erkännandet av kunnandet har fått en viktigare roll i genomförandet av de individuella och flexibla studievägarna. Studerandeförvaltningssystemen ska vara uppbyggda enligt de nya behoven och så att de lämpar sig för planeringen av den studerandes studieväg i den personliga studieplanen och för uppföljningen av planen. I samband med att kompetensinriktningen genomförs ska också information ges och ansvaret för informationen fördelas. Likaså ska ansvaret för den pedagogiska verksamheten i samband med genomförandet av kompetensinriktningen vara klart fördelat när denna verksamhet inleds och genomförs. Enligt lagen (L 630/1998, ändring 787/2014, 14 a ) ska utbildningsanordnaren ge de studerande och personer som söker till en utbildning information om den utbildning som ordnas. Det är viktigt att utbildningsanordnaren ger den nödvändiga informationen i god tid så att de studerande kan söka till eller delta i den utbildning som ordnas och känner till kostnaderna för utbildningen, de studiesociala förmånerna och kraven på hälsotillstånd. Utbildningsanordnaren har dessutom skyldighet att ge rådgivning och information i enlighet med principerna för god förvaltning. Utvärderingssystemet ska omfatta utbildningsanordnarens hela verksamhet inklusive den kompetensinriktade utbildningen. Med hjälp av självvärderingskriterierna i kvalitetsledningssystemet för yrkesutbildningen utvärderas till exempel om kompetensinriktningen förverkligas, bland annat ledningens och personalens kompetens, planeringen och genomförandet av undervisning och handledning, samarbetet med arbetslivet och intressentgrupper samt handlednings- och stödtjänsterna för de studerande. Dessutom utvärderas helhetsmässigt kvalitetsledningen i fråga om verkställandet av kompetensinriktningen i planeringen och genomförandet av utbildningsanordnarens grundläggande uppgifter och i fråga om respons, uppföljning och användning av utvärderingsdata. Vid utvärderingen beaktas principen om ständig förbättring av kvaliteten, det vill säga hur till exempel förfarandena i anknytning till kompetensinriktningen förbättras utifrån uppnådda resultat. 54

55 Mer information finns tillgänglig i följande publikationer: Opas ammatillisen koulutuksen laadunhallintajärjestelmien itsearviointiin 2015 (endast på finska) på adressen Kriterier för självvärdering av kvalitetssystem inom yrkesutbildningen på adressen cbu_29_10_2014_3_.pdf 55

56 2. Utbildningsanordnarens läroplan Enligt lagen (L 630/1998, ändring 787/2014, 14 ) godkänner utbildningsanordnaren en läroplan som följer grunderna för grundexamen, och i läroplanen bestäms om den utbildning som ska ordnas. Läroplanen ska dessutom utarbetas så att den ger den studerande möjligheter att på ett individuellt sätt förvärva och påvisa kunnandet. Läroplanen godkänns separat för finsk-, svensk- och samiskspråkig utbildning och vid behov för utbildning på något annat språk. Grunderna för grundexamen är en föreskrift som utbildningsanordnaren till alla delar ska följa när läroplanen utarbetas. Vid utarbetandet av läroplanen ska utbildningsanordnaren dessutom beakta övriga bestämmelser om utbildningen samt Utbildningsstyrelsens föreskrifter om kraven på de studerandes hälsotillstånd i de yrkesinriktade grundexamina (Utbildningsstyrelsens föreskrift 27/011/2015), om de centrala principerna för samarbetet mellan hemmet och läroanstalten samt för studerandevården och målen för den studerandevård som hör till undervisningsväsendet och utarbetandet av en studerandehälsoplan (Utbildningsstyrelsens föreskrift 94/011/2014) och om planen för användning av disciplinära åtgärder och där tillhörande förfaringssätt (Utbildningsstyrelsens föreskrift 92/011/2014). Den av utbildningsanordnaren godkända läroplanen är en offentlig handling som innehåller de åtgärder som ska genomföras för att de uppgifter och mål som fastställts för utbildningen ska uppnås och för att de studerande ska få det kunnande som de enligt grunderna för grundexamina ska uppnå. Läroplanen reglerar och styr utbildningen som utbildningsanordnaren ordnar. Läroplanen fungerar även som underlag för intern och extern utvärdering. För att säkerställa de studerandes rättsskydd ska utbildningsanordnarens läroplan vara godkänd innan de studerande informeras om utbildningen. De studerande bör få tillräcklig information om examensdelarna i grundexamen, om bedömningen av de studerande och om de studierelaterade arrangemangen. Utbildningsanordnaren ser till att läroplanerna är tillgängliga för allmänheten och av hög kvalitet. Utbildningsanordnaren bestämmer vilka förfaranden man ska ha i sitt kvalitetsledningssystem för den systematiska och ändamålsenliga utvärderingen och utvecklingen av processen för utarbetande av läroplanerna och själva läroplanerna. 56

57 2.1. Principer och förfaranden som ingår i utbildningsanordnarens läroplan och som är gemensamma för alla grundexamina I utbildningsanordnarens läroplan anges de principer och förfaranden som är gemensamma för alla grundexamina och som fastställts i statsrådets förordning om den grundläggande yrkesutbildningen (SRF 811/1998, ändring 799/2014, 3 ). I förordningen föreskrivs vilka frågor utbildningsanordnaren ska besluta om i läroplanen. Enligt denna ska utbildningsanordnaren i sin läroplan besluta om åtminstone följande principer och förfaranden: 1) de sätt som utbildningen genomförs på 2) genomförande av utbildning som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter 3) den studerandes möjligheter till individuella val samt ordnande av examensdelar i samarbete med andra utbildningsanordnare och arbetslivet 4) genomförande av studiehandledning och utarbetande av den studerandes personliga studieplan 5) genomförande av specialundervisning och utarbetande av den studerandes personliga studieplan 6) de allmänna principerna för bedömningen av studerande 7) förfarandena vid identifiering och erkännande av tidigare förvärvat kunnande. Utbildningsanordnare sörjer för att läroplanerna överensstämmer med lagstiftningen, inklusive kraven i de så kallade SORA-författningarna överensstämmer med grunderna för grundexamina och är kompetensinriktade beaktar behoven i det regionala och lokala arbetslivet möjliggör individuella val möjliggör individuellt förvärvande och påvisande av kunnande styr genomförandet främjar lärandet. 57

58 2.1.1 Sätt att genomföra utbildningen Enligt lagen (L 630/1998, ändring 787/2014, 15 ) beslutar utbildningsanordnaren om de sätt som utbildningen genomförs på. Utbildningsanordnarens läroplan innehåller pedagogiska målsättningar, det vill säga vilka utbildningssätt man ska använda eller eventuellt prioritera. Det enda som begränsar beslutanderätten är att det kunnande som förvärvas genom inlärning i arbetet måste omfatta minst 30 kompetenspoäng. Det är nödvändigt att utbildningsanordnaren fastställer gemensamma principer för den kompetensinriktade utbildningen. Den kompetensinriktade utbildningen förutsätter att lärarna planerar och genomför utbildning gemensamt. Utbildningsanordnaren fastställer principer för lärarnas samarbete vid planering och genomförande av utbildning och bestämmer hur planeringen, förvärvandet av kunnande och tillhörande handledning ska organiseras för varje enskild examensdel som ett samarbete mellan lärarna. Utbildningsanordnaren beslutar i vilka lärmiljöer de studerande kan förvärva kunnande. Alternativa lärmiljöer och mångsidiga inlärningsmetoder bidrar till att de studerande kan genomföra individuella studievägar. För varje studerande ska man ta ställning till i vilken lärmiljö han eller hon bäst uppnår examensgrundernas krav på yrkesskicklighet och mål för kunnandet, och man ska bland 58

59 annat beakta att de studerande har olika förutsättningar för lärande och olika behov i fråga om förvärvande av kunnande. Utbildningsanordnaren ser till att lärarna är tillräckligt kunniga i informations- och kommunikationsteknik genom att stödja dem så att de får förutsättningar att handleda de studerande i inlärningen genom att använda olika typer av utrustning och datorprogram. På adressen finns information om resultat som uppnåtts i olika lärmiljöprojekt (på finska). Utbildningsanordnaren bestämmer i vilken form den examensspecifika läroplanen ska utarbetas och hur man i läroplanen ska beakta att förvärvandet av kunnande och den undervisning och handledning som stöder detta ska basera sig på verksamhets- och uppgiftshelheter i arbetslivet och är möjliga att genomföra i olika miljöer i samarbete med bland annat arbetslivet. Den rätt till individuella studievägar och därmed rätt till individuellt förvärvande av kunnande som lagstiftningen ger de studerande förutsätter att man överger den tidsbaserade planeringen av undervisningen och handledningen och inför kompetensinriktad planering och samarbete mellan lärarna och börjar använda olika slags miljöer för lärande och handledning. Utbildningsanordnaren fastställer också principer för hur de studerande ska visa sitt kunnande i olika lärmiljöer i enlighet med författningarna och föreskrifterna. Eftersom undervisningen i kompetensinriktad utbildning genomförs arbetslivsorienterat, bestämmer utbildningsanordnaren hur de yrkesinriktade examensdelarna i grundexamina ska genomföras så att de ger de studerande möjlighet att avlägga examen en examensdel åt gången. I grunderna för grundexamen har examensdelarnas krav på yrkesskicklighet fastställts i form av praktiskt kunnande som krävs i arbetslivet. Detta innebär att även avläggande av endast en examensdel ger ett sådant yrkeskunnande som ger den studerande möjlighet att få ett arbete där man utför arbets- eller verksamhetshelheten i fråga. Utbildningsanordnaren bestämmer även hur grundexamen kan avläggas genom att alternera mellan studier och arbete. De studerande bör ha flexibla möjligheter att avlägga hela grundexamen steg för steg, en examensdel åt gången, eller återkomma till den grundläggande yrkesutbildningen senare. Utbildningsanordnaren anger i sin läroplan hur avläggandet av hela grundexamen planeras i samarbete med arbetslivet och arbetsplatsen och till vilka delar olika examensdelar kan genomföras tillsammans. 59

60 2.1.2 Förvärvande av kunnande på arbetsplatser Med inlärning i arbetet (L 630/1998, ändring 787/2014, 16 ) avses sådan annan utbildning än läroavtalsutbildning som är målinriktad och handledd utbildning och som ordnas på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. Enligt 5 a i statsrådets förordning (SRF 811/1998, ändring 799/2014) ska det kunnande som förvärvas genom inlärning i arbetet omfatta minst 30 kompetenspoäng. Mängden inlärning i arbete kan variera mellan examina och mellan studerandena beroende på vilka individuella val de gjort. Enligt lagen (L 630/1998, ändring 787/2014, 17 ) ska de studier inom läroavtalsutbildningen som ordnas på en arbetsplats i anslutning till de praktiska arbetsuppgifterna kompletteras med teoretiska studier. För varje studerande utarbetas för den tid som läroavtalet gäller ett personligt studieprogram i vilket planerats läroavtalsutbildningens innehåll och de mål som satts upp för den i enlighet med författningarna (SRF 811/1998, ändring 799/2014, 6 ). Den utarbetas gemensamt av den studerande, arbetsgivaren och anordnaren av läroavtalsutbildningen i enlighet med de av Utbildningsstyrelsen fastställda grunderna för grundexamina så att den kan fogas till läroavtalet när avtalet godkänns. Enligt 16 i lagen (L 630/1998, ändring 787/2014) ingår utbildningsanordnaren ett skriftligt avtal med arbetsgivaren om utbildning på en arbetsplats i samband med praktiska arbetsuppgifter. En förutsättning för avtalet är att arbetsplatsen där utbildningen sker har en tillräcklig produktions- och serviceverksamhet för att den utbildning och de yrkesprov som anges i examensgrunderna ska kunna genomföras, behövlig arbetsutrustning samt kompetenta anställda med sådan yrkeskunskap, utbildning och arbetslivserfarenhet att en ansvarig arbetsplatshandledare för den studerande kan utses bland dem. Denna författning gäller både utbildning som ordnas genom läroavtal och inlärning i arbetet som ingår i den grundläggande yrkesutbildningen. Utbildningsanordnaren svarar för att de krav på yrkesskicklighet som har fastställts i examensgrunderna kan uppfyllas även när utbildningen genomförs på en arbetsplats. Enligt 5 i statsrådets förordning (SRF 811/1998 6, ändring 799/2014) ska man i det avtal som utbildningsanordnaren och arbetsgivaren ingår om inlärning i arbetet avtala om parternas uppgifter, handledningen av den studerande, bedömningen av inlärning och kunnande, ordnandet av yrkesproven, ersättningar som eventuellt ska betalas till arbetsgivaren och andra nödvändiga omständigheter som hänför sig till utbildningen och yrkesproven. I fråga om den utbildning som sker på en arbetsplats avtalas dessutom om längden på och tidpunkten för utbildningen samt om det kunnande som ska förvärvas på arbetsplatsen i enlighet med examensgrunderna. Om dessa frågor avtalas också särskilt för varje 60

61 studerande. I avtalet mellan utbildningsanordnaren och arbetsplatsen kommer man överens om ansvaren i frågor som gäller arbetarskydd, olycksfall och skadestånd och om försäkringsfrågor. Arbetsgivaren ansvarar för den studerandes säkerhet på arbetsplatsen. Utbildningsanordnaren ska underrätta arbetsgivaren om ansvaret för skyddet i arbetet. Man ska också avtala om vilka krav på yrkesskicklighet eller mål för kunnandet i grunderna för grundexamen den studerande ska uppnå och hur yrkesproven ska ordnas. Utbildningsanordnaren ska se till att den studerande får tillräckligt med handledning under inlärningen på arbetsplatsen. För handledningen ansvarar både lärarna och de ansvariga personerna på arbetsplatsen. På arbetsplatsen bedöms den studerandes inlärning av en person som arbetsgivaren utsett för uppgiften. I regel bedöms i slutskedet av utbildningen på arbetsplatsen hur väl den studerande har uppnått det eftersträvade kunnandet. De studerande ska visa sitt kunnande i yrkesprov genom arbete i en omfattning som är tillräcklig för att de heltäckande ska kunna visa att kunnandet motsvarar examensgrundernas krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier. Mer information om bedömning av kunnandet finns i Utbildningsstyrelsens publikation Bedömningsguide på adressen På arbetsplatser kan utbildning genomföras både genom inlärning i arbetet och genom läroavtalsutbildning, men även genom en kombination av dessa. De studerande kan till exempel studera vid läroanstalten de två första läsåren och på en arbetsplats genom läroavtalsutbildning det sista läsåret. Eftersom utbildning som ordnas på en arbetsplats kan vara utbildning som genomförs som grundläggande yrkesutbildning och tillhörande inlärning i arbetet eller en kombination av dessa ska utbildningsanordnaren i läroplanen fastställa de allmänna principerna separat för inlärningen i arbetet, för läroavtalsutbildningen och för kombinationen av dessa. När det gäller inlärning i arbetet ska det i utbildningsanordnarens läroplan anges möjligheterna till inlärning i arbetet som är mer omfattande än normalt, inlärning i arbetet som genomförs utomlands, i ett eget företag, i ett andelslag eller på andra motsvarande sätt och hur dessa alternativ ska ordnas. Läroplanen bör möjliggöra att inlärningen i arbetet utformas enligt den studerandes individuella behov och de arbetsuppgifter som arbetsplatsen kan erbjuda så att den studerande kan uppnå kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i de gemensamma examensdelarna. Hur lång tid inlärningen i arbetet ska ta, hur den ska uppdelas över tid och hur handledningen ska ordnas planeras och genomförs individuellt så att det stöder uppfyllelsen av de mål för kunnandet som satts upp för inlärningen i arbetet. Utbildningsanordnaren beaktar i sina 61

62 anvisningar att den studerande i arbetet kan lära sig sådant som inte kunnat planeras i förväg, och detta ska beaktas i den personliga studieplanen. Utbildningsanordnaren bestämmer principer och förfaranden för inlärning i arbetet som genomförs utomlands. På inlärning i arbetet som genomförs utomlands tillämpas samma lagstiftning som på inlärning i arbetet i Finland. Dessutom ska det finnas anvisningar om de praktiska arrangemangen, till exempel om resor och boende samt om utarbetandet av den personliga studieplanen. Utbildningsanordnaren beaktar i sina anvisningar att den studerande kan lära sig sådant som man inte i förväg kunnat planera. När det gäller läroavtalsutbildningen bestäms i läroplanen hur läroavtalet utarbetas, hur de teoretiska studierna ordnas, hur det personliga studieprogrammet utarbetas enligt författningarna och vilka principer och förfaranden som gäller för kontakten mellan de olika parterna. Mer information om läroavtalsutbildningen och om inlärningen i arbetet finns i Utbildningsstyrelsens publikation Förvärvande av kunnande på arbetsplatser inom den grundläggande yrkesutbildningen. Utbildningsanordnaren svarar för att kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i de gemensamma examensdelarna kan uppnås även när utbildningen genomförs på en arbetsplats. När det gäller utbildning som ordnas på en arbetsplats (inlärning i arbetet och läroavtalsutbildning)ska utbildningsanordnaren se till att det enligt författningarna, examensgrunderna och andra föreskrifter har fattats beslut om hur utbildningsanordnaren sörjer för att det görs en bedömning av arbetsplatsernas förutsättningar att fungera som platser där studerande förvärvar kunnande och att det är möjligt att på arbetsplatserna ordna den arbetsplatsförlagda utbildningen och yrkesproven i enlighet med kraven på yrkesskicklighet den utbildning som ordnas på en arbetsplats planeras i ett äkta samarbete mellan utbildningsanordnaren och arbetslivet man utarbetar det skriftliga avtalet om inlärning i arbetet (även avtalet med den studerande) mellan utbildningsanordnaren och arbetsplatsen samt läroavtalet och det personliga studieprogrammet som fogas till läroavtalet, hur man utser de ansvariga personerna och hur man bestämmer deras uppgifter 62

63 hur man introducerar och utbildar lärarna och arbetsplatshandledarna/arbetsplatsutbildarna i planering, genomförande och utvärdering av utbildning som ordnas på arbetsplatser hur man gör det möjligt för de studerande att övergå från en utbildningsform till en annan, exempelvis från utbildning vid en läroanstalt inom den grundläggande yrkesutbildningen till läroavtalsstudier man ordnar handledning och stöd flexibelt i enlighet med de studerandes behov de studerande introduceras i förvärvande av kunnande på arbetsplatser bedömningen av de studerandes inlärning genomförs i enlighet med utbildningsanordnarens bedömningsplan bedömningen av de studerandes kunnande genomförs i samband med utbildning som ordnas på en arbetsplats och hur bedömarna utses lärarna deltar i handledningen av utbildning som ordnas på en arbetsplats och hjälper arbetsplatshandledarna/arbetsplatsutbildarna om det behövs man i fråga om inlärning i arbetet genomför inlärning i arbetet utomlands i specialfall genomför inlärning i arbetet i ett övningsföretag eller genom motsvarande arrangemang. Utbildningsanordnaren säkerställer dessutom att kraven på yrkesskicklighet i examensdelarna styr inlärningen och handledningen på arbetsplatserna man i utbildningen på arbetsplatser under pågående inlärning följer planerna för bedömningen av inlärningen föremålen för bedömning och bedömningskriterierna är desamma som i grunderna för grundexamen och att bedömningen av den studerandes kunnande genomförs enligt dem. Mer information finns i Utbildningsstyrelsens publikation Förvärvande av kunnande på arbetsplatser inom den grundläggande yrkesutbildningen. 63

64 2.1.3 De studerandes möjligheter till individuella val och samarbete med andra utbildningsanordnare och med arbetslivet Enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning (L 630/1998, ändring 787/2014, 14 och 29 a ) ska utbildningsanordnarens läroplan vara sådan att den ger de studerande möjligheter till individuella val som gäller studierna. Läroplanen ska möjliggöra olika sätt att förvärva kunnandet och att individuellt förvärvat kunnande erkänns och inkluderas i grundexamen. De studerande ska ges möjlighet till individuella val i fråga om studierna, vid behov även genom att utnyttja utbildningsutbudet hos andra yrkesutbildningsanordnare och anordnare av annan utbildning. Utbildningsanordnaren beslutar hur man ska ordna avläggandet av de yrkesinriktade examensdelarna i samarbete med arbetslivet och andra utbildningsanordnare och hur man ska ordna avläggandet av de gemensamma examensdelarna antingen själv, i samarbete med andra som ordnar yrkesutbildning eller med ett gymnasium. Med individuellt förvärvande av kunnande avses förvärvande av kunnande på något annat sätt än genom att delta i undervisning som ordnas i enlighet med utbildningsanordnarens läroplan. De studerande ska kunna visa sitt individuella kunnande genom individuella yrkesprov. I läroplanen ska utbildningsanordnaren ange hur de studerande i sin grundexamen kan inkludera examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet eller examensdelar från utbildningsanordnarens andra examina, vilka samarbetspartner utbildningsanordnaren har och hur kunnande kan förvärvas individuellt. Utbildningsanordnaren ska bestämma vilka av de valbara examensdelarna i grunderna för grundexamen som erbjuds och se till att hela utbudet är tillgängligt för de studerande. För att hela utbudet ska kunna erbjudas krävs samarbete med andra som ordnar yrkesutbildning, med anordnare av fristående examina, med gymnasier och med arbetslivet. De studerande kan förvärva kunnandet individuellt till exempel genom utvidgad inlärning i arbetet, studier eller inlärning i arbetet utomlands eller på andra sätt att förvärva kunnande i olika lärmiljöer. Utbildningsanordnaren bestämmer vilka studievägar som ska erbjudas olika studerande, med vilka man samarbetar för att skapa och genomföra individuella studievägar och hur samarbetsprocessen genomförs (ansvariga personer). Det är mycket viktigt att bestämma på vilket sätt man möjliggör och säkerställer att de studerande framskrider individuellt i studierna (olika förutsättningar för studier, långsamma/snabba), det vill säga vilka möjligheter som ges i arbetsordningen. 64

65 Individuella lösningar möjliggörs grundexamen avläggs vid läroanstalten som grundläggande utbildning eller genom läroavtal eller genom en kombination av dessa individuella sätt att avlägga examen och tidsplanering av studierna möjliggörs kunnande kan förvärvas och visas individuellt kunnande identifieras och erkänns och därefter genomförs studier och förvärvas kunnande (även informellt lärande identifieras och erkänns) valbara och fritt valbara examensdelar erbjuds inlärning i arbetet utvidgas genom val prioriteras visst kunnande, bland annat idrott, internationalism eller företagande specialundervisning ordnas utbildning för invandrare och studerande som talar främmande språk ordnas. Studievägar planeras Utbildningsanordnaren kan planera utbildning genom att skapa färdiga alternativ av studievägar. När studievägarna utnyttjas används de möjligheter till olika arbetsuppgifter eller fortsatta studier som erbjuds i grunderna för grundexamen. Studievägarna baserar sig på de valbara examensdelarna, tidigare utbildning eller arbete. Grunderna för grundexamen möjliggör olika studievägar bland annat på följande sätt: Om den studerande har som målsättning en viss yrkesbana kan studievägen bygga på möjligheten till val av kompetensområde och valbara yrkesinriktade examensdelar. Om den studerande har avlagt gymnasiets hela lärokurs eller gymnasiestudier kan studievägen bygga på att gymnasiestudierna erkänns i de gemensamma examensdelarna, valbara yrkesinriktade examensdelarna och fritt valbara examensdelarna. Studietiden förkortas på individuell basis. Om den studerande siktar på fortsatta studier kan studievägen skapas med ett så brett urval av gemensamma examensdelar eller gymnasiestudier som möjligt. Om den studerande har arbetserfarenheter kan studievägen skapas genom erkännande av kunnande i de yrkesinriktade examensdelarna. Studietiden förkortas på individuell basis. Om den studerande erbjuds möjlighet att arbeta under studietiden kan studievägen skapas genom alternering mellan utbildning och arbete och den studerande avlägger en examensdel i grundexamen åt gången. Utbildnings- 65

66 anordnaren ser till att sättet att avlägga grundexamen anges i den studerandes personliga studieplan och att det görs en tidsplan för avläggandet. Den studerande har redan avlagt en yrkesinriktad grundexamen eller en yrkes- eller specialyrkesexamen eller examensdelar. Då erkänns den tidigare utbildningen inom ramen för vad grunderna för grundexamen tillåter. Studietiden förkortas på individuell basis. Den studerande önskar individuellt utvidga sitt yrkeskunnande, varvid grundexamens omfattning överskrider 180 kompetenspoäng. Utbildningsanordnaren kan också tillhandahålla examensdelar som möjliggör avläggande av flera kompetensområden eller två examina på följande sätt: två eller flera kompetensområden en yrkesinriktad grundexamen och studentexamen. Utbildningsanordnaren ser till att de studerande har tillräckligt med valmöjligheter för planering och genomförande av en personlig studieväg man har samarbetat med olika utbildningsanordnare och med arbetslivet planen för hur den studerande ska framskrida i studierna och avlägga grundexamen beaktar tillgängligheten och ger den studerande möjlighet till en personlig studieväg, bland annat efter att kunnande erkänts Studiehandledningen och utarbetandet av de personliga studieplanerna Enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning (L 630/1998, ändring 787/2014, 29 och 29 a ) har den studerande rätt att få sådan undervisning och handledning som gör det möjligt att uppnå kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet examensgrunderna eller grunderna för läroplanen. En studerande har rätt att få personlig och annan behövlig studiehandledning. Utbildningsanordnaren anger i läroplanen de allmänna principerna för studiehandledningen, uppgifterna för dem som deltar i studiehandledningen och arbetsfördelningen samt hur handledningen ska genomföras som personlig handledning, som grupphandledning och som handledning som anknyter till studierna. Utbildningsanordnaren beslutar vilken slags plan som ska utarbetas för handledningen och hur man säkerställer att personalen har tillräcklig kompetens i handledning. Likaså ska utbildningsanordnaren bestämma hur man säkerställer att handledningen är tillräcklig och mångsidig. Studiehandledning 66

67 ska ges när studierna inleds, pågår och avslutas. När studierna avslutas behövs handledning i frågor som gäller arbete och fortsatta studier. De studerande behöver studiehandledning för att kunna göra individuella val och planera sina studier utifrån egna mål och förutsättningar. För den egna planeringen bör de få tillräckligt med information om grundexamina, om examensdelarna, om valmöjligheterna i den egna och i andra läroanstalter och om den kvalifikation för olika arbetsuppgifter som de kan få genom sina val. Den personliga studieplanen utarbetas tillsammans med den studerande (lärarna och studiehandledarna) och den uppdateras under studietiden. Med handledning avses sådan handledning som anknyter till undervisningen och utbildning som ordnas på en arbetsplats och som alla som deltar i undervisningsarbetet har ansvar för, det vill säga lärarna och arbetsplatshandledarna. Utbildningsanordnaren är förpliktad att på ändamålsenligt sätt tillhandahålla sådan undervisning och handledning som gör det möjligt för de studerande att uppnå kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet enligt grunderna för grundexamen. Studiehandledningen är en del av undervisningsarbetet och hör till hela läroanstaltens och varje lärares ansvar, men det är studiehandledaren som har huvudansvaret för den. Publikationen Kriterier för god handledning är en rekommendation som syftar till att säkra kvaliteten på handledningen, att främja ett mångsidigt utbud av handledning och att säkerställa att de unga har tillgång till högklassig handledning oberoende av boningsort och förhållanden. Utbildningsanordnaren kan använda kriterierna för god handledning som verktyg för att uppnå hög kvalitet på handledningen, och det kan rekommenderas att kriterierna inkluderas i kvalitets- och utvärderingssystemet. De studerande har rätt till tillräckligt med studiehandledning så att de ska kunna göra individuella val och planera innehållet i sina studier i enlighet med sina personliga mål och förutsättningar. Enligt kriterierna för god handledning ska handledningen i läroanstalten vara en kontinuerlig, interaktiv och målinriktad verksamhet som stöder den studerandes lärande, växande och utveckling. Handledningen är en gemensam uppgift för alla som arbetar i läroanstalten och i olika lärmiljöer. Mer information finns i publikationen Kriterier för god handledning på adressen Enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning (L 630/1998, ändring 787/2014, 29 a ) ska utbildningsanordnaren tillsammans med den studerande göra upp en personlig studieplan utifrån den studerandes individuella mål och val. Planen ska uppdateras under studietiden. 67

68 I läroplanen fastställer utbildningsanordnaren hur de personliga studieplanerna ska utarbetas och principerna för uppdateringen av dem. Den personliga studieplanen ska göras upp gemensamt av den studerande och en lärare och vid behov av studiehandledaren. Det kan vara bra att arbetsplatshandledaren deltar i utarbetandet av de delar av studieplanen som gäller förvärvande och påvisande av kunnande på arbetsplatsen. Syftet med den personliga studieplanen är att stödja de studerandes egen planering och självstyrning och att engagera dem i och motivera dem för studierna under hela utbildningen. Den personliga studieplanens betydelse i handledningen av lärprocessen har stärkts och därför bör den vara ett fungerande verktyg för både de studerande och lärarna. Med hjälp av planen kan man följa och bedöma inlärningen. Den personliga studieplanen är en officiell handling av vilken framgår den studerandes individuella val, målen för kunnandet och förutsättningarna för studier de metoder som ska användas för att förvärva kunnande och när kunnandet ska förvärvas identifieringen och erkännandet av kunnande och hur studierna ska genomföras därefter inlärningen i arbetet, platser och tidpunkter för den inlärningsmetoderna, framstegen i inlärningen och bedömningen av inlärningen bedömningen av kunnandet inklusive yrkesproven. Den personliga studieplanen ska uppdateras regelbundet och alltid när det behövs. Utbildningsanordnaren ser till att en plan för studiehandledningen har utarbetats genomförandet av de olika studiehandledningsuppgifterna har inkluderats i planen och en arbetsfördelning har gjorts för dem det har bestämts vem som ska delta i utarbetandet av den personliga studieplanen det har bestämts vilka frågor som ska antecknas i den personliga studieplanen anvisningar om uppdateringen av den personliga studieplanen har getts anvisningar om uppföljningen av den personliga studieplanen och förfarandena i problemsituationer har getts. 68

69 2.1.5 Specialundervisningen och utarbetandet av den individuella planen för hur undervisningen ska ordnas Enligt lagen (L 630/1998, ändringar 787/2014 och 246/2015, 19 a och 20 ) ska studerande som för en längre tid eller regelbundet behöver särskilt stöd i sitt lärande och sina studier på grund av inlärningssvårigheter, skada, sjukdom eller någon annan orsak få specialundervisning. Med specialundervisning avses planenligt pedagogiskt stöd enligt den studerandes individuella mål och färdigheter samt särskilda undervisnings- och studiearrangemang. Enligt statsrådets förordningar och den nya lagen (SRF 811/1998, ändringar 799/2014, 3 och 246/2015, 20 ) ska utbildningsanordnaren i sin läroplan besluta om genomförande av specialundervisning och utarbetande av den individuella planen för hur undervisningen ska ordnas (IP). Utbildningsanordnaren beslutar i sin läroplan om de allmänna principerna för specialundervisningen, om samarbetspartnerna och om de stöd- och sakkunnigtjänster som erbjuds de studerande. I läroplanen beslutas också om principerna och förfarandena för utarbetandet av den individuella planen för hur undervisningen ska ordnas och om förfarandet när det fattas beslut om att ge specialundervisning. Utbildningsanordnaren bestämmer i sin läroplan vilket pedagogiskt stöd som ska ges de studerande och vilka särskilda undervisnings- och studiearrangemang som ska genomföras. Dessutom ger utbildningsanordnaren anvisningar om hur de studerandes behov av stöd identifieras, hur IP:n utarbetas, hur genomförandet av de planerade åtgärderna kontrolleras och hur planen uppdateras om det är nödvändigt. Syftet med specialundervisningen är att ge den studerande ett helhetsmässigt stöd, och därför kan det i samband med specialundervisningen även behövas stöd från elevhälsotjänsterna och samarbete med leverantörer av rehabiliteringstjänster. Målet för specialundervisningen är att den studerande kan uppnå de krav på yrkesskicklighet och de mål för kunnandet som anges i examensgrunderna. I specialundervisningen kan dock avvikelser göras från examensgrunderna genom att anpassa kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet samt bedömningen av kunnandet i den omfattning detta är nödvändigt med hänsyn till den studerandes individuella mål och färdigheter. (L 630/1998, 20, ändring 246/2015, 19 a, A 811/1998, 8 ). Utbildningsanordnaren bestämmer om undervisningen för en studerande ska ordnas som specialundervisning och om eventuella anpassningar. Utbildningsanordnaren utarbetar för en eller flera examensdelar anpassade krav på yrkesskicklighet eller mål för kunnandet som grundar sig på den studerandes personliga mål och bestämmer hur bedömningen av kunnandet ska genomföras 69

70 (L 630/1998, ändring 246/2015, 19 a ). De anpassade kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet och bedömningskriterierna utformas så att kravnivån ligger under N1-nivån. Den studerandes kunnande bedöms enligt bedömningskriterierna för dessa anpassade krav på yrkesskicklighet och mål för kunnandet, och i examensbetyget anges att examensdelen i fråga är anpassad. Anpassning innebär att kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet anpassas efter den studerandes förutsättningar för lärande (nivå). Det är särskilt viktigt att alla som undervisar och handleder den studerande känner till de anpassade kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet och beaktar dem. Den studerande och den studerandes vårdnadshavare eller lagliga företrädare ska höras innan det fattas beslut i ovan avsedda frågor och innan den individuella planen om ordnandet av undervisningen fastställs. (L 630/1998, ändring 246/2015, 20 ) För studerande som behöver särskilt stöd ska det alltid utarbetas en individuell plan för hur undervisningen ska ordnas (IP), i vilken ingår bland annat den personliga studieplanen. Innehållet i denna individuella plan har fastställts i statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om grundläggande utbildning (SRF 329/2015, 8 ). Enligt förordningen ska IP:n innehålla: 1) uppgifter om den examen eller utbildning som avläggs 2) beslut om ordnande av undervisningen som specialundervisning (om undervisningen inte ordnas på basis av en i 20 2 mom. i lagen om grundläggande yrkesutbildning avsedd särskild uppgift inom specialundervisning) 3) uppgift om på vilken grund enligt 19 a i lagen (630/1998, ändring 246/2015) undervisningen ges som specialundervisning 4) uppgift om studietiden enligt 31 i lagen (630/1998, ändring 246/2015) 5) beslut om anpassning av kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensdelarna eller av bedömningen av kunnandet 6) den studerandes individuella studieplan av vilken framgår hur kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensdelarna eller bedömningen av kunnandet har anpassats samt uppgifter om pedagogiskt stöd i anknytning till ordnandet av specialundervisning samt särskilda undervisnings- och studiearrangemang 7) uppgift om vilka särskilda studiesociala förmåner enligt 38 1 mom. i lagen (630/1998) som ges i undervisningen eller i samband med den 8) uppgift om vilka andra individuella service- och stödåtgärder som den studerande är föremål för. Den individuella planen ska utarbetas i samråd med de studerande och vid behov deras vårdnadshavare, representanter för den tidigare skolan, lärarna och sakkunniga inom studerandevården. 70

71 Utbildningsanordnaren ser till att det finns anvisningar om identifieringen av de studerandes behov av stöd den process enligt vilken beslut fattas om huruvida en studerande ska få specialundervisning anpassningen av kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet samt anvisningar om bedömningen av kunnandet hur IP:n utarbetas och hur de åtgärder som planerats i IP:n följs upp Allmänna principer för bedömningen av de studerande I lagen och förordningen om grundläggande utbildning har nya bestämmelser om bedömningen utfärdats och vissa bestämmelser har preciserats. Bedömningen av inlärningen och bedömningen av kunnandet har klart skiljts åt, vilket betyder att kompetensinriktningen har stärkts även i bedömningen. Om bedömningen av inlärningen och av kunnandet, om beslut om bedömningen av kunnandet, om omprövning och omtagning, om höjning av vitsord samt om planering och genomförande av yrkesprov finns bestämmelser i paragraferna 24 a, 24 b, 25, 25 a, 25 b, 25 c och 25 d (L 630/1998, ändring 787/2014). Om bedömningsskalan och förvaringen av bedömningsmaterialet finns bestämmelser i paragraferna 10 och 11 a (SRF 811/1998, ändringar 799/2014 och 329/2015). På basis av dessa bestämmelser fastställer utbildningsanordnaren i sin läroplan de allmänna principerna för bedömningen av de studerande. Dessutom ska man vid utarbetande av planer för bedömningen beakta bestämmelserna om information om utbildningen (L 630/1998, ändring 787/2014, 14 a ) och om utbildningsanordnarens skyldighet att samarbeta med arbetslivet och andra utbildningsanordnare (L 630/1998, 6 och 10 ). Kompetensinriktningen innebär en övergång från bedömning av enskilda studieprestationer till bedömning av omfattande kompetenshelheter som ska motsvara arbets- och verksamhetsprocesser inom arbetslivet. Syftet med bedömningen av de studerande är att handleda och uppmuntra dem i studierna, att utveckla deras förutsättningar att bedöma sig själva, att ge information om deras kunnande och nivå samt att säkerställa att kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i grunderna för grundexamen uppnås. Bedömningen av inlärningen syftar till att stödja och leda de studerande så att de uppnår kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i varje enskild examensdel (delområde när det gäller de gemensamma examensdelarna). Med bedömning av inlärning avses uppföljning och bedömning av hur den studeran- 71

72 des kunnande utvecklas. Denna bedömning ska vara mångsidig och utföras tillräckligt ofta under studietiden och de studerande ska få i huvudsak muntlig återkoppling på hur kunnandet utvecklas. Den lärare eller de lärare som ansvarar för undervisningen ska bedöma den studerandes inlärning i varje enskild examensdel (delområde när det gäller de gemensamma examensdelarna). Under inlärningen i arbetet fungerar en person som arbetsgivaren utsett som arbetsplatshandledare och ger den studerande återkoppling på hur kunnandet utvecklas. Vid bedömning av kunnandet görs i varje enskild examensdel (delområde när det gäller de gemensamma examensdelarna) en bedömning av om de studerande har det kunnande som förutsätts i kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet. Vid denna bedömning fastställs nivån på kunnandet, och på basis av nivån ges i examensbetyget ett vitsord för examensdelen i enlighet med bedömningsskalan. Den studerandes kunnande bedöms separat i varje examensdel (delområde när det gäller gemensamma examensdelar) genom att jämföra med det kunnande som fastställts i grunderna för grundexamen och med bedömningskriterierna. Utbildningsanordnaren ser till att läroplanen har utarbetats enligt lagstiftningen, grunderna för grundexamen och andra föreskrifter i fråga om hur bland annat de studerande och alla som deltar i bedömningen ges information om bedömningen (vem informerar, vad informeras, vem informeras, när informeras) så att alla känner till hela bedömningsprocessen, som börjar med identifiering och erkännande av kunnande och fortsätter med bedömning av inlärning och kunnande, bildande av och beslut om vitsordet, omtagning av påvisande av kunnandet och möjligheterna att höja vitsord, omprövning av bedömningen samt slutar med erhållande av examensbetyg eller ett annat betyg. När information ges är det viktigt att tydligt förklara vad som avses med bedömning av inlärningen och med bedömning av kunnandet och vad det är för skillnad mellan dem och att bedömningen av kunnandet avgör vitsordet i betyget. vilka metoder man kan använda vid bedömning av inlärningen i olika lärmiljöer för att det ska vara möjligt att följa de studerandes framsteg i inlärningen, att ge den studerande handledande och uppmuntrande återkoppling, att den studerandes förmåga att bedöma sig själv utvecklas, och hur man ser till att bedömningen av inlärningen dokumenteras 72

73 vilka principer som tillämpas vid bedömning av kunnandet, till exempel ansvarsfördelningen vid planering, handledning och övervakning av yrkesprov och i bedömningssamtalen. Utbildningsanordnaren baserar sina anvisningar om bedömningen av kunnandet på lagstiftningen och grunderna för grundexamina. När det gäller att bedöma de studerandes yrkeskunnande är yrkesprov den primära metoden. Kunnandet bedöms genom yrkesprov i alla yrkesinriktade examensdelar, även i de yrkesinriktade examensdelar som hör till de fritt valbara. Om det är nödvändigt att visa kunnandet i flera delar, ges vitsordet för examensdelen på basis av delarna. Utbildningsanordnaren kan bestämma att kunnandet i delområdena av de gemensamma examensdelarna bedöms samtidigt som kunnandet i de yrkesinriktade examensdelarna, när det är ändamålsenligt med tanke på målen för kunnandet. Organet som ansvarar för yrkesproven ska alltid godkänna planerna för genomförandet och bedömningen av yrkesproven. vilka principer som tillämpas när beslut fattas vid bedömning av kunnande, hur beslut fattas om vitsorden för yrkesproven, hur beslutet planeras i bedömningsplanen och ges till yrkesprovsorganet för beslut. Dessutom ger utbildningsanordnaren anvisningar enligt lagstiftningen om vem som beslutar om bedömningen av kunnandet i de yrkesinriktade examensdelarna, om inte yrkesprov används, och vem som beslutar om vitsordet för de gemensamma examensdelarna utifrån deras delområden. hur bedömningarna av kunnandet dokumenteras, vilka blanketter som ska användas för dokumentationen av yrkesproven, hur eventuell annan bedömning av kunnandet dokumenteras och hurdana motiveringar som ska antecknas när beslut om vitsord fattas. Likaså ska utbildningsanordnaren besluta om de studerandes möjlighet att ta del av det egna bedömningsmaterialet. hur man går tillväga vid omtagning av påvisande av kunnande och höjning av vitsord hur bedömningsmaterial förvaras, huruvida utbildningsanordnarens arkiveringsanvisningar har uppdaterats, huruvida man har informerat om dem, vad förvaras var och hur länge. Mer information om bedömningen av de studerande finns i Utbildningsstyrelsens publikation Bedömningsguide på adressen 73

74 2.1.7 Förfaranden för identifiering och erkännande av tidigare förvärvat kunnande Enligt lagen om grundläggande yrkesutbildning (L 630/1998, ändring 787/2014, 30 ) har de studerande rätt att få tidigare förvärvat kunnande som motsvarar kraven på yrkesskicklighet eller målen för kunnandet i examensgrunderna identifierat och erkänt. Genom erkännande av kunnande är det möjligt att få vissa examensdelar helt eller delvis avlagda. Den studerande ska ansöka om erkännande av kunnandet och visa en sådan utredning som identifieringen och erkännandet av kunnandet förutsätter. Tidigare förvärvat kunnande kan vara kunnande som förvärvats tidigare i en annan läroanstalt, i arbetslivet eller på något annat sätt. Detta innebär inte att kunnandet måste ha förvärvats innan den studerande inleder avläggandet av grundexamen eller en examensdel, utan det kan också ha förvärvats under studietiden. Om den studerande inte har fått ett vitsord för det tidigare förvärvade kunnandet ska kunnandet visas för att det ska bli möjligt att ge ett vitsord. Om kunnande ska erkännas för de fritt valbara examensdelarna Studier som stöder förutsättningarna för fortsatta studier eller yrkesmässig utveckling eller Individuella examensdelar som baserar sig på kunnande som förvärvats genom arbetserfarenhet behöver examinanden inte påvisa kunnandet för att få ett vitsord. I detta fall bedöms kunnandet med vitsordet godkänd (SRF 329/2015, 10 ). I utbildningsanordnarens läroplan bestäms förfarandena för identifiering och erkännande av kunnande som förvärvats tidigare och förfarandena för exempelvis ansökan, bedömning och dokumentation samt information till de studerande. I grunderna för grundexamina har beaktats EU:s riktlinjer för livslångt lärande i vilka framhävs betydelsen av att erkänna icke-formellt och informellt lärande och i vilka medlemsländerna uppmanas vidta åtgärder för att göra mer omfattande utredningar än tidigare av kunnande som individer förvärvat i olika lärmiljöer och att formellt erkänna kunnandet samt att utveckla metoderna. Utbildningsanordnaren beslutar hur inlärning som har skett i det officiella utbildningssystemet och utanför det identifieras och erkänns och hur kunnandets omfattning bestäms. I planen beaktas att inlärning sker i skolan men också i arbetslivet, i fritidsintressen, över huvud taget i vardagen. 74

75 Utbildningsanordnaren ser till att det i läroplanens gemensamma del har beslutats vilka metoder som ska användas vid identifiering av tidigare förvärvat kunnande (hur man avgör om kunnandet motsvarar kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i grunderna för grundexamen) hur tidigare förvärvat kunnande eller kunnande förvärvat under utbildningen ska erkännas hur kunnande som förvärvats utanför det officiella utbildningssystemet (bl.a. kunnande förvärvat genom informellt lärande eller utomlands) ska identifieras och erkännas hur omfattningen av det förvärvade kunnandet ska bestämmas med kompetenspoäng hur tidigare förvärvat kunnande vid behov kan bedömas hur man utreder om tidigare förvärvat kunnande fortfarande är aktuellt vem som ska ansvara för identifieringen av kunnandet eller till vems uppgifter det hör hur och var erkännandet av kunnandet ska dokumenteras hur de studerande ska gå tillväga när de ansöker om identifiering och erkännande av kunnande (när de kan ansöka, vem de kan kontakta, vilka blanketter de eventuellt ska fylla i, vilka utredningar om kunnandet de ska lämna in). Processerna för identifiering och erkännande av kunnande har beskrivits närmare i Utbildningsstyrelsens föreskrift 93/011/2014, ändring 2015 och anvisningar om processerna har getts av Utbildningsstyrelsen i publikationen Bedömningsguide, som finns tillgänglig på adressen Den examensspecifika delen av utbildningsanordnarens läroplan Statsrådets förordning om grundläggande yrkesutbildning (811/1998, 799/2014, 3 ) föreskriver om innehållet i utbildningsanordnarens läroplan. Enligt förordningen ska utbildningsanordnaren i den examensspecifika delen av sin läroplan besluta om: 1) utbudet av examensdelar 2) ordningsföljden för avläggandet av examensdelarna 75

76 3) hur och när utbildningen genomförs samt om inlärningsmiljön 4) bedömningen av den studerandes kunnande. I den examensspecifika delen ska beslutas vilka examensdelar (även valbara och fritt valbara examensdelar) som ska erbjuds samt i vilken ordningsföljd och när examensdelarna ska avläggas. För varje examensdel ges närmare uppgifter om de kompetensinriktade sätten att avlägga examen inklusive uppgifter om lärmiljöerna och bedömningen. När den examensspecifika delen av läroplanen utarbetas ska man utgå från de krav på yrkesskicklighet, mål för kunnandet, föremål för bedömning och bedömningskriterier som fastställts för varje examensdel i grunderna för grundexamen. Dessa får nämligen inte ändras i de egna planerna. För varje examensdel ska utbildningsanordnaren bestämma med vilka metoder och i vilka miljöer de studerande ska förvärva det kunnande som kraven på yrkesskicklighet förutsätter att de ska ha i fråga om föremålen för kunnande, det vill säga behärskande av arbetsprocessen, arbetsmetoder, den kunskap som ligger till grund för arbetet, nyckelkompetenser för livslångt lärande, och som bedömningskriterierna anger nivåer för. Dessutom ska man planera hur kunnandet visas (se tabell tabell 5). Det ska finnas samstämmighet mellan förvärvandet av kunnandet i examensdelarna och bedömningen av förvärvat kunnande. Till exempel i grunderna för grundexamina föreskrivs att bedömningen av kunnandet i de yrkesinriktade examensdelarna primärt ska genomföras med yrkesprov och vid behov med andra bedömningsmetoder. Det vore logiskt att även det kunnande som ska bedömas förvärvas med motsvarande metoder, genom att arbeta och eventuellt med andra metoder i olika lärmiljöer. I den examensspecifika delen av läroplanen iakttas de verksamhetsprinciper och anvisningar som utbildningsanordnaren har fastställt i den gemensamma delen av läroplanen. Examensdelarna planeras enligt läroplanens principer om samarbete mellan lärarna. I den examensspecifika delen anges de kompetensområden som erbjuds i grundexamen, examens obligatoriska och valbara examensdelar och de fritt valbara examensdelarna, antingen i utbildningsanordnarens eget utbud eller ett utbud som skapats genom samarbete med andra utbildningsanordnare och med arbetslivet. Dessutom beskrivs utbudet av eller möjligheterna till examensdelar som individuellt utvidgar examen. Utbildningsanordnaren godkänner planen för avläggande av hela grundexamen för tre år. I planen ska anges hur, var och när det är möjligt att förvärva det kun- 76

77 nande som ingår i examensdelarna. De examensspecifika planerna ska vara så tydliga att de kan användas i utbildningsanordnarens olika verksamhetsenheter. Undervisnings- och lärprocesserna ska basera sig på kompetensinriktning, på utbildningsanordnarens profilering, på kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet i grunderna för grundexamina. Utbildningsanordnaren följer upp, utvärderar och förbättrar fortlöpande planerna och undervisningens aktualitet och effektivitet. Det är viktigt att kraven på yrkesskicklighet, målen för kunnandet, föremålen för bedömning och bedömningskriterierna i examensgrunderna överförs som sådana till de examensspecifika läroplanerna. Utbildningsanordnare sörjer för att de examensspecifika läroplanerna utarbetas för en tid som motsvarar grundexamens omfattning, det vill säga det är möjligt att avlägga grundexamen inom den målsatta tiden tre år överensstämmer med kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet utarbetas på basis av verksamhetshelheter i arbetslivet och kompetensinriktat möjliggör involvering av arbetslivet beaktar aktuella krav i yrkesområdena i fråga ger omfattande möjligheter i fråga om kunnande och inlärning ger omfattande valmöjligheter utvecklar lär- och studiemetoderna är kopplad till föregående och följande utbildningsstadium: utbildningens innehåll bildar ett kontinuum med tidigare och fortsatta studier Utbudet av examensdelar I de examensspecifika läroplanerna anges alla examensdelar som utbildningsanordnaren tillhandahåller i examina samt de examensdelar som tillhandahålls tillsammans med andra utbildningsanordnare. Yrkesinriktade examensdelar I en grundexamen finns obligatoriska yrkesinriktade examensdelar enligt följande: grundexamens obligatoriska examensdel eller obligatoriska examensdelar kompetensområdenas obligatoriska examensdel eller obligatoriska examensdelar. 77

78 De examensdelar som är obligatoriska i alla kompetensområden samt de examensdelar som är obligatoriska i de kompetensområden som utbildningsanordnaren erbjuder kan utbildningsanordnaren tillhandahålla själv eller i samarbete med arbetslivet i enlighet med vad som anges i läroplanens gemensamma del. Utbildningsanordnaren beslutar om utbudet av de valbara yrkesinriktade examensdelar som beskrivs i del I kapitel 3 i denna handbok och genomför dem antingen själv eller i samarbete med andra utbildningsanordnare eller med arbetslivet. De studerande ska informeras om vilka examensdelar andra utbildningsanordnare erbjuder och vilka av dessa de studerande kan välja, vilka andra lärmiljöer som finns och hur man avlägger examensdelarna i dem. När utbildningsanordnaren erbjuder examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet, benämns dessa enligt verksamhetshelheter i arbetslivet och deras omfattning bestäms med kompetenspoäng (5 15 kp). Dessutom bestäms kraven på yrkesskicklighet, bedömningen av kunnandet och sätten att visa yrkesskickligheten i examensdelarna i enlighet med den bedömningstabell som finns i bilagan till Utbildningsstyrelsens föreskrift Principer för dimensioneringen av identifiering och erkännande av kunnande samt omvandling av vitsord i den grundläggande yrkesutbildningen (93/011/2014, ändring 2015). Gemensamma examensdelar I de gemensamma examensdelarna ingår obligatoriska delområden i en omfattning av 20 kompetenspoäng i enlighet med den tabell över uppbyggnaden av grundexamen som finns i del I i denna handbok. Utbildningsanordnaren måste erbjuda alla obligatoriska delområden i examensdelarna, antingen själv eller i samarbete med andra utbildningsanordnare. När det gäller de valbara delområdena i de gemensamma examensdelarna (15 kp) kan utbildningsanordnaren erbjuda antingen de mål för kunnandet som anges i examensgrunderna eller mål som man själv satt upp. Utbildningsanordnaren kan utnyttja examensgrundernas mål för kunnandet och bedömningskriterier i de valbara delområden på tre kompetenspoäng genom att utifrån dem ta fram mål för kunnandet i en omfattning av två eller en kompetenspoäng och tillhörande bedömningskriterier. Utbildningsanordnaren ska se till att de studerande kan utnyttja alla valmöjligheter i de gemensamma examensdelarna, antingen så att utbildningsanordnaren ordnar möjligheterna själv eller i samarbete med andra utbildningsanordnare eller på något annat sätt. 78

79 Fritt valbara examensdelar Utbildningsanordnaren erbjuder de fritt valbara examensdelarna antingen själv eller i samarbete med andra utbildningsanordnare eller med arbetslivet. För de fritt valbara examensdelarna tar utbildningsanordnaren fram krav på yrkesskicklighet eller mål för kunnandet samt föremål för bedömning och bedömningskriterier för dessa. Dessutom namnges examensdelarna och deras omfattning bestäms med kompetenspoäng. Kunnandet i de fritt valbara yrkesinriktade examensdelarna bedöms genom yrkesprov, och sätten att visa yrkesskickligheten i examensdelen bestäms också. Utbildningsanordnaren ska beakta ändringen av statsrådets förordning (SRF 801/2014, ändring 331/2015, 5 ) när de fritt valbara examensdelarna erbjuds. I förordningen bestäms vilka de fritt valbara examensdelarna kan vara. I kapitel 2.1 i del I av denna handbok finns en förteckning över dem. Examensdelar som individuellt utvidgar examen Den studerande kan i sin examen ta in fler examensdelar, om det är nödvändigt med tanke på branschvisa eller lokala krav på yrkesskicklighet i arbetslivet eller för att den studerande ska kunna fördjupa sin yrkesskicklighet. Dessa kan vara yrkesinriktade examensdelar eller examensdelar som bygger på lokala krav på yrkesskicklighet. Om utbildningsanordnaren erbjuder dessa examensdelar ska krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier utarbetas för dem. Dessutom namnges examensdelarna och deras omfattning bestäms med kompetenspoäng. 79

80 Tabell 4. Exempel på hur omfattningen av en examensdel fastställs utifrån täckning, svårighetsgrad och relativa betydelse Yrkesinriktade examensdelar 90 sv 135 kp täckning = hur stor andel examensdelen i fråga utgör av examinandens yrkesskicklighet som helhet mycket täckande täckande inte särskilt täckande i liten grad täckande svårighetsgrad = hur svår examensdelen är i jämförelse med andra delar inom samma examen mycket svår svår ganska lätt lätt Examensdel som är obligatorisk för alla: xxxxx 20 sv 20 Inte särskilt täckande, eftersom den ger kunnande för hela grundexamen och kan tillämpas i olika arbetsmiljöer och arbetssätt, för att sätta sig in och arbeta i branschen. Inte särskilt svår, eftersom det är frågan om assisterande uppgifter/basuppgifter och ger möjligheter att bekanta sig med många områden inom branschen. relativ betydelse med avseende på deltagande på arbetsmarknaden, möjligheter att gå vidare till andra utbildningsnivåer eller social integration mycket betydelsefull betydelsefull inte särskilt betydelsefull Inte särskilt betydelsefull, men kan ge assisterande arbete. För dem som avlagt hela examen ger den en uppfattning om många områden av branschen och verksamheten. 80

81 Examensspecifika studievägar I en examen är det möjligt att erbjuda och precisera de studievägar som utbildningsanordnaren i sin läroplans gemensamma del definierat för alla examina och som beskrivs i kapitel i del II i denna handbok. Dessutom kan utbildningsanordnaren i den examensspecifika läroplanen erbjuda de studerande individuella studievägar genom att beakta de valmöjligheter som finns i fråga om varje grundexamens examensdelar. Utbildningsanordnaren kan planera och genomföra individuella studievägar i samarbete med arbetsgivarna, till exempel genom utvidgad inlärning i arbetet eller så att den studerande avlägger grundexamen flexibelt en eller flera examensdelar åt gången. Detta betyder att den studerande har möjlighet att tillsammans med utbildningsanordnaren utarbeta en plan över avläggandet av hela grundexamen genom alternering mellan utbildning och arbete. I de gemensamma examensdelarna ska alla studerande avlägga de obligatoriska delområdena. När det gäller de valbara målen för kunnandet har den studerande däremot valmöjligheter, men de ska i alla fall uppnå det antal kompetenspoäng som föreskrivs för varje examensdel. Genom valmöjligheterna i delområdena i de gemensamma examensdelarna kan de studerande stärka sitt kunnande i kommunikation och interaktion, sitt kunnande i matematik och naturvetenskaper, det kunnande som behövs i samhället och arbetslivet eller sitt sociala och kulturella kunnande. Utbildningsanordnaren kan samarbeta med andra utbildningsanordnare i fråga om utbudet av examensdelar och för att öka valmöjligheterna. I samarbetet kan läroanstalter från hela landet delta, vilket betyder att utbildningsanordnaren möjliggör studier även med tekniska hjälpmedel. I allmänhet samarbetar utbildningsanordnare med gymnasier eller andra yrkesläroanstalter, men det har blivit allt vanligare att yrkesläroanstalterna har ett gemensamt utbildningsutbud med bland annat medborgar- och arbetarinstitut, folkhögskolor, yrkeshögskolor och universitet. Utlandsstudier har blivit ett alternativ för ett allt större antal finländska ungdomar. De som önskar studera utomlands kan välja mellan att avlägga en eller flera yrkesinriktade examensdelar eller delområden av de gemensamma examensdelarna utomlands. Mer information om studierna finns på adressen 81

82 Inom den grundläggande yrkesutbildningen kan den studerande även utvidga examen individuellt, alltså avlägga mer än 180 kp. Detta är dock möjligt endast med yrkesinriktade examensdelar. Individuell utvidgning förutsätter att ett separat, motiverat beslut fattas om saken enligt överenskommelse mellan den studerande och utbildningsanordnaren och att den antecknas i den personliga studieplanen. Genom identifiering och erkännande av tidigare förvärvat kunnande kan de studerande skapa egna, individuella studievägar. Hur genomförbara de egna studievägarna blir beror på hur mycket flexibilitet utbildningsanordnaren lyckas åstadkomma i sina planer för hur de studerande ska framskrida i studierna. Utbildningsstyrelsen har för alla grundexamina tagit fram exempel på olika studievägar som ger kunnande som behövs i arbetslivet. Till studievägarna har utöver de obligatoriska examensdelarna valts valbara examensdelar som bäst motsvarar arbetslivets förväntningar på de studerandes kunnande. Exempel på studievägar för olika grundexamina finns på adressen planera/yrkesutbildning Utbildningsanordnaren ser till att det i alla grundexamina är möjligt att avlägga de obligatoriska yrkesinriktade examensdelarna och delområdena av de gemensamma examensdelarna det i alla grundexamina är möjligt att avlägga de valbara yrkesinriktade, de gemensamma och de fritt valbara examensdelar som omfattas av bestämmelserna om hur examen är uppbyggd det finns tillräckligt med valbara examensdelar så att de studerande kan skapa individuella studievägar även internationell rörlighet har möjliggjorts i de individuella studievägarna Planering av ordningsföljden och tidpunkter för avläggande av examensdelar För varje examen och examensdel planeras i vilken ordningsföljd och när examensdelarna ska genomföras och när den studerande ska förvärva kunnande på arbetsplatser. Vid planering av inlärning i arbetet ska man beakta att det är fråga om en inlärningsmetod och att det ska vara möjligt att genomföra den i en individuell omfattning. Planerna utarbetas för hela studietiden, det vill säga för tre år. I planerna beaktas kompetensinriktningen så att de yrkesinriktade examensdelarna genomförs som helheter baserade på arbetslivet. 82

83 Om det i grunderna för grundexamen har angetts en ordningsföljd som ska iakttas eller om utbildningsanordnaren själv har beslutat om en viss ordningsföljd, beaktas detta i planeringen så att det inte uppkommer fördröjningar i studierna. I planerna beaktas också hur de studerande utan fördröjning kan framskrida i studierna efter erkännande av kunnande. Utbildningsanordnaren ser till att tidsplaneringen av examensdelarna möjliggör studier en examensdel åt gången beslut om ordningsföljden för avläggande av examensdelar har beaktat möjligheterna till påvisande och omtagning av påvisande av kunnande samt till höjning av vitsord beslut om i vilken ordningsföljd och när examensdelar ska avläggas har beaktat att studerande framskrider i olika takt i studierna Sätt att genomföra examensdelar och lärmiljöerna I de examensspecifika läroplanerna anges separat för varje examensdel på vilka olika sätt kunnandet i examensdelarna kan förvärvas i olika lärmiljöer (inlärning i arbetet, webbstudier, självständigt, utomlands, övningsföretag eller kombinationer av dessa osv.). Av läroplanens gemensamma del ska framgå vilka lärmiljöer utbildningsanordnaren har möjliggjort. De yrkesinriktade examensdelarna har planerats så att var och en av dem omfattar en arbetshelhet, och examensdelarnas omfattning kan variera. Undervisningen planeras arbetslivs- och kompetensinriktat så att de studerande får en helhetsuppfattning om det arbete som examensdelen gäller. De yrkesinriktade examensdelarna är ofta ganska omfattande och det har ofta behövts flera lärare för att genomföra dem. När utbildningen planeras och genomförs kompetensinriktat är det viktigt att beakta att examensdelen motsvarar en arbetshelhet. Utbildningen ska således genomföras som en helhet trots att flera lärare deltar i den. Utifrån kraven på yrkesskicklighet i examensdelen beslutar lärarna gemensamt vilka lärprocesser och metoder samt vilka lärmiljöer som ska användas för att de studerande ska ha bästa möjliga förutsättningar att uppnå kraven på yrkesskicklighet i examensdelen. I samband med detta är det också bra att med de lärare som har hand om utbildningen i de gemensamma examensdelarna bestämma i samband med vilka yrkesinriktade examensdelar de studerande skulle kunna förvärva kunnandet som ingår i de gemensamma examensdelarna. Dessutom bestäms hur de studerandes inlärning ska bedömas så att det sporrar och motiverar de studerande att uppnå kraven på yrkesskicklighet och målen för 83

84 kunnandet. I planen för genomförande av examensdelarna är det bra att också bestämma hur de studerande kan få det stöd och den handledning de behöver i studierna i den aktuella examensdelen (se kapitel tabell 5). På adressen finns modeller för olika lärmiljöer. (på finska) Utbildningsanordnaren ser till att examensdelarna i alla grundexamina har planerats så att de kan genomföras som kompetenshelheter och att de lär-, undervisningsoch handledningsprocesser som stöder förvärvandet av kunnandet har planerats kompetensinriktat olika lärmiljöer har möjliggjorts i alla grundexamina i enlighet med anvisningen i den gemensamma delen av utbildningsanordnarens läroplan de olika lärargrupperna har samarbetat vid planeringen av sätten att förvärva kunnandet Bedömning av de studerandes kunnande i examensdelarna Hur bedömningen i examensdelarna ska genomföras anges i de examensspecifika läroplanerna: hur yrkesproven, en eventuell annan bedömning i de yrkesinriktade examensdelarna och bedömningen av kunnandet i de gemensamma examensdelarna ska genomföras. 84