Olika utfodringssystem till mjölkkor i Hallands län

Transkript

1 Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap Olika utfodringssystem till mjölkkor i Hallands län Different feeding systems to dairy cows in Halland, Sweden Hanna Berntsson Institutionen för husdjurens utfodring och vård, nr 594 Examensarbete 30 hp Uppsala 2017

2 Olika utfodringssystem till mjölkkor i Hallands län Different feeding systems to dairy cows in Halland, Sweden Hanna Berntsson Handledare: Rolf Spörndly Institution: Institutionen för husdjurens utfodring och vård Bitr handledare: Institution: Examinator: Jan Bertilsson Institution: Institutionen för husdjurens utfodring och vård Omfattning: 30 hp Nivå och fördjupning: A2E Kurstitel: Examensarbete i husdjursvetenskap Kurskod: EX0552 Program: VY001 Agronomprogrammet Husdjur Utgivningsort: Uppsala Utgivningsår: 2017 Omslagsbild: Serienamn / delnummer: Examensarbete / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring och vård / nr 594 Elektronisk publicering: Nyckelord: Fullfoder, blandfoder, individuell utfodring Keywords: TMR, PMR, Individual feeding Sveriges lantbruksuniversitet Swedish University of Agricultural Sciences Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap Institutionen för husdjurens utfodring och vård

3 Stort tack till Växa Sverige i Falkenberg för att de har finansierat mina resor till alla lantbrukare i Halland. Ann-Therese Persson, Växa Sverige, för att du har varit en fantastisk och engagerad handledare. För att du har kommit med bra tips och idéer till arbetet, varit en behövlig hjälp med endagarskontrollerna i IndividRam och för att jag alltid kan komma med frågor och funderingar till dig. Rolf Spörndly, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, för en tålmodig handledare. För att du har kommit med kloka och intressanta kommentarer till mitt arbete och varit en bra vägledare. Ingvar och Katarina, Växa Sverige, för hjälpen med endagarskontrollerna. Michael Sandström, Delaval, för att ha bidraget med material för investeringskostnader vid nybyggnationer. Alla lantbrukare som har tagit sig tid och deltagit och engagerat sig under mitt arbete som jag har utfört under sommaren. Ni har varit så öppna och gästvänliga och låtit mig komma till er på nästan dygnets alla timmar för att medverka när ni bereder ert foder. Jag har lärt mig otroligt mycket hos er och det har varit intressant och roligt att få diskutera med er. Utan er hjälp hade detta arbete inte varit lika väl genomförbart! Lena och Bengt-Åke som har låtit mig bo hos er under alla mina resor fram och tillbaka till Halland, utan er hade det inte varit möjligt. Vänner och familj, för att ni finns! Hanna Berntsson 1

4 Innehållsförteckning Abstract.. 3 Sammanfattning... 3 Inledning... 4 Syfte.5 Hypotes... 5 Val av metod....5 Litteraturstudie Avkastning och fodereffektivitet...6 Gruppering av mjölkkor 7 Individuell utfodring..8 Utfodring med blandfoder. 8 Utfodring med fullfoder.9 För- och nackdelar med fullfoder..11 Fullfoderblandare..12 Fullfoder och bete..13 Material och metoder.. 15 Sammanställd statistik från kokontrollen...15 Endagarskontroller..15 Intervjufrågor.. 16 Beräkning av investeringskostnad för olika utfodringssystem...16 SAS...16 Resultat...17 Statistik från kokontrollen Endagarskontroller.21 Intervjufrågor.26 Investeringskostnad för foderutrustning vid nybyggnation...27 Diskussion...28 Slutsats 32 Källförteckning..33 Bilagor 37 Bilaga I Blankett för endagarskontroll...38 Bilaga II Endagarskontroll Norfor

5 ABSTRACT When investing in a new feeding system there are both advantages and disadvantages, and there are a lot of opinions about the systems excellence. In this study, I compared Total Mixed Ration (TMR), Partly Mixed Ration (PMR) and individual feeding at 15 dairy farms located in Halland, the southwest parts of Sweden. During the visits, a one-day check-up was conducted where the feeding and milk yield was registered. Production data from 100's farms were also collected from the national dairy cow recording scheme to calculate lactation curves and milk urea. The systems were also compared as to economic investment. TMR is increasing in Sweden as the herd sizes are growing. However, the increase has ceased off due to the high proportion of AMS stables being built. With a robot there are rarely TMR systems because of its difficultness to get the cows to be motivated to go to the robot and be milked. However, there are both pros and cons with TMR. The study showed that the overfeeding on farms practicing TMR was higher than on farms practicing PMR and individual feeding. It was concluded that farms with TMR provide a flatter lactation curves and higher roughage intake but no difference was noted in milk yield, milk composition, feed efficiency and health. However the cows in the TMR systems had a significantly longer calving interval than the other systems. TMR was the system with lowest economic investment cost. SAMMANFATTNING Vid investering studeras de olika utfodringsystemens för- och nackdelar och det förekommer mycket åsikter om systemens förträfflighet. I denna studie har jag jämfört fullfoder, blandfoder och individuell utfodring på 15 gårdar belägna i Halland. Under besöken utfördes en endagarskontroll där gårdarnas utfodring och avkastning följdes upp. Dessutom samlades produktionsdata in från ett 100-tal gårdar från kokontrollen där bl.a. laktationskurvans form och urea-värde beräknades från mjölkprovningsuppgifter. Prisuppgifter togs även fram för en teoretisk jämförelse av kostnaden för nyinvestering i respektive utfodringssystem. Det finns både för och nackdelar med fullfoder och överutfodring är en aspekt som oftast hörs ute på gårdarna. Studien visade att det skedde överutfodring på fullfodergårdarna men att det även förekom i besättningar som tillämpade blandfoder och individuell utfodring. Dock berodde den mesta överutfodringen på att korna gick på bete vilket ökade på deras grovfoderintag. Studiens slutsatser är att fullfoder gav en flackare laktationskurva pga. att produktionstoppen i början av laktationen uteblev. Förväntningen var att produktionen skulle hålla ut bättre på slutet av laktationen eftersom de går på samma foderblandning under hela laktationen men detta kunde dock inte ses. Fullfoder ger inte högre mjölkavkastning och inte heller högre halter fett och protein än blandfoder och individuell utfodring. Med fullfoder äter korna mer grovfoder men de får inte högre fodereffektivitet. Korna i fullfodersystemen var inte friskare däremot hade de ett signifikant längre kalvningsintervall. Fullfoder set ut att vara det billigaste systemet att investera i vid en nybyggnation. 3

6 INLEDNING Vid investering studeras de olika utfodringssystemens för- och nackdelar och det förekommer mycket åsikter om systemens förträfflighet. Jag skulle vilja jämföra systemen och se hur verkliga gårdars resultat ser ut. Det förekommer olika åsikter om systemen och jag har satt ihop ett antal hypoteser som ofta hörs ute bland lantbrukarna vilka jag skulle vilja undersöka. Mjölkkobesättningarna i Sverige blir färre och korna producerar mer mjölk. Antalet mjölkföretagare har minskat med 2/3 det senaste decenniet, från år 2000 till 4968 år 2012 (Jordbruksverket, 2012). I takt med att mjölkföretagarna har minskat har antalet kor per besättning däremot ökat. Den genomsnittliga besättningsstorleken har på samma tid mer än fördubblats, från 33 till 70 kor. En annan faktor som även har ökat är mjölkavkastningen mätt i ECM (Energi korrigerad mjölk) vilken uppmättes till kg ECM per ko år 2012, att jämföras med kg ECM år 2000 (Svensk Mjölk, 2011 & 2012). Avkastningen gäller kor som deltar i officiell kokontroll, vilket ca 84 % av besättningarna gör. Högre mjölkavkastning medför att det ställs högre krav på en korrekt foderstat för att bibehålla god hälsa och produktion. Fodret är därav en viktig faktor vilket påverkar mjölkproduktiviteten och därmed lönsamheten i produktionen (Winnicki et al., 2010). Foderkostnaden, den rörliga kostnaden, är därför en avgörande del för dagens mjölkbönder (Tucker et al. 2001). Fodereffektivitet kan uttryckas på flera sätt, enkelt uttrycks fodereffektivitet som kg mjölk per kg foder men kan även uttryckas som förbrukat foder i jämförelse med förväntat behov med avseende på mjölkproduktion, kroppsvikt, hull samt dräktighetsstatus (Rustas, 2011). Fodereffektivitet hos mjölkkor är av stor betydelse för gårdens produktionsresultat då foderkostnaderna är en av de viktigaste faktorerna i mjölkproduktionen (Kristensen & Kjærgaard 2004). Kors utnyttjande av fodret påverkar kostnaden per kg producerad mjölk varav det finns en ekonomisk drivkraft att förbättra fodrets effektivitet. Fodereffektivitet påverkas av olika faktorer som fodernivå, grovfoderkvalitet och givans sammansättning. Även sjukdom och stress kan ha en både direkt och indirekt verkan på fodereffektiviteten. Själva hanteringen av korna kan troligtvis även påverka fodereffektiviteten (Kristensen & Kjærgaard 2004). I Sverige utfodras mjölkkor traditionellt individuellt där de olika fodermedlen, kraftfoder och grovfoder, tilldelas separat (Isacson, 2003; Johansson & Hörndahl, 2005). Individuell utfodring har ökat i takt med ökade kraftfoderpriser och en styrning av kraftfodergivan är att föredra ekonomiskt sett jämfört med om kraftfoder ges fri tillgång (Persson, 2013). I takt med de växande besättningsstorlekarna har fullfoder och blandfoder blivit ett allt vanligare utfodringssystem i Sverige. Fullfoder innebär att alla fodermedel utom vatten blandas samman till en homogen blandning som ges i fri tillgång. I blandfodersystem blandas ett eller flera kraftfodermedel med grovfoder till en mix som ges i fri eller begränsad giva och extra kraftfoder ges separat, oftast i kraftfoderstationer. Det är viktigt att foderblandningen blir homogen för både fullfoder och blandfoder (Isacson, 2003). Problem som kan uppstå vid en otillräcklig homogen blandning är att korna börja sortera ut vissa delar ur fodret vilket leder till att vissa kor får ett mycket koncentrerat foder medan andra får ett mycket fiberrikt foder. Utfodring av för mycket koncentrat kan orsaka hälsoproblem och risk för att korna blir för feta medan en sämre avkastning kan ses hos kor som utfodrats med nästan bara grovfoder på grund av att de inte har fått tillräckligt med näring. Halland är den region i Sverige som har flest antal kor i genomsnitt per besättning, 89 stycken jämfört med genomsnittet för hela riket som ligger på 70 stycken (Svensk Mjölk, 2012). Halland är även ett av det kotätaste området i Sverige vilket är en viktig del för Svensk 4

7 mjölkproduktion. År 2012 fanns det kor i Sverige vilket ungefär motsvarar 0,66 kor/km 2 av Sveriges totala yta (Jordbruksverket, 2012; SCB, 2012). Detta motsvarar för Halland 4,8 kor/km 2 jämt fördelad över hela dess yta (Jordbruksverket, 2012; SNA, 2012). Halland har även den högsta medelavkastningen på kg ECM bland de kor som är anslutna till kokontrollen i Sverige (Svensk Mjölk, 2012). Den nedåtgående trenden av antalet mjölkföretagare kan dock även ses i Hallands län där under en tioårsperiod antalet mjölkföretagare har minskat från 597 till 281 vilket motsvarar en minskning på nära 50 procent (Jordbruksverket, 2012). Antalet kor som är anslutna till kokontrollen i Halland har däremot ökat med 0,4 procent (Svensk Mjölk, 2012). Syfte Syftet med denna studie var att jämföra produktionsresultat och fodereffektivitet i mjölkproduktionen i produktionssystem som tillämpar fullfoder, blandfoder respektive individuell utfodring på gårdar i Hallands län. Hypotes Att ta reda på om följande påståenden om fullfoder stämmer; - Med fullfoder äter korna mer grovfoder - Med fullfoder får man en flack laktationskurva - Med fullfoder får man högre halter i mjölken - Med fullfoder får man friskare kor - Med fullfoder får man högre fodereffektivitet - Fullfoder ger högre mjölkavkastning Val av metod Jag samlade in och bearbetade kokontrolldata från ett hundratal gårdar som tillämpade fullfoder, blandfoder eller individuell utfodring. En beräkning av foderåtgång ställd mot produktion studerades vid 15 utvalda besättningar. Andra parametrar som jämfördes mellan de olika systemen var produktion, halter i mjölken, hälsa, celltal, fruktsamhet, laktationskurvans form, mjölkurea. Jag beräknade även investeringskostnad för foderutrustning vid nybyggnation. Jag har samlat in och bearbetat kokontrolldata från 123 gårdar i Halland varav 73 var individutfodrade, 28 hade blandfoder och 22 hade fullfoder. Av dessa har 15 gårdar, 5 med respektive utfodringssystem, valts ut för besök där så kallade endagarskontroller utfördes för registrering av utfodring och avkastning. Urvalet var slumpmässigt och samtliga gårdar var var anslutna till kokontrollen. En litteraturstudie genomfördes för att ta upp relevant fakta om de olika utfodringssystemen samt en mer ingående litteraturstudie som bekräftar eller avfärdar påståendena om fullfoder. 5

8 LITTERATURSTUDIE Avkastning och fodereffektivitet Fodereffektivitet är förhållandet mellan konsumtion och produktion. Fodereffektivitet kan uttryckas på flera sätt. Det kan bl.a. uttryckas som andelen av den upptagna nettoenergin som återfinns i mjölken, tillväxten, foster och underhåll (Kristensen & Kjærgaard, 2004). Förenklat är fodereffektivitet kg producerad mjölk per kg konsumerad torrsubstans (Maulfair et al., 2011; Colman & Beever, 2009; Hutjens., 2005). Fodereffektivitet (%) = Kjærgaard, 2004). (Kristensen & Faktorer som påverkar fodereffektiviteten är mängden foder, konsumtionsförmåga, grovfodrets smältbarhet och foderstatens sammansättning. Andra faktorer som även kan påverka är sjukdom, stress och hanteringen av korna. Under en sjukdomsperiod kan foderutnyttjandet reduceras upp till 15-20%. Hos ungdjur kan fodereffektiviteten påverkas negativt vid konkurrens om ät- och liggplatser (Kristensen & Kjærgaard, 2004). En viktig faktor för en effektiv mjölkproduktion är omvandlingen av foder till mjölk (Grainger & Goddard, 2004). Det finns en genetisk variation i fodereffektivitet hos mjölkkor och genom genetisk selektion kan fodereffektiviteten öka (Dechow, 2013). I en studie av Vallimont et al. (2011) fann de att fodereffektivitet är genetiskt korrelerad med avkastning, däremot visades att kroppsvikt och hull är negativt korrelerat med effektivitetsegenskaper. Detta medför att stora och feta kor är mindre fodereffektiva än mindre och smalare kor. Fullfodersystem tenderar ofta att ha en hög foderkostnad per kg ECM vilket beror på en låg fodereffektivitet och mjölkproduktion (Samuelsson, 1993). Foderkostnaden, per kg ECM, är en avgörande del i mjölkproduktionen och beror på foderpriser, mjölkavkastning och fodereffektivitet. Enligt Samuelsson (1993) kan fodereffektiviteten förbättras med en ökad mjölkproduktion i den enskilda besättningen. Detta kan förklaras med att besättningen uppnår den bästa fodereffektiviteten under den månad produktionen är som högst då antalet lågmjölkande kor och sinkor är som lägst. En god fodereffektivitet uppnås lättast hos kor i tidig laktation än hos kor i sen laktation vilket resulterar i att den bästa fodereffektiviteten erhålls då mjölkproduktionen är som högst. Samuelsson (1993) kunde däremot se att enstaka fullfoderbesättningar med lägre avkastning per år hade något bättre fodereffektivitet än besättningar med en hög avkastning per år. Detta kan troligtvis bero på att marginalbehovet är större vid ökande produktion. Fullfodersystemen tenderade även att ha en sämre fodereffektivitet med hänsyn till protein (AAT) då besättningarna avsiktligen ökade AAT innehållet i foderstaterna (Samuelsson, 1993). Ett ökat AAT-innehåll i foderblandning medför att ts intaget ökar. Ett högt ts intag i kombination med ett högt näringsinnehåll kan leda till att mjölkavkastningen ökar. Risken för överutfodring är betydligt större vid låg avkastning eftersom korna då ha ett lägre näringsbehov och lätt orkar äta mer än de behöver. Foderblandningen är ofta komponerad efter en högre avkastning och därmed ett högre näringsbehov. De äter tills de är mätta och det blir för mycket vilket oftast ses ute i besättningarna (Persson, 2013). 6

9 Gruppering av mjölkkor Under laktationen är den viktigaste faktorn som påverkar mjölkproduktionen foderintaget och kroppskonditionen (Grant & Albright, 2001). Genom att gruppera kor kan foderintaget anpassas vilket kan påverka kokomfort, konkurrens om foder och besättningens hälsa. Med en korrekt gruppering kan social dominans och konkurrens om foder minskas då de påverkar ätbeteendet negativt. Att dela in kor i grupper är inte alltid det lättaste. Enligt Spörndly (2005) ökar möjligheten att hålla alla lakterande kor i besättningen i endast en grupp om korna har en jämn avkastningspotential. Den gruppindelningen som då kan vara intressant är en indelning efter juverhälsa vilken kan baseras på celltal eller odlingsresultat för att minimera risken för smittspridning. I de båda grupperna kommer då foderblandningen och utfodringen att vara densamma. Om avkastning däremot är väldigt varierande inom besättningen bör en gruppering istället ske efter avkastning. Ett lyckat fullfodersystem kan uppnås om lantbrukaren är observant och ser sin besättning som en sammansatt grupp och inte som koindivider (Werner, 2003). Foderblandningen ska täcka behovet hos varje grupps medelko och antalet grupper bestäms av besättningens mjölkavkastning, det vill säga desto högre avkastning ju färre grupper erfordras. I fullfoderbesättningar börjar det bli vanligt att även sinkorna grupperas och det vanligaste tillvägagångs sättet är en grupp under första sinperioden där korna utfodras med en speciell fodermix (Spörndly, 2003). I slutet av sinperioden får sinkorna gå i en speciell grupp för att vänja sig vid den kommande högmjölkarmixen. Enligt Samuelsson (1993) kan behovet av gruppering minskas genom att tillämpa ett jämnt genetiskt material i besättningen. En fördel med gruppering är att variationen av näringsbehov minskar inom gruppen. Genom att gruppera korna efter avkastning där grupperna ges olika foderblandning kan man uppnå en bättre foderstyrning (Samuelsson, 1993). Detta leder till att variationen i näringsbehov minskar i gruppen och problem med att högmjölkande kor underutfodras och lågmjölkande kor blir för feta undviks. Foderstyrning är kopplad till foderkonsumtion där mängden konsumerat foder och fodrets koncentrationsgrad fastställer om kon tilldelas tillräckligt med näring för att kunna producera på bästa möjliga sätt. En faktor som påverkar kons foderkonsumtion är avkastningen. För att uppnå en god foderstyrning i fullfoderstystem och ett bra resultat i sin produktion ska korna tilldelas en foderblandning i fri tillgång där man beaktar kons maximala foderkonsumtion i kombination med näringsbehovet (Samuelsson, 1993). Enligt Østergaard et al. (1996) påverkas inte mjölkproduktionen avsevärt mycket vid fullfoderutfodring med flera olika utfodringsgrupper. Däremot visade Pecsok et al. (1992) att fler utfodringsgrupper ökade mjölkproduktionen per ko på besättningsnivå. Vid gruppering i lösdrift bör dessa aspekter beaktas; - max tre kor per ätplats om fodret ges i fri tillgång, det får aldrig vara tomt på foderbordet - max en ko per ätplats om utfodringen sker restriktivt då alla ska få en chans att äta samtidigt - kontinuerlig hullbedömning bör ske som en kontroll när en ko ska byta grupp från en högre utfodringsintensitet till en lägre eller tvärtom (Spörndly, 2003). 7

10 Individuell utfodring Med individuell utfodring/separat utfodring tilldelas kraftfoder och grovfoder separat (Johansson & Hörndahl, 2005). En individuell grovfodergiva förekommer i uppbundna system. I lösdriftsstallar är det vanligt att grovfodret utfodras ad lib. vilket sprids jämt över hela foderbordet, men kan även förekomma i uppbundna system. Fri tillgång till grovfoder medför att färre aggressioner uppstår, dock blir foderstyrningen ytterst liten vilket medför en risk att vissa djur överutfodras. Fri fodertilldelning innebär att vid nästa utfodringstillfälle ska det finnas några procent av fodret kvar på foderbordet. Detta innebär att det är lättare att styra grovfodergivan i uppbundna system då korna står på samma plats hela tiden (Johansson & Hörndahl, 2005). I ett lösdriftsstall kan korna utfodras individuellt med kraftfoder i mjölkningsenheten eller i kraftfoderstationer (Johansson & Hörndahl, 2005). Det vanligaste sättet att styra kraftfodertilldelningen individuellt i lösdrifter är genom utplacerade kraftfoderstationer i lösdriften. Kon får då en transponder runt halsen vilken registrerar kon och portionerar ut hur mycket kraftfoder hon får äta. En bra foderstyrning kan uppnås med transponderstyrda kraftfoderstationer om antalet kor per kraftfoderstation inte överstiger kor. Placeringen av foderstationerna är viktigt, de ska inte kunna blockeras eller att det går att fösa ut kor innan de ätit klart. I ett AMS (automatisk mjölknings system) stall påverkas kotrafiken mycket av själva placeringen av foderstationerna. Att utfodra kraftfoder enbart i samband med mjölkningen har sina för- och nackdelar (Johansson & Hörndahl, 2005). Till fördelarna hör att korna går snabbare in till mjölkning och själva arbetsmomentet går därmed något snabbare. Nackdelarna är att korna får en mycket hög kraftfodergiva vid varje mjölkning vilken tar lång tid att äta och hon blockerar därmed platsen. En annan nackdel är att korna kan bli rastlösa och att de ofta gödslar i samband med att de äter vilket förorenar mjölkplatsen. Detta system är däremot inte så vanligt längre utan istället ges en lite lockgiva av kraftfoder i mjölkanordningen. Med en lockgiva i mjölkanordningen går korna snabbare in till mjölkning och korna blir oftast lugnare. Dessutom underlättas mjölkfrisättningen (Svennersten et al, 1995). Den vanligaste metoden att utfodra kraftfoder individuellt i uppbundna system är med en kraftfodervagn, vanligtvis en rälshängd vagn (Johansson & Hörndahl, 2005). Vagnarna kan antingen vara självgående eller programmerade för att starta på ett visst klockslag. Det finns vagnar som kan släppa ner en programmerad giva vid varje koplats om det sitter en giva vid varje plats och även vagnar som läser av transpondrar. Utdelningen av kraftfodergivan sker genom mätning av volymen eller vikt, detta beror dock på märke och modell. Utfodring med blandfoder Med blandfoder, PMR (Partial Mixed Ration), avses ett flertal fodermedel som blandas samman till en foderblandning och kompletteras med separat kraftfodertilldelning (Spörndly, 2003). Till högproducerande kor ges även en toppgiva av kraftfoder vilket har fördelen att foderstyrningen förbättras i jämförelse med fullfodersystemet (Johansson & Hörndahl, 2005). Blandfodermixen utfodras oftast ad lib. I en studie av Winnicki et al. (2010) gavs en fodermix som räckte till 20 kg ECM till två mjölkande grupper, TMR och PMR. TMR gruppen fick inget foder utöver mixen medan PMR gruppen fick extra kraftfoder. Den genomsnittliga mjölkproduktionen resulterade i en nästan dubbelt så hög produktion hos kor som utfodras med blandfoder (30,2 kg/dag) jämfört med fullfoder (16,2 kg/dag). Även ureahalten i mjölken var högre för kor som fick blandfoder 8

11 jämfört med fullfoder. Dock var proteinhalten i mjölken lägre för kor som utfodrades med blandfoder än de som utfodrades med fullfoder. Att de kor som fick blandfoder mjölkade mer var inte så konstigt då de fick mer foder än de som fick fullfoder och att fullfodergruppens fodermix inte uppfyllde kornas avkastningspotential I ett försök av Kraszewski et al (2005) utfodrades kor enligt en TMR-mix och en PMR-mix, där TMR-mixen var gjord för 32 kg ECM och PMR-mixen för 22 kg ECM. Kraftfoder gavs utöver till de kor som hade en högre mjölkavkastning än respektive avkastning. Kraszewski et al (2005) fann dock ingen skillnad vad gällande mjölkproduktion samt fett- och proteinhalt i mjölken hos kor utfodrade med fullfoder eller blandfoder. En nackdel är dock att foderintaget ökade vid utfodring av fullfoder men inte vid blandfoder vilket resulterar i att utfodring med blandfoder ger bättre ekonomiska resultat än fullfoder vad gällande mjölkproduktionen. Till skillnad från försöket av Winnicki et al (2010) hade fullfodergruppens fodermix i försöket av Kraszewski et al (2005) en sådan koncentrationsgrad att den översteg kornas avkastningspotential. I en studie där blandfoder jämfördes med betesdrift fann O Neill et al. (2012) att mjölkproduktion och torrsubstansintag per ko ökade hos de kor som fick blandfoder på grund av ökat foderintag. Metanutsläppen ökade även med blandfodersystemet på grund av det ökade torrsubstansintaget vilken är den främsta orsaken (Hegarty et al., 2007). Andra faktorer som påverkar metanutsläpp är nivån på foderintaget, typ av kolhydrater i fodret, tillsats av lipider eller förändringar i vommens mikroflora (Johnsson & Johnsson, 1995). Faktorer som kan minska metanutsläpp är snabb tillväxt, högre mjölkavkastning och kortare sinperioder (Montey et al. 2006). Utfodring med fullfoder Enligt Lammers et al. (2013) kan en mjölkko uppnå maximal kapacitet vid utfodring med fullfoder. För att detta ska vara möjligt krävs det att korna har tillgång till ett näringsmässigt balanserat foder då kon ska kunna konsumera så nära energibehovet som möjligt och en välfungerande vomfunktion. För att uppnå maximal kapacitet i en hel besättning krävs en bra utfodringshantering vilket bland annat innebär att grovfodret och övriga fodermedel bör kontrolleras regelbundet och ges till passande grupper. Varje foderparti bör även analyseras några gånger per år eller när en påtaglig förändring sker. Foderstaten bör uppdateras med avseende på mjölkproduktion, fett- och proteinhalt, kroppsvikt, hullbedömning och foderpriser (Lammers et al., 2013). Fullfoder är ett utfodringssystem som ökar på mjölkgårdarna i Sverige i takt med att antalet kor ökar (Bengtsson, 2014). Ökningen har dock avstannat pga. att det är en stor andel AMS stall som byggts (Persson, 2013). Med robot blir det sällan fullfoder eftersom det då är svårt att få korna att motiveras till att gå till roboten och mjölkas. Fullfoder, TMR (Total Mixed Ration), innebär att alla fodermedel blandas samman till en homogen blandning, förutom vatten, och ges i fri tillgång (Spörndly, 2003). Genom att alla fodermedel blandas till en mix undviks att kor kan selektera vissa foderdelar (Amaral-Phillips et al., 2013). Själva fullfoderblandningen görs i en fullfodervagn och det finns både mobila och stationära blandare. Fullfoder kan med fördel ges i grupp i lösdrift men även individuellt till kor i uppbundna system (Spörndly, 2003). I besättningar med både hög- och lågproducerande djur görs ibland två eller flera blandningar. Detta beror dock på hur stor besättningen är, då stora besättningar har lättare att göra fler blandningar. Till högmjölkande kor ges en högkoncentrerad blandning innehållande mer kraftfoder och till de lågavkastade djuren ges en 9

12 blandning innehållande mer grovfoder. Detta leder till att alla blandningar kan ges i fri tillgång. Fullfoder som ges till alla lakterande kor är främst avsedd för de kor med högst produktionskapacitet vilket medför att kor med lägre mjölkavkastning får ett för näringsrikt foder (Kraszewski et al., 2005). Detta medför att de lågproducerande korna ansätter mer fett. Det kan då vara av fördel att utfodra med blandfoder istället för fullfoder i besättningar med varierande mjölkproduktion. En studie av Samuelsson (1993) visade att kor i fullfodersystem överutfodras och att foderkonsumtionen var hög, dock var det en stor spridning mellan besättningarna. Fullfodersystem hade även en tendens till störst förbrukning av energi (MJ om sättbar energi) vilket inte är så överraskande då möjligheten att styra fodertilldelningen individuellt är begränsad. Överutfodring kan ske av både energi, protein och mineraler med mera (Swensson, 2006). Överutfodring anges i procent och är ett vanligt nyckeltal i Sverige. Motsatta resultat har dock beskrivits av Lammers et al (2013) och Amaral-Philips et al (2013) som funnit en förbättrad fodereffektivitet. Lammers et al., 2013 fann att fodereffektiviten förbättrades med 4 % i besättningar som utfodrar med fullfoder jämfört med en konventionell fodergiva där grovfoder och kraftfoder utfodrades separat två gånger om dagen. Anledningen till detta enligt Lammers et al. (2013) är att korna får i sig rätt mängd ingredienser för en balanserad foderstat vid varje tugga av fodret. Detta gynnar vommens mikrober då miljön i vommen blir mer stabil och idealisk samt sker en ökning av kväveutnyttjandet och ickeprotein kväve (NPN). Detta leder i sin tur till att produktionen av mikrobiellt protein ökar. Keenans Hi-fibre dairy system (fullfoder) är optimerat för att öka produktiviteten och minska hälsorisker hos mjölkkor, men även för växande kvigor och sinkor (Colman & Beever, 2009). Systemet förespråkar välmixade foderblandningar och har fokus på fibrer för att gynna vomfunktionen. Enligt Keenan & Co. finns det möjlighet att öka foderomvandlingsförmågan genom att införa Keenans Hi-fibre dairy system. I Storbritannien och Frankrike har man sett en ökad foderomvandlingsförmåga och ett minskat torrsubstansintag redan under första året med detta system. Colman & Beever (2009) fann även att Keenans Low Energy: Hi fibre system för sinkor gav positiva effekter på hälsan i de besättningar som tillämpade denna utfodringsstrategi. Drackley et al. (2007) fann även att en hög fiberrik TMR blandning med restriktiv energi tilldelning gav positiva effekter hos sinkor. Dessa effekter var förbättrad energibalans efter kalvning och upprätthållen mjölkproduktion. Keenans nya teknologi, MechFiber, arbetar för att få, enligt Keenan technology, en korrekt fysisk sammansättning av fodret. Fysisk sammansättning innebär en kombination av strålängd, stickighet, grovfodermängd, partikel storlek, ts-halt, homogenitet osv. (Brink, 2013). Allt bygger på förståelsen att för en idisslare är den kemiska foderstaten (energi, protein, stärkelse osv) bara en del, för att få en ko att fungera optimalt och nå ett högt foderutnyttjande måste vommen arbeta och då spelar den fysiska strukturen lika stor roll. Den fysiska delen av foderstaten är dock svårare att mäta och få siffror på till skillnad från den kemiska där analyser kan tas. I en studie av Colman et al. (2011) undersöktes om lönsamheten på mjölkgårdar kunde öka genom att införa Keenans Mech fiber system vilken sägs kunna förbättra lönsamheten, djurens hälsa och välbefinnande och ge en miljömässig hållbar mjölkproduktion. Keenans Mech fiber system fokuserar på fysiskt effektiva fibrer i TMRmixen vilka gör att sortering av fodret minskar och främjar en optimal vomfunktion. Besättningar i Frankrike och Storbritannien har ökat foderomvandlingsförmågan redan under första året efter att ha infört Keenans Mech fiber system jämfört med deras tidigare fullfodermix. Colman et al. (2011) kunde även se en ökning på 0,15 kg ECM/kg av torrsubstansintaget i Frankrike från att besättningarna hade övergått till Mech fiber systemet och i England var ökningen likartad. Genom en förbättring av foderomvandlingsförmågan 10

13 kunde metanutsläppen minska med 22,7 kg/år, dock krävdes även en minskning av torrsubstansintaget. Bland 20 besättningar i USA som infört Keenan Mech fiber systemet kunde en ökad mjölkavkastning på 1,4 kg/dag per ko ses och avkastningen i ECM ökade med 1,5 kg/dag per ko, dock förändrades inte torrsubstansintaget. I en studie av Humphries et al (2010) jämfördes en TMR mix som blandas med Mech fiber tekniken med en TMR mix med samma foderingredienser fast blandat av en vertikal skruvblandare. De kor som fick Mech fiber mixen producerade mer mjölk (40,3 kg/dag) än de kor som åt av den andra mixen (39,3 kg/dag) och hade högre produktion av mjölkprotein. Kor som åt av mixen vilken blandades av en vertikal skruvlandare hade ett lägre torrsubstansintag (22.5 kg) än de kor som fick en Mech fiber mix (24,1 kg). Att fullfoder ska vara lätt och luftigt har förespråkats i mer än 30 år men nu har ett nytt koncept om kompakt fullfoder där hälsa och prestanda påverkas positivt utvecklats i Danmark (Søgaard, 2013). Kompakt fullfoder innebär att fodervarorna (främst pellets) dränks i vatten så att de smälter in i mixen och fodret blandas sedan i 35 minuter. Detta görs för att undvika att korna sorterar fodret och för att underlätta matsmältningen. De danska besättningar som har tillämpat kompakt fullfoder har sett en ökad mjölkavkastning på 4 % och minskade fall av löpmagsförskjutning, acidos, sulblödning och tjocka hasor. Att dessa problem har uppstått tycks beror på ojämn utfodring, då korna sorterar, men med kompakt fullfoder sorterar korna inte fodret och de kan spendera mindre tid på att äta. Tiden då korna vilar ökar därmed då de inte spenderar lika lång tid vid foderbordet. En viktig faktor är att det ska finns tillgängligt foder på foderbordet hela tiden då detta ger upphov till en lugn och stabil miljö samt trevligare kor i bättre hull. För- och nackdelar med fullfoder Tekniken i fullfodersystem är lätt att anpassa efter gårdens förutsättningar (Werner, 2003; Lammers et al., 2013) och investeringskostnaden är tämligen låg jämfört med den högt utvecklade datautfodringen (Werner, 2003). En viktig faktor är däremot att tekniken anpassas till det rådande behovet och inte att korna anpassas efter tekniken. Med fullfoder ökar mjölkproduktionen, hälsa, reproduktionsförmågan förbättras och foderkostnaderna kan minska (Amaral-Phillips et al., 2013). Ett fullfodersystem tillämpas oftast i stora besättningar där en effektiv fullfoderblandare kan underlätta arbetet kring utfodringen samt sänka arbetskostnaderna (Amaral-Phillips et al., 2013; Samuelsson, 1993). Med fullfoder minskar förekomsten av mag- och metaboliska problem och en ökning av mjölkproduktionen kan ske upp till 5 % jämfört med traditionell utfodring (Lammers et al., 2013). Med fullfodersystem finns möjligheten att använda biprodukter vilka annars kan vara väldigt svårhanterliga i andra system (Amaral-Phillips et al., 2013; Werner, 2003). Fördelen med att använda biprodukter är att de oftast är billiga vilket kan leda till att foderkostnaderna kan sänkas. Genom att mixa olika fodermedel kan smaken av mindre attraktiva fodermedel döljas (Lammers et al., 2013). Om fullfoder hanteras korrekt ger det en större precision vid blandning och utfodring vilket leder till att korna varken kan äta mer eller mindre av blandningen. Keenan talar för fullfoder och rekommenderar en högre andel råprotein i foderblandningen än vad som är vanligt i traditionella system (Birgersson, 2009). De anser att en foderstat med lägre rp-halt ger upphov till för feta kor. Andra rekommendationer från Keenan är utfodra en till två gånger per dygn för att undvika stress då det kan orsaka störd idissling och vila. En nackdel i fullfodersystem är att det är svårt att tillämpa foderstyrning på individuell nivå (Samuelsson, 1993; Werner, 2003). När alla mjölkande kor får samma foderblandning oavsett laktatiosnsstadium kan en stor risk vara att de blir felutfodrade. Ett stort problem i fullfoderbesättningar är överutfodring och det förekommer främst under den senare delen av 11

14 laktationen. Problem som kan uppstå med för feta kor är kalvningssvårigheter, kalvningsförlamning och acetonemi. Högmjölkande kor löper även stor risk att magra av vilket är en nackdel. För att uppnå en någorlunda foderstyrning kan en lösning vara att gruppera korna efter mjölkavkastning. Att rekommendationerna från tillverkaren följs är viktigt då för mycket blandat foder kan leda till att fodret mals ner eller pulveriseras medan en för lite blandat foder kan leda till att kon inte kan tillgodogöra sig fodret lika bra (Lammers et al., 2013). Ett fullfodersystem kräver mycket utrymme och befintliga byggnader, fodergångar och krubbor kan utgöra stora hinder för att systemet ska fungera på ett lämpligt sätt. Lammers et al. (2013) anser även att ett fullfodersystem inte är ekonomiskt lönsamt i mindre besättningar och i besättningar som tillämpar betesdrift under en längre period då kostnaderna för utfodring ökar per ko och dag. Fullfoderblandare Det finns ett antal fullfoderblandare ute på marknaden och de förekommer som stationära eller mobila (Spörndly, 2003; Amaral-Phillips et al., 2013). Hos en stationär blandare sker uttransporten av fodret via en bandfoderfördelare eller en vagn. Vagnen kan vara rälshängd eller hjulburen, självgående eller manuell (Johansson & Hörndahl, 2005). En mobil foderblandare är oftast bogserad av en traktor. Det vanligaste alternativet är en mobil foderblandare/mixervagn dragen av en traktor och finns i flera olika varianter, skruvblandare, haspelblandare och paddelblandare (Amaral-Phillips et al., 2013). Skruvblandare förekommer med både horisontell, vertikal och lutande skruv där blandare med lutande skruv medför att materialet skruvas uppåt och faller tillbaka (Spörndly, 2003). Blandare med horisontella skruvar placeras så att vissa skruvar verkar som blandare och andra som returskruvar med omvänd stigning för att få en så bra blandningseffekt som möjligt (Johansson & Hörndahl, 2005). Den effektivaste blandaren för sönderdelning av rundbalar är en med vertikal skruv, dock är den mer energikrävande. Negativa aspekter med stora vertikalblandare är att skruvarna ligger efter varandra vilket kan resultera i att foderblandningen inte blir tillräckligt homogen. En annan aspekt är kvarliggande foderrester efter tömning av blandaren vilka kan orsaka hygieniska problem. En fördel är att vertikalblandaren är den enda bland skruvblandarna som klarar av att sönderdela hela rundbalar. Exempel på vertikalskruvblandare är Trioliet och JF-Stoll ( ). Exempel på ett fabrikat som har lutande skruvblandare är Cormall. Blandarprincipen i en haspelblandare är att blandningen sker med haspel på en horisontell axel vilket ger en blandning som är luftig och lätt samt varsam mot fodret (Spörndly, 2003). Fodret lastas vanligen i med en lastare och fodrar att grovfodret är hackat. För att blandningen ska få plats bör inte fyllnadsgraden överstiga 60 %. Extrautrustning finns vilka kan sönderdela och blanda hela rundbalar (Johansson & Hörndahl, 2005). Fabrikat som haspelblandare är Keenan ( Paddelblandare har liknande blandningsteknik som haspelblandaren dock har paddlar ersatt de längsgående balkarna i haspelblandaren (Spörndly, 2003). Likt haspelblandaren ger paddelblandaren en luftigt och lätt foder blandning vilken är varsam mot fodret och kräver ett hackat grovfoder. Paddelblandaren kan fyllas upp till 90 % av dess volym. En fördel är att paddelblandare slits mindre och har lägre strömförbrukning än skruv- och haspelblandare (Amaral-Phillips et al., 2013). En Keenan MechFiber blandarvagn har långsamt roterande paddlar och fasta knivar vilket medför en lätt hackning och blandning som fastställer en korrekt fodermix och rätt inblandning av Mech-fibrer (Colman et al. 2011). Faktorer som 12

15 påverkar mixens fysiska egenskaper är iläggningsordning av fodermedel, lastens storlek i förhållande till blandarens kapacitet, motorvarvet hos traktorn och den tiden det tar att blanda mixen. I vilken ordning fodret läggs in i blandaren spelar roll och skiljer sig mellan blandningsprinciperna. I skruvblandare ska grovfodret läggas i först. Dock kan det vara svårt att få små fodertillsatser att blanda sig väl (Spörndly, 2003). En nackdel med skruvblandare är att grovfodrets struktur kan förstöras om fodermixern blandas för mycket. Rekommendationer för övriga blandare är att lägga i de små fodermedlen först (mineraler och proteinfoder) sen spannmål och sist grovfodret. Det kräver dock att grovfodret är hackat eller att rundbalarna är sönderdelade. En fördel är att små fodermedel lättare fördelar sig jämt i foderblandningen. I en haspelblandare krävs däremot en jämn fördelning av alla fodermedel över blandarens längd. En viktig aspekt vid blandningen av fodermixen är att den inte får bli för torr vilket kan leda till mixen separerar som sedan medför att korna selekterar ut vissa delar ur mixen. En lösning på detta problem är att tillsätta vatten till fodermixen vilket reducerar att korna selekterar (Leornadi et al., 2005). Enligt Werner (2003) är skötseln och rengöring av en fullfoderblandare viktigt för att inte mikrobiell tillväxt ska uppstå. Fodrets hygieniska kvalitet är även av stor vikt då dåligt foder kan leda till att produktion och djurhälsa påverkas negativt. Faktorer som bidrar till att foder av sämre hygienisk kvalitet orsakar hälsoproblem är till exempel foderstatens balans, djurens allmäntillstånd och närmiljön. Fullfoder och bete Genom att kombinera bete i foderstaten kan foderkostnaderna minska och djurhälsan kan förbättras under betesperioden (Soriano et al., 2001). Studier där TMR har jämförts med endast beteskonsumtion, inga extra fodertillsatser, har visat att kor som utfodras med fullfoder producerar mer kg mjölk per dag, 33 % respektive cirka 6 kg mer per ko och dag (Kolver & Muller, 1998; Tucker et al. 2001). De kor som endast har bete som foderkälla kräver extra energitillskott, i vissa fall även protein, för att de ska kunna producera mer än 30 kg mjölk per dag utan att tappa allt för mycket i hull (Kolver & Muller, 1998). Proteinhalten i mjölken var däremot högre hos kor som gick på bete (2,84 %) jämfört med de som fick fullfoder (2,75 %). Oavsett att mjölkintäkterna var lägre för kor på betesdrift än fullfoder var betessystemet mer lönsamt, med avseende på mjölkintäkt minus foderkostand, än fullfodersystemet (Tucker et al. 2001). Detta trots att korna som gick på bete tappade mer i hull vilket kan ha negativa effekter i nästkommande laktation med avseende på mjölkproduktion. Enligt Tucker et al. (2001) är betesdrift ett mer kostnadseffektiv system än fullfodersystemet och är bäst lämpat för kor i mitt- till senlaktation. I ett försök av O Neill et al. (2010) jämfördes även där TMR med endast beteskonsumtion och de fann att fullfoder gav högre mjölkmängd samt högre fettoch proteinhalt än enbart bete. De kor som åt fullfoder hade ett högre torrsubstansintag och hade därmed en bättre produktion än de som endast gick på bete, dock producerades mer metan från de kor som fick fullfoder. White et al (2001) fann även att kor som åt fullfoder producerade mer mjölk och hade högre fett % halt i mjölken än kor som endast gick på bete, däremot skilde sig inte protein halten. I en studie av Tozer et al. (2003) undersöktes lönsamheten i tre olika utfodringssystem; TMR, betesdrift och en kombination av TMR och bete. De kor som gick på enbart bete fick även ett majsbaserat koncentrat. Kor som åt en kombination av bete och TMR betade mellan morgon och kvällsmjölkning och åt av TMR-mixen under natten. TMR-mixen var densamma som gavs till de kor som endast fick TMR. Tozer et al. (2003) fann att fullfodersystemet var mer 13

16 lönsamt än enbart betesdrift och fullfoder i kombination med betesdrift då fullfodersystemet hade det högsta nettoresultatet per ko och dag. Anledningen till detta är högre mjölkmängder och bättre mjölksammansättning i avseende på fett och protein. Bargo et al. (2002 a ) jämförde i en liknande studie tre olika utfodringssystem; TMR, bete + TMR och bete + majsbaserat koncentrat. De kor som både fick TMR och bete gick på bete mellan morgon och kvällsmjölkning och fick TMR-mixen under natten. TMR-mixen var densamma som gavs till de kor som endast fick TMR. Kor som endast åt av TMR-mixen producerade mest mängd mjölk, 19 % mer än de kor som fick TMR + bete och 33 % mer än de som fick bete + koncentrat. I ett liknande försök av Bargo et al. (2002 b ) fann de att kor som åt av TMR-mixen producerade 39 % mer mjölk än de kor som fick bete + koncentrat och 25 % mer mjölk än de som fick bete + TMR. I ett försök av Barlowska et al. (2012) jämfördes TMR med individuell utfodring i kombination med endast betesdrift sommartid för att utvärdera om effekten av säsong påverkar produktionen. Kor som utfodrades med fullfoder hade högre mjölkproduktion och bättre sammansättning i mjölken med avseende på fetthalt, kasein och torrsubstans än de kor som utfodrades individuellt/kombinerat med bete oavsett säsong. I en studie av Vibart et al. (2008) utfördes två försök där de jämförde TMR och tre olika PMR med tillgång till bete, ett försök på våren och ett på hösten. TMR-mixen var den samma under båda försöken men tillgången på bete varierade beroende på säsong. Under hösten bestod PMR-mixen av följande; 79 % TMR + 21 % bete, 68 % TMR + 32 % bete och 59 % TMR + 41 % bete. PMR-mixen bestod av 89 % TMR + 11 % bete, 79 % TMR + 21 % bete och 65 % TMR + 35 % bete under våren. Vibart et al. (2008) fann att kor som utfodras med fullfoder gav högre mjölkproduktion (15 %) jämfört med kor som utfodrades med blandfoder i kombination med bete. De kor som fick tillgång till bete visades däremot ha en bättre fodereffektivitet än de kor som endast fick fullfoder. Soriano et al (2001) jämförde TMR med TMR ad lib. halva dagen och bete den andra halvan av dagen, där TMR-mixen var den samma. Försöket var uppdelat i tre olika grupper där den ena gruppen endast fick av TMR-mixen, den andra fick TMR-mixen på morgonen och bete på eftermiddagen och den tredje gruppen fick bete på förmiddagen och åt av TMR-mixen på eftermiddagen. Kor som endast åt av TMR-mixen producerade 1-2 kg mer mjölk än kor som fick TMR i kombination med bete, dock skilde sig inte fett- och proteinhalt mellan de olika grupperna. I en studie av Schroeder et al (2003) skilde sig däremot inte mjölkproduktionen mellan behandlingarna vid en jämförelse av TMR, bete + majsbaserat koncentrat samt bete + majsbaserat koncentrat och kalcium-salt av omättade fettsyror. De kor som endast åt av TMRmixen hade dock högre fett (3,91 % vs. 2,56 %)- och proteinhalt (3,70% vs. 3,45 %) än de två andra behandlingarna. Att det förekommer stora skillnader i mjölkproduktion mellan betesdrift och fullfodersystem kan bero på skillnader i energiintag för underhållsbehov med avseende på mer aktiviteter som betande och gång vid betesdrift (Bargo et al., 2002 a ). Den kostnaden för kon att beta i form av energi bestäms av den fysiska ansträngningen av att äta gräs (Agnew & Yan, 2000). Dessutom måste betande kor gå till mjölkningen dagligen. 14

17 MATERIAL OCH METODER Sammanställd statistik från Kokontrollen Data sammanställdes från 123 gårdar som är anslutna till kokontrollen åren 2011 och 2012, där 73 besättningar tillämpade individuell utfodring, 28 besättningar tillämpade blandfoder och 22 hade fullfoder. Gårdarna utgjordes av de bland Hallands 248 kokontrollanslutna gårdar där utfodringssystem och foderstat var kända. De parametrar som jämfördes mellan de olika utfodringssystemen är koantal, produktion (kg mjölk och ECM per år, halter i mjölken (fettoch proteinhalt), hälsa (mastit och övriga sjukdomar, rekryterings- och utslagningsprocent), celltal, fruktsamhet (KI, antal insemineringar per betäckta hondjur), laktationskurvans form och mjölkurea. Laktationskurvans form sammanställdes genom att jag beräknade medellaktationskurvor för laktationsmånad 1-10 för alla besättningar inom respektive utfodringssystem hos äldre kor. Förstakalvarnas laktationskurvor studerades inte då de normalt alltid har en flack kurva och därmed skulle troligen inga skillnader kunna utläsas. För att få fram urea-halterna för respektive utfodringssystem sammanställdes medelvärden från den senaste mjölkprovningen för förstakalvare och äldre kor från varje månad under ett år i varje besättning. Ett årsmedelvärde räknades sedan ut för varje besättning och med detta medelvärde räknades ännu ett medelvärde ut för respektive utfodringssystem. Endagarskontroller En endagarskontroll är en slags avstämning av de mål som tidigare har satts upp och ett hjälpverktyg till att hitta störningar och avvikelser i produktionen. Syftet med endagarskontroller är att se hur det ligger till ekonomiskt och foderstatsmässigt. Nyckeltal som vanligtvis inkluderas i dessa kontroller är foderkostnad, mjölkpris, mjölk-foder, energioch proteinbalans samt fyllnadsbalans. 15 gårdar valdes ut för endagarskontroll om fem gårdar i respektive utfodringssystem för att medverka i studien. Gårdarna är belägna i Halland, från Båstad i söder till Fjärås i norr. Gårdarna valdes slumpmässigt och samtliga gårdar var anslutna till kokontrollen. Ett brev skickades ut i maj för att förbereda lantbrukarna. Följande kontakt togs senare via telefon för att bestämma tid för besöken. Besöken utfördes mellan den 27 maj och 14 juni under sommaren Vid besöken gjordes en endagars-utfodringskontroll för att se hur gårdarna låg till med sin utfodring och avkastning. Jag utgick från en blankett för endagarskontroller som rådgivare använder, vilken jag sedan modifierade för att passa min studie (Bilaga 1). I blanketten förs mjölkuppgifter in så som dagar för leverans, mejerileverans i kg, fett- och proteinhalt, ureahalt och hemmaförbrukad mjölk, ras, antal mjölkande kor, sinkor, förstakalvare och dräktiga kvigor och dess vikt. Även utfodrade fodermedel, foder till övriga djurkategorier samt uppgifter om foderblandningen och blandarvagn fylls i. Jag var närvarande vid blandningen av fodret och utfodringen för att kunna registrera de fodermedel som användes och hur mycket foder som ingick i blandningen på fullfoder- och blandfodergårdarna. De gårdar som hade individuell utfodring och blandfoder noterades dygnsförbrukningen i kraftfoderstationerna. Vid besöket togs även ett grovfoderprov för att mäta ts-halten med en ts-mätare för att få dagsvärdet på ensilaget. 15

18 foderförbrukningen förde jag sedan in i Växa Sveriges foderstatsprogram IndividRam för att beräkna varje besättnings foderstat och för att kontrollera hur foderstaten var balanserad och om överutfodring skedde. Då jag utförde mina besök i maj-juni månad var korna ute på bete så jag lade även till bete i foderstaterna, där mängden varierade mellan gårdarna. Intervjufrågor Förutom de i Bilaga 1 angivna uppgifterna fick de 8 sista av de 15 besökta lantbrukarna dessutom nedanstående frågor, tre lantbrukare har fullfoder, två har blandfoder och tre har individuell utfodring. - Varför har du valt just detta utfodringssystem? - Om du skulle bygga om/nytt, vilket system skulle du då välja? Beräkning av investeringskostnad för olika fodersystem Jag har tagit hjälp av DeLaval (Sandström, 2013) som har hjälpt till att ta fram generella investeringskostnader för de olika utfodringssystemen. Kostnaderna är endast för fodersystemet och dess tillbehör och inte för själva stallet/byggnaden, mjölksystem, utgödsling, liggbås m.m. De förutsättningarna som har satts för fem enklare prisberäkningar för utfodringssystemen är följande: VMS-stall med 2 VMS Ca 140 kor plus rekrytering En kraftfoderstation i VMS-stationerna som kommer via skruvsystem från utvändig silo Priserna är en överslagsberäkning så det kan bli en viss skillnad vid en verklig prisberäkning Nedanstående är inte inkluderat i beräkningarna Fodersilo Managementsystem (DelPro), vilket alltid kopplas till mjölksystemet Montagekostnader Fraktkostnader Statistisk analys Statistisk analys av indata från kokontrollen åren 2011 och 2012 gjordes i en generall linjär modell (GLM) med År och System och samspel År*System som klasser. Variablerna som användes var kg Mjölk, kg ECM, fett%, protein%, celltal, rekryteringsprocent, mastit, kalvningsintervall (KI), antal insemineringar per dräktighet (INS), antal dagar mellan kalvning och första inseminering (KFI) (SAS 9.4, SAS Institute Inc., Cary, NC, USA). 16